Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Vet inte vad som händer, verkar som att jag kommer på ett kortkommando som sänder iväg meddelandet för tidigt. Har inte hänt tidigare.

Jo, både du och jag har alltså irriterat kollegor utan att mena det. PK menade jag, och det var väl inte rätt ord dette heller, men så känns det då folk väljer att inte förstå hellre än förstå, krama varann och gå vidare. Åtminstone för mig kändes det som att jag inte hade nån chans att förklara. De hade rätt och jag hade fel. Ja ja, jag har lagt detta bakom mig nu.

Jag hade arbetat i en massa år, men kände att sådant nu kunde hända ofta, aldrig tidigare, och man var maktlös.

Så menade jag ❤️

PS. Vet du vad kortkommandot är för att sända ett meddelande?

Hemkommen från min mans och min minitur t Växjö och Eksjö. Vi åker ju då och då till städer som vi inte besökt tidigare. Det var en mysig tur. Tänkte på dig @Andrahalvlek när jag åkte där på vägarna i det småländska höglandet eftersom du har din dotter i Småland. Har visserligen hämtat min dotter i Eksjö på polisstationen för tio år sedan. Hon var olycklig, hennes bipolaritet började nog vid den tiden, ensam och utfryst. Drog iväg men hade nog ingen aning om hur långt hon åkte. Svarade inte på mobilen men skrev att hon var h en kompis. Vi åkte ut och letade ett par gånger. Vid två på natten ringde en kille som sa att hon var där. Hon hade frågat om laddare t sin mobil. De tog hand om henne, ringde polisen som hämtade henne. Vi åkte ca 35-40 mil tur och retur på natten. Det var tät dimma och 22 minusgrader. Å vi kom fram och där var hon, oskadd, olycklig och ensam😢 ❤️ Har varit med om många liknande händelser som fastnat i min kropp som chocker. Men nu var vi i Eksjö i dagsljus, tänker att det är en mysig vår- och sommarstad.

Min man har fått tid för operation av ljumskbråck i slutet av april månad. I slutet av nästa vecka blir det en retroskopi för honom pga blod i avföringen. Han har nästan klippkort på vc och sjukhus, men skönt att man är noggrann.

Var på intervju i tisdags, med på intervjun var rektor, skolsköterska, skolkurator och den person som ska bli min chef om jag får tjänsten ( som jag känner sedan tidigare då vi jobbat ihop när hon var rektor). Intervjun kändes bra men efteråt så blir jag ofta sådan, men varför sa jag si och varför sa jag då. Det kändes som att komma hem när jag var i skolan och vi pratade om saker som kan hända i skolan. Efteråt kände jag mig ledsen och jag tänkte, varför känner du så här xx?? Jag tror att det beror på att jag vill så gärna ha jobbet, om jag inte får det så vet jag inte hur jag ska ”överleva” på mitt nuvarande jobb😳😢 Jag tänker att min självkänsla/självförtroende tar stryk av jobbet. Det var så härligt att få blomma under en timme på intervjun🌺

Önskar er alla en fin Påskhelg🐣🐔🌷

Kram🥰

@Varafrisk Texten slapp iväg för fort. Jo, men både du och jag har alltså varit anklagade för att ha mis

@Varafrisk Har inte varit inne här på ett tag, ingen verkar ha saknat mig heller 😊
Jo,men både

Den starkaste råttan

Nu när lagren är borta
Så står jag här naken och skör
Som en människa utan hud
Den ska börja växa igen

Nu o nu o sen, känn kraften
Känn vinden som försiktigt smeker
Känn solen som sakta värmer
Känn doften av regnet på gräset

Se fjärilen
Se blomman
Se råttan som överlevde ännu en vinter
Se livet

Lite hopp ❤️

Jo inte just

Släpp all kontakt under t ex till att börja med två månader. Känn efter om du vill återuppta den därefter. Med all menar jag blocka SMS tfn mm mm.
Det ger inget att du lägger din energi och välbefinnande på detta.

Kan utifrån egen erfarenhet säga att just du får dåligt samvete men..
enda lösningen.

@Amanda L Åh, vad jag blev glad att du tittade in🤗 Önskar dig också en Glad Påsk🐣

Kram 🥰

@Himmelellerhelvette Du är beundransvärd som jobbar så mycket med dig själv. Tycker även att det modigt av dig att ta kontakt med psykolog med tanke på det starka motståndet som du har burit med dig. Motstånd pga din erfarenhet av myndighetspersoner och att inte känna tillit. Jag önskar så mycket att det ska kännas bra för dig🙏🏻 Du får berätta sen om du vill.

Kramar 🥰

Hej mig, hur är det? Ingen kommentar.

