Hejsan! Nu är det fredag och inte har jag något alkoholsug alls vilket man är tacksam för. Det var faktiskt längesen jag ens tänkte på att åka iväg till bolaget faktiskt. Det är mest när jag hamnar i matbutiker och ser ölburkar och paket med sådana som jag blir konstig i knoppen liksom. Det är märkligt hur hjärnan fungerar alltså.

Jag har idag varit på rätt gott humör, men trött och pigg om vartannat. När jag har känt mig lite trött då har jag gått och lagt mig för att vila och det har känts helt rätt i kanske fem minuter. Sängen har känts som rena himmelriket en liten stund, sedan har en krypande inre obestämbar känsla givit mig en lätt ångest som velat få mig att gå upp och gå runt lite i lägenheten. Då har jag snabbt känt mig trött igen och försökt vila lite och det har känts bra i några minuter, sen har det varit färdigt igen.

Nu när jag skriver detta så blir jag smått full i skratt över hur knasigt jag fungerar idag, men inte blir jag upprörd eller längtar efter berusning eller att införskaffa alkohol heller, mycket märkligt det här. Kanske är det bara lite allmän utmattning i efterskott från min prestation igår, då jag gick en rätt så rask promenad som jag ju egentligen inte är så van vid.

Borde nog kanske försöka att gå ut och gå igen i morgon men då i ett lite lugnare tempo bara för att spatsera liksom. För idag har jag inte energi riktigt då jag som sagt är trött och pigg om vartannat så att säga. Men annars mår jag ganska bra. Det är ju en fin dag även idag så jag tror nog att jag tar och sätter mig på balkongen en stund och får mig lite frisk luft och lite solljus.

Tänk att man kan ha det så bra egentligen som helt alkoholfri och nykter. Nu kom jag på vad det kanske kan vara som behövs liksom. Tycker att det känns som att det är dags för kanske en halv röd grapefrukt, kan vara lite vitaminbrist. Förresten, det var kul att ni skrev några ord tidigare idag @vår2022 och @Andrahalvlek.

Ha en fortsatt fin dag mina vänner!

Har firat in våren på balkongen idag. Satte på mig ett par skor, jackan och en mössa. Hade min mp3-spelare laddad med diverse pop och rock och satte mig för att njuta av solljuset. Hade väl lyssnat på ett par låtar i lurarna, men det kändes som att det fattades något. Förstod ju att det var den gamla vanan att ha en burk öl att hålla i handen som spökade. Tänkte då att varför inte skapa en ny vana liksom. Så gick då ut i köket och hämtade en god kall läsk och fyllde en skål med ostkrokar och satt sedan i minst en halvtimme rakt upp och ned på en stol och diggade musiken och festade så smått så att säga. Efter ett tag så tröttnade jag att sitta på samma stol, så satte mig i andra hörnet av balkongen, man måste ju variera lite och det var ett gott beslut då det förhöjde närvarokänslan en hel del faktiskt. Kan säga att det tar ett tag att fasa ut en mångårig vana att dricka alkohol i tid och otid alltså. Mår nu rätt fint och känner inget behov av att kasta bort en massa pengar på öl, vin eller sprit från bolaget. Järnspikar vad pengar man spar på att inte mata detta bolag med en massa pengar. Kanske dags för en liten kopp med helt vanligt kaffe känns det nu som.
Ha en fin kväll!

Lördag och gråväder. Var är solen någonstans idag... Så känns det i skrivande stund efter att man har tittat ut genom köksfönstret som nykter och alkoholfri även idag den 9 mars. Hade det funnits alkohol i huset så hade det skitit sig totalt med nykterheten. Har inte sovit nåt vidare, så är för trött för att gå utanför dörren. Det är väl kanske lika bra det för annars hade man väl gått raka vägen till bolaget och inhandlat öl, vin och förmodligen även starkare prylar. Kunde nyss här vid köksbordet när jag blundade, för min inre syn som i en tecknad film, nästan se hur alkoholdjävulen stod och flinade i ett hörn och sade: Vad var det jag sa... Snart är den där korkade tönten tillbaka in i alkoholdimman igen. Men lite trist väder och tråkiga tankar blir man väl inte berusad av, om man nu inte låter tanklösa känslor styra sade då logiken inom en. Hur som helst, nu är det allt dags för en kopp vanligt kaffe tror jag...
Ha en bra dag och kämpa på gott folk!

Tänkte just, att nog känns det bra att inte vara dimmig i skallen av alkohol. Den här dagen var först lite seg, och dess första timmar visste man inte riktigt vad man ville och tänkte. Men timmar tickar alltid på som de gör, och att man inte har fallit för frestelsen att åka iväg och införskaffa nåt onyttigt att dricka känner man sig allt lite stolt och tacksam för. Starka drycker ska man aldrig ha hemma i fall man är svag för sånt. Nu är det väl dags att sikta på att komma i säng i vettig tid så man kanske orkar att ta en promenad i omgivningarna i dagsljus i morgon. Kör alkoholfritt vidare alltså.
Ha en fin kväll!

