Senaste kommentarerna i forumet

vår2022, Vitvargen. Tack igen för kloka vänliga inslag, tänk vilken skillnad ni gör för en dåsig fooliehutt🤗. I ”dreamin’ man” fångas i viss mån mina hopmixade natt- och dagdrömmars känslor:
”Now the night is gone, a new day is dawning
And our homeless dreams go back to the street
Another time or place, another civilization
Really make this life feel so complete”
I en textrad parkerar han sin bil, sitter med laddad pistol och utan att veta vad han tänkt med det, utan att själv äga en pickadoll och utan tanke annat än den att aldrig knäppa mig själv trots att jag i vissa låga stunder levt klart. Så kan jag förstå känslan, den har oftast dykt upp när ångesten efter en brakfylla varit som värst. Men det var länge sen nu och dit ska jag inte tillbaks. Jag har slutat serva ekorrhjulet så det börjat rosta och på dagen går härligt trögt och långsamt. Nuförtiden är det snurr först när nattmaran illusoriskt oljar skiten och det jobbar jag på att motverka natt efter natt. Hade jag varit på fyllan så hade jag kutat runt som en galning, men jag är nykter så nu är det maran som får ränna runt i hjulet. 🤠🎶
https://m.youtube.com/watch?v=7L-DhkWKfIk

Fredagsfeeling! Tankar på alkohol långt borta idag. Igår pratade vi om vit månad på jobbet. Det verkar vara många som tar en sådan efter nyår. När jag drack så var det två vita månader efter nyår. Men förra året när de två hade passerat och jag började dricka igen kände jag inte att jag var särskilt pigg på att dricka men jag fortsatte ändå nästan tre månader fram till jag tog beslutet att ta ett alkoholstopp den 25 maj. Det var som att hjärnan inte tog in effekten av alkohol längre. Jag kände mig varken mindre stressad, piggare eller mådde bättre i ruset. Allt var bara ett tvångsmässigt jagande efter något jag inte längre kunde få. Kroppen signalerade också och jag hade lättare för att snubbla, ramla och kände mig svag och eländig fysiskt. Allt handlade om att hålla ihop under veckan så att jag fick hälla i mig på fredagen, stänga av känslomässigt. Dagarna innan helgen hade jag planerat för inköp och att gömma flaskor så att jag skulle ha tillgång under helgen. Den bästa helgen var också då make och son var borta några timmar så jag kunde smådricka lite lagom så att det inte skulle märkas och sedan komma snabbare in i berusningen när maken och jag skulle ta varsitt glas helgvin. Idag har jag svårt att fatta att det var jag för mindre än ett år sedan. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag slipper dricka. Ikväll blir det en alkoholfri öl eller en god läsk till maten, vila och återhämtning med nån serie, bastu eller något annat avkopplande. Trevlug helg!

@lejla77 om det är mat du ska laga går det utmärkt med matlagningsvin från en livsmedelsbutik ☺️

Tack snälla @Jempa123 🥰🙏
Ja man är nog så illa tvungen i processen att omprogrammera hjärnan, och känslor -både positiva känslor och negativa, för båda triggar ju tydligen iaf hos mig .
Är jag glad eller något roligt har hänt då kan man fira med a.
Något negativt- då använde jag a som en vuxennapp.

Det har varit några dagar med dippar nu som man har varit tvungen att ta sig igenom, en del av hela omställningen gissar jag eller klimakteriet ( det kan också bråka med ens psyke . .
Men har inte haft några mer sug efter a - tack och lov!!
Har ju fått en ny "vän" i Tonic water 🤣
Så det går några flaskor..Välvärt det.

Nu har jag dock hamnat i ett dilemma, där jag har hittat ett recept där vin ska ingå( så klart!??)
Men jag känner mig inte redo att gå in på bolaget än..
Så får nog spana in vad matbutikerna har att erbjuda istället..
Dessa fällor...suck.

OBS: jag borde skrivit att *jag tolkar din berättelse som* att du kände si och så, jag vet inte vad du faktiskt kände såklart.

I all välmening,
Vv

@fooliehutten, jag förstår att den där forskningsrapporten kändes ända in i märgen. Din hjärna visualiserade innehållet i detalj för dig genom att sätta dig i råttans sits, du identifierade dig som en av de få råttor som fortsatte trycka fram alkohol trots obehaget av elstöten. Detta är viktigt: det var nedslående för dig att se detta och du kände dig rätt ensam på så vis som en av de få, särskilt mot bakgrunden av dina minnen från femtonårsåldern.

