av Varafrisk

Carisie
tors, 2025-10-16 - 18:51

@Varafrisk Grattis till tusen dagar och till besked. Jag vet hur den väntan är! Jag vet också att jag var helt slut efter beskedet trots att jag "borde" varit glad och lättad. Kände mig tom otacksam som inte kunde vara gladare.

Det tog säkert 1-1,5 mån till jag kände mig mer mentalt stabil ❤️. Var snäll mot dig och ge dig själv tid att läka även i tanken. 🩵

JHL
tors, 2025-10-16 - 18:52

@Varafrisk Grattis till 1000 dagar!!!! Bravo och bra jobbat. Bra at du har fått svar på cancer. Behåll livsglädjen äen om inte allt är på topp.

Njut av en härlig kväll!

vår2022
tors, 2025-10-16 - 20:32

@Varafrisk Stort med 1000 dagar! Grattis!🥳. Härligt att du fick positiva besked och kan släppa den oron. Livsglädje kan ta en långt även när det är motigt. Hoppas det hjälper till att lätta även på det mentala planet. Sköt om dig! Kram❤️

Varafrisk
mån, 2025-10-20 - 18:50

@Carisie @JHL @LAO @Andrahalvlek @vår2022 @Himmelellerhelvette @aeromagnus Tack snälla ni för era hälsningar! De värmde🙏🏻❤️

Igår var vi hembjudna t vår dotter för att fira henne! Hon fyller 27 år❤️ Jag är så stolt och tacksam över att få vara hennes mamma🙏🏻 Hon bjöd på tacos och fruktsallad med glass. Allt hade hon fixat själv!

Annars är livet så himla tungt😔 Jag går sönder snart på min arbetsplats. Känner mig så oroligt ensam. Känner mig fångad, att det inte finns en väg ut. Jag vill inte gå i pension, ekonomiskt sett behöver jag arbeta tills jag är 67. Det är fyra år dit. Få jobb annonseras ut. Och, att få ett nytt jobb vid 63 års ålder är inte enkelt. Så jag kvävs…vissnar. Å den här evinnerliga tröttheten och ledsenheten. Idag var jag tvungen gå upp t 75% men på fredag har jag en telefontid m min läkare hoppas på justering av medicin och antingen heltidssjukskrivning el halvtid. Ska även t min fysioterapeut imorgon. Bad om att få komma en vecka tidigare, har så himla ont i mitt knä. Ja… livet kunde varit bättre just nu!

Kramar 🥰

Carisie
tis, 2025-10-21 - 11:38

@Varafrisk God "morgon" jag håller med om att det inte låter som att livet är 100% just nu men du vet att det kunde varit värre. 🙏🏼

Du kunde fått negativa besked och du kunde suttit fast i alkoträsket. Ibland är det svårt att se ljusningar i livet. Men som @vår2022 brukar säga "dit tankar går sker tillväxt". Försök fokusera på det som är bra och tro på att du får en ny jobbchans. Antingen en twist på det du har eller något nytt. Ge inte upp - du har mycket kvar att ge 🩵

Se klart
tis, 2025-10-21 - 22:23

Grattis till 1000 @varafrisk!
Vill instämma i @carisie ovan. Så himla mycket fint som också pågår. Din dotters födelsedag, goda besked, en toppenrerapeut. Mycket i det halvfulla glaset.
Med ditt jobb är det ju dessvärre så (jag talar av helt och hållet egen erfarenhet) att man inte kan påverka andra. Punkt. Det är nästan som insikten att man inte kan dricka mer. När den klonkar ner är det mycket som förändras, eller så var det för mig. Hjärnan vred sig ett halvt varv, minst. Jag slutade gå åt det hållet, valde andra vägar hem.
Mitt jobb har varit nästan obeskrivligt svajigt de senaste åren. Så många omorganisationer, nya chefer, konstiga beslut. Felaktiga beslut. Jag har till sist landat i att min arbetslust- nej den får de inte. Så jag jobbar på nästan alltid med stor glädje över små saker (kollegor som jag håller ihop med), firar små framgångar som andra kanske inte bryr sig om. Med min närmsta grupp har vi byggt ett eget mentalt tält på vad jag skulle kalla krigsskådeplats men det gör jag inte ty de riktiga krigen är alldeles för nära. Vi lever trots allt i den lilla skärvan på den här jorden som präglas av fred, frihet. På jobbet bygger jag mitt lilla ”bo” av lust och profession, med ett litet fåtal nära människor som jag kan lita på.
Jag backar undan för chefers märkliga sägningar, bara för att jag är så stenhård på att min värdefulla energi inte tål att slösas på såna dumheter.
Allt är inte lika såklart men var rädd om din lust till ditt arbete, allt det du är bra på! Kram 🤗

