Senaste kommentarerna i forumet

Gångerna är otaliga då jag den kväll innan när jag druckit alldeles för mycket, fått mens dagen efter. Jag har druckit av många andra skäl också under många år och har nu bestämt mig för att lägga av helt. Har fem månader nyktert nu! Ett förslag är att du testar vara helt nykter en månad. Då får du testa dig själv under en PMS och samtidigt får du tid att fundera över vad du tror blir bäst för dig framöver.

Varje månad , eller inte varje men ofta så får jag i samband med ägglossning o innan mens ett sug efter alkohol, blir mer överaktiv och rastlös. Kan detta bero på PMS? Mitt humör går upp o ner o jag får ofta sug att festa o dricker då oftast en hel del och har svårt att stoppa i tid.. efter den fyllan får jag alltid ångest och mår dåligt i några dagar o suget lägger sig helt. Det stör mig att jag ibland får dessa impulser. Någon som känner igen sig? Hur har ni gjort? Jag hade ju helst velat dricka ibland men det blir 9 av 10 gånger för mycket

Sill&Nubbe: ja då, så länge du passar in i deras mall. Är du det minsta avvikande så blir du utmobbad eller utslängd, det hände mig!

Jag har NPF. Vi som har det är känsligare för substanser, blir lättare beroende, fastnar hårdare, har svårare att stå emot och svårare att sluta. Fler här med NPF? Jag vill jättegärna skriva ner tankar och känslor här och diskutera med andra, med eller utan NPF, hur det påverkar livet och hur man hittar sin väg till nykterhet och drogfrihet!

Tack för svaret Magnus, jag inser att du har rätt, tack för att du förklarar, kunskap är aldrig fel!
T ycker ändå det är konstigt att man med alkohol upplever sig mer ledig, avslappnad och får minskad social ångest, och livet känns inte lika svårt... Alkohol användes ju tex förr i tiden som bedövningsmedel inför operationer, innan narkos och andra mer traditionella metoder. Vet ingenting som är så "dubbelt" som alkohol! Hur kan nånting som är så "bra" och effektivt samtidigt vara så skadligt och dödligt? Djävulsdrycker AB, kom in, det är grönt ;), farbror staten vill dig bara väl vet du, men nåde dig om du inte håller dig till rekommenderad mängd..

Ja, att dricka alkohol, även måttliga mängder, kan bidra till att du upplever mer smärta. Alkoholen aktiverar kroppens stress-system, vilket medför ökat blodtryck, högre puls och mer muskelspänning. Framförallt den ökade spänningen i musklerna kan leda till ökad smärta.

Vänliga hälsningar

/magnus
alkoholhjälpen

Ja, man tycker ju att smärtan borde minska istället för öka då alkohol gör en avslappnad. Jag har ett ganska lugnt liv som förtidspensionär, men stressen är enorm över att jag faktiskt vill göra något av livet, åstadkomma något.. Plus att saker har gått så fel hela mitt liv, och jag har mått dåligt stor del av livet. Tack vare healing och mindfulness har jag lyckats "komma tillbaka" lite, men nånting ligger fortfarande där och gnager, nåt som gör att jag spänner mig, är ledsen, har ångest, har nervsmärtor, inte kan koppla av, måste röka en massa cigg och dricka en massa öl... Jag har alltid varit väldigt troende och andlig, och tror att den här smärtan och tröttheten i kroppen ligger på ett djupt plan.. Min healer tror att värken härstammar från smärtsamma upplevelser i barndomen. Min läkare säger att det är en muskelskada ifrån att jag överansträngnt mig när jag lyft tungt eller styrketränat. Jag tror på båda; varför skulle det ena utesluta det andra? ;) Men en känsla jag har är ändå att det inte är meningen att jag ska hålla på och dricka, att nånting inom mig motsätter sig det och att musklerna/nerverna därför "krampar".

T

Svarar fastän jag inte har en aning om vad det är du går igenom. Men tänkte fråga om du stressar mycket? Dock borde musklerna slappna av lite när du dricker och smärtan borde logiskt minska lite tycker jag - oavsett vad det beror på. Hoppa du lyckas reda ut vad det handlar om! Worst case - snacka med en läkare!

