av Ångestgubben

Ångestgubben
lör, 2020-04-18 - 13:21

Igår var den jobbigaste dagen under dessa veckor som passerat. Fick ett stort sug efter alkohol och jag började " se allting i bilder" såg framför mig hur en individ försökte övertala mig att ett glas inte gör något osv. Har haft knep genom åren när jag inte vill att ett begär tar över, oavsett begär. Brukar då falla in i olika terapier, kan vara allt möjligt mellan himmel och jord. Igår så nörda jag ner mig i olika datorprogram som kräver fokus och närvaro i situationen. gick bra och känns bättre idag lördag...

Andrahalvlek
lör, 2020-04-18 - 21:45

Det var alkoholdjävulen som började viska i ditt öra: ”Det här var ju inte så jobbigt - du har nog inga alkoholproblem, ett glas kan du nog ta.”

Jag har en topp 3-lista med fyllesynder i skallen att ta till vid sådana tillfällen: ”Nähä du, kommer du ihåg när...”

Då brukar hen dra åt pipsvängen ?

Charlie70
sön, 2020-04-19 - 10:05

Då får man ta ner livet till att räkna dagar, timmar och i bland t.o.m. minuter. Jag är fast förvissad över att för varje stund vi låter bli alkoholen kommer vi längre bort från den. Hoppas du fick en fin dag i går!

Ångestgubben
lör, 2020-05-02 - 14:07

Tackar för intresse Andrahalvlek. Det går på rätt sida om den smala vägen.Jag är en person som är mest verbal i dom fysiska sammanhangen, är imponerad av er som "orkar" hålla ångan uppe i att skriva hela tiden. Känner ett visst mått av avundsjuka i att orka hålla igång skriftens kraft, det kan göra att jag känner mig lite handikappad i dessa bloggar och sociala medier tider. Gör mig mer rättvis i talet och den fysiska närvaron bättre.

Annars har mitt liv i nykterhet varit en hyfsad positiv förändring. Kan däremot inte känna gemenskap i det som många upplever att allt blir så bra. Givetvis känner jag till alla upp och nedgångar gällande att välja bort alkoholen.
Det beslutet är en av mina mest viktiga,positiva och avgörande på många vis. Jag har ett lugn i det beslutet och känner en stor trygghet i att göra slut med alkoholen. Absolut har jag ett sug då och då, men det kommer som någon skrev att alkoholdjävulen och jag håller på att kompromissar. Det är väldigt sant, men i mitt fall så får alkoholgubben en fet pungspark så fort han visar nyllet. Så våra möten blir väldigt korta.

Corona har gjort för min del att både läkarmöten och kuratorer har avbokat vid flera tillfällen så allt hamnar lite i bakvattnet på något vis. Stora förändringar och händelser har ofta gått lite stick i stäv för mig många gånger. Samtidigt som Corona dyker upp i våra medvetanden så väljer jag att lägga alkoholen på sophögen, tillfälligheter? ja givetvis, men så har mitt liv sett ut många gånger, fast detta tillfälle givetvis är det mest utmärkande.
Nä, nu önskar jag att Corona försvinner och den får mer än gärna ta med sig alkoholgubben och försvinna för min del...

Ha det bäst!

Andrahalvlek
lör, 2020-05-02 - 16:37

Skönt att din tystnad på forumet betyder att allt rullar på som det ska.

Ja, corona påverkar oss alla på många sätt. Jag hoppas inte att de avbokade besöken ställer till det för dig alltför mycket. Använd oss som samtalshjälp i så fall!

Kram ?

Ångestgubben
ons, 2020-06-03 - 01:35

Hejsan!
Jodå, jag lever och frodas. Jag har insett många delar i mitt liv och detta är en sådan. Jag håller på att utreda en ev diagnos. (ADHD) detta till trots jag blir snart 54 och denna fråga har aldrig funnits på tapeten tidigare.

Har tyvärr svårt att hålla i tråden och orka skriva. Tycker själv det är synd för jag springer iväg i tankarna och när jag skriver så ligger fingrarna ett helt kapitel efter tankar. Detta gör att tröttnar fort för jag kommer av mig osv..

