@washington Hög igenkänning på det du skriver. Min man likadan ibland men tur inte så ofta nuförtiden. När han blir så så har han druckit mer än vad jag har sett. Oftast hände detta på helgerna o varje kväll blev väldigt tråkig för mig. Så jag vågade inte prata när han nått en viss gräns o jag blev tyst för att inte trigga igång något. Viste aldrig vad han kunde bli irriterad på. Så till slut tog jag en diskussion med honom när han var nykter o allt var lugnt o bra hemma. Jag berättade vad jag upplevde och hur dåligt jag mådde av det. Efter detta samtal har det blivit lugnare. Jag hoppas du kan ta ett samtal med honom när han är nykter 🤗

Jag har exakt vad jag ska säga.
Jag ska säga att jag har sökt stöd för min skull. Jag ska berätta att min mamma vet om hans problem och att jag kommer prata med henne om det för jag behöver det stödet. Att hon älskar honom lika mycket som innan och vill även vara ett stöd för honom om han vill ha det.
Jag ska säga att jag måste leva i sanningen och inte täcka över och dölja för hans barn, att de vet och de förtjänar att bemötas med sanning.
Och att jag framåt kan komma välja att lämna hemmet när han väljer att dricka, inte för att straffa utan för att skydda mig och oss. Exakt hur jag ska säga, det är memorerat, det är korrigerat, uppdaterat och finslipat. Jag har så många gånger bestämt mig att idag måste jag men så hittar jag en ursäkt för att inte ta det, eller vill jag bara njuta för vi har en så fin stund. Eller vill jag bespara honom det så han har haft en sån skitdag på jobbet som han så ofta har, eller bråkar exet med honom som hon så ofta gör och jag sitter tyst om mitt och bara stöttar honom. Igår kväll bestämde jag mig igen. Jag vara nära att vråla allt i ansiktet på honom men bet mig i tungan och smekte hans hår så han somnade innan 21.30, jag tänkte att jag tar det idag men vi var barnvakt från att vi vaknade och sekunden föräldrarna till barnet kom så knäppte han första ölen, då vart det inte idag heller. Idag var han ordentligt full innan vi ens ätit middag. Jag åkte iväg för att skjutsa min mamma och hennes vänner en sväng, jag ville svänga in och gå o lägga mig på soffan hos henne istället för att åka hem men eftersom jag inte pratat men honom om det innan så måste jag hem, hur ledsen och trött och ont i magen jag än får av det för jag måste prata med honom innan och jag kan inte göra det när han druckit så då måste jag vara genomlida kvällen. Idag somnade han också runt 21.30-21.45, skönt kan man tänka för man slipper den där fulla versionen men också så fruktansvärt tråkigt och tragiskt att det här är min barnfria lördagkväll med min sambo, min fästman.

Men du.
Alka har vi incitament till saker vi gör o inte gör.

Är du rädd för honom? Jobbig tanke jag vet. Eller att leva själv? ♥️

Det är inte ok att ni bor tillsammans, samtalet ger tyvärr ofta inte så mycket.
Vad finns det att förstöra 🥲

Lägger till en sak, i all välmening.. då det inte är ditt ansvar att förklara..

Han vet.

Skulle vilja be dig att t ex bo hos din mamma from idag tills du har egen lya, men jag förstår att du inte väljer det.
Men jag tror att du om ett år hade mått så mycket bättre.

Förlåt för raka ord men jag förstår alltför väl hur du lever just nu.
DU är viktig. Jag blev helt utmattad o har fortfarande så av det. Till ingen nytta alls. Kan du undvika det så gör det…
Det är en tuff resa. Stirrade på läkaren som direkt sjukskrev mig två månader, sa nej jag har bara lite sömnproblem, inte ens då förstod jag i vilket skick jag var i. Fokuserade ju på honom, hans mående.

Hur har det gått? ❤️
Jag är ny här och har suttit och läst hela tråden, för jag känner så fruktansvärt mycket igen mig i den här oron och rädslan. För min del gäller det en ganska ny relation och vi är fortfarande nykära. Vi har varit ihop i 8 mån och jag skulle vilja flytta in
hos honom. Men innan vi/jag tar det beslutet måste jag förstå mer hur vi båda ska hantera situationen med hans problematiska drickande. Han dricker varje dag... Men blir inte ofta riktigt full. Och är inte otrevlig. Jag älskar honom så mycket och den fina, snälla, omtänksamma person han är. Han säger att han vet att han måste dricka mindre, och skulle vilja bara dricka på helgerna. Vi har haft flera samtal sedan vi träffades om det. Men jag är rädd för framtiden och att han inte kommer att vilja eller kunna ta sig ur det. Jag tänkte ringa alkoholhjälpen imorgon.
Förlåt att jag sticker in och pratar om mitt eget. Men hur har det gått för dig? ❤️

@myssockan
Hej
Läste ditt inlägg! Visst kan ni ha fortsatt kontakt men snälla - pratar ur hjärtat o av egen erfarenhet som delas av många här- flytta INTE ihop ♥️
För din och er bådas skull.

