av Anayh5

Anayh5
lör, 2026-03-14 - 16:52

Jag lever med en man sen nästan 10 år tillbaka. Vi har 2 små barn tillsammans. Han har sen vi träffades alltid druckit ganska mycket. Han har aldrig varit helt utan alkohol en hel helg sen vi träffades om han inte varit sjuk.
Någon gång efter att vårt första barn föddes så bytte han starköl mot folköl och det har han druckit sen dess (om han inte får eller blir bjuden på något starkare, då dricker han gärna det med).

Han är alltid ensam och dricker, alltså hemma med mig och barnen. Han umgås aldrig med någon annan, det slutade han med bara något år in i vårt förhållande.
Han har sedan några år tillbaka druckit i princip dagligen.
Han dricker 6-12 stora folköl om dagen på vardagar och ännu mer på helger.

Jag är uppvuxen med en mamma som var alkoholist och barndomen var mycket fylla, kaos och misär för mig.

Men han ser inte problemet, han "kan sluta när han vill". "Det är ju bara folköl". Osv..
Men jag får ångest och mår så dåligt av alla jävla burkar överallt.
Det är säckar med burkar I förrådet, i carporten, i klädkammaren, i köket. Han gömmer burkar i badrumsskåpet, i tvättkorgen, bakom gardiner osv..
Jag tål inte doften, ljudet när han öppnar en burk.

Jag har pratat om detta otaliga gånger under åren. Jag har bett honom, tjatat, varit tyst. Jag har tom lämnat honom en gång. Han skärper sig alltid en vecka eller två, genom att typ börja dricka senare på dagen eller försöka hålla sig till helgen, men mönstret kommer alltid tillbaka.
När jag skulle flytta tillbaka efter separationen sa han att jag inte behöver oroa mig mer för hans drickande då han nu vet vad han förlorar om han dricker igen. Det tog 3 veckor efter att jag flyttat in innan han började dricka igen.
Nu dricker han återigen dagligen sedan ett halvår tillbaka.

Han har också problem med kontroll och att han är väldigt nedvärderande och skuldbeläggande emellanåt.

Vet inte vad jag ville med det här, vet inte hur länge till jag orkar.

Är det lika allvarligt, även om det "bara är folköl"?

has
lör, 2026-03-14 - 19:31

@Anayh5 först vill jag bara skicka en kram! Förstår verkligen att situationen är tuff, speciellt med två små barn.

Utifrån uppgifter jag hittat på trafiko.se innehåller 50 cl folköl ca 4,5 cl starksprit. 4,5*12 skulle då vara ca 54 cl starksprit, det vill säga ungefär en halvliter starksprit per dag beräknat på 12 burkar (mindre vissa dagar, mer andra). Det blir nästan 4 liter starksprit i veckan.

Så ja, din känsla stämmer. Det är allvarligt.

Du beskriver också att din partner är kontrollerande och kan vara nedvärderande samt skuldbeläggande. Jag känner tyvärr igen det från min tidigare relation.

Min exman blev nykter, men efter ett tag kom dessa beteenden tillbaka. Det är så svårt att veta vad som är vad när någon är sjuk i beroende.

Har du något stöd i det här? Vänner, familj eller samtalskontakt?

Jag tänker att det är väldigt tufft att stå ensam i allt det du beskriver.

Själv fick jag väldigt bra hjälp att reda i allt av en kvinnojour, jag hade inte kommit till insikt att det jag var utsatt för klassades som våld i nära relation förrän jag kom dit.

Om du inte redan har stöd så uppmuntrar jag dig att söka hjälp för egen del. När någon dricker, kontrollerar och skuldbelägger är det lätt att själv bli väldigt trött och förvirrad, så att få någon utomstående som kan hjälpa en reda ut tankar och hålla kvar en i verkligheten kan vara helt avgörande.

Ta hand om dig och barnen❤️

Rike
lör, 2026-03-14 - 21:55

Hej!
Tänker att du av egen erfarenhet - beklagar den- vet så väl och inte vill ha detta för egen del och inte heller låta dina barn drabbas.
Du behöver stöd t ex via kommun eller kvinnojour, vänta inte ring på måndag. Du o barnen förtjänar det bästa, men tyvärr är det bara du som kan ta intiativet♥️

Tror på dig fortsätt uppdatera
Kram

K

Anayh5
mån, 2026-03-16 - 20:05

@has tack för svar! Jag har tänkt att ringa en kvinnojour faktiskt men jag har inte riktigt vågat ännu. På nåt sätt känner jag mig väldigt ansvarig över hans liv, jag har liksom varit den som hållt ihop allting i alla år.

