Senaste kommentarerna i forumet

Dag 38 och dagarna tickar på. Idag var vi ute med vår husbil och vänner, ett sammanhang där jag alltid druckit innan. Men kändes inte speciellt svårt att dricka mina alkoholfria alternativ. Denna helg verkar vara en helg då jag checkar av saker för första gången nykter ❤️ börjar se mer och mer mönster, när jag e lugn och nöjd, inte hungrig och trött så känner jag noll behov av att dricka. Suget kommer när jag e låg, orolig, stressad, trött, hungrig. Gärna i en kombo av några saker. Inser att jag behöver jobba med att förebygga det jag kan av det om jag vill nå så bra så möjligt. Nu lägger jag för att sova i husbilen, nykter och trött. 🌟

@Thompa_68, jag känner igen mig i vad du skrev för några dagar sedan, svackan. Tror jag hade tur för egen del att de första månaderna av A-frihet inträffade under en period av relativt lugn på jobbet, det kräver en hel del av engagemang att styra om vardagen och börja hantera saker som undertryckts under mycket lång tid. Ett heltidsarbete bara det, lade även en hel del uppmärksamhet på diverse småtokiga hobbyprojekt som säkert var bra för mig. Jag tyckte jag kunde ta mig tid med det och det var skoj.

Någonstans vid 3-4 månader upplevde jag en förändring, det var kring julen. Vet inte om det "bara" var att jobbet stockade upp sig efter jul, jag hade nog skjutit saker framför mig som en snöplog och det blev jobbigt med allt och inga möjligheter att "zona ut" som förr med en pava vin på kvällen. Så det blev fullgas hela tiden med nikotin och kaffe för att hinna med allt, från tidig morgon till sen kväll. Detta gjorde det svårt att somna och svårt få effektiv sömn så det blev en negativ spiral.

Det var där någonstans som idéerna kom att styra upp arbete och sömn med krafttag, det var ca en månad sedan ser jag i "min" tråd. Jag kan säga att det var i grevens tid, hade knappast klarat senaste veckans arbetsbelastning om jag inte redan börjat trimma in helt nya arbets- och sömnrutiner.

Det är nog som många säger att det kan ske en övergångsfas efter ca 3-4 månader, vad det kan bero på är troligen högst individuellt och det är inte säkert att det har med signalsubstansrelaterade processer att göra för alla. Kanske är det att kapaciteten att ta tag i saker har ökat och att man ställer kraven högre på sig, tar sig vatten över huvudet? Att man glömmer ta sig tid att vila och slappna av ordentligt?

Vet inte hur det funkar med sömnen för dig Thompa_68 men det kan vara en idé om du inte provat det redan. Sköt om dig hoppas vi hörs här igen snart!

Något positivt med tröttheten är att jag inte ens varit sugen på att dricka, är helt enkelt för trött. I det normala onormala vill jag dricka när jag är trött för att jag orkar mer då, men inte idag.

Lördagkväll, i natt har det snöat massor och eftersom hela feb kommer vara minusgrader så är det finare med snö. Barn har passerat köksfönstret släpande med pulkor och snowracers och man blir helt lycklig av att se dessa förväntansfulla rödbrusiga lyckliga små varelser som lever upp, ja alla lever väl upp när vädret är fint, solen glittrar och snön ligger som ett täcke på marken. Hoppas allt är fint med er och njut av vintern när den nu är som bäst * åtminstone i mina hemtrakter) allt gott!😀

Tack @asdf1973 och förlåt att jag missat ditt inlägg. Det ger ganska stor tröst att tänka att jag kanske är halvvägs till att märka en liten förbättring 🙂
Vi kämpar vidare! Hoppas du har och får en fortsatt fin helg 🌺

@vår2022 Vilken klok kommentar: att sitta still i båten. Den ska jag bära med mig som en liten skatt att använda nästa gång det stormar ordentligt. Eller just nu kanske även vid minsta krusning. Hopppas du har en fin lördag 🌺

