Senaste kommentarerna i forumet

@JHL stort grattis till viktnedgången, gynnar både den psykiska och fysiska hälsan och även egot, vis av egen erfarenhet😅, tråkigt med migränen, hoppas det finns lösningar. Fasen vad vi är igenom det värsta nu, ger hopp till nya på forumet som är mera i början på sin resa, hoppas jag. Ha de fint JHL

@Silvertärnan Tycker att du hanterade situationen superbra! Det enda trista är att du går hem med en jobbig känsla. Var på ett seminarie i helgen där en forskare pratade om vikten av att våga prata om det som gör ont, med jag budskap. Inte tolka den andras motiv utan endast det här blir inte bra för mig, hur kan vi tillsammans hitta en lösning i framtiden som blir mera förutsägbar, bra för oss båda. Ja ngt sådant. Stress triggar verkligen asuget, så himla bra att du står emot, för varje sån erfarenhet bygger du ditt skydd mot a lite starkare, du är tapper👊💥

Sambons alkoholvanor/problem har alltid varit påfrestande för hela familjen. På senare tid har vi sett viss förbättring och han har minskat både drickandet och förbättrat sitt sätt att hantera det. Men det har även blivit så tydligt att trots vissa framsteg så har både jag och barnen på senare tid ”tappat tålamodet” rejält, och trots att han kanske (eller kanske inte) är påväg uppåt så störtar vi som familj nedåt. Jag har så svårt att förstå hur han kan åsidosätta oss/sin familj så gravt. Exempelvis genom att utsätta barnen för att själva utveckla ett eget missbruk längre fram, då risken för den typ av problem ökar med ca fyra gånger (eller 30%) för ett barn som lever med en förälder med missbruksproblematik. Men även genom att riskera följderna som skulle kunna bli aktuella redan i dagsläget, så som att barnen som annars bor med sin mamma inte längre skulle vilja komma hit, eller en separation oss emellan. För mig känns det helt ofattbart.

@Silvertärnan Bra där! Ett steg i taget, och aldrig första glaset. Jag brukar tänka HALT - beror suget på att du är hungrig, arg, ledsen eller trött? I så fall kan du lösa det med annat än alkohol. Men vilken dålig planering av kollegan... Bra att du stod upp för dig själv!

Hej på er,
Allt rullar på med mig. Jag har nu avslutat i samråd med dem relationen/hjälpen med.både regionens beroendevård och kommunens samtalsstöd. Det känns bra att segla helt solo men blir det problem så kan jag återvända till dem. Jag rekommenderar att ta så mycket hjälp man kan få iallafall initialt.
Tyvärr så har jag nu återfått migränen var och varannan dag vilket är jättedrygt, släng även på tröttheten så är inte alla dagar sådär jätteroliga men det är inget skäl för att börja dricka. Förhoppningsvis så blir det bättre annars så får jag masa mig till sjukvården om ett par månader för då är väl tillståndet att betrabta som permanent. Jag hinner iallafall med att träna, spela golf, jobba och det bästa vilket är att hänga med fru jhl mellan migränen och tröttheten så i det stora hela är allt bra. Jag har inte heller sug och håller mig nykter så jag har egentligen inget att klaga på förutom lite gubbgnällande. Och det får man väl göra?
Nu är det dags att avrunda dagen.
En rolig sak hände häromdagen när en bekant sade att jag hade blivit smal vilket såklart var kul att höra. Jag hade glömt viktnedgången och har nu bestämt mig att plocka bort yrrerligare 5-7 kg till som start.

Ha det bra. En dag i taget.

@Silvertärnan: mycket bra och starkt av dig att sätta tydliga gränser, inte acceptera ad-hoc lunchmöten bara för att vissa är dåliga på att planera. Bra att er chef agerade vettigt. Lunchen behöver man för att ta lunch och få en paus, kanske snacka litet diverse med kollegor. Du har gjort helt rätt och ska absolut inte älta detta.

Kram!

