Tråd: Återfall av Ungtjej981
Ungtjej981
Min sambo har varit utan alkohol i närmre 3 månader efter att jag ställt ett ultimatum, kändes verkligen som att han tagit sig ur den onda cirkeln och började må bra. Idag fick han ett återfall, hittade honom stupfull. Efter att han sovit och nyktrat till trodde jag vi kunde prata om det, men han pratade mest om att han bara är värd att älskas om han är en viss version av sig själv.
Jag är så otroligt ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till, trodde verkligen att allt började bli bra
Ungtjej981
Jag förstod när han sökte hjälp att återfall är väldigt vanligt, men det är hur han pratade efter att han nyktrat till som får mig ur balans… hur ska man tänka, jag älskar honom och förstår att han inte mår bra, men på något sätt verkar han inte förstå själv att han inte mår bra, han menar att drickandet är en ”del av vem han är”, och att jag inte älskar hela honom.
När jag satte ultimatum för några månader sen var jag på min botten, i princip hela vår relation har bestått av smygdrickande och gömda ölburkar i olika grad. Jag fick en panikattack och det började gå ut över min prestation på mitt jobb.
Jag känner mig så otroligt ensam, när han är helt väck känner jag mig som den ensammaste personen i världen. Sen menar han att han är i sitt sämsta stadie när han sitter och är stupfull och inte kan forma en ordentlig mening, då är det som att jag är boven som i stunden blir arg, ledsen och besviken när han inte kan prata för sig.
supportivechaos
@Ungtjej981 ville bara säga att du inte är ensam. Jag känner med dig och blir så ledsen av att läsa det du skriver. Jag förstår din sorg, besvikelse och förtvivlan.
Hur länge har ni varit tillsammans? Hur länge har det varit såhär?
Ungtjej981
@supportivechaos tack, det är så otroligt hemskt att vi har det såhär, men samtidigt lättande att veta att man inte är ensam.
6 år blir det nästa år. Varningssignalerna fanns där i början har jag insett i efterhand, men jag har aldrig varit i kontakt med alkoholproblematik förut så jag insåg (läs accepterade) nog inte förrän kanske 3 år in att han har någon form av alkoholism. Sen har det som sagt pendlat upp och ner, styrs väldigt mycket av hans stressnivå och hur han själv upplever att han presterar i livet. Han har själv förklarat det som att när han får vara full är då han kan slappna av på riktigt, inte behöva tänka
Ungtjej981
@supportivechaos enda sedan jag tog upp min oro för första gången, att han kommer dricka såhär när man väl skaffat familj i framtiden osv, så har han sagt att det inte kommer vara så, det är bara nu livet är svårt och han behöver reda ut saker, att han aldrig skulle supa sig full med barn med i bilden, och jag har levt på detta genom hela relationen; att han är medveten om det och egentligen inte vill vara sån. Det där eländiga hoppet har gjort att man gång på gång har förlåtit och gått vidare.
Men som sagt efter vårt samtal idag så känns det nästan som en tvärvändning, nu är alkoholen helt plötsligt en del av vem han är
Rike
Så tufft♥️
Har haft liknande o till slut trots sa min en gång att jag väljer alkoholen. Nykter.
(Framför vår relation)
Vi kan tyvärr inte bestämma över andra..
Vid ett tf sa han även att om han haft barn kanske han inte hade missbrukat..
Fundera lite över vad du vill.. men som du säger barn är inte en bra idé…
Det blir en osäker framtid som det ser ut nu.
Kan det vara så att han bara är nykter för din skull?
Kram
Ungtjej981
@Rike det är det.. jag har frågat honom många gånger om det är så här han VILL vara, och får alltid att nej det är det inte.. jag har försökt att inte bestämma över honom, mer leda honom åt rätt håll, för att min förståelse är att han vill åt rätt håll men behöver stöd för att nå dit. Det hade varit så enkelt om han sagt att nej, det är såhär jag är och vill vara, men så har det har han ju aldrig sagt..
Nu under tiden han varit alkoholfri så har han sagt själv flera gånger att han mår bättre, tänker inte på alkohol, kommit igång med träning igen, fått massa saker som han vill pyssla med gjort osv. Han är väldigt ambitiös och vill så mycket, så jag kan bara inte förstå varför det blir såhär
Ungtjej981
@Rike det gör så otroligt ont, för vi pratar ofta tillsammans om en framtid med familj och hus, utan alkohol, men det är lite som att han är 2 olika personer, en som vill vara eländig och må dåligt och en som vill må bra och vara aktiv
Ungtjej981
Känns också som att man är så djupt intrasslad i det här, jag är 28 och börjar känna att vart har tiden tagit vägen.. har vänner och bekanta i åldrarna runt omkring, både lite upp och lite ner, som skaffar barn nu, känns som att vi fortfarande är så otroligt långt ifrån det och börjar bli rädd för att man sitter där en dag och tänker på all tid man slösat om det här skiter sig. Desto mer tiden går ju mindre vill man ge upp, just för att man investerar så mycket tid och energi
myssockan
@Ungtjej981 Usch vad tufft. Känner verkligen med dig❤️
Man kanske inte ska dra för stora växlar på just det här han har sagt dock? Det kan säkert vara massa känslor i samband med ett återfall. Kanske känner han sig enormt besviken på sig själv och det här uttalandet kommer som ett förvar.
Jag skulle nog ändå pratat med honom imorrn när han är helt nykter, ställt öppna frågor och sett vad han har att säga.
Men du har ju levt med den här situationen länge nu, och det är fullt förståeligt om du vill gå vidare efter detta. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men kanske bättre för dig❤️
Du får försöka sova lite och se vad han har att säga imorrn. Kram!
Ungtjej981
@myssockan ja kan också tänka mig att det är mycket känslor, det är tufft att vara stark och tänka på vad som försiggår i hans huvud.
Han har sagt vid ett flertal tillfällen att han hatar att se mig ledsen och vara orsaken till det.. vet knappt vad som är upp eller ner längre efter alla motsägelser
Kram, tack för allt stöd ni som skriver här i tråden, behövde verkligen det ikväll❤️
myssockan
@Ungtjej981 jag förstår det. Herregud så jobbigt. Tycker du inte att det kommer något vettigt imorrn och du bara är trött, kanske du ska testa ett uppehåll från honom och att han får testa att bli nykter på egen hand - om han verkligen vill. Sen kan han ju återkomma😊
Min är alldeles i början av att försöka bli nykter/dricka normalt (med mig) men ser jag att han inte försöker seriöst kommer det bli så för mig med. Man får inte gå under själv i eländet❤️
Rike
Du är ung - det blir inte lättare om 10 år och barn har kommit in i bilden och blir utsatta.
Klarar han det ett par år och verkligen landar i nykterhet så kan det ju vara stabilt, men barn ska inte födas in i problem om man kan undvika det. Dessutom innebär småttingar en himla utmaning om man inte mår bra…
Men som ovan skriver försök vila lite, prata med vänner eller alkoholhjälpen.
Thompa_68
@Ungtjej981 Jag har flera gånger fortsatt att missbruka alkohol, väl medveten om konsekvenserna för min egen del, av den anledningen att jag hatade mig själv och tyckte att det lika gärna kunde få gå åt helvete. Lite som ett utdraget sätt att avsluta livet. Jag var då väldigt egoistisk och tänkte lite på hur det upplevdes för mina närmaste. Nu har jag äntligen hittat vad som jag i själ och hjärta känner är en varaktig nykterhet, där jag fokuserar på det positiva i livet utan alkohol. En alkoholist kan inte dricka, så är det bara. För att uppnå en uthållig nykterhet måste man finna glädje i livet och inte sakna kickarna och verklighetsflykten som alkoholen ger.
Med mina erfarenheter tänker jag att det avgörande nu är att din sambo direkt återvänder till nykterheten och därifrån arbetar med sig själv för att göra den varaktig. Återfall kan man få, och som @myssockan skriver blir det väldigt turbulent inombords. Det kan ta en tid att sortera tankarna, men att hålla sig nykter är då viktigare än någonsin.
