Senaste kommentarerna i forumet

@Anayh5 du kämpar verkligen på för att få till en så lugn tillvaro som möjligt för dig och dina barn. Jag har skickat ett meddelande till dig i frågelådan, om du skulle vilja rådgöra med oss på Alkoholhjälpen kring vad nästa steg kan vara. Fortsätt gärna skriv här och uppdatera oavsett.

@vår2022 tack för svar och jag tror jag förstår vad du menar. Men återigen, vilket jobb du har gjort! Inspirerande! Frågan är i vilken ände man själv ska börja i med tanke på allt tjatter i huvudet. Jag kommer ofta på mig själv med att gå in i ett rum men minns inte varför jag gick dit 😂 att hålla fast vid en tanke i taget är svårt för en sån som mig som är flera steg framför men jag ska verkligen försöka lyssna och reflektera när känslor uppkommer. Jag tror det är jätteviktigt och hjälpsamt! Däri ligger nog många ”varför” och ”därför” och ”ahaa”. Tack för att du delar 🥰

@eling hej! Du är inte ensam! En dag i taget. Varje dag du inte dricker är ju en bättre dag än. Så vi satsar på så många bra dagar som möjligt! Med tiden blir det bara bra dagar! En dag i taget 🥰

@JHL @Tetanten tack för att ni tänker på mig 🥰 Nu är jag här igen. Bakis. Jag hade ju inte druckit på tre dagar så det var länge sen och jag hade varit duktig, samtidigt som planen varje vecka är att inte dricka på vardagar, det lyckas aldrig! Så trött och ledsen på mig själv. Jag vill inte hålla på med det här mer. Tänker att jag måste ha en ny strategi, sikta mot något istället för att bara sikta på att vara nykter/inte dricka. Kommer tillbaka, det måste ju gå, det går ju uppenbarligen för andra. Att bli nykterist alltså, att bara dricka ibland funkar inte för mig.

@Himmelellerhelvette Det handlar i grunden om acceptans också. Att allt är som det är, och blir som det blir. Du brukar uttrycka att du vill bli klar. Klar blir man aldrig. Det här ”arbetet” med oss själva bara fortsätter och fortsätter. Vi har alla olika issues att hantera. Thats fine. Alternativet vore sämre. Acceptera. Brist på acceptans triggar ångest som sjutton.

Kram 🐘

Har en pappa som är alkoholist, eller så nära som man kan komma åtminstone utan att vara en full-blown alkoholist.
Detta har orsakat stora problem för hans familj (fru + gemensam son, alltså min halvbror som är över 20år gammal) och har även börja spilla över på deras vänner och bekantskap.
Jag bor inte längre med min far och har sedan länge flyttat hemifrån och skaffat en egen familj, är därför inte med i vardagen och "ser" hans problem dagligen men han har alltid druckit en del alkohol dock oftast begränsat till fester eller högtider (nyårsafton osv), möjligtvis lite extra under semester men annars i regel utan alkohol. Detta har helt skiftat de senaste åren och han har börjat dricka mer alkohol och oftare, även på vardagar nu så att det har börjat påverka hans arbete.

Vid flera tillfällen genom åren har antingen hans fru eller min halvbror ringt mig och pratat om att pappa har druckit för mycket alkohol och ibland är rent av aggressiv. Ibland ville de bara prata av sig om att han har druckit, med andra gånger har det börjat med att han och hans fru tjafsar över exempelvis alkohol eller något annat skit, och det slutar alltid med mer tjafs och skrik på varandra tills det når en punkt att de vill lämna huset och honom. Jag har vid flera tillfällen då bett de lämna huset och åkt dit för att kolla till honom och prata med honom själv, vilket alltid har slutat i mer tjafs och även fysiskt bråk vid ett tillfälle tidigare.

Den senaste gången detta hände så pratade jag med honom dagen efteråt och förklarade att vi inte kan hålla på så här längre, något måste förändras och antingen separerar dom ifrån varandra, eller så får han sluta dricka alkohol helt och hållet. Min halvbror mår psykiskt dåligt av detta, orsakar extremt mycket stress och triggar även panikattacker. Han har dessutom sagt att han blir rädd när vår pappa har druckit så här mycket alkohol.
Han låtsats då som om ingenting har hänt i princip, som att kvällen dagen innan inte ens hade inträffat, han hade inte druckit, det var inget bråk osv. Han har aldrig varit en person som pratar om känslor eller något liknande, likaså har han svårt för att erkänna när han har fel eller begår misstag (det är liksom alltid något eller någon annans fel) men att "glömma detta" fanns liksom inte på kartan. Efter vårt samtal hade han pratat med min halvbror och talat om för honom att detta var sista gången han drack och att han aldrig mer ska behöva vara rädd för sin pappa.