Hur ofta är du nykter? Hur många dagar nykter har du haft som längst i denna period? Hur länge har du druckit varje dag? Har du överskridit den gränsen som står ovan, 70-90 cl vin? Det med att sluta tvärt är väldigt individuellt. Antagligen skulle det inte vara några problem för dig men det kan kännas bättre att trappa ner. Men allt hänger på mina ovanstående frågor. Det är ändå relativt små mängder du dricker!

Här har du startat en tråd som inte riktigt fått fart, ibland kan man behöva skriva flera gånger innan en tråd får fart samtidigt kanske detta vara en fråga du just där och då ville ha svar på. Oavsett vill ändå nämna det så du vet, vi brukar försöka titta in och svara när det gått en tid och man inte fått svar ännu.

Utifrån det du beskriver låter det som du har funderingar kring vad som kan påverka PEth-test, jag kan tyvärr inte ge ett rakt svar på din fråga. Det är för att jag inte har svaret men om du undrar något och det gäller egna provtagningar kanske det är möjligt att höra lite med den mottagning där du tar eller ska ta testet, om det är för dig själv du frågar.
Kanske är det någon annan här inne med kunskap eller erfarenhet av det, om du inte redan fått svaret förstås.

Önskar dig en fin vecka!
Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Och välkommen hit? det där med att dricka för att somna känner jag igen så väl. Jag var rädd att gå o lägga mig. Visste redan att jag aldrig skulle sova men jag drog ner ordentligt på alkoholen först. Inget i veckodagarna sen någon vit månad en halv etc. Nu snart 1 mån igen men kan säga om sömn att den blev så mycket bättre utan alkohol. Jag försökte hitta en rutin för min kropp,min hjärna. La mig samma tid varje kväll. Jag lyssnar även på min sovmusik(lätt att söka på Spotify) sen har jag provat lite hälsokost med tex magnesium i vilket har hjälpt. Nu längtar jag till att få sova. Så kan säga funkade det för mig så känns det verkligen som du ska få rätt på det till slut men det kan ta tid. Det där med att sluta tvärt gjorde jag första gången o det gick bra så har inga direkta rekommendationer . Än en gång välkommen och vi finns här o stöttar? kram

Hej,
Jag är ingen expert, men eftersom du verkar vara bra på att hålla det du bestämt dig för kan du kanske trappa ned nån vecka innan du slutar helt? Önskar dig all lycka, tror, som du verkar vara inne på själv, att ditt nuvarande alkoholintag gör dig mycket tröttare än vad själva sömnlösheten skulle ha gjort.

Hej,
När jag var 23 år gammal så fick jag problem med sömnen, men karriärs-inriktad som jag är/var så var jag inte mottaglig för råden som KBT samtalen mynnade ut i... Efter att mina insomningstabletter var slut så hade min sömn stabiliserats. När jag var 24 år alltså ett år senare så kom insomningsbesvären tillbaka, på nytt sökte jag vård för detta och ville vid det tillfället inte ha något annat än insomningstabletter, efter att insomningstabletterna var slut så var sömnen bättre återigen. Men cirka ett halvår senare så kom problemen tillbaka och jag började då att dricka relativt mycket på helgerna för att få sömn, ytterligare en tid senare så började jag även att dricka ett rejält glas med Whiskey även 2-3 vardagskvällar precis innan jag gick till sängs bara för att få somna...

... för cirka 2-3 år sedan så började jag att dricka varje kväll och dricker 70-90cl vin (13-14%) från klockan 21:00-22:15 jag har stenkoll på mängden jag intar varje kväll för att fortsatt kunna leva ett liv där ingen fattar misstanke om min stora hemlighet... Jag dricker heller inte utanför denna ram på vardagarna. Helgerna kan se annorlunda ut om jag INTE har en kommunicerad "Nykter" helg, för då följer jag principen ovan.

Som ni säkert förstår så planerar jag mitt liv kring det...

Och då kommer vi till den stora frågan: Är det fortfarande rädslan av att ej somna som är den drivande faktorn? Mitt osunda jag säger - Absolut. Men om jag ser nyktert på det så säger jag definitivt - NEJ!

