av Adde

..

victoria
lör, 2010-09-25 - 09:22

Jasså, du säger det....Nåväl, ska laga stor frukost (älskar frukostmat) och sedan ta mig ut i det ljuvliga höstvädret och passa på att göra lite ärenden på stan, så strulet får vänta till gråare tillfälle. Är en hetlevrad typ m kort stubin, så teknikstrul är uppslitande för mig: )

Adde
sön, 2010-09-26 - 09:08

Söndag förmiddag.

Hade inte tänkt skriva här idag men så satt jag och läste Cancerfondens tidning Rädda Livet nr 3/2010. Den finns ännu inte på nätet men brukar läggas ut efter ett tag. Annars är ju ett bra tips att prenumerera på den.

En del artiklar som handlar om anhöriga till cancersjuka och jag slås igen av hur lika olika typer av sjukdomar är varandra när det gäller vården alt ickevården av oss som är sjuka och våra anhöriga.

Nu är det bäst att jag skriver direkt här att jag INTE vill sätta olika sjukdomar mot varandra utan bara vill påtala skillnaden i vård. Det ena utesluter inte det andra.

När en cancer upptäcks så dras en välsmord sjukvårdsapparat igång som i de allra flesta fall fungerar oklanderligt. De absolut flesta får hjälp inom en rimlig tid.

En missbrukare som söker hjälp får i de flesta fall slå sig fram inom sjukvården för att någon överhuvudtaget ska lyssna. Om, säger om, det blir aktuellt med behandling blir det nästan alltid det billigaste och förmodligen det sämsta alternativet.

I tillfrisknandet får cancerpatienten regelbundna kontroller i flera år framöver och med all säkerhet en samtalskontakt att ringa till.

En missbrukare får inget.

Anhöriga till cancerpatienter får som regel även de ett erbjudande om samtalstöd, enskilt och/eller i grupp.

Anhöriga till missbrukare får i de flesta fall inget alls om de inte själva kräver det. Om ens då.

Beroendesjukdomar kostar samhället betydligt mer pengar än ex vis cancer och dödligheten är betydligt högre.

Återigen : meningen är INTE att ställa olika sjukdomar mot varandra, det går att välja andra som exempel, typ diabetes eller astma, men jag blir ledsen när jag ser hur vår beroendesjukdom nedvärderas även år 2010 !

Om några dagar startar Rosa Bandet, vilket jag är lite engagerad i. Vi har haft Mustaschkampen tidigare.

Vem orkar/vill/kan/törs starta något liknande för oss ?! Insamling till Skammens och Anonymitetens Sjukdom ? Låter inte så kul kanske ??

Den politiker, oavsett färg, som lyfter frågan får mitt oavkortade stöd !! Gudrun !! Hallå !!

Adde
tors, 2010-09-30 - 08:51

Tänker tillbaka på hur det var när jag nådde min personliga botten och insåg att jag själv var tvungen att ta ansvar för MITT liv. Jag har genom åren också fått berättat för mig att när vi alkisar väl kommer till vårt vägskäl så vill vi göra ALLT för att få ett liv utan alkohol. Vi söker en lösning med all kraft och med vårt fokus på att allt ska bli bra för oss. Vi är så lika.

Som en vilsen, sökande, alkis känner jag så väl igen mig i de orden. Jag hade sannerligen en brinnande önskan om att sluta dricka, att förändra mitt liv.

Jag förstår idag att min vilja till förändring också blev min nyckel till en stabil nykterhet.

Återigen kan jag se att hos de jag möter idag som har en stabil nykterhet så är förändingen av livet den stora gemensamma nämnaren. Vi är så lika.

Jag har varit tvungen att söka lösningar på egen hand, ibland med tips om hur andra gjort, men grundtemat är och har varit att jag själv ska forma mitt eget liv. Visst, jag behöver andra för att inte halka ner i diket, men jag måste gå vägen själv.

Mitt liv är mitt ansvar och jag har en skyldighet mot mig själv att göra det bästa jag kan av det idag.

Det fungerar inte att lägga ansvaret hos någon annan oavsett om det är en alkis eller medberoende.

Adde
sön, 2010-10-03 - 09:20

Idag har jag vaknat med huvudvärk, ont i halsen och snuvig som tusan MEN jag är inte bakfull och då känns en liten förkylning rent av lite skojig !!!

