Skriver en egen tråd. Kanske kan mina erfarenheter av nynykterheten inspirera någon där ute att ta steget.

Jag är snart 40 år, familjefar och bor i hus på landet några mil från orten jag kommer ifrån. Har druckit alkohol i princip varje helg sedan jag var 15 år. Jag har inte haft ett pågående missbruk där jag dricker i smyg eller tar återställare eller så. Men otroligt många aspekter av livet har varit förknippade med alkohol. I princip allt umgänge med vänner har skett på helger med alkohol inblandat. Man har sett fram emot helgen och fredagens första öl, den där då man bara lutar sig tillbaka och ”aaahhhh”. Eller semester, fokuset på att få dricka lite mer fritt än vanligt. Eller se en fotbollsmatch på tv, har jag några öl hemma? Ganska ofta har jag ställt in saker pga bakfylla. Eller inte bokat in för många alkoholfria aktiviteter över helgen (köra bil lördag efter kl 16, no no). Alkoholen har till viss del styrt den tredjedel av livet som inte varit jobb eller sömn helt enkelt.

Problemet då? För det första har jag en tendens att bli för full då jag festar ute med vänner. Minnesluckor varje gång. Ibland har jag försatt mig i fara, eller hamnat i slagsmål. Ibland har jag gjort ännu värre saker. Varit otrogen (inte mot min nuvarande fru dock!) eller kört bil stupfull två mil (hamnade i diket men fick upp den igen). Sovit fram och tillbaka på tunnelbanan eller somnat på bussen och hamnat i en annan stad. Fyllesvamlat på Facebook eller liknande och fått sitta och radera dagen efter.

För ett par år sedan körde jag med en metod då jag inte fick dricka mig full. Jag drack högst sex enheter (vinglas, ölflaskor etc) per kväll. Det funkade, men jag levde ju fortfarande ett liv helt uppstyrt av alkoholen.

I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd. Efter att ha börjat på ett nytt jobb, där jag har mycket kontakt med människor, märkte jag att jag alltid kände mig otillräcklig i början av veckan, medan jag fick upp självförtroendet och den sociala förmågan igen lagom till helgen igen. Vecka efter vecka.

Jag lade av helt med alkohol några veckor innan jul 2011. Så det är 9:e nyktra helgen nu. Två månaders nykterhet idag!

Hur blev det då?
Mina veckor slutade åka berg-och-dalbana. Ett möte måndag morgon är samma som ett torsdag eftermiddag. Min ångest är helt borta. Den som jag levt med... alltid?!
Jag har mycket mer tid. Värdefull tid med barnen, eller tid ute i naturen med hunden. Viss kunde jag släppa mig runt i skogen bakis, men det var nog mest för att slippa vara bakis hemma. Jag kan åka och uträtta ett ärende fredag kväll efter middagen. En otippat nästan magisk känsla.
Jag känner mig mycket mer klar i skallen. Tankar och processer överlever helgen och kan pågå under en längre tid, vilket gör att jag känner att jag har bättre överblick över mitt liv.

Men jag har fortfarande inte satt det på prov. Hur blir det i sommar i stugan? Där sitter vi ju och ölar eller dricker vin varenda kväll. Det är väl i princip det livet i stugan gått ut på om jag ska vara ärlig.
Jag har varit på restaurang några gånger hittills i nykterheten, men haft bilen med som förkläde. Självklart att dricka bubbelvatten då.

Jag är trygg i min nykterhet, egentligen. Men jag är inte riktigt bekväm i min uppsättning vänner och vaneaktiviteter. Kanske får beskära lite på den fronten...

Nykterheten är det bästa som hänt mig. Jag har berättat för min stora dotter att jag slutat dricka vin och öl, vilket hon tycker är bra. ”Man kan ju bli en fullis.” Jag kommer att berätta för folk successivt att jag inte dricker, sedan får man se vad som faller ifrån och vad som blir kvar eller läggs till livet. Och man lär ju knappast få det tråkigt. Alla saker man inte lagt ner så mycket energi på då de varit dåligt kompatibla med alkohol finns ju där och väntar på en. Funderar på att kanske börja köra rally!

Så det var min korta presentation! :P

PersonligaPersson

Detta var baske mig den jävligaste dagen på över ett halvår. Har inte gjort många knop på jobbet, och inte längtar jag hem heller. Vill bara sätta mig på ett norrgående tåg och sätta mig på en kal kobbe i ishavet och glo norrut tills det går över.