Ungtjej981
@Thompa_68 tack för att du delar dina erfarenheter, det är så otroligt svårt att sätta sig in i hans situation.. hur upplever du är det bästa sättet att visa stöd härifrån? Känner mig ofta tjatig, trots att allt är med välmening för hans mående
Thompa_68
@Ungtjej981 I grund och botten är det hans eget ansvar och beslut hur han vill hantera det som för mig rätt uppenbart är alkoholism. Ingen, inte ens du som han borde värdesätta mest av allt i livet, kan få honom att inte ta det där första glaset, om han inte själv är motiverad och bestämmer sig.
Om/när han väl bestämt sig tror jag omgivningen kan göra en hel del, med att inspirera till aktiviteter och samtal som väcker positiva känslor och skapar nyfikenhet på livet. Det förefaller som du redan visat mycket stöd i det avseendet. Nu måste han visa beslutsamhet och vinna ditt förtroende för att han tar tag i sin alkoholism och drar de nödvändiga slutsatserna för ett gott liv tillsammans med dig.
Tråd: Ny väg av Kebne1
Kebne1
Nu har jag gått på aa i sju månader. Vilken livsomställning det inneburit för mig. Ren terapi i dess renaste form. Jag hittade en hemmagrupp direkt, en sponsor, flera sponsors. Vi är ett gäng på fyra kvinnor som håller varandra stenhårt om ryggen. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet så vet jag att de finns där för mig och jag för dem. Vi har hoppat allt skit-snack som vad vi jobbar med, var vi bor osv. Utan rätt ner i kärnan i själen och där gräver vi. De kommer vara mina vänner resten av livet!
Jag kan säga att detta har räddat mitt liv.
Nu kanske jag har haft tur för i stora stan finns många möten att gå på. Jag har hittat min grupp och jag kan gå varje dag om jag vill (vilket jag gjorde den första månaden). Jag är allergisk mot sekter och religiösa fanatiker och mina fördomar trodde att aa handlade om det. Men så fel jag hade! Idag mår jag så bra. Tidigare när jag försökte bli nykter kämpade jag järnet varje dag (nästan). I ensamhet knogade jag på till knogarna vitnade. Så jobbigt var det! Här i min nya nykterhet med hjälp av aa behöver jag inte kämpa ensam. Jag bara lämnar över och allt löser sig.
Tack gode gud, eller vad det nu är, för att jag tog steget!
Andrahalvlek
@Kebne1 Vad glad jag blir för din skull ❤️ Att du hittat ett sammanhang, ett gäng att tillhöra. Ett gäng som bekräftar när vi gör rätt och protesterar när vi gör fel. Ett sådant gäng behöver alla. Att sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4 osv. Och då behöver man någon att hålla i handen. För mig har forumet fungerat så, här finns mitt gäng.
Kram 🐘
Silvertärnan
Vad skönt och vilken befrielse! Det är så viktigt med bekräftelse och stöd i den här processen. Själv har jag som @Andrahalvlek mitt gäng här i forumet, som jag är oerhört tacksam för. Härligt att höra om alla olika vägar som finns till nykterheten, underbart 🙂.
Kebne1
@Andrahalvlek ja, för mig personligen behöver jag mötet, se människor. Forumet finns också för mig i bakgrunden. Jag är på steg 4. Jag gör allt mycket mycket långsamt. I vanliga fall gör jag allt med blixtens hastighet. Men inte med detta.
Kebne1
@Silvertärnan sån befrielse! Det är som att den mentala besattheten flugit all världens väg och livet har börjat få riktig mening. Men en dag i taget.
Molnet
@Kebne1 .Vad härligt det låter.Kanske får tänka om.Varit på AA en gång & fattade ingenting.Jag gick därifrån & drack öl på stan😱Fast jag gav nog upp lite för lätt.
vår2022
Hej @Kebne1! Vad fint att få höra och vad glad jag blir för din skull att du liksom hittat hem❤️. Låter härligt med ett gäng kvinnor som håller varandra stenhårt om ryggen, det är guld värt! Modigt av dig att komma iväg på AA och du har alltid haft ett starkt driv till att få till en önskvärd förändring i ditt liv, nu är du på god väg!
Din inre kompass leder dig rätt! Sköt om dig❤️
Tråd: Nu måste det bli ändring av testar
2ansikten
Hej, vad modigt att du skriver. Det är nog det som är det bästa för många här i forumet :) hur önskar du gå til väga? Hur går tankarna..?
Tråd: Barn med en missbrukare som vägrar hjälp av supportivechaos
esterest
Du skriver så fint och välformulerat och jag vill mest säga att det lyser igenom i orden att du är en fantastiskt fin person som verkligen har försökt. Förstår att du tvivlar på dig själv för du har kämpat så mycket. Funderar på om du fått stöd av en kvinnojour / Alla kvinnors hus? De kan ge dig stöd att sortera tankar så att du kommer framåt 🌸
supportivechaos
@has Tack så mycket för att du delar det du varit med om. Ditt svar träffade verkligen. Särskilt det du skrev om hur du först inte ens förstod vad du befann dig i. Det är precis så jag känner nu: trött, ensam, förvirrad och nästan bortkopplad från min egen kompass. Så knäppt hur man liksom vänjer sig, man kan så lätt bara koppla bort ur man blivit behandlad vid olika tillfällen för personen 80 % av tiden är så gullig och snäll.
Det du skrev om att gaslighting och skuldvändning kan fortsätta även när någon är nykter… det gjorde mig både ledsen och mer klarseende. Jag har också börjat förstå att de här beteendena är mycket djupare än alkoholen.
I mitt fall är min partner helt i förnekelse. Han säger att:
han “inte har något problem”
det “bara drabbar honom”
han “kanske blir lite för full ibland men det är inte så farligt”
han “redan testat att få hjälp” och “aldrig mått bra av det”
Samtidigt gör han allt du beskriver: vrider på samtal, snurrar till allt tills jag inte vet vad det handlar om längre, härmar mig, får mig att ifrågasätta mig själv och kan till och med använda vårt barn mitt i konflikter för att tysta mig.
Men det som är allra mest förvirrande är hur han plötsligt kan gå runt och vara överdrivet trevlig.
Superpratig, skämtsam, hjälpsam, extra gullig mot barnet, som om allt är helt normalt. Det gör något med mig. Jag får dåligt samvete, börjar tänka “är det så farligt?”, “överdriver jag?”, “han försöker ju”. Det blir som en normaliseringsprocess där jag tappar mig själv.
Och samtidigt kan han ena dagen säga: “Jag förstår hur det har skadat dig”, och nästa vecka låtsas som om de orden aldrig sagts och istället säga att jag är problemet.
Det är som två olika personer. Och det är det som gör det så svårt att lämna- inte för att jag tror att relationen kan bli bra, utan för att känslomässig förvirring är en så stark kraft.
Det du skrev om din barndomsvän, att det enda som hjälpte honom var att folk tog avstånd… den meningen är viktig för mig att höra. Jag inser mer och mer att jag inte kan få honom nykter eller förändrad. Och att jag måste börja tänka på hur jag själv ska tillfriskna ur mitt medberoende - för min egen och mitt barns skull. Träffade en kollega som är nykter alkoholist som sa samma sak ungefär som din vän. Typ: jag hade nog aldrig blivit nykter/sökt hjälp om jag inte blivit lämnad. (Hans exfru lämnade alltså honom till slut)
Tack igen. Det betyder mycket att läsa om någon som tagit sig igenom det, och som förstår mekanismerna på djupet.
supportivechaos
@esterest Tack snälla för dina ord. De betyder mycket.Jag ska absolut kolla upp Alla kvinnors hus. Det känns så ensamt ibland.
myssockan
@supportivechaos Du låter klok och empatisk!
Känner igen så mycket i din beskrivning från upplevelsen när jag själv levde i en destruktiv relation. Då var det en narcissist jag råkat ut för, och beteendet var som du beskriver med skuldförskjutning och gaslighting. Han kunde byta helt tvärt från ilska och hot till uppsluppen glädje. Och när han var glad var han så himla snäll och fin på alla sätt. Tills nästa utbrott och hot kom. Och allt var mitt fel.
