av TemporaryPurposa

Bubbelmorsan
fre, 2026-04-03 - 16:19

@TemporaryPurposa, älskar dina ärliga inlägg! Tycker du har kommit så långt i hur du tänker. Första steget som måste sitta är att man är maktlös inför alkoholen. Man är maktlös! Handlar inte om karaktär, sätta upp planer som man ska följa. Är man beroende så är man maktlös. That’s it.

Du är på väg dit ser jag i hur du resonerar🩷.

Skrattar lite åt det som du skriver att du låtsats att du inte vet😗😂. Det är ändå lite komiskt hur man lurar sig själv.

Du går framåt med stora steg tycker jag och det här testandet att dricka bara ett glas är det måååånga som håller på med länge. Kämpa på kompis💪

Jempa123
fre, 2026-04-03 - 18:41

@TemporaryPurposa jag tror jag var rätt hård mot mig själv och konstaterade att jag inte lyckats på 10 år och att det gradvis dessutom blivit sämre. Jag har ju hållit på att sluta de senaste 10-15 åren kan man säga…

Jag målade upp två bilder i mitt huvud; ett hit jag sakta drack ihjäl mig, kanske blev av med körkort och missade resten av barnens uppväxt och där jag bara mådde sämre och sämre. En annan bild där jag är helt nykter och lycklig med det, där jag tränar, är fräsch och pigg och mår bra. Den dåliga bilden är tyvärr inte ens en överdrift tror jag, beroende är progressivt och när jag lyssnat på en massa poddar med folk så har alla varit där jag var nu dvs med en tanke ”ja jag dricker inte på morgonen, jag kör inte onykter osv osv” sen vips satt de där med ett glas vin på morgonen eller gjorde nåt annat de aldrig skulle. När jag kritiskt granskade mig själv såg jag hur jag flyttat mina gränser jag med och blev då lite rädd och tänkte att jag nog inte tror att nån haft avsikten att hamna riktigt på botten men ändå gjort det sakta utan att märka det. När jag sen pusslade ihop allt så kom helt enkelt insikten av att jag behöver välja mellan livet eller alkoholen; inte i att jag skulle dö annars men i att jag sakta sakta låter alkoholen ta en större och större plats i mitt liv och till slut kommer den ta över. Så med den insikten beslutade jag mig för att inte dricka 1/1 2026 och har sedan dess jobbat dels med att förstärka bilden av att jag har ett beroende dvs inte kan dricka alls genom att läsa och lyssna på poddar men oxå genom att förstärka bilden av att ett liv som nykter kommer vara underbart. Detta genom att hitta vinster i att vara nykter, skriva upp dem, njuta av andra saker och belöna mig själv. Jag berättade oxå kort efter 1/1 till de jag umgås med att jag inte dricker o inte tänkte göra det på obestämd tid och började botanisera i alkoholfria alternativ och släpa med mig det till alla sociala sammanhang.

Detta har inte varit en enkel väg eller ett enkelt beslut och jag saknar alkohol då och då eller kanske en romantiserad bild av det men jag vet att alkohol för mig aldrig kommer vara den bilden min hjärna säger att det är så därför accepterar jag saknaden och fokuserar på allt annat positivt. Just nu där jag är finns ingen annan väg för mig, men vågar ju inte säga att det är för alltid.

Jag tycker det är så klokt av dig att skriva och reflektera här och jag tror att det är bra att du bokat tiden på beroendecentrum, det finns ju bra medicin som stöd i början när man ska vara nykter som minskar suget ❤️

Jag hejar och tror på dig ❤️

vår2022
fre, 2026-04-03 - 20:21

@TemporaryPurposa Verkligen bra att du resonerar öppet och ärligt, framförallt med dig själv. Du har kommit fram till att mycket handlar om din självbild, att inte vara svag, att du är stark och kan hantera, kontrollera dig själv. Att du känner skam när det inte blir så i verkligheten. Känner igen det och alkohol skadade min självbild allt mer och jag kände till slut att jag var rejält misslyckad som inte kunde dricka ”normalt”.

Jag tänker att det du beskriver om din självbild är bra saker att ha med dig i att vara nykter. Att du är stark som är nykter, inte vill vara svag och dricka, kan hantera och kontrollera dig själv genom att inte dricka. Det du slipper är skammen, den hör ihop med alkoholen. Det kommer även att boosta din självkänsla, att du är duktig och stark!

