av RasmusVillLeva

RasmusVillLeva
sön, 2025-08-17 - 22:06

Svårt att veta vart man ska börja. Är som alla andra här av samma skäl. Och ett stort tungt bagage som jag hoppas ska bli lättare med tiden. Botten är nådd.

Jag ser det här som min personliga dagliga noteringsbok för jag tror det är precis vad jag behöver. Att få skriva av mig, logga mig själv och kanske även känna att någon mer läser och förstår. Och i upp- och nedgångar ha någonstans att gå. Att inte bli vilsen.

Jag vill gärna berätta den långa historien först innan jag kommer in på hur övermäktigt och överjävligt allt känns. Idag är dag 3 av utan alkohol för mig. På...jag vet faktiskt inte när. Bara en sån sak.

Jag har nog aldrig haft ett problematisk förhållningssätt till alkohol. Och som en röd tråd genom livet har det vid ett antal tillfällen ställt till det både för mig och de runt. Det är verklien med skuld sådant bubblar upp, särskilt nu när flaskorna är borta. Hemma dracks det inte mer än normalt, det var festliga tillfällen och lite på helger och så.

I de unga åren (närmar mig 50) så var inte mitt festande så mycket som ifrågasattes, det var ju något alla gjorde. Det som skilde mig från andra var väl att det aldrig fanns ett slut. Jag drack tills festen var slut och gärna än mer om det var möjligt. Tills jag inte mer och somnade. I bästa fall hemma i den egna sängen. Sen vidare så var jag nog känd som en festprisse – alltid den som blev medelpinkten på festen, den som beställde shotsbrickor och som oändliga gånger kunde chockera med galna upptåg. Men då pratar vi i huvudsak helger och övrig tid så skötte jag jobb och annat som vilken annan som helst. Därför gör det så svårt att sätta ett exakt datum när det faktiskt hände. När jag verkligen blev beroende på riktigt och var fast i skiten.
Men jag tror vi kan börja någonstans runt 2012. Och att inse all den tid jag ägnat mig åt det här gör mig bara uppriktigt ledsen – alla dessa skuggår. Där man dag för dag, månad för månad och år efter år bara grävit sig allt djupare ner och växlat mellan förnekelse, bra perioder, dåliga perioder - eller som nu: en avgrundsperiod som pågått i snart 18 månader.

Men låt oss ta det från början. 2012. Åren innan hade varit ganska hyfsade med perioder av för mycket drickande men också perioder med ett väldigt aktivt liv med mycket kul. Och jag hade började närma mig 40. Och jag kan inte ta på vad som egentligen hände, mer än att det just bara hände. Jag hade ett nytt jobb med mycket resor, konferenser och middagar och ofta väldigt många sena kvällar med otroligt spännande människor. Samtidigt som jobbet var otroligt krävande och jag tror det blev kompensatoriskt för mig – att få hänga med dessa människor och bara glömma vardagen för en stund i dimman av alkohol.

Med tiden insåg min hjärna att det där med att dämpa stress har en mycket enkel lösning och det var just att dricka mer då så kommer den ju försvinna. Du ser ju hur bra det fungerar. Efter ett par år på jobbet så började dricka innan dessa sammankomster, vara lite extra avslappnad och avstressad. Och när jag väl var hemma så började jag även se till att det alltid fanns kall öl eller vin. För jag var ju värd det där och det fungerade. Till slut var jag fast i att använda min jobbkalender för att planera inköpen på Systembolaget. Var jag på resande fot på väg hem så var det prio att hinna besöka lämpligt Systembolag – allt för att ha något som kunde ge mig det där som jag så väl behövde. Finns många dråpliga, ironiska, komiska hitorier på det temat – kommer säkert skriva mer om dom framöver.