Idag är det söndag, lite grått, lite trött, men nykter och alkoholfri det är man även idag och det är man väl ändå lite tacksam för. Borde väl höra på nån gudstjänst kanske, men är inte på nåt halleluja-humör liksom. Lyssnar nog hellre på svängig rockmusik. Men visst finns det bra musik av annan sort också. Konsten att ha en bred musiksmak har man då ärvt av gamle far som väl också gillade svängiga toner. Tänk, gamla morsan hon lyssnade mest på lyriken, och inte så värst mycket på själva musiken. Tala är silver och tiga är guld, heter det väl, och kanske skulle man hålla käft och göra sig till för att passa andra som man gjort så ofta förr om åren. Men orkar inte längre hålla på och spela nån teater.
Ha en fin dag!

Positivt tänkande som nykter en tidig morgon som denna. Du kan ju allt sade min far upplyftande ibland och min mor brukade ibland tala försynt om feltänk, som väl var riktat till mig fast jag väl inte fattade så mycket av tänkvärda ord när man ofta inte var riktigt med i tanken liksom.

Det är ju rätt så svårt att vara riktigt på topp i medvetandenivå som mer eller mindre ständigt berusad av alkohol. Som alkoholfri är det rätt mycket som man har hört och lärt som börjar att så sakta sjunka in i ens tankesätt som får saker och ting att framstå i ett lite annat ljus.

Den inre känslan kan driva en åt olika håll och det är lätt att gå vilse i alkoholdimman kan jag nu helt nyktert då säga. Den där rösten inom en som försöker att förmörka ens sinne har man ingen nytta av sa just en positiv känsla till mig nu när jag fått mig lite frisk morgonluft och lite ljummet men uppfriskande kaffe. En alkoholfri dryck som inte alls var helt dum ihop med lite uppiggande Rock 'N' Roll som snurrade på i spelaren som fyllde hörlurarna med bra och svängiga toner.

Tänk att man även som korkad missbrukare av alkohol tydligen hade inre insikter som man inte riktigt väl kunde förstå när man en gång skrev ned dem. Förmodligen i ett anfall av väl självbevarelsedrift. För när jag i morse drog ut en liten låda i min gamla byrå så hittade jag en liten lapp med några spretiga och nog hastigt nedtecknade visdomsord som mitt inre väl tyckte jag borde tänka på.

Man skulle väl kunna säga att dessa nedanstående positiva budord riktat till mig själv nu börjat att te sig rätt så självklara. Man ska nog vara en aning medveten om att man nog inte är fullt så värdelös som man rätt ofta har tänkt liksom. Mycket sitter nog i hur man tänker är nu känslan alltså. Här nedan följer en utskrift av dessa mina listade ord för lite stärkande av självkänsla - Tio Positiva Budord:

1. Du ska älska dig själv i tanke, känsla och med hela ditt förstånd.
2. Du ska leva så att du alltid kan känna stolthet och självrespekt.
3. Du ska inte förminska och utplåna dig för att helt passa andra.
4. Du ska förstå att du är värd det bästa och förlåta egna felsteg.
5. Du ska ha respekt för din känsla och vara sann mot dig själv.
6. Du ska tro på dig själv och förstå att du alltid är värdefull.
7. Du ska inte längta efter andra tider utan fokusera på nuet.
8. Du ska söka vishet men alltid följa vad som känns rätt.
9. Du ska var dag ta dig tid för egen vila och eftertanke.
10. Du ska alltid vara medveten om att du är fantastisk.

Så här kan man väl inte tänka, för det är väl ändå att ta i...
Men kanske måste man först måste älska sig själv innan man kan uppskatta positiva företeelser som finns fast man ofta kanske inte tänker på det. Har man sen en andlig känsla och övertygelse om att det finns en högre andlig makt som vill en väl. Kanske krävs det då för att kunna känna en mer livskraftigt bärande andlig kärlek en hel del att tänka på när det kommer till livsfilosofi.

Tror nog att man hur som helst åtminstone måste uppskatta sig själv så pass att man inte bara helt tanklöst sitter och förgiftar sin kropp med alkohol. Samt då som berusad kanske tänker nedbrytande mörka tankar som inte ger ens sinne ro eller det minsta ljus och framtidshopp. Nog finns det finns det allt många sätt att se på tillvaron...

Ha det gott!