Jag hade full fokus på vad som var fel i hans liv och med honom och hur det skulle ordnas, och tappade helt bort mig själv och mina känslor. Det är just den där förvirringen som gör det så svårt. Den känslomässiga bergochdalbanan kan också göra en rent fysiskt beroende, eftersom man pendlar mellan förtvivlan och hopp. Jag har senare också läst om våldscykeln, och den har hjälpt mig förstå hur mönstret höll mig kvar även om det snurrade snabbare och snabbare och jag mådde sämre och sämre. Den kan du lätt hitta genom en googlesökning. (Viktigt att komma ihåg att psykiskt våld är minst lika illa som fysiskt) Genom att läsa på om de här sakerna kan man skapa lite distans. Traumabindning är ett annat begrepp som man kan läsa om som förklarar varför det blir så himla svårt att lämna.
En annan konkret fråga är: fyller den här relationen dina behov? Vad är egentligen dina behov? Och tror du att den här partnern kan tillgodose dem?
Vilka behov har ditt barn?
Jag förstår att man kanske då lockas att tänka på hur partnern skulle kunna bli om han blev nykter, men det låter faktiskt som att det här beteendet inte är direkt kopplat till alkoholen.
Om du bestämmer dig för att lämna, har han alltid möjligheten att bli nykter och då erbjuda dig möjligheten att försöka igen. Du kan då fundera på om du vill det, och vill du det kan du utforska om hans beteende har ändrats.
Kanske är det bästa motivationen för honom? Och är det inte det, så kan du känna att du fattat rätt beslut. På så sätt kan det inte bli fel:)
Du är inte ensam. Kram!
Tråd: Jag måste bli alkoholfri av Hagman
Hagman
Jag tar en dag i taget. Men för mig är det helger och ledigheter. Känner inte för alkohol i veckorna. Det finns inte. Jag har också varit nykter i 90 dagar och mådde väldigt bra då. Då hade jag ett mål. Jag väntade på min första ablation. De gick bra att vara nykter. Nu väntar jag på min tredje ablatin den är ca 6 månader bort minst.
Hagman
Tack för alla positiva kommentarer och hejjarop. De värmer. Lycka till ni andra ocjså som behöver det.
Tråd: Från ytterlighet till måttfullhet av myssockan
myssockan
Veckan som gått avslutades med 5 enheter totalt. Denna vecka satsar jag på 0, efter fyra veckor av låg konsumtion. Det känns väldigt bra, och jag känner mig inte speciellt sugen på alkohol.
Tack @Bubbelmorsan! Du kan köpa en jättebra värmeborste för under tusenlappen😎 En annan sak som jag unnat mig är en mysig tyngdfilt i soffan. Den fyller på med endorfiner och hjälper mig att få ro i kroppen på kvällarna❤️
Ja, jag har ju varit lite tröttare, men också känt att jag sovit bättre. Men då har jag ju fortfarande ändå konsumerat lite alkohol.
Jag är väldigt van att vara trött eftersom jag också haft/har utmattningssyndrom 😂 Så jag har massor av strategier för att spara och ransonera med energi😁 Men kanske att alkoholen där kommit in som den lilla mirakelmedicinen som gjort mig pigg och fått mig att känna mig energisk och rolig... Det kom jag på nu när jag skrev.
Tycker det ger så mycket att kunna byta tankar och erfarenheter såhär!
Du är inspirerande med ditt plötsliga beslut som blivit så framgångsrikt😊 Otroligt starkt jobbat att kunna gå ner till 0 från den bubbelmängden 💪✨ Kör på! 😎
luenna
@myssockan Hej, vad fint det är att läsa din öppenhjärtliga berättelse! Jag är ny här sedan en dryg vecka och blir inspirerad av att läsa i forumet. Min historia är lite annan än din men jag kämpar nu med att få fler alkoholfria dagar per vecka än de med alkohol, men också med att mängden enheter ska bli lägre de dagar jag dricker. Lever själv och en risk för mig är att dricka ensam hemma, då ingen ser eller bryr sig, men detta har gjort att antal glas per dag blivit fler. När jag är med vänner så blir det kanske 2, max 3, glas vin när vi ses, vilket ju är helt hanterbart. Det är åt det hållet jag vill gå...... Fint att följa dig här och önskar dig stort lycka till!!
myssockan
@luenna Tack snälla! Vad roligt, det värmer:) Jag tycker också att det är inspirerande att läsa i forumet och har lärt mig så mycket här.
Jag har också haft problem med att dricka just för mycket per gång när jag dricker själv hemma. Som du säger, finns det ingen som ser och kan reagera då. Jag tror också att det för mig har berott på att det inte finns något naturligt stopp, möjligtvis förrän alkoholen tar slut. När man inte är hemma kan man ju påverkas av miljön och det som händer. Nu är det dags att äta, eller nu är det dags att börja åka hem. Medan man hemma har fritt spelrum. Tror att det varit mycket så för min sambo också, sedan hans skilsmässa innan vi träffades (det var då han började dricka ännu mer och varje dag).
Förra perioden när jag hade problem med alkoholen (då jag mådde psykiskt dåligt) minns jag att det bästa steget för mig var att inte ha alkohol hemma. Det startade förändringen då, och hjälpte mig att inte dricka hemma.
Jag tänker nog att den här gången ska jag göra samma - alltså inte dricka när jag är själv. Skulle säga att det är en risksituation för mig.
Jag har inte tänkt lika mycket på det den här gången, eftersom det allra jobbigaste denna gång är att låta bli att dricka när min sambo dricker (vilket har varit varje dag, herregud). Så när han väl är bortrest har jag knappt kommit på tanken att dricka, bara passat på att vara nykter.
Det är så bra här i forumet, för man kommer på nya saker medan man skriver.
Tycker du gör det bra som kan dricka 2-3 glas med vänner utan att det blir mer. Det tränar jag på!:) Bra kämpat och fint med sällskap här på forumet. Stor kram!
Bubbelmorsan
@myssockan, tack😍! Tror det är så att alkoholen piggar upp en men falsk pigghet som man får betala för senare.
Hade en toppendag igår men idag känns det återigen lite trögt och deppigt och tanke på bubbel dök upp. Jädra tankar. Fick köra ett tuffare pass på gymmet och sedan kom min stora tjej på besök så då glömde jag bort suget och Systemet hann ju stänga👍. Jag tror stenhårt på att inte ha alkohol hemma. Jag dricker inte själv på krogen och finns inget hemma då blir det inget. Det är mitt främsta knep att hålla mig sysselsatt tills skitbutiken stänger. Fredag och lördag särskilt.
Det sociala har jag löst genom att jag sagt till arbetskompisar och familj och vissa vänner att jag har en A-paus till nyår. Så då är julen löst och flertalet bjudningar i december.
Tycker du kämpar på jättebra och följer din plan
myssockan
Tack @Bubbelmorsan ❤️ Ja gud ja, en så falsk pigghet. För sen sover jag ju sämre, blir seg, får huvudvärk, i värsta fall illamående, och mer oro och ångest i bergodalbana än när jag är nykter.
Vad duktig du är som tränar. Jag går promenader, men borde börja med nån mer fysisk aktivitet.
Tack för att du delar med dig om tyngre dagar också. Jag känner mig också låg till och från, och antar att det har ganska mycket med den här obalansen av dopamin i hjärnan att göra. Jag känner mer och mer att jag kanske ska vara nykter en längre period än en månad, för att återställa det här. Det känns iaf positivt😊
Att inte ha alkohol hemma är ett smart och relativt enkelt steg ändå. Som hjälper en mycket. Håller helt med dig! Jag dricker inte heller ute. Och på vår ort finns inte skitbutiken😂 Det är flera mil dit.
Hoppas du sover gott och är piggare imorrn! ❤️
Tråd: Vuxet barn till missbrukande föräldrar, att komma ur medberoende. av Himmelellerhelvette
Himmelellerhelvette
Visst är det skönt när man kommer dit @Majo84, för mig tog det lång tid innan jag förstod helt och fullt att jag inte ville ha någon kontakt mer med pappa efter att jag hade brutit med honom. Jag tänkte länge att jag kommer återta kontakten senare men landade efter två år i att han aldrig kommer sluta såra mig och att jag är färdig med att bli sårad.
