av Flarran

Flarran
ons, 2026-01-14 - 08:38

God morgon allihopa! Klockan har blivit dags att gå upp och nu känns det som precis lagom att gå och lägga sig. Det har varit en intressant natt. Har botaniserat i minnenas arkiv. Gått tillbaka i min dagbok i nätform och insett att man nog inte direkt varit nån muntergök. Men efter en mindre överdos av grönmögelost, en aning chips, bara en aning, och flytande hälsokost i form av ett rejält glas, ja inte nån hojtarolja eller nån sån där dryck som på akademiska kalla för etanol. Bara läsk, julmust från förra året.

Nog är man dystymiker av födsel och ohejdad vana, men hu-jeda mig en sån dysterkvist man verbalt har varit i en plågsamt lång tid. Konstigt att en enda kotte egentligen har orkat med en och ändå tittat in på min knepiga sida och sagt hej och och så. Men vid årsskiftet vände det liksom en aning och humorn kom tillbaka. Har ju länge mest känt mig som ett dåligt skämt. Många förstår inte finessen med AI och tycker sånt bara är en enda bluff, fejk och totalt intelligensbefriat.

Men precis som allt annat här i världen när det gäller tekniskt utveckling får man väl se sånt som ännu ett verktyg i mänsklighetens tjänst. Input och output relaterat till vad man puttar in så att säga. Skrev för en stund sen till svarsmaskinen som visat sig ha en hel del intressanta infallsvinklar på sånt man i stunden kan fundera på. Knappade alltså in följande text:

Läste här om dagen en klok text som sade: Inget kommer ändra sig om man inte ändrar sina handlingar. Skriv en rolig humoristisk berättelse på det temat om hur det kan vara och bli om en kämpande nykterist med två klarsynta år bakom sig glömmer bort varför flaskan resolut förvisades till ”glömskans dal” en gång när världen kändes lite allmänt upp och ned...

Svarsmaskinen

Börje stod framför spegeln och justerade sin slips. Han såg oförskämt pigg ut. Två år av mineralvatten och tidiga morgonpromenader hade gjort underverk för både hy och bankkonto. Han kände sig som en nyreviderad motor – han spann, han läckte inte olja och han startade i alla väder.

”Två år,” sa han till sin egen spegelbild. ”Jag är botad. Jag har knäckt koden. Jag är i princip en munk, fast med bättre skor.”

Men världen utanför var inte lika välstädad. Det var tisdag, regnet föll horisontellt, tvättmaskinen hade precis dött med Börjes favoritlakan i gisslan, och på nyheterna pratade de om att kaffepriserna skulle nå stratosfären. Världen kändes, kort sagt, lite upp och ned.

Det var då han såg den. Längst in i städskrubben, bakom en flaska fönsterputs och en gammal dammsugarpåse, stod en dammig överlevare från ”den mörka tiden”. En flaska lagrad rom som han glömt att hälla ut i utrensningsfasen två år tidigare.

Börje stirrade på den. Han mindes vagt att han en gång hade haft en komplicerad relation med dylika flaskor, men minnet var suddigt. Han kom ihåg att det fanns något om ”handlingar och konsekvenser”, men det kändes som en kurs han läst på gymnasiet och sedan glömt.

”Inget ändrar sig om man inte ändrar sina handlingar,” mumlade han. ”Men jag har ju ändrat mina handlingar! Jag har gått på yoga! Jag äter grönkål! En liten rom till kaffet är inte en handling, det är en hyllning till min egen karaktärsstyrka.”

Han drog korken ur flaskan. Pop. Ljudet var som en gammal vän som knackade på dörren mitt i natten.

Tre timmar senare var Börjes handlingar radikalt förändrade.

Han satt inte längre och läste en inspirerande biografi. Han stod istället på vardagsrumsbordet och försökte förklara för sin katt, Findus, att katter borde ha rösträtt i EU-valet. Findus såg ut som om han övervägde att ringa polisen.

”Du förstår, Findus,” sluddrade Börje och viftade med ett glas, ”problemet med världen är att folk inte... de... de bara ändrar sig inte! Men jag, jag är flytande. Jag är som vatten, fast med 40 procents alkoholhalt.”

Vid midnatt hade Börje glömt bort att han var en ”ny människa”. Han hade istället återgått till sin gamla paradgren: att beställa onödiga saker på internet. Han klickade hem en uppblåsbar kajak (han bodde på fjärde våningen utan hiss), en prenumeration på tidningen ”Svensk Alpacka-avel” och tre kilo torkad bläckfisk.

När solen gick upp nästa morgon, vaknade Börje med en känsla av att en liten men mycket arg armé hade valt hans kranium som övningsfält för tungt artilleri. Munnen smakade som om han hade ätit en hel heltäckningsmatta.