@Flarran Många kloka ord! Det är bara du som kan göra skillnad för dig själv. Fake it until you make it är faktiskt en görbar strategi. I vårt forna lutherianska samhälle var det många som snudd på utplånade sig själva. Dålig självkänsla som sjutton.

Ibland tänker jag att jag med min dysfunktionella uppväxt borde ha en urkass självkänsla. Det har jag inte, tvärtom är jag väldigt självsnäll och självpepp. Har inget behov av att skryta eller slå mig för bröstet, jag är genuint glad för andras framgångar och är inte ett dugg avundsjuk tex, vilket brukar tyda på dålig självkänsla. Resultatet är för mig viktigare än vem som får cred. Lagarbete är viktigt för mig, när man bollplankar med andra blir goda idéer ännu godare.

Jag har gott självförtroende också, det finns inte mycket som jag inte tror mig klara av om jag sätter manken till. (OBS: Bör helst inte inkludera matte, men ändå är jag god man till min dotter och med det uppdraget är jag omväxlande förvirrad och oerhört tacksam för att jag reder ut det.) Jag kliver gärna fram och tar för mig, jag tillhör dem som alltid pratar på möten och vill ha lite action när alla andra hållet knäpptyst. Typisk ledartyp. Ibland obekväm för auktoriteter.

Och mina döttrar är precis likadana! De har otroligt god självkänsla och gott självförtroende, trots att de verkligen har helt olika förutsättningar i livet. De tar för sig, de är sociala som sjutton och otroligt populära, de är typiska ledartyper. (Deras pappa däremot är introvert, bitter och skyller alla tillkortakommanden på andra. Tack och lov att de inte brås på honom!)

Är det då uppfostran eller gener som danar personer med god självkänsla och gott självförtroende? Efter att ha sett Anders Hansens tv-serie om personligheter tänker jag att det nog fan är gener ändå. Jag lyckades, trots min miserabla uppväxt, bibehålla min positiva livssyn. Mina döttrar kan tacka både mina gener och en trygg uppväxt för likaledes. Fascinerande.

Men när jag är deprimerad så är allt nattsvart, då är jag inte mig själv alls. Vågar inget, har ingen drivkraft alls, tror att alla snackar skit om mig, att inget jag gör duger osv. Hmm. Trots goda gener? Synnerligen påverkade av hjärnans kemisubstanser i så fall. Och den sårbarheten vet jag att jag har ärvt av min pappa, som var deprimerad större delen av sitt vuxna liv. Jag har också ärvt hans missbruksgen. Hade han god självkänsla? Gott självförtroende? Det vete fan, minns honom bara som en deprimerad och misslyckad suput. Tyvärr. Sorgligt.

Kram 🐘

Hejsan! Sitter och dricker ett glas med vanlig läsk, Grape Tonic fick det bli. Väntar nu på att klockan ska bli nio och det då blir dags för att torktumla tvätten som just nu snurrar runt i tvättmaskinerna i källaren. Man måste ju ha nåt kul att göra på söndagen också. Man kan ju inte bara roa sig med att kolla på gudstjänst hela dan... Har tagit det rätt lugnt idag, lyssnat på rockmusik och ätit pizza, samt glufsat i mig god konserverad sallad och druckit lite kaffe.

Tänkte just på alkohol, då det oftast tidigare blivit någon öl i belöning för gott utfört arbete med tvätt tidigare år. Men nu har man ju fått för sig att satsa på helnykterhet. Det vore ju knasigt och knäppt att spoliera över fyra månader och två veckors nykterhet genom att liksom slå sig själv i huvudet med en flaska eller ett gäng burkar från matbutiken. För hade det varit förra året vid den här tiden, då hade man då inte suttit och skrivit på detta forum. Då hade man nog med största sannolikhet suttit och druckit öl.

Men så kan det gå när haspen är på, eller vad man säger. Spiknykter det är man och helt alkoholfritt är det i huset, och inget sug efter onyttigheter finns heller i denna stund. Nej, nu är det nog dags att gå ner till tvättstugan tror jag. För nu ska kläderna åka karusell i torktumlaren ett tag liksom. Som sagt man måste ju ha nåt söndagsnöje också. Förresten, det var kul att du tittade in en sväng och skrev några ord @Andrahalvlek, sånt uppskattas.

Ha en fin kväll!

Grape tonic är en favorit hos mig! Och så finns det några italienska, blodapelsinläsk, som jag blivit besatt av.
Nej, om du jämför en söndag som idag- och ditt mående en söndag då du drack?
Stor skillnad eller hur?
Många tänker att livet på ett kick ska bli lätt- men det har tagit tid att utveckla missbruket- och det tar tid att avveckla och hitta nya aktiviteter och sånt som höjer livskänslan. Men får verkligen en känsla av att du tar dig fram steg för steg- och lyckas bra med detta svåra.
Uppskattar alltid dina inlägg och hejar på dig som tusan. Kram

Hej! @Se klart, kul att du tittade in här kompis. Ska nu ner snart i källaren och vika tvätt och ha mig alltså. Satt och slöade till vid tv:n en stund. Såg väl nån snutt här och där på några filmer, inget intressant egentligen. Men mådde rätt så bra och kände mig normal på nåt sätt.

