Senaste kommentarerna i forumet

Dag 52. Hemma igen ❤️ känns fint o ligga i min säng igen. Haft en härlig vecka även om den inneburit en del oro. Får oxå lite dåligt samvete för att när jag drack oroade jag mig inte för barnen alls på samma sätt, som om jag inte brydde mig. Men försöker vara snäll o tänka att jag för det mesta var avtrubbad.

Dagens störning va nog ändå min man. Vi kom hem vid 21.30, först hällde han i sig en öl vi hade kvar sen öppnade han en flaska dyrt rött för att ta 1-2 glas. Allt medan vi packade in o skulle få i säng det yngsta barnet.

Funderar över det beteendet, är det normalt drickande eller ej? Nåt skaver i mig ivf när det sker…

Tack fina @Andrahalvlek ❤️ Det är så fint att ni har en så fantastisk relation🙏
Ja jag håller på och väger fördelar mot nackdelar och jag tar ut trollen i ljuset. Varje gång jag känner att nu var det sista droppen som fick bägaren att rinna över lovar han att det kommer bli bättre, att vi behöver tid för det är en stor förändring vi går igenom eftersom vi alltid haft alkohol i våra liv tillsammans. Jag förstår att det är en stor förändring och att förändring tar tid och han lyssnar och blir bättre när jag sätter ned foten. Han lär sig av sina misstag och han har gjort så många under dessa åren jag varit nykter. Så många gånger jag blivit sviken av brutna löften för alkoholen tagit över honom. Jag förstår inte varför man brottas så med att lära sig bli måttlig men det är den vägen han valt, jag hade aldrig klarat den vägen och ibland tror jag att jag är lite avundsjuk på han drack lika ofta som mig under många år men inte lika mycket, var det därför han klarade att bli måttlig eller klarar han att vara måttlig, kämpar han? Han vill verkligen inte sluta dricka helt och jag tycker inte han behöver det men han håller aldrig det han lovar när vi är på semester, han börjar alltid för tidigt och det blir alltid mer än 5 enheter per dag, ofta ca 10 eftersom han dricker kontinuerligt under hela dagen. Är vi på semestrar med andra blir det väl ca 15 enheter per dag hela semesterveckan. Han lovar alltid att det inte ska bli så men det blir alltid så ändå. Jag får ofta vansinnigt mycket ångest. Kram❤️

@Surkärring instämmer exakt, man e ju lite trög! Ja men njuta var det mest och bara lite oro. Får jobba med mina tankar; vill ju oxå leva och vara aktiv! 🌟❤️

@Bubbelmorsan men tack för så fina ord och verkligen detsamma 😇❤️

@vår2022 ja jag är ju uppvuxen med en mamma med mycket ångest, så säkert därifrån. Var bara inte beredd på att det skulle börja nu, har inte hållit på så på säkert 10 år minst. Funderar på om det oxå handlar om att jag ser ljusare på livet nu än för dryga månaden sen och verkligen vill leva? Hmmm djupa tankar såhär på lördagen 😂

Idag åkte jag ner på byn och handlade en 6 pack. Pepsi Åkte hem till morbror med en varsin pepsi Som man gjort många gånger. Men med en 33 a öl. Han var halv full redan. Så jag drack upp båda själv. Han tog aldrig fram någon öl till sig själv. Antar han var rädd jag skulle bli öltörstig. Första gången på nästan 7 månader vi hade en liknande situation senast. Fast då med öl Kaffe har vi druckit mycket ihop. Här och där
Jag tror han uppskattade att jag plötsligt dök upp surrade med honom. Över ett glas
Jag gjorde det i alla fall.

