@Kameleont Tack snälla, det kändes väldigt skönt att höra! ❤️

Ja, jag ska bo hos honom tills inflytten.. Jag hade väl hoppats att han skulle fortsätta vara nykter, annars jag kanske hade försökt ordna med annat boende.
Det känns konstigt att gå tillbaka. Mest kanske för att jag är i kontakt med mina känslor nu och verkligen inte mår bra. Tvivlar på vår framtid. Men det kommer nog kännas lite skönt också, en paus från det här hårda gränstagandet..
Bara jag inte tycker det är så jobbigt att jag gråter hela tiden. För mig blir det så när jag kommer in i många jobbiga känslor som jag liksom inte tar mig ur, jag bara gråter och gråter. Helt hopplöst opraktiskt.

Det som är lite extra jobbigt/komplicerat är att vi ska resa ganska långt till min familj med min son för att fira sonens födelsedag. Min sambo håller på och förbereder en massa mat.
Men det kanske blir bra på nåt vis att vi får något annat att göra, även om han dricker. Känner mig dock helt kraftlös. Innan resan ska jag jobba igen, så då är jag ju upptagen av det. Men lite samma där, vill egentligen bara krypa in under en filt och stanna där.

En period kändes det som om jag tog mig ur medberoendet lite och kunde känna distans och tänka på annat.
Men vet inte hur jag ska hitta tillbaka dit.
Kanske var det också lättare då för det var innan alla dessa försök och upplevelsen att bli bortvald, och jag kände ett annan slags hopp.

Jag vet verkligen inte.
Kanske en anhöriggrupp skulle vara bra för mig. Försöka förstå medberoendet lite bättre och vad jag egentligen ska ta mig till.