skrev TemporaryPurposa i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
skrev TemporaryPurposa i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
@Vitvargen jag vill också drabbas av en sån blixt! Visst kan jag känna lite åt det hållet när jag läser om andra eller lyssnar på podd, men än så länge inget som jag känner har ruskat om mig... Kanske mer att ok, så där har jag inte varit ännu iaf.. som om jag inte är bland de värsta och då är det kanske inte så farligt. Men jag vill ju inte behöva komma dit heller! Jag vill att det ska ta slut här och nu.
Jag VILL tro att ett liv utan alkohol är mycket bättre än ett liv med. Men jag fattar också att mina känslor inte verkligen tror det än. De vill ha med alkohol i livet, fast egentligen bara på ett sätt som får mig att må bra, inte må dåligt.
Som jag skrev ovan också att för mig känns det i mina känslor som om jag skulle följa en jättetråkig, nyttig diet inte bara en viss tid utan resten av livet. Som att jag aldrig mer får äta lite goda onyttigheter, även när jag gått ner i vikt eller tränat hårt eller något.
Nu känns det så för mig att när jag hållt upp en vecka, så är det som att jag vill få belöna mig själv... Och för att belöna mig själv så ska jag få dricka, bara lite grand.
Försökt belöna mig själv med annat, god mat, efterrätt.. men det är liksom inte alls samma sak, inte alls samma effekt. Frustrerande!!!
Jag borde också försöka uppmärksamma alla fördelar med alkohol-fritt liv. Så att jag kan registrera för mig själv att "nu njuter jag jättemycket för att jag INTE dricker" på något sätt...
Tack så mycket för att du uppmärksammar att jag inte bedrar mig själv, det vill jag också uppmärksamma för mig själv och berömma mig för. Det är nog ett viktigt steg på vägen för att jag ska lyckas med detta, att vara helt ärlig och öppen med mig själv! Och det är skönt att kunna säga att jag känner mig mycket mer ärlig mot mig själv, speciellt när jag skriver här på forumet ÄVEN om jag har tagit ett snedsteg. Ingen skulle veta om jag inte berättade utan låtsades som att inget hänt och bara skriva på här. Men varför? Jag VILL ju vara rå, naken, blottad för MIG SJÄLV främst! Varför dölja det, som om jag kunde dölja det för mig själv?? Så pass mycket så att jag skriver här, för er andra att se också! Visst det må vara anonymt, men det känns ändå utlämnande och det påverkar ju mina känslor som skam, besvikelse, sorg, frustration så mycket mer än om jag bara skulle försöka skaka av det utan att skriva ner något...
Jag är verkligen tacksam för den responsen jag får! Det hjälper verkligen mig i att analysera och gräva och få fram saker till ytan!! Tack igen till alla!
Igår och idag har varit "enkla" dagar då jag umgåtts med andra utan att det varit någon alkohol med i bilden, så då är det enkelt för mig att inte behöva fatta några beslut om att dricka lite eller inte alls, dagarna bara rullar på...
skrev TemporaryPurposa i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
skrev TemporaryPurposa i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
Jätte nyttig diet ska det stå ovan haha
skrev TemporaryPurposa i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
skrev TemporaryPurposa i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
@vår2022 ja precis, jag är riktigt besviken på mig själv som inte kan klara av mina egna mål. Med så mycket annat klarar jag av det mesta jag tar mig för, men detta? Att det ska vara så svårt?!?! Känner mig också misslyckad iom detta, även om andra områden i livet går bra. Det här kastar ett stort mörker över alltihop och jag vet att när jag väl kan känna att jag klarar av att avhålla mig lite bättre, säg efter kanske några månader, så kommer det hjälpa mig att vara en gladare människa överlag. Det tynger mig väldigt mycket nu, speciellt då jag inte klarar av så mycket mer än en vecka utan att dricka nu, men förut så var det knappt några svårigheter att ha en vit månad...
Jag vill vara stark som INTE dricker! Jag vill kunna säga till mig själv att "yes nu är det två veckor utan någon alkohol." Och sen en månad osv. Jag vill ha ett liv som är fritt från alkoholens makt! Samtidigt som jag ändå vill hålla kvar den liiiite lite grann? Vill fatta känslomässigt att det inte går!