Annars händer det inte mycket att berätta om.
De konstiga mardrömmarna dyker fortfarande upp. Men jag tror det blir längre mellan gångerna Men lika jobbiga. Så detaljerade.
Håll ut alla som kämpar mot törst och annat elände Allt kommer bli bättre ❤️‍🩹

Tack snälla för att du delar @Ros❤️ Min man har också dragit ner jättemycket på alkoholen. Jag förstår att han också måste vänja sig vid vårt nya liv efter jag blev nykter. Första halvåret jag var nykter drack han varje helg, då tyckte han att han blivit bättre eftersom han inte längre drack på vardagar. Jag sa att jag inte kan leva med honom om han fortsätter så. Han skärpte sig ytterligare halvåret efter och har fortsatt bättra sig genom åren men jag har märkt att jag får väldigt mycket ångest när han dricker. Och jag har märkt att jag börjat tvivla på om jag behöver fortsätta vara nykter. Så trots att han blivit väldigt mycket bättre dricker han ändå för mycket för det påverkar mig, jag får en oro inombords, och jag får ångest. Kram❤️

Ja Himmelellerhelvette, när jag upptäckte det, så fick jag rejäl avsmak för AA. Jag har en närstående som gått mycket på AA förr, han berättade att det fanns i hans grupper också. Vitvargen, passion kan vara något väldigt fint, men allt kan gå till överdrift, och då tar det över livet för vissa. Finns en bok som just heter Passion eller beroende, som handlar om likheter och skillnader på dom fenomenen. Jag hade en kompis som var väldigt träningsberoende. Hon fick ångest om hon inte kom ut varje dag och utförde någon träning. Hon kunde stå och hoppa hopprep i timmar. När det var som värst, stod hennes son och grät, för han hade försökt få hennes uppmärksamhet en lång stund. Det berättade hon själv. Blenda, jag har läst lite grann i AA böcker, men tyckte dom var alldeles för gammalmodiga. Alkoholberoenden var hela tiden en han, vars fru försökte få honom nykter. Inget om beroende kvinnor. Vilket jag ville läsa om också. Några gånger var det väldigt intressanta delningar jag fick vara med om, men Alkoholhjälpen var mycket mer min plattform, och jag har fått otrolig hjälp och förståelse av er och många fina människor här. Det är så fantastiskt. ❤️❤️❤️🙏🏻🌟

@Surkärring, så bra du beskriver hur man kan sakna ruset fast man vet att det är så kasst med A och hur bra man mår utan.

Jag känner som du att man är mer balanserad. Det är så skönt. Jag hade tuffa klimakteriebesvär tidigare och de är nästa helt borta!! Bara det är ju underbart.

Jag saknar inte ruset så mycket som det känns utan det festliga som alkohol kan ge. Nu har jag snart konferens med jobbet till härligt ställe och två 50-års-fester och då hade det varit festligt att dricka. Konferens helt ok och jag är ju hög chef så ända bra på något sätt att vara helt nykter men festerna skaver lite. Känns lite trist av någon anledning.

Som du skriver, man behöver ju inte men kan ju ändå sakna det. Jag tror det är bra att man är ärlig mot sig själv och inte trycker bort de känslorna.

Hoppas du får en fin helg🌸.

@lejla77, heja heja!!
Vad härligt att suget är mindre intensivt👍. Så upplever jag det med.

Kan gå många dagar utan sug men fortfarande kan det slå till för mig. Har försökt kartlägga mina sug och de kommer ofta vid 15-16-tiden på jobbet och fredagar när jag kommer hem. Fredagen är nog riktigt sug efter a (gammal fredagstradition) annars är det trötthet, låg energi som skapar sug.

Trevlig helg och en kram från mig🩷

@Jempa123, kikar in och säger HURRA 🙌 🎉🏆 till 50 dagar plus. Åh så bra du är!! Har varit så fint att få följa din resa. Bra jobbat, du är en sådan fin inspiration här på forumet🩷

@Guldlock, grattis till 3 veckor🌸. Du har kommit långt och kämpat så bra😍.,

Det är verkligen spännande att göra denna resa i nykterheten. Nya tankar, nya förhållningssätt, nya a-ha, nya saker man tar sig an.

