av Himmelellerhelvette

Andrahalvlek
fre, 2025-10-17 - 23:23

@Himmelellerhelvette Åh, skickar massa kramar ❤️ Ikväll kände jag mig också ensam, fast jag var omgiven av en massa folk. Jag umgås hellre med min hund, så tråkig är jag. Och det är okej. Vi behöver nog båda god sömn och vila, kanske lite svampletande imorgon. Livet är fan upp och ner, hit och dit. Minns bara: Nu är inte alltid.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
lör, 2025-10-18 - 08:57

Ja livet är upp och ner och hit och dit men jag tycker inte mitt tredje år av nykterhet öppnat upp för något härligt! Tycker mest det varit skit sedan i maj faktiskt. Hela sommaren var skit sågott som och hösten startade med en krasch på många plan, det är mest bara ett jävla kämpande med någon topp här och där. Jag vill något mer med mitt liv men kommer ingenstans, ser jag tillbaka har jag väl försökt med den nya tjänsten efter pluggandet men den passar inte mig, ännu ett nederlag. Jag vill inte ta ansvar för andra mer, jag är så oerhört trött på att ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva.

vår2022
lör, 2025-10-18 - 09:08

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det handlar om att känna trygghet i sig själv för att man ska känna sig mindre ensam. Att man har sina ”saker” på plats. Absolut ger det trygghet att känna tillhörighet, gemenskap och en känsla av sammanhang med andra, men den egna inre tryggheten öppnar dörrar till att våga söka sig till sammanhang att få tillhöra. Med inre trygghet blir man kompis med sig själv, man blir mindre ensam, tryggare i sig själv och vågar mer.

Jag talar om min egna erfarenhet. Jag har lättare för att söka kontakt och vågar mer. Det finns en sårbarhet av att inte får tillhöra, men den rösten hörs allt svagare. Om det kommer triggers och känslor som gör rösten starkare får jag sätta mig ned, komma i kontakt med obehaget och ta hand om och hantera det. Försöka förstå beteendet, det jag känner. Gå tillbaka till var det kommer ifrån och försöka förstå det. Det var då, nu är jag här. Det hade en funktion då, tex ett undvikande beteende som att dra mig undan, men inte nu. Lyssna in mina känslor och behov, vad känner jag för känslor förutom obehag. Då luckras ångest och obehaget upp. Sedan försöker jag agera hjälpsamt, vad blir mest hjälpsamt för mig i det långa loppet, kanske vila, lugna ned mig, sätta gräns eller ta tag i problemet. Då har min egna stöttande mentor, min självmedkänsla, fått träda fram i ljuset i mitt undersökande och i min nyfikenhet att komma i kontakt med känslor, kropp och behov. Det har gett mig ett självledarskap grundat i trygghet med mig själv och då är jag mindre ensam och vågar mer.

Lite av mina tankar❤️

Ny dag
lör, 2025-10-18 - 09:20

@Himmelellerhelvette Vad vad skulle vilja ge dig en stor 🥰!
Med risk för att slå in öppna dörrar… Du har varit nykter i tre år - jag säger bara WOW !!!! Men tänk hur ditt liv skulle vara om du inte varit nykter? Jag tror du skulle behöva jobba med din självkänsla, jag säger detta utifrån mitt perspektiv för det är den som ställer till det för mig. Jag, tillsammans med min nya terapeut, har identifierat att just självmedkänsla nog är nyckeln till om jag ska kunna gå vidare. Jag hatar mig själv, hatar att jag inte kan må bra, att jag inte kan lita på mig själv osv. När dessa tankar kommer och tro mig de kommer ofta försöker jag skriva ner dem och sedan göra något som får mig att må lite bättre. Min man är med och stöttar och vi kan ta en biltur, gå och fika ja något som skingrar tankarna så att jag får lite lättare sinnesstämning. Allt för att försöka bryta destruktiva tankar och inte låta dem få djupare föste för rent objektivt vet jag att dessa tankar beror på min felprogrammerade hjärna.
Skriver till dig utifrån mitt perspektiv men vi är ju lika…. Och du är så värd att få må riktigt bra fina vän❤️❤️❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2025-10-18 - 10:03