Så det gick utför. Men hemma- och ensamdrickandet blev allt mer frekvent. Och volymen ökade. Att dra i sig 5-6 starköl en vardagskväll var inga som helst problem. Och sen upp dagen därpå och köra på som vanligt. Och som med alla missbruk kommer lögner, dåliga beslut, obefintligt omdöme och skylappar som håller dessa fakta borta. Som jag skrev var det ett krävande jobb och behövet av avslappning och tröst hade bara ett namn: alkohol.

Det hela kuliminerade en varm sommarkväll nägra år senare. Med en rattfylla.

Det blev rättegång och fick föreläggande om behandling. Och det kanske hade kunnat sluta där. Att jag kanske skulle inse att jag hade allvarliga probem och att här fanns en utsräckt hand som skulle kunna leda mig tillbaka till livet. Även om så mycket var förlorat. Men jag var arg. På alla som förstört mitt liv och som skapat den situationen jag nu var i. Inte hade jag några problem.

Behandlingen, tror den var 6 veckor, där fick jag nytta av mina yrkeskunskaper. Vältalig, inge stort förtroende och få människor att känna tillit. Och det är nog den längs tid jag någonsin jag varit nykter så länge jag kan minnas. Inte för att jag ville, utan för att det också ingick att lämna urinprov alla veckans dagar. Med knuten näve och ilska spelade jag mig igenom behandlingen samtidigt som de privata problem hopade sig. När de 6 veckorna var över, dagen efter, så åkte jag och en vän till Helsing borg och satt och turede till Helsingör en hel dag – tillbaka till det gamla. Öl, mat, vin och inget direkt minne över hur jag ens kom till hotellet.

Hemma hopade sig problemen som sagt. Bidrag istället för lön och med mitt leverne så täcktre det inte det som var mitt fokus – att få dricka och bara vara. Utan att någon lägger sig i. Men här kom också någon slags skam smygandes. Hur ska jag få ett jobb igen? Jag ville inte visa på ute ifall jag skulle möta någon gammal kollega eller någon som kände mig. Jag drack inte mer äntidigare, jag höll det till kvällarna, men de enda turerna utanför lägenheten gick till mataffären runt hörnet och systembolgat. De senare alternerade jag emellan för jag ville inte bli egenkänd. Så kanske det fanns någin självinsikt trots all. Om att det här var helt sjukt. Och det skulle komma en vändning för att sen bli en värre. Hur är det ens möjligt kanske du tänker?

Det är möjligt men låt oss börja med vändningen. Jag beslöt mig för att flytta utomlands och börja om. Jag ville verkligen ta tag i livet och inså nog någonstans långt där inne att alkoholen var en ond rot i mitt liv. Och så blev det och jag bor fortfarande utanför Sverige. De första åren liknar nog åren innan 40. Visst var det lite fester och after work och visst kunde jag ta ett par öl hemma på kvällen om jag kände för det. Men det blev också en nystart. Jag tog upp fritidsintressen och allt handlade inte enbart, om än mycket, om alkohol. Karriären gick bra och livet var inte prefekt men långt ifrån hur det slutade hemma i Sverige.

För 2 år sedan fick jag ett nytt chefsjobb. Och igen, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, när eller vad som hände. Mer än att det var/är ett otroligt pressanda jobb, stress och en ständig tillgänglighet. Och mönstret började upprepa sig. Jag drack mer och mer hemma och började även unvika sociala tillställningar om jag inte var säker på att det fanns gott om dryck för mina behov. Första året gick ganska bra men sen kom det en dag i början på förra sommaren. Jag var på väg hem och mitt på gatan känner jag bara hur jag blir alldeles svag, som att benen inte vill ta mig framåt, och jag känner mig helt skakig och förstörd. Nu iefterhand vet jag vad som hände. Jag slarvade med maten, drack för lite vatten och var totalt uttorkad, drack varje kväll och levde i den oerhört pressade situation som jobbet gav. En normal person hade väl uppsökt vård eller åtminstone kontaktat en vän och fått hjälp hem. Nej. Jag visste ju vad jag behövde. På stapplande ben lyckas jag mig ta till närmaste butik och köpa alkohol och när jag kom hem och fick min dos försvann också de väldigt obehagliga symptomen.