Experimentet du läste om är visserligen en smula belysande för fällan man hamnar i som alkoholberoende, forskarna har dock missat en extremt viktig detalj som du själv noterade: de negativa effekterna kommer med en relativt lång tidsförskjutning *efter* intaget, och utvecklas progressivt över mycket lång tid. Modellen är därför alltför förenklad för att man ska kunna komma någon vidare vart i alkoholforskningen, ingen av oss som är här har upplevt några omedelbart negativa effekter av "första glaset" snarare tvärt om. Du skriver målande om detta hur din värld fick färger, andra kan beskriva det som att det lossade tungans band, kunna bli mer social etc.

Med detta vill jag säga att du inte är en av de få utan en av oss många!

Ha en skön fredag, foliehutten och fortsätt skriv och utforska!

@RedRidingHood
Om du anar vad jag håller på dig, blev riktigt berörd av din beskrivning med sången. Var just det som min son poängterade (om än utan sång 😁) hu, gråter aldrig men nu fick jag tårar i ögonen.
Livsglädjen.

Ja manipulationen o projiceringen är tuff. Och ofta egoistiskt.

Kram!!!!!
Fortsätt uppdatera!

@Guldlock Beklagar sorgen❤️. Det bästa du kan göra är precis som du planerar. Fokusera på andra saker och kasta sista vinet. Ett steg i taget, det ena benet framför det andra. Inte fly dina känslor i alkohol, det kommer inte att läka dig. Låta dina äkta känslor komma och vara i äkta kontakt med dem kommer att ta dig framåt. Låta sorgen få ta plats och ha sin process❤️.

Du vågar och du kommer att klara det❤️. Sköt om dig❤️

Tack för allt stöd. Jag gjorde tyvärr en vurpa i går. Om det var för att det var dag 3 eller för allt som just nu pågår i livet vet jag inte. Det enda jag vet att jag kände var att jag ville få sova. En ordentlig natts sömn. Som tur var blev det inte mycket men det blev och det räcker. Jag kanske kan dra en lärdom i att jag är extra känslig när det svajar stort som nu med bortgång av min förälder vilken skedde i onsdags. Fast onsdagkvällen klarade jag. Då var jag inte ensam som i går. Så kanske är jag kapabel att klara även tunga situationer bara jag just nu inte är ensam. Att ha sällskap fungerar som en yttre säkerhet mot att fylla glaset. Det var tokigt att det fanns kvar hemma. Hade inte hunnit gå till nedkastet med resterande. Till bolaget hade jag inte gått i går det vet jag med säkerhet och det är skönt. Har tagit ledigt nu ett par dagar så i dag får målen bli: duscha, gå på ett tidigare bokat möte för en tjänst jag sökt, plantera om några blommor och sedan se om jag kan hitta en bild på min förälder. Jo så klart ska det sista vinet bort också, det är prio 1. Jag vet inte om det är för höga mål utifrån status. Jag måste våga prova. Åter tack för allt stöd det värmer mycket!

@fooliehutten Drömmar kan verkligen vara hemska och kännas så verkliga. Blandat med det man varit med om under dagen och som kan trigga egna undertryckta känslor och händelser. Drömmar är ju läkande och bearbetar känslor, kanske har du kommit i kontakt med en djup känsla där du satt fången i buren? Att du kände dig oförmögen att komma ut ur buren och bara fortsatte att dra i spaken? Kanske kan du i nästa dröm kan öppna buren och släppas fri? Du har verkligen tagit steg mot friheten genom att sluta dricka, även om det emellanåt kunde få dig att känna dig konstgjort fri, en liten stund, men som i det långa loppet drog åt tvångströjan ännu hårdare med dubbla lås på buren.

Lite tankar från mig😁. Ha en fin fredag!❤️

Fy tusan vad bra!!!! Härligt att höra om hur det känns för dig nu.

@Smultronpaj Det kommer att gå bra! Stort grattis till 14 dagar!🥳. Superbra jobbat!💪❤️