Det var väl för att man hade ätit lite potatissallad och godis kan jag tro. Två sådana där små plopp lösgodis alltså, och en annan liten chokladgodis samt en saltlakritspulver-pryl. Har alltid gillat saltlakrits ibland. Kom nyss på att det var dags att ta upp tvätten som sagt.

Men kände för att titta in här på sidan. När jag diskade fatet som jag hade haft sallad på, då slog det mig plötsligt att jag inte varit alkoholfri så länge som drygt 4 månader på över 44 år. Jag blev ju medlem på forumet efter att jag hade fyllt 56. Det hela låter ju helt otroligt alltså.

Varje dag i stort sett sen jag smakade det där vinet jag skrev om i mitt första inlägg så kom nästan allt sen bara att handla om att dricka alkohol. Det är ju inte klokt alltså. Nu förstår jag ju när jag har analyserat min livshistoria fram till nu, varför det blev som det blev. Jag förstår även att jag inte kan smaka ens en lättöl eller en alkoholfri dryck som ger mig dåliga associationer till att vilja dricka onyttigheter.

För jag har ju faktiskt två gånger tidigare hållit upp med drickande av alkohol i en månad och glidit in i det hela igen och sedan bara fortsatt dricka helt fritt i stort dagligen i varierad mängd. Tror att det vid senaste tillfället, för kanske tjugo år sedan kom igång efter att jag hade blivit bjuden på en starköl när jag var medlem i en intresseförening för fordon.

Så om någon vill bjuda mig på en öl eller nåt alkoholhaltigt så får jag helt enkelt säga att jag är mätt och nöjd. Sedan vänligt men bestämt tacka nej, för annars går det nog åt skogen direkt. Det känns allt lite oroligt nu när det går mot vår och sommar, för jag har ju alltid i ryggsäck, kasse eller väska i princip alltid haft minst en öl eller en saftflaska med portvin med mig.

Kommer därför nu att se till att ha en söt läsk som cola och en vattenflaska med mig istället. Det är verkligen lite som att starta om helt från grunden i rätt mycket alltså. Men exempelvis Grape-tonic känns lite nytt och kul, liksom även att dricka lite svart slätt kokkaffe utan socker ibland som jag nyligen börjat med. Har faktiskt ett par oöppnade paket kaffe kvar efter min gamle far. Så det är ju lite nostalgi inblandat i det hela också. Det att skriva här har också faktiskt varit rena rama terapin.

Men mitt komponerande av musik har väl blivit lidande av det hela. För tidigare så kunde jag göra kanske en instrumental pop eller rocklåt med skaplig kvalitet i veckan och lägga upp på olika musiksidor på nätet. Men mitt skrivande har ju tagit en hel del tid och energi. Så det har sedan oktober förra året mest blivit låtar under projektnamnet Flarran Stuff på Soundcloud.

Men utan ett nyktert skrivande så hade jag nog inte varit alkoholfri alls. För jag har ju faktiskt fått ur mig en massa jobbiga tankar som det skulle ha tagit åratal med besök hos mängder av psykologer och terapeuter att avhandla för att få grepp om liksom. Har verkligen använt alla verktyg jag har kunnat komma på för att kämpa för min helnykterhet. Men vissa stunder är det rätt knepigt liksom.

Har därför på nätet läst en hel del praktisk psykologi och om hur just mina delprognoser rent psykiatriskt sett påverkar just mig, för att kunna förstå hur just jag fungerar. Mycket arbete, och även en hel del videotittande i ämnet nykterhet och psykologi alltså. Vilket varit helt nödvändigt. Det krävs ibland bra mycket mer än bara en liten rask promenad i omgivningarna om man verkligen vill försöka att bli nykter och fri från sina hjärnspöken kan jag då säga.

Ha det gott!

Måndag är det idag och en helt ny vecka. Sitter och funderar på om det inte är dags att dra upp persiennerna här i köket. När man tycks ha gått baklänges genom livet och öppnat de flesta av dess märkliga paket i galen och uppenbart fel ordning. Då kan man då verkligen få vad de vise nog menar med en aha-upplevelse. Det är inte konstigt att man trillade dit på alkohol. Kommer ihåg att jag till min mor ibland brukade säga att livet kändes precis som en löparbana, där alla andra hade raka spår, medans jag hade hopphinder över mitt, mest hela tiden. Motvind och uppförsbacke var det också. Så det gick ju inte så värst fort alltså, och man blev ju så himla trött liksom. Nej, nu drar det nog ihop sig till dags för en liten kopp med varm mjölkchoklad och ett par goda limpsmörgåsar, eller kanske till och med tre stycken, känns det som.
Ha en fin dag!

