Senaste kommentarerna i forumet

@JHL ja du är inne på något där med att byta ut ett beroende till ett annat. Och att när man är i mål går man tillbaka till ruta ett. Det gäller ju att vara uppmärksam på sådana saker. Jag tänker inte att jag ska sätta upp målet att jag får/ska dricka om ett år, utan att nästa mål blir att utvärdera resan och då sätta upp något nytt mål. Min förhoppning är att själva resan dit kommer ta mig till ”jag vill aldrig mer dricka”.

Tack för pepp! 😀

(Från en som till slut insåg det men först både bråkade o vädjade som attan)

Jag undrar hur jag ska få fram hur ”dålig” han är. Jag ser ju att han är sämre den här veckan än förut.

Sovit bara få timmar i natt och grubblat och grubblat. Han får fram maten men ser att ibland sjunker han liksom in. Sedan blev det ok mellan oss.

Men väldig orolig. Letade telefonhjälp för anhörig i natt. Rädd också att han ska dö. Farligt att dricka när han haft skrumplever. Tycker också att han är lite virrig, glömmer, … Tror det tagit även på hjärnan.

@Markus86
Tråkigt att höra.

Vad tror du om att inte svara på tjafs och diskutera alls?
Det tar bara din energi och kostar på..

Ja ”Jag” budskap ska det vara….
Ser ju att han är berusad på restaurangen. Fokuserar väldigt när han ska göra något lutar sig fram lite. Lite krokig. Vill säga att jag inte orkar, vill vara ansvarig att han intevärvnykter. Tror att han har alkohol i kroppen hela tiden. Hur ska jag säga det med jag budskap. Knepigt. Han är så känslig.

Idag blev vi lite osams. Han lägger sig i soffan, lyssnar på podd, blundar… Vi är visserligen färdiga men väntar att det är tid för lunch men jag blir stressad och vill att han tar ut maten i tid. Han säger att jag stressar honom. Arg på mig. Maten kommer fram men han är irriterad på mig och jag blir tillbaks. Är väldigt påverkad efter gårdagen eftersom jag aldrig sett honom så påverkad. Som en zombie.

@Rike
Mycket bråk som leder till frustration.

Hur känns det idag?

☀️ skiner och det börjar så sakta bli vår.
Jag tror att det kommer gå fort nu. Det både skrämmer (jag vill att tiden ska få stå still tills allt är bra igen) och kittlar just för att våren är vår med ljuset, blommor och ja ni vet.
Kanske är det också just det: att ☀️ skiner i dag som gör som att det känns ganska ok. (Tidigare dagar har varit fruktansvärda där jag vaknat av gråt, gråtit mig genom dagen när ingen sett och gråtit mig till sömns).
Jag har tagit beslut i att när det går ge mig pauser utan att tänka att jag är lat eller fundera över vad jag tror att andra tänker om mig. Jag hoppas jag kan stå kvar i det beslutet när sjögången kommer igen. För den kommer att komma.
Jag märker även hur stresskänslig jag är. Så fort telefonen eller datorn eller vad det än är ger ljud ifrån sig smärtar det till i hjärtat och stressen skjuter i höjden även fast jag inte sett vad som kommit. Jag lever i ständigt skarpt läge. Det blir inte ens katastroftankar utan katastrofkänslor och aktion. Resultaten därefter. Så stanna upp, göra en sak i taget och inte försöka bli klar med allt på en gång.
Jag skrev tidigare att jag ska skriva ner allt bra jag gör. Ingenting blev skrivet. Jag har förstått att jag längre inte vet när jag gör någonting bra eller rätt och endast lever genom andras gillande eller ogillande. Så jag får släppa den. I stället läste jag nyss någonting som tilltalar mig: ”All kärlek börjar i hemmet”. Det är där jag får börja, med mig, för mig. Inte för eller genom andra.
Det har tagit mig 46 nykterhetsdagar och en vårsol. Jag tror inte jag hade förstått det (eller rättare smått börjat förstå) utan dom.
Fin tisdag på er! ☀️ ☀️ 🌺

@Blidenjagvillvara77, nu när jag läser ditt inlägg så ser jag att jag missuppfattat ditt inlägg. @vår2022 skrev ett jättebra inlägg.

