av samo

samo
fre, 2025-11-14 - 19:03

Jag känner mig rådvill, och skulle behöva höra hur andra tänker, förlåt för mitt långa inlägg.
Min man har alltid haft svårt att begränsa sitt drickande. Inte alltid, men det händer regelbundet.
Han dricker gärna, även mitt i veckan, men samtidigt kan han ibland avstå helt.
Han har druckit alldeles för mycket trots att han varit ensam med barnen och ofta på fester. Vi har kommit överens om olika sätt för att begränsa intaget, som att följa min takt eller i förväg bestämma antal glas. Men det har aldrig funkat och det har satt mig i en sits då jag måste vara den som drar i handbromsen åt honom vid sociala sammanhang, det är inte roligt. För några år sedan gick det riktigt illa på en fest och han hamnade i fyllecell. Efter det ställde jag ultimatum, sluta eller jag går. Han slutade, men jag vet att han drack ett glas vin ibland när jag inte var med. Men han pratade alltid om att det var för att återfå mitt förtroende han slutat, inte för sin egen skull, så jag tror inte han riktigt tog till sig problem. Efter flera år bestämde vi tillsammans att det nog skulle kunna funka med ett glas till middagen då och då. Och det gjorde det under några år, men sakta men säkert blev det mer och mer och oftare och oftare. Till slut var vi tillbaka på ruta ett igen.
Efter en ny otrevlig incident för någon månad sen sa jag stopp igen. Han var själv ångerfull, och ville sätta upp gränser. Han är helt övertygad om att han kan begränsa sig, för att det är hans egna regler. Han tänker att han ska dricka max tre glas vin och bara fredag eller lördag. Men jag säger nej, jag är trött på det här och vill slippa ansvaret att ”ha koll” och oroa mig för att det ska bli för mycket. Han är låg och ledsen och tycker livet känns tråkigt utan vin vid middagar och fest, eller när man lagar mat eller i solen en härlig sommarkväll.
Jag vill betona att han inte har ett sug efter alkohol varje dag, utan snarare det sociala i alkoholen.
Vad tror ni? Kan han klara av att begränsa sig nu, med sina egna regler? Eller ska jag låta honom testa och om det inte funkar få det svart på vitt. Eller har jag redan gett honom för många chanser?

Rike
fre, 2025-11-14 - 20:27

Jag tänker som så att om du läser texten så det vore någon annan som skrev?
Tex att en förälder dricker mycket med barnet hemma?

Sen är det ditt ansvar, men inte hans drickande.
Låta honom testa osv - det är hans val o inget vi anhöriga kan styra.

Hoppfulla
fre, 2025-11-14 - 21:52

@samo du överdriver inte alls din oro för din mans drickande. Det är precis så här en beroende håller på. Säger att dom klarar av att ta en eller några glas men sedan blir det fler allt vad tiden lider. Toleransnivån blir högre och högre…
Din man vill inte sluta dricka, han är inte redo och det är du som får betala priset. Försök tänka på dig själv för en stund. Vad vill du?

samo
lör, 2025-11-15 - 19:24

@Rike ja, när jag läser mitt eget inlägg inser jag ju att jag nog lurar mig själv. Och att jag ju inte kan bestämma vad och hur mycket han ska dricka. Jag kan bara bestämma vad som är ok för mig, och fatta mina beslut utifrån det och vad som är rätt för mig. Tack för dina tankar.

Tröttiz
sön, 2025-11-16 - 11:49

@samo
Hej, du skriver att du gärna vill höra hur andra tänker. 🌺

Jag tänker som så att man som anhörig inte kan göra att en annan person slutar dricka. I detta resonerar jag att så länge man inte vill förändra något hos sig själv, så är det svårt för oss anhöriga att göra något för att detta ska ske.
Been there, done that liksom, bett, hotat m.m ... Funkade inte, det blev ju bara jobbigt för oss båda. 🙄

Så här med facit i hand känns det faktiskt lite tragikomiskt, han hörde ju den första, andra och tredje gången att jag tyckte att han drack för mycket.
Men jag öste på femtielva gånger till ... 😳 Som att det skulle hjälpa.

Jag tänker också att om den andra inte känner att den vill ändra något eller inte har kommit till en punkt då den har insikt så blir det ingen förändring.
Finns flera delar i detta som jag upplever det, insikt - vilja - motivation m fl .. Insikten kanske finns, men inte en vilja eller en motivation. Mitt ex sade i ett skede att han vet att han dricker mycket, och att han inte var stolt över det men det hände inget i vidare led.

Det jag mera upplever att man dock kan göra i allt det jobbiga är att inte vara möjliggörare, att utgå från sig själv.
Jag började mot slutet ha en inre dialog ställde mig frågor såsom "Om jag gör detta, hur löser det situationen?, sannolika utfall. m.m"

Kram!
💜
Skriv gärna mera.
Ha en bra söndag! 🌹

Tröttiz
sön, 2025-11-16 - 15:50

@samo
Och du, en sak till ... En tanke jag får då jag läser din trådrubrik "Överdriver jag?" är att det har med din upplevelse över situationen att göra.

Din upplevelse hör till dig, och att den upplevelse man har över något finns där - att en upplevelse därför inte kan vara "fel" tänker jag. Man har den upplevelse man har ...
🌹 🌹