Anayh5
mån, 2026-03-16 - 20:07

@Rike tack för svar! Jag ska ta modet till mig och ringa en kvinnojour någon dag. Jag känner just med alkoholen att det inte är så allvarligt eller att andra kanske tycker jag är fjantig när det "bara är folköl". Men jag kanske jämför mycket med mig egen barndom där det var betydligt starkare drycker än folköl.

Rike
mån, 2026-03-16 - 20:28

Lyssnade på en läkare som sa - det är konsekvenserna som räknas - inte procenten eller antalet enheter. Påverkas de anhöriga negativt så är det så.

Sen förstår jag dig - man normaliserar o har sett värre .. men det kommer du säkert inte att vidarebefordra till dina barn, hör din styrka.

has
mån, 2026-03-16 - 22:12

@Anayh5 det tar enormt mycket energi att hålla ihop allting.

Min erfarenhet är att om en anhörig funderar på om en närstående har alkoholproblem så är problemet mycket värre än den tror. Du ser troligen inte allt han dricker.

Om en person känner att den är utsatt för kontrollerande beteende, så är även det mycket mer utbrett än den tror.

En del av det psykiska våldet gör just att man känner sig förvirrad.

Jag ringde kvinnojouren för att få hjälp att hitta en jurist som kunde svara på frågor om bodelning. Hon som svarade sa direkt att hon tyckte jag skulle komma på ett samtal. Efter att ha fått hjälp där blev det tydligt att allt var så otroligt mycket värre än jag förstod när jag var i det.

Så ring! Vad är det värsta som kan hända vid ett sånt samtal?

Om du längre fram står inför en separation så är det superviktigt att ha det stödet, eftersom det tyvärr tenderar att eskalera när personen som kontrollerar upplever att den mister kontroll.

Jag lämnade för snart ett år sedan och jag är så tacksam för att jag börjar få tillbaka mitt liv och mig själv igen❤️

Anayh5
tis, 2026-03-17 - 18:16

@has Under vår förra separation, så blev han extremt kontrollerande, hotade med att det fanns GPS i min bil, kameror i min lägenhet och sånna grejer. Han rotade igenom min bil, mina saker, väska osv med jämna mellanrum. Slängde kläder han inte ville att jag skulle använda och en väldans massa grejer. Det höll på så i nästan ett år till jag till slut bara flyttade tillbaka igen för att få lugn för mig och barnen.

has
tis, 2026-03-17 - 21:16

@Anayh5 jag förstår!

Är det mer en rädsla för att du kommer få din bild av situationen bekräftad om du kontaktar kvinnojouren?

Det du beskriver är våld och farligt. Det som beskrivs som coercive control är det man ofta beskriver som ett starkt varningstecken för att personen kan göra större skada längre fram.

Vill inte skrämma dig men jag känner stark oro för dig och din situation när jag läser det du skriver.

Snälla kontakta kvinnojouren, det låter verkligen som du kommer behöva deras hjälp❤️

november25
tis, 2026-03-17 - 23:39

@Anayh5 Jag får också stark oro när jag läser vad du skriver.

Du vet säkert att du kan få hjälp med skyddat boende genom kvinnojouren, när du lämnar med deras stöd? ❤️

Viktigaste är att du tar första steget och ringer dem. Sen kommer de att hjälpa dig hur du kan gå vidare!
Man får också stanna i kontakt med kvinnojouren och få samtal utan att lämna, om man inte känner sig redo.

Oavsett vad du bestämmer dig för är det skönt att få prata med någon som förstår sig på den här typen av våld och utsatthet🙏

Anayh5
ons, 2026-03-18 - 15:26

Han är inte så här extremt nu när vi bor ihop igen utan det var som värst under tiden vi levde isär. Men ja.. jag har väl haft lite svårt att liksom se honom på samma sätt igen efter allt. Och det är just det som hände under förra separationen som gör det läskigt för mig att lämna igen. Och att jag inte har någon lust att lämna barnen med honom på halvtid, som dricker dagligen. Även om det bara är folköl.

Vitvargen
ons, 2026-03-18 - 15:57

@Anayh5, du säger att du har svårt att se honom på samma sätt efter att han tvingat dig att flytta tillbaka genom sina ständiga hot och terroriseringar av din tillvaro.

Hur såg du på honom innan ni separerade? För en utomstående ser detta ut att vara ett rent helvete du lever i, och har levt i under mycket lång tid. Jag får intrycket att din man använder barnen som gisslan för att tvinga dig att vara kvar och betjäna honom, detta behöver du få professionell hjälp att reda ut så att du och barnen kan leva ett liv i frihet.

All lycka till dig!