Mayday, mayday – LA-8 PV. Det är mitt Mayday - sade norske Fleksnes i ett rätt kul tv-avsnitt där han var entusiastisk radioamatör och ett radiorör just hade gått. Tänk vad minnen man kan få till sig när en väggklocka tickar lite för högt för att man ska kunna somna en stund för att få sig lite extra energi.

Tänkte just på en granne man haft som väl en gång i tiden visst var rätt så hård på spriten, men det var inte det att han hade supit bort allt och rätt länge bodde ensam i ett tält utanför stan som man nu tänkte på. Nej, det var när han hade skaffat käring och faktiskt på riktigt som nykter, var radioamatör med en komradio och såna där prylar som var stort på sjuttio-talet.

Han hade monterat en radiomast på hustaket ovanför sin balkong alldeles själv, och det funkade väl, si så där. För farsan som gillade att spela Hammondorgel, fick visst ibland ut ljudet av hans kommunikation eller radio-sändningar via orgelns högtalare. Det var rätt kul en gång när grannen talade med sin kompis nån mil bort, och det snackades om att de hade köpt ägg billigt på nåt ställe...

Som nykter kan man ibland minnas en del kul grejer som poppar upp av sig självt liksom. Men just detta minne var ju från en tid långt innan man hade smakat första droppen vin och väl var en rätt så normal typ. Ja, åtminstone sett till alkoholkonsumtion så att säga. Tänk, nu sitter man och är helt nykter sedan drygt fyra månader...

Ha det gott!

Tänk vad mycket tok och felaktigt tänkande som man har släpat på sig och inte kunnat skaka av sig som tanklös missbrukare av alkohol. Har idag roat mig med att studera lite allmänna prylar inom det psykologiska området. Det fick idag bli lite läsning inom ämnet praktiskt tillämpad KBT alltså. Håller man på så här så blir man väl snart tänkologie doktor eller nåt...

Det här med alkoholsug inför vackert väder nu när våren snart är här på allvar och sedan sommaren kommer som jag har oroat mig för. Det är ju egentligen inget märkvärdigt. För varför ska man fira solens återkomst med att dricka sig borta i skallen av gift i form av öl, vin och sprit. Det är ju totalt galet alltså. Var ligger det logiska i det kan man tänka. Mycket av idiotin man har hållit på med, handlar ju bara om dåliga vanor som man har belastat sig med.

Hos mig så är det ju jag själv som styr skutan liksom. Man behöver ju inte dricka onyttigheter oavsett årstid, vare sig det är regn, sol eller annat som påverkar känslor egentligen. Satt och funderade lite smått över mina triggerpunkter där alkoholintag kunde riskera att locka mig i ett svagt ögonblick. Tänkte då på vad gamla farmor sade om förvirrande eller nervösa känslor i allmänhet som kan ställa till det i tänkandet liksom. Sånt får man sätta sig över.

Har varit ut på nätet och läst lite här och där, och kommit fram till att ett alkoholsug normalt sett inte håller i sig så värst länge om man då förflyttar sina tankar till annat som man är intresserad av, exempelvis musik och kanske tar sig en slurk med god vanlig läsk eller vatten. Det kan ju i och för sig bli knepigt om det är någon dag då man känner sig jäkligt nedstämd, eller får en panikkänsla men då får man väl ringa en vårdcentral eller nån jourhavande medmänniska och yla en stund...

Ha det fint!

Tisdag är det, och jag har sovit rätt bra faktiskt, fem timmar är inte fy skam för att vara jag alltså. Har redan ätit frukost med goda limpsmörgåsar och varm mjölkchoklad. Har nyss tittat ut genom köksfönstret och fått mig en nypa frisk luft. Nyktra alkoholfria vanor tycks börja ta form. Om man alltid har nykterhet som en självklar grund. Då kan man se det lite som en brödskiva, där man sedan kan ha goda pålägg i form av nyttiga och trevliga alkoholfria vanor. Förresten, det var kul att du tittade in en sväng här igår och skrev lite @Andrahalvlek.
Ha en riktigt fin dag!

Glad tisdag @flarran!
Tänkologie doktor- 👨‍⚕️ ja vi kan bilda klubb 😊 Bra liknelse med mackan tycker jag. Om den ligger fast så går det att addera allt möjligt- eller till och med klara sig utan ett enda pålägg om så krävs. Härligt att höra om dina rutiner som ju verkar sitta rätt bra nu! Bra kämpat 🌷

Det är helt otroligt hur man kan tänka djupt, snabbt och även rätt nyanserat på så många skilda sätt. Om man då inte omedelbart bara rusar iväg nånstans och använder alkohol för att i princip fly från sig själv eller någon situation som man i stunden kanske upplever vara lite knepig eller jobbig att hantera.