Och ja, skamm och alkohol sitter verkligen en ihop... Vill få bort skammen ur kroppen och huvet.
@Silvertärnan så extremt coolt att du hållit upp 10 månader! Jag höll upp över ett år för bara några år sedan men nu känns det mycket, mycket svårare. Har som sagt svårt att klara mer än en vecka, inte för ett fysiskt behov i kroppen utan det känns verkligen som det är psykiskt. T ex nu senaste gången så är det någon sorts "unna" mig och belöningsgrej. Så hårt kopplat i mitt sinne att man ska få dricka något för att fira/när man är glad. Det känns som att jag inte ger mig själv det där lilla extra, som att jag är på en jätte nyttig för som är tråkig och jag får aldrig ens ha en cheat-meal. Irriterande!!!
skrev TemporaryPurposa i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
skrev TemporaryPurposa i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
@Bubbelmorsan Ok... Det är en viktig insikt som jag inser att jag inte tror på helt ännu, dvs att jag är maktlös mot begäret. Jag vill säga att jag tycker likadant, meeeen det är precis som att jag samtidigt får en röst i huvudet då (alko-snubben såklart) som säger att "nej men riktigt så hårda behöver vi faktiskt inte vara. En stor del av livet har jag ju klarat av att oftast dricka "normalt" men ibland blev det alldeles för mkt. Det är ju bara på senare år det blivit såhär okontrollerbart... Så att jag inte skulle klara av att ens smaka lite grand låter ju helt överdrivet hårt."
Men jag har ju haft mååååånga liknande erfarenheter som här om dagen, dvs att jag bestämt mig för något innan ett event/en kväll men för att senare bryta mot det när jag väl fått ett eller två glas i mig. Så hur många sådana gånger behöver jag för att det ska räcka för mig och jag ska erkänna för mig själv eller tro på detta, att jag är inte den som bestämmer längre om jag börjar dricka, då tar alko-snubben över hela hjärnkontoret DIREKT istället för bara i slutet, som kanske det var mer förut.
Med andra ord jag har också hållt på läääänge med att försöka dricka bara lite grand, men förut har det ju ändå varit mer frikostiga regler, då har jag ändå fått dricka flera glas, bara det inte blir för mycket. Men nu har det varit mycket mer försiktigt, dvs bara ta lite grand, "smaka lite". Men som nu senast, då tog jag ääändå 2 drinkar, absolut mer än bara smaka lite! Och det ju räckte ju ändå inte, ville ha mer.
Önskar det fanns några knappar i huvudet som gjorde att man kunde få ändra på inställningarna direkt...
@Jempa123 ok, att måla upp två olika resultat av olika livsval i huvudet är nog bra. Ha något specifikt mål att arbeta emot istället för att inte bara undvika det ena resultatet...
Jag har också hållt på länge nu i min relation till alkohol, en relation där jag förut fått tröst och gemenskap från alkoholen men sakta men säkert så har det utvecklats till en riktigt osund och toxic relation där jag faktiskt inte får mycket positivt alls längre från alkoholen utan den mer förstör för mig hela tiden och får mig att må dåligt. Har velat göra slut många gånger och trott att jag gjort slut men sen helt plötsligt så är jag där igen och kelar och vill att det ska kännas bra som förut.
Varför är det så svårt att bara göra slut och klippa alla band?!?! Och bara inte svara, inte släppa in, när alkoholen försöker ta kontakt och försöker anspela på gamla minnen och säger att det kan bli så igen..
Intressant det du säger att du arbetar aktivt med att förstärka bilden av att du är beroende och inte kan dricka alls, den bilden av mig själv behöver jag förstärka.
Jag tänker på något sätt att jag är beroende men att jag vill hitta ett sätt att ha kvar alkohol på nååååågot litet sätt i livet MEN på en säker och kontrollerad plats som inte förstör för mig eller riskerar något. (Men... varför göra det så svårt för sig?- tänker jag i samma stund som jag skriver detta...)
