Senaste kommentarerna i forumet

@Thompa_68, vilka kompisar vi har här i gruppen🩷. Vilka kloka råd du fått.

Jag är inne på samma linje att ni antagligen levt parallellt istället för tillsammans. I dimman är man ju inte närvarande och dina nära har lagt sig till med dina strategier, din var alkoholen och det förändrar du nu, Dina nära är antagligen inte medvetna om sina…

Som @vår2022 säger så behöver nog en tredje part hjälpa er att se vilka mönster/roller ni fastnat i. Det kan man vara blind för själv.

Även om det gör ont nu att upptäcka sprickorna så är den sanna vägen det som krävs tror jag. Även för bibehållen nykterhet. Att leva förljuget och osant är stor risk för att ta till trösten A igen.

Ha tålamod, det här är en lång process. Men fortsätt att vara nyfiken på vart detta bär. Inte bara det nyktra livet utan också det nyktra och ärliga sinnet. Stor kram och tack att du delar🌸

@aeromagnus Biltemasemla och kaffe låter som ett perfekt firande av hyfsat okej provsvar. Förjävligt rent ut sagt att hon fått mediciner utskrivna som skadat henne 🤬

Kram 🐘

@has Tack! 🙏 Det var en otroligt intressant episod. Besvarade min undran om hur denna "blindhet" för vissa sätter in redan på ett väldigt tidigt stadium eller alldeles från början. Jag är ju med på att det händer i relationen när våldet väl satt igång. Och precis som i teorin om kognitiv dissonans är det ett sätt för oss att anpassa oss i en osund miljö som vi upplever att vi inte kan lämna (förhållandet) av känslomässiga eller rent praktiska skäl.
Men här talas om en inlärd "förmåga" att inte se, från början.

En detalj från böckerna om medberoende träffade mig också, nämligen en slags inre tomhet jag har upplevt och känsla av att jag inte själv "fyller upp" mitt liv. Jag antar att det är sökandet efter det där som fattas som leder mig till personer som jag upplever som spännande och intressanta. När drömmen väl väckts om att jag hittat någon som gör mitt liv bättre, kickar den här blindheten in för varningssignaler som dyker upp.

Men det är kanske vad alla förälskade människor egentligen upplever? Man vill träffa någon som ska komplettera ens liv och göra en lyckligare.
Jag är osäker på om det är så, eller om det kan vara styrkan i upplevelsen som skiljer sig.

I den här relationen fanns inga tecken på alkoholberoende de första dejterna. Men den började väldigt intensivt, som mina relationer ofta gör, med känslor som kom snabbt.
Men jag minns att när jag väl sett tecknen och förstått att det fanns ett alkoholproblem, fortsatte jag att tycka att han var för bra för mig och fantastisk på alla sätt. Samtidigt som jag någonstans kände att "det" höll på att hända mig igen. Att döva den vetskapen var nog en av anledningarna till att jag började dricka mycket själv. Föll in i hans mönster.
Nu när jag inte dricker längre sen 5 veckor tillbaka, är det jobbigt med dissonansen mellan våra världar.
Jag försöker att fokusera på mig och mina känslor, men det är svårt. Önskade igår till och med att jag kunde gå tillbaka till blindheten, för när jag känner oro och sorg och vet det, och han är pigg och glättig och planerar för jul, känner jag mig galen.
Jag sov dåligt inatt och han frågade mig: Mår du bra? Han var genuint orolig. Och det kändes som att det är mig det är fel på, som har problem med mitt mående. Han har ju inget problem, lycklig i sin förnekelse...

Men det är väl återigen också det här att vara fixerad vid ett problem, hans drickande. En konstant oro som nästan aldrig släpper.

Jag hoppas att jag på något vis kan hitta ett sätt att få oron att bli mindre konstant och att tänka mer på annat.

Förlåt, det blev en lång rant om min situation.

Hur har det gått för dig? ❤️

@Thompa_68 Tack för fina ord. Försöker att inte vara hård mot mig själv men det är svårt. Var nästan säker på att jag hade klarat det värsta. Är inne här och läser mycket nu och det är så mycket igenkänning, oavsett hur långa perioder man har haft i nykterheten. Mitt första nyktra år var nog det bästa i mitt liv, men hösten har varit otroligt tung. Det är ingen ursäkt men kanske en förklaring.

