Sättet som jag umgås med min man har förändrats.
Mitt liv förändras. Vårt liv.
Vi sitter inte längre uppe och lyssnar på musik till sent på kvälarna, vi ser inte film eller går ut på samma vis, nu när jag inte dricker. Visst kan vi se ett avsnitt på Netflix och visst är det ok att han dricker öl till maten, till tvn, till datorspelet.. men jag blir trött och lägger mig vid 21. Det finns ingen anledning att sitta uppe, jag sover hellre.
Förr blev jag glad och energisk (ända tills jag blev sur och trött) när vi delade en flaska vin. Nu är jag mest ganska ok i humöret, mest lite trött och inte så sprudlande..
Ikväll hörde maken om nån konsert som hans vänner skulle på. Självklart frågade han om jag ville med, det tackar jag för, men.. nä inget band jag lyssnar på så varför hänga där och titta på när de dricker bärs. Det känns inte så meningsfullt. Tycker han blir lite pinsam när han är full. Vill verka stilig och charmig, men svajar, fumlar och kommer med konstiga skämt.
Lite tråkigt, kan jag tycka. Drygt, till och med..
Han tycker säkert det är tråkigt med.
Vart tog partyprinsessan vägen, liksom..?
Han säger inte det, men han väljer ju att dra ut m vännerna, han väljer att pimpla öl. Kylen är full av hans flaskor.. Så nog kan jag gissa,vad han tänker..

Tja partyprinsessan byttes iaf ut till någon som slutat fyllebråka.
Som inte längre tar dåliga beslut på fyllan och sen har ångest för dem.
Som nu tar halvkassa beslut istället, kan se nyktert på saken och rätta till tokigheter utan panik.
Någon som har lite mer pengar kvar måndag morgon.
En som kan köra och hämta barn eller föräldrar när som helst om det behövs.
En som kan ta hunden i bilen tidigt på morgonen för en tur till skogen (och slipper räkna timmar tills det är säkert att köra).

Det har skett en förändring hos mig, och den är fortfarande pågående. Det är ok.
Jag tror jag kan trivas med den jag ser mig utvecklas till.

Min oro är att min man inte är på samma plats som jag. Och jag vet inte om han kommer att vara lika ok med mig, eller jag med honom, om det är såhär olika vi är, när vi inte umgås i sällskap av alkohol.

Det är svårt att föreställa mig en separation men jag tänker oftare på, drömmer oftare om "mitt eget".
Att ha ett eget krypin, där bara jag och mina grejer finns.
Mitt lugn och ro.
Inga öl i kylen.
Jag längtar efter egentid.

@Surkärring Jag upplever att som nykter är jag mitt autentiska jag och har en kontakt med mina äkta och sanna känslor och behov. Även att självkänsla stärks och funderingar kring hur jag vill ha det i mitt liv och vad jag vill fylla det med.

Ingen direkt partyprinsessa längre, men den gav mig mest ångest efteråt för det var alkoholen som förvandlade mig. Jag trodde att jag var mig själv då, men kontakten med mig själv suddade alkoholen bort. Idag är den spralliga kvar, men i en annan skepnad och beteende, ett autentiskt spralligt jag och jag får inte ångest av det. Inget fyllebeteende eller bråk längre, istället bra samtal som ger något och leder vidare.

Som nykter kommer du att hitta svar på dina frågor och du kommer att kunna hantera det som behövs så mycket bättre. Allt är möjligt! Kram❤️

Måndag och jag undrar vart helgen tog vägen. Å andra sidan gick arbetsveckan dessförinnan också i ett rasande tempo så det kan ju innebära att det snart är helg igen 🥳
Jag har senaste tiden shoppar förskräckligt mycket. Alltså väldigt många saker jag normalt inte är intresserad av.
Undrar om det är kickar jag söker nu när jag inte druckit på ett slag, eller om jag ska se det som att jag unnar mig nu när jag inte lägger cash på alkohol.
Jag har köpt smink (sminkar mig nästan aldrig) nya underkläder (de gamla faller isönder) och nya jeans eftersom de gamla var helt sladdriga.. Känns kul att få in lite nytt men hu vad det går åt kronor på sånt..
Jag saknar fortfarande min alkoholfria öl. Men jag lär nog vänja mig vid ett liv utan IPA , om det skulle behöva vara så.
Det finns ju inte så mycket annat att göra.

@Surkärring Du är värd varje krona som du lägger på dig själv! Jag upplever som nykter att jag trivs bättre både fysiskt och mentalt när jag tittar mig i spegeln, även om det inte direkt har rasat av några kilon. Då blir jag motiverad att köpa lite fina plagg och annat trevligt, jag känner att jag är värd det och ser det som ett gott tecken. När jag är fast i alkoholens klor slutar jag bry mig, känner att jag är värdelös och vare sig förtjänar eller behöver något fint till mig.

För mig har alkoholfri öl varit ett riktigt bra alternativ som tagit udden ur ensamhet och saknad när jag umgås med vänner över middags- och festbord. Jag dricker även öl som har 0,5% alkoholhalt och upplever aldrig att det påverkar mig det minsta, inte heller att något sug dyker upp. Det kunde det göra innan jag insett och accepterat att jag inte kan hantera alkohol. Är detta inkonsekvent tänkande och/eller hycklande? Jag tycker inte det, men om man kan konsumera dryck med låg alkoholhalt eller inte är givetvis helt personligt efter tycke, smak och ren fysisk biologi.

Det är sällan jag dricker mer än tre flaskor/burkar alkoholfri öl med max 0,5% under en middag. Då har jag fått i mig 1,25 cl alkohol, vilket jag inte alls märker av, och som sagt det får heller inte suget att aktiveras. Skulle jag fått i mig den knappa litern på en gång hade jag haft en maximal alkoholpromille på 0,07. Jag har full respekt för de som vill och/eller behöver avstå från alkohol i alla former till 100%, men för mig är alkoholfri öl som sagt ett medel för att uppnå uthållig nykterhet.