Tänk va skönt om jag också kunde acceptera den bilden av mig själv, att jag kan inte kan dricka alls! Men tydligen är det inte accepterat ännu inom mig.
Hur gjorde du när du skrev upp vinster med att inte dricka? Gjorde du det här i forumet?
Jaaa... Det är nog det jag gör behöver inse/fatta/erkänna, att det inte finns någon annan väg för mig heller. Och ändå försöker jag hitta en annan väg, kanske att det funkar just för mig även om det inte funkar för andra? Typ så tänker min hjärna...
Tack för kommentarer och peppen ❤️
skrev MarkSz i Är min flickvän alkoholist?
skrev MarkSz i Är min flickvän alkoholist?
@Rike
Jag förstår vad du menar. Tiden går…
Min plan är att sätta en tidsram och se om det sker någon positiv förändring.
skrev truck 17 i Inte jag inte
skrev truck 17 i Inte jag inte
I dag är det första gången jag har sug på att bli full sedan 14/12 -25.
Men jag ska nog klara mig utan idag för jag tog antabuse igår.
Det blir dubbla prillor och vatten just nu.
Önskar ALLA en härlig helg
skrev Rike i Är min flickvän alkoholist?
skrev Rike i Är min flickvän alkoholist?
Ja, det är en vilja vi alla delar/har delat. Anledningen till att vi stannat i våra relationer.
Men notera att du ser ett problem och hon inte så detta med att stötta och jobba med är i dina tankar.
Så lätt att bli sårad och utmattad då man kanske inte vill se det. Tiden går och…
All lycka till!
skrev MarkSz i Är min flickvän alkoholist?
skrev MarkSz i Är min flickvän alkoholist?
Tack @Rike för din kommentar!
Det får mig att fundera.
Jag mår bra att umgås med henne när hon är nykter.
När hon dricker, då blir jag både fundersam och ledsen.
Har tagit upp det med henne och hon ser inte att hennes drickande är ett problem.
Jag vill att vi ska må bra ihop och att hon ska begränsa sitt alkoholintag.
Så jag försöker stötta henne och ge en chans att jobba med sitt problem.
skrev Jempa123 i Here we go again...
skrev Jempa123 i Here we go again...
@lejla77 stort grattis till 3 månader! Visst går man lite från klarhet till klarhet! Jag mår mkt bättre både i kropp och knopp! Har oxå unnat mig lite 3-månaders presenter. Glad påsk 🐣 ❤️
skrev Rike i Vill min fästman sluta dricka
skrev Rike i Vill min fästman sluta dricka
Fundera över vad du vill istället - du kan inte ändra på honom🤗
Leva med någon som ljuger och dricker är inte roligt, men vill han göra det så är det så.
Frågan är om det är en man du vill leva ditt liv med?
skrev Rike i Är min flickvän alkoholist?
skrev Rike i Är min flickvän alkoholist?
Tänker att det enda viktiga just nu är - mår du väl i relationen? Nu o framåt?
Men för att återkoppla en detalj - hon hade druckit i smyg om hon sluddrade.
Men ägna dig inte åt antal enheter osv, hennes ensak -bara vilka konsekvenser det får för dig. Bra att ni inte bor ihop.
Var rädd om dig 🤗
skrev Vitvargen i Here we go again...
skrev Vitvargen i Here we go again...
@lejla77, grattis till 90 dagar! Lustigt hur dessa 3-månadersperioder ofta har en extra betydelse i de här sammanhangen. Själv unnade jag mig en exklusiv och mycket spännande doft ungefär vid den tiden, plus en skitsnygg outfit jag tyckte passade min nya "Million Dollar Man"-känsla.
Du är så värd att belöna dig för ett förbaskat bra jobb!
Glad påsk!
skrev lejla77 i Here we go again...
skrev lejla77 i Here we go again...
Haft en bra fortsatt nykter vecka som har gått i hälsans tecken- så skönt! 🥰
Hoppas din vecka och påsk har varit fin än så länge🤗 @Jempa123
Imorgon dag 90, fysiken!! Det går framåt så orealistiskt! Nästan 3 månader utan a!!!