Med min mamma är det annorlunda, hon är sjuk på ett annat sätt och har skadat mig på andra sätt och är egentligen inte värd min hjälp överhuvudtaget men mitt medberoende till henne sitter djupare och det är väl kanske för att hon fått mig att tro att jag är älskad så jag alltid velat göra allt jag kan för henne för att hon ska fortsätta älska mig medan jag kände att pappa aldrig älskade mig.
Där tror jag jag fick tag på mitt varför, det är diffust men känns ändå rätt. Jag var liten i en missbrukar-familj och en liten behöver bli sedd och älskad och den föräldern som sa att hon gjorde det band jag mig fullständigt till. Jag kände att det var sant även om det var på ett dysfunktionellt sätt. När pappa sagt det har jag känt att det inte är sant och har känt hur mycket han avskyr mig medan han låtsas tycka om mig för att slippa vara ensam eller för att det ska se bra ut på ytan.
Tänk vad bra det är att skriva, för under skrivarprocessen kan det man inte förstår falla på plats.
Men jag behöver inte längre känna mig älskad av mina föräldrar, jag är vuxen nu, jag känner mig älskad av andra och jag känner oftare att jag älskar mig själv. Mycket självkritik och dålig självkänsla finns kvar men jag ska jobba vidare med mig själv. Jag är värd att få leva helt och fullt och ska inte längre behöva lida mina föräldrars val🙏❤️
Tråd: Min man söker äntligen hjälp av sommar2023
Vågen81
Hej, vill bara skriva att vi fått otroligt bra hjälp av socialtjänsten . Min sambo hade dolt sitt alkoholmissbruk under en lång tid och till slut trillade två orosanmälningar in via skolan . Det var vändpunkten. Du behöver inte oroa dig. De kommer kunna hjälpa er på många sätt. Jag var också orolig i början men blev lugn när jag förstod vilken hjälp vi kunde få.
Åsa M
Läkare har skyldighet enligt lag att anmäla om det är barn inblandade. Oavsett om din man vill ha hjälp eller inte så är barnens rätt till trygghet större än en vuxens behov av alkohol. 🤗
Tråd: Jag gör ett försök... av asdf1973
asdf1973
Ännu en helg har gått så jag är 3 veckor nykter nu, 22 dagar och inne på 23e.
Mina reflektioner från helgen är att det känns enkelt att tacka nej till alkohol men det krävs ett aktivt val. Känner mig lite rädd att jag reflexmässigt ska tacka jag till den där enheten, och gör jag det så är det kört. Jag hoppas att jag kommer till den punkten där det naturliga är att inte dricka och tacka nej. Till skillnad från idag då det naturliga är att dricka och tacka ja.
Jag känner att jag fortsätter att läka kropp och sinne. Igår kändes kroppen mycket mindre svullen än tidigare, mycket skön känsla. Jag har dock haft lite svårt att somna ett par kvällar den sista veckan. Det beror inte på oro eller något liknande utan mer bara att jag inte känner mig trött. Kan hända att jag inte måste sova lika mycket nu när alla nätter ger återhämtning och inte bara 4 av 7?
Jag har ätit godis och chips både fredag och lördag men i marginella mängder jämfört med hur det var när jag drack alkohol. Under helgen har jag ätit 2 dubbeldajm, en bilpåse och en halv chipspåse. Det är ungefär hälften av vad jag åt bara under en av kvällarna förut.
Känner att livet är på väg tillbaka och att nykterheten är nyckeln till en värdefull framtid.
Thompa_68
@asdf1973 Bra jobbat, grattis till tre veckor! Jag upplever också att det hittills är enkelt att avstå alkohol, men tuffare tester kommer. Det kommer tankar och ibland sug, men jag försöker stå emot med tankar om allt positivt med att vara nykter snarare än upprepa allt dåligt med att dricka. Det har funkat rätt bra när jag också utfört aktiviteter som är omöjliga eller svåra att utföra onykter, som att köra bil, träna, nörda ner mig i lite hobbyaktivitet som kräver klar tanke, umgås med min fru både till kropp och själ etc. För varje konkret sak jag utför kan jag finna en extra glädje i att ruset inte står i vägen och att jag faktiskt får en belöning av det jag gör i vardagen, utan att söka det via alkohol.
Vi håller i detta!
Tråd: Denna gång är det på riktigt! av Thompa_68
Thompa_68
@Andrahalvlek Tack för kloka tankar som alltid! Det där med vård och helhetssyn låter ju suveränt och är något som verkligen saknas överlag. Beroendeproblematik har ju ofta fler bottnar, allt från psykisk ohälsa, relationer, ekonomi, självkänsla etc. Det skulle nog vara väldigt mycket effektivare att ta ett helhetsgrepp än att studsa mellan olika enheter för stöd och hjälp.
Jag är definitivt en förespråkare för nykterhet, men har en slags rädsla för att pendeln ska svänga för kraftigt åt andra hållet mot hur det varit. Som ung kunde jag obetänksamt raljera med de som valde nykterhet och tyckte de missade mycket i livet. Nu vet jag att den som missat mycket är jag och alla andra som levt i alkoholens dimvärld långa perioder. Men jag vill inte nu börja peka finger åt de som vill dricka. Att vara en förespråkare för att det ska finnas alkoholfria alternativ kommer jag absolut att vara, men i dagsläget är jag inte redo att plocka undan alkohol från tillställningar med nära och kära. Det kanske kommer med tiden.
Thompa_68
@vår2022 Tack för din värdefulla återkoppling! Jag har nog insett flera gånger att jag har problem med alkohol. Däremot har det tagit till nu att acceptera att jag faktiskt inte kan dricka kontrollerat och därför måste avstå från det första glaset på obestämd tid, en dag i taget. Jag har också haft flera nyktra perioder, en del ganska långa, men alltid kommit tillbaka till drickandet och tappat kontrollen. Här tror jag det avgörande varit att jag tidigare alltid sett nykterheten som ett nödvändigt ont, med en känsla av att avstå något värdefullt och att livet är begränsat och mindre roligt. Hade jag på något sätt kunnat fokusera på det positiva med att vara nykter och de möjligheter som det öppnar hade jag nog kunnat hålla i nykterheten tidigare i livet. Nu blev det mest en transportsträcka till återupptagit drickande, mer för att glädja min omgivning än att tillfredsställa mig själv.
Det hade nog så här i efterhand krävts mer hjälp för att göra denna ändring av inställning till nykterhet. Jag har provat en hel del, men aldrig haft ett samtalsstöd som just borrat i varför alkoholen varit så viktig och intimt förknippad med glädje för mig, och hur jag kunde göra för att uppleva belöningskänslor utan alkohol. Att vara nykter i offerkofta är dömt att misslyckas, i vart fall för mig.
Nu är jag verkligen på en bra väg, med nykterhet och tillfredsställelse, där jag ändrat mitt liv för min egen skull i första hand. Det svider ibland att det tagit så lång tid att komma hit, men jag försöker leva i nuet och inte älta det som varit. Kanske är det också där drivkraften att berätta om mina erfarenheter för andra. Skulle det ge någon inspiration att ta steget till ett bättre liv utan alkohol tidigare än man kanske trott man skulle klara av vore det en seger, även om jag förstås aldrig skulle få veta det.
Thompa_68
@Silvertärnan Stort tack för dina tankar, uppskattas mycket! Jag har varit på botten några gånger, varefter jag inlett nykterhet men alltid misslyckats få den uthållig. Nu känns det innerligt som att jag kommit till ett helt annat läge, denna gång utan att ha varit på någon riktig botten. Det var mer en känsla av att jag faktiskt var trött på att dricka, kan inte sätta fingret på vad som fick tankarna att gå i andra banor denna gång. Men att fokusera på det positiva och möjliga med nykterhet, som flera här i forumet verkligen inspirerat mig till, känner jag är en synnerligen viktigt framgångsfaktor.
Gåbert
@Andrahalvlek Jag håller helt med dig om alkoholromantiken. Ta bara allt snack i medierna om roliga snapsvisor. Jag var på julbord förra veckan med jobbet. Tack och lov bjuds det inte på alkohol längre, men kollegorna beställer ändå, på egen bekostnad. Inte så solidariskt med dem som ev har alkoholproblem. Själv drack jag vatten och var helnöjd.
