Senaste kommentarerna i forumet

Min partner har satt ett ultimatum (indirekt) att han inte vågar satsa fullt ut på oss om jag inte lovar att vara helnykterist.

Jag har varit ordentligt berusad 2 gånger det senaste året vilket har gjort han obekväm.

Övrig tid har jag inte alkoholproblem utan det blev "bara" jäkligt dumt!

Jag bad om ursäkt och sa att jag ska vara nykter i 12 månader för att han mår så dåligt över detta, men det räckte inte utan för att satsa kräver han att jag avstår alkohol permanent.

Att sluta med alkohol är inga problem för mig, men att han kräver det känns fel och har stört mig ett tag nu.

Vad ska jag göra?

Hej! Gillar denna tråden och det hjälper mig gott känna att vi är flera som har samma mål och kämpar med utmaningar 😊. Du skriver så inspirerande både om m d och motgångar - även alla ni som följer denna tråden. Jag känner igen flera saker . Triggers för mig är att dricka ensam för att gå in i ”dimman” och vila från jobbiga känslor . Vill gärna klara måttlighet men mörkar att längre perioder helt utan funkar bäst för mig . Vill dock gärna in i måttlighet. Testade efter 9 veckor helt utan men det blev för mycket och resulterade i att jag halkade på väg hem från krogen och bröt fotleden 👎. Kände mig helt värdelös men det går ändå bra fortsätta helt utan just nu. Skal göra som ni o gå vidare med alkohol programmet och känslor 💕. Har hjälp av terapeut och samtal med rådgivare här på AH. Får sig i lund men oftast går det att distrahera med annat. Så tacksam för alla som delar öppet och jag vill gärna vara med i denna gemenskap i denna tråd . Kämpa på , tänker ofta på det som jag fått hjälp med - jobba med det du kan påverka och det du inte kan påverka - där får man jobba med acceptans . Och var snäll mot dig själv - du duger precis som du är - Vet inte om det hjälper för dig men jag försöker så gott jag kan återkomma hit . Stor kram 🥰

@Thompa_68 😇❤️

@Thompa_68 ja tack för tipset, är bänog bra att ta sån direkt

@bn1g ja vi kämpar på

@RedRidingHood 💔

Påminner om att du bara kan göra din del❤️

Vi gick också i familjerådgivning, jag gick i egen terapi men ingen där plockade upp vad som faktiskt pågick. Kompetensen inom våld i nära relation är ofta bristfällig inom vården, och förövaren är också väldigt bra på att manipulera.

När en vårdgivare faktiskt pekade ut våldet svarade mitt ex: om jag nu utsätter dig för psykisk misshandel - varför är du kvar?!

Att väcka sin partner vid upprepade tillfällen, så som du beskriver, klassas som fysiskt våld. Jag skulle tro att medvetet utsätta andra för risk gällande smittsamma sjukdomar är detsamma.

Om och när du känner dig redo så kan jag varmt rekommendera kvinnojouren. För mig har det varit livsavgörande. Tyvärr brukar den här typen av relation inte bli bättre, utan värre med tiden.

Ta hand om dig❤️

@mamma40 åh vad jag känner med dig och känner igen mig . Det kan gå bra i långa ( o korta) perioder men så tänker man att en flaska går bra men då är det så svårt att sluta. Du kommer klara det och var snäll mot dig själv - det går att resa sig igen efter ett återfall - ett långsiktigt jobb tyvärr men hejar på dig 😊

@Carisie tack för inspel 😊

@mamma40 Tack för att du delar, det är starkt gjort tycker jag! Helt rätt att du inte skäms, misstag hör till förändringsresan och det som definierar vår karaktär är hur vi hanterar dem, inte att de uppstår. Låter bra att kontakta vårdcentralen, du kan också kontakta en beroendemottagning direkt för de har ännu mer koll på läget och fler verktyg att erbjuda. Landa i din besvikelse och var snäll mot dig själv, du kommer fixa detta, jag hejar på dig!