När jag nu i skrivande stund är nykter sedan över fyra månader och tre veckor, och lugnt i stillhet tänker tillbaka på hur mitt tänkande ofta var för bara fem månader sedan. Då kan jag säga att det verkligen är viktigt hur man tänker, och på vilket sätt man låter en inre känsla få påverka en om man vill må någorlunda fysiskt och psykiskt bra.

Kan utan tvekan säga att jag är en känslomänniska som ganska lätt kan styras av känslor om jag inte tänker logiskt och sätter mig över de tokigaste tankarna. Känslan i stunden kan lätt få mig till att tro mig vilja, eller kanske behöva dricka alkohol av olika slag för att må bra eller vara i en slags balans. Men det går ju inte att alltid bara rusa rakt fram och följa den inre känslan i stunden.

Man måste hela tiden stanna upp och tänka logiskt över vad det är en känsla vill säga till en. Känslor är inte alltid fakta, det är ofta impulser som kan få en att agera helt rätt men även ofta tyvärr mindre bra. Den inre stressen kan komma plötsligt och när som helst, och då i princip få mig att nästan som i panikkänsla snabbt gå från ett känsloläge av lugn och harmoni, till att bli inre orolig och då snabbt få mig till att vilja förflytta mig tanke eller känslomässigt till ett annat mående där kanske lite mer lugn och harmoni kan finnas.

Drickandet genom åren har nog ofta haft sin grund i detta fenomen tror jag. Nu har jag när ett alkoholsug och längtan till berusning för att snabbt känna lugn kommit fram till att det finns andra och bättre metoder. Sånt som alltså är mindre skadliga för hälsan och inte minst ekonomiskt det bästa för den egna plånboken.

Det går att ta ett djupt andetag och hålla andan en stund och andas ut, och sedan upprepa denna enkla andningsteknik några gånger. Sedan kan man ju om man så känner och vill det, ta sig en promenad i omgivningarna. Men man kan även om vädret är fint sätta sig ned på nåt trevligt ställe, så som på sin egen balkong och äta något gott. Som kanske några goda ostbågar och ta sig en slurk med nån läsk eller kanske till och med lyxa lite det hela med en god alkoholfri äppelcider.

Har man då även kanske en mp3-spelare med lite glad och svängig musik med sig så kan man även lätt förhöja stämningen ytterligare några snäpp. Tänker att alla väl på den här punkten när det gäller att bemästra inre oro väl har sin egen metod liksom. Förresten, kul att du tittade in en sväng tidigare idag @Se klart.

Ha det gott!

Första kontakten med vinflaskor och några öl var det som dök upp i minnet för en stund sen. Har som jag skrivit tidigare vuxit upp i ett helnyktert hem. Min far hade som ung tvingats att leva i otrygghet på grund av farfar som var tung missbrukare av alkohol när farsan var liten.

Därför så hatade min far allt vad alkohol hette ned till minsta procent. Kommer ihåg när man var en åtta eller nio år och farfar just hade avlidit i troligtvis sviter efter en obehandlad stroke. Vilket inte berodde på nåt alkoholbruk då han på grund av dålig mage hade varit helt nykter i minst tjugo år.

Men kommer ihåg när vi städade ur en lägenhet efter farfar, att man fick hjälpa till med att krossa och kasta en rad med fina vin och snapsglas som man inte riktigt kunde förstå varför. Detta då man tycke dessa var rätt fina liksom. Men hur som helst så fick man väl sig en rejäl predikan om alkoholens baksidor redan då. Det var bland annat nåt om att farsan visst hade fått ett vedträ i skallen när farfar var packad och höll på och firade med suparkompisar.

Man förstår ju att han och hans syster samt gamla farmor inte kunde ha haft det så värst roligt på den tiden liksom. Skrålande fyllefester och supvisor till långt in på kvällarna, och taskig ekonomi och dåligt med mat och grejer. När farfar var nykter fungerade det väl skapligt då han var bra på att bygga hus och då tjänade bra med pengar halva året då det var mycket jobb på vår och somrar visst. Men det var väl även ofta som det fungerade mindre bra liksom, enligt vad min far berättade om ibland på senare år.

Så därför såg han väl inte direkt med förtjusning på att man som liten var så förtjust i den likörkonfekt som mormor hade med sig från utlandsresor. Cigarettlimporna togs då glatt emot då han var storrökare när jag var liten. Man fick höra att, du ska inte vara så förtjust i sådana där karameller. Minns att jag inte kunde förstå varför han inte gillade ”vattenkarameller” som jag brukade kalla konfekten man fick av mormor till jul och födelsedagar.