Har köpt och belönat mig med en stor blombukett och sprang in till Guldfynd - kom ut med ett par örhängen 🤣
Håller tummarna att det håller sig i detta spår, ett icke vinmarinerat spår dvs.
Glad nykter påsk på er! 🙏
skrev Rike i Börja från 0
skrev Rike i Börja från 0
Gå snälla du..
hans barn är väl inte där när han dricker?
Bara gå. Det finns ett bättre liv än att sitta i samma situation nästa påsk ♥️
skrev november25 i Del 2
skrev november25 i Del 2
@esterest Jag tror våren är en knepig period för mig också. Jag är ganska introvert och har levt med ångest under princip hela livet. Funderat på olika diagnoser men inte landat i någon. Trauma har inte gjort det hela bättre.. Men läkt en del från det.
Våren och sommaren får mig hur som helst att uppleva krav på att vara mer utomhus, vara social, aktiv, njuta av livet, som egentligen inte kommer utifrån utan är helt internaliserade. De skapar en stress i mig utöver den vanliga stressen jag alltid känner.
Antar att alkohol förutom att döva det som skaver inuti, också anses som något roligt och socialt accepterat att göra på sommaren. Om man sitter med ett glas vin på balkongen är man inte lika tråkig som när man sitter med en bok.
Kanske borde det här bli sommaren då jag lär mig att göra det jag vill och sluta lyssna på alla röster i mitt huvud om hur jag borde vara.
Fortsätta plöja Knausgård på balkongen helt oavsett väder och innehåll i glaset.
skrev november25 i Från ytterlighet till måttfullhet
skrev november25 i Från ytterlighet till måttfullhet
@esterest Ja kika på compassion! 🤗
Jag har ett huvud som i princip alltid jobbar. Har under åren haft olika sätt att försöka vila från det genom fokus på annat - ljudböcker, serier, komplicerad virkning, gitarr.
Det funkar också, men tycker att de här meditationerna kommer åt mer av det som skaver och skapar någon slags ro som även håller i sig lite genom vardagen. Jag tycker att det funkar bäst att använda en app med guidade meditationer. Då följer man rösten. Ska jag göra det på egen hand tappar jag lätt tråden.
Jag tycker appen Practice Mindful-Selfcompassion är bra. (Kostar 25 kr/månad och finns en provperiod på en vecka)
Till det andra.. Jo kvällen med sonen var trevlig och jag tror han tyckte det också. Det som blir lite komplext med honom är att nu är han 18 och får dricka.
Tidigare har han hållit sig helt från alkohol. Han bor själv och jag har valt att ge honom mycket frihet. Men pratat om alkohol och förklarat varför man inte bör dricka i ung ålder. Och han har valt att respektera det och följa det (han är en ovanlig tonåring).
Nu har han börjat utforska alkohol och vi drack ett glas champagne tillsammans den kvällen. Känner faktiskt att jag vill uppmuntra honom att det är okej att gå ut med vänner att ha kul. Men vill inte uppmuntra för mycket. Kändes lättare när han inte drack, nu kommer ibland skräckscenarion upp om hur han också utvecklar alkoholproblem.
Ibland blir jag så trött på att vara mig själv inne i mitt huvud 🤪
Den missade middagen med barnen gjorde sambon ledsen. Tror han kände sig dålig över det. Jag blev själv besviken. Kanske drack jag för att ta bort dömande känslor mot honom. Jobbigt att se hur han förlorar relationen till sina barn bit för bit.
Jag vet inte om jag tog på mig ansvar som du skriver.. Men antar att det hade känts mer tydligt om jag hållit mig alkoholfri med negativa känslor, än att välja att dricka.
Fast för vem har det egentligen någon betydelse? För mig själv? Tror han var minst lika ledsen över vad han gjort vare sig jag satt med vinglas eller inte.
Känns som ingenting är enkelt längre🙈 I alla fall inte när alkoholen kommer in i bilden.
Lutar ändå mot att försöka mig på måttlighet under vår och sommar. Får en känsla av självuppoffrande om jag skulle hålla mig alkoholfri för min sambos skull. Som jag inte heller gillar att vara i, någon slags självgod offerkofta i sommarsolen.