@fooliehutten, jag tycker du tangerar väldigt viktiga saker för mig. Precis så: vanans makt är stor och skränar högljutt, överröstar allt det subtila. De osunda alkoholvanorna har omärkligt och med tiden gjort oss avtrubbade för det ständiga finjusterandet av vardagen inklusive sovtider som behövs för att saker ska kännas bra i längden. Kanske inte allt kan skyllas på alkohol, en del vanlig lathet och bekvämlighet spelar in också men det är definitivt ingen positiv faktor i det sociala samlivet.

Jag inser nu, mycket tydligare än tidigare, att javisst vi har båda behov av egentid och det ska vi fortsätta med efter hur vi kommer fram till att vi vill ha det. Hon är mer morgonmänniska och jag mer kvällsmänniska, så har det alltid varit. Måste det vara så? Vet ej men tiden vi har tillsammans behöver vårdas mycket mer än vi gör idag.

Jag är så glad för det här forumet, kunna diskutera och reflektera över saker, testa idéer som jag inte nödvändigtvis lyfter med frugan. Mitt sömnförbättringsprojekt och nikotinavvänjningen, jo hon känner till det men inte detaljerna. Hon blev inte överlycklig av nikotinprojektet och det trodde jag inte heller med tanke på tidigare erfarenheter av hur illa jag hanterat försök i den riktningen, tillåtit mig att bli otrevlig och intolerant och allmänt jävlig.

Det låter hemskt att din partner såg dig som en fyrkantig robot foliehutten, tror jag förstår din varning för det är delvis så jag kan framstå här; "a cybernetic organism" som i terminatorfilmerna. Även om jag kan ibland kan välja att se mig som en dylik så är det i ett diagnostiskt felsökningsläge, med syftet att hitta vad det är som förhindrar systemet att fungera på det sätt som eoner av evolution har "konstruerat" det via samspel med en föränderlig miljö. Till vardags är jag förhoppningsvis inte lika odrägligt analytisk utan försöker vara så empatisk och lyssnande jag bara kan, en sida jag kan förstärka även här tror jag. Det är nog detta alla medlemmar behöver mest, inte alla är så pigga på att försöka bli sin egen överläkare i alla tänkbara specialiteter kring kroppen och psyket.

Nattens "programmering" av nya sömnmönster gick litet överstyr tror jag, algoritmen bollade in alla möjliga knepiga element i ljudlandskapet för att se hur jag reagerar. Kände mig nästan som en försökskanin där men jag har ju valt det själv och fattar att det kanske blir bra på sikt. Tex vaknade jag av svaga, regelbundna snarkningar som jag lokaliserade i rummet väldigt tydligt. Tänkte att mina lurar kanske inte dämpade så bra utan ANC så jag aktiverade det för att stänga av omvärlden helt. Snarkningarna fortsatte dock oförminskat och jag insåg att det var ett ljudelement från sömnappen den testade... :-) Det roliga var att den stängde av det när den märkte att jag började röra på mig så den kanske lärde sig att jag inte tillhör de som uppfattar lätta regelbundna snarkningar som sövande.

Somnade om snabbt och vaknade litet senare av att jag hörde en dov, avlägsen mistlur som ekade över nejden. Jag gick upp för att kolla vad det var, klädde på mig och gick ut och omkring i ett landskap jag inte alls är bekant med. Följde en uttorkad flodfåra ner till havet där dimman rullade in, där ute fanns de stora fartygen med sina mistlurar nästan osynliga i dimman. Gick hemåt igen efter att ha passerat en campingplats med en massa husbilar på en liten halvö. När jag låg där i sängen igen och försökte somna om tyckte jag ljudet var oväntat högt med tanke på att jag hade pluggar i öronen. Dessutom bor vi inte alls vid havet utan vid en liten insjö, inga campingplatser i närheten heller för den delen. Så jag lossade ena pluggen och vaknade jag på riktigt. Tror jag.

Sömnpoängen denna natt blev usel, bara 71 p med 21 minuters djupsömn, men kanske en hel del REM-sömn behövdes? Sånt syns inte i appen, om den nu alls funkar för att mäta sömnkvalitet. Batteritiden räcker och blir över nu i alla fall, får drygt 9 timmar istället för 6 efter att Dolby Audio stängts av. Uppenbarligen blir det en bra 3D ljudbild utan dylikt digitalt processande så ingen förlust alls. Försöken får fortsätta ett tag till, det ska ju mätas avslappningsnivå även dagtid enligt programmet där effekt av nikotin och annat ska kartläggas. Kommit i säng på bättre tid i alla fall, vrider dygnsrytmen åt rätt håll så det är ett steg i rätt riktning.