Att utforska sina tankar och handlingar ärligt är väldigt hjälpsamt för att komma vidare.
Tex kan du fundera på varför du känner att du måste/tänker dricka på denna planerade grej. En vanlig ide är ju att det känns som man ger upp nått fantastiskt, att allt blir förstört annars eller att en tillställning inte är nått värt utan alkoholen.
Då kan man dra det vidare till varför det känns så? Och varför? Och var går gränsen för att det inte skulle vara så? Sjukdom (man kan inte alltid dricka tex inför en operation, undersökning eller pga en medicin). Transport (skulle man skippa tillställningen om man var tvungen att vara nykter pga bilkörning?) Grupptryck, skulle man offra alkoholen om alla andra var nyktra eller en vän bad dig vara nykter ihop?
Poängen är, hur viktigt är det egentligen. Och VILL man dricka eller VILL man bara inte ta tag i allt besvärligt som kommer upp om man låter bli.
Nu står det inte och hänger på ett tillfälle, men det är ett bra exempel att utforska. För det kommer vara många tillfällen att dricka framöver. Och det är rätt nice känsla att vakna och känna att man inte drack igår….
Och det är irriterande att känna att det är så viktigt att få sin alkohol att man styrs av det. Att man inte är en sån där person som bara kan dricka ibland eller låta bli utan att blinka.
Oavsett vad du beslutar så fortsätt kolla in här och skriv av dig. Det är alltid skönt att ventilera med andra som förstår.

@majken1987 ja de kanske har ”akuta fall” men hade det varit jag i ett annat läge än just idag hade jag tagit det som typ kvitto på att jag kan fortsätta dricka 😅 men så starkt av dig att bara tacka för dig och få en annan tid.

Tänker mest att beroende är progressivt så kanske man inte är där idag men det går snabbt att vara där imorgon istället så vill man sluta förtjänar man att bli mött i det tycker jag ❤️

Men verkligen heja dig 💪🏽

@vår2022 tack 🙏🏽 ja men visst är det så. Jag e en sån som aldrig har varit här och nu men övar otroligt mkt på det. Saktar ner tempot i vardagen och försöker. Svårt som f-n men övning ska väl ge färdighet. Låter så om jag lyssnar på din resa 🙂 men ja jag tycker oxå det e rätt tufft att inte få träna, mår ju bra av det.

@RedRidingHood väl kämpat och så bra att du får hjälp!

Det är verkligen svårt att hålla fast vid sin egen verklighet när någon annan försökt förvränga den under flera år. Och fortsätter göra det med alla medel den kan.

Klokt att få lite fysisk distans.

Jag försökte tillämpa grey rock metoden så mycket jag bara kunde när jag var där du är, det gjorde att hans metoder skiftade allt snabbare eftersom han inte kunde kroka fast mig med något.

Håll fast vid den där bilden då du står och sjunger när du stryker, det är tufft just nu men det är dit du är på väg❤️

@vår2022 .Ja man får påminna sig själv om sitt mindset.A&O är att skrota offerkoftan som är alldeles för svettig, kliig att bära.Lösningsfokusering är ett bättre alternativ

@Bubbelmorsan tack, det värmer ♥️

@Smultronpaj. Grattis till 14 dagar💥! Stort lycka till idag, du är så bra🩷.

Kram🌸

@fooliehutten, spånar om livet i undergångens ekorrhjul. Jag drömde att jag blivit nedsänkt i en annan livsform; starkt ljus och trådburar var den omgivande världens närmaste gränser, utanför detta inferno nådde perceptionen inte. Ändå var jag i detta ”här” medveten om det ”där”, där jag innan metamorfosen befunnit mig. Det ”där” som i dystymins mjuka (h)järngrepp hållit mig mentalt inlåst sen barnsben. Flykten från det ”häret” påbörjades när 15-åringen första gången smakade starkt; buren revs och det gråtrist bleka byttes till en sprakande explosion av färger. Världen kunde i ruset bli ett enda stort tivoli🎪. Drömmens förvandling av jaget var lika omtumlande, men klaustrofobisk och borde lett till mental kollaps, men trösten fanns här i den flykt som erbjöds i ett återupprepat elektriskt obehag följt av det återkommande behaget. IRL hade behaget kommit före obehaget, men i realiteten hade turordningen ingen betydelse på min tidsaxel. Jag fortsatte att trycka på spaken, förvandlade hjärnan till kalops och hade här- och därmed skrivit in mig i den undergrupp där meningen med livet var att gå under… tvärt vaknade jag och kastade en sömndrucken blick på forskningsrapporten jag somnat ifrån: ”I djurstudier har forskargruppen identifierat en undergrupp råttor som fortsätter trycka på en spak för att få alkohol – trots att varje tryck också ger en mild elstöt. De flesta slutar, men vissa fortsätter”. Ja, jag tänker då absolut undvika spakdjäveln idag! Även om jag just i detta nu har lite svårt att riktigt urskilja om jag är en man som just vaknat ur en dröm eller om jag är en labråtta som drömmer sig att vara en fooliehutt? 🐀🤔

