Nu har jag lyssnat klart på Karin Adelskölds bok ”Jag tycker det är tungt nu”. Jag kan verkligen rekommendera den. Jag gillar att hon beskriver alla perioder av sitt drickande, även de bra stunderna - och sitt nyktra liv. Och att hon sätter ord på tvivlen om hon verkligen är en ”riktig alkoholist”.

Genom att hon berättar kan så många fler hitta samma väg, förhoppningsvis. Men oavsett hur mycket inspiration och/eller skarpa konsekvenser man får, så handlar det om att man inifrån och ut måste vilja sluta dricka, och förbli nykter. Alkoholfri.

För att man har fått nog. För att den vägen man gått inte längre funkar. Broarna är brända, endast raka stup neråt och gyttjebad väntar - och dit vill man inte.

Hennes bok kommer förhoppningsvis öppna ögonen på många medelålders män och kvinnor som har blivit lurade av alkoholromantiken. Som tror att drickandet tillhör livet. Alla gör det.

Nej, alla gör det inte. Vi är dock bara en liten exklusiv skara, The Sober Club. Vi som går före. Vi som har genomskådat alkoholbluffen. Men gör vi våra röster hörda kan vi bli ännu fler.

Jag sörjer inte längre min gamla relation till alkoholen. Jag sörjer möjligen att mina ögon inte öppnades tidigare. Men gjort är gjort, och det hjälper föga att älta det som har varit. Att välja att leva nu, nu, nu är tusen gånger bättre.

Idag började jag lära upp en ny vikarie på jobbet. Det glädjer mig att vi fyller på med nya förmågor, och jag gillar verkligen att lära upp nya. Helt på distans är en utmaning, men det går.

Idag blev rundan med mamma i affären lugn och fin. Ingen stress, inga upprörda ord. Nya bankkortet fungerade, jag fanns hela tiden något steg bakom henne, redo att ge henne en hjälpande hand.

Lite värk i benen, men mycket bättre än igår. Vilar imorgon också, sen blir det på att igen på onsdag.

Kram 🐘

@Andrahalvlek kul att handleda Tycker generellt att det bästa med jobbet idag är att få se och bidra till medarbetares utveckling och få dom att blomma, Hoppas värken ger med sig, allt gott!

@zalkin Håller med! Jag blir hjärtinnerligt glad när en ny förmåga blommar ut efter att jag och andra har bidragit med våra kunskaper. Jag brukar säga åt dem att fråga, fråga, fråga. Det är så man lär sig. Och de nya som är duktigast på att ta emot feedback är dem som blir allra duktigast i hantverket. Som ringar på vattnet förs kunskaperna vidare, precis som här på forumet.

Kram 🐘

@JHL För bara någon månad sedan hade jag asgarvat om någon föreslog löpträning. När det var som värst för två år sedan kunde jag inte ens gå ner för en trappa. Det gjorde ont och benen vek sig nästan. Det är kusligt hur musklerna bara försvinner om man inte använder dem på ett tag. (Jag var för tre år sedan sjukskriven på heltid i ett halvår, då rörde jag knappt ett finger).

På artrosskolan satte jag mig i en bensträckutmaskin (för lårmuskler). Fick fan inte upp bygeln. Det chockade mig. Jag hoppas och tror att värken i knäna beror mer på obefintliga muskler än utslitet brosk. Det lär visa sig.

Men hundpromenaderna senaste två åren har gjort susen 🤩 Jag har mycket starkare muskler nu. Och att lufsa intervaller känns som ett lämpligt nästa steg, för jag måste jobba upp mitt flås också.

Och efter lufsandet avslutar jag med lite benstyrkeövningar också. Idag kom mitt nya springkoppel, som man fäster i rem runt magen, så jag enklare ska kunna hantera min ystra storpudel samtidigt som jag lufsar.

Idag är värken i benen typ borta, så imorgon är det dags igen. Och på fredag och på söndag. Att avsluta jobbfredagen med lufsande var riktigt skönt för skallen upptäckte jag. När skallen är trött behöver kroppen jobba.

Kram 🐘

@Andrahalvlek vilken solskenshistoria! Låt det ta din tid att komma igång med löpningen. Jag skojade med min fru för ett tag sedan att jag då kör de intervallträning (sprang några hundra meter och blev trött och behövde vila och gick ett tag för att sedan springa igen…repeat)

@Andrahalvlek Du är bra på att leta balans och hitta må bra-grejer i ditt liv. Tycker att du har kommit långt. Dina reflektioner och analyser är så inspirerande. Just detta att om en sak inte funkar testas en annan.