Sköt om dig!❤️

Silvertärnan
fre, 2026-04-03 - 22:02

Jag har läst lite bakåt i tråden och slås verkligen av hur lika vi är, vi som fajtas mot beroendet. Jag hade precis samma läge med att försöka kontrollera drickandet i 20+ år innan jag i maj förra året inte kände att det längre var värt att ljuga för mig själv. Jag kommer aldrig vara nöjd med ett glas, eller att sitta och smutta och låtsas som att jag njuter fast jag i själva verket bara var upptagen med att se hur fort andra drack så att det inte skulle märkas att jag hällde i mig. Jag såg mig själv om 5 år om jag fortsatte på samma sätt, och det var inte dit jag ville gå, att bli en försupen, trött, energilös kvinna som smygsuper, huttar i köket (har jag gjort många gånger då jag "glömt" att ställa tillbaka ginflaskan i barskåpet). Jag var så innerligt trött på det och mitt dealande kring alkohol. Jag ville utmana och testa mig själv, så jag tänkte bara att jag tar det dag för dag, men jag ska fan inte ge mig, inte vika från mitt beslut trots att känslorna svajjade och jag var orolig för konsekvenserna av mitt beslut. Men jag höll fast, kämpade på, åkte känslomässig bergochdalbana men jag skulle inte ge mig. Och nu har jag passerat 10 månader nykter. Jag hoppas att du reder ut din väg framåt, du har förmågan och kraften inom dig, jag lovar🙂!

Vitvargen
lör, 2026-04-04 - 09:51

@Silvertärnan, @Jempa123: jag ryser av igenkänning. När insikten av vad man är på väg att bli och vad det är för framtid som väntar drabbar en som en blixt. Varför tar denna insikt som ger detta obönhörliga "pannben" så lång tid? Därför att de farliga dryckesmönstren kommer smygande, sakta sakta. Tron på att man kan återgå till den beskedliga drickandet som en gång fanns och som kanske hade sin roll då: så otroligt svår att överge men den måste släppas, ersättas av tron på att ett liv utan alkohol inte bara är fullt möjligt utan även så enormt mycket mer berikande. Man måste bevisa detta för sig själv, uppmärksamma alla fysiska, mentala, ekonomiska fördelar varje dag under lång tid för att programmera om sig i grunden.

Jag har full förståelse för att detta kan vara mycket svårt att klara på egen hand, helt enkelt för att jag försökt själv mycket länge utan hjälp och misslyckats. Det var egentligen först när insikten kom som jag sökte hjälp på allvar och hittade verktygen jag behövde: jag signade upp mig här på AH och hittade alla härliga människor som gått före, alla som kämpar. Det räckte för mig, för andra kan det behövas mer konkret hjälp av fysiska kontakter och kanske stöttande medicinering. Jag säger "räckte", ungefär som att jag nu skulle vara safe för all framtid... nej så lätt lurar man inte mig: jag är kvar här för att inte glömma, och givetvis också för att i någon mån återgälda vad jag fått av er alla.

@TemporaPurposa, du är inne på en avgörande resa och du går verkligen "all in" med din ärlighet, så glad ända in i märgen av att se detta! Detta reflektiva, betrakta sig själv nästan som att "Jaget" ställer sig litet vid sidan och betraktar hur detta kolbaserade magiska maskineri vi kallar "hjärnan" reagerar i olika situationer. Som en forskare på upptäcktsfärd i det okända. Du ser hur maskineriet beter sig ologiskt och felaktigt, du utreder nyfiket hur detta kan komma sig. Kan du ändra på detta, skruva litet här och litet där så den fungerar mer som du vill? Ja, det går, lita på mig och alla andra som gått före. Det är ett extremt stort steg detta att sluta bedra sig själv och du har redan tagit detta steg. Bravo!

All lycka till dig, du kommer att klara detta och fortsätt skriv på ditt härligt ärliga sätt om din resa!

