av Mariemarie

Mariemarie
sön, 2025-11-30 - 02:14

Har som anhörig flera gånger blivit så ledsen och besviken. Tar så hårt. Nu är hon nykter och vi har så trevligt. Jag blir så glad och vill hjälpa. Sedan dricker hon igen.
Har tagit avstånd. Men nu börjar det kännas igen. Oj nu går det bättre. Ska jag börja engagera mig igen. Finnas.
Men hon hör aldrig av sig till mig. Jag är så rädd att bli besviken. Oroar mig så mycket. Funderar och tänker på hur jag kan hjälpa till. Hon tror hon har koll . Sagt att hon inte ska bli helnykterist. Dricker så mycket i perioder att hon planar. Hamnar i missar. Sedan någon vecka ok igen. Har själv blivit sjuk en del gånger pga henne. Pga stress o oro hela tiden. Känner mig dålig om jag inte bryr mig. Men vad kan jag göra. Hon ljuger stundvis. Nu har vi dålig kontakt. Har varit misshandel där hon rör sig. Poliser inkopplat x flera. ....... Inget jag kan göra. Har sagt att jag finns om hon vill bättra sig. Ska jag göra o vad kan jag göra nu. Hon bor själv.