av aeromagnus

aeromagnus
tis, 2025-12-09 - 06:31

På söndag 14/12så är det 1 år sedan jag drack sist. Känns bra. Jag klarar mina tentor än så länge och det är bra. Det är dock inte så bra för min fru. På onsdag 10/12 ska hon till njurläkaren och få provsvaren på sin njurbiopsi. De skulle ringa om det var något akut och det har de inte gjort så man får väl se det som ok då eller något man kan behandla. Hon har dock svår anemi och har påbörjat en utredning för det. Så hon har fått järn in i blodet samt fått lämna avföringsprov för att se om det blöder i tamen. De såg inget blod i avföringen så 16/12 ska man göra en endoskopi för att utesluta tjocktarmscancer eller osynliga blödningar i tarmen.

Så vi går fortfarande i en ovisshet som känns sådär. Nu nalkas ju också snart julen och min fr fyller 50 år några dagar innan julafton. Vi har bokat en spadag på Himmelsby spa som vi ska försöka njuta av.

Varafrisk
tis, 2025-12-09 - 06:43

Bäste @aeromagnus ❣️ Grattis till ett års nykterhet! Det är så himla bra gjort! Det hade ju varit lätt att ta till alkoholen med den stressen som du har levt i/ lever i men du har avstått!! Strongt! Å vad skönt för din fru att du finns bredvid henne … nykter🙏🏻 Jag minns min ett årsdag….jag var nog självlysande av stolthet🌟 Du ska verkligen vara stolt!
Jag hoppas att din fru och du ska få positiva svar på prover som tas och undersökningar som görs. Så klokt att boka spa på din frus 50-årsdag👌🏼

Allt gott till dig (men även din fru)🙏🏻

Kram🤗

Andrahalvlek
tis, 2025-12-09 - 06:51

@aeromagnus Varmt grattis till snart 1 år som nykter! 🥳🥳🥳 Att du skulle snubbla på målsnöret känns otänkbart. Och i mål är du inte, det nyktra livet fortsätter.

Livet blir ingen räkmacka för att man blir nykter. Tvärtom kan det inombords kännas väldigt stökigt stundtals eftersom vi måste hantera känslorna som fyller oss på ett nyktert sätt. Vi är ovana vid det, men allt man övar på blir man bättre på.

Ni har rent ut sagt en skitfas i livet. Det är så mycket ni inte kan påverka. Det ni kan göra är att finnas för varandra: prata, prata, prata. Inkludera sonen i pratet, på hans nivå. This too shall pass.

Min yngsta dotter föddes svårt sjuk. De första fyra månaderna tillbringade hon på sjukhus. Och jag också. Stundtals 30 mil från hemmet. Storasyster hade inte ens fyllt 2 år. Och ”resan” med yngsta dotterns olika diagnoser hade bara börjat. Vi har haft lugna perioder och stökiga perioder i hela hennes liv. I somras fyllde hon 26 år och stortrivs i sin lägenhet på ett LSS-boende. Ingen jämförelse i övrigt, men skitfaser i livet går över. This too shall pass.

Att fastna i fasen ”varför har vi drabbats och ingen annan” är inte konstruktivt. Det leder inte framåt. Och man önskar ju faktiskt ingen annan eländet heller. Nu är det som det är. Thats it. Just nu får vi agera på det som vi faktiskt fått i korgen.

Kram 🐘