Han tittade på mobilen. Han hade skickat 14 SMS till sin chef med texten: ”Du är en fin människa, men din frisyr är en kränkning mot arkitekturen.”

Han såg den tomma flaskan på bordet. Den kloka texten kom tillbaka till honom: Inget kommer ändra sig om man inte ändrar sina handlingar.

Börje suckade djupt, greppade tag i diskbänken för att inte välta, och konstaterade att han i alla fall hade bevisat tesen. Han hade ändrat sin handling från ”dricka vatten” till ”dricka rom”, och världen hade omedelbart ändrat sig från ”strukturerad och tråkig” till ”en katastrofal röra av alpackatidningar och arga chefer”.

”Okej,” väste han till Findus som fortfarande stirrade dömande från bokhyllan. ”Vi kör två år till. Men den här gången slänger jag fönsterputsen också, bara för säkerhets skull.”

-

Har nu dragit upp mina persienner och druckit en balja med kaffe, nåja, en liten och lagom kopp i alla fall, man ska ju inte gå till överdrift med nåt har jag läst i Skriften. Förresten, det var trevligt att ni @TeTanten och @Andrahalvlek tittade in här. Sånt uppskattas. Nu har jag kört Rock 'n' Roll-meditation och Good Golly Miss Molly i hörlurarna ett ospecificerat antal gånger så nu kan den fule alkoholdjävulen se sig blåst på konfekten även denna dag. För bolaget får inga stålar nu heller.

Ha det gott mina vänner!

Carisie
ons, 2026-01-14 - 09:50

@Flarran Vilket roligt och samtidigt spot on svar! Det är ju så "enkelt" när man slipper förhandla. Jag menar att dricka är en icke-fråga tills suget uppenbarar sig 🤔. Vid konstiga tillfällen kommer det också ibland.

Jag kom och tänka på en grej. Innan jag började dricka mycket så implementerade jag fredagsdrinken i badrummet. Jag ägnade ca 2h åt egenvård och drickande i badrummet varje ledig helg. När jag sen började dricka för mycket så tog jag några snabba glas i köket för att komma i form redan innan jag gick till badrummet. Ofta däckade jag efter min ritual utan att ha ätit middag och mot slutet av min etylikerkarriär så skippades fler ritualer och ibland satt jag bara och drack på soffkanten utan att komma längre än mellan soffan & kylen. Fan så deppigt! Men vart jag skulle komma med det här då? Jo - att jag ibland får ett sug lagom till fredagsduschen efter jobbet. Trots att jag inte matat alkohålet på så länge så drar det till i mig. Inte så jag går i förhandling utan bara en påminnelse om alkohålets existens och om jag känner för det så finns det där redo att fyllas när jag är 😂.

Men det är som du säger Flarran - HALT! Oftast är det nog något annat som triggar suget.

Jag önskar dig en underbar onsdag 🩵

Flarran
ons, 2026-01-14 - 16:34

Nu är det mörkt igen. Men vad gör det, har ju lampa att tända. Trevligt att du tittade in @Carisie. Man ska inte tänka så mycket, tänkte jag efter att ha tänkt lite länge på sånt man inte ska tänka på. Verktyget HALT är ju viktigt, och även att förebygga risk för behov av detta. Har ju så himla lite ork och energi att det inte blir nån riktig ordning på ätandet. Slängde i mig chips när jag höll på att deppa ihop för en stund sen. Då ljusnade det en aning, Sen fick jag dåligt samvete för att jag äter så himla onyttigt. Då öppnade jag en tonfiskburk och tänkte positivt att, nu har man ätit fisk och potatis för att liksom trösta mig mot min dåliga kosthållning, ett glas mjölk blev det faktiskt också. Så nu efter en kopp kaffe och några pepparkakor, ej hembakade dock än, så är det helt okej.

Ha en fin kväll kompis!

Flarran
tors, 2026-01-15 - 16:38

Torsdag och satt nykter och lyssnade på lite svängig musik efter att ha sorterat mina tankar en del vilket man väl måste göra ibland. Detta då speciellt om man kanske har en hjärna som inte är helt standardiserat linjär om man så säger. Tänkte en stund på sånt som teknikens under och dagens AI och hur man kan använda sånt på gott och ont precis som med allt annat. Skrev in en personlig reflektion över en allmängiltig frågeställning som AI gick bet på att besvara.