Och där började avgrundsresan som jag nu befinner mig i. Öl byttes mot vodka med lightläsk. Och jag var inte längre fungerande utan alkohol. Tack vare mycket distansjobb kunde jag hålla mig hemma för att dölja hur det egentligen var. Och i perioder hittade jag på att jag jobbade från annat land, allt för att undvika att komma till kontoret. Det gick så klart inte i längden men faktum var fortfarande att jag inte fungerade utan alksohol. Fick huvudvärk, yrsel, kände mig allmänt svag och hade svårt att hålla fokus. När jag väl var på kontoret så tog jag taxi dit. Och i väskan med datorn fanns förprepparerade PET-flaskor. Nej, det var inte mineralvatten. Det var vodka och lightläsk. Perfekt att ta med en in på toaletten och på eftermiddagen kunde jag obehindrat sitat och smutta på min medhavda dryck.

Hållbart? Nej. Förra sommaren var jag verkligen under isen. Jag låg mest hemma och var dålig. Vissa dagar så åkte drinkglaset fram redan på morgonen och vissa dagar höll jag mig till lunch. Och jag mådde bara sämre och sämra – psykiskt och fysiskt. Hösten kom och sedan dess har det varit upp och ner. Mest ner om jag ska vara ärlig. Och denna sommaren lovade jag mig själv att den aldrig fick bli som den 2024. Även om jag inte var lika mycket under isen i år så fanns de ständiga symptomen där och det ständiga fokuset på alkohol.

I torsdags mådde jag så dåligt. Hämderna skakde, huvudvärk och jag insåg (tror jag) att det här håller inte. Fortsätter du att bränna ditt livs ljus i båda ändar så är snart dina dagar räknade.

Det var då jag bestämde mig. Och jag insåg att det fanns en längtan efter livet och en vilja att lägga skuggåren bakom mig.

Nu vill jag försöka.

RasmusVillLeva
sön, 2025-08-17 - 22:08

Efter det långa första inlägget vill jag bara skriva något om mina 3 första nyktra dagar sedan 2016. Första natten var fruktansvärd. Ångest och jag var så rädd för att gå och lägga mig, trodde att jag aldrig skulle vakna igen om jag somnade. Vaknade i ett hav av svett och med både huvudvärk som sedan adderades av skakiga händer och den vanliga ångesten som ropar på vad just den är van att matas med. Dag1 var outhärdlig och dag 2 var inte heller mycket att hurra för. Men mindre skakiga händer även om huvudvärken finns där. Molande som en ständig påminnelse om att jag borde veta hur det ska lösas.

Idag, dag 3, efter en ny natt med dålig sömn så har jag ändå försökt aktivera mig. Och det där oroar mig hur det ska gå. Vad ska alla tomma timmar fyllas med (har semester nu)? Orkat att ta en promenad, laga lite mat och städat lite hemma. Fortfarande huvudvärk men trots den dåliga sömnen känns det som om att tankarna är lite mer klara och det finns något mer energi. Rastlös så på kvällen gick jag bara ute och gick planlöst i ett par timmar.

Och klara tankar, eller i alla fall halvgrumliga, skrämmer. Mycket minnen och ångest som smyger sig på.

Hur ska det här gå? En dag i taget tänker jag nu....

fooliehutten
sön, 2025-08-17 - 22:38

@RasmusVillLeva, välkommen hit. Här har du inget att skämmas för. Jag kan inte se din ångest, men lider med dig i din kamp. Ett steg i taget, en dag i taget var rätt för mig, nu går jag in mot dag 556 som nykter, men den dagen är precis som alla övriga just den viktigaste att hantera; fast den tar jag hand om i morgon. Du kommer också att fixa det här! Och man kan faktiskt äta en hel elefant bara man gör det i små steg. För stora steg ökar risken för att det känns övermäktigt.🤗

zalkin
sön, 2025-08-17 - 23:32

@RasmusVillLeva Som Fooliehutten skriver, ett steg i taget, en dag I taget. Första glaset bestämmer du, sedan bestämmer alkoholen. Lovar att med tiden blir livet så oändligt mycket bättre. Det är svårt att bryta med A när man utvecklat ett sjukligt beroende, men det går. Vi är många här inne som varit i din situation på dag och som har 100 tals nyktra dagar bakom oss. Det funkar, kämpa!