Nu har jag kommit till insikt med att jag vill sluta dricka då jag känner mig tröttare nu än när jag knappt sov något. Men jag har en viss oro när jag läst mig till att det kan vara farligt att sluta tvärt? Så jag vänder mig nu hit för att få råd. Ska jag trappa ned först? Jag vill tro att jag inte skulle ha några problem med det nämligen.

Jag vill helst inte söka vård...

Har läst här hos dig idag.Måste säga att jag inte kunde stå emot i december,trodde också jag kunde dricka normalt.Suget tog en enorm fart och det kunde jag inte stå emot då.Mycket arbete för att inte ta det första glaset för mig är det inte " bara".Är ingen expert men just nu känns det som jag kommit ut på andra sidan,låter jätte konstigt!
Jag är inte unik på nåt sätt utan en vanlig som inte kan hantera alkohol på ett sunt sätt.Hur man nu gör det?

Du kan hitta ditt sätt som passar dig.Här på forumet finns ju massor med hjälp.Du har din resa med dina behov.
Du är unik,stark och bra tycker jag!
Kram Pilla

Ibland känns det som folk faktiskt dumförklarar en .. typ : det är väl bara att inte ta det där första glaset, det är bara att sluta , det är bara att inte dricka , det är bara att välja.
Ibland vill jag bara skrika ! Ibland vill jag BARA att folk ska fatta vad vi går igenom .
Att slåss mot suget är riktigt jädra kämpigt ibland. Men å andra sidan tänker jag oxå , gud va mycket jag lärt mig ! Jag har lyssnar på människor via AA, böcker och poddar för att förstå beroendet. Tiden rullar och jag är ff nykter . Lever ett helt annorlunda liv fast så mycket är samma. Samma man, jobb, familj , hus men nya tankar , nya vänner, sagt farväl till vänner som inte förstår. Vet inte vad jag vill säga med mitt " svammel " men det är skönt att skriva av sig o skönt att läsa det ni andra skriver .

Ryggproblem som förhindrar mig att leva ett normalt fysiskt liv o tyvärr inte fått rätt hjälp av vården.

Jag har inget maktmissbruk, har gått upp i vikt av sköldkörtelsjukdom, mediciner o sånt.

Vet inte riktigt vilket av forumen detta hör hemma i, men jag har de senaste åren fått värk i av små mängder alkohol. Har googlat på detta fenomen, läst om flera andra som har likadant och som vill veta vad det beror på, men ingen som verkar ha ett svar på det, bara spekulationer. Jag får, så gott som varje gång jag dricker typ 2-3 öl, ont i axlar, huvud, nacke eller rygg. Idag har jag druckit endast 2 stycken Kung (5,2%), det är flera timmar sen nu, gick efter det en långpromenad, och när jag kom hem nån timme senare började jag känna av värken.. Jag kan även ha ont de dagar jag inte dricker en droppe, ska tilläggas, men jag märker att det blir värre direkt efter såpass små mängder som idag! Jag har haft en inflammation i muskeln som går från bakhuvudet ner till korsryggen, i ett par år nu och det gör mig knäpp för att den aldrig vill gå över! Jag har liksom ingen lust att fråga läkaren varför jag inte kan dricka "som folk" utan att få lida direkt efteråt. Dricker jag nåt starkare än öl och/eller större mängd så får jag sprängande huvudvärk, och det undviker jag numera! Finns det någon som har samma problem, dvs får smärtor i muskler/nerver/leder av små mängder? Eller är det någon här som vet vad orsaken till det är?