Ha en fortsatt skön & nykter torsdag!

@Hittasigsjälv Vad fint att höra från en som varit i liknande situation som jag själv! ❤️ Min sambo är ju också högfungerande och framgångsrik, så hög igenkänning på detta med riddare🙈 Jag har en till tråd där jag skriver mer om vår relation på anhörigsidan.

Vad bra att du lyckades ta dig ur, och nu är i processen att stärka dig själv. Jag har varit i destruktiva relationer tidigare, och vet vilken kraft och vilket hårt jobb som krävs. Heja dig!
Har terapin du gått i varit bra, och är den något som hjälper även i processen med alkoholen?

Relationen jag är i nu känns egentligen inte destruktiv, vi har kärlek, förståelse, öppenhet och ömsesidighet.
Men på grund av beroendet och drickandet i sig, innehåller den även förnekelse och lögner. Och jag föll in i ett starkt medberoende där jag först drack hela tiden och sen blev besatt av att göra sambon frisk. Antar att det kanske klassas som en destruktiv relation att leva med en som är beroende och i aktivt missbruk? Iaf inte hälsosamt..
Men nu fokuserar jag på mig själv och min egen alkoholkonsumtion, min hälsa. Tröttande förstås, att leva med en som dricker varje dag, och det krävs ständigt arbete för att inte gå helt in i medberoendet igen.
Men hoppas ju att han kommer att fatta beslutet att ta hjälp för att bli nykter. Vi får se hur länge jag kommer orka. Korten är på bordet och jag är öppen med det här inför honom, han förstår att jag delvis sliter och att tiden är räknad om han väljer att fortsätta.
Blir lite orolig när jag läser om det här med aggressiviteten. Jag har sett skymtar av det.

Just nu är jag på nykter dag 4 och det känns som något av en befrielse att slippa tacka nej till alkohol och ta beslut om hur mycket/lite jag ska dricka från dag till dag. Så skönt att bara veta att jag helt enkelt inte dricker!
Sambon tog emot mitt beslut väldigt bra.
Vi har varit ute och åkt längdskidor i tre dagar nu. Det är helt nytt för mig och både tufft och roligt att lära!
Jag vill gärna gå ner lite i vikt och få in en bra träningsrutin. Annars blir det mest promenader/powerwalk men även det tycker jag känns bra både fysiskt och mentalt.
Jag njuter av att ligga med en bok i soffan och känna lugn, istället för att hälla i mig alkohol till hög musik.
Jag har satt en månad som mål men känner egentligen att det skulle kunna bli ett år. Vill verkligen inte bli beroende, har haft så mycket andra problem i mitt liv att det skulle bara fattas med det också. Måste stoppa detta!

Följs gärna åt här på forumet, vi har ju startat ganska nära varandra också😊 Jag har läst din tråd och ska skriva där med lite senare.
Hur har din dag varit idag?

Jag kände lite sug igårkväll, hemma efter 5 km i spåret och ärenden i stan efter det. Sambon öppnade en öl och jag kände att jag började längta efter en kall cider. För första gången upplevde jag att lukten av alkohol triggade mig till att vilja dricka.
Men suget gick över ganska snabbt. Jag gjorde en kopp te med en god kaka, la mig i soffan med min bok. Sambon hade köpt bubbelvatten till mig med fläder och lime, och det var en jättegod smak. Det är nog en ny favorit istället för Sanpellegrino, som ju är jättegott men det är ju detta med sockret. Jag gillar inte drycker med sötningsmedel så det får bli antingen läsk eller vatten för mig.
Ojoj, det här blev ett långt inlägg.
Det är fint att känna gemenskap.
Skriv snart igen! 😊