Wow! @Bubbelmorsan det är inga småslantar det! Jag ligger i lä men belöningar borde gonatt skramla ihop även för mig med tiden. Vad härligt det låter med att du är ditt snyggaste jag! Grattis till dig och snyggt kämpat 🙂🌺

Så är arbetsdagen över. Eller egentligen har jag saker att göra men det får vänta till i morgon. Botaniserade runt bland butikshyllorna och hittade en liten flaska tonic med smak av granskott. Den var god och sträv men hade gärna fått vara tydligare i smaken. Köpte även en flaska av samma märke med rabarber. Den sparas till i morgon. Ojade över priset tills jag helt krasst tänkte på hur mycket jag lagt ut på vin de 110 senaste åren. Dom här flaskorna låg i lä 😏
Sov som skrivet tidigare illa och är trött. Dagen har ändå gått förvånansvärt bra. Det är störande att märka hjärnan inte är så skarp som den varit (läs för ca 15-17 år sedan) men jag hoppas den kan bli bättre med tiden. Hade tänkt plantera några blomskott men dom kan stå någon dag till. Fått igång en tvättmaskin och det får vara kvällens göromål. Har klarat den här dagen och i morgon är det söndag vilket nästan betyder att jag klarat även den. Tanken om trollspöt gör sig påmint. Nu skulle jag vilja ha det för att få en extra skjuts. Tycker det mesta står still. Måste besinna mig det har inte gått så många dagar än men ändå…
Önskar alla en trevlig lördag 🌺

Tack 🤩 @Jempa123

@Bubbelmorsan Verkligen Morsan, angående @vår2022.

@vår2022 Lycka är väl binär va, antingen eller - och kan komma och gå. Och komma, och vila, i stunden. Vad tror du om det, vår2022? Man kan nog inte gå omkring och vare lycklig hele tia?

Och jag vet såklart att du är en klok tjej, det är därför jag skriver. Du har hjälpt mej att vila i stunden, vilket jag jobbar på.

@Andrahalvlek Oj, du är energisk 2a 1/2, tänk va härligt alla som har dej: flickorna, mor din och vovven 😊

@Andrahalvlek Så kan det va ❤️

@Jempa123 klarade gårdagen. Men detta tack vare att mannen hade hunnit svepa i sig romen. Finns mycket med honom också.. han är den som stått för det destruktiva drickandet största delen av vårt förhållande, sen tog jag över stafettpinnen… vet inte varför jag skäms så mycket, han om nån borde jag ju kunna berätta för.
Hur klarar man denna trötthet? Tänkte idag att ”nej men nu ska jag göra nåt nyttigt istället..” men orkar verkligen inte! Känner mig helt urlakad

@Kevlarsjäl62 ingenting är svart eller vitt. Det är svårt att veta vad som är rätt, normalt och okej. Just nu dricker han mindre men jag har blivit så skadat av mitt medberoende att jag blir förbannad när han dricker. Jag har jättesvårt att vara i samma rum som ölen. Det är antingen han eller jag som mår dåligt. När han dricker mår jag dåligt och när han inte dricker mår han dåligt. Tänk så livet kan bli.

Jag har nu uppnått 70 dagar med min streak 10.000 steg/dag. Min app StepsApp håller räkningen. I början fick jag knata ihop en hel del steg sent på kvällen, det händer sällan längre. Jag har plussat på en daglig hundrunda, utökat andra. Jag har mer stegen med mig i medvetandet hela tiden. 10.000 steg motsvarar cirka 7,5 km. Jag brukar grovt räkna 1000 steg per 10 min, och jag har nu massor med olika rundor i närområdet som jag vet stegåtgången på.

Det finns svårare dagar, tex om man ska köra bil i flera timmar. Då gäller det att ligga i innan och efter bilresan. Ikväll ska jag på teater med yngsta dottern och min mamma, inte så rörligt precis. Redan i morse tänkte jag ”8000 steg måste jag få ihop innan kl 14.” Jag ska bada min hund och städa här hemma också innan jag ska hämta dottern kl 16. Bädda rent. Hon ska sova över.