Även jag ska ta mig an lite odling tänkte jag. Har inte gröna fingrar heller men tänker som du att det kan jag väl få🤗😀. Tänkte bli en symaskinsmästare också😂.

Hoppas du får lika fin dag imorgon.

Så har en till dag gått till kväll.
I dag har det varit en bra dag. Ute och promenerat i snön, eldat och bara varit. Lite mer balans och harmoni. Skönt ❤️
Börjar smått längta efter våren för att kunna sätta fingrarna i jorden. Sätta potatis och kanske anlägga en rabatt?
Har inte gröna fingrar men vem säger att jag inte kan få? Det slår mig nu att jag passerade 3 veckor igår. Det är lärorikt att förstå fler aspekter av att det verkligen kommer ta tid och att det sakta träder fram nya lager av både glädje och sorg från minnesbanken. 🌺

Jag hoppas att hen förlåter mig och att jag kan vara en bättre vän och visa att jag vill vara en bättre person för dem runt mig.

Hej alla, ett lite huller om buller inlägg kommer här för ikväll känner jag mig som världens sämsta kompis.

Min vän har peppat i två veckor för att bi ska ses hos hen och dricka vin, snacka skit och käka. Och vad gör jag? Jag går på en spontan AW med en ny kollega och det slutar med att jag är för trött och eländig för att hänga idag.

Vännen säger att jag inte behöver komma om jag är så trött, för då blir det ju inte kul. Jag ger med mig och bangar även om jag tänkt att jag nog kan härda ut ett tag. Sen kommer ju insikten att jo jag har sårat hen och hen är ledsen och besviken, vilket är fullt rimligt. Och vad då kräla iväg för en fin kväll att "härda ut"? Det är inte så livet ska vara.

Jag inser nu för sent att jag inte kan dricka dagen innan om jag har planer dagen efter och det är en hård sanning jag måste leva efter.

Jag blir bakis, det slutar inte vid en snabb öl för mig om jag går ut. Det är ett faktum.

Så vad gör jag? Jag sitter och tycker synd om mig själv som är en så jävla dåligt kompis mot någon som förtjänar så mycket bättre.

Insikten är att jag MÅSTE vara bättre än så här, så något måste förändras.

Jag har redan slutat dricka på arbetsdagar, ingen mitt i veckan-AW, men jag inser att det inte blir bra ändå.

Kanske behöver jag köra helt nyktert, kanske inte. Men mer förändringar behöver oavsett vilket blev tydligt nu.

Jag är tacksam över att min vän kommunicerat att hen är besviken, inte bara släpper mig förbi så lätt iaf.

Lördag..lite samma lika som igår.. Först och främst nykter dag!
Och efter jobbet åkte jag direkt till gymmet, ibland är man fascinerad över att kroppen håller sig så stark som den är och den åldern har..
Allt idrottande sen unga år och träning har man nog att tacka för det.

Fick ett sug på jobbet idag då mina kollegor pratade om vad de skulle dricka när de slutade för dagen.
Men det försvann fort.
Märker att dessa sug som i början av "a-resan" blir färre och inte lika intensiva som de var (ropar inte hej än)
Då skrek både hjärnan, hjärta och själ - DRICK!!!
Nu är det mer ..hade varit gott med ett glas vin..Efter några minuter försvinner det.
För och jag skriver det återigen, det blev aldrig ett glas vin, det kommer troligen aldrig bli bara ett glas vin .
Därför får det stanna vid en tanke.
Nu finns det istället 7up - Pink lemonade flavour (zero) i vinglaset och jag kan ta hur många glas jag vill!
Utan att det skadar kropp eller knopp ❤️