Man ska nog inte underskatta att den ständiga krisen ger oss en kick också. En katastrof vi kan beklaga oss över, orättvisa, smärta, vi blir sedda och hörda, vi kan älta osv. Hade man inte den bekräftelsen på sin existens så kan det kännas lite som att man inte "finns".
När min relation tog slut slutade jag vara rädd för att få fylle-sms mitt i natten, fylle-samtal, fylle-ångest kastad i ansiktet jämt. Axlarna sjönk, kan jag säga! Det var som natt och dag. Och efter det vägrar jag umgås med folk som super. Så underbart det är att välja bort kaoset!

@Thompa_68 Jag tänker att fel riktning och destruktiva mönster kan ha pågått länge i livet, innan man vaknar upp och kan se det tydligare. Att vara mitt i det blir till slut en slags normalitet och när en alkoholdimma skingras blir det allt klarare. I en relation kan man ha skapat en obalans och börjat gå åt olika håll för att stå ut i tillvaron. Det krävs en hel del arbete för att hitta tillbaka till en plats som båda trivs i, för troligen har den tidigare platsen inte varit bra och inget att återvända till. Du funderade på psykolog och jag tror att parterapi är ett bra stöd, en oberoende tredje part som bättre utifrån kan se var ni står, vad ni har för behov och önskemål och vad som behöver göras för att komma vidare.

Sen krävs det öppenhet, tålamod och att man kan rannsaka sig själv, att man har en vilja till förändring och att man även lyssnar och försöker ta in och förstå och tar hänsyn till andras behov. Men först måste man nog börja med sig själv och förstå sina egna behov och hur man vill att livet ska se ut. Du gör ett superbra jobb med din nykterhet och att vara äkta och tänka klart är en förutsättning för allt annat som behöver förändras. Fysisk aktivitet är toppen för att lätta på tryck och fokusera på annat en stund. Det får också känslor och tankar att landa bättre.

Bra jobbat!❤️

@Äntligen91 Då är 1/3 av december avklarat, bra jobbat. Tänk att gå in i 2026 med en månads nykterhet i bagaget, kommer bli mäktigt, fortsätt fokusera på att vara nykter just idag. Vi ångrar aldrig en nykter gårdag, kämpa på!

10 dagar nykter idag och mår bättre nu än med alkohol inblandat. Hur kan något som känns så enkelt och självklart nu helt plötsligt förändras och inte alls kännas lika självklart?
Måste verkligen jobba på att få behålla den här känslan.

@Vitvargen Stort tack för din omtanke och som vanligt kloka ord! Jag ska reflektera över dem i lugn och ro, tillsammans med annat vist som kommit mig till del via detta forum. För nu vill jag återigen framföra mitt allra hjärtligaste och innerligaste tack, för att ni finns och bryr er om andra!

@TeTanten Häftigt med 100 dagar som kommande milstolpe, superbra jobbat! Det är ju utmaningar kommande veckor, med jul- och nyårsfirande. Som några har skrivit tidigare, man kan se det som ett träningsläger för nykterhet. Jag vet att jag aldrig mer kan dricka, men väljer att inte tänka så mycket på det utan ta en dag i taget, känner att jag lätt börjar noja över "för alltid" och komma tillbaka i tankar om varför jag inte kan dricka som "alla andra" och dit vill jag inte igen, aldrig mer ett första glas, jag tillhör dem som bevisligen passerat "point of no return".

Hejar på att du i lugn och ro kommer fram till vad som funkar för dig. Du har gett dig själv de bästa förutsättningarna att fatta beslut med din nykterhet, snyggt jobb!

@hsp-metal Jag har varit nykter som längst i ett år, hamnade efter den, liksom alla andra nyktra perioder, tillbaka i ett destruktivt alkoholbruk. Det kan ha tagit en dag, en vecka, månad eller år, men förr eller senare fann jag mig på ruta 1. Den senaste nyktra perioden innan den jag nu befinner mig i, vilken förhoppningsvis är det sista, var inte så lång, några veckor, men då tog jag ett riktigt uselt återfall där jag tryckte i mig en hel flaska mousserande, öl, vin och någon spritskvätt. När man är inne i beroendet finns det till slut nästan inga gränser för vad man får i sig.

I övrigt håller jag med @Bubbelmorsan helt och hållet, var snäll mot dig själv, vi är bara människor och gör så gott vi kan. Alkoholmonstret är en tuff fiende, men varje dag som nykter är en delseger. Alla gör fel, det som definierar oss är hur vi agerar sedan, precis som @Bubbelmorsan skrev.