Idag var det ingen bra dag på jobbet. Dels hade jag bommat att informera en kollega om ett möte och dels så blev det en situation i ett sammanhang med en annan kollega kring ett kommande möte som hen ville att jag skulle prioritera fast jag redan sagt att jag behövde prioritera annat. Där och då var jag tillbaka I samma känsloläge som tidigare triggat stress och därmed ältande och till sist den enkla lösningen att ta till alkohol för att hantera detta. Jag vet att jag har rätt att sätta gränser för hur långt jag ska behöva tumma på min planering i förhållande till kollegans oförmåga att planera. Den här situationen är återkommande i vårt samarbete, jag planerar, lägger tid på att få till det mesta så att andra ska kunna fokusera och jobba medan den här personen tar för givet att alla runt hen ska planera om och vara tillgängliga när det passar. Vi har samma chef men den personen är alldeles för snäll och undfallande i de här situationerna och säger inte heller ifrån. Idag stod jag fast vid min planering och avböjde mötet vänligt men bestämt. Mötet skulle dessutom vara under lunchtid. Jag känner att jag behöver sätta gränser och att jag behöver markera att det inte är ok. Men det skapar mycket känslomässig stress som jag behöver hantera. Jag pratade tillsist med vår gemensamma chef som bad kollegan boka om till en tid då vi alla kan. Men jag var trött ikväll och blev irriterad och hade svårt att sluta älta. Situationer som den idag är ju vanliga mellan den här kollegan och mig, vi är varandras motsatser. Jag brottas hela tiden med hur jag förhåller mig i det här men det är svårt. Det äter energi och jag mår inte bra. Så - ingen vidare värst skojig dag men den slutade inte med en pava vin i alla fall. Alltid något 🙂.

Hur går det med snuset? Undrar kanske någon. Det går bra. Varje kväll fyller jag en dosa med 10 vita Veloprillor, som har två styrkepluttar. Rejält mindre styrka med andra ord och inga prillor i onödan. Ofta klarar jag mig på 8-9 prillor per dag!

Lite grovt räknat tänker jag prilla efter måltid/mellanmål och att jag ska vara ”tom” minst en timme mellan varje prilla. Och det är helt nytt, tidigare har jag haft prilla i truten konstant, som på löpande band.

Det är med andra ord inga specifika situationer som jag förknippar med snus. Jag kan känna en viss ”tomhet” när det gått en timme, men jag kan sysselsätta mig och klara ytterligare en stund.

Precis efter måltid är dock suget tydligt, så nästa utmaning är att försöka vänta längre och längre med att ta prillan efter maten.

Inga direkta utsättningssymptom. Än.

Kram 🐘

@Nikkan60, om du vet att du tappar kontrollen efter några glas och drabbas av minnesförlust - vad är det som gör att du ändå väljer att ta dessa glas och riskera ny kontroll/minnesförlust? Du säger att du inte känner något sug de dagar du inte dricker men vad triggar ditt beslut att ta första glaset de dagar du dricker?

Jag vet att detta kan vara mycket svåra frågor, jag har själv frågat mig detsamma och har inget bra svar för min del mer än att det var någon slags slentrian och/eller att jag ville ha det för att slappna av. Ett glas blev till två och lätt en pava per kväll tills helt nyligen när jag bestämde att det får vara slut med detta. En del kan säkert lära sig dricka med måtta igen men jag ser detta som enklast att inte dricka någon A alls, där jag är just nu i alla fall.

Lycka till och fortsätt skriva!

Jag upptäckte denna sidan i söndags och har läst mycket av andras inlägg och svar. Det känns skönt att veta att jag inte är ensam om detta. Jag måste tänka efter före! Jag vet att jag inte är beroende, känner inget sug de dagar jag inte dricker. När jag dricker så dricker jag oftast med måtta. Det är de andra gångerna jag är rädd för. Det är från ena stunden till nästa så är minnet borta. Kan jag förmå mig själv att tex inte dricka mer än max 4 glas de gångerna/kvällarna? Eller låta ett glas vara en timme innan jag tar ett nytt? Tankarna snurrar....

@EbbaiHulu har saknat dig! Känn absolut inte dåligt samvete mot mig, jag om nån förstår! Vi gör det tillsammans & även om du fick ett återfall så är varenda nykter dag en vinst! Kanske kan återfallet ge dig insikt som får dig att agera annorlunda i framtiden. Sträck på dig istället så fortsätter vi kampen! Har du något möte med kommunen inplanerat?

Hade just ätit en god smörgås med makrill och ett glas med mjölk och tänkte gå och vila mig en stund men var inte tillräckligt trött för att ligga still fast jag var trött. Blev mest bara en ångest. Tänkte då på det här med att det ska vara så bra att träna sig i tacksamhet. Men kände faktiskt inte någon sådan alls fast jag väl borde ha gjort det.

