Hej!
Nu är det på gång med orosanmälan hos soc, sambon är förbannad och känner sig dömd, utsatt, förnedrad…och mitt i allt detta känner jag mig som boven… när sambon druckit på kvällarna när vi inte haft barnen så har jag känt mig ensam..jag har låtit honom dricka för sig själv medans jag kollar på tv i ett annat rum.. när vi haft barnen har han druckit varje kväll, 2-3 öl och några glas vin…desto mer på helgen.. det brast för mig när han inte kunde köra dottern täten söndag pga att alkoholmätaren visade rött..då kände jag att han har mig för jag är för snäll, jag är en möjliggörare och löser körningar mm…jag har alltid kört när vi ska någon stans, så han kan dricka öl bredvid…
Just nu känner jag mig helt håglös, efter ha försökt få min sambo att förstå att han måste sluta dricka i ca 3 år, har han nu pga orosanmälan på barnen slutat.. allt lägger han på mig, att han aldrig mer kan njuta av en öl pga att han känner sig dömd, att han aldrig mer kan visa sig på stan, att han aldrig mer kan vara med på tillställningar för han är dömd…offerkofta, egocentrerad, samt ser inte sin egen del alls…känner att allt man gjort för honom har varit för att han ska kunna få dricka, och nu stryps tillgången och då läggs allt på mig…vet att jag måste ta tag i mig själv och inte ta till mig det han säger.. men självkänslan är i botten och igår grät jag medans han hade tagit av sig ringen, inte ville prata..
Kommer insikten komma? Kommer han förstå hur mycket han sårat mig och barnen?

Förmodligen inte - men du. Du o barnen behöver stöd.
Han misshandlar dig för att han inte längre kommer undan med sitt beteende.

Kan ni bo hos någon ett par dagar? Kontakta soc angående anmälan och nuläget och frågar efter stöd- känner så fruktansvärt mycket med dig. Han bestämmer inte, du har makt!!!!!!

Ta all hjälp du kan få ♥️♥️♥️