Tänk, snart har jag vart nykter i 100 dagar. Skrev upp det i kalendern. Ett kvartal utan vin.
Trivs förvånande bra med det. Suget finns där ibland. Och att jag goffar i mig för mkt av massa annat stör mig. Men det känns ändå stabilt.
Hemmadrickandet vill jag minst tillbaka till. Det är mkt mys och guldkant i det men även så stora vinster att umgås med familjen nykter och redo för olika aktiviteter. Fester känner jag en mix mellan saknad och lättnad när jag tänker på skillnaden. Här behöver jag träna mer för jag känner mig trist och uttråkad hitills. Vin till god mat saknar jag nog mest, dels smaken men det var nog alkoholen med som gjorde allt så härligt att äta en fin middag.
Har inte testat att vara nykter under sommaren än eller på semester, det känns svårt och utmanande och jag gissar det är nått min hjärna och jag kommer ha tuffa förhandlingar om.
Jag tror jag kommer fortsätta vara alkoholfri efter nyår. Vore ju ballt att undersöka hur det skulle kännas efter ett halvår iaf.
Och efter det blir mitt jobb crazy pga högsäsong och kanske är det bättre att försöka överleva det utan vin som tröst…
Ja så går mina tankar just nu. Försiktigt positiv till tanken på att forsätta utforska min nya livsstil.
Eller så får jag för mig att jag nog ska ta ett glas nån enstaka gång då och då…. För så illa var det ju inte innan ju…. 😅. Men varför tänker jag då så mkt på det? Och varför är det så svårt att ge upp?
Nä tillbaka till att bordlägga alla beslut till framtiden. Tidigast januari. Men kanske mars. Då borde jag blivit klok.

En sak som jag tror bidrog till det här är att jag har varit väldigt förälskad i en person som också hade väldigt stora alkoholproblem. Jag konfronterade personen och hen slutade att dricka när vi hade setts i ungefär ett år. Med den här personen var det lätt att hålla sig nykter, för jag såg hur illa det gick för henne. Men för några månader sedan ville hon sluta ses. Och då var det som att jag tappade fotfästet totalt. Sedan har det hänt andra grejer så totalt sett har hösten varit oerhört tung. Har inte alls känt den där sköna känslan av att vara nykter utan snarare haft funderingar på om jag någonsin kan dricka normalt igen (klassiskt, jag vet) och tyckt väldigt synd om mig själv som har den här sjukdomen. Ni vet känslan som säger "varför jag?". Jag önskar bara att jag hade varit mer stark.

Jag är också väldigt rädd för hur länge jag ska ha sömnproblem och svårt att äta. Är dödstrött men har så mycket ångestpåslag att jag tror att jag kommer vara vaken hela natten.

Testade det ett tag och funkade inte alls för mig - jag skippade bara att ta tabletten innan jag skulle dricka. För mig var rätt väg att köra utan medicin och istället kapitulera för sanningen.

Skrapade ihop 18 månader innan jag tog ett återfall nu. Totalt 3 på snart 2 år. Det suger verkligen. Jag var faktiskt inne och sökte på mediciner nu men jag tror att det får bli AA istället.

Det vidare livet går verkligen vidare😊
Tänk liksom att jag har kunnat ta tag i träningen. Tryggt förvissad att den blir av.
Så trygg att jag köpt mig ett PT paket.
Så trygg var jag inte tidigare. Att lägga ut en så stor summa på bara mig själv hade varit som att spola ner pengen i närmsta vattenklosett...
Tänk vad lång nykterhet kan göra!
Idag var jag på min första personliga träning. Det var en upplevelse o det blir spännande o se hur svår träningsvärken blir imorgon( ont redan nu😅
Den lediga dagen imorgon blir det kondition, och lättare yogastyrka. Marklyft får vänta en dag.
Det här är nog den bästa present jag gett till mig själv någonsin😊

@Bubbelmorsan Tack snälla för pepp. Det är nog rädsla ja, för massor av olika saker. Satt precis och tänkte på att jag är rädd för att suget ska komma typ i morgon eller övermorgon även om jag klarar av den här dagen. Det stämmer nog att jag är väldigt hård mot mig själv. Extremt hård faktiskt. När min nyktra vän tog ett återfall sa jag att händer alla och att hen är grym som kämpar vidare. Men har väldigt svårt att säga detta till mig själv just nu.

@hsp-metal. Förstår att du är besviken men du är väldigt hård mot dig själv. Ibland går det fel i livet, man gör ett tokigt val, gäller inte bara A. Men du vet ju hur man gör, du kan hålla dig nykter.

Tycker du gör allt rätt som skriver här, ber mamma om stöd och imorgon går till AA. R borde det finnas massa klokskap. Du är inte ensam och du tar hjälp🩷.