Du skriver att "är ju en person som behöver tydliga mål, gärna tidsbestämda också" vilket är jättebra för det är enkelt att sätta upp målen och arbeta mot dem. Som jag ser det är problemet är att man hamnar ofta i "jaha vad ska jag göra nu du" efter uppnått mål. Det jag far efter är att man byter den dåliga vanan/beroendet mot ett annat som lyckligtvis är sundare men det är ett likartat beteende. En bekant gjorde för ett tag sedan en resa med 16 weeks of hell och genomförde den med bravur men lärde sig inget om nya sunda vanor/beteenden. Behöver jag säga att kortet lades in i baren samma dag som de 16 veckorna var avklarade. Personen dricker nu mer än någonsin och fysiska måendet ser ut att vara värre än någonsin.
Eftersom jag är lite av samma skrot och korn så försöker därför hålla nere tidsbegränsade mål och försöker få till sunda vanor som håller över tid i stället. Sedan om det blir ett Vasalopp ett Marathon är en annan sak :-)
Mycket svammel blev det men ta en dag i taget, ta inte första glaset och beröm dig själv för varje dag som går eller glas du inte tar.

Hej på er,
Snön smälter i rasande takt, hockeyslutspelet startar och nu börjar golfsäsongen så smått visa sig på allvar. Detta är en av mina favoritsäsonger på året, det är en riktig glädjens tid och snart står all i full blom. Träningen befinner sig i någon sorts status mellan längdåkning och annat. Jag har så smått startat upp padel igen och roddmaskinen får sig en svämg om ibland och vi får se om jag orkar mig ut i förrådet för lite styrka. Just styrketräning var vinterns mål men det försvann tyvärr någonstans i flängandet i vintras.

Min nykterhet rullar på utan några större problem, det ska dock medges att ibland tycker jag att jag förtjänar en wirre men jag vet att det kommer sluta med att jag halsar i pavan så den får stå kvar i skåpet. Efter dryga året så är det fortfarande lite konstigt att flyga utan att köpa med sig sprit hem, märkligt att en sån vana sitter så djupt.

I det stora hela känner jag mig lyckligt lottad och jag befinner mig på en bra plats, dock inte helt utan problem men det är väl livet.

Ha det bra, en dag i taget

@gt70,
Välkommen hit. Bra beslut du har tagit och det kommer bli intressant att följa dig. Om du läser runt i forumet så kommer du finna en hel del matnyttig info och inspiration.
Initialt i nykterhetsarbetet är det är ganska vanligt att starta dagen med ett nykterhetslöfte och utvärdering id läggdags. Det tar max 5 minuter och kan vara väl investrad tid. Många tycker att det hjälper med att vara aktiv på forumet genom att ställa frågor, uppdatera status och heja på andra. Vill du ha mer proffessionell hjälp så kan du ringa alkoholhjälpens telefonlinje anonymt.

Lycka till och kom ihåg att inte ta det första glaset.

@Maud
Jag håller med @Andrahalvlek. Mycket roligt, imponerande och inspirerande att läsa om dina framsteg.
Bra jobbat!