@Himmelellerhelvette Läste ditt inlägg igen och funderar. Jag skilde mig för tiotal år sedan efter 20 år och velade också fram och tillbaka länge. Han drack också mycket, blev förändrad och kunde inte sluta. Ändå var det väldigt svårt. Jag hade inte slutat dricka då heller, så det var inte därför.
Det var en kostsam skilsmässa även ekonomiskt. ja, på många sätt.
Men efteråt vet jag att det var helt rätt, vi hade aldrig blivit lyckliga och jag hade förmodligen aldrig slutat dricka heller.
Jag förstår att det känns jättesvårt, men sanningen ligger nog i det du känner:
Du är inte nöjd mer ert liv, med honom, hur du mår.
Han verkar inte vilja ändra sig, alkoholen är viktigare än du, det kommer sannolikt inte förändras något i ditt samliv. Frågan är om du vill leva så?
Det är ditt enda liv. Och du kan hitta någon som du känner dig lyckligare med.
På sätt och vis liknar det processen att göra slut med alkoholen. Är det/han en guldkant? Gör det/han mig lyckligare? Innerst inne brukar man hitta svaret.
Många kramar!!!

@Himmelellerhelvette @fooliehutten
Hej och tack för era kommentarer. Det man kan konstatera är väl att livet aldrig bara är magiskt och utan friktion. :)
Om några dagar har det gått tre år sedan jag drack alkohol. Och som jag skrev, mycket har blivit mycket bättre. Och när jag skriver till nykomlingar här, så känner jag att det är det viktigaste att förmedla. Jag minns ju hur svårt det var att ta sig ur beroendet, så många tankar som måste ändras, så många vanor att bryta. Då måste man känna att det är värt det. Och det är det ju. Absolut!
Jag tror inte jag kommer att dricka alkohol någonsin mer och jag tänker nästan aldrig på alkohol längre. I så fall några sekunder, bara så att jag hinner minnas varför jag inte dricker längre. Så det är inte problemet längre.
Svårigheten är att förstå mig själv. Veta vad jag kan ändra eller som jag får acceptera.
Varför jag gjort som jag gjort i livet. Berodde det på mig eller alkoholen? Eller ngt helt annat?
Vad fick mig att vilja dricka från början?
Jag hade en social fobi som gjorde att jag hade mycket svårt att prata med folk, i början även en och en och i små grupper. Var det det?
Eller kanske andra saker i barndomen, då jag mer eller mindre uppfostrade mig själv.
Och så dessa dippar, då jag hamnar i en väldigt låg självkänsla... Känner alla så?
Andra dagar mår jag bra, umgås med folk (det problemet är löst), tränar, sjunger, läser, har det bra. Så det finns många bra dagar också. De flesta. Men det är som jag alltid har för lätt att tro att andra inte tycker om mig, eller tycker något negativt om mig. Det kan räcka med något ord i ett mejl eller ett mejl som uteblir. Då blir jag orolig, undrar....
Varför har jag så låg självkänsla? Ändå VET jag att jag har vänner som tycker om mig. Men det är som ett hål inuti, som aldrig kan fyllas helt....
Så skumt.
Därför känns det bra att läsa om och veta att det finns fler som kämpar med sig själva och sina beroenden. Där kan jag ändå tycka att det är hundra ggr bättre att vara beroende av träning än alkohol. Även om det skulle vara ett lite för stort fokus på det....
Något jag inte skulle klara av är nog att leva tillsammans med någon som är beroende av alkohol eller droger. Då skulle det kännas som jag fastnat för nära en plats jag inte vill vara på. Och oftast tror jag det hindrar en att gå vidare på olika sätt. Beroenden har en förmåga att ta tid, tankar, kraft.
Min sambo dricker mindre nu än förr, och bara ibland. Det känns ändå ok, eftersom det inte påverkar oss eller mig så mycket.
Fint att läsa om alla era tankar här, och trösterikt att allt inte är så himla enkelt för alla....Och hoppas det är ok att jag skriver så mycket i din tråd, HoH, men känns som det var här diskussionen fördes.
Kram!