Det är lite lustigt när jag tänker på det, att jag smakade skotsk whisky redan som nio år då jag ibland köpte konfekt som hette LYS eller nåt sånt i kiosker. Det var avlånga små paket med en tio karameller tror jag som innehöll en liten skvätt 40-procentig whisky. En gång så kom farsan på att man gillade sådana och då blev det ett jäkla liv på honom.

Men jag kunde inte fatta vad han menade, och han kunde inte heller förklara så man förstod vad det var för fel med sådant godis liksom. Det var ju bara vanliga karameller som man kunde köpa i kiosk på den tiden tyckte man. Därför blev man tidigt intresserad av punschkarameller. Men han läxade upp en att sån där skit ska du inte köpa, utan nån mer ingående förklaring.

Första kontakten med en påse med vin, sprit och ölburkar. Det hade man redan som knappt tio år då man tillsammans med några kompisar i kvarteret en gång hittade en systemkasse med drycker som några tonåringar hade gömt i en rivningskåk inför nån kommande helg. Minns att man var rätt så nyfiken på att öppna en flaska, men samtidigt så kunde man ju nästan inom sig höra farsans mullrande röst om hur farlig sprit var.

Så därför gjorde man ju som man hade fått lära sig utan att förstå varför, när man slog sönder farfars gamla vin och snapsglas tidigare. Allt som har med alkohol att göra är ett fanstyg tror jag att man sade och slog sönder flaskorna omgående och sparkade fotboll med ölburkarna. Sen fick man springa därifrån rätt snabbt för gänget som ägde dryckerna var visst i närheten minns man. Vilket jäkla liv det skulle blivit om man som knappt tio år kommit in och full.

Det är allt många minnen som dyker upp i skallen nu när man varit helt alkoholfri i över fyra månader så att säga. Det är då inte konstigt att man tidigt blev intresserad av öl och vin alltså. När det gäller barn och ungdomar så brukar ju allt som är förbjudet. Så som cigarettrökning och liknande bli ganska intressant. Detta speciellt om då föräldrar inte kan förklara på ett vettigt och lättfattligt sätt varför sånt som alkohol är olämpligt att hålla på med.

De hade ju kunnat visa eller peka på några tydliga exempel hur det kan gå genom att ha berättat om den tidens mer kända missbrukare i staden liksom. Då kanske man hade förstått det hela lite bättre. För det räcker ju inte med att säga att nåt är fel, skadligt och onyttigt då man som mycket ung hade svårt att begripa sånt som inte påvisades helt tydligt liksom.

När jag nyss läste igenom föregående textstycken ovan då började jag logiskt fundera på hur det kunde komma sig att tankar om första kontakten med alkohol dök upp så pass levande i mitt minne i morse. Då slog det mig att det hela kunde handla om en slags förminskning och bortförklaringar av mitt tidigare galna och helt felaktiga beteende kring drickande av alkohol.

Detta för att kanske på nåt sätt försöka att rationalisera tidigare skadliga användande av alkohol genom att undermedvetet kanske försöka lyfta över skulden till detta på någon annan än mig själv. Någon slags knepig skönmålning alltså. Tänkte då noga på det man har läst och studerat en del på nätet när det handlar om riskbeteende och återfallsprevention.

För när man som jag har varit helt fri från drickande i några månader så kan man ofta börja tro att man kan börja slappna av och börja tro att man är klar med kampen mot drickandet av diverse alkoholhaltiga drycker. Vilket är en stark varningssignal att vara uppmärksam på.

Motivation till att hålla i och hålla ut nyktert i längden kan börja svikta. Då inte minst ofta på grund av diverse psykologiska orsaker. Samt ett feltänk som kan leda till att man stegvis genom kanske först lite likörkonfekt stegvis halkar tillbaka in i ett tidigare skadligt beteende. Processen för ett snedsteg, och i värsta fall fullskaligt återfall i missbruk kan ofta smyga sig på genom till synes små och nästan obetydliga steg som knappt märks har man ju hört.

Det är alltså helt rätt att man kontinuerligt måste vara uppmärksam på alla tendenser till att kanske försöka försvara ett tidigare dåligt beteende. Så får väl fortsätta att arbeta målmedvetet och marinera mig med mer fakta för att kunna vara nykter känns det som. Förstår nu bättre att man inte ska tro att alkoholdjävulen så att säga ger upp i första taget. Det är allt tur att detta eminenta forum finns så att man kan skriva av sig och förkovra sig i den svåra konsten att vara och förbli nykter. Alkoholfri är man då fortfarande och kör vidare på den vägen.

