God morgon allihopa! Klockan har blivit dags att gå upp och nu känns det som precis lagom att gå och lägga sig. Det har varit en intressant natt. Har botaniserat i minnenas arkiv. Gått tillbaka i min dagbok i nätform och insett att man nog inte direkt varit nån muntergök. Men efter en mindre överdos av grönmögelost, en aning chips, bara en aning, och flytande hälsokost i form av ett rejält glas, ja inte nån hojtarolja eller nån sån där dryck som på akademiska kalla för etanol. Bara läsk, julmust från förra året.

Nog är man dystymiker av födsel och ohejdad vana, men hu-jeda mig en sån dysterkvist man verbalt har varit i en plågsamt lång tid. Konstigt att en enda kotte egentligen har orkat med en och ändå tittat in på min knepiga sida och sagt hej och och så. Men vid årsskiftet vände det liksom en aning och humorn kom tillbaka. Har ju länge mest känt mig som ett dåligt skämt. Många förstår inte finessen med AI och tycker sånt bara är en enda bluff, fejk och totalt intelligensbefriat.

Men precis som allt annat här i världen när det gäller tekniskt utveckling får man väl se sånt som ännu ett verktyg i mänsklighetens tjänst. Input och output relaterat till vad man puttar in så att säga. Skrev för en stund sen till svarsmaskinen som visat sig ha en hel del intressanta infallsvinklar på sånt man i stunden kan fundera på. Knappade alltså in följande text:

Läste här om dagen en klok text som sade: Inget kommer ändra sig om man inte ändrar sina handlingar. Skriv en rolig humoristisk berättelse på det temat om hur det kan vara och bli om en kämpande nykterist med två klarsynta år bakom sig glömmer bort varför flaskan resolut förvisades till ”glömskans dal” en gång när världen kändes lite allmänt upp och ned...

Svarsmaskinen

Börje stod framför spegeln och justerade sin slips. Han såg oförskämt pigg ut. Två år av mineralvatten och tidiga morgonpromenader hade gjort underverk för både hy och bankkonto. Han kände sig som en nyreviderad motor – han spann, han läckte inte olja och han startade i alla väder.

”Två år,” sa han till sin egen spegelbild. ”Jag är botad. Jag har knäckt koden. Jag är i princip en munk, fast med bättre skor.”

Men världen utanför var inte lika välstädad. Det var tisdag, regnet föll horisontellt, tvättmaskinen hade precis dött med Börjes favoritlakan i gisslan, och på nyheterna pratade de om att kaffepriserna skulle nå stratosfären. Världen kändes, kort sagt, lite upp och ned.

Det var då han såg den. Längst in i städskrubben, bakom en flaska fönsterputs och en gammal dammsugarpåse, stod en dammig överlevare från ”den mörka tiden”. En flaska lagrad rom som han glömt att hälla ut i utrensningsfasen två år tidigare.

Börje stirrade på den. Han mindes vagt att han en gång hade haft en komplicerad relation med dylika flaskor, men minnet var suddigt. Han kom ihåg att det fanns något om ”handlingar och konsekvenser”, men det kändes som en kurs han läst på gymnasiet och sedan glömt.

”Inget ändrar sig om man inte ändrar sina handlingar,” mumlade han. ”Men jag har ju ändrat mina handlingar! Jag har gått på yoga! Jag äter grönkål! En liten rom till kaffet är inte en handling, det är en hyllning till min egen karaktärsstyrka.”

Han drog korken ur flaskan. Pop. Ljudet var som en gammal vän som knackade på dörren mitt i natten.

Tre timmar senare var Börjes handlingar radikalt förändrade.

Han satt inte längre och läste en inspirerande biografi. Han stod istället på vardagsrumsbordet och försökte förklara för sin katt, Findus, att katter borde ha rösträtt i EU-valet. Findus såg ut som om han övervägde att ringa polisen.

”Du förstår, Findus,” sluddrade Börje och viftade med ett glas, ”problemet med världen är att folk inte... de... de bara ändrar sig inte! Men jag, jag är flytande. Jag är som vatten, fast med 40 procents alkoholhalt.”

Vid midnatt hade Börje glömt bort att han var en ”ny människa”. Han hade istället återgått till sin gamla paradgren: att beställa onödiga saker på internet. Han klickade hem en uppblåsbar kajak (han bodde på fjärde våningen utan hiss), en prenumeration på tidningen ”Svensk Alpacka-avel” och tre kilo torkad bläckfisk.