Jag minns inte när han senast var nykter en ledig dag, men jag kunde läsa här längre upp i tråden att det var runt jul. Jag är trött.

@Ny dag Jag tänker att det är helt okej med att du skriver i din egna tråd. Det viktiga är att du är tillbaka, och om du nu inte skriver varje dag men kanske näst intill. Tänker att det är bra för egen del. Du kanske minns att jag skrev hela tiden fastän jag inte hade blivit nykter. Jag skriver fortfarande för att jag känner mig ganska ensam både på jobbet och privat, och även om ingen skriver en kommentar så känns det iaf som om jag berättat för ngn. Fast, jag har inte skrivit mycket i andras trådar så jag tycker att det är fantastiskt med de som gör det! Jag har inte riktigt orkat.

Kram🥰

Dag 93. En lugn hemmadag, förkyld. Läst mycket och tagit det lugnt. Blev en promenad oxå i solen och tv-serie på kvällen. Tittade på vad jag skrev igår; känns som länge sen, tiden har blivit längre nu när jag inte dricker. Och min läslust är tillbaka, den har varit helt borta ett år, antagligen för att jag ofta drack vin på kvällen. Så det är jag tacksam för ❤️ fortsätter skriva här dagligen för jag har stor glädje av att ibland gå tillbaka och titta på vad jag tidigare skrivit, blir tydligt då vilka steg jag tagit.

Jag har läst lite bakåt i tråden och slås verkligen av hur lika vi är, vi som fajtas mot beroendet. Jag hade precis samma läge med att försöka kontrollera drickandet i 20+ år innan jag i maj förra året inte kände att det längre var värt att ljuga för mig själv. Jag kommer aldrig vara nöjd med ett glas, eller att sitta och smutta och låtsas som att jag njuter fast jag i själva verket bara var upptagen med att se hur fort andra drack så att det inte skulle märkas att jag hällde i mig. Jag såg mig själv om 5 år om jag fortsatte på samma sätt, och det var inte dit jag ville gå, att bli en försupen, trött, energilös kvinna som smygsuper, huttar i köket (har jag gjort många gånger då jag "glömt" att ställa tillbaka ginflaskan i barskåpet). Jag var så innerligt trött på det och mitt dealande kring alkohol. Jag ville utmana och testa mig själv, så jag tänkte bara att jag tar det dag för dag, men jag ska fan inte ge mig, inte vika från mitt beslut trots att känslorna svajjade och jag var orolig för konsekvenserna av mitt beslut. Men jag höll fast, kämpade på, åkte känslomässig bergochdalbana men jag skulle inte ge mig. Och nu har jag passerat 10 månader nykter. Jag hoppas att du reder ut din väg framåt, du har förmågan och kraften inom dig, jag lovar🙂!

Min mamma har fram och tillbaka haft alkoholproblem under ca 10-års tid. Sedan jag flyttade hemifrån för ca 6 år sedan har jag förskonats från det mesta av det. Men jag har nyligen flyttat tillbaka till min hemstad och har återigen tvingats ta del av min mammas alkoholproblem. Hon är världens underbaraste mamma när hon är nykter, men jag hör och ser direkt på henna att hon har druckit alkohol, även över telefon. När jag märker detta blir jag fruktansvärt arg och sårad, särskilt eftersom jag inte kan räkna på fingrarna hur många gånger jag pratat med henne om detta. Det som gör mig så arg är att hon alltid förnekar det, även fast jag tagit henne på bar gärning. Hon försvinner iväg för att ”fixa” något och när hon kommer tillbaka är hon inte längre min underbara mamma. Hon blir aldrig någonsin otrevlig, arg eller hotfull, det är verkligen inget sådant. Utan jag blir bara arg över att jag så tydligt ser att hon är uppenbart berusad. Sluddrar när hon pratar, går vingligt osv. Jag och ett flertal andra anhöriga har pratat med henne, och då har det hjälpt i någon månad. Men sen händer något, en aw med jobbet eller liknande, och vi är tillbaka på ruta 1 igen. Hon är ju en vuxen människa och ansvarar över sig själv, men hennes drickande förstör hennes relationer till sina barn och andra anhöriga. Jag orkar inte mer, vad ska jag göra?

@Himmelellerhelvette Ja, tänker också att det tar den tid det tar för att saker ska mogna fram. Det är komplexa saker och komplext att få syn på och reda ut. Du har kommit en bra bit på vägen. Det måste vara en befrielse att våga prata ut och inte behöva vara rädd för konsekvenser eller att något annat hemskt ska hända❤️.