Tack snälla fina @vår2022 och @Ny dag ❤️ Det känns något mindre ensamt att få svar i min ensamhet. Jadu, hur hade livet sett ut om jag fortfarande drack, jag vet inte om det är bitterheten som sitter hårt just nu som talar när jag säger att skillnaden hade varit att jag var bakis och tog återställare men jag hade varit ensam då som nu, fast hade jag druckit hade jag velat vara ensam, det vill jag inte nu, så just nu känns det som att jag hade mått bättre av att dricka.
Jag tror mycket handlar om att jag inte kunnat knyta an till nya kollegor på så länge, kollegor brukar ge känsla av sammanhang men det har varit skakigt på arbetsplatsen, antingen på grund av varsel eller för jag bytte till andra arbetsuppgifter eller bytte avdelning, det har varit mestadels kaos på jobbfronten i ca 1,5år! Ibland känns det som jag vet vart jag är påväg men oftast är det bara ett sökande och ett vispande.
Bland vänner har jag blivit den enda som försöker få ihop träffar, ingen är intresserad av att ta första steget till att umgås med mig och där kommer de kritiska tankarna, ingen vill umgås med mig för vi har inget gemensamt!
Det känns som jag pajat hela mitt liv! Jag har levt det i riktningen att bara söka de likasinnade som jag, som festar rejält! De andra är tråkiga!
Jag har sedan jag blev nykter jobbat stenhårt på att lära känna mig själv, vem är jag, vad tycker jag är roligt, vad vill jag göra, lärt mig känna alla mina känslor och bearbetat alla trauman! Men nu står jag här, pånyttfödd och ensam…

Jag har känt på min nyktra resa att jag haft min man och känt mig trygg i att ha en famn men påvägen som jag växt har han inte hunnit med. Mycket har han också förändrat men ändå en bråkdel av det som hänt i utvecklingen med mig. Han tycker till exempel fortfarande att det är viktigt att ha alkohol som vän i allt vi gör som aktivitet, utlandsresor och allt annat. Ända vi gör tillsammans är egentligen kolla på tv, kommer vi på något roligt som båda vill göra då vill han dricka ändå, han tycker ingenting känns roligt om han inte kan få dricka samtidigt. Och jag tycker ingenting är roligt att göra med honom längre eftersom att han då behöver dricka därför är den enda vi gör att kolla på tv! Alltså kan man leva ett tristare liv? Ingen känsla av sammanhang någonstans i livet! Jag trivs gott i mitt eget sällskap och håller mig ofta sysselsatt med mina små projekt eller min träning men det är ensamt!

Andrahalvlek
lör, 2025-10-18 - 10:47

@Himmelellerhelvette Känner igen det. Jag har ju ”växlat ner” på jobbet. Gått från personalansvar och hr-frågor tillbaka till grunden i verksamheten. Del av ett team, tydligt ansvarig för en liten del. Det är så förbannat skönt att slippa alla möten, drunkna i e-post, förhålla sig till andras mående. Jag gör min grej, och gör det jävligt bra. Får massa beröm. Och det är dessutom så jävla roligt. Här kan jag stanna mina resterande 11 år i yrkeslivet.

Kram 🐘

vår2022
lör, 2025-10-18 - 16:03

@Himmelellerhelvette Du berättar att du är pånyttfödd men känner dig ensam och att du jobbat hårt med dig själv, dina känslor, dina trauman, vem du är, vad du tycker om, vad du vill göra. Det låter inte som att du trivs som det ser ut nu. Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad ska det innehålla? Vad behöver förändras? Hur ska du komma dit? Vad behöver du göra för att kunna komma dit?

Det är exempel på frågor du kan ställa dig för att komma vidare i dina tankar❤️

Himmelellerhelvette
sön, 2025-10-19 - 08:39

Tack för så bra frågor @vår2022 ❤️ Det är helt korrekt, jag trivs inte där jag befinner mig i livet nu, känns som jag är i ett mellanrum, jag önskar få förflyttning till ett annat plan på jobbet, jag har sagt det till min chef, det är helt nya kollegor och väldigt mycket andra arbetsuppgifter men väldigt lika de jag gjort förr, som @andra halvlek skriver, få steppa ner, göra det jag är trygg med, få gemenskapen och teamet och därigenom en känsla av sammanhang, min önskan är att därigenom också kunna binda nya kontakter som även kommer leda till aktiviteter utanför jobbet🙏 Och någon gång innan sommaren tror jag också att jag och min man kommer att behöva skilja oss! Kärleken är stark men det blir svårare och svårare att leva ihop när vi mer och mer drar åt olika håll. Jag önskar att vi kommer skiljas som vänner och göra det på allra finaste bästa sätt, där vi fortfarande kommer kunna ha bra kommunikation och hjälpa varann med sånt den andra inte kan. Men jag ser inte att vi kommer kunna åldras ihop som äkta makar. Detta har jag bearbetat sakta fram och tillbaka i tre år. Såsom @andra halvlek också skrivit någon gång, att det gick långsamt men till slut blev det skilsmässa men de är bästa vänner typ, som syskon, skulle kunna bli jag och min man, om ingen av oss träffar någon ny då för då blir det nog inte mycket kvar, jag kan inte förmå mig se honom med någon annan och jag är rädd att han då skulle dra dig till någon som tycker mycket om alkohol och att det kommer kunna dra ner honom i fördärvet men det är inte mitt ansvar men jag skulle bli oerhört ledsen för våra barns skull men det ligger säkert några år i framtiden hoppas jag och då är min önskan att dom är vuxna, starka och självständiga 🙏

Andrahalvlek
sön, 2025-10-19 - 09:39

@Himmelellerhelvette Bra att du sätter ord på det. Du vet vart du vill. Du vet ungefär hur du ska ta dig dit. Visst känns det lite lättare inombords?