Jag kommer så väl ihåg de dagar när jag vaknade och tungan satt fast uppe i gommen, rosslig och ömklig och skakig som satan. Illamående och ett helt företag att försöka få ner en kopp kaffe och, i bästa fall, en smörgås. Jag hade inte förmåga att känna skillnad på en förkylning eller bakfyllan, livet var bara pest att vakna till.

Det verkar bli en underbar höstdag fn vindstilla och slösande sol med härligt hög höstluft. Jag har lite stillsamt trädgårdsarbete att utföra idag i min egen takt, hosta, nysa och räfsa !! Vad spelar en liten förkylning för roll när jag själv kan bestämma mitt mående ? Sköter jag om mig själv och ser positivt på tillvaron så blir mitt liv lite lättare att leva.

Just idag har jag bestämt att jag inte ska dricka oavsett vad som än händer. Jag ska leva min dag såsom det är bäst för mig.

Adde
sön, 2010-10-10 - 16:45

Har återigen blivit påmind om vikten för mig att i grunden förändra mitt liv. Det hjälper inte hur mycket jag arbetar med AA's program eller i andra likvärdiga program om jag inte gör en helomvändning i mitt sätt att vara.

Jag kan leva ett promillefritt liv och må sanslöst dåligt inuti fast jag visar en fasad utåt som nykter.

Jag har ett behov idag av att bearbeta min känslor när helst de dyker upp och se till att de inte bygger bo i min skalle. Det är en väldig skillnad mot när jag var aktiv då jag samlade på mig massor av hat och harm mot allt och alla som inte jag tycket skötte sig som jag ville. Det är nog, tror jag, den största förändringen jag har gjort med mig själv. Jag kan släppa oförätter för jag inser idag att problemet ägs av någon annan och jag vinner inget på att älta det i evinnerlig tid.

Mitt mående är mitt absoluta prio ETT ! Det går före precis allting annat. Jag måste sätta gränser och inte försöka vara med överallt och inte ta över andras problem. Min nykterhet får inte på något sätt riskeras för idag är jag så otäckt medveten om vad som händer om jag skulle gå tillbaka till mitt gamla liv.

Jag har inte råd med det.

Jag har under helgen umgåtts med nyktra alkoholister och anhöriga som hittat rätt i sitt liv. Det är en obeskrivlig glädje att få göra det !! Kramarna, hälsningar från de som av olika anledningar inte kan komma, ärligheten och den absoluta uppriktigheten är jag så gränslöst tacksam för att just jag får uppleva !! Det personliga mötet oss emellan får mig att leva upp och känna en stor tacksamhet att jag idag är en nykter alkoholist. Ja, idag kan jag utan tvekan känna tacksamhet och stolthet för att jag är en alkis !! En nykter, stolt, alkoholist !

Och det beror på att jag idag tagit ett beslut om att inte dricka. Bara för idag. Morgondagen vet jag inget om.

Adde
lör, 2010-10-16 - 10:07

Vi ska på ett litet evenemang ikväll jag och min hustru och vi har passat på att bjuda med ett par som vi bor grannar med men aldrig umgåtts med. Det är en tillställning som normalt sett inte förknippas med alkohol men frågan dyker genast upp om hur vi ska fixa transporten.

Varför är det så att det primära är vem som ska köra ??

Jag sa från början att jag/vi (hustrun dricker alkohol men inte i det här sammanhanget) kör så det är inget problem men lika förbannat ska det tjatas om att vi fixar transport på något annat sätt. Jag är lite fundersam över situationen som uppstått då jag inte alls förväntat mig den, ska bli spännande att se. Jag vet inte alls hur deras alkoholvanor ser ut men jag kan tycka att när första tanken är hur man ska ta sig från eventet och hem så är man någonstans på ett sluttande plan.

Jag kan se på Facebook hur vinsippandet har spridit sig till veckans alla dagar och det är ju en utveckling som är katastrofal. Vi som ligger i det sk "spritbältet" är inte betjänta av att plocka upp det kontinentala sättet att dricka. Tillsammans med det ökande knaprande av tabletter så har vi en fasansfull utveckling av folkhälsan. Och politikerna är inte ett dugg intresserade av att diskutera detta, inte ens under valrörelsen. Positivt är dock att hos bla barnmorskor så har Riskbruksprojektet satt sina spår. Jag har nu träffat flera unga tjejer som av olika anledningar besökt "sin" sjuksyrra på ungdomsmottagningen och även Mvc/Bvc och där fått frågan "...och hur har du det med alkoholen?..." Det känns mycket bra och frågan är väl närmast hur man ska nå killarna ?