Sköt om dig!❤️

@TemporaryPurposa Verkligen bra att du resonerar öppet och ärligt, framförallt med dig själv. Du har kommit fram till att mycket handlar om din självbild, att inte vara svag, att du är stark och kan hantera, kontrollera dig själv. Att du känner skam när det inte blir så i verkligheten. Känner igen det och alkohol skadade min självbild allt mer och jag kände till slut att jag var rejält misslyckad som inte kunde dricka ”normalt”.

Jag tänker att det du beskriver om din självbild är bra saker att ha med dig i att vara nykter. Att du är stark som är nykter, inte vill vara svag och dricka, kan hantera och kontrollera dig själv genom att inte dricka. Det du slipper är skammen, den hör ihop med alkoholen. Det kommer även att boosta din självkänsla, att du är duktig och stark!

Sköt om dig!❤️

@Rike så klokt! ❤️

@TemporaryPurposa jag tror jag var rätt hård mot mig själv och konstaterade att jag inte lyckats på 10 år och att det gradvis dessutom blivit sämre. Jag har ju hållit på att sluta de senaste 10-15 åren kan man säga…

Jag målade upp två bilder i mitt huvud; ett hit jag sakta drack ihjäl mig, kanske blev av med körkort och missade resten av barnens uppväxt och där jag bara mådde sämre och sämre. En annan bild där jag är helt nykter och lycklig med det, där jag tränar, är fräsch och pigg och mår bra. Den dåliga bilden är tyvärr inte ens en överdrift tror jag, beroende är progressivt och när jag lyssnat på en massa poddar med folk så har alla varit där jag var nu dvs med en tanke ”ja jag dricker inte på morgonen, jag kör inte onykter osv osv” sen vips satt de där med ett glas vin på morgonen eller gjorde nåt annat de aldrig skulle. När jag kritiskt granskade mig själv såg jag hur jag flyttat mina gränser jag med och blev då lite rädd och tänkte att jag nog inte tror att nån haft avsikten att hamna riktigt på botten men ändå gjort det sakta utan att märka det. När jag sen pusslade ihop allt så kom helt enkelt insikten av att jag behöver välja mellan livet eller alkoholen; inte i att jag skulle dö annars men i att jag sakta sakta låter alkoholen ta en större och större plats i mitt liv och till slut kommer den ta över. Så med den insikten beslutade jag mig för att inte dricka 1/1 2026 och har sedan dess jobbat dels med att förstärka bilden av att jag har ett beroende dvs inte kan dricka alls genom att läsa och lyssna på poddar men oxå genom att förstärka bilden av att ett liv som nykter kommer vara underbart. Detta genom att hitta vinster i att vara nykter, skriva upp dem, njuta av andra saker och belöna mig själv. Jag berättade oxå kort efter 1/1 till de jag umgås med att jag inte dricker o inte tänkte göra det på obestämd tid och började botanisera i alkoholfria alternativ och släpa med mig det till alla sociala sammanhang.

Detta har inte varit en enkel väg eller ett enkelt beslut och jag saknar alkohol då och då eller kanske en romantiserad bild av det men jag vet att alkohol för mig aldrig kommer vara den bilden min hjärna säger att det är så därför accepterar jag saknaden och fokuserar på allt annat positivt. Just nu där jag är finns ingen annan väg för mig, men vågar ju inte säga att det är för alltid.

Jag tycker det är så klokt av dig att skriva och reflektera här och jag tror att det är bra att du bokat tiden på beroendecentrum, det finns ju bra medicin som stöd i början när man ska vara nykter som minskar suget ❤️

Jag hejar och tror på dig ❤️

Tack snälla @Villmåbra79 och @esterest 😊
Jag mår rätt bra just nu, har börjat med något som kallas Mindful self-compassion. Små meditationer som jag tycker är hjälpsamma och trevliga.

Men med alkoholen är jag så ambivalent just nu.
Förra veckan stannade på 5 enheter. Det känns ju lågt. Och på fredagen 3 enheter. Det är ju också enligt mitt mål. Men vi hade min son på middag, som nu är 18. Och jag blev påverkad, vilket jag inte planerat. På kvällen innan jag somnade var jag fylld av skam. Jag hade ju inte gjort något fel utöver just att jag blev lullig, men kändes ändå dåligt.
Det andra dryckestillfället var en kväll när min sambo skulle tagit emot sina barn på middag. Men han hade druckit och kunde inte köra så det fick ställas in. (Jag hade inte druckit men jag ställer aldrig upp och kör när han är påverkad för att lösa situationer. Och jag har även sagt att han måste vara nykter när hans barn är här)
Sen tog jag två glas vin och då kändes det efteråt som att jag uppmuntrade hans val att dricka och göra sina barn besvikna.