@Tjej82 Du är verkligen inte ensam och dina tankar är nästan som från en mall.
Väldigt mycket beror på alkoholen i sig. Alkohol skapar ångest och skam.
En ångest som brukar lätta efter någon vecka. Skammen brukar också lätta med tiden.
Det är ju inte skamligt att bli beroende när man dricker något som hela samhället intalar oss är "naturligt" och "härligt". Och det kan det ju vara ända tills man hamnar i din sits och min sits. Och många andras.
Din hjärna är också delvis kidnappad av drogen. Det är därför du tänker att du ska "mista en guldkant". Trots att din kloka hjärnhalva VET att det inte är någon guldkant att känna som du gör just nu.
Tyvärr kan man inte "bara" välja det trevliga med detta gift. Allt ingår: skam, ångest etc...
Ju fortare man inser det desto bättre. Jag vet att en del kan styra om sitt beroende och lära sig dricka måttligt. Men det gäller verkligen inte alla och det är också mycket svårare än att bara sluta dricka helt. Det fungerar ju precis som med rökning. Varje gång en fd rökare tar en cigarett så "vaknar" begäret i hjärnan och de vill ha fler. Kampen mot beroendet måste tas om och om och om igen. Jobbigt. Denna ständiga kamp orkar inte alla ta hela tiden.
Om du slutar helt så är det också jobbigt en period, men sedan lägger sig beroendet och sover.
Visserligen kan du då bli medveten om andra saker som kanske triggat ditt drickande, som dålig självkänsla, vilja att fly eller annat. Skillnaden är att du då kan ta itu med dessa problem på riktigt. Inte hälla gift på dem :) Det funkar ändå inte.
Jag slutade dricka för tre år sedan och det har inte hindrat mig från att gå på fester, äta goda middagar med vänner, njuta av livet i stort och smått. Självklart kan jag fortfarande drabbas av själva livets svårigheter, men jag är iaf här på riktigt. jag kan göra nyktra bedömningar och försöka lösa problem.
Jag har också upptäckt att livet är alltför intressant och spännande för att suddas till eller förstöras av droger. Hur många helger har jag inte slängt bort av mitt enda liv på att vara bakfull och trött.
När beroendet lockar dig med att "du ju inte är beroende" "nog kan dricka ETT glas, vill ha en "guldkant". Lyssna inte. Det är BARA drogen och ditt beroende som talar.
När du är fri kommer du att se det så mycket tydligare.
Därför jättebra att du kommit tillbaka hit. Jag vet att det är jobbigt ett tag, men du kan leva ett liv utan minnesluckor, ångest, skam....:) Utan oro för barn och partner osv...
Jag hejar på dig! :)

Hur går det för dig HeH? Hoppas allt går bra, men om inte så finns vi här för dig :)

@Andrahalvlek mest är jag nog imponerad själv. Eller förundrad att jag hittade rätr nyckel den här gången.
På jobbet försöker jag vara lite tyst om 8 timmars medveten träning, motion o kostförändringar . Man vill ju inte vara den jobbiga typen🤣
Men det syns att jag mår toppen. Rak i ryggen, studs i stegen o gott humör!

@vår2022 tack för dina alltid så kloka ord och goda råd🙏

Du sätter huvudet på spiken med den välkända dörren som man vill ha på glänt. Så länge jag inte säger det högt finns en utväg (rakt ner i hålet) men det är ju precis vad jag behöver göra. Jag vet att jag får min mans fulla stöd och förståelse! Det finns väl en rädsla, precis som förut med vad det ska bli av ”oss”? Alkoholen är en stor del av vår gemensamma ”guldkant” om jag ska försöka hitta någon vettig beskrivning. Jag vet dock att han skulle vara villig att utforska andra saker. Men jag vet också att när han heller upp en whiskey blir jag som en tjurig barnunge som tycker synd om sig själv som inte ”får” ta ett glas vin… så dumt! Och så klockrent att vi verkligen har två ”hjärnor”- en som är alkoholberoende och en som fortfarande är ”frisk”.

Jag ska verkligen försöka härda ut för jag vet ju att det blir bättre, och lättare. Helgerna är de största fallgroparna men efter ett par nyktra helger brukar det kännas bättre, och roligare.

Funderar också på det där med motivationen… är ju en person som behöver tydliga mål, gärna tidsbestämda också. Ett mål som att ”må bättre” blir för luddigt, likaså att gå ner i vikt, vilket jag verkligen behöver. Så, jag fyller 50 om lite mer än ett år och tänker att jag ska vara i mitt livs form den dagen. Det största hindret för att uppnå det målet är alkoholen. Rätt och slätt så är det så. Att plocka bort den för mitt långsiktiga mål kanske blir enklare än att bara bestämma sig för att aldrig mer dricka? Även om det är det slutgiltiga målet. Jag tror att detta skulle kunna funka för mig.
Men precis som du säger- en dag i taget! Denna morgon var jag på gymet kl 05 och har även hunnit med en promenad på morgonen vilket känns som en perfekt start på dagen😀
Kram på dig ❤️

@Blidenjagvillvara77 Hej och välkommen tillbaka! Jag tänker också att det viktigaste är att inte ge upp och det är absolut inget svek mot oss här, forumet finns för att vi ska stötta varandra till ett bättre liv. Det största sveket är mot dig själv då det inte blir som du själv önskar att det ska vara.