Jag undrar om detta mående är kroppens irritation över att den inte får eller ska få någon alkohol. Antagligen så har jag alltid tagit mig något järn långt innan det kommit till detta stadium, om jag varit ledig dagen efter. Jag är alltså mer beroende av alkohol än jag erkänt för mig själv. Ångesten/nedstämdheten = abstinens. Jag är en lågintensiv alkoholist. Godmorgon!

Dompa

Den glömmer fortare än vad man tror. Det är nog snarare lite det som PiL skrev om; Att behöva erkänna att man är en "misfit", det med redan gammal ångest i bagaget. Det är fan ett sorgearbete att inse att man inte är som "vanligt folk". Av vilken anledning det än må vara.

Vad var det mest som triggade dig att pröva? Saknaden efter att vara normal och börja köpa hem öl - även om det var alkoholfritt - under fotbollen? Kalla skriver klokt om att man bör ändra rutiner. Kanske en tanke där. Nu menar jag inte att du aldrig mer ska få följa en favorit (?) sport...men du fattar vad jag menar.

Ishavet låter vedervärdigt. Åk hem och så får du väl bara ta det. Du har ju facit...ångesten kommer att försvinna eller åtminstone minska. Vad säger din fru? Har du ngt stöd där? Eller kanske vill du hålla allt för dig själv? För privata frågor?

Skönt att du iaf. gjort vissa upptäcker om dig själv. Jag tror att vi som har en lite skev bild av alkohol...eller inte kan bruka den. Vi är nästan alltid lite överkänsliga. Fult ord...hoppas du förstår mig där med.

Nu vet du nästa Midsommar att offra sitt välmående för en sån banal helg...det är det inte värt. När vi faller ska vi falla med klass. Det innebär att Midsommar, Jul och Nyår går bort.

PiL

Vill dock poängtera att jag inte känner mig som en misfit i andra sammanhang än just denna midsommar, generellt är det således inget problem.

Märkligt var det emellertid på midsommar, inte alls så att jag kände någon impuls att förse mig av all dryck där fanns, en fullständigt obegränsad mängd. Tvärtom kändes det som flaskorna blängde på mig och jag på dom, som att dom påminde om något negativt, vilket ju förstås är sant. Och nej, jag var inte påverkad av annat eller psykotisk, trots att texten eventuellt vittnar om att så var fallet :-0

ÄnnuEnVindåre

Hej Persson!

Var det kanske så att det inte hade gått att göra på något annat sätt än detta? Inget hade kunnat stoppa dig, inte ens beskäftiga tanter som undertecknad, inget argument hade hållit emot det du ville, vilket var att prova att dricka igen.

Jag blir skitglad att du gjorde det och att det gick som det gick, meeeeeeed åååååååångeeeeeeeest :).

För nu har du argument som tystar alkospöket i många nyktra månader till

Kram VD

Dompa

Hoppas ångesten dämpats -eller försvunnit helt- idag. Kanske VD har rätt...att testa var det enda rätta. Men ångesten däremot...fy fan vilket pris att betala!

PersonligaPersson

Jag mår lite bättre idag. Har kunnat lyfta mig ur den värsta dyn, även om det klafsar om fötterna ännu.

Oerhört mallig och nöjd med mitt nya beslut. Frugan tyckte väl att det inte gjorde något att jag överger alkoholen igen, hon hade ju ändå räknat ut mig ur den leken innan jag hade mina återfall.

Och denna gång skiter jag högaktningsfullt i vad andra anser om saken. Det är mitt liv, jag bestämmer här.

Jag kände mig för övrigt ungefär lika ensam med alkohol i kroppen som jag gjort utan, så där har vi inte svaret. Det finns helt enkelt inget positivt som kan skapas med alkohol. Däremot har många det bra TROTS alkoholen, men det är en helt annan sak. Och jag tillhör inte den skaran.

Dompa

Man skulle kunna tro att vi jobbar på samma firma. Uppkopplade här halva dagen. Sitter du i rummet brevid?

Vad menar du med att frugan räknat ut dig? Som alkis? Eller ngt värre? Känner själv att jag kan bli liiite för personlig...men jag är en nyfiken fan.

Skönt att höra att det känns bättre idag. Om några dagar kanske du kan borsta av skorna...ta bort den hoptorkade leran och vandra vidare. Lite mallig, mycket nöjd. Du visar en enorm styrka genom att kunna erkänna att plan A inte var den bästa.