Andrahalvlek
mån, 2025-08-18 - 06:55

@RasmusVillLeva Välkommen hit! Här är du bland likasinnade. Högpresterande som använt alkoholen som startgas och handbroms. Men det finns ett annat liv - ett mycket bättre liv! När jag läser ditt inlägg kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket du skulle kunna prestera på jobbet om du inte hade alkoholen som ständig följeslagare. Och det ska du visa dig själv nu - och oss!

Kram 🐘 ( som varit nykter i 2.017 dagar enligt appen Nomo)

RasmusVillLeva
mån, 2025-08-18 - 09:40

Oj, det här hade jag inte förväntat mig. Att någon skulle läsa mina ångestmärkta ord och dessutom både komma med både heja dig rop och råd. Jag har läst mycket på forumet men inte riktigt orkat kommenterat andras trådar än. Jag hoppas det kommer med tiden, behöver bara ta mig över någon slags tröskel. Men vad många fantastiska människor det finns här!

@fooliehutten (häftigt nick name) – 556, idag 557, är ju helt fantastiskt – grattis! Måste kännas helt underbart. Tar verkligen til mig det du skriver om det dagliga fokuset. Mer än så kan man nog inte göra och att bryta ned saker så det blir hanterbart. Har inte satt några mål mer än att jag vill återta makten över mitt liv och det gör jag bara en dag i taget. Och för varje dag hoppas jag styrkan bara ökar att fortsätta i den riktningen. Tack för den förstärkningen av hur man ska tänka.

@zalkin – tack och att läsa här på forumet innan jag tog beslutet var en av grunderna till att jag orkade ta mitt beslut. Och i stunder av svaghet så loggar jag också in och läser andras trådar för att hämta styrka. Gråter en skvätt, tycker synd om mig själv men fylls ända av att ”kan dom kan jag” känsla. Och så kan dagen fortsätta med att komma tillbaka. Tack!

@AndraHalvlek – också ett underbart nice name. Kloka ord och jag kan inte förstå hur jag lyckats manövrera mitt jobb mitt i allt detta. Och det har jag ju inte så klart. Jag har bara varit extremt duktig på att manipulera, hålla fasaden uppe och fokuserat på det som syns som bra resultat. Du har helt rätt – jag hade nog varit fantastiskt mycket bättre utan den elaka ”vännen” vid min sida. Och jag lovar, min strävan är i den riktningen. Tack!

Ger mig nu in på dag 4 och återkommer senare med hur denna dag blev.😊

Carisie
mån, 2025-08-18 - 10:15

@RasmusVillLeva Hej och välkommen. Jag stämmer in med ovan hörda röster 🗣️. Här är du i gott sällskap med människor i varierande åldrar, historia och liv men med den gemensamma nämnaren "komplicerat förhållande till alkohol". Den första delen av din berättelse hade jag lika gärna kunnat skriva själv men sen skiljer sig våra historier men nevertheless- jag hade ett annat dike att halka ner i vilket jag nu klättrat ur 🙏🏼. 100% AH och alla fantastiska stöttande individer här som hjälpt mig till den nyktra sidan även om arbetet är mitt. Jag passerade 500 dagar i lördags och kan fortfarande inte förstå hur jag tänkte när jag hamnade här på AH - jag ville dricka måttligt - idag fattar jag inte varför jag ville dricka alls! De flesta problem jag trott var "jag" var problem orsakade av alkohol - det vet jag nu. Ett långt invaggande i normalisering av ångest, oro, dålig mage etc etc som inte är några problem längre. Jag var visst inte en ångest-person?! ☺️