Ett annat alternativ är ju att dricka men bara inte med honom. Det känns också väldigt märkligt av någon anledning. Kanske för att jag inte har så många naturliga sociala tillfällen.
Nu blir den här tråden en mix av anhörig och fundering kring egen alkoholkonsumtion...
skrev Vitvargen i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!
skrev Vitvargen i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!
@Varafrisk, hoppas verkligen du får jobbet och är övertygad att du fixade intervjun, man kan alltid vara litet överkritisk mot sig efteråt men det är vad Jaget gör i realtid där och då som räknas och det är mer än gott nog. För jävligt att du ska behöva gå sjukskriven pga värdelösa chefer, sett samma på extremt nära håll senaste tiden tyvärr.
@Andrahalvlek, intressanta funderingar om ödet och ev inblandning av skyddsänglar. Jag är helt ok med att det kan finnas inblandning av högre väsen i våra liv då och då, och jag är öppen för att ge möjligheter till detta. Tex kör jag aldrig bil med aktiverad farthållare, just av anledningen du nämner: det har hänt mer än en gång att "bilen saktat in av sig själv" och därmed undvikit olyckor med troligt dödlig utgång. Kör jag med farthållare så minskar dessa möjligheter till ingripanden av mitt undermedvetna eller av högre makter, valet är enkelt.
Kram på er!
skrev Högmo i 50 dagar innan
skrev Högmo i 50 dagar innan
Kikar in lite snabbt och säger Glad påsk. 🐣. Nyktert
Kämpa på ni alla som fortfarande brottas med törst och ångest
Påsken var i många herrans år min mest hatade långhelg.
Så mycket bättre nu när jag är nykter. Jag bryr mig inte helt enkelt inte längre.
Så igen. Kämpa på!
skrev Bubbelmorsan i Det hände igen
skrev Bubbelmorsan i Det hände igen
Men vilken stjärna du är @majken1987 🌟🌟🌟! Så glad att höra att det går bra för dig! Glad påsk🐥🐣
skrev Andrahalvlek i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!
skrev Andrahalvlek i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!
@Varafrisk Håller tummarna stenhårt för att du får jobbet! Jag är ju på ett sätt fatalist och tror på ödet. Vissa saker är liksom menat att bli. Men vi måste ta de chanser som ödet ger oss: vi måste vara modiga och våga. Och när vi är modiga och vågar så finns det en viss tröst när det inte blir som vi tänkt, då var det inte meningen. Jag kan i alla fall finna viss tröst i det.
Minns när min yngsta dotter föddes svårt sjuk för snart 27 år sedan, då blev min tro på ödet hårt prövad. Det kunde inte finnas någon som helst mening med detta. I stunden, och många år framöver, var det bara kolsvart.
Men även där, några år senare, kunde jag finna en mening. Hon lever i nuet, älskar sitt liv. Ett lyckopiller för alla hon omger sig med. Och jag har berikats med fina kontakter jag aldrig hade fått annars, och förändrats radikalt i min syn på livet. Ytterst få yttre faktorer imponerar på mig. Jag brukar säga att det enda jag samlar på är relationer. Nära, roliga, kloka, berikande relationer. Gamla och nya bekantskaper, och inte minst relationen till min hund på senare år: och till mig själv ❤️
Det är först senaste året som jag börjat fundera på om mina tankar om ödets betydelse i våra liv kanske snarare är en gudstro? Att jag säger ödet men att det bara är mitt ord på gud? Jag har inte funderat klart där än. Flera gånger genom åren har jag tex undvikit bilolyckor, pga att jag blivit oväntat försenad. Det kallar jag skyddsänglar, som fördröjer mig. Jag är typ aldrig sen annars, är militäriskt noga med att passa tider.
Oj, vilken lång utläggning det blev i din tråd. De orden behövde tydligen komma ut.
Gladpåskkram 🐘
skrev Andrahalvlek i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!
skrev Andrahalvlek i Mitt liv i frihet…det nyktra livet!
