av Kameleont

Kameleont
lör, 2026-03-14 - 17:11

Läser i min egen tråd o i andras o reflekterar över hur mycket jag lär mig av er alla. Även att själv ge råd till andra är lärorikt. Jag känner för så många av oss här, som kämpar med livet med en beroende o med livet i största allmänhet.

Tänkte vidare på vad jag skulle säga till någon som satt i min sits, som levde mitt liv o hade samma snurr o kaos av tankar i huvudet. Med detta enorma ansvar för att alla ska må bra, inklusive jag själv.

Nu mår jag inte bra. Sömnen har kraschat o då funkar snart ingenting. Kan inte jobba i mitt skick just nu.
Fösöker ta hand om mig själv o få ordning på sömnen. Arbetsgivaren försöker göra sitt för att anpassa jobbsituationen (jobbet - en annan stor del av livet som ska funka).

Men den största anledningen till att jag inte sover är min oro för min mans drickande o vad det gör med oss! Jag vet ju det. Kan inte slappna av, är aldrig ledig. Ständigt i beredskap.
Därav, för min hälsas skull, tog jag steget att samtala med mannen o talade då om vad min oro var o som delvis orsakar mina sömnproblem - hans alkoholkonsumtion.
Det var jobbigt för honom att höra o jobbigt att säga men jag sa det.

Sen dess har jag noterat att han lagt om sitt drickande, nya mönster, men han har inte minskat på mängden. Alltså ingen eg förändring. Men det pratar vi ju inte om.

Så vad skulle jag då säga till någon i min situation?
'Mannen dricker, han är sannolikt alkoholist. Det orsakar en konstant oro i dig som i sin tur ger dig sömnbrist. Utan sömn blir man sjuk, utan sömn kan man inte leva. Du måste prioritera ditt liv!'

Ja, jag vet.

november25
sön, 2026-03-15 - 23:56

@Kameleont Jag tänker som dig, att man lär sig väldigt mycket av varandra här. Och att möjligheten att försöka ge ett råd till någon annan är nyttigt och välgörande i sig.

Ja, precis som du skriver så kan man ge råd till andra och vet vilka råd man själv kunde få och får, men det är svårt på ett annat sätt när man är mitt i det.
Tänker också att i andras berättelser får man ju inte känna deras känslomässiga band till partnern, man hör bara detaljerna om vad som händer, missbruket, det som sårar.

Sömnen är ju som du skriver verkligen viktig för att vi ens ska kunna hålla ihop och orka vidare. Minns att jag hade en period av extremt dålig sömn då jag både hade svårt att somna, tänkte på problem så fort jag vaknade på natten och kunde inte somna om, och sen var vaken för tidigt. Tror jag gick hem till mig för första gången någonstans där.
Men sen fortsatte jag ju bo, och minns att jag fick in någon slags taktik (efter att ha läst böckerna Fri från medberoende och Djävulsdansen, de påverkade mig. Jag liksom tänkte så fort oron och tankarna kom: "det där angår inte mig, det behöver jag inte tänka på." Och då funkade jag och började sova igen.
Men kan ju ha varit just den perioden. Just nu biter inte den metoden längre. Fast jag sover när jag är hos mig, och hade bra sömn i de nyktra veckorna.

Hoppas du hittar en väg att finna något slags lugn som kan hjälpa dig sova❤️

Det var så bra att du tog samtalet med din man om oron. Kanske ger det mer ringar på vattnet än du tror, även om det inte verkar ha gett direkt effekt i minskad konsumtion.
Det kan nog vara bra att låta beslutet mogna hos den andre, utan att vara så på hela tiden (som jag varit på sista tiden).
Tror du att han ser att du inte mår bra i detta? Fast han kanske inte visar det mycket?

Låter väldigt bra att din arbetsgivare är med och försöker anpassa.
Hoppas du kan komma mer i balans med tillvaron igen och hitta små genomförbara sätt att ta hand om dig❤️