Himmelellerhelvette
ons, 2025-10-22 - 06:37

Så mysigt firande med din dotter @Varafrisk ❤️

Jobb är svårt som tusan när man inte trivs och det mesta skaver och när man dessutom känner sig låst på grund av ålder låter som ett fängelse nästan! Kanske terapeuten kan hjälpa dig med verktyg och strategier som hjälper dig att få andra infallsvinklar, få ett annat sätt att se på det eller få motivation till att fortsätta? Lyckas man som @seklart skriver att vända hela situationen ett halvt varv och landa i någon form av kapitulation och acceptans och se på det man kan påverka och låta det man inte kan påverka bara bero??? Jag vet inte? Kanske kan det gå? Jag är fortfarande såpass ung att jag byter jobb när jag prövat allt jag kan komma på så det inte funkar och det gör jag, så jag kan fullständigt känna med dig i situationen att vara fast! Jag hade fått panik men samtidigt måste man ju då landa i någon form av acceptans och påverka det som går att påverka ❤️🙏Stor kram

Blenda
ons, 2025-10-22 - 08:24

@Varafrisk du är en sann kämpe ❤️ Jag förstår att det är svårt att lyfta blicken när du är så trött och dessutom har ont. Men jag tror att vi ibland stirrar oss lite blinda på tryggheten i att maximera pension.
Har du vågat snudda vid tanken att bli jobbonär? Det är fruktansvärt att känna sig fastlåst vid en arbetsplats där man inte trivs, jag tror det kan finnas ny luft för dig därute någonstans. 🥰

Varafrisk
ons, 2025-10-22 - 19:31

@Carisie @Se klart @Himmelellerhelvette @Blenda Tack för pepp, funderingar mm❤️

Jag är fullt medveten om att ni vill mig väl genom att försöka se på saker och ting ur en annan vinkel. Så, om jag låter som jag inte har förstått det eller inte låter tacksam för vad ni säger..jo, men jag förstår. När jag berättar om mitt arbete, min arbetsmiljö så kan det vara svårt att ur det både skrivna ordet och det sagda ordet få känslan av hur det är. Jag har arbetat på min arbetsplats i åtta år. Vi är en liten arbetsplats på ca dryga 20 personer som sitter utspridda på tre våningar. Det finns ingen som jag tycker illa om men vi är ganska olika med olika erfarenheter. Vilket i och för sig är bra men att förstå det där med psykisk ohälsa el våga bemöta det, det är nog endast mina psykologkollegor som vågar. Jag har accepterat min arbetsplats för länge sedan. Tyvärr så försvinner acceptansen emellanåt men jag försöker bygga upp den igen. Efter pandemin blev vår arbetsplats något annat. Delvis beroende på digitala besök som även kan genomföras i den anställdes bostad. Hemarbetet har ökat vilket innebär att den fysiska arbetsplatsen blir mer ödelagd vilket påverkar arbetsmiljön. Om man påtalar något för chefen som hon inte vågar ta itu med så lägger hon ofta det tillbaka på en. Det finns informella ledare. Jag känner mig otrygg m min chef. Men, nu har en yrkesgrupp som känner sig utsatta kopplat in facket. Pratat m skyddsombudet och jag tror HR-avd. Vad jag tycker är väldigt sorgligt är att min kuratorskollega är ensamvarg, hade vi varit tre hade det varit helt annorlunda. Jag har sökt jobb men jag kan inte söka ngt som jag egentligen inte vill ha. Och, det är sant @Blenda att man ska inte stirra sig blind på pensionen. Så länge vi är två funkar det men annars kommer det bli tufft. Jag har levt i den typiska kvinnofällan tills jag började på högskolan mycket beroende på en mycket svag självkänsla och ett svagt självförtroende. Jag har tänkt att jobba som volontär när jag blir pensionär. Har kanske inte tänkt så mycket på att få betalt men det skulle kanske vara bra.

Visst, kunde jag fått negativa besked både när det gäller tarmen och brösten. Det är jag mycket medveten om eftersom jag bär samma gen som min syster gjorde som dog i äggstockscancer. Jag kunde även varit fast i alkoholträsket men jag tog mig ur det efter ca 13 år. Jag gick en behandling på hemmaplan under två månader och med eftervård en gång i veckan två timmar varje gång under ett år. Och, jag berättade för alla mina kollegor om mitt missbruk.
Så…jag är oerhört tacksam över att inte ha cancer och att jag har varit nykter i snart tre år. Jag tänker inte på det varje dag men jag är tacksam. Min syster var 58 år när hon dog.
Jag har inte valt alkoholen när min dotter har varit inne i maniskt skov, tvångsomhändertagen och sedan frivilligt inlagd förra julen. Hon har snart varit sjukskriven i 2,5 år.

Men, trots min tacksamhet så har jag en medelsvår depression som bidrar t enorm trötthet och minskad motivation/ork t att göra saker. En utmattning efter många, många års kämpande. Jag har en dotter som behöver mycket stöd av oss föräldrar.
Jag går upp varje dag, jag jobbar, jag gör mina övningar för knät. Jag stickar. Jag bjöd min man på VM-kval i fotboll som en 70-årspresent i Stockholm. Jag var genomtrött och superont i mitt knä men vi gjorde det. Nu på lördag blir det konsert i Göteborg.

Det här låter kanske som ett försvarstal å det får det väl vara då men jag har inte gett upp! Men, jag har en medelsvår depression och jäkligt ont i mitt knä.

Kram🍁🌻