@Varafrisk Kul att du kom ihåg min koppling till just Eksjö. Äldsta dottern med sambo, snart make, har flyttat till hus mitt emellan Eksjö och Vetlanda, så nu får vi upptäcka ännu en ny stad i Småland. Den stora skillnaden är att Eksjö kommun medvetet tackat nej till stora ”köplador” så vill man handla på Biltema och Rusta så är det Vetlanda som gäller. I Eksjö finns mer småbutiker och väldigt fina gamla trähuskvarter. Då kan man välja vilket man känner för. Beundrar Eksjö för att de sätter sig lite på tvären där, men vi får se hur det utvecklas. Att stå emot utvecklingen kan kosta massor också.
Kram 🐘
skrev Jempa123 i Det hände igen
skrev Jempa123 i Det hände igen
@majken1987 grymt jobbat med dina dagar!! 🥰 önskar dig en fin påsk 🐣
skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0
skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0
@Varafrisk 🥰🙏! Håller tummarna för dig ang nytt jobb!
Kommer fortsätta skriva här och inte minst läsa. Så glad för er som håller i nykterheten och att ni är här och liksom går från klarhet till klarhet och blir starkare för varje dag. Snart (nu?!) är det min tur. Hursomhelst är jag sedan ett par år nykter 90% av tiden och min styrka är att jag aldrig ger mig, min svaghet att jag faller ibland men jag dricker inte längre varje dag, alla högtider är nyktra. Måste försöka fokusera på vad som faktiskt blivit bättre och inte bara på mina återfall. Kommer snart börja med ADHD-medicinering vilket kanske blir den sista skjutsen i rätt riktning när min ständigt aktiva hjärna kanske kan få lugn.🥰🥰🥰
skrev Vitvargen i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
skrev Vitvargen i Mitt första inlägg här, en ny start som ska hålla hela vägen
@Silvertärnan, @Jempa123: jag ryser av igenkänning. När insikten av vad man är på väg att bli och vad det är för framtid som väntar drabbar en som en blixt. Varför tar denna insikt som ger detta obönhörliga "pannben" så lång tid? Därför att de farliga dryckesmönstren kommer smygande, sakta sakta. Tron på att man kan återgå till den beskedliga drickandet som en gång fanns och som kanske hade sin roll då: så otroligt svår att överge men den måste släppas, ersättas av tron på att ett liv utan alkohol inte bara är fullt möjligt utan även så enormt mycket mer berikande. Man måste bevisa detta för sig själv, uppmärksamma alla fysiska, mentala, ekonomiska fördelar varje dag under lång tid för att programmera om sig i grunden.
Jag har full förståelse för att detta kan vara mycket svårt att klara på egen hand, helt enkelt för att jag försökt själv mycket länge utan hjälp och misslyckats. Det var egentligen först när insikten kom som jag sökte hjälp på allvar och hittade verktygen jag behövde: jag signade upp mig här på AH och hittade alla härliga människor som gått före, alla som kämpar. Det räckte för mig, för andra kan det behövas mer konkret hjälp av fysiska kontakter och kanske stöttande medicinering. Jag säger "räckte", ungefär som att jag nu skulle vara safe för all framtid... nej så lätt lurar man inte mig: jag är kvar här för att inte glömma, och givetvis också för att i någon mån återgälda vad jag fått av er alla.
@TemporaPurposa, du är inne på en avgörande resa och du går verkligen "all in" med din ärlighet, så glad ända in i märgen av att se detta! Detta reflektiva, betrakta sig själv nästan som att "Jaget" ställer sig litet vid sidan och betraktar hur detta kolbaserade magiska maskineri vi kallar "hjärnan" reagerar i olika situationer. Som en forskare på upptäcktsfärd i det okända. Du ser hur maskineriet beter sig ologiskt och felaktigt, du utreder nyfiket hur detta kan komma sig. Kan du ändra på detta, skruva litet här och litet där så den fungerar mer som du vill? Ja, det går, lita på mig och alla andra som gått före. Det är ett extremt stort steg detta att sluta bedra sig själv och du har redan tagit detta steg. Bravo!
All lycka till dig, du kommer att klara detta och fortsätt skriv på ditt härligt ärliga sätt om din resa!
Låter bra - bara kom ihåg att det inte är säkert att hon vill ha en förändring o att du o hur du vill leva är viktigast att tänka på för dig 🤗