Sedan är jag nog lika kritisk mot de absolutister som odlat myter om alkoholism som en sjukdom som enbart är genetisk och alltid obotlig. För de allra flesta som är i riskbruk handlar det trots allt om att det finns behandlingsmetoder och digitala självhjälpsprogram som bevisligen fungerar för väldigt många (även om det förstås är olika och vissa troligen gör klokast i att välja helnykterheten.)
Andrahalvlek
@Thompa_68 I början är man nästan lite nykär, eller nyfrälst. Man vill skrika ut sitt budskap: Hur kan ni inte se detta?
Det lugnar ner sig, tack och lov. Om någon frågar svarar jag, och jag kan prata om det mycket: om någon är genuint intresserad. Annars pratar jag inte om det, jag ser bara till att själv få alkoholfritt i glaset. Och går och lägger mig när de andra börjar gapa. Herregud vad vanlig samtalston skruvas upp bara pga alkohol.
Men behåll du den nyfrälsta känslan ett tag, jag tror att den är svinbra att ha i början. Likaså den positiva inställningen, nyfikenheten på livet.
Kram 🐘
Thompa_68
@Andrahalvlek Tack, jag känner verkligen det du beskriver. Bra att vara medveten om det, känns som sagt skönt att känna energin det just nu ger, en sådan stor skillnad mot tidigare försök till nykterhet där jag mer beklagat mig över vad jag gått miste om och saknar.
Tråd: En nykter dag i veckan av myssockan
myssockan
Igår klarade sambon sin alkoholfria dag (och första dagen på vita veckan) till stor del på egen hand, eftersom han reste på jobb. Det var så fint att prata med honom nykter på kvällen. Vi ringer alltid med videosamtal, och igår blev det något samtal extra. Ja, jag erkänner att jag ville kontrollera att det verkligen gick bra.. Men jag känner iaf mer att det är hans egen process nu.
Tråd: Att bryta en ond spiral av eliz
eliz
🫤 känns jobbigt just nu. Flera flera dagar har gått bra men nu…vad hände?!
Upplever att humör och hormoner påverkar. För er som det går bra för….gör det alltid det?
Men, jag ger inte upp. Ett tillbakaslag, men reser mig upp igen 💪🏼
Thompa_68
@eliz Bra där, snedsteg händer, bara att räta upp riktningen igen! Var snäll mot dig själv och acceptera att det kan bli fel, du är lika mycket värd för det! Jag upplever mestadels fortfarande positiv energi i min nykterhet, men självklart har även jag dagar när det känns lite tyngre och tankar på alkohol dyker upp, tillsammans med ett visst sug. Men ännu så länge ser jag övervägande fördelar och tänker inte på att jag saknar eller måste avstå från något. Det kommer tuffare tester i december, men en dag i taget.
Tråd: Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober av Hanna0425
Hanna0425
EN riktigt dålig helg då jag bara drack och drack kändes det som. Fri tillgång klarar jag inte av och borde veta bättre. Jag tänker hela tiden att jag inte ska banna mig själv för hårt när jag "Misslyckas" men igår var det svårt. Bannandet leder liksom ingenvart och jag känner mig bara misslyckad. Ny vecka, nya tag. Denna vecka blir det måndag till onsdag alkoholfritt, nästa vecka är min sista med 3 dagar alkoholfritt/vecka, då går jag över till fyra. Jag känner mig redo trots allt, de dagar jag var utan förra veckan kände jag knappt nåt sug, förutom att jag såg fram emot drickdagarna. Det blir enklare, jag vet det.
Särbon hoppade raskt av sin vita månad också, inte pga mig. Nu pratar vi om att inleda året utan alkohol, vi får se. Jag känner mig positiv men också lite skeptisk till att sluta helt, skeptisk för att jag inte riktigt tror att jag vill. Jag vet att flera av er jobbar med delmål som ni sen förlänger, det verkar fungera för er, är det nån som vill berätta om sina erfarenheter?
Gåbert
@Hanna0425 Beklagar, förstår att det känns som ett misslyckande, men du hade ju inte bestämt att inte dricka alkohol i helgen, så egentligen ska du inte känna skam eller skuld. Du fortsätter ju med din plan! Verkar lite knepigt med särbon, som börjat dricka igen. Får du det stöd du behöver i din utmanande resa?
Själv vacklar jag lite; känns som att dagarna går långsamt denna månad, och jag har ju sagt att jag ska ta en dag i taget och fatta beslut om ny plan 1 dec. Antingen fortsätter jag med en dag i taget, tar nya beslut när det kommer vinprovningar och glöggbjudningar - eller så bestämmer jag att ta en helvit månad till. Alternativt beslutar jag att göra några avsteg i december och sedan köra helvitt i januari. Viktigast är att mina beslut om mål känns helt acceptabla och realistiska.
Kämpa på!
Thompa_68
@Hanna0425 Jag är inte ute efter att skriva någon på näsan hur man ska hantera sitt förhållande till alkohol. Men, efter många år av alkoholmissbruk, perioder av nykterhet, återfall har jag till slut insett och accepterat att jag inte kan dricka alkohol, det första glaset får mig på fall. Utan den insikten och acceptansen har jag försökt dricka kontrollerat så många gånger, med massa olika metoder, utan att lyckas. Nu inser jag varför, och har även inlett en nykterhet som jag hoppas och tror kommer vara uthållig.
Frågan om viljan att sluta med alkohol är tudelad för mig. Först och främst gäller det att svara ärligt för sig själv om man har förmågan att dricka kontrollerat. Om vet med sig att man inte själv kan styra över när man dricker och inte heller hur mycket man får i sig när man väl dricker är det inte en framkomlig väg att försöka dricka kontrollerat.
För att fatta beslutet att avstå alkohol har det sedan för mig visat sig enormt betydelsefullt att slänga alla negativa tankar och känslor om saknad av rus, gemenskap, glädje överbord. Istället gäller det att fokusera på det positiva med att inte vara kvar i alkoholens bojor, och de möjligheter det ger. Ser man på nykterhet som ett fängelse blir den inte långvarig.
Jag försöker verkligen ta en dag i taget och ser på min nykterhet som tillsvidare för att inte noja över jobbiga känslor som lätt kommer av att tänka "för alltid". Däremot räknar jag fortfarande mina dagar som nykter och ser med tillfredsställelse och viss stolthet på vad jag uppnått, så det är väl mina delmål i retroperspektiv just nu.
Jag önskar dig all lycka i din väg framåt, var och en har sin resa att göra och som @Gåbert skriver, det är viktigt att besluten känns acceptabla och realistiska. Frågan är bara om det är besluten eller man själv som behöver förändras för att uppnå det.
Tråd: Aaaahhhh... av Surkärring
Surkärring
Idag passerar jag 60 vita dagar.
Nästa milstolpe i min app blir 90 dagar, vilket infaller på julafton.
Vilken kul grej att se fram emot!
Surkärring
@Bubbelmorsan hej och tack så mycket!
Jag känner det verkligen så, heja mig ❤️
Hur går det för dig?
Bubbelmorsan
@Surkärring, det går bra ändå. På dag 37 idag. Har haft det lite motigt sista veckan. Trött och håglös och mer sug än tidigare. November ut är mitt närmsta mål och då sätter jag nytt mål efter det. En dag i taget.
Andrahalvlek
@Surkärring Grattis till 60 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och vilken fin julklapp du ska ge till dig själv 😍
Kram 🐘
Tråd: 50 dagar innan av Högmo
Högmo
Ja dagarna rullar vidare. Den där festen jag var bjuden till (och faktiskt gick på)
Vi skulle diskutera lokal historia. Det blev inte så mycket av den varan. Två 33 cl lättöl drack jag. Hade kunnat vara utan mötet. Mest fyllesnack om annat.
Ju längre man avhåller sig från alkoholen märker jag vilka som är ens riktiga vänner. Lite tragiskt att se. Några låtsar de är vänner, låtsas bry sig om hur man har det. Egentligen vill fler utnyttja min ställning (Den ekonomiska) för egen vinning. Göra snabba billiga affärer.