Jag hoppades verkligen på att detta skulle ändras och att han faktiskt menade vad han sa, men för knappt 1 vecka sedan så kom så klart samma samtal igen... Han hade "helt plötsligt" börjat dricka på en lördag fm. och fortsatt dricka i flera dagar, även inpå veckan så att han inte hade jobbat fram till torsdag. När jag frågar vad som triggade drickandet så får jag inget svar utav hans fru utan det "bara kom plötsligt", vilket jag inte vet om jag litar på, det känns off och alldeles för enkelt. Kanske hade de bråkat innan, kanske hade han fått negativ återkoppling på en del provsvar (han har varit på undersökning) eller något annat som triggade det.

Jag vet inte längre vad som är sant eller ej, och jag vet heller inte längre vad man ska göra. Känns som att man liksom har pratat och försökt och jag orkar liksom inte bråka mer, har ju två barn och egen familj att ta hand om..

Tips...?

@Bubbelmorsan kul att det går framåt med frön. Tänk vad tiden gått ändå, snart kanske det går att ställa ut. Jag har också en balkong, en liten rackare som inte är inglasad. Tror jag nämnde det men har under många år stått utan balkong så det ska bli roligt att inreda. För länge sedan när jag hade en var det kvällsnjutning med ett-två-tre..? glas 🍷. Nu får vi chans att skapa ny vana. Vi kommer fixa det! 💪🏽 🌺

@Hoppfulla, nu har jag inte direkt upplevt din situation men även i mitt och vårt (jag och min frus) fall så var det en ganska plötslig insikt att "drickandet måste upphöra, nu". Exakt varifrån insikten kommer, eller från vem eller det direkta skälet, är inte så viktigt tycker jag. Det viktiga är att insikten har kommit och att den leder till radikal förändring i en varaktigt hållbar riktning.

När denna radikala förändring skett och man ser att världen inte rasade ihop pga detta utan snarare att man börjar se positiva effekter efter någon vecka, ja då har även vi frågat oss varför det skulle ta så förbannat lång tid. Varför har vi inte gjort detta tidigare, för ett år sedan, för fem år sedan, tio? Det hade varit bättre på så många sätt, vi ser först nu efter en period av nykterhet vad det är för möjligheter som öppnar sig och det vore ju fint om de visat sig mycket tidigare så hade vi kunnat komma längre på de möjliga livsspåren.

Men jag ser det så här: vid varje tid gör den tidigare versionen av "jaget" vad som gick att göra där och då; det testades med uppehåll, neddragningar, alla möjliga saker. Vi har vetat under många år att detta inte var några bra eller hållbara vanor men rationellt tänkande biter inte på dessa beteendemönster. Och eftersom livet hankade sig fram hyfsat trots allt så trillade vi tillbaka i samma spår mycket snabbt.

Vi kan inte påverka hur vårt tidigare jag agerade men vi kan göra saker här och nu för att påverka vår livssituation i den riktning vi önskar, med de tidigare lärdomarna i bakhuvudet. Jag tror att det här tankesättet kan vara bra även för andra, även för dig och din man, och att det kan ge tillförsikt om att komma igenom detta som mycket starkare individer och befinna er i en mer givande relation framöver.

Jag förstår att du har blandade känslor just nu men försök ge det litet tid och ha tålamod. Väljer din man att börja dricka igen så är det ett nytt läge men det verkar som att han har kommit till en radikal insikt nu, det ser jag som mycket lovande!

Varmt lycka till!

@vår2022 tack för pepp och lite information. Så klart är det individuellt och jag drack mängder 🍷 ofta så det är förståeligt om det kommer ta tid. Dina 5-6 månader ger mig även om jag inte är halvvägs dit en morot. Tack 🌺

@Himmelellerhelvette Du skriver ”Jag kan tro att min hjärna bara vill ha något att må dåligt över så den tvingar in mig i tankar som oroar eller ger ångest?” Det finns ju ett talesätt som heter något i stil med ”Hellre ett känt helvete än ett okänt paradis”. Så du kanske är något på spåren. Jag känner delvis igen mig. Läskigt att gå på tunn is och varje minut riskera att den brister, då slänger jag mig hellre i det iskalla farliga vattnet själv och får det gjort. Sjukt.
Jag är själv nyfiken på Bottom-up terapi, tror att mitt nervsystem varit överbelastat så länge så att vila inte är tillräckligt, eller ens meningsfullt, för mig.
Håll i, håll ut och tänk ändå så mycket längre du har kommit jämfört om du aldrig hade försökt förändra. Kram 🥰

