av esterest

Kameleont
lör, 2025-12-27 - 22:56

@esterest
Inte alls knäppt! ❤️
Tänk allt vi bär o allt vi driver o smörjer. Dessa kugghjul i familjens maskineri som ska snurra smidigt. Särskilt nu runt jul med allas förväntningar o krav.
Hur lyckas vi eg?
Så oerhört tröttsamt.
Känner mig i en svacka just nu. Det går så tungt, slowmotion i varje rörelse.

esterest
sön, 2025-12-28 - 09:44

@Kameleont Det blir som något slags mentalt bokslut så här runt jul och nyår. Det är tröttande! Vart var vi (med alkoholen) för ett år sedan? Var kommer vi vara någonstans om ett år från nu?

esterest
sön, 2026-01-11 - 09:44

Sen sist. Skriver mest ett par rader för att komma ihåg vart vi befinner oss på kartan. Söndagen efter tre veckor med storhelger och ledigheter.

Egentligen är det ganska ok. Bråket som var fredagen innan jul har verkligen förändrat mycket. Vi har haft ett till. Som handlade mer om mig. Jag fattar. Det är trots allt viktigt att se relationen från bådas perspektiv.

Kanske det viktigaste som vi tog med oss till det nya året, att vi båda vill att relationen ska fungera långsiktigt. Med mycket mindre alkohol. Han vill dricka mindre.

Det har också varit mycket mindre alkohol. Inte helt utan. Men markant mindre. Inga bråk och draman.

Funderar mycket på de olika hörnen här i forumet. Som betyder mycket.
En reflektion om gruppen för Anhöriga är att det är två olika anhöriggrupper.
De som inte vill eller kan stanna i sin relation och som behöver råd och stöd för att komma vidare.
Sedan gruppen som vill stanna kvar i sin relation för att stötta sin partner att minska/sluta sin konsumtion.

Jag visste nog inte vilken grupp jag tillhörde i höstas. Det kanske var just därför jag skrev. Var vilsen. Var helt klart mer hemma i den förstnämnda gruppen. Jag började förbereda mig på om jag skulle bryta upp. Men har nog landat i att jag nu tillhör den andra gruppen. Även om jag fortfarande känner mig vilse.

Tänker ibland att Alkoholhjälpen är lika mycket Livshjälpen eller Relationshjälpen.

Det blir ett smalt perspektiv när man skriver och analyserar relationen utifrån alkoholkonsumtionen gällande sin partner, men inte om så mycket mer.
Min relation är mycket annat också.

Jag relaterar mycket till inläggen som börjar med ”vi har varit tillsammans i tjugo år och har två barn …” Jag ser er! Eller ni som skriver mellan raderna att ni har ett fungerande samliv och älskar personen. Jag ser er också!

Nu är det söndag. Vi ska iväg med återvinning till tippen. Veckohandla. Fixa en krånglig glödlampa. Ha middagsgäster. Planera veckan. Ringa en sjuk anhörig. Allt det där som görs i en fungerande relation.

Mest av allt vill jag jobba på att relationen ska fortsätta. Med mycket mindre alkohol.

november25
sön, 2026-01-11 - 10:25

@esterest Intressanta och fina reflektioner! Jag är ju också i grupp två som du vet. Jag upplever att det finns hopp för framtiden❤️
Precis som du skriver finns det så mycket i relationen som inte är alkoholbiten. Och även om just alkoholen absolut kan vara "enda skälet" att lämna, om den gör det ohållbart, finns det ju också många personer som lyckas bli nyktra och leva i tillfrisknande.

Tack för ditt sällskap här på forumet! ❤️

esterest
tors, 2026-01-29 - 08:45

@Prissen ja det är det. Att jag loggat in lite mindre här beror nog på att jag har lite mer sinnesro. Att jag faktiskt kan prata med (!) min man och inte bara med mig själv här i tråden?
Har skrivit många ensamma inlägg här tidigare.

Jag låter honom skapa sin egen strategi. Egentligen pratar vi inte mycket om det. Men som hustru märker jag många små justeringar. Vet att öl är det svåraste beroendet för honom. Han jobbar med små ransoneringer efter egna ekvationer. Det stora pantberget i hallen är borta. Märker att kaffebryggaren och tekokaren får jobba mycket. Samtidigt som det kan bli vin till maten. Det är väl där han lägger sin veckoranson.

Jag tror absolut inte att det är enkelt för honom. Tvärtom. Jag tror det är en utmaning varje dag. Det är ett par sociala event framöver som är förknippat med en hel del alkohol. Märker att han försöker boka av ett. Märker också att han skapar nya intressen som tar upp hans tankar kvällstid. Jag hör inget ölknäpp klockan fem och det är skönt.

Kanske det viktigaste av allt just nu så fungerar relationen igen. Det är lite svindlande att jag funderade på allvar att hitta en lägenhet i höstas. Jag trodde faktiskt att särboskap var enda vägen ut. Jag känner att jag har fått tillbaka hans närvaro och uppmärksamhet. Han var ju bakis jämt förut. Nu kan vi äta frukost tillsammans och planera dagen. Det hade inte hänt förra året.