PersonligaPersson

Inget sånt dramatiskt. Jag menade att hon inte räknat med mig som vinkompis på ett halvår och att hon inte riktigt hade hunnit vänja sig vid tanken på att jag var tillbaka. Hon sörjer inte.

Jag minns en sak från midsommar som inte riktigt släpper. Det var ett av mina barn som höll på att slå sig, vet inte om hon ramlade eller hur det var. Men inom mig dök det upp en panikkänsla. Jag insåg att jag inte skulle kunna köra bil eftersom jag druckit. Innan jag blev nykter var det fullt naturligt att vara full på helgerna, jag reflekterade inte över att det då inte gick att köra bil. Men i och med nykterheten har andra krav och vanor dykt upp. Jag finner det oerhört oansvarsfullt att inte minst en vuxen person är kapabel att köra bil ifall olyckan skulle vara framme, lantisar som vi är.

Firman jag sitter på är finansierad med allmäna medel, men jag kommer snart att få det hetare om öronen än det varit dessa två dagar. Undrar om jag med flit planerade in två schemamässigt lugna dagar så här efter midsommar. Alkishjärna....

Dompa

Tanken har fallit mig in men nu trillade polletten ned. Vi lantisar måste kunna köra bil ifall ngt händer.

Tyvärr är inte min firma finasierad med allmäna medel...så om tjugo minuter måste jag ha ett kundmöte. Intressant reflektion hur alkishjärnan hade förberett sig för några lugna dagar.

Stigsdotter

...är väl kanske inte helt ovanligt att folk sätter sig bakom ratten trots ett glas eller två innanför västen?

Jag kan verkligen skriva under på detta om att åtminstone en alltid måste hålla sig redo att rycka in ifall olyckan skulle vara framme. Och är man ensam så är den personen du, det fick jag själv bittert erfara när jag tagit ett par glas till maten och lilltjejen trillade på gatan och slog upp två sår i pannan. Visserligen var jag med och kunde snabbt fånga upp henne men sår i huvudet blöder ju jättemycket och trots att jag höll handen emot rann blodet. Bankade på hos grannar som inte öppnade och vände då för att ta oss ett par hundra meter hem. Där stod också bilen, jag minns att jag tänkte på den, men vet inte om jag verkligen tänkt sätta mig bakom ratten eller om jag skulle hem och ringa ambulans. Som väl var kom en annan granne körande, öppnade dörren och ropade "hoppa in så åker vi till sjukhuset!" åt mig och mina småttingar. Vi blodade ned hennes baksäte som tack.

Jag fick verkligen en tankeställare efter denna incident. Dels måste jag kunna köra mitt barn om jag har tillgång till bil, dels var det skämmigt att komma till akuten med alkoholandedräkt!!

Dompa

Jag min oroliga själ vill veta att du är ok... När det gäller fisket har jag inget att komma med. Älskar att äta det...men har inte fiskat på åratal. Hade en period när jag följde med en släkting ut och lade nät. En gång fick vi över 100 firrar. Hemskt minne...vi gav till varenda granne. Fryste in och grillade...men fick ändå slänga en del. Kändes inte ok. Detta var på den gamla onda tiden...vi rodde ut vid fyratiden på morgonen...efter att ha druckit vodka och saft! Saft! Jo, jo Norrland har sin "charm".

Hoppas du mår bättre! /R

PersonligaPersson

På väg till jobbet. Tittar in och lämnar livstecken. Mår prima, äntligen. Det vände igår runt lunch. Precis samma mönster som det varit då jag druckit senaste åren.
Favoritfisket är nog att ro drag i en å eller längs vassen i en vik. Det ska jag baske mig ägna helgen åt!

PersonligaPersson

Vi hade ett samtal här på jobbet om sommarens alla små och stora festivaler samt alla dessa öltält. Att de måste dykt upp någon gång i mitten eller slutet av 90-talet. Hur som helst så gick snacket lite fram och tillbaka angående drickande, varpå en jobbarkompis sa: "Persson, du borde bli nykterist som jag". Och jag svarade: "Det är jag redan!" Och inget mer med det. Så nu är jag inte bara alkoholist, nu är jag nykterist också. Det går fort när man har roligt!