Nu har jag fått ihop 8.787 steg på tre hundrundor plus veckohandling, så allt är lugnt inför kvällen. Idag blir dag 71, det är jag säker på redan nu.

Kram 🐘

@Surkärring, tack. Trevlig helg till dig med🩷! Sova middag är underbart!! Älskar det jag med.

@TeTanten, så underbart att läsa om ditt lugn och självklarhet i det nyktra livet🩷. Grattis till det🌸. Börjar känna det samma. Att det kvittar, att det tar mindre och mindre plats i livet. Det är så skönt!

Ett år senare- tack alla ni som skrivit ❤️

Det är svårt att se tillbaka på vart jag var. Jag tror faktiskt tamigfan att jag har lyckats ta mig ut det hela..? Jag läste mycket här på forumet i tystnad, det var till en stor hjälp. Min kille har också varit en enorm hjälp så jag vill inte påstå att jag klarat detta ”helt själv”, men jag vågar säga att jag är på en helt annan plats idag och ni är en del av det, så stort stort tack till alla som delat och delar sina känslor. Det är också därför jag vill skriva nu idag, ett år senare.

Att alkohol får ett grepp om en kommer jag aldrig förneka, och att det var en ren skit att leva i kommer jag inte heller förneka. Nu när jag står längre bort från detta mörker så kan jag tillägga att mina problem började bli fysiska. Fick allergiska reaktioner, fick ingen direkt effekt men fick ändå mig själv att tro att det var ”ok” att ta ett glas i smyg.. sjukt, nu i efterhand.

Jag började med 1 vit månad. Det var också då jag skrev här, för jag.. fuskade… skammen och besvikelsen var ENORM, men hjärnan lurade mig. Det kemiska som ni säger. Så vi fortsatte, en månad till. Efter att jag skrev här och var ett steg från att förlora allt så gick det bättre. Efter en månad av att faktiskt ha verklig distans så kändes det lite bättre. Jag fick en kraft i mig. Men tanken ”när ska jag få” fanns fortf nästan konstant.

En viktig det för mig, är att jag aldrig tänkte ”jag ska aldrig igen”, för då blev berget så mycket högre. Jag tänkte snarare ”just nu ska jag inte, så jag blir frisk och kanske kanske kan jag njuta av livet till fullo en dag igen.” 2 månader gick, och nu såg jag klart. 3 månader och jag mådde PRIMA. Jag kände igen mig själv, gick ner i vikt, var glad och även om tanken fanns (lär alltid finnas) så var jag starkare och det ”kemiska” was no more. 3 månader vill jag påstå att man bör ha absolut avstånd för att ha en chans till att hitta tillbaka till sitt rätta jag. Jag minns att en dag var svår för mig förut, så 3 månader låter som en evighet, jag vet…

Resten är min resa, jag vill inte trigga någon här till att tro att detta är rätt väg. Men för mig går det hittills väldigt bra, och igen, med support av min kille. (Vill understryka att mitt problem inte varit att ett glas betyder 3 flaskor, jag har sällan minnesluckor och som ung var jag aldrig den som låg i busken och spydde. Jag var snarare en ”lagom är bäst” typ av person och sån är jag i regel med allt i livet.) Mitt beroende kom ifrån ett ”fuck it all”-perspektiv där jag drev på pga andra anledningar som jag skippar att gå in på idag.. denna kommentar är redan tillräckligt lång 😆. Så efter ca 3 månader vågade jag ta ett glas (INTE ensam) och det gick bra. Nu menar jag verkligen ett glas och med en supervisor som hade STENKOLL och såg med oro på mig även då. Vi gjorde så med stora mellanrum och idag, ett år senare, har jag stor respekt för alkohol. Jag kan avnjuta ett glas vin ibland, jag kan gå på AW med en vän och komma hem och vara glad, utan att vilja öppna en flaska till när jag kommer hem. Jag gömmer ingenting längre, men jag ska inte ljuga att demoner rör sig i hörnen stundvis. Man måste hela tiden ha koll på sig själv. Men jag har historien nu- jag vet vart jag hamnar och jag vill aldrig dit igen. Något glas då och då är lagom, och det är så jag vill kunna ha det. Det var exakt detta jag var livrädd för att jag hade förlorat föralltid.