@Varafrisk - åh vad roligt, heja dej! Hur det än slutar så är det ju en signal om ditt värde och att arbetslivet faktiskt kan förändras till det bättre. Kram 🥰

@kameleont, @kevlarsjäl62 och @Åsa M tack för att ni skrev. Ja, det är en jobbig tid nu. Förändringen hos min man är total. Paniken ångesten av att förlora det man har gjorde att han insåg vad han gjort. Han har slutat dricka, sökt hjälp och gör allt för att få mig att stanna. Uttrycker att han inte förstår hur han har kunnat göra så här mot oss. Det är fruktansvärt att se någon man älskar må så här och se rädslan i hans ögon. Går vi istället till mig så är jag så jäkla arg!!! Att det skulle behöva gå så långt att jag säger att jag vill skiljas och först då ska han ta tag i det jag har försökt påtala i så många år. Jag har liksom dött känslomässigt bit för bit. Det har gått två veckor på lördag sedan jag sa att jag ville skiljas. Dom två veckorna har varit dom längsta på länge. Mannen gör allt för att visa att han har förändrats och vill ställa allt till rätta. Jag själv pendlar mellan ilska och sorg över alla år som gått. Varför sa jag inte orden tidigare? Kanske hade vi haft lättare att reparera skadorna då. Men jag har försökt få honom att inse försökt få honom att söka hjälp försökt få honom att fatta hur illa det gör familjen när han dricker sin öl. Att ölen går före i alla lägen. Jag förstår att det är en sjukdom alkoholism, min pappa var alkoholist. Det är väl därför jag stannat så länge och kämpat för att han ska få bukt med det här. Jobbet tjatar på att jag ska inkomma med semesterönskemål. Jo jag tackar jag. Semester, den kommer den också. Allt rullar på.

@Himmelellerhelvette Ibland kan det bara vara att man tömt sina batterier. Saker har gått slag i slag, utan pauser emellan. Jag tjatar om mina pauser men de är så viktiga. Även när man gör roliga saker. Nu är jag förstås extra skör med tre perioder av utmattningsdepression i ryggsäcken, men jag tror att alla mår bra av pauser. Man får inte mer gjort för att man köttar på, i pauserna får hjärnan vila och kommer igen mycket piggare.

Att båda tillfällena skedde när du var ensam kan vara en efter-anspänning-effekt. När vi hållit ihop för länge rasar vi ihop när allt är över. Och börjar moffa socker eller dricka. Maskhållande är också oerhört energikrävande. Jag tror att du håller upp en mask för andra och dig själv. Ofta, kanske merparten av dagen. Typiskt medberoende. Låtsas man inte om det mörka så finns det inte. Men det finns, och det skaver massor. Så rätt så undermedvetet blir det med tiden.

Det är just därför du ska vara aktiv här. Skriva om hur du mår. Släppa masken.

Kram 🐘

@Andrahalvlek vad fint att du hittat ett sätt att ta hand om dig och ett jobb du trivs med. Jag har alltid sovit dåligt o perioder än sämre, så kan verkligen relatera. Äter melatonin vilket hjälper, men framförallt sover jag så mycket bättre sen nån månad, tog knappt 2 månaders nykterhet men sen så! Men tar ändå melatonin för själva insomningen pga den e svår men känns som nattsömnen är stabilare utan uppvak o jag känner mig mer utvilad. Så ja jag förstår vad du menar, finns väl en anledning till att sömnbrist används som tortyr tänker jag…

@Andrahalvlek, och tack till dig😍

@vår2022, @JHL@Jempa123. Stort tack för era fina kommentarer🥰. Kram på er!

Tack för att du delar @Suburra, jag har också bytt mellan missbruk men har även haft flera samtidigt, blandmissbruk. Bulimin, alkoholberoendet och hälsomissbruket har förekommit samtidigt under många perioder. Jag har varit så sjuk att jag inte sett att jag har ätstörning utan bara klandrar andra som blir tjocka, ”hur svårt kan det vara att bara inte äta förmycket” har jag tänkt om dom medan jag själv överäter och spyr utan att tänka på det för jag lurat min egen hjärna att tro att jag är hälsosam eftersom jag äter så bra, näringstät kost och tränar regelbundet. Då har jag liksom bara ”glömt” att jag kan vara smal för att jag fuskar. Så konstigt hur vår egen hjärna kan lura oss, ljuga för oss och manipulera oss. Helt ofattbart! Kram❤️

Jag förstår verkligen inte @Andrahalvlek, ibland vet jag inte om det bara handlar om starka känslor eller om det ”bara” är utseende/vikt emellanåt? Jag vet att jag reagerat på att jag gått till kroppshets attack när jag fått ångest för något pappa sagt som gjort att jag mår dåligt. Just den AHA känslan, ”vad konstigt att jag inte alls tänkte på min kropp innan han ringde och nu avskyr jag massa med den”.