Anayh5
ons, 2026-03-18 - 19:44

@Vitvargen Innan separationen var det liksom ingen kärleksrelation, men det fungerade, man vänjer väl sig och normaliserar saker som man inte inser själv. Vi träffades när jag var 24 och jag hade inte direkt haft några längre relationer innan honom. Vårt liv blev ganska isolerat till bara oss två rätt snabbt, så jag har väl aldrig direkt haft några referensramar. I kitt huvud har det alltid "bara" varit alkoholen som varit det stora problemet. Det är inte förrän de senaste 2-3 åren som jag börjat prata med andra om hur vi har det som jag insett att han varit både ganska kontrollerande och väldigt självupptagen egentligen hela vår relation.

Kristoffer
tors, 2026-03-19 - 15:25

@Anayh5 du kämpar verkligen på för att få till en så lugn tillvaro som möjligt för dig och dina barn. Jag har skickat ett meddelande till dig i frågelådan, om du skulle vilja rådgöra med oss på Alkoholhjälpen kring vad nästa steg kan vara. Fortsätt gärna skriv här och uppdatera oavsett.

Anayh5
mån, 2026-03-23 - 17:58

Har varit hos kvinnojouren idag.. Men vet inte om det blev så bra. Känns nästan värre nu än det gjorde innan.
Hennes förslag var att jag tillsammans med två, gärna manliga, vänner eller bekanta, skulle tala om att han får packa en väska och flytta ut med en gång, och sen söka enskild vårdnad.
Det kändes bara väldigt drastiskt och jag är tveksam på om det är det bästa för barnen..
Kanske inte riktigt hör hemma i detta forumet, då det väl gäller mer än alkoholproblemen

has
mån, 2026-03-23 - 18:51

@Anayh5 jag förstår att det kan kännas drastiskt, men utifrån det du skrivit känns det inte alls drastiskt för mig.

Väldigt bra att du sökte hjälp❤️

Jag tänker att den du träffade på kvinnojouren har erfarenhet och utifrånperspektiv. Hon har träffat andra kvinnor som beskrivit sin situation på samma sätt som dig och vet vad som kan hända längre fram.

När jag ringde kvinnojouren för att få hjälp att hitta en jurist gällande bodelning blev jag först helt ställd när hon ville boka stödsamtal och benämnde exmakens beteenden som våld.

Det har tagit mig ett år att fullt ut inse allvaret. Och nya insikter kommer fortfarande (likaså mardrömmarna). Jag kände mig så oerhört elak när jag satte tydliga gränser mot min exman vid separationen, trots att det gjordes i självskydd när han tömde hela sin verktygslåda av manipulations tekniker över mig vid uppbrottet.

Han blev också så aggressiv att mitt vuxna barn inte ville lämna mig ensam där jag bodde och jag behövde åka och sova hos en vän. Det var inte bra innan uppbrottet, men det blev väldigt mycket värre när han förstod att han tappat kontrollen.

Ursäkta ordflödet - men på riktigt; jag känner stark oro för dig, barnen och er situation och jag tror absolut att du behöver kvinnojourens hjälp i det här. Mannens tidigare beteenden visar att han kan bli farlig.

Om läget är lugnt så länge du inte ruckar båten så kanske du kan låta det sjunka in lite innan du tänker på nästa steg?

Barnen lever nu med en kontrollerande man som har alkoholproblem. Jag förstår att allt verkar drastiskt just nu, men tänker att situationen kanske är värre än du själv upplever den?

När man befinner sig i det verkar det ju nästan ”normalt”. Det är först när man kommit en bit ifrån och saker fått lägga sig som det faller på plats. För din del blev det ju aldrig lugnt sist du flyttade, efter som våldet fortsatte.

Även om det blev tungt idag så hoppas jag att du träffar personen på kvinnojouren för fler samtal. Det är en tuff process, och jag förstår att det måste snurra massor av tankar och känslor nu.

Skickar styrka❤️

has
mån, 2026-03-23 - 19:03

Just det: jag antar att du redan fått rådet att dokumentera saker? Dokumentation om händelser kan vara till stor hjälp vid en ev vårdnadstvist längre fram. Att det finns dokumenterade besök hos kvinnojouren är också till hjälp❤️

Rike
mån, 2026-03-23 - 22:23

@Anayh5
De kan sin sak och ärligt..barnen får en trygg uppväxt och ni får en god kontakt även som vuxna.
De kommer att känna att du gjorde allt för dem när de själva inte kunde som barn.
Min tanke. (Bröt själv med mina. Helt)

Rike
mån, 2026-03-23 - 22:26

Ps känn inte att den frågan inte hör hemma här. Det finns ofta fler problem än själva drickandet!
Du kan och det var så bra och starkt gjort att du vände dig dit. Ta emot allt stöd du kan få.