Samtidigt är det förstås en sorgeprocess. Först väntesorg och sedan drabbande sorg. Jag trodde också att vi två skulle åldras ihop. Medberoende som jag är slog jag nästan knut på mig själv för att få relationen att fungera. Vi höll ihop i 24 år. Jag tystnade de sista åren, orkade inte ta konflikterna. Jag blev tystare och tystare, jag gjorde våld på mig själv. Det som är jag. Som står rakryggat och säger min åsikt, går år det håll som jag tror på. Jag kan fan inte ens följa ett vanligt recept, allt måste jag göra på mitt sätt.

Snabba ryck är det också i min skalle och kort väg till agerande, vi två var inte alls i samklang på något sätt mot slutet. Ändå vågade jag inte ta steget, vågade inte väcka frågan om separation. En dag i mitten av oktober 2013 sa han: ”Du, ska vi komma till skott och separera.” Då tänkte jag: ”Nu tar jag bollen och springer.” (Som i rugby, ännu en sportterm trots att jag är totalt ointresserad av sport”.) Den 1/12 samma höst flyttade jag till lägenheten. Snabba ryck som sagt.

Det som fick mig att tveka i många år var barnen. Den hösten hade äldsta börjat ettan på gymnasiet, och landat väl där, och yngsta gick i åttan. De hade då en lugnare fas i sitt liv. Då var det läge att införa varannan veckasboende för dem. Varje fredag bjöd vi varandra på middag, då barnen bytte hem. Det gjorde vi i sju år, tills yngsta flyttade till boendet. Det var ett bra tillfälle att varje vecka ta gemensamma beslut och etablera en ny typ av relation.

Och det här skriver jag endast för att peppa dig. Det går, det blir bra, det är tufft som fan men det är genomförbart. Och du måste göra på ditt sätt!

Kram 🐘

vår2022
sön, 2025-10-19 - 10:22

@Himmelellerhelvette Att ställa sig själv frågor är verkningsfullt för att man bättre ska kunna sortera, sätta ord på och få ner sina tankar mer konkret. Det finns en sida ”livskompass” där det finns lite olika material att ladda ned och som kan hjälpa till i arbetet med frågorna, var befinner man sig, var vill man vara och hur ska man komma dit, inom olika livsområden. Jag har fyllt i en livskompass som varit ett stöd för mig att se var jag befinner mig, vad jag behöver göra för att förflytta mig och att se de olika förflyttningarna jag gjort. Detta ingår inom ACT och värderad riktning.

https://livskompass.se/material/arbetsmaterial-att-ladda-hem/

Ha en fin söndag!❤️

vår2022
sön, 2025-10-19 - 10:37

@Himmelellerhelvette Jag har även laddat ned en app i min mobil ”Jag Här Nu” - en förinställd livskompass inom olika livsområden. Man kan ändra/dra i den för att få en helhetsbild om nuläget, även ändra på texterna som kanske passar in bättre i ens liv. Sedan när man gör olika förändringar kan man ändra på värdet på det de olika bitarna. Väldigt simpel med typ bara den cirkeln/livsområdena, men en slags värdemätning och nulägesbild😁

Himmelellerhelvette
sön, 2025-10-19 - 17:07

Tack @Andrahalvlek ❤️ Jag är väldigt inspirerad av din separation. Att ni fick en så fin relation. Jag är för rädd än, känner mig för ostadig för att våga ännu. Vill först ha landat i min situation på jobbet och känna mig trygg där. Jag vet att när jag tar ut mig blir det lätt väldigt svart och jag behöver då en trygghet antingen i hemmet eller på jobbet. Svajar det på bägge är jag rädd att krascha! Det svarta hålet där jag inte ser någon mening med någonting över huvudtaget har jag så lätt att ramla ner i. Så en sak i taget, nu får det bli jobbet och stabilitet i det först och förbereda mig ännu mer psykiskt på en separation.❤️Tack så jättemycket för peppen🙏❤️

Andrahalvlek
sön, 2025-10-19 - 18:53

@Himmelellerhelvette Det låter klokt. Antingen ska man ha det lugnt på jobbet eller hemma, annars är risken stor att man kraschar. Det vet jag efter tre perioder av sjukskrivning för utmattningsdepression. Jävla förklimakteriet tror jag var droppen.

Kram 🐘