TemporaryPurposa
lör, 2026-04-04 - 18:14

@Bubbelmorsan Ok... Det är en viktig insikt som jag inser att jag inte tror på helt ännu, dvs att jag är maktlös mot begäret. Jag vill säga att jag tycker likadant, meeeen det är precis som att jag samtidigt får en röst i huvudet då (alko-snubben såklart) som säger att "nej men riktigt så hårda behöver vi faktiskt inte vara. En stor del av livet har jag ju klarat av att oftast dricka "normalt" men ibland blev det alldeles för mkt. Det är ju bara på senare år det blivit såhär okontrollerbart... Så att jag inte skulle klara av att ens smaka lite grand låter ju helt överdrivet hårt."
Men jag har ju haft mååååånga liknande erfarenheter som här om dagen, dvs att jag bestämt mig för något innan ett event/en kväll men för att senare bryta mot det när jag väl fått ett eller två glas i mig. Så hur många sådana gånger behöver jag för att det ska räcka för mig och jag ska erkänna för mig själv eller tro på detta, att jag är inte den som bestämmer längre om jag börjar dricka, då tar alko-snubben över hela hjärnkontoret DIREKT istället för bara i slutet, som kanske det var mer förut.
Med andra ord jag har också hållt på läääänge med att försöka dricka bara lite grand, men förut har det ju ändå varit mer frikostiga regler, då har jag ändå fått dricka flera glas, bara det inte blir för mycket. Men nu har det varit mycket mer försiktigt, dvs bara ta lite grand, "smaka lite". Men som nu senast, då tog jag ääändå 2 drinkar, absolut mer än bara smaka lite! Och det ju räckte ju ändå inte, ville ha mer.

Önskar det fanns några knappar i huvudet som gjorde att man kunde få ändra på inställningarna direkt...

@Jempa123 ok, att måla upp två olika resultat av olika livsval i huvudet är nog bra. Ha något specifikt mål att arbeta emot istället för att inte bara undvika det ena resultatet...
Jag har också hållt på länge nu i min relation till alkohol, en relation där jag förut fått tröst och gemenskap från alkoholen men sakta men säkert så har det utvecklats till en riktigt osund och toxic relation där jag faktiskt inte får mycket positivt alls längre från alkoholen utan den mer förstör för mig hela tiden och får mig att må dåligt. Har velat göra slut många gånger och trott att jag gjort slut men sen helt plötsligt så är jag där igen och kelar och vill att det ska kännas bra som förut.
Varför är det så svårt att bara göra slut och klippa alla band?!?! Och bara inte svara, inte släppa in, när alkoholen försöker ta kontakt och försöker anspela på gamla minnen och säger att det kan bli så igen..

Intressant det du säger att du arbetar aktivt med att förstärka bilden av att du är beroende och inte kan dricka alls, den bilden av mig själv behöver jag förstärka.
Jag tänker på något sätt att jag är beroende men att jag vill hitta ett sätt att ha kvar alkohol på nååååågot litet sätt i livet MEN på en säker och kontrollerad plats som inte förstör för mig eller riskerar något. (Men... varför göra det så svårt för sig?- tänker jag i samma stund som jag skriver detta...)
Tänk va skönt om jag också kunde acceptera den bilden av mig själv, att jag kan inte kan dricka alls! Men tydligen är det inte accepterat ännu inom mig.
Hur gjorde du när du skrev upp vinster med att inte dricka? Gjorde du det här i forumet?
Jaaa... Det är nog det jag gör behöver inse/fatta/erkänna, att det inte finns någon annan väg för mig heller. Och ändå försöker jag hitta en annan väg, kanske att det funkar just för mig även om det inte funkar för andra? Typ så tänker min hjärna...

Tack för kommentarer och peppen ❤️

TemporaryPurposa
lör, 2026-04-04 - 18:27

@vår2022 ja precis, jag är riktigt besviken på mig själv som inte kan klara av mina egna mål. Med så mycket annat klarar jag av det mesta jag tar mig för, men detta? Att det ska vara så svårt?!?! Känner mig också misslyckad iom detta, även om andra områden i livet går bra. Det här kastar ett stort mörker över alltihop och jag vet att när jag väl kan känna att jag klarar av att avhålla mig lite bättre, säg efter kanske några månader, så kommer det hjälpa mig att vara en gladare människa överlag. Det tynger mig väldigt mycket nu, speciellt då jag inte klarar av så mycket mer än en vecka utan att dricka nu, men förut så var det knappt några svårigheter att ha en vit månad...
Jag vill vara stark som INTE dricker! Jag vill kunna säga till mig själv att "yes nu är det två veckor utan någon alkohol." Och sen en månad osv. Jag vill ha ett liv som är fritt från alkoholens makt! Samtidigt som jag ändå vill hålla kvar den liiiite lite grann? Vill fatta känslomässigt att det inte går!
Och ja, skamm och alkohol sitter verkligen en ihop... Vill få bort skammen ur kroppen och huvet.