Det kanske är undermedvetet emellanåt, att något skaver som jag inte fått tag på. För jag har som sagt löst mycket problem både på jobbet och med min man det sista och det känns så befriande så varför återfall nu? Jag kan tro att min hjärna bara vill ha något att må dåligt över så den tvingar in mig i tankar som oroar eller ger ångest? Kanske att jag bara har så svårt att vara ensam? Det var jag vid bägge tillfällena? Fast jag tror det är olika triggers som ligger till grund, ibland det ena, ibland det andra. Ska kolla vad Frisk och fri är för något. Tack för du finns❤️

@Rike det går bra, utan alkohol sedan i söndags nu. Vi pratar mycket om det som hänt, hur det ska bli framöver osv. Men visst gnager det i bakhuvudet ändå hos mig

@Andrahalvlek @Geggan @fooliehutten @truck 17 @vår2022
Tack snälla ni🙏🏻❤️😍

@Andrahalvlek Jag håller med tror aldrig man blir helt fri från ätstörning och man får inte slå på sig själv. Har själv haft ätstörningar i 30 år och sedan byttes det mot alkohol. Nu när jag slutat med alkohol så inser jag att man bara bytt missbruk.

@Blidenjagvillvara77 Du frågar om jag tillfört någon ny vana i mitt liv som hjälpt mig med att hitta min riktning? Visst är det spännande och jag ska göra mitt bästa för att försöka förklara min värderade riktning. Det är lite klurigt och man skulle kunna säga att det handlar om meningen med livet, existensiellt värre😂.

Jag har jobbat mycket med självreflektion kring vad vill jag egentligen? vem är jag? vad tycker jag om? vad längtar jag efter? Hur mår jag och hur känns det att göra olika saker? Jag har även gått i olika terapier för att få en djupare förståelse tillsammans med en professionell. Min nyfikenhet av mitt djup och hur jag fungerar gör det också mer spännande och fascinerande.

Jag letade efter tillstånd som fick mig att må bra, en riktning. När jag slutade dricka hade jag hade bl.a. en bild i huvudet om hur jag ville möta våren 2022 (därav mitt nick). Jag visualiserade våren och kunde känna smak, doft och en skön känsla i kroppen. Jag testade olika positiva tankar och det fick mig att må bra. Jag ville gå i den riktningen. Jag visualiserade också bla min pension (var 55+) om hur pigg och fräsch jag ville vara då, gå i skog och mark med mina hundar, hänga med min man och familj, vara aktiv. Jag testade olika saker som fick mig att hålla riktningen och när jag började gå i den riktning upptäckte jag olika saker som fick mig att fortsätt gå i den riktningen. Som tex träning, vara ute i skogen, självreflektion, extensiella tankar, tänka positiva tankar och sedan gjorde jag mer av det och till slut blev det en vana. Sedan håller vanan mig i min riktning och riktningen håller i vanan. Som en slags positiv och god cirkel som får mig att må bra och fortsätta gå i rätt riktning.

Ha det gott!❤️

@Jempa123 Japp! Men det får vänta till måndag. Först bli helt frisk. Var sak har sin tid.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Skriv om det jobbiga, leta fram de jobbiga känslorna med hjälp av skrivandet ❤️ Och vår input.

Känner du till organisationen Frisk & Fri? När jag var engagerad i tjejjouren hämtade jag en del kloka råd från dem. Det ÄR svinsvårt att bli just fri från ätstörningsdiagnoser. Likheterna med missbruket är många. Och självskadebeteende. Alla tre är ett sätt att slippa hantera starka känslor.

Kram 🐘

@Jempa123 För mig var sömnen tippingpoint! När hjärnan är så uppvarvad att den inte går att stänga av. Problemlösning pågår 24/7. Väcktes mitt i natten av min hjärna: ”Du, jag har tänkt på det här, gör så här…” Det krävs inte många nätter med kass sömn innan man blir rejält sjuk. Som ett godståg i 190 km/h som till slut kraschar in i en vägg. Efteråt ser jag symtomen, men det är lätt att vara efterklok.

Så jag tror mitt nuvarande jobb är helt perfekt. Full rulle, men ett färdigt resultat när jag går hem. Varje dag. Inga ”högar” på skrivbordet som stressar mig. Knappt inga mail, inga möten knappt. Så jävla skönt. Och jag är supernoga med mina pauser!

Kram 🐘