Jag skriver detta för att ge hopp till den som har svårt för ”aldrig mer” tanken, skit i den. Det kanske blir aldrig mer, men kanske också igen- fast på det sättet DU vill och där du har kontroll. En dag i taget, när respekt för dig själv kommer tillbaka så kommer du värna om din fantastiska kropp som du har, du kommer vilja ta hand om den. Att inte dricka alls är det mest hälsosamma beslut man kan ta. Men ”vägen lagom” verkar också finnas.. allt är möjligt, varje resa är nog sin egen.

Skulle jag rasa igen så hör ni från mig på nytt, och jag finns här om någon vill prata. Idag är jag stark. Ikväll kommer vänner hit med sina barn, där hållbart drickande kommer ske. De som kommer vet inte min resa. Jag har bara hintat om det men hållt det till mig själv, till er och till min sambo. Bara man har någon så blir det lättare. Helt själv är en svår backe som jag inte rekommenderar. Men allt är möjligt är väl det jag vill säga. Kram till er alla, och tack för att ni finns! Ni är otroligt viktiga 🙏🏼❤️

@november25 @esterest Så fint att läsa att ni ser förändring. Helt klart lyckas många med att bli nyktra, säkert också att dricka måttligt.
Jag förstår att det kan kännas hopplöst och kanske t o m provocerande med alla kommentarer här inne om att man måste lämna.
Alla har sin resa och även om man kan se många likheter, så finns det inget facit. Säkert är jag en av dem som kan verka negativ, men det kommer bara från min egen erfarenhet och min egen sorg. Jag är också så angelägen om att försöka hindra andra från att fastna så länge som jag gjorde, i något som är så destruktivt som mitt liv som medberoende var.
Jag tror absolut att ni går mot ett ljusare liv tillsammans med era partners och skulle det inte bli så, så kommer allt att bli bra till slut ändå 🧡

PS. Vi sover ihop i sängen. Förstås. När han vaknar tidigt en lördagmorgon och jag vill sova en timme till, så låter han bli mig. Då lägger han sig ner igen, suckar tungt. Det är kärlek det ❤️ Så gjorde han inte som valp, då fick jag rulla in hela mig stenhårt i täcket och freda mig 🤣

@Suey Ouch, jag minns valptiden med smärta. Jag var helt sönderriven och blodig på armarna. Helt överväldigad, och dödstrött. Min första valp. Med nästa valp gör jag många fler rätt. Han blir 3 år i april och han är enormt energisk, det går inte att jobba honom trött. Efter en mil i skogen: lika energisk! Jag brukar hävda att det är lite drag av känguru i storpudel, han studsar som en studsboll: allra mest när han är glad. Och det är 100 procent kärlek åt båda håll ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek En sak till.

Skulle besöka en kompis lite kort. Hen menade att hens nya hund, en storpudel, är valp och vild så jag kan komma ut om det blir kort besök. Neeej för faen, jag vill träffa vovven.

Oj, vild var bara förnamnet. Store jävla tänder, men världens snilleste. Efter att hun hade dratt tjugu varv runt i huse, kom hon till mej och ville leka. En stor boll skulle jag kasta om och om igen. Och hun gjorde världens rivestart vare gång, och krockade med vägga varje gång i änden.

Får du sove på natta, frågade jag min kompis. Jo, hun lugnar sej då och ligger under sängen. Faen trot.

Hunden, vår allre bäste vän. Obs att detta menar jag med sanning.

@Suey Typ så kände jag också! Men det är lite sorgligt, vi har haft väldigt kul ihop också. Fast jag tror att hon mest minns att vi druckit vin ihop, hon kanske tappat intresset pga det?

Kram 🐘

@Andrahalvlek Har hun inte tid ens med en promenad är det kört. Skippa henne 2a 1/2. Båda måste vilja, och du har gjort ditt.

Heja dej 👍