@Måste välja nu hur går det för dig? Längesen du skrev 🩷🌱

@Himmelellerhelvette och @miss lyckad. Det var bland annat liknande beteenden hos en del AA-rävar som gjorde att jag tappade tron på vissa grupper. Kommer också tydligt ihåg en kväll under min behandling då terapeuten (en äldre kvinna som var väldigt bokstavstrogen Stora Boken) skrockade ”ja, de blev ju nyktra för livet, men de fortsatte med sina älskarinnor minsann”, apropå grundarna Bill och Bob. Precis som att det var lite gulligt…Helt absurt.
Med det sagt så är majoriteten inom AA troligen genuina människor och gemenskapen gör mycket gott.

PS. Mitt största bekymmer var barnen. Varannan-vecka-liv. Det gjorde ont i mig, men barnen fann sig tillrätta snabbt. Vi bjöd varandra på middag när barnen bytte hem: det var en gamechanger. I sju år fick vi möjlighet att bygga en ny typ av relation. Vi ville visa barnen att vi kunde umgås: alla jular, födelsedagar, student osv firas fortfarande ihop. Nu fyller barnen 26 och 28 år.

@Himmelellerhelvette Om han väljer alkoholen före dig, då är det nog helt rätt beslut. Börja med att prata om det: ut med trollen i ljuset. Alla människor har fördelar och nackdelar, så länge fördelarna överväger stannar man. Men när nackdelarna överväger är det bästa att säga tack och hej.

Det svåraste är att ta beslutet. Sen blir man mest upptagen av allt praktiskt. Då och då kommer sorgen, och då får man gråta för att lätta på trycket. Det är en sorg att separera. Man sörjer alla fina stunder man haft ihop, och att livet inte blev som man tänkt sig. Det är okej: släpp ut känslorna.

Du fixar detta! Tufft som fan men du går stärkt ur det. Det lovar jag dig!

Kram 🐘

PS. I år är det 11 år sedan jag separerade från barnens pappa, efter 24 år ihop. Vi har en svinbra relation även efter det, fast mer som syskon. Och föräldrar som delar på allt som rör barnen.

Min far var totalt alkoholiserad, så länge jag kan minnas. Alltid oro och ångest när han kom - som det passade honom - in och ut ur mitt och min mors liv. Jag hatade alkohol (och cigarettrök), men sedan hände något inom mig. Jag flyttade från en mindre ort till en större stad och sen var det igång. Har druckit alkohol i stort sett mer eller mindre varje dag sedan dess (med vissa undantag, då jag var tillsammans med en tjej som inte drack alkohol överhuvudtaget, i circa 2 år). Har kommit till insikt om vad som ligger till grund för detta nu (ENSAMHET och försök att dämpa stöket runtomkring som jag inte är gjord för), 55+ haha ;D Men inget kul längre. Min läkare kallade mig till provtagning (tänkte att det var pga mitt blodtryck, årlig koll etc),men där fanns ett B-PEth-prov också minsann. Och.. tur var väl det känner jag nu, för jag har nog aldrig känt mig så paff (över resultatet som låg över 1,0) plus att jag känner att mitt liv liksom bara rinner iväg. Jobbar skift, och det är SÅ inrutat. Nu gäller att hitta nya rutiner. Jag dricker mest i min ensamhet, men när jag är hemma och hälsar på folk/och/eller är på fest så dricker jag väldigt sparsamt (har ju vin hemma som väntar ugggh) - så, jag skulle nog inte kategorisera mig som fullblodad alkoholist, mer att jag har extrema problem med att hantera alkohol. Jag sköter mitt jobb, kör aldrig bil onykter (har 2 olika breathalizers), sedan inte sagt att jag är felfri i mitt bedömande av mitt eget liv - tvärtom! Jag vill och önskar inget hellre än att hälla ut allt vin och - nu efter julracet - glögg, ner i toastolen. Det är väldigt knepigt det hela. Min läkare sedan 20 år är väldigt bra och dömer mig inte (kanske hon skulle vara lite tuffare mot mig?), men nu är processen liksom "på G" (var inte redo innan) och nu coolar vi ner oss lite och tänker framåt. Nykter nu i 110 timmar och redan gått ner 1,5 kilo. Sugen på god och nyttig mat. Sover dock sämre om nätterna (ostadig sömn, upp och kissa, konstiga drömmar osv).. Ja, detta var min story, hoppas att den kan vara till hjälp och visshet kanske.. vi får aldrig glömma: vi bor i ett av världens mest kontrollerande länder när det gäller alkohol. Sedan vi gick med i EU är det andra bullar som gäller. På 1800-talet i nödens år, fick arbetare betalt i brännvin. Så oron i grunden av detta system är befogad. Tack för att ni läste min historia och tankar :)