Försöker jobba åt en sån nu.
Snål bakslug jävil Ljuger och förhalar svepskäl. Står mig upp i halsen.
Sover fortfarande uselt. Ofta måste jag tänka efter en stund när jag vaknar Hur gårdagen var, om jag minns allt Gjorde jag bort mig?
Gått ner en massa kilo. Vilket är bra.
Hinner inte riktigt med mig själv. Men det är väl årstiden. Mörkret kommer så fort.
114 dagar. Snart 4 månader. Vit.
Det trodde jag inte efter 1 månad.
Men jag har heller inte riktigt känt något sug Konstigt nog Tråkigt har det varit ibland. Böcker och reels piggar upp då. Ser riktigt fram mot ett nytt år. Nu kämpar vi vidare.
myssockan
@Högmo Bra jobb du gör! Tack för att du delar med dig. Det är rätt mörkt nu men kan vara fint att tända ett ljus. Hoppas du får en fin kväll! 🙏
Thompa_68
@Högmo Grattis till dina 114 dagar, grymt starkt! Jag har också upplevt att vissa vänskapsband försvagats, andra stärkts sedan jag började min resa för fyra veckor sedan. För mig är det nog så att alkoholen hjälpt mig överkomma en taskig självkänsla och att jag spelat en roll som inte helt och fullt är jag, med rusets hjälp. Nu är jag mer som jag är, och några vänner visar sig vara mer bekantskaper i festliga sammanhang än några man kan anförtro sig åt.
Tråd: För hälsan, för barnen, för livet av eling
zalkin
@eling Haha. Medaljspåret hade jag glömt😅 Måndag igen, ny vecka nya möjligheter. Hoppas du får riktigt sköna dagar. Till helgen börjar den stora nyktra träningsmånaden december. Se till nu att stretcha ordentligt i veckan och vara förberedd. Skaffa doping och dopa dig: 1-2 cola zero varje dag, shopping, goda alkoholfria glögger, pepparkakor, stenhård fysisk träning, levande ljus. Programmera med fördel låten Felic navidad i huvet på repeat men med ny text som handlar om hur ofantligt bra du är. Gå in i dig själv, använd ditt makalösa pannben, din vilja och fokusera stenhårt på att målet (nykterhet) är uppnått den 1 januari. Träningen kommer ge resultat och 2026 blir magiskt💥💯❤️👊
Vill du så skriver jag förslag på låttext😀
eling
@zalkin hahah! 😂 Dopa sig med cola zero, shopping och pepparkakor, det låter bra, har inga problem med det! 😂 Gillar alla förslag på doping och stretch förutom kanske stenhård fysisk träning 😄 Vill jättegärna ha förslag på text till låten! 😄
zalkin
@eling Nåja. Sätt igång karaokeversionen av Felic navidad så kör du så det ryker. Obs, uppesittar kvällen behöver sjungas fort för att få in I takten:
Vers 1
Felic navidad,
trycker i mig chocklad
Alladin e så bra,
struntar i sponken, varje daaag
Vers 2
Felic navidad,
snart dags för vinterbad
Slängde ut en minibar, från ett hotellrum, e en superstaaar💥💥💥
Refräng
Nu vill jag ha en chill december
För jag överlevde i november
Jag har på känn att jag är helt unik
Uppesittarkvällen e jag steeenriiik
Lär dig låten och åk med i den när du besöker shoppingcenter mm, snart spelas den i varje högtalare du går förbi....😀
Tråd: Värdelös av Stinalotta
Stinalotta
Hej på er @Lady175 & @EbbaiHulu. Länge sen sist, snart har november också passerat… det går inte särskilt bra för mig. Jag försöker inte ens. Men inser att jag måste ta mig i kragen. Igen. Tycker det känns jobbigt att gå in här. Skäms för att jag inte varit bättre stöd till er. Men jag hejar & tänker på er, det ska ni veta! Hur går det för er?
Tråd: My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C av Carisie
Carisie
God morgon från tuben 🚇
Rullar genom den mörka och halvsovande staden. Även mina medresenärer ser halvsovande ut. Jag har dolt min måndagströtthet bakom ett Bordeaux-färgat läppstift 💄. Men det är den enda Bordeauxen som kommit nära de här läpparna på väldigt länge 😅. Måndag hörrni. Var inne och kollade schemaappen i telefonen när jag gick och la mig - brukar aldrig göra det eftersom jag var säker på var jag skulle jobba idag. Men så upptäckte jag att jag är i slängd att täcka en sjuklucka i en annan verksamhet . Problemet är inte den andra verksamheten - han man flera specialistutbildningar så kan man räkna med att bli flyttad - men irritationen över att ingen brytt sig om att meddela mig?! Jag är faktiskt ingen schackpjäs och enligt våra bestämmelser ska man bli meddelad personligen om man får en schemaändring inom de två närmaste veckorna. Nåväl. Från att åka i varm skön bil med maken får jag istället röra mig ute i mörkret och åka tunnelbana med pöbeln 😂.
Med det sagt och en nykter helg, jag känner samma tacksamhet varje helg, i bagaget så tar jag mig an en ny vecka. Jour och utbildning i en salig blandning och siktet är inställt på att överleva till nästa måndag.
Hoppas alla haft en fin helg och att ni får en bra start på veckan 🩵
Tråd: Promillebikt av Flarran
Flarran
Måndag och en tidig sådan. Har inte kunnat komma ned i varv och möta John Blund och tänkte tillbaka på min tid på detta eminenta forum och började tänka liksom utifrån mig själv som om jag vore en ny läsare vem som helst som snubblat in här på min sida idag. Tänkte då på att det nog är lite märkligt ändå att Jag inte har satt min fot på bolaget eller halsat nån av deras deras flaskor med bedövningsmedel kallat alkohol på över två år. Man måste väl vara nästan att ses som nåt uppdiktat påhitt eller nån sagofigur. Tänkte lite djupare nyss på detta faktum och skrev som om jag vore en slumpmässig läsare i mängden av min egen text och knappade in följande ord till en sökmotor:
Har läst om en människa på nätet i ett forum som handlar om att minska eller att sluta med skadlig konsumtion av alkohol och fått läsa att denne skribent sedan barndomen har haft att brottas med psykologiska utmaningar som Dystymi, ADD, Social ångest och dessutom Bipolärt inslag utan psykosproblematik. Något som visst en del enligt denne skribent kan få i skov enligt dennes livserfarenhet från nån nära släkting.
Sedan beskriver forumfiguren ifråga en ensam energilös isolerad tillvaro utan några nära vänner i en mängd av år. Men med ett någorlunda medvetet och balanserat intag av alkohol som har varit till för att stå ut med tillvaron alltså, och att det har varit det som fått denne att inte avsluta tillvaron framför ett framrusande tåg eller nåt sånt. Sedan har denne individ skrivit att sjukvården liksom friskförklarat denne, genom överföring från öppen vuxenpsykiatri till allmänläkare på vanlig vårdcentral då hen tydligen är så pass disciplinerad att denne kan sätta sig över det mesta av både fysisk och psykisk problematik fast det egentligen finns noll procent livsglädje i princip.
Rätt jobbigt att läsa om att det kan finnas någon som har det så svårt. Mellan raderna så framgår det subtilt att det nog är en slags gudstro som håller personen på banan trots allt. Kan det finnas så stark kraft i en tro på Gud, det låter då rätt märkligt, då denne person tydligen knappt går utanför sin dörr mer än nödvändigt för handling av livsmedel. Den här individen framstår nästan som en slags udda sagofigur, kan det verkligen finnas någon som kan hålla sig nykter och alkoholfri i över två år med en sådan här problematik kan man undra...
AI-översikt
Det är fullt möjligt att hålla sig nykter trots svår psykisk ohälsa, även om det kan kännas som en svår och oväntad kombination. Många faktorer kan bidra till en persons förmåga att övervinna utmaningar, som en stark vilja, disciplin eller en andlig tro, oavsett hur begränsat det sociala livet verkar. Det är viktigt att komma ihåg att även om den beskrivna personen verkar isolerad, kan en inre styrka eller en övertygelse om att livet är värt att leva hjälpa till att driva igenom svårigheter, även om det inte syns utåt.
