@washington Hög igenkänning på det du skriver. Min man likadan ibland men tur inte så ofta nuförtiden. När han blir så så har han druckit mer än vad jag har sett. Oftast hände detta på helgerna o varje kväll blev väldigt tråkig för mig. Så jag vågade inte prata när han nått en viss gräns o jag blev tyst för att inte trigga igång något. Viste aldrig vad han kunde bli irriterad på. Så till slut tog jag en diskussion med honom när han var nykter o allt var lugnt o bra hemma. Jag berättade vad jag upplevde och hur dåligt jag mådde av det. Efter detta samtal har det blivit lugnare. Jag hoppas du kan ta ett samtal med honom när han är nykter 🤗

Jag har exakt vad jag ska säga.
Jag ska säga att jag har sökt stöd för min skull. Jag ska berätta att min mamma vet om hans problem och att jag kommer prata med henne om det för jag behöver det stödet. Att hon älskar honom lika mycket som innan och vill även vara ett stöd för honom om han vill ha det.
Jag ska säga att jag måste leva i sanningen och inte täcka över och dölja för hans barn, att de vet och de förtjänar att bemötas med sanning.
Och att jag framåt kan komma välja att lämna hemmet när han väljer att dricka, inte för att straffa utan för att skydda mig och oss. Exakt hur jag ska säga, det är memorerat, det är korrigerat, uppdaterat och finslipat. Jag har så många gånger bestämt mig att idag måste jag men så hittar jag en ursäkt för att inte ta det, eller vill jag bara njuta för vi har en så fin stund. Eller vill jag bespara honom det så han har haft en sån skitdag på jobbet som han så ofta har, eller bråkar exet med honom som hon så ofta gör och jag sitter tyst om mitt och bara stöttar honom. Igår kväll bestämde jag mig igen. Jag vara nära att vråla allt i ansiktet på honom men bet mig i tungan och smekte hans hår så han somnade innan 21.30, jag tänkte att jag tar det idag men vi var barnvakt från att vi vaknade och sekunden föräldrarna till barnet kom så knäppte han första ölen, då vart det inte idag heller. Idag var han ordentligt full innan vi ens ätit middag. Jag åkte iväg för att skjutsa min mamma och hennes vänner en sväng, jag ville svänga in och gå o lägga mig på soffan hos henne istället för att åka hem men eftersom jag inte pratat men honom om det innan så måste jag hem, hur ledsen och trött och ont i magen jag än får av det för jag måste prata med honom innan och jag kan inte göra det när han druckit så då måste jag vara genomlida kvällen. Idag somnade han också runt 21.30-21.45, skönt kan man tänka för man slipper den där fulla versionen men också så fruktansvärt tråkigt och tragiskt att det här är min barnfria lördagkväll med min sambo, min fästman.

Men du.
Alka har vi incitament till saker vi gör o inte gör.

Är du rädd för honom? Jobbig tanke jag vet. Eller att leva själv? ♥️

Det är inte ok att ni bor tillsammans, samtalet ger tyvärr ofta inte så mycket.
Vad finns det att förstöra 🥲

Lägger till en sak, i all välmening.. då det inte är ditt ansvar att förklara..

Han vet.

Skulle vilja be dig att t ex bo hos din mamma from idag tills du har egen lya, men jag förstår att du inte väljer det.
Men jag tror att du om ett år hade mått så mycket bättre.

Förlåt för raka ord men jag förstår alltför väl hur du lever just nu.
DU är viktig. Jag blev helt utmattad o har fortfarande så av det. Till ingen nytta alls. Kan du undvika det så gör det…
Det är en tuff resa. Stirrade på läkaren som direkt sjukskrev mig två månader, sa nej jag har bara lite sömnproblem, inte ens då förstod jag i vilket skick jag var i. Fokuserade ju på honom, hans mående.