@Himmelellerhelvette Oj så jobbigt beslut att ta. Jag förstår dig fullt ut. Jag har själv slutat med A för snart två år sedan medan min man fortsatt. I börja protesterade jag inte över hur mycket han drack och hur han förändrades. Jag var själv så osäker på om jag skulle lyckas sluta med A. Men ju mer säker jag blev så tog jag det med honom när vi båda var på bra humör och han inte hunnit ta första glaset. Jag sa att jag inte tänker be honom välja mellan mig och A men jag går om han inte ändrar mängden A ha dricker. Efter det har han minskat kraftigt sitt intag av A. Jag märker att han mår mycket bättre av det själv och är säker på att han gör det men fast han inget säger. Han orkar mycket mera nu, är gladare och tar för sig att göra saker och kommer själv med förslag på vad han tycker vi ska göra. Jag kunde verkligen inte tänka mig att fortsätta leva ett liv med honom där varje helg blev pest framåt kvällen o se honom seg på fm. Och sen fortsätta dricka varje vardagkväll fast då mera måttligt. Tänkte även hur det skulle bli när vi blir pensionärer. Jag förstår ditt dilemma då han inte vill sluta dricka, jag hoppas verkligen det löser sig för dig. Jag tror du kommer komma till en punkt och att det är där och då du bestämmer dig för vad DU vill. Stor kram till dig

@miss lyckad, jag har funderat litet kring detta med att byta ett beroende mot ett annat. Att vara eller bli beroende av casinospelande, destruktivt sex är ju definitivt något man måste ha ögonen på, det har potential att förstöra livet både för en själv, närstående och andra människor.

Men det är även så att man kan återuppväcka saker som man ägnat sig åt på ett passionerat sätt tidigare - alkoholberoendet kan ha fått en att tappa gnistan i dessa gamla passioner, kanske även att de blivit "nerskitade" till beroenden där den tidigare passionen glidit över omärkligt till att man gör saker för att få externt godkännade eller hyllningar, tex likes på fb eller att vinna mästerskap. Det inre drivet har bytts ut mot yttre piskor och morötter.

Jag tror att liknande självrannsakan som krävdes för att genomskåda alkoholberoendets mekanismer kan användas för att återfinna sina gamla passioner eller hitta nya. För mig har detta varit en viktig del i min nykterhetsresa, hitta tillbaka till mina passioner och aktivt försöka odla nya och sunda passioner som är bra för min kropp.

För en utomstående kan det kanske se ut som att man "blivit beroende av något annat", tex träning, köpa exklusiva kläder/teknik/klockor/bilar, hänge sig åt e-sport, broderi, hunddressyr eller vad det kan vara, när det egentligen handlar om att personen återfunnit något som varit en passion tidigare eller kanske rent av utvecklat en ny passion - något man gör för sitt subjektivt upplevda egenvärde utan några som helst förväntningar på externa belöningar eller erkännande.

Så kort sagt: det är väldigt viktigt att inte förväxla beroende med passion, tror vi alla behöver odla våra passioner som del i ett lyckligt liv.