@Rike Hej Rike! Tack för svar. Uppskattar att du läste mitt inlägg. Kanske vet jag redan själv att jag ska behålla mitt boende, även om jag är mycket hos min partner. Just på grund av omfattningen av hans drickande och osäkerheten. Känns lite skönt att få det bekräftat utifrån, eftersom det inte är så många som jag pratar med om hur vardagen faktiskt ser ut. Jag tror att det som förvirrar eller komplicerar det lite för mig är att jag inte haft det så bra ekonomiskt. Mitt liv har inte varit lätt. Men min nya pojkvän har det mycket gott ställt. Och han har dessutom varit väldigt generös och omtänksam på alla sätt, och det blir lite som en dröm om ett lättare liv om ni förstår hur jag menar. Plus att jag förstås är jättekär. Men problemen går inte att blunda för.
Känns iallafall bra att ha hittat till forumet. Ibland vill man bara ha bekräftelse på det man redan vet...

@Rike det jag är rädd för är att bli bortvald. Att inte få dela mitt liv med honom för jag är tjatig, jobbig och han väljer alkoholen istället.
Jag är i exakt samma sits som sist jag skrev. Igår nästan kastade han av sig skorna och gick direkt till kylen och ölen när vi kom hem från några vänner, som att han hade tidspress på sig.
Jag sov i sängen och han somnade och sov hela natten i soffan. När jag vaknade bestämde jag mig ännu en gång. Jag orkar inte mer, jag måste prata med honom bara så han vet vart jag är i allt och så jag får möjligheten att lämna hemmet stundvis när jag behöver framåt och att han är förberedd på det.
@myssockan Min spontana tanke när jag läste ditt inlägg var ”gör det inte” ge dig inte in i nånting utan att själv både ha hängslen och livrem. Ge dig inte in i nånting utan att han visar i sitt agerande klart och tydligt att han är införstådd i sitt beteende och redo för förändringar på riktigt. När man väl är involverad och känslomässigt fast så blir det så mycket kladdigare och så mycket svårare. Det är sjukt för jag väljer varje dag att fortsätta leva det liv jag lever men skulle inte vilja att någon annan skulle behöva genomlida det. Jag väljer att fortsätta för allt annars känns alldeles för svårt men hade jag för 7-8 år sen fått se in i framtiden och sett det här, känt det jag känner nu, då hade jag nog gjort andra val

@hoppfullsambo fina du, det är viktigt att DU väljer ditt liv. Inte bara att någon väljer DIG. Jag vet att det är svårt, men det låter som att denna person inte är rätt för dig. Du mår inte bra av den här relationen.
Du har bara ett liv, värna det, och dig ❤️ Du ska orka leva och har rätt att må bra. Det går att ha en relation som inte innehåller alla de här elementen. Det är det svåra med att vara medberoende, att förstå att man KAN ha bra relationer och att det GÅR att hitta en partner som INTE är missbrukare. 🤗

Du är rädd att bli bortvald o i det vet vi redan vad de väljer.

Men är du beredd att låta barn ta konsekvenser som påverkar dem för att resten av livet?

Min var det. Bröt kontakten med båda så snart det gick och skulle aldrig ta kontakt vad dom än händer ( nu är den ena döende i cancer) men skadan finns där ändå.

Ber dig bara tänka igenom framtiden och göra ett medvetet val som du kan acceptera om 10 år.

@Åsa M jag tror att när han är nykter så kan han vara rätt. Jag försöker ta hand om mig själv också. Det är så svårt att veta vad som är rätt eller fel, jag kan ena sekunden känna att det inte finns nån väg ur det här, att jag måste lämna för min egen skull för det inte kommer bli bättre och sen tänker jag att det ju ändå har blivit nån skillnad ibland, att vi kanske är nära en vändpunkt. Att jag kanske bara behöver kämpa lite till, orka lite längre så blir jag belönad med en livstid med kärlek och lycka.
Jag vet inte. Jag vet att det inte fungerar som det är nu, men jag är inte redo att säga att jag verkligen gjort allt jag kan för honom. Han är värd att göra allt jag kan för innan det får vara nog.
@Rike Ja jo så är det. Ärligt så blir jag ju bortvald varje gång han väljer att dricka för han är ju medveten om hur jag känner och hur jag mår av det.
Det är hans barn, inte mina. Jag har pratat med honom många gånger om hur det kan påverka barnen, om hur miljön påverkar, riskerna för dem. Han har hållit med, han har sagt det själv men det hjälper inte, han fortsätter ändå.
Hur vet man vad det är? Jag stannar och allt förvärras och inget blir nånsin bättre. Jag stannar och får honom att förstå, han tar hjälpen han behöver och allt blir fantastiskt. Jag lämnar och mår dåligt över att inte kunna hjälpa honom och han har ingen kvar i sitt hörn så han väljer att inte fortsätta sitt liv. Jag lämnar och han fattar till slut och tar tag i sitt problem och lever lycklig i alla sina dagar. Det finns många alternativ på hur det kan se ut om 10 år och jag vet inte vilka val som leder till vad och vilket som är rätt att göra.

@hoppfullsambo
Sant, men du kan aldrig vara ansvarig för hans val.
Gällande suicid t ex.

Det är sant som du säger ingen kan sia om hans framtid, förhoppningsvis går det bra.

Hoppas du kan vila lite i helgen 😊