Ha en fin vår! 🩷 Kram

Idag blev det 1,5 timmes rask promenad på ett av mina favoritställen i hela världen 😍 Raskt tempo och väldigt kuperat, känns i knäna nu. Inte överjävligt ont, men det känns. Det var första gången på flera år som jag klarade av tempot och att hålla värken på en hanterbar nivå, på just den rundan. Jag har undvikit den ett tag just för att den har varit lite för lång för mina artrosknän. För min hund blev det platt fall på golvet i hallen direkt, så även han har blivit rejält rastad i en underbar miljö. Skog, klippor, hav och en vidunderlig utsikt. Bam - rakt in på friskvårdskontot!

När det är så oroligt som det är världen just nu så är det vilsamt för sinnet att vistas i naturen. Där är det mesta sig likt, i alla fall i min närmiljö. Boken har precis spruckit ut och den ljusgröna skira färgen slår det mesta. Till och med ekens pluttiga bebisblad har börjat spricka ut nu. Vitsipporna, grågässen, svanparet som sakta guppar i viken. Lovely 😍

Kram 🐘

@Andrahalvlek låter som en fin dag. Kul att dina knän verkar hålla. Visst är det en härlig årstid, man kan se från dag till dag hur naturen vaknar till liv och grönskan breder ut sig.

@JHL Ja, det är helt ljuvligt 😍 Till och med ekens bladbebisar har börjat växa. Allt känns lite tidigt, men vi har ju haft några dagar med nästan 20 grader och då exploderar naturen. Men istället för att bekymra mig över klimatet väljer jag att njuta nu, nu, nu. Och förstås ta kloka beslut som gynnar klimatet. Gräva där jag står. Göra det jag kan.

Kram 🐘

Idag gjorde mina knän rejält ont efter den raska långrundan i kuperad terräng igår. Inte optimalt eftersom fredag är en av tre dagar varje vecka då jag försöker springa lite.

Himmel vad långsamt det gick, men jag gjorde det! Det är mitt mål just nu: Att göra det! Och på fredagar är det extra skönt att skaka av sig alla jobbtankar. Möta helgen med ett lugn inombords.

Det är sjukt mycket muskler att träna upp för att kunna springa. Små och stora. Och sen flåset på det. Om jag minns rätt från förra gången jag lärde mig springa (för 10-15 år sedan) så blir det lite varannan gång. Ena gången blir man knäckt av dåligt flås, andra gången av smärtan i benen, och sen håller det på så växelvis.

I helgen blir det hundträning x 2 och lördagsmiddag ihop med döttrarna, deras pappa, hans föräldrar och min mamma. Mysigt 😍 Och storhandla och laga matlådor. Yngsta dottern har beställt kebabkött och klyftpotatis. Vi äter ihop varje onsdagkväll och bjuder varandra varannan gång, nu är det min tur att bjuda.

Trevlighelgkram 🐘

Du är vansinnigt duktig med ditt löptränar projekt @Andrahalvlek ❤️ Jag älskar att löpträna! Bästa sättet att få ordning i huvudet men jag kan inte göra det mer än 2-3ggr/vecka så alla andra dagar behöver jag annat för att få ordning i huvudet, promenader är jättebra men jag önskar jag kunde få kläm på meditation också men det går bara inte för mig! Har försökt hur mycket som helst i några år men gav upp, jag har med mig andningen och använder den ofta för att lägga fokus på något annat men jag tar inte en tid för att sätta mig och blunda.

Kram❤️

@Himmelellerhelvette Nu gäller det att hålla i bara, inte låta det bli ännu en dagslända bland alla andra tusentals projekt jag har sjösatt. Jag är grymt driven på att dra igång projekt, sämre på att förvalta dem över tid. Det är därför det behöver bli en vana.

Meditation är klurigt att få till, det kan krävas daglig träning i flera månader innan man känner effekt. Också där är det viktigt att få till en vana.