Är inne på snart tre månader av nykterhet och samtidigt känns det som ett halvår minst, men det beror förstås på att allt som händer inombords är en resa som går med en rasande fart.
Har hänt lite sen sist, min dotter som är 17 år har fått reda på min nya väg i livet och det kom bara av sig själv, och så som jag hade hoppats det skulle bli. Hon frågar helt apropå hur det var för min del gällande alkoholen...
Jag svarade bara att jag har lagt ner den delen av mitt liv, och hon svarade helt naturligt att det var väl bra pappa!
Till saken hör att min dotter har aldrig sett mig som att jag har druckit mycket alkohol. Ändå har jag verkligen frågat henne om hon inte säger så för att vara snäll. Men så är det inte..

Däremot har hon tröttnat på hennes mor som OCKSÅ har alkoholproblem sedan många år. Där satt min dotter ner foten för några veckor sedan och öppnade sig för mig och berättade "allt" hur hon haft det i sju år. Det känns skönt och viktigt. Hon hade troligen inte pratat med mig som hon valde att göra vid det tillfället. Jag ser detta som en del av mitt vägval. Hon sitter verkligen fast i sin mammas klor och är medberoende, för samtidigt så skyddar hon sin mor mitt i allt och tycker att hon sviker henne och så har hon väldigt dåligt samvete. Det visar sig att hennes mor spelar väldigt mycket på hennes känslosträngar och det resulterar i att dottern inte vet vilket ben hon ska stå på....
detta var bara en liten del av allt som har utspelat sig dom senaste veckorna.
Du ska ha ett stort tack Andrahalvlek, som frågar och engagerar dig som du gör hela tiden.
Glöm inte bort dig själv och njut av sommaren som kommit.

stor kram

Andrahalvlek
ons, 2020-06-03 - 20:12

Adhd-utredning och 17-åring som behöver stöttning. Vilken tur att du är nykter så att du orkar hantera det!

Skriv ibland är du snäll så vi slipper oroa oss för dig ? Två meningar räcker!

Kram ?

Ångestgubben
tis, 2020-08-04 - 16:34

Jag valde att avsluta mitt förhållande den 15:e mars med alkoholen efter 35 års umgänge! Jag saknar inte det umgänget, destruktivt energislukande, söndrar hela familjer och skapar stora hål i ekonomi, själ och människa.

Idag några månader senare ser jag livet på ett annat sätt. Detta livet från en synvinkel med lite klarare ögon och förståelse för min omgivning och mig själv på ett helt annat sätt, om än så har resan "bara" startat och som jag ser det en livslång färd med nya umgängen än alkoholen. Jag är tacksam för jag får uppleva detta och förstår att jag har så otroligt mycket att lära mig om mitt nya liv.
Har levt med alkoholen som "partner" och vapendragare i hela det vuxna livet och inser hur invävd denna destruktiva dryck har varit och egentligen är. Förstår att denna kollega eller vad vi nu ska kalla denne destruktive vän, har funnits vid min sida under alla dessa år så förstår jag nu med snart fem månader av nykterhet att det kommer ta resten av mitt liv att hitta nya vänner på min väg framåt.
Det är helt ok att det är så, för jag valde att acceptera mitt förra liv i så många år- har jag förstått att den nya vägen får ta tid att lära känna.

Jag tar absolut inget för givet, tar en dag i sänder och försöker ge mig själv en ärlig chans att bryta denna destruktiva livssyn som följer med alkoholen/droger.

Har läst lite här några ggr sedan sist jag var här och inser vikten av denna sida, och hur den skapar så mycket positivt för människor som ej kan tala öppet eller har någon som lyssnar på sig.