Ta en dag i taget. Kanske en minut emellanåt. Vill du ha lite bra strategier mot sug - gör självhjälpsprogrammet här på AH - det finns ett avsnitt om sug. Lyssna på "en beroendepodd" avsnitt 68 tex med Markus Enochsson - han ger bra tips. Jag gillar också avsnitten med My Skarsgård, Hanna Hellquist och Robert Bohman. Men alla avsnitt är klart lyssningsvärda. Kolla in @molnet 's pilar och tänk tankekedjan hela vägen ut. Vad händer om jag ger efter för suget? Sysselsätt dig och ät och drick så du inte misstar hunger eller törst för sug. Du fixar det här!
🩵

JHL
mån, 2025-08-18 - 10:49

@RasmusVillLeva
Hej på dig och välkommen hit. Jag känner igen dig och din resa även om jag rasade ihop på annat sätt. Mitt råd är att söka den hjälp du kan få med regionens beroendevård och kommunal samtalsterapi. För min del har hjälpen jag fått mestadels hjälpt till med att mentalt behålla förståelse över tid att mitt missbruk är en alvarlig diagnos som inte kan spelas ned och att jag ska tro att jag kan ha ett opoblematiskt förhållande till alkohol. Även väntrummen har varit viktiga och se både yngre och äldre versioner av mig själv som har kommit olika långt i sitt missbruk, från trasiga lortiga byxor till kostym. Nyligen så avslutade jag beroendevården i regionen då båda parter anser att vi nått vägs ände då de erbjuder piller och jag vill inte ta dessa eller har behov av det. Kommunal samtalsterapi kommer jag också att avsluta vid nästa tillfälle. Då kommer ja att segla själv.
Nu har jag passerat 200 dagar och hade jag inte fått det bryska uppvaknandet så vete tusan hur det hade gått för mig. Du är i en liknande situation som jag var i och du kan klara detta, här finns det stöd att få men som @Carisie säger så får du göra jobbet.
Välkommen och även om dina första stapplande steg är jobbiga så är alternativet inget att fundera över. Känn glädje och stolthet över varje nykter minut du har, det är du behöver och är värd.

vår2022
mån, 2025-08-18 - 21:19

@RasmusVillLeva Välkommen hit och tack för att du ville dela med dig av din bakgrund. Bra beslut att du vill ta tag i ditt liv och ta itu med alkoholberoendet. Du har fått många goda råd och den första tiden är tuff med abstinensen när man liksom nyktrar till, minnen och ångest, men det blir bättre. Hjärnan återhämtar sig och vill komma i balans igen och ångesten mildras. Jag brukade tänka att läkningsprocessen pågår, som ett öppet sår som börjar läka och bilda en skorpa, som till slut faller bort och ny hud har bildats.

Ge det tid och en chans att till att få ett bättre liv. Jag lovar att du inte kommer att ångra dig! Att sluta dricka var det bästa beslutet jag tagit och jag har gett mig ett nytt glädjefyllt liv.

Bra jobbat med 4 dagar och imorgon blir det 5! Ha det gott!🌞

RasmusVillLeva
mån, 2025-08-18 - 21:23

@Carisie Tack för dina fina ord. Och alla tips på slutet. Ska absolut kolla in podden - blir perfekt för mina kvällspromenader. :)

Sysselsättningen har jag verkligen fokus likaså att fylla på med vatten och bra vätska under dagen. Dock är inte aptiten det bästa även om jag skulle önska att bara kunna äta sunt och nyttigt. Just nu försöker jag bara få i mig och tar det som jag blir sugen på för stunden även om det kanske inte är det mest sunda varje måltid. Men svängde ihop en god tomatsås idag med fullkornspasta idag - alltid något. :)