Kanske är det stark rädsla du känner, att du ska falla dit igen? Ta tag i alla du kan nu dessa första dagar så är du nog på banan igen. Och kom ihåg att misstag gör man, det är hur man agerar sen som är det viktiga. Du kan💪

@Carisie wow, allt som leder en framåt med entusiam, glädje kompetens och känsla av att fylla en viktig funktion för andra är värt att satsa på. Klart du ska bli vårdlärare, och på sikt även doktorera i nykterhetskunskap, om jag får välja!💥👊

Du är inte ensam. Jag hade nästan 18 månaders nykterhet innan jag tog ett återfall nu i helgen. Det är typ den värsta känslan i världen. Och det är svårt att inte känna sig usel, men jag läste någonstans att 90 procent av de som har ett alkoholmissbruk tar återfall inom 4 år. Och det är många som inte klarar av det och tyvärr dör i sjukdomen. Så du - ge inte upp! Och precis som andra säger - du börjar inte om på noll även om det känns så.

Jag tog tag i mitt drickande för snart 2 år sedan och har haft tre återfall sedan dess. Jag vet hur tungt det är att ta sig upp i sadeln igen, men det går. Jag kämpar just nu med att hålla mig ifrån drickan (drack sista glaset någon gång under natten).

Jag har haft samma funderingar som dig - mitt drickande var totalt okontrollerbart på slutet. Var nykter i 18 månader innan jag tog ett återfall i helgen och jag kan säga att man startar på exakt samma ställe man slutade på. Jag kan inte ens dricka ett glas i lugn och ro - jag sveper allt.

Det här är hemskt att säga men under den här perioden, som varat i tre dagar (jag tror att jag kommer lyckas hålla mig nykter i dag), är att jag till och med tryckte i mig en hel flaska starkvinsglögg.

Tro mig - har man haft ett alkoholmissbruk går det inte att börja dricka "normalt" igen. Och fy fan vad det suger på många sätt. Har också tyckt väldigt synd om mig själv och känt: "varför jag?". Det är en rätt destruktiv tanke, och bara genom att vara inne här på forumet så ser det verkligen inte är bara du.

Ett rätt deppigt inlägg här från en ledsen kille.

Och för att illustrera hur sjuk jag blev nu i helgen så gick jag, en ateist, ner på knä och bad till gud igår.

Nu blir det många nya inlägg här på rad men känner att jag håller på att bli galen...

Jag undrar om någon annan här har erfarenhet av att ta återfall efter så lång tid? Hur gjorde ni för att inte vara totalt krossade av skammen och nederlaget? Och hur långa återfall tog ni?

Det var väldigt patetiskt hur det här gick till för övrigt. Hällde ut en flaska vin. Hällde upp två glas från en annan flaska som jag svepte snabbt och sedan hällde jag ut resten. Men när man är igång går det inte att sluta.

Vet inte exakt hur mycket jag har druckit men skulle tippa på 1,5 flaskor vin varje dag under de här tre dagarna. Det är väldigt mycket - särskilt när man inte har druckit på länge. Känner typ att jag fortfarande rapar vin - så otroligt äckligt.

Kommer att ta mig till AA-möte så fort jag orkar. Förhoppningsvis mår jag lite bättre i morgon och orkar ta tag i mitt liv igen.

Hej CK, om du verkligen vill ha hjälp rekommenderar jag dig att gå på ett AA-möte. Känns otroligt läskigt första gången men det ger enormt mycket att träffa andra och inse att man inte är ensam om sitt missbruk.

God kväll kamrater denna dag som är nummer 5️⃣ 5️⃣ 7️⃣ och diket känns som att det är tryggt vid sidan av vägen och inte i närheten av destination i mitt vägval.

Jag har mest läst på senaste tiden och inte skrivit så mycket egna inlägg. Kanske främst för att livet känns härligt händelselöst på alkoholfronten i alla fall 😅. Annars är det allt annat än händelselöst. Jag gjorde en session nr 2 av min föreläsning där jag bara hade ett ord max två på varje PP och fick feedback på första föreläsningen som var så fin att jag blev alldeles rörd och sa till deltagarna "ingen press alltså". Men alltså - FAN vad roligt det är när jag får tillfälle att entusiasmera andra sjuksköterskor att dela min glädje och glöd för yrket. 🔥 Så - jag har kanske råkat skicka in en förfrågan till Stockholms universitet för att ta reda på vad jag behöver komplettera med för att bli vårdlärare 😳. JAG?! Som sagt det är inte så händelselöst i mitt lilla liv.

Ha en fin mid week alla 🩵