Jag läste något intressant idag, som fick mig att tänka. Minns inte exakta ordalydelsen men man menade ungefär så här: Förvänta dig inte wow-känslor inför att du ska springa, de kommer först efter att du har sprungit några km. Då kommer wow-känslan. Så för att få den känslan: gör det bara!

Ungefär som med nykterheten. Vi avstår från att dricka ikväll för att må toppen imorgon bitti. Och sen med tiden blir det en vana att vara nykter och inte jobbigt alls.

Så hoppas jag känna inför springandet framöver: bara göra, en vana, inte jobbigt alls. Och jag har precis sprungit så nu känner jag wow 😍

Trevlighelgkram 🐘