Vad jag försöker komma fram till är att jag håller mina måttlighetsmål med råge, men det känns ändå fel.
Jag vet inte om jag överanalyserar eller är fylld med ångest av situationerna med alkohol som uppstår när jag lever med en som är beroende, eller om det är rimligt att tänka att mitt eget drickande är problematiskt.

Å ena sidan tyckte jag det kändes lite positivt att släppa på kontrollen och ta några glas. Är så trött på all fixering runt alkohol som ett problem. Själv tänker jag inte mycket på alkohol i sig, typ att jag är väldigt sugen, eller att det är viktigt egentligen.
Men å andra sidan kanske det bara är enklast och bäst i den här situationen att vara alkoholfri. För att både undvika risken att vidareutveckla ett problematiskt bruk, och att stötta min sambo att göra det rätta.
Men det känns väl jobbigare nu när vår och sommar kommer. Man ska njuta i solen och hej och hå.

Vet faktiskt varken ut eller in just nu.

@blyg alkoholist Tackar kämpar på ! Hoppas det går bra för dig med !

@blyg alkoholist Tackar kämpar på ! Hoppas det går bra för dig med !

@TemporaryPurposa, älskar dina ärliga inlägg! Tycker du har kommit så långt i hur du tänker. Första steget som måste sitta är att man är maktlös inför alkoholen. Man är maktlös! Handlar inte om karaktär, sätta upp planer som man ska följa. Är man beroende så är man maktlös. That’s it.

Du är på väg dit ser jag i hur du resonerar🩷.

Skrattar lite åt det som du skriver att du låtsats att du inte vet😗😂. Det är ändå lite komiskt hur man lurar sig själv.

Du går framåt med stora steg tycker jag och det här testandet att dricka bara ett glas är det måååånga som håller på med länge. Kämpa på kompis💪

@Silvertärnan Intressant! Och inspirerande att du klarat av hela 10 månader nu trots dessa jobbiga känslor, verkligen bra jobbat! OCh jag LÄNGTAR tills jag kan skriva liknande saker till andra här, men jag har börjat om på dag 1 så många gånger nu... Men det har ändå hänt mycket vad gäller reflektioner i huvudet senaste veckorna och att vara mer aktiv här!

och @LightOrange 79 dagar är ju SUPER!!! WOW! hoppas att jag ska lyckas ta mig dit också. Du kanske redan har researchat om det själv men annars vet jag att det är många som tycker det hjälpt att läsa en del om ens "inre barn". Det kan vara saker som går tillbaka till ens barndom, även om man inte varit med om något hemskt, men det kan ändå vara saker som ligger innuti en sedan länge och som man kan må bra av att "face-a"...

@danisa Hej och tack för att du svarade mig, uppskattar det verkligen!

Jag behöver verkligen anstränga mig mer för att aktivt tänka på vad det är som sker innuti min hjärna för att försöka vinna den här kampen. Jaa jag skulle ha haft min dag 9 igår, men tyvärr gick det inte som planerat utan jag tackade jag till 2 drinkar hos en vän och på vägen hem köpte jag med mig 6pack folköl (hade systemet varit öppet hade jag säkert köpt starkare) och drog i mig hemma bara för att få ruset att vara längre. Blev ju såklart ingen direkt fylla på det, men du vet, det är ändå exakt samma sak för mig. Jag svek mig själv, bröt mina egna löften och regler.
Så jag räknar nu dag 1 igen. Tungt och besviket, men ändå bestämt.

Att hålla mig upptagen hjälper mig också, men samtidigt tror jag att jag behöver tid för att verkligen fokusera på alkohol-problemet också. om det är flera dagar alldeles för upptaget så kanske jag inte dricker, men jag hinner knappt reflektera heller över varför jag inte VILL dricka så när det dyker upp en chans att dricka så tar jag helt plötsligt den utan att diskutera särskilt mycket med mig själv? What lixom?!
Jag har skrivit om snedsteget i min tråd, vill vara ärlig med mig själv och vill också kunna gå tillbaka och läsa om mig själv under resan framåt för att kunna påminna mig om saker.
Men jag hoppas att dina dagar har tickat på? Och om inte: tell me about it.
Du peppar mig!

Välkommen och du har tagit ett mycket bra beslut att hålla upp med alkoholen. Jag vet inte vad du kan ha i bagaget som tynger dig men jag kände mycket gammal, inkapslad sorg bubbla upp när jag blev nykter för drygt 10 månader sedan. Den där energin jag trodde skulle komma infann sig inte riktigt och jag är fortfarande lite energilös, men ger inte upp. Sorg, ledsna tankar, uppgivenhet har kommit och gått men nu känns det mesta stabilt. Låt tiden ha sin gång, gråt och släpp ut känslorna så kommer du att läka. Ta proffesionell hjälp om du behöver men ge inte upp.