Hur har du det?

november25
lör, 2026-02-07 - 10:27

@esterest Inspirerande att läsa om er gemensamma väg framåt! ❤️ Att det är möjligt att skala ner successivt och nå en hälsosam eller hälsosammare nivå.

Efter mycket läsning om olika strategier mot ett problematiskt intag, hade jag nog fäst mig väldigt vid att man måste börja med en lång nykter period. Därför kändes det som ett väldigt bakslag när sambon inte klarade längre än två veckor.
Men jag har ställt om mig mentalt, och han satsar nu på måttligt drickande. Hans egna mål. Han räknar för första gången enheter och det verkar funka. Märker att med den mängden märks det inte på honom överhuvudtaget, inga yttre spår av berusning även om han kanske blir lite piggare.

Du skriver att ni pratar med varandra igen och att han är närvarande😊. Jag känner likadant. Även om vi pratade förut också, men då kändes alkoholtemat som minerad mark. Nu är det inte det längre.

Hoppas du skriver lite och berättar hur ni har det och hur det går. Kram! 🤗🌞

Kevlarsjäl62
lör, 2026-02-07 - 12:14

@november25 @esterest Så fint att läsa att ni ser förändring. Helt klart lyckas många med att bli nyktra, säkert också att dricka måttligt.
Jag förstår att det kan kännas hopplöst och kanske t o m provocerande med alla kommentarer här inne om att man måste lämna.
Alla har sin resa och även om man kan se många likheter, så finns det inget facit. Säkert är jag en av dem som kan verka negativ, men det kommer bara från min egen erfarenhet och min egen sorg. Jag är också så angelägen om att försöka hindra andra från att fastna så länge som jag gjorde, i något som är så destruktivt som mitt liv som medberoende var.
Jag tror absolut att ni går mot ett ljusare liv tillsammans med era partners och skulle det inte bli så, så kommer allt att bli bra till slut ändå 🧡

november25
tors, 2026-02-12 - 00:30

@Kevlarsjäl62 Ja precis som du så klokt skriver så finns det ju inget facit. Jag tycker absolut röster från er anhöriga som stannat länge och sen lämnat behövs! Det ger en perspektiv på saker och ting. Jag tycker det är fint att ni finns här och delar med er för att stötta andra anhöriga🥰

Sen är det nog som du säger, att vissa blir ju faktiskt bättre och då ofta med anhörigas hjälp och stöd. Kanske tappar man bort detta lite för ofta i resonemanget om medberoende. Tänker också att de anhöriga som lever kvar med beroendepersoner som uppnått tillfrisknande och nykterhet inte hänger här på forumet längre.
Tror inte att svaret alltid är att man ska lämna. Men vid någon viss punkt om förändring inte sker och man själv mår för dåligt, tycker jag man ska göra det. Vilket ju är lättare sagt än gjort, för när är den punkten verkligen kommen? Det kan bara man själv veta.

Tröttiz
tors, 2026-02-12 - 13:04

@november25 och kevlarsjäl62
Det där med "tidpunkten att lämna" tänkte jag mycket på, när är gränsen nådd? hur mycket ska man kämpa. Men - det tog stopp till slut för mig.

I de fall partnern söker hjälp och den andra väljer att stanna, så tänker jag att detta forum i en del fall inte uppfyller det behovet den anhöriga får. Då tänker jag att livet och rollerna blir annorlunda. Jag funderar att från att ha haft en viss sorts oro, blir det en annan sorts oro, från att ha ansvarat för allt fixande med t ex familjeaktiviteter, att lite i taget släppa ifrån sig kontroll och ansvar till den som aktivt söker hjälpen ... Jag funderar på om sådana här tillfällen kan göra att anhöriga söker sig bort från forumet. Att man kanske söker ett annat typ av stöd. Kanske skäl att ha ett till forum för just detta, alltså då partnern aktivt önskar arbeta med sitt beroende och dynamiken förändras?

Kram.

november25
tors, 2026-02-12 - 14:56

@Tröttiz Vilken intressant tanke! Tror du har helt rätt. Ett forum för "anhöriga till tillfrisknande" eller "anhöriga till beroende personer i behandling". Tror som du att man där skulle diskutera lite andra frågor. Och det skulle helt säkert uppmuntra personer som har en nykter anhörig att hänga kvar och stötta andra.
Någonstans är det kanske naturligt att man söker socialt stöd som anhörig när man inte mår bra, känner frustration och vanmakt, ilska och förtvivlan. Så det är ju precis så det ska vara, en trygg plats där man kan prata om sina känslor och tankar, känna att man inte är ensam.
Men kanske finns det andra mer positiva processer man också kan dela med varandra som anhöriga?

Vill också säga att jag förstår helt och fullt att du valde att lämna. Och man kan ju aldrig veta vem som ska vara mottaglig för hjälp och förändring, och vilka som helt enkelt inte är det hur mycket en anhörig än kämpar tills all kraft och alla resurser är uttömda för den personen. Det är så sorgligt och hjärtskärande 💔