Förstår att du är besviken! Jag nappar på ditt ord ’väckarklocka’ - det är värt prata om detta med din läkare. Beroendet sitter i hjärnan och alltför många som gjort gbp fastnar i ett alkoholmissbruk i stället. Du ska omedelbart sluta skämmas, sagt med vänligt tonfall! Att äta för mycket och fel (eller för lite) är en sjukdom som man behöver hjälp för att hantera. Tyvärr, tyvärr är matmissbruk ännu inte erkänt som sjukdom.
Stort Lycka till med allt! / mt

Hej jag ska göra gastric bypass o har lämnat blodprover inför denna op. Fick då av provet veta att jag hade överkonsumtion av alkohol i blodet. Jag dricker bara varannan helg men då Vodka o ja ganska mycket. Jag har aldrig haft abstinensbesvär o har inget sug efter alkohol när jag inte festar. Kan ha alkohol hemma utan problem. Kan även dricka ett glas om jag är på middag o inget behov av att dricka mer.
Har alltid tålt mer alkohol än många vänner även när jag var ung o underviktig.
Så kirurgen sa att tyvärr nu måste jag kontakta din läkare på vc så får hon skicka ny remiss sen. Hade festat 2 helger irad precis innan blodproverna vilket jag inte brukar. O innan dess hade jag barnen 12 dagar irad o drack ingen alkohol alls. Så pga ett blodprov verkar det som att min op kommer bli framflyttad upp till ett år om jag förstod rätt. Jag är helt knäckt! Någon som varit med om samma sak? Vad händer nu? Måste ju få gå o lämna nya prover för att bevisa att jag inte har ett alkoholmissbruk? Men under hur lång tid? Min läkare ska ringa imorgon, jag hade en bokad tid men skäms så så jag vågar inte gå dit!! Skrev till min vc att jag är förkyld o inte kan komma pga coronan men att jag verkligen måste få prata med min läkare då jag blev chockad o knäckt över provresultat inför gastric bypass. Detta var en väckarklocka för mig o jag kommer dra ner på mängden jag dricker när jag festar o festa max 1 gång i månaden. Hjälp är så ledsen o får ju säga så som jag skrivit här till min läkare. Skjuts min op upp pga detta kommer jag bryta ihop totalt :( hade aldrig druckit så som jag gjort om jag hade vetat att alkohol finns kvar i blodet så länge.

vi som inte klarar att hantera alkohol är av alla kategorier, kurator, psykologer, läkare, professorer and you name it. Slå inte på dig själv, det är alkoholen som är problemet, inte vem vi är eller gör. Välkommen o kram

Det betyder mycket att känna att man inte är ensam i sin situation. Är precis som dig en skötsam sjuksköterska som tar hand om mina patienter på ett vad jag hoppas bra sätt.
Sen att jag inte kan ta hand om mig själv på ett bra sätt är en annan femma....
Det här suget efter alkohol varje helg som oftast inte går att stå emot.... bara ett par glas vin.... sen är plötsligt hela flaskan slut.
Trillar dit varje helg fast jag tänkt innan att det inte ska bli så, det är som att det sitter en djävul på axeln och säger åt mig att dricka.
Har börjat ta tag i mitt problem och gick med här för ett par veckor sedan men har redan misslyckats med mina förutsättningar två gånger, bra jobbat eller hur.
Första gången jag svarar eller skriver i forumet men har läst en del av vad som skrivits, förstår att jag inte är ensam.
Kram o lycka till Milo??

Jag är själv inte bipolär (trodde själv att jag var det, och flera av mina kompisar har också frågat om jag är det, men efter att jag frågat flera inom psykiatrin som säger att jag inte lever upp till symptomen), men jag känner igen mig i så mycket som de som har sjukdomen berättar!
Så medicinering mot bipolaritet har jag ingen erfarenhet av och kan inte yttra mig om. Men vad skönt att du lärt känna dina toppar och lärt dig hantera dem!
Hur har det gått för din dotter, kom hon in på behandlingshem? Hur har det gått för dig själv? Kunde du unna dig några glas vin den där torsdan?

Så starkt att många aldrig övervinner det. Och jag håller inte med om att man har ett eget val! Många av oss har faktiskt inte det, så alla här som klankar ner på er själva: Sluta med det direkt! Man har inget jävla val! Däremot kan man ta upp kampen mot Djävulen, ta honom vid hornen.. Eller så gör man som jag: jag ber till Gud varje dag att han ska visa mig en annan väg. Nåt som ger min tillvaro en mening, så att jag slipper ta till alkoholen. Kram på dig!