Förstår dig precis. Vi är också just nu på utredning hos socialtjänsten. Jag fick reda på att min syster anmält då hon skrev till mig och min äldsta son. Vi valde att inte berätta för min man, men det gjorde att han blev super besviken och bitter på mig. Har tyckte att jag gjort helt fel. Han påstod att det var jätteviktigt att prata ihop sig innan socialtjänsten ringer så att man säger så lite som möjligt och att det inte får framkomma något som inte redan framkommit i anmälan. Att man måste ge samma bild. Han blev jätte besviken på mig. Men det var för att han inte hade chansen att manipulera mig till att säga det han ville. Nu har jag haft ett möte själv med socialtjänsten, min man ett möte och de kommer snart prata med vår gemensamma son. Sedan fick jag hjälp av en annan avdelning. I vårt fall ser inte socialtjänsten någon direkt oro för sonen, det är jag som inte mår bra i relationen. Det första som hände var att socialtjänsten ringer till alla inblandade. Sedan tog det ca 1 vecka innan beslut om att fortsätta utredning eller inte kommer via kivra. Sedan fick vi vänta ytterligare 2-3 veckor innan våra möten. Men det vara bli olika typer av utredningar beroende på.. kan vara skönt att ringa och fråga dem hur det kommer gå till i just ert fall.

@Rike jag hoppas verkligen det blir precis så som det blev för dig. Barnen är så kloka❤️. I somras åkte min man och son på semester 3 veckor själva. Under dem veckorna när jag och min äldsta son var själva började jag spela mycket mer musik, jag började sjunga när jag strök tvätt och kände mig så himla lycklig och lättad. Till och med grannarna uppmärksammade att jag sjöng 🙈 ( vilket de nog aldrig hört från vårt hus tidigare). Längtar så tills jag får känna den lättheten igen av att inte tyngas ner av en destruktiv person som jag behöver rätta mig efter.

Jag blir så rörd i vilket fint stöd det finns här. Ni är så fina! Jobbigt att höra vilket medberoende ett barn kan få. I onsdags gjorde jag det jobbigaste, som gett mig ångest i veckor. Jag berättade för min man att jag vill lämna på familjerådgivningen. Det var tufft att säga det, och det kändes inte lättare efteråt. Han pendlar mellan att jag borde åka hem till mina föräldrar och att jag ska ut från huset så fort som möjligt. Så plötsligt byter han strategi på kvällen och vill att vi ska fortsätta. Han erkände för första gången att han gjort fel som valt att dricka alkohol med främlingar han träffat samma dag istället för att äta middag med familjen på vår semestervecka i somras. Han erkände att han gjort fel som inte följde med mig och barnen dagen före vår sons födelsedag från puben och ut för att promenera längs ån på något som firas här varje år samma tid. Vi gick på det innan vi åkte in till BB och blev föräldrar och har det som tradition. När sonen fyllde år på morgonen låg min man i sängen och sov/bakis. Han kunde inte låsa upp dörren när han kommit hem på natten. Det är så dags att vakna upp nu, efter att jag försökt att göra slut 10-15 gånger sedan sommaren 2024. Han lovar och säger en massa fina saker, bättrar sig på vissa men tycker alltid att det är hos mig anledningen ligger. Jag borde stå ut med någon liten dålig sida för han har så många bra säger han. Jag är 40+ och alla vill göra slut i den åldern, det är bara en kris. Det är bara jag som har stressigt på jobbet, jag vill ju alltid göra slut då! Han vill inte att vår son nu både ska behöva prata med socialtjänsten och vara med om en separation. Han pratade nästan omkull mig redan första kvällen. Men nu ser jag det klart igen, så sjukt svårt att inte låta sig påverkas av en manipulativ människa. Imorgon ska jag träffa socialtjänstens avdelning för våld i nära relation. På söndag flyttar har en vecka till en stuga utanför stan. Kommer behöva åka hem för att ta sonen till skolan varje morgon. Känner att jag behöver komma bort, jag vet inte när han vänder kappan nästa gång. Den här gången är inte bara ytterligare ett försök att ta mig ur. Jag ska lyckas men det är det svåraste jag någonsin gjort. Tack för att ni finns.

@Johanna111e3 Jag hade samma känsla som dig och så många andra om att absolut inte utesluta alkohol helt. Här står (läs ligger) jag nu snart 2 år senare och har inte en tanke på att släppa in alkoholen i mitt liv igen. Håller med @Thompa_68 - unna dig en nykter period på tre månader och detoxa hjärnan lite grann. Kanske du kommer på nya tankar? 🩵

@Stinalotta Bra jobbat!!! Jag minns dina tidigare ganska uppgivna inlägg - det blir bättre! Lita på processen ! 🩵