Detta då jag ju har det rätt bra trots min Dystymi kopplad till ADHD/ADD med mera. Tänkte ändå att man ju kunde försöka att städa och göra något nyttigt, men hade ingen lust att göra nåt sånt alls. Trots att jag inte hade något alkoholsug så hade jag då säkert av gammal vana öppnat en flaska eller en burk med nåt alkoholhaltigt för att kunna få koppla av en stund och kanske även förändra sinnesstämningen åt nåt slags håll. Hade då inget sådant kostsamt nervgift hemma vilket man väl får vara tacksam för så att säga.

För vet ju som nykterkvist att sånt inte fungerar så himla bra i längden. Tog hur som helst och reste mig upp från stolen och dammade av min gamla jordglob. Då vaknade liksom fantasin. Började fundera kring jordens rotationshastighet och det här med hur allt i universum tycks gå runt i fastlagda banor och att allt liksom snurrar runt för att det ska fungera som det gör.

Tänkte då plötsligt tanken om hur det skulle kunna gå om jordklotet plötsligt stannade och hamnade på en fixerad plats. Så roade mig då återigen en stund med att googla lite och skrev in följande fråga: Vad skulle hända förutom att dag och natt skulle fastna på en viss position om jordklotet slutade att snurra runt med för oss människor en lämplig hastighet som pågår nu?

AI-översikt

Om jordklotet slutade snurra skulle en katastrofal rörelse ske där allt som inte sitter fast i marken slungades iväg med hög hastighet, vilket skulle orsaka enorm förödelse och en fullständig omstrukturering av landmassor. Vädret skulle förändras drastiskt med extrema temperaturer, eftersom en sida av jorden skulle vara ständigt utsatt för solen medan den andra var i evig natt. Dessutom skulle jordens magnetfält försvinna, vilket lämnade planeten och dess invånare oskyddade från skadlig kosmisk strålning.

Katastrofala effekter på ytan

Förintande hastighet:
Jorden roterar som snabbast vid ekvatorn (cirka 1600 km/h), och om rotationen stannade skulle allt lösryckt material – människor, byggnader, vatten – fortsätta röra sig i denna hastighet, vilket skulle leda till total förstörelse.

Förändrad landmassa:
Havsvattnet skulle dras mot polerna, vilket skulle skapa enorma polarhav och lämna en stor landmassa vid ekvatorn.

Extrema klimatförändringar

Värme och kyla:
Den enorma skillnaden mellan evig dag och evig natt skulle leda till extrema temperaturer; ena sidan skulle koka och den andra frysa.

Enkla vindmönster:
Utan jordens rotation och Coriolis-effekten skulle de komplicerade vädersystem som orkaner upphöra. Istället skulle en enkel vindcirkulation skapas med vindar som rör sig från kallare poler till varmare ekvatorn.

Förlust av jordens magnetfält

Skyddet försvinner: Jordens magnetfält, som skyddar oss från farlig kosmisk strålning, skapas av rörelsen i den flytande metalliska kärnan. En stillastående planet skulle innebära slutet för detta fält, och det skulle inte längre finnas något skydd mot solens och kosmos farliga strålning.
-
När jag hade tänkt en sekund på det jag hade läst så infann sig en liten tacksamhetskänsla om att det nog är bra med lite rörelse trots allt, fast jag väl inte har haft ork till att prestera mer rörelse än som mest kanske ett hundratal promenadsteg i snigelfart över golvet runt i lägenheten och fram till min balkong för en sittning och intag av energidryck samt sedan returpromenad tillbaka till datorn i köket den senaste timmen alltså.

Måste väl bli lite bättre på rörelse. Kanske inte i den fart som råder här i landet på våra breddgrader när det gäller jordklotets ungefärliga rotationshastighet, för man hade ju även läst att hastigheten var beräknad till omkring cirka 837 kilometer i timmen. Själv få man väl vara tacksam och glad om man lyckas göra 30 knyck i medvind på cykel nån gång.

Så har man då än en gång skrivit lite tok på detta eminenta forum. Förresten, det var trevligt att ni @Vitvargen, @Ros, @vår2022, @Carisie tittade in och skrev lite trevligt för sånt behövs då ibland när man inte kanske känner sig direkt på topp. Men nu verkar burken med energidryck ha kickat in en aning vilket ju var bra då jag inte orkade koka på det där kaffet som jag hade tänkt att klara av. Så nu har man då fått sin ranson med koffein hur som helst.