@has du anar inte hur det kändes som dina ord träffar helt rätt. Jag har tidigare inte insett att de här ständiga gränsöverskridningarna är en form av våld mot mig. Du har så himla rätt, tack så mycket för din syn på saken. Jag har beslutat efter lång tids tvivel att ändå göra allt det går för att få relationen att fungera. Jag kommer ta med mig det här synsättet och framföra till min partner och till familjerådgivaren till att börja med. I mitt fall är just gränsöverskridningarna som sker i samband med alkoholen det värsta. Han struntar totalt i vad jag sätter upp för gränser även då vi är nyktra, och ännu värre när han druckit. han skiter totalt i hur stressad jag blir om man bjuder hem folk som ska sova över och det ska lagas mat varje helg. Eller att han lovar att barnen får ha massor av kompisar som sover över. Imorgon kommer vår äldsta ha 9 kompisar på övernattning. På lördag har den yngste minst en kompis som sover över. Och detta beslutas utan att ens fråga mig som inte är introvert och behöver återhämtning. Att jag sitter i karantän pga sjukdom som är jättesmittsam bryr han sig inte heller om. Han bjöd hem folk när jag hade covid 2020 när det var nytt och sa till mig att vi faktiskt inte visste om det var covid. Nu sitter jag i karantän för en salmonella liknande sjukdom. Han har bjudit hem en familj på middag och hockey ikväll.

@Thompa_68 Tack!
Ja, när man drabbas av prövningar och svackor, och tankarna kanske kommer på att bedöva sig eller trösta sig med ett-två glas, som kan bli fler ... Då tänker jag att man kan ta några djupa andetag och påminna sig om hur det brukar kännas när man vaknar dagen efter en konflikt eller annan utmaning = oftast lugnare, dvs inget behov av bedövning. Däremot: om man faller för frestelsen att dämpa ångesten med alkohol så kommer nästa morgon kännas tung och troligen med mer ågren. Det här vet vi väl alla, av erfarenhet, men det gäller att påminna sig igen om den insikten. Att gå in här och läsa är ett sätt.
Kanske vore det också bra med någon slags kom-i-håg-lapp. På barskåpet eller... har ni kvar alkohol hemma? Jag har några dammiga spritflaskor som inte frestar så hårt, men ska se till att bära ner vinet i förrådet, för det är ju tyvärr så att jag alltid älskat rödvin ...

@Villmåbra79 Tack för att du tittar in! 😊 Känns så bra med sällskap. Det är faktiskt lite spännande och kul med vit månad, precis som du säger. Måttligt drickande har varit supernyttigt för mig att träna på, men nykterhet känns nog egentligen mer rätt just nu i min situation. Det känns också mer som en utmaning vilket väcker den där känslan av "roligt" hos mig😊

Jag har börjat följa kontot du rekommenderade. Tycker det är toppen med fakta om hur kroppen fungerar när man fortfarande är i "the dip" som hon kallar det, när kroppen återhämtar sig. Bra tips och råd.

Bra jobbat du med! 💪 Har tittat in till din tråd och skrivit där.
Vi har ju det gemensamt att vi båda har en annan utmaning utöver detta med alkohol, du med hälsa/smärta och jag med utmattning.

Hoppas du har en fin dag! 🙏

Det gick käpprätt åt skogen igår! Jag var så glad o nöjd men så kom ångestelefanten och jag föll...fick en flaska vin i present, inte bästa presenten men den stackars givaren vet ju inte mitt problem. Den stod i skåpet några timmar men sen öppna jag den..drack upp..nöjde jag mig med det? Nädå jag besökte lokala kvarterskrogen o köpte en flaska vin jag tog med hem..idag är jag såååå besviken på mig själv. Jag inser att jag behöver hjälp så imorgon bitti ringer jag min vårdcentral, jag tänker inte skämmas, jag måste ta tag i detta.

@asdf1973 Det är otroligt vilsamt att trivas i sitt eget sällskap ❤️ Självmedkänsla är en väg dit. Selfcompassion. Finns mycket skrivet om detta om du vill förkovra dig.

Jag tror också att det är attraktivt för andra, sannolikt omedvetet från båda håll: dvs att det kan ge öppningar för nya bekantskaper. Ungefär som när man var tonåring: om man desperat ville hitta en ny kille så funkade det inte alls, men om man absolut inte ville hitta en ny kille så kunde man ge sig sjutton på att han stod där en dag.