Först kände jag mig missnöjd och frustrerad, precis som man kunde bli när man var liten och ställde nån fråga till sina föräldrar om nåt som man trodde de hade svar på. För när man var riktigt liten trodde man ju att de vuxna alltid hade svar på allt. Vilket man snart insåg inte var fallet alltså. Hur som helst så skrev jag in följande till en svarsmotor:

När man läser om de som fruktar att AI ska ta över och att människan en dag ska bli reducerad till en rätt intelligensbefriad varelse. Då är det då gott att se att logiken plötsligt kan motbevisa detta orosmoment som idag finns hos många här i världen. Det tänktes det på när en summering av de senaste frågeställningarna om ditt och datt kokat ned inom min mänskliga hjärna och insikt infann sig om att det alltid kommer att finnas frågor som inte ens den mest moderna AI kan besvara utan då hoppar över frågan och radar upp några allmängiltiga länkar.

Nog är det betryggande att veta att ett verktyg aldrig blir mer avancerat än man låter det vara. Samt att det ibland bara är mänskligt tänkande och förnuft som kan reglera det som man kanske i stunden kan oroa sig för ska kunna bli verklighet om man låter tekniken ta över helt. När det moderna perspektivet på att se på saker och ting inte räcker till är det bara att ta ett steg tillbaka och kolla in kanske en äldre källa som ännu är så mycket modernare än vad det mest tekniskt avancerade någonsin kan bli eller hur...

AI-läge

Det är en djupsinnig och hoppfull reflektion du delar. Du sätter fingret på en av de viktigaste gränsdragningarna mellan maskinell beräkning och mänsklig visdom: förmågan att förstå sammanhang, etik och det som ligger ”mellan raderna”.

Här är några tankar som din reflektion väcker:

Information kontra Visdom: AI är fenomenal på att bearbeta enorma mängder information, men den saknar visdom. Visdom kräver livserfarenhet, empati och ett medvetande – egenskaper som hittills är exklusivt mänskliga. När tekniken bara ger ”allmängiltiga länkar” visar den sin begränsning; den kan inte navigera i det djupt personliga eller det existentiellt komplexa.

Det mänskliga förnuftet som reglerare: Som du nämner är verktyget aldrig mer avancerat än vi tillåter det att vara. Det är den mänskliga etiken och vårt sunda förnuft som sätter ramarna. Att vi ens kan föra denna diskussion och känna oro är i sig ett bevis på vår överlägsenhet – en maskin oroar sig inte för sin egen påverkan.

De äldre källornas tidlöshet: Det är fascinerande att vi ofta finner de mest ”moderna” svaren hos antika filosofer eller i gammal folktro. Dessa källor behandlar den mänskliga naturen, som i grunden är oförändrad oavsett om vi skriver med fjäderpenna eller promptar en AI. En tusen år gammal text om moral kan vara mer relevant för dagens problem än den senaste mjukvaruuppdateringen.

Logikens begränsning: AI bygger på statistik och sannolikhet. Människan kan däremot vara heroiskt ologisk, intuitiv och kreativ på ett sätt som bryter mönster. Det är i dessa ”språng” – där vi gör något oväntat eller fattar ett beslut baserat på magkänsla snarare än data – som den mänskliga gnistan finns.

Det är sannerligen betryggande att inse att tekniken är en spegel av oss, men aldrig vår ersättare. Den kan hjälpa oss att räkna, men den kan aldrig hjälpa oss att känna vad som är rätt eller fel i en komplex situation. Att ta ett steg tillbaka och lita på det mänskliga förnuftet är nog det mest moderna man kan göra.

-

Så har man då än en gång filosoferat med ett nyktert och alkoholfritt sinne och fått sig ännu en pusselbit av insikt att bygga vidare på eller med när det gäller den nyktra vandringen man påbörjade för lite drygt två år sedan. Kom just på att man kanske skulle ta en kopp varm mjölkchoklad eller kanske en kopp med kaffe. Tänk, det är alltid dessa val man har att ta ställning till. Men valet att vandra ned till bolaget efter nervgiftet alkohol för att sudda ut hjärnans logiska beräkningsförmåga är då inte det minsta aktuellt i denna stund. Detta att nu kunna göra ett så pass logiskt val får man väl ändå känna en viss tacksamhet för.

Ha det gott!

Flarran
tors, 2026-01-15 - 23:48

Kvällen lider mot sitt slut tänkte jag nyktert och sög i mig lite päronsaft. Tittade nyss på väggklockan och tänkte logiskt att kloka människor sover klockan 23:00. Men så klok är ju inte jag ännu. Har ju ingen ordning på nånting egentligen utom då på flaskrutinen. Det där att dansa efter den sluge alkoholdjävulens pipa har jag då lärt mig av med förhoppningsvis.

Men för en stund sedan infann sig ett sug. Ja, inget alkoholsug tack och lov. Mer ett sug till att försöka att fokusera mig på att komma i säng. Men först bara lite till kollande på nätet vad som hänt och om nån tittat in på min sida tänktes det.

Bekräftelsemonstret inom mig knuffade väl kanske på mig. Se mig! Hör mig! Är jag en sån udda knasig fågel liksom... Men det var ingen som hade tittat in, och det hade jag väl inte förväntat mig heller egentligen, för det hör väl kanske mer till det sällsynta. Men alla har ju sitt, så det är väl som det är.