Och wow - 500 dagar. Grattis! Det är mäktigt och stort. Kikade på din presentation och även din tråd. Gillade din budgetregel. Och grattis till din och makens årsdag - hoppas ni fick riktigt goda burhare. Ska läsa mer i din tråd när jag hinner. :)

Silvertärnan
mån, 2025-08-18 - 21:27

Välkommen! Du har tagit ett viktigt första steg på din resa nu. Något jag tyckte hjälpte mig i mitt beslut om nykterhet, som jag tog i slutet av maj, var att se mig själv om 5 år om jag skulle fortsätta att dricka på samma sätt som jag gjorde då. Jag såg bara misär, ångest och ensamhet. Och dit vill jag inte. Livet är så mycket mer än att dränka in det i alkohol. Du fixar det här!

RasmusVillLeva
mån, 2025-08-18 - 21:28

@JHL Tack för dina styrke ord - betyder mycket!
Tyvärr finns det inte så mycjet hjälp att få där jag bor, bor inte i Sverige sedan många år tillbaka. Men jag sätter stor tilltro det här forumet, poddtipset från @ Carisie och vad jag kan försöka finna på nätet.

Grattis till dina 200 dagar och börjat läsa i din tråd och redan mycket jag känner igen. Lång tråd vilket jag gillar så man följa vardagen och glädje men även utmaningar. Fortsätter läsa. :)

RasmusVillLeva
mån, 2025-08-18 - 21:34

@vår2022 Tack för dina fina ord och jag gillar verkligen liknelsen med det öppna såret och den sårskorpa som nu ska snart ta form även om det säkert kommer ta lite tid. Abstinensen känns konstig men jag har nog inget att jämföra med. Yrselkänsla och huvudvärk som kommer och går är nog det jobbigaste. Och att inte få bra sömn. Men som du skriver – man får ge det tid och bara ta sig igenom det.

Det är så inspirerande och att läsa andras trådar även om jag för nu känner aatt all kraften går på min tillvaro och skriva för mig själv. Men det kommer. Smygtittade in på din (långa) och här fanns mycket att ta del av. Kommer läsa mer.

Tack igen! 😊

RasmusVillLeva
mån, 2025-08-18 - 21:41

@Silvertärnan Tack för välkomnandet!

Och vilket klokt sätt att se på det - med 5-års perspektivet. Om jag hade fortsatt som jag gjorde hade jag troligen inte levt om 5 år. Det är min absoluta känsla. Och det är en väldigt bra avskräckande tanke att ha med sig när tankarna far runt som osaliga andar i huvudet.

Kikade in på din tråd och gillar din veckoplanering. Just nu gör jag det för en dag i taget privat men någon gång kanske även jag kan/orkar blicka framåt så långt. Och kanske även göra matlådor. :)

RasmusVillLeva
mån, 2025-08-18 - 21:45

Dag 4 och sömnen...vaknade runt 08.30 efter 7,5h dålig sömn. Känner mig ändå piggare än vanligt. Ännu en semesterdag och svårt att veta vad man ska fylla timmarna med. Samtidigt som energin att ta tag i saker här hemma är begränsad trots att det finns en hel del saker att ta tag i. Inte tvättat på ett par månader, köper nytt när det det som behövs är slut. Helst sjukt beteende. Och dyrt. Det där och liknande måste jag ta tag i.Har inte heller någon lust att göra något särskilt Men hade lovat mig en promenad idag och att bara vara utomhus en del av dagen. Verkar som jag mår bättre av att inte vara hemma i den ”gamla miljön” just nu och att vara ute och se vanligt folk ger mer fin energi. Bor mitt i stan med oändligt antal med uteserveringar runt hörnet där folk sitter och dricker öl, drinkar, äter gott och njuter av livet. På ett sätt en trigger men känner hittils inget sug av det. Och samtidigt som uteserveringarna sveper förbi ögonen så fastnar samtidigt mina ögon på de alkoholiserade hemlösa (som det sorgligt nog finns gott om) som ligger med sin flaska i handen i gatuhörnen, på busshållplatserna och i parkerna. Då är det lätt att välja bort alkoholen en dag till. Av båda synerna konstigt nog.