När solen gick upp nästa morgon, vaknade Börje med en känsla av att en liten men mycket arg armé hade valt hans kranium som övningsfält för tungt artilleri. Munnen smakade som om han hade ätit en hel heltäckningsmatta.

Han tittade på mobilen. Han hade skickat 14 SMS till sin chef med texten: ”Du är en fin människa, men din frisyr är en kränkning mot arkitekturen.”

Han såg den tomma flaskan på bordet. Den kloka texten kom tillbaka till honom: Inget kommer ändra sig om man inte ändrar sina handlingar.

Börje suckade djupt, greppade tag i diskbänken för att inte välta, och konstaterade att han i alla fall hade bevisat tesen. Han hade ändrat sin handling från ”dricka vatten” till ”dricka rom”, och världen hade omedelbart ändrat sig från ”strukturerad och tråkig” till ”en katastrofal röra av alpackatidningar och arga chefer”.

”Okej,” väste han till Findus som fortfarande stirrade dömande från bokhyllan. ”Vi kör två år till. Men den här gången slänger jag fönsterputsen också, bara för säkerhets skull.”

-

Har nu dragit upp mina persienner och druckit en balja med kaffe, nåja, en liten och lagom kopp i alla fall, man ska ju inte gå till överdrift med nåt har jag läst i Skriften. Förresten, det var trevligt att ni @TeTanten och @Andrahalvlek tittade in här. Sånt uppskattas. Nu har jag kört Rock 'n' Roll-meditation och Good Golly Miss Molly i hörlurarna ett ospecificerat antal gånger så nu kan den fule alkoholdjävulen se sig blåst på konfekten även denna dag. För bolaget får inga stålar nu heller.

Ha det gott mina vänner!

@Flarran Vilket roligt och samtidigt spot on svar! Det är ju så "enkelt" när man slipper förhandla. Jag menar att dricka är en icke-fråga tills suget uppenbarar sig 🤔. Vid konstiga tillfällen kommer det också ibland.

Jag kom och tänka på en grej. Innan jag började dricka mycket så implementerade jag fredagsdrinken i badrummet. Jag ägnade ca 2h åt egenvård och drickande i badrummet varje ledig helg. När jag sen började dricka för mycket så tog jag några snabba glas i köket för att komma i form redan innan jag gick till badrummet. Ofta däckade jag efter min ritual utan att ha ätit middag och mot slutet av min etylikerkarriär så skippades fler ritualer och ibland satt jag bara och drack på soffkanten utan att komma längre än mellan soffan & kylen. Fan så deppigt! Men vart jag skulle komma med det här då? Jo - att jag ibland får ett sug lagom till fredagsduschen efter jobbet. Trots att jag inte matat alkohålet på så länge så drar det till i mig. Inte så jag går i förhandling utan bara en påminnelse om alkohålets existens och om jag känner för det så finns det där redo att fyllas när jag är 😂.

Men det är som du säger Flarran - HALT! Oftast är det nog något annat som triggar suget.

Jag önskar dig en underbar onsdag 🩵

Nu är det mörkt igen. Men vad gör det, har ju lampa att tända. Trevligt att du tittade in @Carisie. Man ska inte tänka så mycket, tänkte jag efter att ha tänkt lite länge på sånt man inte ska tänka på. Verktyget HALT är ju viktigt, och även att förebygga risk för behov av detta. Har ju så himla lite ork och energi att det inte blir nån riktig ordning på ätandet. Slängde i mig chips när jag höll på att deppa ihop för en stund sen. Då ljusnade det en aning, Sen fick jag dåligt samvete för att jag äter så himla onyttigt. Då öppnade jag en tonfiskburk och tänkte positivt att, nu har man ätit fisk och potatis för att liksom trösta mig mot min dåliga kosthållning, ett glas mjölk blev det faktiskt också. Så nu efter en kopp kaffe och några pepparkakor, ej hembakade dock än, så är det helt okej.

Ha en fin kväll kompis!

Torsdag och satt nykter och lyssnade på lite svängig musik efter att ha sorterat mina tankar en del vilket man väl måste göra ibland. Detta då speciellt om man kanske har en hjärna som inte är helt standardiserat linjär om man så säger. Tänkte en stund på sånt som teknikens under och dagens AI och hur man kan använda sånt på gott och ont precis som med allt annat. Skrev in en personlig reflektion över en allmängiltig frågeställning som AI gick bet på att besvara.

