av washington

washington
tors, 2025-11-06 - 22:41

Jag har skrivit förut, och kanske egentligen i stort sett samma sak men jag går sönder lite mer för varje vecka. Min man dricker för ofta & lite för mycket. Sällan sprit, oftast vin eller öl. Han dricker när han är "värd det", när det finns "något att fira", när han behöver "koppla av". Ja ni förstår, alla anledningar är en bra anledning. Jag tycker inte om hur han blir... är han glad blir han högljudd, pratar för mycket, överdriver sina historier etc. Är han stressad, irriterad, mårcdåligt blir han elak. Han letar konflikt. Bara med mig, aldrig andra. Ser jag på ett program på tv är det helt värdelöst, frågar jag lm jag skall släcka när jag lägger mig säger han att han är stor nog att klara det själv. Släcker jag inte säger han att jaha nej men jag släcker sen då osv isv. Kontentan: det kan BARA bli fel vad jag än gör. Det känns som att han hoppas på en konflikt. Jag går bara och lägger mig och han sitter och mumlar för sig själv på nedervåningen. Jag kan sätta en rejäl skönt på att han kommer somna med huvudet på köksbordet och komma och lägga sig vid 03-tiden. Varför blir människan så här? Jag vill inte leva mitt liv trippandes på tå. Han skulle ALDRIG göra mig illa fysiskt men psykiskt krymper jag... Känner någon igen sig

Vitvargen
lör, 2025-11-08 - 10:46

Jag har ibland upplevt att de varma, kärleksfulla och stöttande sidorna - det normalfall jag och frugan utgår ifrån i vår relation - kan ha en tendens att dövas bort av alkohol. Man blir mindre känslig för subtila signaler som styr kommunikationen från båda sidor och det finns en ökad risk för plumpa kommentarer, överreaktioner etc i synnerhet om promillehalten börjar bli hög.

Sådant har inträffat även för oss men tack och lov ytterst sällan, vi brukade hålla det på en "mysigt smålullig" nivå där man snarare blir allmänt sorglös och godmodig. När det ändå inträffat - jag kan nästan räkna det på ena handens fingrar - så har vi tagit upp det i ett allvarligt samtal när vi båda är i nyktert tillstånd, gjort klart att det *aldrig* är ok att uppträda respektlöst och förminskande.

Jag tror att om man inte sätter ner foten tidigt så eskalerar och fördjupas detta till ett mönster båda lär sig är "normalt", vad man väntar sig. Det borde gå att vända men det förutsätter en vilja till förändring av den alkoholberoende partner i en asymmetrisk beroenderelation dvs att bara den ena parten dricker okontrollerat. Alla sådana här försök att styra upp måste ske i nyktert tillstånd, och har det gått långt tror jag det behövs stöd av en terapeut eller liknande.

Varmt lycka till, det gör ont i mig att se alla dessa hemska historier på anhörigforumet ska ni veta. Fy fan för A.

Angelcakes
tis, 2025-11-11 - 13:02

Så hemskt o lite skönt att läsa för jag känner det som att jag håller på att förlora förståndet. Min sambo har slutat dricka (såvitt jag vet) men hade sämre koll på hans konsumtion än jag trodde när jag hittade massa lik i garaget. Jag trodde att om han bara slutade dricka o sökte hjälp osv så skulle allt bli bättre men inser att de värsta sidorna har han fortfarande. Är det på grund av att han dricker eller är han så skadad av det eller är det bara sån han är? När han blir arg så är han en ångvält. O så fort jag känner lite hopp o glädje är det som att han har en radar att han ska leta upp mig o bråka. Vända o vrida på varje ord o trycka på alla knappar tills jag flippar ur o skriker tillbaka. Han kan säga så hemska saker o slå i väggar men om jag säger ifrån om en sak då är det jag som börjar bråka.... Osv osv. Han säger också att han gör det här för min skull, o antyder att jag borde vara tacksam samtidigt som han i andra andetaget säger att det är han som borde vara tacksam att jag ens är kvar...

washington
tis, 2025-11-11 - 22:43

@Angelcakes Tråkigt att höra.. Hur länge sen är det din sambo slutade dricka? Jag vet inte vad,som är vad men har man druckit länge förändras strukturerna i hjärnan vad jag förstår. Kanske tar det tid att "återställa". Vi har den värsta period vi haft. Det finns mycket kärlek och aldrig våld eller skrik men det jag beskrev räcker... Just nu, en tisdag håller han på att somna vid köksbordet efter ett par öl och två glas vin (vad jag vet). En helt vanlig tisdag. Förstår det inte. Jag saknar den han var och kan vara. Alkoholen är viktigare än intimiteten.

washington
ons, 2025-11-12 - 00:05

@Rike Tack för omtanken. Han "super" kanske inte i traditionell mening. Han blir personlighetsförändrad men aldrig våldsam. Jag har ett fritidshus som en vän sagt att jag får åka till om jag behöver vara ifred. Jag harbingen plan men har en psykologkontakt. Jag älskar honom fortfarande och det finns fortfarande mycket som är bra. Nu vill jag att han skall inse problemet & ta reda på om han vill göra något åt det...