Va tiden går. Har varit nykter nu i 4 år! Det är jättetråkigt ibland på semestern fortfarande och jag har ofta ångest och alltid rastlöshet som gör att jag skulle vilja dämpa det med något. Men det är värt att vara nykter alla dagar i veckan! Känner mig så mycket friskare och självsäkrare. Kram på er alla som kämpar.

@Ljusmorgon, fyra år! Imponerande och stort grattis! Jag har ofta liknande känslor av ångest, rastlöshet och tristess. Men nu har det svängt om lite eftersom jag inte kommer undan; de där känslorna börjar växa in till vanor och hur underligt det än låter så börjar jag acceptera ödet. Ja så till den milda grad att jag allt oftare gillar läget🤔. Och som du skriver: ”det är värt att vara nykter alla dagar i veckan” 🤗

Tack alla för pepping! 🤗Och @andrahalvlek du är kvar! Och @aeromagnus, jag tror
Också vi "träffats" och @fooliehutten, trevligt att träffas. 😊

Jag gick egentligen in här för att jag börjar fundera vad jag ska acceptera när det gäller min man. Han kan ha vissa dagar, ibland nästan hela veckor som han inte dricker men jag tycker att dom blir färre och färre. Han blir aldrig jättefull men jag börjar märka i hans ansikte och kropp att dricker ofta Och det känns tråkigt. Det sorgligaste är att min man är rätt introvert och sitter mycket med sin mobil men när han dricker så blir han faktiskt "trevligare" ..sjukt, jag vet. Men ibland funderar jag på om det är så här jag vill ha min ålderdom. Med nån som dricker. Jag är 56 år. Hans pappa har druckit nästan hela livet. Han har skött jobb och alla plikter men det syns ju på honom . Plufsig och i dåligt skick och dålig hälsa.
Och det som stör mig, som jag fattar hör till beroendet, är att han dricker för minsta obehag.
Funderar på att ha ett allvarligt samtal men vet ju att man bara kan ändra sig själv. Ska jag säga att jag inte vet om jag kommer vilja dela livet med honom om det fortsätter? Jag vill inte ställa något ultimatum men kanske är det bra att han vet hur jag funderar? Så hemskt svårt...🙄