På eftermiddagen/kvällen kom rastlösheten. Så jobbigt. Gick ut åkte planlöst på buss, spårvagn och tunnelbana runt om i stan i ett par timmar. Fashinerande aktivitet att bara betrakta människor och fundera på just deras livsöden och situation. Fantasiaktivitet som verkligen tog bort tankar från alkoholen. Gick av ganska långt hemifrån och fick en skön kvällspromenad på dryga halvtimmen. Kanske helt galet och hade kanske inte fungerat lika bra om man bodde på en liten ort.

Min matlust är sådär, inte riktigt sugen på något egentligen. Men dricker mycket vatten, äter glass och försöker äta ofta men mindre portioner. Hade stora planer på en kostomläggning redan dag 1 och det var nog lite överambitiöst. Försöker äta nyttigt men framförallt det som jag för stunden verkligen vill ha. Och tänker att det får ge sig med tiden. Antagligen är väl kroppen fortfarande i chock och undrar vad tusan det är som händer. 😊Och sen den där irriterande huvudvärken som kommer och går. Och någon lätt märklg yrsel. Vill bara få bort den här abstinensen och må bra. Jag är en oerhört resultatorienterad person (på jobbet) men inser att i detta måste jag släppa det och låta saker läka och ta tid.

Sömnen är ju också sådär. Svårt att samla ihop 8h sömn, sammanhängande fullständigt omöjligt Men försöker lista det som är positivt. Jag vaknar utan bakfylla, mindre ångest och slipper spotta ut äckel ur halsen efter snarkningssömn. Och känner mig något mer klar i huvudet och hyfast utvilad. Men svårt att få ihållande sömn, vaknar så många gånger under natten. Kan inte ens hålla räkningen. Och sen alla drömmar – oftast kopplade till saker långt tillbaka i livet och antingen absurda eller bara konstiga. Som att hjärnan plockar olika fragment från livet och sätter ihop någon Lars Noren pjäs i animerad verision under nattens timmar. Antar att det är hjärnans sätt att sortera och anpassa sig till det nya kanske. Hur hade ni det andra med sömnen när ni slutade?

Eftersom mitt hem inte längre min borg just nu, ingen bra energi av att vara hemma, så ska jag börja planera min morgondag kvällen innan. Precis som jag gör på joobbet. Så det finns en plan, några aktiviteter och ett mål med dagen. Tror det kan vara bra att strukturera och att det också kan motverka tankar på alkoholen – mindre möjligheter för impulsiva (läs dåliga) beslut. Och långsiktigt måste jag fundera på hur jag återtar min borg. Eller kanske skaffa en ny?

Nu ska jag från imorgon jobba några par dagar innan min sista semestervecka. Och det är med bävan för hur det kommer kännas. Dessutom måste jag ta mig in till kontoret en dag, där jag inte varit helnykter på länge. Kommer skapa stress, ångest och jag vet ju exakt vad det triggar. Försöker finna min strategi för det. Blir något att fundera på under dagen.

Blir långa inlägg men känner ett sånt enormt behov av att bara få skriva av mig. Ett sätt att sortera tankar. Och hjälper på något sätt att blicka framåt. Ni får stå ut med det. Sorry. 😊

Tack för idag – vi hörs imorgon. Och superstort tack för alla fina kommentarer, tips och allt stöd. Jag är överväldigad. Nu ska jag göra min planering för morgondagen. 😊

zalkin
mån, 2025-08-18 - 23:28

@RasmusVillLeva Det bor kraft i att få skriva av sig, fortsätt med det. Bra att skapa lite struktur, hållpunkter för dagen. Se till att berömma dig ordentligt när du nåt dina dagliga mål. Som att tex tvätta en tvätt, gå en promenad, äta en lunch osv. I början är det bra att göra små saker stora, och stora saker små. Allt har sin tid, nu ska du bli nykter, kämpa på en timme I taget, en dag I taget och fira ordentligt när det gått 7 dgr (utan alkohol) just nu ger du dig själv den vackraste presenten du kan, allt gott!

