Jag läste något intressant idag, som fick mig att tänka. Minns inte exakta ordalydelsen men man menade ungefär så här: Förvänta dig inte wow-känslor inför att du ska springa, de kommer först efter att du har sprungit några km. Då kommer wow-känslan. Så för att få den känslan: gör det bara!

Ungefär som med nykterheten. Vi avstår från att dricka ikväll för att må toppen imorgon bitti. Och sen med tiden blir det en vana att vara nykter och inte jobbigt alls.

Så hoppas jag känna inför springandet framöver: bara göra, en vana, inte jobbigt alls. Och jag har precis sprungit så nu känner jag wow 😍

Trevlighelgkram 🐘

@Andrahalvlek Bra jobbat! Instämmer! Det brukar ta ca en km för mig innan jag kommit ”in” i löpningen. Vissa dagar känns lättare och vissa tyngre. Det har blivit en vana för mig så oftast bara gör jag, även om det kan ta emot lite och jag ångrar mig aldrig att jag kom iväg. Det är alltid lika skönt efteråt😁.

Har du sett Shaolin heroes på SVT? Läran förenar Chan-buddhismens andlighet med fysisk kampsport (Kung Fu) för att uppnå balans mellan kropp och själ. Mästarna i serien säger så många kloka saker och förenklat att det viktigaste är medkänsla och att tro på sig själv att man kan. Att man ska göra sitt bästa och inte ge upp samt om man fokuserar rätt så blir det inte lika jobbigt. Jag tyckte att serien var intressant och givande. Mycket stämmer med mitt förhållningssätt och min värderade riktning😁

Ha en fin fredag!❤️