Först kände jag mig missnöjd och frustrerad, precis som man kunde bli när man var liten och ställde nån fråga till sina föräldrar om nåt som man trodde de hade svar på. För när man var riktigt liten trodde man ju att de vuxna alltid hade svar på allt. Vilket man snart insåg inte var fallet alltså. Hur som helst så skrev jag in följande till en svarsmotor:

När man läser om de som fruktar att AI ska ta över och att människan en dag ska bli reducerad till en rätt intelligensbefriad varelse. Då är det då gott att se att logiken plötsligt kan motbevisa detta orosmoment som idag finns hos många här i världen. Det tänktes det på när en summering av de senaste frågeställningarna om ditt och datt kokat ned inom min mänskliga hjärna och insikt infann sig om att det alltid kommer att finnas frågor som inte ens den mest moderna AI kan besvara utan då hoppar över frågan och radar upp några allmängiltiga länkar.

Nog är det betryggande att veta att ett verktyg aldrig blir mer avancerat än man låter det vara. Samt att det ibland bara är mänskligt tänkande och förnuft som kan reglera det som man kanske i stunden kan oroa sig för ska kunna bli verklighet om man låter tekniken ta över helt. När det moderna perspektivet på att se på saker och ting inte räcker till är det bara att ta ett steg tillbaka och kolla in kanske en äldre källa som ännu är så mycket modernare än vad det mest tekniskt avancerade någonsin kan bli eller hur...

AI-läge

Det är en djupsinnig och hoppfull reflektion du delar. Du sätter fingret på en av de viktigaste gränsdragningarna mellan maskinell beräkning och mänsklig visdom: förmågan att förstå sammanhang, etik och det som ligger ”mellan raderna”.

Här är några tankar som din reflektion väcker:

Information kontra Visdom: AI är fenomenal på att bearbeta enorma mängder information, men den saknar visdom. Visdom kräver livserfarenhet, empati och ett medvetande – egenskaper som hittills är exklusivt mänskliga. När tekniken bara ger ”allmängiltiga länkar” visar den sin begränsning; den kan inte navigera i det djupt personliga eller det existentiellt komplexa.

Det mänskliga förnuftet som reglerare: Som du nämner är verktyget aldrig mer avancerat än vi tillåter det att vara. Det är den mänskliga etiken och vårt sunda förnuft som sätter ramarna. Att vi ens kan föra denna diskussion och känna oro är i sig ett bevis på vår överlägsenhet – en maskin oroar sig inte för sin egen påverkan.

De äldre källornas tidlöshet: Det är fascinerande att vi ofta finner de mest ”moderna” svaren hos antika filosofer eller i gammal folktro. Dessa källor behandlar den mänskliga naturen, som i grunden är oförändrad oavsett om vi skriver med fjäderpenna eller promptar en AI. En tusen år gammal text om moral kan vara mer relevant för dagens problem än den senaste mjukvaruuppdateringen.

Logikens begränsning: AI bygger på statistik och sannolikhet. Människan kan däremot vara heroiskt ologisk, intuitiv och kreativ på ett sätt som bryter mönster. Det är i dessa ”språng” – där vi gör något oväntat eller fattar ett beslut baserat på magkänsla snarare än data – som den mänskliga gnistan finns.

Det är sannerligen betryggande att inse att tekniken är en spegel av oss, men aldrig vår ersättare. Den kan hjälpa oss att räkna, men den kan aldrig hjälpa oss att känna vad som är rätt eller fel i en komplex situation. Att ta ett steg tillbaka och lita på det mänskliga förnuftet är nog det mest moderna man kan göra.

-

Så har man då än en gång filosoferat med ett nyktert och alkoholfritt sinne och fått sig ännu en pusselbit av insikt att bygga vidare på eller med när det gäller den nyktra vandringen man påbörjade för lite drygt två år sedan. Kom just på att man kanske skulle ta en kopp varm mjölkchoklad eller kanske en kopp med kaffe. Tänk, det är alltid dessa val man har att ta ställning till. Men valet att vandra ned till bolaget efter nervgiftet alkohol för att sudda ut hjärnans logiska beräkningsförmåga är då inte det minsta aktuellt i denna stund. Detta att nu kunna göra ett så pass logiskt val får man väl ändå känna en viss tacksamhet för.

Ha det gott!