Jag tittade på insamlingen till Världens Barn igår och ser filmsnuttar från länder där barn far illa och berörs ända in i maggropen. När jag ser bilderna så stärks jag i min vilja att försöka göra något för barn i missbrukarfamiljer nära mig. Jag menar INTE att ställa olika grupper mot varandra, hjälpen behövs, överallt, men det finns så mycket tragik så nära som vi alla kan hjälpas åt med. Det kan räcka med att se och lyssna till ett barn och skapa ett förtroende för att vända ett livsöde till något mycket bättre. Sträck ut en hand och skänk ett leende så får du mångdubbelt tillbaka. Med tillit bryter man de starkaste isar.

I denna vackra höstmorgon har jag tagit ett beslut om att just idag ska jag vara nykter oavsett vad som än händer. När jag tar det beslutet så blir dagen ännu vackrare och soligare.

Och livet så mycket lättare att leva.

Adde
lör, 2010-10-23 - 09:18

Tidigare i år så hjälpte vi en medberoende att inse att hon höll på att förstöra sitt liv. Hon blev mycket glad över att vi tog upp alkoholismen och allt vad det medför. Som vanligt är så upplevde hon sig som ensammast i världen med sina problem.

Hon har nu skaffat eget boende och fått ett nytt liv samt klippt av alla kontakter med sitt ex.

MEN !! När vi träffas så är det helt ofrånkomligt att hon ältar HANS problem och inte är särdeles villig att prata om sitt eget mående. Hon har fastnat i sitt medberoende utan någon vilja till att ta sig ur det , ingen förändring i tänket verkar vara möjlig. Vi, och andra, har försökt få henne att inse att en behandling typ Familjevecka el likn skulle göra susen och det kan hon hålla med om, kanske, men bara om hon inte ska betala själv !!

Jag har hört det många gånger tidigare men nu börjar jag förstå : Den medberoende är alkoholistens största vän (eller fiende, beroende på hur man tolkar det). När man möjliggör fortsatt drickande genom att skydda alkoholisten från fallskador genom att kasta ut mjuka kuddar att ramla på (tack Mie !) så förstör man mångfalt mycket mer än genom att sätta gränser.

Jag har hört så många proffesionella terapeuter berätta om konfrontationer påkallade av familjen till alkoholisten och som varit tvungna att avslutat konfrontationen pga att en närstående börjat "tycka synd om" och börjat försvara sin alkoholist. Alkoholisten ser genast en utväg genom att gömma sig bakom sin medberoende och, vips, så är nyttan med den konfrontationen borta. Och det är nog så att den medberoende är så fastlåst i sitt tänk om att till varje pris skydda "sin" alkis att det blir helt fel.

När jag fick förmånen att vara med på en Familjevecka så var det flera i gruppen anhöriga som fick sk aha-upplevelser när de blev medvetna om hur de hade agerat och om hur vi alkisar utnyttjade deras beteende till vår fördel. Det är ett samspel som heter duga det !!!

Vi har påtalat fördelen med att skaffa kunskap om sig själv för vår vänninna genom att tex gå på Al-anon men det verkar synnerligen svårt att gå dit och få bra hjälp. Dessutom gratis.

Varför det är så svårt är för mig en gåta.

Adde
fre, 2010-11-05 - 15:11

Kollar bara om det funkar ? Det var en fruktansvärt liten text vid inmatningen iaf !!

lysistrate
fre, 2010-11-05 - 22:03

Hej, håller med och färgerna är oerhört svaga!!! Sen hittar jag inte dagboken etc men avsnitten verkar inte funka. Dt tar alltid tid innan dessa förändringar fungerar, kram på er!!!
K

Adde
lör, 2010-11-06 - 06:50

Hur gör jag för att komma direkt till slutet på tråden ? Jag hamnar alltid på första inlägget för att sen få scrolla ner och klicka på "sista ". Dålig överblick över nya inlägg på forumet.