Ha en fin kväll!

Idag regnar det. Latmasken får givetvis luft: ”Nä, fy fan. Du behöver inte springa när det regnar. Du har varit så duktig hela augusti. Tänk på att det blir halt på asfalten. Och på löven! Ta en snabbrunda med hunden, det räcker!”

Då avbröt plötsligt den positiva lösningsorienterade vd:n i pannloben: ”Du har varit så duktig och sprungit i vidrig värme hela sommaren. Nu ska du lära dig att springa i regn. Ge det fem-sex gånger så är du hur bekväm som helst. Baggis. Till och med skönt med lite svalkande regn. Våt av svett eller regn? Same-same.”

Nu har jag sprungit. Man ångrar aldrig en löprunda! Påminn mig om det i vinter när det är mörkt, halt och kallt.

Kram 🐘

@Flarran Så är det ❤️ Precis som @vår2022 säger så är vi inte mer än människor. Jag skulle, helt utan dystymi, bli jätteledsen om någon klankade på hur jag använder språket när jag sätter ord på mina tankar och känslor och definitivt tappa lusten att skriva. Jag har sagt det förut: ändra inte på något. Du är den enda som är bäst på att vara just du i hela världen - på gott och ont såklart - alla andra är bara bleka plagiat! 🩵

@Maud Jag har inte ADHD, men kan ändå relatera till det du berättar och känner. Just trötthet och hunger tycker jag triggar suget. Men så bra att du klarat att vara nykter så länge! Hurra för dig-jag skulle vara jättestolt!

@Molnet
Alkoholberoendet är ett tungt lass. Tänker att det kommer att finnas i olika tyngd hela livet och att det man kan göra är att försöka hitta bra sätt att bära = vara alkoholfri.
Själv har jag just nu lite mer egen plats i livet. Jobbar tillsammans med maken på nykterheten. Kluvet. Skönt att vara nykter och känna orken komma samt "slippa" dricka. Ändå tränger sig tanken på en flaska rött på allt emellanåt. Bara att kämpa på...
Yoga med svärdotter låter riktigt Fint!💪

@Flarran Precis, man är inte mer än människa och så klart blir man ledsen av tråkiga och negativa kommentarer som dessutom inte har bäring. Det är inte relevant och har noll betydelse i sammanhanget. I detta forum ska man kunna vara precis som man är och det är det som är tjusningen. Så fortsätt att vara dig själv, det är då som du är bäst❤️

@Flarran så härligt att du är du och att du skriver vad du vill och på ditt sätt. 🤗

PS. Ser att du redan rett ut hur "man" respektive "jag" funkar i svenska språket, det jag försöker säga är att det är tvåsidigt. Ibland använder vi "jag", ibland "vi", ibland "man" vilket speglar spektrumet mellan inre personliga upplevelser och sådana man tror delas av andra. Du skriver på ett utmärkt och nyanserat sätt så tänk inte ett ögonblick mer över detta.

@Flarran: under min korta tid hittills på forumet är du en av de som inspirerat mig till att ta steg mot där du är idag. Så snälla, fortsätt skriv precis som du gör, bry dig inte om någon obetänksam kommentar som kan dyka upp ibland där skribenten förmodligen inte har onda avsikter men misslyckats att förstå hur kommentaren kan tas emot. Sånt kan hända den bäste.

Jag använder själv "jag" väldigt ofta här på forumet, helt enkelt för att man på ett sätt gör denna resa i ensamt majestät och varför då krångla till det. Att vi samtidigt agerar med stöd av andra är orsaken att vi är här på forumet, en enorm styrka att se sig som medlem i ett kollektiv och betyder i det här fallet att dela personliga upplevelser och erfarenheter. kring den virtuella lägerelden.

Kanske kommer även jag att få någon syrlig kommentar vad det lider, detta är något jag räknar med när man tillåter andra att kika in i de djupare funderingarna om livets glädjeämnen och bekymmer. Jag bjuder på detta i så fall, det spelar ingen roll för mig eller de intensioner som driver mig.

Kram!

Fortfarande alkoholfri. Jag vet det har knappt gått någon dag alls i september men jag föredrar att glädjas mig i förtid. Detta går ju jättebra 😄

Jag vaknade till strax före tiotiden denna tisdag och funderade på om jag skulle skriva något mer på min sida här på forumet. Detta då jag hade börjat att bli nedstämd och känna mig fåkunnig i språket. Vad är det för mening med att skriva något överhuvudtaget på ett forum som egen nykter alkoholfri terapi om jag ska behöva utstå att få kritik för att jag inte är tillräckligt jag-centrerad var något som hade börjat att snurra runt i min tankevärld.