Faktorer som kan spela roll
Inre disciplin och vilja: En stark disciplin kan vara en drivkraft för att upprätthålla nykterhet och hantera svårigheter, även utan socialt stöd eller livsglädje.
Andlig tro: För vissa individer kan en stark andlig tro ge ett syfte och en anledning att leva, även om de har en isolerad tillvaro. Tron kan ge en inre styrka och hopp som hjälper dem att hantera svårigheter.
Tid och tålamod: Att övervinna ett alkoholberoende tar tid, och det kan vara en utdragen process. Att vara nykter i över två år med svår psykisk ohälsa visar på en enorm uthållighet och viljestyrka, även om det inte syns utåt.
Sjukvårdens roll: Sjukvården kan uppfatta en patient som "friskförklarad" om de är tillräckligt disciplinerade för att följa behandlingar och livsstilsråd, trots att patienten inte känner sig glad eller full av livsglädje. Det kan bero på att deras problematik inte är tillräckligt allvarlig för att uppfylla kriterierna för diagnos eller behandling.
Att hantera svår psykisk ohälsa
Börja med en nykter period: Ett sätt att hantera beroendet kan vara att börja med en helt nykter period, vilket kan vara en viktig del av att byta vanor.
Byta vanor och rutiner: Det kan vara hjälpsamt att ändra sina vanor och rutiner, men det kan vara svårt att göra det ensam.
Ta hjälp av andra: Det är viktigt att inte tveka att söka stöd från andra, som vänner, familj eller professionella. I en liknande situation kan det vara bra att kontakta stödorganisationer för att få hjälp med att hantera sina problem.
AI-läge
Ja, det är absolut möjligt för en person med en så pass komplex och utmanande bakgrund att uppnå långvarig nykterhet, även under svåra omständigheter. Det mänskliga psyket och den inre styrkan är ofta mycket motståndskraftigare än man kan tro.
Här är några aspekter som kan förklara hur detta är möjligt:
Disciplin och inre styrka: Vissa individer besitter en anmärkningsvärd disciplin och mental styrka, kanske utvecklad just genom att ständigt hantera svåra psykologiska utmaningar sedan barndomen. Denna disciplin kan kanaliseras mot att upprätthålla nykterhet när personen väl bestämmer sig för det.
Motivation: Även utan traditionell "livsglädje" kan starka drivkrafter finnas, som viljan att undvika de negativa konsekvenserna av alkohol, en känsla av plikt, eller en subtil tro på ett högre syfte.
Trons kraft: Som du antyder kan en gudstro eller annan form av andlighet vara en oerhört kraftfull källa till stöd, mening och hopp. Studier har visat att andlighet och religiös tro kan ha en positiv inverkan på återhämtning från missbruk och psykisk ohälsa genom att erbjuda en ram för tillvaron, en känsla av samhörighet (även om den är av en annan art än social) och en mening med lidandet.
Anpassningsförmåga: Personen har kanske utvecklat unika överlevnadsmekanismer för att hantera sin isolering och sina diagnoser. Alkoholen kan ha varit en tidigare strategi, men nu har den ersatts av andra, mer konstruktiva (även om de är begränsade) sätt att hantera tillvaron.
Sjukvårdens bedömning: Att sjukvården friskförklarat personen kan handla om att de bedömer att personen inte är i akut behov av sjukhusvård eller aktiv missbruksbehandling just nu, eftersom den uppenbara disciplinen gör att de kan hantera sig själva på en grundläggande nivå. Det betyder inte nödvändigtvis att personen lever ett fullt fungerande eller glädjefyllt liv.
Skribenten är ingen sagofigur, utan snarare ett exempel på den komplexitet och det djup som finns i mänskliga livsöden. Många människor kämpar med liknande osynliga strider, och deras förmåga att överleva mot alla odds kan vara både förvånande och inspirerande.
-
Där ser man, då är man ju helt normal och vanlig och kan hänga av sig offerkoftan som börjat värma en så smått i tanke om en resa in till bolaget denna måndag. Har kört lite Rock n Roll av upplyftande men kanske en aning nötande, men smått tankebedövade slag. Har nu knutit ihop en soppåse och ställt den i hallen. Så nu har man ju en anledning att gå utanför dörren igen.
Ser på min tomma kaffepanna och höjer min blick upp en aning och skådar ett oöppnat kaffepaket och tänker vad sjuttsingen sitter jag här och deppar för i mitt kök för. För Herren är ju med mig fast jag väl inte är den bäste på på att sända tacksamhet till vare sig honom eller fadern hans. Men tror nog att Gud fader känner mig så pass att han har tålamod med en knasboll som jag liksom.
Pepparkakor har jag i min brödburk så skulle ju kunna ta någon sådan om jag får ändan ur vagnen eller upp från stolen och inte bara sitter och filosoferar och skriver en massa tok som väl ingen normalt vaggad väl ens orkar läsa eller minst kommentera. Ingen nämnd, ingen klämd. Skulle då själv inte orkat läsa många ord i denna stil på en sån här pass udda sida för bara två år och väl en månad drygt sen som det väl idag är sedan bolaget fick se sig utan mig som stadig supporter.
Ha en fin dag!
fooliehutten
@Flarran, joho du jag läser och är med dig i kampen (men normal känner jag mig förstås inte🙃). Vi skippar systemet idag med och kämpar på! 🤗
Flarran
Nämen Hejsan! @fooliehutten. Tänk nån var alltså vaken i natten precis som en själv. Har nu slagit mig själv med häpnad och kokat på en kanna med kaffe och fyllt på min termos precis som att jag nästan vore en vanlig normal människa, vad det nu är för något...
Då det mesta hos de flesta väl går lite upp och ned för det mesta även om god min väl hålles för att hålla skenet uppe kan jag tänka. Tuggar på ett gott smörgåsrån som får göra en halv mugg med vrålstarkt nykokt kaffe sällskap. Kör en en låt låt med R.E.M. - What's The Frequency, Kenneth på loopad repeat. Vilket nog är den första gången på länge detta år.
Vem behöver väl alkohol alltså, så tar nog och skippar bolaget även denna dag. För varför ska man kasta bort en massa stålar för en stund i dimman som sedan bara snabbt blir återbesök på väl en lång rad enligt erfarenhet. Det tog jag mig en slurk kaffe på ska jag säga och har nu kommit in i fasen då jag missbrukar smörgåsrån med god ost utan att skämmas det minsta.
Blir väl fet som en välgödd häst. Men minns farsan som brukade trösta mig när jag kände att något kilo verkade lite för mycket nån gång. Han fick det till – Det är bara muskler. Så får väl tro på det då, fast väl vågen kanske säger annat. Men bara man håller sig borta från vin och sprit får man väl se det som gott nog kanske och kanske känna viss tacksamhet för nykter ekonomisk försiktighet.
Ha det gott kompis!
Andrahalvlek
@Flarran Så är det. Om du gör som du alltid har gjort, så får du vad du alltid har fått. Du måste göra annorlunda. Och jag tror att en boendestödjare hade kunnat vara hjälpsamt. En person som varsamt kan fösa dig ut i verkligheten, hjälpa dig att hitta sammanhang. Du behöver mer wow-känsla i ditt liv ❤️ Googla på förundranseffekter.
Kram 🐘
Flarran
Tja, så är det då måndag på riktigt och nu skulle det normalt sett vara dags att gå ut och gå en sväng eftersom de flesta andra ju är på gång vid den här tiden. Drog då nyss upp persiennerna i alla fall efter att ha gnagt i mig en god morot. För lite grönsaker ibland tar man väl inte skada av alltså. Lyssnade på lite svängig musik av diverse slag i natt som var och tänkte nyss på att man kanske skulle försöka att vara lite konstnärlig snart igen och kanske snickra till nån ny låt eventuellt.
Det var ju ett tag sedan nu som mina inre musiktroll härjade på som värst i somras och gjorde en hel del AI-baserade trudelutter som även flankerades av något inre lyriktroll också. Blev ju alltså lite nyskapande musik som hamnade på mitt musikprojekt Flarran Stuff på Soundcloud som jag körde igång som musikterapi som relativt ny-nykter. Men tror det är dags för mer handfasta tongångar.