Kram 🐘

Tips! Kollar just nu på en dokumentär om Matthew Parry på fyran. Han dog av ketamin. Var inlagd på rehab 14 gg fram till sin död. Det började med alkohol när han var 14 år. Född samma år som jag. Sorgligt 😢

Trevlighelgkram 🐘

Klockan 7.15 tyckte min hund att det var dags att gå upp. Det tyckte inte jag. Så länge jag sover räv låter han bli mig. Ligger och stirrar på mig. ”Vaknar hon inte snart?” Efter en stund blev det för varmt under täcket, och då hade vi värsta bus- och kramkalaset en stund. Hans enorma glädje över att han finns, att jag finns, och att alla andra fantastiska människor och hundar finns, är verkligen smittsam ❤️

På morgonrundan hade han som vanligt nosen i backen och span på nästa lyktstolpe. Och jag spanade som vanligt efter våra vilda grannar, här i ett bostadsområde som är granne med ett litet skogsområde. Fiskmåsarna som skränar, och ännu värre skränar de när de parar sig. Helst sittande uppe på en taknocke. ”Se mig, hör mig, jag får låta mina gener fortplantas!”

Några duvor bygger bo ovanpå ett tak till en balkong. Kajorna skränar också, massor. Duvorna kurrar mer, eller kluckar? Väldigt tydligt läte oavsett. Stare och koltrast stegar målmedvetet runt på en nyklippt gräsyta, i jakt på mask. Strandskatan, som låter som en hysterisk pipleksak hela tiden medan den flyger, spatserar också på gräsytan. Springer iväg snabbt, snabbt över gräset när jag och hunden närmar oss.

En vild granne som jag har saknat är sädesärlan. Den brukar alltid spatsera runt på en speciell gräsyta, och ett tiotal meter därifrån bygger den bo under takpannorna. Fjolårets resultat var enormt, jag tror jag räknade till 20 unga sädesärlor på just den gräsytan strax innan det var dags att flyga söderut. Ingen sädesärla. Än. Jag har sett på helt andra ställen dock. Gick runt hörnet på deras ”bostadshus” och voila - där gick hen. Gick emot mig snarare än från mig, nästan som för att hälsa. ”Hej, där är du ju” sa jag glatt högt, det bara kom.

Går sen hemåt och plötsligt ser jag det senaste fyndet bland vilda grannar. En ekorre kommer kutande från skogsbrynet mot ett träd som står mitt på en gräsyta. Ibland har jag jag sett hen klättra på fasadväggen till ett lägenhetshus bredvid. Upp och ner och hit och dit, snabb och kvick som en vessla. Och plötsligt, en till ekorre kommer kutande, upp i samma träd. Kanske blir det ekorrebebisar så småningom 😍

Att gå samma morgonrunda året runt, i ur och skur, berikar mitt liv. Jag är tacksam och glad över att mitt bostadsområde även är en plats för vilda grannar ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag har också sett den dokumentären och den är gripande. Så jävla fast man kan bli och sedan är livet en enda jakt efter att få domna bort, drogen och alla som livnär sig på andras olycka. Det jag tar med mig är att man ska inte tro att det inte skulle kunna hända mig, hade jag fortsatt att dricka skulle jag definitivt har kört ner mig själv i avgrunden, jag var på god väg. Jag inser också hur himla svårt det är att sluta när man fuckat up hjärnan rejält. Jag tar också med mig att alltid ha med alkohol som en risk i min ”riskanalys” oavsett hur många år som nykter. Att aldrig glömma det. Att aldrig ens fundera eller tro att ett litet glas kan inte skada efter så många år nykter. Det känns som noll risk för tankar på alkohol ger mig så osköna känslor, men för att säkerställa att aldrig glömma ska den hänga med i min riskanalys med åtgärdsplanen, glöm aldrig, ta aldrig första glaset! Vi har sett många som tar återfall efter många års nykterhet, som glömt. Risken finns att man glömmer om risken inte finns med eller om man missbedömer risken, som kan kännas obefintlig.

Ha en fin dag! Och vilken kämpe du är med träningen!💪. Kram❤️

@vår2022 Helt rätt. Aldrig glömma, aldrig ta första glaset. Och att hänga här med forumvänner påminner mig dagligen om vilken resa vi faktiskt har gjort. Ska mallgroda mig hela dagen tror jag 🐸 Som en liten inre hyllning till mig själv - och er andra i den exklusiva The Sober Club 🤩 Vi som fattat grejen, vi som har genomskådat alkohol- och drogromantiken.

Och benen känns helt okej idag! Wow 🤩 kroppens förmåga till läkning är outstanding.

Kram 🐘