Jag som dystymiker är väl kanske lite överkänslig för kritik, vilket väl kanske är en del av min psykologiska problembild som gjorde att jag en gång började sitta tyst i ett hörn och dricka alkohol på det sätt jag gjorde då jag kände att jag inte alltid passade in riktigt i andras mallar om hur man skulle vara, tänka och uttrycka sig för att vara precis som alla andra. Jag började alltså känna mig otillräcklig och deprimerad och började tycka att det mesta började kännas dystert mörkt och allmänt meningslöst igen. Höll på att tappa sugen alltså.

För hade innan jag somnade till tidigt i morse funderat på ett inlägg av en fåordig skribent som tydligen hade ogillat mitt sätt att skriva om mig själv, och alltså på min egen sida. Du ska inte använda ordet ”man”, Du ska skriva ordet ”Jag” var något som hade fastnat i mitt sinne och fått mig att börja tänka så pass djupt att jag funderade på att skita i att skriva något mer som nykter och alkoholfri terapi, något som kanske bara hade varit en fånig grej liksom.

Funderade en stund allvarligt på att klä på mig och åka iväg in till bolaget och köpa ett par flaskor starkvin, tio stora starköl i tioprocents-klassen och en hela vodka att trösta mig med under ett par dagar och skita helt i nykterheten. Ville först inte ens dra upp mina grå persienner där i sovrummet. Men gjorde det ändå och skådade ut på min gård där regnet öste ned, och inte blev jag mycket mer munter av det precis, utan väl mera tvärtom. Jag är värdelös var ett mantra som började snurra igen.

Jag som hade varit så glad och positiv dagen före. Men varför ska man vara glad, varför ska man vara positiv om det trampar folk på tårna kan man tänka. Förlåt mig, menade så klart, Jag, det är ju så lätt att glömma bort att det tydligen finns någon oskriven lag om att det alltid ska skrivas Jag och inget annat, för att inte framstå som någon som inte vill ställas till svar/kännas vid. Men vad är det jag ska ställas till svars för i en dagbokssida på nätet som jag själv skriver som min egen terapi. Ska jag gå omkring och ha dåligt samvete för att jag är jag? Ska Jag försöka att var nån annan till lags...

Jag vet att det finns böcker av kända författare eller historiska personligheter inom konsten bland annat som har betitlat sina böcker om sig själva med titeln JAG, och kände att om jag måste följa vad andra anser är det rätta när det gäller att skriva, och då alltid måste börja eller forma varje mening i jag-form så blir detta nog slutet av mitt skrivande. Detta eventuella val påskyndat av kanske av någon anonym kritiker som kanske själv inte skrivit många ord om sig själv i jag-form och som kanske mest väl bara ibland nån gång vill klaga lite allmänt.

Men då jag var nykter och balanserad och kunde tänka klart och redigt så vaknade plötsligt lite jävlar-anamma och jag tänkte att - Jag skiter väl i vad folk tycker. Gillar de inte mitt sätt att skriva får dom väl gå och läsa på nån annan sida som kanske bättre överensstämmer med deras önskemål om hur en text bör formuleras för att passa deras tänkesätt. Försökte att skaka av mig dessa tankar om skrivteknik som höll på att få mig ur balans.

Just då så vaknade mitt nyvunna intresse för att söka svar på saker och ting via sökmotorer och sånt där som AI-genererade allmänt hållna svar som i bland kan vara riktigt tänkvärda enligt väl min ringa mening så att säga. Så googlade alltså på följande sökfras: När man skriver man är det för att man inte vill ställas till svars/kännas vid. Sådant kan man ibland läsa på nätet, är det sant?

AI-översikt
Nej, påståendet att "man" i skrift alltid används för att undvika ansvar är inte sant; det är en generalisering som ignorerar att "man" är ett vanligt och neutralt pronomen för att uttrycka allmänna sanningar eller observationer, precis som "vi" eller "en person" kan användas för att beskriva generella beteenden utan att nödvändigtvis syfta till att undvika ansvar.

Varför "man" används:

Neutralt uttryck:
"Man" används ofta för att uttrycka en generell sanning, en vanlig observation eller en allmän regel.