DryMartini

PP, jag tror att det är bra att tala klarspråk om att man inte dricker, till och med varför man inte gör det. Det skapar en trygghet i att det inte finns någon återvändo och de allra flesta tycker att det är ett starkt beslut. Ingen annan bryr sig egentligen om att man inte dricker och de som gör det har nog själva problem med alkoholen.

Problemet, som jag ser det, är att när man har uttryckt att man är nykterist, avsäger man sig liksom framtida drickande. Och många av oss känner delvis sorg över att aldrig mer få dricka och har en förhoppning om att kunna dricka normalt. Jag har inte kommit så långt som du än och sagt att jag är nykterist. Däremot säger jag gärna att jag inte dricker just nu, pga att jag har druckit för mycket. Lite fegt kanske, men det är för att ha en dricköppning någon gång i framtiden. Känner dock att jag är en bit på väg genom att vara tydlig med, till dem som undrar, varför jag inte dricker. Borde kanske gå längre, precis som du har gjort.

PersonligaPersson

Det är en skillnad mellan före och efter mitt återfall. Innan ville jag att min nykterhet skulle vara privat, eller åtminstone personlig. Jag ville kanske omedvetet hålla dörren lite på glänt för att i framtiden kunna växla upp med lite alkohol, utan att betraktas som lappkastare. Vilket jag ju verkligen gjorde också. Jag fick betala dyrt för det med riktigt katastrofmående i fyra-fem dagar. Nu kan jag faktiskt titulera mig som nykterist, och förklara för den som undrar att jag inte mår bra av att dricka alkohol. Och att jag eftersom jag glömmer bort detta så snart jag sätter läpparna mot en buteljöppning måste begränsa mig till att inte dricka alkohol överhuvudtaget. Jag tror att jag skulle kunna köra den linjen till 100% nu faktiskt.

Nyss for resten av familjen iväg på en veckas roadtrip till fruns sida av släkten. Själv ska jag jobba en vecka till varpå jag blir hemma själv en vecka. Förr hade detta inneburit en tur till systembolaget där jag hade bunkrat upp med ca fem-sex öl per helgkväll. Sedan hade helgen ägnats åt att hela tiden tänka på när jag kunde öppna nästa öl utan att dryckesschemat spolierades. Målet hade inte varit att bli packad, utan snarare ett idogt sökande efter den där känslan av eufori man under några sekunder kan få när man dricker alkohol. Den känslan kan man ju få ändå, som nu snart då jag tänker gå och ställa mig på verandan med en kopp te och betrakta den helt nyklippta gräsmattan.

PersonligaPersson

Liiite skillnad på denna måndag och den förra. Nu har jag fått tillbaka den där sköna känslan där en måndag förmiddag känns exakt likadan som en torsdag eftermiddag vad gäller självförtroende och självkänsla. Ingen ångest, ingen känsla av att ha glömt allt man kunnat, ingen gröt i hjärnan. Visst, lite trött efter bara fem timmars sömn på grund av EM-finalen (rätt lag vann), men trötthet är just bara trötthet.

Nu fyra arbetsdagar, sen lite semester. En semester som inte kommer att gå i alkoholens tecken.

Tänkaren

Nyktra PP låter som han har det bra! ;-) Jag är ny här och känner mig inspirerad av det du skriver. Har själv första semesterdagen och är fortfarande trött och orkeslös från en hård sommarfest i fredags.. Vill få tillbaka den energirika, glada & roliga tjejen jag vet att jag är men som har sakta men säkert brutits ner av alkoholen. Trodde mest att det var mkt jobb som gör mig så trött (jobbar en hel del iofs) men fylla innebär bakfylla, innebär isolering, innebär dålig/ingen mat, innebär träningen bortprioriteras...listan blir lång... Min plan nu är att eliminera alkoholen och bygga upp mig igen och ta det därifrån. Vill känna mig stark igen!
Så bra att läsa erfarenheterna här och att jag inte är "konstig". Vi är värda att må bra!! Så det så!! Ser fram emot att läsa mer ;-)

PersonligaPersson

Om några timmar går jag på semester. Mina första lediga veckor på ett år. Och vet ni vad? Alkoholen lockar inte det minsta! Jag tror att utan mitt återfall vid midsommar så hade jag haft väldigt jobbigt med motivationen just nu. Normalspöket hade varit där och petat mig i sidan med sitt finger 'öh, några öl kan du väl unna dig! Vara som folk!'
Och kan ni tänka er, solen skiner!