Kram 🐘

@zalkin önskar också välkommen! Detta är en livlina i vått och torrt. Dvs mindre vått… här avhandlas jobb, fritid, rutiner, känslor, relationer, tacksamhet! Det mesta är ju på något sätt relaterat till vårt tidigare drickande, trots att själva drickandet nu är alltmera av en icke-fråga. Men det handlar ju om att på tusen sätt uppfinna ett nytt liv, där alkohol inte har huvudrollen. 🤗

@RedRidingHood jag har ingen kunskap om din ursprungsfråga vad socialen kan hjälpa till med, men jag känner igen den förvirring du beskriver.

När min exman drack sprit dagligen (ofta i smyg) så sa han fortfarande att han inte hade några problem med alkoholen. Med det vill jag inte belysa frekvensen, utan att en person som har problem med alkoholen inte kommer säga att de har problem med alkoholen utan försöka manipulera sin omgivning.

Som jag tolkar det du skriver så är det tilliten till din partner som brustit? Och när den brister blir ju hela relationen otrygg. Det låter inte som din partner har förstått detta och försöker reparera på ett hjälpsamt sätt.

Jag har fått hjälp av kvinnojouren sedan jag lämnade och där fått hjälp att se att jag varit utsatt för våld, vilket jag inte förstod när jag levde i relationen. Jag reagerar på att du blir väckt på nätterna, eftersom det är något som lyfts som våld där.

När man är en person som tar ansvar, försöker se den andres perspektiv och har stor empati kan det vara så att det egentligen ser värre ut än en tror i relation en lever i. Kanske ser din syster det?

Jag kan ha helt fel, men kanske är det inte bara alkoholen som är problemet? Relationen gör dig otrygg och samtidigt blir du ”anklagad” som anledningen till att du känner dig otrygg. Jag känner igen det med. Du försöker sätta gränser, som inte respekteras.

Jag hoppas jag har fel, men om något av det här klingar an något i dig så skulle jag rekommendera en kontakt med kvinnojouren.

Ta hand om dig!

Insikten att jag är ganska ensam känns inte så ledsam som man kan tro. Det känns förstås inte roligt, det känns mer som en insikt. Så, genom att se saker för vad de egentligen är så kan jag använda det som startpunkt och fokusera på hur jag vill att det ska se ut i framtiden. Visst önskar jag att jag får en större vänkrets men det känns inte som det viktigaste målet. Målet är att börja tycka om mig själv, jobba på min dåliga självkänsla. Om jag kan tycka om mig och mitt egna sällskap så hoppas jag att det är den grund som behövs för att våga bygga nya nätverk utan alkohol. Det känns som om jag är på rätt väg för jag tycker mycket bättre om den nyktra versionen av mig själv än den flyende fyllbulten.

Och igen tack alla för era fina ord❤️

Det verkar som om det bara är jag som tycker att alkoholen har en väldigt negativ inverkan på vår familj. Barnen är när man frågar dem helt obrydda. De är inte oroliga alls. De har ingen otrygghet. Kan det verkligen vara så, eller är det saker de kommer förstå först i vuxen ålder hur det påverkat oss som familj? Alkoholen ser helt klart ut att vara ett problem bara i mitt hjärta.

@zalkin Stort grattis till den nyktra tiden. Visst är vi fantastiska!?😊

Jag går o grunnnar, väljer i tanken på två olika jobb. Intervjuer nästa vecka.
Stöter o blöter för och nackdelar.
Hur vill jag leva, hur ska fritiden se ut, schema, tid att leva. Vad är viktigt egentligen i livet?Rena tonårsgrubblerierna 🤣
Jag får grunna vidare. Sälja in mig som sjutton o bestämma sen...
Idag är det jobb, rätt hjärndött ställe men det är bara att göra o hålla god min till 15.00.
Januarie känsla från topp till tå....men snart är det februari!🥰