Du skriver ”Men som alltid annars och i så många år så kan jag inte dricka måttligt. Det sorgliga i sången är att i princip allt triggar. Oavsett årstid…Förstånd till förändring finns, men viljan och motivationen är inte där den borde vara…Samtidigt är jag så less på den här alkoholcirkusen… Tristess och rastlöshet är mina största fiender. Jag måste helt enkelt bryta mina gamla, invanda mönster. Men jag kan inte lägga till mer träning, poddar, böcker eller promenader för det gör jag redan dagligen. Jag måste ändra en vana, byta ut en vana i taget. Hur gör ni andra?”

Det märks att du är rejält less på drickandet, att det är en ond cirkel, mycket tankar och att du inte riktigt vet i vilken ände du ska börja. Om man tittar tillbaka på dina tidigare inlägg så hade du inte riktigt berättat ”hela sanningen” för din man och höll en dörr öppen, om jag minns rätt. Att hålla en dörr öppen gör det svårare att hålla en linje och även motivationen kan påverkas. Utifrån egen erfarenhet kom min motivation till att sluta dricka genom att vara helt ärlig med min man, med mig själv och för att jag var så jävla less på att snurra runt i den onda alkoholcirkeln, sen låste och stängde jag dörren helt. Den onda cirkeln tärde på mig och nötte ner mig allt mer och mer och jag orkade inte med alla negativa och självdestruktiva effekter som följde av det längre. Det var inte längre värt det och jag blev allt mer deppig och tappade livsglädjen.

Så länge det finns ett värde i att ta ett glas är det nog svårt att motiveras till en förändring. I det glaset finns också ett undvikande beteende, man bara kör fast man bestämt sig för att inte ta det, man skiter i konsekvenserna för motivationen finns inte och dörren står på glänt. För mig ändrades mina värden för hur jag ville ha mitt liv och värdet i att vara nykter slog högre än ett glas. Jag skapade bilder i mitt huvud om hur jag ville att mitt liv skulle se ut, vad det skulle innehålla och gjorde en plan för att nå dit. Ersatte glaset vin efter jobbet med bubbelvatten, tog min promenad med hundarna, hade positiva tankar om ett nytt fräscht liv utan alkohol. Läste på om hur alkoholberoende påverkar hjärnan och förstod att det handlade om att låta min alkoholiserade hjärnan få återhämta sig och komma i balans igen till ”friskt” ursprungsläge. Att den alkoholprogrammering jag gjort i min hjärna måste tystas ned och att nya hjärnbanor behöver skapas genom att inte dricka alkohol mer och det har även skett.

Läs igenom din tråd från början, det brukar vara bra för att se hur du tänkte och gjorde när det gick bra och vad som kan vara fallgropar. Kanske kan du med nya ögon se vad du behöver göra på annat sätt.

Kämpa på nu! En dag i taget!💪❤️

Hade tänkt dra i den berömda handbromsen redan i julas och planerade att komma tillbaka till jobbet som en ny människa, men det där gick ju inte som man tänkte. Inser dock att det är svårt att planera för sånt här. Den bästa tiden för att göra förändringar är ju just idag; inte nästa måndag eller första dagen på en ny månad och alla andra lustiga idéer man har för sig.

Har inte varit en tung drinkare men har sedan en tid tillbaks lagt till med vanan att varva ned efter jobbet med något. Tillräckligt för att känna mig sömnig helt enkelt. Inser såklart att det är hemskt onyttigt och att det börjat gro till mer än en vana då ett oförklarligt sug och en rastlösthet började infinna sig framåt kvällningen.

Nåväl, ikväll bestämde jag mig för att helt enkelt sitta still tills bolag/butiker hade stängt just för att komma över den första tröskeln. Det var faktiskt ganska skönt att inse att sista tåget till ICA hade gått så att säga.

Jag är framför allt less på att känna att livet händer utan att man får vara med om det. Jag går och lägger mig kl 9 varje kväll. Förvisso somnar jag snabbt men har ändå låg energi under dagarna. Helger/kvällar ska vi inte prata om. De ägnas i princip enbart åt tv-serier och soffliggande. Göromål som städning och matalagning prokrastineras. Det känns som att det senaste året bara flugit förbi utan att jag ens märkt av det.