Carisie
tis, 2025-08-19 - 06:46

@RasmusVillLeva Hej igen 👋🏼
Aptiten är lite av ett gissel och det beror på B12-brist så gå till apoteket och köp en burk Beviplex Forte tex du kommer garanterat att bli hungrig och då hämtar sig hjärnan och kroppen fortare. Sömnen strulade ganska länge för mig men den hade strulat redan innan jag blivit överkonsument av etyl så idag känner jag att det är min största vinst - att äntligen ha god nattsömn utan hjälp av läkemedel. Är jag trött idag så är det för att jag haft en dålig natt - inget annat.

Jag önskar dig en fin dag 🩵

vår2022
tis, 2025-08-19 - 07:47

@RasmusVillLeva Jag sov också dåligt med massor av tunga drömmar likt Norén en tid samt med en huvudvärk av och till. Helt klart abstinens och återhämtning i hjärnan. Det gav till slut med sig när ”avgiftningen” var klar. Kroppen vill rensa ut giftet och balanseras. Så håll ut och håll i, det går över.

Bra att göra plan dagen innan så dagen är någotsånär utstakad och hålla sig till planen. Tänker att du kan använda dig av ditt resultatorienterade tänk som du har på jobbet i nykterhetsprocessen. Att sätta upp ett långsiktigt mål, tex 3 månaders nykterhet, samt delmål som en dag i taget, en vecka i taget. Att du använder dig av din målinriktade drivkraft. Det hjälpte mig, att göra det till en utmaning som jag ville lyckas nå. Varje dag, vecka kände jag mig som en segrare! Jag tittade precis som @Silvertärnan i ett långt perspektiv framåt, så långt som till min pension😂. Jag ville inte se mig själv pimplandes vin och ragglandes på promenad med mina hundar. Jag skapade en bild av mig som en frisk och fräsch person som var aktiv, som var harmonisk, lugn, balanserad och som drack en härlig kopp kaffe varje morgon och som sedan tog en skön skogspromenad med mina hundar i skogen. Den bilden har blivit verklighet långt innan min pension och jag är så tacksam för det.

Bra att du skriver utförligt och sätter ord på dina tankar och känslor. Det är så hjälpsamt, som egenterapi och man kan på annat sätt se saker utifrån och reflektera kring vad som sker och händer. Bra jobbat! Fortsätt precis som du gör! Kram❤️

RasmusVillLeva
tis, 2025-08-19 - 10:39

@zalkin ” I början är det bra att göra små saker stora, och stora saker små.” Så himla bra formulerat. Känner att min dagsplanering för idag har börjat bra och att allt jag gör utöver min minimalistiska plan är bara bonus. Så jag försöker hålla planen kort men känna efter vad mer kan jag göra för dagen. Åt ordentlig frukost imorse och slängde in en tvättmaskin – det var inte i planen. 😊

Jobbar hemifrån idag och tänker att jag ska fira min dagsplan, om den håller, med att göra egen glass ikväll. 7 dagar ligger en bit bort och det där med firandet är inte enkelt – ett ord så oerhört förknippat med att då ska det minsann bli ett glas. Men kanske ska jag köpa mig något, en härlig morgonrock för lata morgnar kanske. 😊

RasmusVillLeva
tis, 2025-08-19 - 10:47

@Carisie Det där med B12 hade jag ingen aning om. Ska ta mig ner till apoteket på lunchen och köpa. Fich ner en ganska bra frukost idag även om jag egentligen inte var hungrig. Men allt blir ju godare om man verkligen känner sig hungrig och har aptit. Tack för tipset.

Vad härligt att det ordnat till sig med sömnen för dig. Och att veta orsaken är av en god orsak om det skulle hända idag.

Tack för tipset om B12 och ha en fin dag du med. 😊