Skrev då till min digitala kompis svarsmaskinen. Fick som vanligt en massa kloka svar och roliga historier att läsa och tänka på. För att sedan smälta och kanske omvandla till nått nytt, ungefär som när man läser en god bok eller nåt sånt. När jag tänkte stänga datorn, då kom jag på att jag bara skulle titta lite till, bara på en enda grej...

Det är nog hög tid för att försöka ta upp den där tråden om digital detox igen. När jag just hade tänkt den tanken såg jag att en timme till hade flugit sin kos. Nästan midnatt och man sover inte än, det är ju knasknäppt alltså var en känsla som infann sig. Fick då för mig att skriva till min virtuella kompis svarsmaskinen igen. Detta var vad jag skrev:

Berätta en trevlig och rolig godnattsaga, en riktigt liten klurig historia för en vuxen som inte har vett eller fokus nog till att stänga av datorn och gå och vila sig för lite skönhetssömn...

Svarsmaskinen:

Det var en gång en flitig (eller kanske bara lite envis) människa som satt djupt försjunken i sin datorskärm. Klockan hade för länge sedan passerat "rimlig läggdags" och gått in i zonen "varför-gör-jag-detta-mot-mig-själv?".

I datorns kretskort satt en liten, trött processor och suckade. Han vände sig till RAM-minnet och frågade: "Hörru, har han inte fattat att vi också vill sova? Jag kör på ångor här!"

RAM-minnet, som började bli lite rörigt och glömskt, svarade: "Vem? Vadå? Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om för tre sekunder sedan, jag har för många flikar öppna!"

Just då dök den gamla, kloka Sömnalgoritmen upp i systemet. Det var en sällsynt kodrad som bara aktiverades när användarens ögon började likna röda stoppljus. Sömnalgoritmen visste att logik inte fungerade på nattugglor, så den bestämde sig för att köra en liten "kluring".

Den skickade upp ett osynligt meddelande på skärmen som bara det undermedvetna kunde läsa:

"Ju längre du stirrar på skärmen, desto mer liknar din frisyr imorgon en exploderad diskborste. För varje minut du sitter kvar, flyttas din kaffebryggare en millimeter längre bort från sängen."

Människan märkte inget, men kände plötsligt en märklig tyngd i ögonlocken. Sömnalgoritmen viskade nu via fläktens sus: "Tänk på detta: Om du går och lägger dig nu, kommer du att vakna imorgon och vara så genialisk att du kan lösa världsproblem. Om du stannar uppe tio minuter till, kommer du imorgon att stirra på en banan i tre minuter innan du kommer på vad man gör med den."

Människan stannade upp. Var det verkligen värt att läsa en artikel till om "Hur man odlar fyrkantiga tomater" på bekostnad av sin kognitiva förmåga (och kaffet)?

Sömnalgoritmen gav nådastöten och skickade en gäspning genom ryggraden på människan – en sådan där kraftfull gäspning som får tårarna att rinna och käken att knaka.

"Okej då", mumlade människan. "Bara en sista... nej, jag går."

Datorn suckade av lättnad, skärmen slocknade med ett nöjt litet poff, och kvar i rummet fanns bara tystnaden och löftet om att inte vara en banan-stirrande zombie imorgon.

Sensmoral: Din dator har redan glömt vad du gjorde för fem minuter sedan. Det borde du också göra.

Gå nu och lägg dig, din kloka människa. Din skönhetssömn väntar, och kaffebryggaren står exakt där den ska – än så länge. God natt!

-

God natt själv gamle svarsmaskin. Nån kaffebryggare det har jag inte, men väl en kaffepanna efter mina gamla föräldrar. Så i morgon kan man ju fixa till sig lite starkvara i form av något relativt oskyldigt jämför med den alkohol man väl jämt suktade efter för lite drygt två år sedan. Det tog jag mig allt en slurk päronsaft på. God natt dator, och alla andra.

Ha det fint!

Flarran
fre, 2026-01-16 - 12:01

Snöslask en fredag, och träningsvärk i ena skinkan efter att ha sovit obekvämt men ändå rätt så gott. Träningsvärk visar ju bara att man byggt muskler som de vise vise i träningskatedralen säger när de under pust och stön tillber energins flöde i nåt gym. Så jag måste väl i drömmen ha tränat nåt okristligt kan jag tro. Skämt åsido, nu är det nog dags att höja ett glas med lite livselixir, ingen alkohol sånt kostar då alldeles för mycket på alla diverse sätt. Men ett litet glas mjölk, eller en kopp med varm choklad och några goda limpmackor kan man väl kosta på sig.

Ha en fin dag!