Objektivitet:
Det kan bidra till att ge ett mer objektivt och mindre personligt intryck, vilket är önskvärt i många sammanhang, som i akademiska texter.

Enkelhet:
Det är ett enkelt och kort sätt att uttrycka en tanke som annars skulle behöva formuleras mer omständligt.

Exempel:
"Man måste plugga hårt för att klara proven" är ett generellt konstaterande om studier.
"Man kan se att mönstret är tydligt här" är en objektiv observation.

När det kan verka vara för att undvika ansvar:

Otydliga källor:
Om en källa är otydlig eller saknar specifik författare kan det ibland vara svårare att bedöma dess trovärdighet, men det betyder inte att "man" automatiskt används för att dölja sig.

Källkritik:
Vid källkritik, där man bedömer en källa, är det viktigt att fråga sig vem som är källan, när den tillkom, och varför, för att avgöra dess användbarhet. Om det är ett inlägg på en plattform där användaren inte vill identifieras, kan en användare välja ett anonymt användarnamn för att undvika att identifieras.

Sammanfattning:
"Man" används inte bara i syfte att undvika ansvar. Det är ett mångsidigt pronomen som främst används för att uttrycka allmänna observationer och fakta, och att dra en slutsats om att det alltid syftar till att dölja sig är en förenkling som inte stämmer i alla fall.
-
Nu känns det lite bättre igen efter lite skrivterapi och att jag har fått ur mig lite störande tankar som kunnat fått mig att åka iväg in till bolaget och skita i nykterheten. Tänk att man kan vara så pass känslig för sublima påhopp ibland. Men man är väl inte mer än människa som det väl brukar heta i olika skrifter. Med nykterheten så växer även stegvis självförtroendet har jag läst någonstans på nätet och nog verkar det ligga en del i det påståendet.

Det är lite grått utanför mitt köksfönster och regndroppar faller och dansar sin dans i en vattenpöl där ute på gården. Funderar på att koka på en kanna med kaffe att ha att värma mig med denna höstdag. Någon sittning på balkongen som var så trevlig i somras lockar väl inte direkt i stunden. Men vem vet kanske går jag ut och sätter mig en stund där ändå, för lite frisk luft kan väl aldrig skada.

Matklockan har börjat ringa nu, då magkänslan med ett knorrande börjat påminna mig om att det nog är dags för lunch denna tisdag. Förresten, @vår2022 och @Carisie, det var trevligt att ni tittade in här mina vänner och skrev några ord, sådant uppskattas för det mesta även om det ibland kan störa ens cirklar när någon ordfixerad väl försöker vara den som vet bäst på nåt sätt kan man tänka. Nej, nu får det vara nog med skrivande på en stund för nu verkar negativismen bubblat igång igen, så får nog fokusera på lunch.

Ha det gott mina vänner!

@nuärdetnog28, en dag som Amanda L skriver. Ta ett steg i taget eller lagom stora bitar, för: ”Man kan ju äta en hel elefant bara man delar upp den. För stora ’portioner’ ökar risken för att det känns övermaga och du ger upp”
Du fixar det här! 🤠

Hej ettsistaglas och välkommen! Känner mig litet obekväm med att ge råd eftersom jag bara varit medlem ett par dagar och hittade forumet förra veckan. Hur som helst, det faktum att du gjort ett inlägg här om problemet du upplever är bevis för att du tagit detta viktiga steg - att söka hjälp från andra som varit eller är i liknande situation. Det finns en oerhörd förändringskraft i detta.

Kanske totalstopp är bra för dig, kanske finns det andra sätt att dra ner men för mig testar jag totalstopp och det har gått fint hittills. Förutsättningarna är helt individuella för vad som funkar och inte.

Varmt lycka till och hoppas få höra mer om din resa!

Jag stannade hemma fr jobbet idag! Hade satt larmet på 6 men när det ringde så stängde jag av och gjorde så några gånger. Var så himla velig men till slut bestämde jag mig för att stanna hemma. Somnade om och sov till 9.15. Sitter fortfarande i nattlinne och morgonrock. Ska sätta på en kopp kaffe. Känner lite stress. Det beror delvis på att jag har inte kontroll på jobbet. Det är ju ingen som tar mitt jobb när jag är hemma. Men, jag ska försöka göra det bästa av dagen dvs sortera tankar, köpa knappar och garn.

Kram🥰