@Silvertärnan så extremt coolt att du hållit upp 10 månader! Jag höll upp över ett år för bara några år sedan men nu känns det mycket, mycket svårare. Har som sagt svårt att klara mer än en vecka, inte för ett fysiskt behov i kroppen utan det känns verkligen som det är psykiskt. T ex nu senaste gången så är det någon sorts "unna" mig och belöningsgrej. Så hårt kopplat i mitt sinne att man ska få dricka något för att fira/när man är glad. Det känns som att jag inte ger mig själv det där lilla extra, som att jag är på en jätte nyttig för som är tråkig och jag får aldrig ens ha en cheat-meal. Irriterande!!!

TemporaryPurposa
lör, 2026-04-04 - 18:45

@Vitvargen jag vill också drabbas av en sån blixt! Visst kan jag känna lite åt det hållet när jag läser om andra eller lyssnar på podd, men än så länge inget som jag känner har ruskat om mig... Kanske mer att ok, så där har jag inte varit ännu iaf.. som om jag inte är bland de värsta och då är det kanske inte så farligt. Men jag vill ju inte behöva komma dit heller! Jag vill att det ska ta slut här och nu.
Jag VILL tro att ett liv utan alkohol är mycket bättre än ett liv med. Men jag fattar också att mina känslor inte verkligen tror det än. De vill ha med alkohol i livet, fast egentligen bara på ett sätt som får mig att må bra, inte må dåligt.
Som jag skrev ovan också att för mig känns det i mina känslor som om jag skulle följa en jättetråkig, nyttig diet inte bara en viss tid utan resten av livet. Som att jag aldrig mer får äta lite goda onyttigheter, även när jag gått ner i vikt eller tränat hårt eller något.

Nu känns det så för mig att när jag hållt upp en vecka, så är det som att jag vill få belöna mig själv... Och för att belöna mig själv så ska jag få dricka, bara lite grand.
Försökt belöna mig själv med annat, god mat, efterrätt.. men det är liksom inte alls samma sak, inte alls samma effekt. Frustrerande!!!

Jag borde också försöka uppmärksamma alla fördelar med alkohol-fritt liv. Så att jag kan registrera för mig själv att "nu njuter jag jättemycket för att jag INTE dricker" på något sätt...

Tack så mycket för att du uppmärksammar att jag inte bedrar mig själv, det vill jag också uppmärksamma för mig själv och berömma mig för. Det är nog ett viktigt steg på vägen för att jag ska lyckas med detta, att vara helt ärlig och öppen med mig själv! Och det är skönt att kunna säga att jag känner mig mycket mer ärlig mot mig själv, speciellt när jag skriver här på forumet ÄVEN om jag har tagit ett snedsteg. Ingen skulle veta om jag inte berättade utan låtsades som att inget hänt och bara skriva på här. Men varför? Jag VILL ju vara rå, naken, blottad för MIG SJÄLV främst! Varför dölja det, som om jag kunde dölja det för mig själv?? Så pass mycket så att jag skriver här, för er andra att se också! Visst det må vara anonymt, men det känns ändå utlämnande och det påverkar ju mina känslor som skam, besvikelse, sorg, frustration så mycket mer än om jag bara skulle försöka skaka av det utan att skriva ner något...

Jag är verkligen tacksam för den responsen jag får! Det hjälper verkligen mig i att analysera och gräva och få fram saker till ytan!! Tack igen till alla!

Igår och idag har varit "enkla" dagar då jag umgåtts med andra utan att det varit någon alkohol med i bilden, så då är det enkelt för mig att inte behöva fatta några beslut om att dricka lite eller inte alls, dagarna bara rullar på...