Ha en fin dag!

Har läst en del intressanta texter på forumet idag. Detta efter att ha fått sova några timmar på eftermiddagen då jag hade en konstig dröm om att jag liksom var någon slags rymling. Som då gömde mig i ett hus med människor som utnyttjades som gratis arbetskraft på nåt ställe.

I drömmen på eftermiddagen så gick jag flera gånger förbi ett stort stup i bergig miljö och tittade ned mot botten av en djup ravin, och i drömmen tänkte jag att det vore skönt att bara få falla ned och kraschlanda för att förhoppningsvis väl få slippa att existera mer.

När jag vaknade för en stund sedan då tänkte jag liksom att nog är det underligt så konstiga och livfulla drömmar man kan ha som nykter. När jag var berusad mer eller mindre dagligen för det mesta i så många år fram tills i höstas förra året var det mesta tomt och grått.

Då drömde jag rätt sällan något som jag kunde komma ihåg. Kanske ville drömmen säga mig något om att jag som alkoholfri nu befinner mig på en osäker mark och måste vara mycket försiktig så att jag inte handlar tanklöst, kastar bort den här nyktra möjligheten, faller ner och bara går under.

Sitter nu så här på kvällen i köket och begrundar lärdomar jag tagit till mig från modiga skribenter som vågat berätta om snedsteg och återfall in i alkoholdimman igen. Förstår nu att det inte räcker med bara kunskap om hur man slutar att dricka alkohol. För att kunna motstå och parera tillfälliga begär efter denna luriga drog som kan verka så harmlös, krävs det mer.

Det krävs att man lyssnar rätt noga på sig själv och är lyhörd för tankar och inre känslor som kanske kan få en att vilja ta en kort liten paus från kampen för egen nykterhet. Nog är detta en rätt spännande resa allt.

Men det är lätt att man efter ett tag som ny-nykter kan börja tro och tänka att man nog inte var så värst beroende av alkohol ändå. Man kan börja tänka, att nog kan man väl prova att dricka bara lite grann, och en gång till i alla fall. Det kan väl inte skada. Inte nu när man ju bevisat för sig själv att man kan vara helt nykter om man bara vill och ger sig sjutton på det alltså.

Nu förstår jag ju att detta är en ekvation som inte går ihop. För vill man verkligen vara nykterist på riktigt så sätter man sig inte ned och drömmer om att berusa sig för att bevisa att man kan vara helt alkoholfri alltså. Det finns ju ingen som helst logik i ett sådant bakvänt tänkande.

Kan så här i skrivande stund säga att jag inte har det minsta alkoholsug, men nu är ännu mera uppmärksam på impulser som kanske vill få mig in i alkoholträsket igen. Nej, nu känns det allt som att det är dags för lite god mat i form av en pizza, sallad och lite cola i ett glas med isbitar tror jag. Filmtajm och något ur det egna arkivet är det nog också dags för.

Det får nog bli en rolig gammal komedi av något slag. För man ska nog vila sin hjärna från ingående nyktra studier en stund så att man inte till sist tröttnar tröttnar av utmattning på att kämpa för nykterheten. Tacksam för att jag är alkoholfri det är jag då utan tvekan.

Ha en fin kväll!

@Flarran Hej! Tänker också att det är viktigt att ifrågasätta sig själv och sina tankar emellanåt. Att man blir lite självblind och kanske försöker hitta ursäkter och anledningar till att man tex drack. Att man går in i självförsvar istället för att ta sitt egna ansvar. Jag upplever att det blivit mycket lättare att inta fler perspektiv som nykter och också för att jag tycker att det är intressant att vrida och vända på tankar, ifrågasätta mig själv med typ - skulle man kunna se det på ett annat sätt också? Och det kan man ju oftast, i alla fall att vi kan tänka olika.

Håller med om att det blir ett bakvänt tänkande utan logik om man sätter sig ner och drömmer om att kunna dricka och klara av det på ett bra sätt. Har man inte lyckats med det tidigare och är beroende så är det nog svårt, i alla fall för mig. Förmodligen är det alkoholdjävulen som lyckats ta ett rejält grepp i hjärnan och förvridit det logiska konsekvenstänkandet. Vid mina tidigare misslyckanden att inte dricka har min hjärna stängt av helt och jag har då inte heller haft denna starka önskan och viljan om total nykterhet som jag har idag. Den blir också starkare och starkare för varje dag som nykter. Det är också viktigt att läsa eller titta på filmer och få kunskap om återfallsprevention, om hur beroende påverkar hjärnan för att kunna avläsa sig själv i fall man börjar svaja eller om tankarna börjar dra åt fel håll.

Du jobbar på så bra med din nykterhetsprocess! Ha det gott!🌞