Fooliehutten , spånar i vargtimmen. Tick Tack, Tick Tock, Tik Tok. Jag levde en gång i tvåsamhet där ensamheten för mig var som mest outhärdlig. Att vara ensam i en parrelation är många gånger värre än att att vara själv med sin ensamhet. Det är ren fakta! Nu tänker jag inte fördjupa mig och trötta ut dig i detta gamla skoskav, det är historia. Fast som historia kan den innehålla detaljer som faktiskt är lärorika. En väckarklocka ⏰ åt oss var, samma gamla hederliga analoga väckarklockor och med kraftiga ringsignaler från pendeln ovanpå som bestialiskt hamrade ut sina respektive budskap: ”RING!!! RIIING!!! Fly härifrån! Fly härifrån!”. Men vanans makt har ett eget språk och när hamrandet av skräniga flyktsignaler inte längre hörs; hur ska då de subtila undertonerna kunna tolkas? Oavsett vad så är det i den tillvaron fara å färde. Klockorna tickade i osynk, precis som vår relation. Osynkroniserat var tickandet och jag ger mig fasen på att hjärtesorgen satte sig på hjärtat rent fysiskt, som ett begynnande hjärtflimmer. Tik Tiketti Tok, Tock Tiketti Tok Tok. Kvinnan är ju klokare än mannen, så mitt hjärta klarade sig när hon sa att jag var fyrkantig (som en annan robot 🤖)och att det var slut*. Ett analogt armbandsur är en hypotes jag nu dragit ur historielektionen och försöker höra i tinnitusens tankbilsbrummande symfoni och det går om jag skärper mig lite. Sova en hel natt? Ja det kanske är för tidigt för det, eller så är det kanske inte ens möjligt? Men det går att leva med och det gör det med min ensamhet också, trots att jag numer lever med den i en parrelation. En sund sådan. Ha en skön nykter torsdag🤗

*
https://m.youtube.com/watch?v=Yj5KmYaUq9c

Tack Rike. Du har helt rätt att konsekvenserna för mig kan bli lika dåliga då han är borta. Det har bevisats flera gånger, även då han varit på andra sidan jorden.
tycker också att konsekvenserna blir illa när jag oroar mig över att han ska dricka för mycket, då jag ser riskfaktorer som brukar resultera i något dåligt men där det dagen efter visar sig att han bara druckit något glas och inte varit så onykter som jag upplevt honom.

Han tycker jag borde ta hjälp för att bli mer tolerant mot hans drickande. Han tycker att min otrygga anknytning och min religösa uppväxt gör att jag inte tolererar alkohol som normalt folk. Han tycker det är mitt fel att han väcker mig på natten då han druckit då jag inte har pratat med honom tillräckligt på dagen och rett ut saker.
Är det mitt fel?
Ligger det något i hans ord?
Eller är det här tvivel på sig själv man får som medberoende?

@1985h Tack för att du delar, lider med dig! Förstår jag dig rätt om du haft alkoholpaus i flera månader och när du provade igen gick det helt överstyr? Eller var det flera månader sedan du var rejält berusad?

Jag har många gånger efter en hård kväll/natt tänkt tanken "aldrig mer", och känt mig riktigt motiverad. Den känslan räckte bara någon dag eller i värsta fall kortare än så innan jag var tillbaka i drickandet, av någon anledning som jag själv ursäktade mig med. Därför är det nog vettigt att ha en periods alkoholfrihet innan man funderar på konsekvenserna av det man säger sig vilja.

Vill du aldrig någonsin utsätta dig för detta igen är ju svaret enkelt, sluta med alkohol! Men det är ju, för en som är inne i ett destruktivt drickande, som att säga åt en att sluta andas. Vad är livet utan alkohol? Men det är just det man behöver fundera på, varför behöver man alkoholen, hur kan man fylla livet med kickar och positiva upplevelser utan öl, vin eller sprit? Hur kan man förbättra relationen till sina närmaste och käraste när den uppenbarligen inte fungerar som motivation för att undvika ångestfylld alkoholkonsumtion?

Oavsett om man behöver en alkoholpaus på obestämd tid eller vill försöka lära sig dricka kontrollerat behöver man lägga mycket tid och energi på att rannsaka sig själv och inse samt acceptera hur man fungerar. Det är inget man gör direkt efter en jobbig upplevelse, hur starkt motiverad man än känner sig vara. Först när man är i balans och alkoholen åtminstone tillfälligt fått lämna rummet kan man med framgång ta ta i det, enligt min erfarenhet.

@Jempa123 Stort grattis till denna milstolpe, de första veckorna tycker jag är tuffast, så bra kämpat av dig! Visst är det underbart att känna att kroppen verkligen är lättare. Heja dig!