sköt om er och en riktigt stor kram till oss alla//

Ångestgubben
tors, 2022-09-15 - 16:14

Hejsan!
Här var mina första stapplande steg i mitt nyktra liv, och nu när jag är tillbaka efter en lång tid utanför dessa "väggar" så är oerhört tacksam för detta forum och jag kände mig lite modigare när detta stöd fanns och finns för alla som har en önskan att hitta en ny väg.
Dom som är ny och ev läser detta så säger jag att det enda sätt komma underfund med vilken väg ni ska ta är den som DU bestämt ingen annan!
För börjar ni era stapplande steg genom att säga, jag gör detta för henne eller hans skull så kan det vara en idé att tänka om. Åtminstone om du önskar sluta dricka, för du måste ha tagit ett beslut inom dig och ingen annan kan ta det ifrån dig. Jag gick under minst 25år och undrade vem jag försöker imponera på, för så kan det vara för en ung grabb när vi var 10-15 år. Då var det häftigt och tufft att supa alla under bordet. Sedan övergick det till rutin att dricka varje helg, eller minst två ggr i veckan. sedan kom ångesten och ett förändrat beteende smygande, detta gjorde åtminstone mig till en skitstövel som absolut inte kunde se min del i det konstiga tankar som dyker upp. Jag ansåg att alla var idioter som inte förstod vad jag pratade om. Sedan blev jag pappa och fortsatte dricka på kvällarna när min dotter sov. Jag var ju "närvarande" och på plats ansåg jag. (känner igen mig från filmen Mig Äger Ingen med Persbrandt som missbrukande pappa. Det är på pricken jag när flickan försöker väcka sin pappa på morgonen)

Sedan kommer separationen från mamman (Som är missbrukare fortsättningsvis) Jag ansåg då, för drygt 15 år sedan när detta utspelade sig att jag var den skötsamme av oss. Enda skillnaden var att hon kom hem från krogen dyngrak klockan fem på morgonen, medans jag var hemma och full med våran dotter.

Jag flyttade ett knappt år efter separation och det var där som starten för min del började på att sluta att dricka. Men denna känsla fanns för det mesta när jag tyckte synd om mig själv och insåg att telefon slutat ringa för flera år sedan. Ensamheten mao kommer nu. Jag valde under hel min alkoholkarriär, att förskjuta människor som kom för nära. Jag tog det säkra före det osäkra att göra slut med allt och alla så dessa personer inte fick chansen att göra "slut" med mig. Detta innefattar släkten också.

Från sista maj 2008 när jag hamnade där jag lever idag så började det gå utför, men det går knappast fort som alla vet som enbart använder alkohol. Jag börjar märka att jag drar mig undan mer och mer. Det kunde resultera att jag gick ut i skogen med lite färdkost (en liter vin) för att kolla efter svamp. såna konstiga beteenden eskalerar med åren. Jag börjar märka av fysiska krämpor såna där som fyllgubbar får, du vet när dom haltar lite och så.. skammen kommer ännu mer. Åren går och jag kommer fram till januari 2020. Jag ska träffa min kurator och han kommer med den fina idén att göra ADHD utredning, för han ansåg jag platsade in i den kategorin. Till saken hör att om du gör denna utredning så kommer alkoholen upp som fråga i sammanhanget.

Sedan gick några månader och så frågade kuratorn hur jag önskade göra ang utredning, DÅ kom beslutet! Jag var så enormt trött och less på allt ljugande och dribblande om allt möjligt, Nu får det bli ett slut!
Jag har bestämt mig, den 15:e mars var min första nyktra dag.
Kan säga så här efter att jag tog min första sup i juli 1977 till mars 2020 så har mitt liv förändrats enormt, framförallt genom den berömda inre resan.

Nu har den pågått i 2½ år

Andrahalvlek
tors, 2022-09-15 - 16:41

@Ångestgubben Grattis till 2,5 år som nykter! 🥳🥳🥳 Vi är snubblande nära varandra, jag blev nykter den 9/2 samma år. Och det tillhör de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Har du och dottern en bra relation idag? Det måste vara plågsamt att känna igen sig i filmen ”Mig äger ingen” 😢 Riktigt bra film, men otroligt sorglig.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tors, 2022-09-15 - 20:27

@Ångestgubben Jag har precis börjat jobba igen efter 7 månaders sjukskrivning. Utmattningsdepression. För tredje gången, men förhoppningsvis den sista.

Men trots en helvetesdepression så tänkte jag inte en enda gång att alkohol kunde vara en lösning. Och det var en enorm seger!

Det har gått bra att börja jobba, jag jobbar 25% hela september till att börja med. Ska skynda långsamt.

Kram 🐘