Nu är våren snart här och jag ser fram emot att börja leva igen, komma i form och växa som människa. Fortsättning följer.

Och som ovan skrivet, för journal o ta foto även av ett rivmärke.

Det som kan hjälpa är att tänka på vad barnen själva kommer att säga, hur de kommer att påverkas, som vuxna.
Ofta lättare o mer självklart att göra det som krävs för dem, än för sig själv.

@Markus86
Sannolikheten att det händer igen - om hon inte läggs in på rehab t ex- är mycket stor .

Ps berättade för släkt osv bla om polisen. Ingen höll det emot mig. Och är det dessutom små barn inblandade så stöttar varje sund människa att man tar hjälp.

Tackar så mycket allihopa för ert stöd, nu barnen sover och ska börja våra samtal med hennes bror, jag ska vara rak om det händer bara en gång till jag ringer polisen, hennes familj måste veta det jag vill inte bära några skulder för det. Återkommer så fortjag kan. Ni är underbara.

@Markus86 känner din desperation 💔

Du har redan börjat ta stegen för att göra något åt situationen, det är verkligen starkt och helt rätt.

Jag instämmer i det @Rike skriver: polisen kommer för att hjälpa, jag har också behövt ringa dem vid ett tillfälle och de var helt fantastiska. Lugna och trygga.

Ingen skulle orka leva som du/ni gör nu och ingen ska behöva göra det.

En av mina barndomsvänner var gravt alkoholiserad under många år och när jag träffade honom efter han blivit nykter och frågade vad som hjälpt honom var svaret: att folk tog avstånd.

Så även om ett agerande i första hand handlar om att du och barnen ska få en trygg och dräglig tillvaro så kan det också vara det bästa du kan göra för din partner.

För vissa kan det bli ett uppvaknande, för andra inte.

Din känsla av att inte stå ut längre är helt adekvat.

Skickar styrka❤️

Ser att jag skrev lite rörigt och det beror på att jag verkligen är frustrerad och väldigt orolig Villrådig!

Han har haft samtal med en manlig samtalsterapeut som funkade så bra men han är barnledig fram till september. Har ett par gånger haft samtal med en annan äldre dam men det funkade inte. Tog själv kontakt med vårdcentral idag och ska ha samtal med en annan kvinna nu på onsdag. Vi får se. Helst vill han ha en manlig kontakt.

Blev väldigt orolig idag. Inte bra alls idag. Har aldrig sett honom så konstig. Tänkte att jag som är 77 år snart är med honom på restaurangen. Vill gärna att han kan lämna restaurangen utan en massa skulder. Kanske feltänkt!
Så komplicerat! Men vill absolut inte vara med om det som hände idag en gång till. Men han ville absolut inte prata idag. Måste säga till honom det. Lätt att man säger till så han blir arg, frustrerad. Måste linda in i ”Jag” meningar.

Vilket helvete detta blivit.

@Anayh5 det tar enormt mycket energi att hålla ihop allting.

Min erfarenhet är att om en anhörig funderar på om en närstående har alkoholproblem så är problemet mycket värre än den tror. Du ser troligen inte allt han dricker.

Om en person känner att den är utsatt för kontrollerande beteende, så är även det mycket mer utbrett än den tror.

En del av det psykiska våldet gör just att man känner sig förvirrad.

Jag ringde kvinnojouren för att få hjälp att hitta en jurist som kunde svara på frågor om bodelning. Hon som svarade sa direkt att hon tyckte jag skulle komma på ett samtal. Efter att ha fått hjälp där blev det tydligt att allt var så otroligt mycket värre än jag förstod när jag var i det.

Så ring! Vad är det värsta som kan hända vid ett sånt samtal?

Om du längre fram står inför en separation så är det superviktigt att ha det stödet, eftersom det tyvärr tenderar att eskalera när personen som kontrollerar upplever att den mister kontroll.

Jag lämnade för snart ett år sedan och jag är så tacksam för att jag börjar få tillbaka mitt liv och mig själv igen❤️