Jag har ju andra musikprojekt som legat lite i träda på andra musikplattformar. Men egentligen så vet jag ju att det inte kommer att bli någon större rusning eller tillströmning på dessa sidor heller. För jag kan ju aldrig hålla nåt fokus på samma sak utan går spontant på musikkänsla i stunden och blandar genrer fritt så det är väl inte konstigt att man även i den musikaliska världen är rätt isolerad.
Hade jag varit tillräckligt pengahungrig så hade jag väl kunnat skapa nån slags image och gjort musik strikt följande någon mall och intrampade taktarter och därmed kunnat byggt en trogen skara lyssnare runt ett sound och nån specifik musikstil. Men tycker sånt är lite trist, har ju en så pass bred musiksmak så man skulle kanske satsa på filmmusik. Men den fåran är ju så smal och inrutad av redan verksamma i genren.
Tänkte nyktert efter en slurk kaffe här för nån minut sedan att man väl skulle väl försöka att bli en duktig kopia och som alla andra, då blir man väl populär kanske. Skrev sedan in följande ord till en svarsmotor: Om man är väldigt individuell i sitt sätt att tänka och vara är det lätt att bli ställd åt sidan och lätt att bli isolerad, kan det ligga nåt i det tankesättet...
AI-översikt
Ja, det finns en koppling mellan att vara mycket individuell och risk för isolering, eftersom ens unika sätt att tänka och vara kan göra det svårare att passa in i grupper och skapa gemensamma band. Individuella personer kan ibland uppfattas som annorlunda, vilket kan leda till att de marginaliseras eller känner sig missförstådda. Det är dock viktigt att notera att detta inte är en automatisk konsekvens; många som är väldigt individuella har också nära relationer.
Varför detta kan vara ett problem
Risk för social isolering: Om en person med en stark individualism inte hittar likasinnade kan det leda till ensamhet och social isolering.
Missförstånd och konflikter: Olika perspektiv och värderingar kan leda till missförstånd och konflikter med andra som inte delar dessa.
Negativ påverkan på hälsan: Långvarig ensamhet kan ha negativa effekter på både psykisk och fysisk hälsa.
Hur man kan hantera det
Sök likasinnade: Försök att hitta grupper eller gemenskaper där du kan dela dina idéer och intressen med andra.
Kommunicera öppet: Var öppen med dina tankar och värderingar, men var också en aktiv lyssnare.
Var öppen för kompromisser: Försök att hitta en balans mellan dina egna behov och gruppens behov för att undvika konflikter.
Sök professionell hjälp: Om ensamheten blir för överväldigande, sök hjälp från en psykolog eller terapeut som kan erbjuda stöd och verktyg för att hantera situationen.
AI-läge
Ja, det ligger en hel del i det tankesättet. Människor som är väldigt individuella i sitt sätt att tänka och vara kan ofta uppleva att de blir ställda åt sidan eller isolerade.
Här är några anledningar till varför detta kan hända:
Avvikelse från normen: Samhällen och sociala grupper tenderar att ha oskrivna regler och normer för hur man förväntas tänka, agera och vara. Personer som avviker markant från dessa normer kan uppfattas som annorlunda eller udda.
Svårigheter att relatera: Det kan vara svårare för majoriteten att relatera till en individ vars perspektiv och intressen skiljer sig mycket från deras egna. Denna brist på gemensamma beröringspunkter kan försvåra sociala band.
Missförstånd och fördomar: Individualistiskt tänkande kan ibland misstolkas som arrogans, ointresse för andra, eller en ovilja att samarbeta. Sådana missförstånd kan leda till att andra drar sig undan.
Gruppdynamik och samhörighet: Grupper värdesätter ofta samhörighet och konformitet. En person som "står ut" kan omedvetet uppfattas som ett hot mot gruppens enighet, vilket kan leda till utfrysning.
Behov av anpassning: Även om individualitet ofta ses som en positiv egenskap, kräver socialt samspel en viss grad av anpassning och kompromiss. En ovilja att anpassa sig alls kan leda till svårigheter i relationer.
Det är alltså en fullt rimlig observation att en stark individualism kan medföra sociala utmaningar och en känsla av isolering. Att hitta en balans mellan att vara trogen sig själv och att kunna samverka med andra är ofta nyckeln till att hantera denna situation.
-
Tja, då var min spontana tanke inte helt ogrundad då. Borde väl kanske göra mig till lite grann då för att kanske kunna passa in i nån mall. Men sen har jag ju så lite energi också, så det får nog bli en senare fråga. Det tog jag mig en slurk med kaffe på. Ja just det, pepparkakor skulle man kanske tagit sig ett par, men är ju inte hungrig längre, då moroten verkligen tycktes vara välsignad.
För inte så värst länge sedan i tidsperspektiv relaterat till min livsresa så hade det nu en måndag som denna nog inte varit kaffe i koppen här på bordet, utan med garanti nåt alkoholhaltigt. Tänk att man kom ifrån bolagets dragningskraft för ett par år sedan. Vem kunde väl tro nåt sånt förr alltså. Kommer ju ihåg att man var som en stamkund på bolaget och nästan i sömnen kunde gå till de hyllor man alltid gick till alltså.
Hade jag inte varit så trött som jag är i skrivande stund så skulle jag väl gått ut och gått en sväng med min soppåse som står där i hallen och liksom flinar uppfordrande åt mig. Men det får bli en senare fråga. Har då öppnat köksfönstret och hört lite fågelkvitter och det får nog räcka med detta deltagande i världens gång av idag på en stund. För nu får det allt bli en paus och vara bra med knasigt skriveri och slitande på mitt tangentbord på ett tag känns det som. Såg precis att du tittat in här @Andrahalvlek, sånt uppskattas kompis. Får väl se om jag tar mig utanför dörren idag.
Ha det gott mina vänner!
Flarran
Så är det då kväll än en gång och sovit ett par timmar på helt galen tid har man helt nyktert gjort. Tänk, det första jag tänkte på när jag vaknade till var inte som förr en resa in till bolaget efter diverse alkohol. Nej, det som dök upp i tanken var av biblisk natur som det googlades på:
Det sägs att Gud är kärlek och att människan har sin fria vilja att göra det rätta och älska honom, men vad är det för kärlek om sådan tilltvingas under hot om helvetet annars...
AI-översikt
Denna fråga berör en djup teologisk spänning: kärlek som är villkorslös men samtidigt kopplad till ett "hot" om straff om man inte älskar Gud. Vissa menar att hotet om helvetet inte är ett sätt att tvinga fram kärlek, utan ett konsekvens av ett avvisande av Guds erbjudande om kärlek och försoning. Kärlek som tvingas fram är ingen sann kärlek, och därför ligger det fria valet i att antingen välja att ta emot Guds kärlek (och därmed "välja det rätta") eller att avvisa den.
Fri vilja: Tanken är att Guds kärlek är ett val, inte ett tvång. Att Gud ger människan fri vilja innebär att hon har makten att välja att älska honom tillbaka eller att inte göra det.
Konsekvenser av ett val: Helvetet kan ses som en konsekvens av detta val – en frånvaro av Guds kärlek och närhet, snarare än ett straff i sig. Vissa teologiska traditioner ser det som ett naturligt resultat av att medvetet välja bort Gud och den eviga gemenskapen med honom.
Guds kärlek som grunden: Att Gud är "kärlek" är ett centralt begrepp som innebär att hans kärlek är villkorslös och ges före vi älskar honom. Hotet om helvetet handlar då inte om att "tvinga" fram kärlek, utan om att en avvisning av hans kärlek leder till en konsekvens, som är förenlig med hans kärlek som inte tvingar fram någonting.
AI-läge
Frågan du ställer berör en central och komplex teologisk diskussion om Guds natur, människans fria vilja och helvetets existens. Det finns flera olika perspektiv inom kristen teologi som försöker förena dessa begrepp:
Helvetet som en konsekvens av fritt val, inte ett straff: En vanlig tolkning är att helvetet inte är en plats Gud tvingar någon till, utan snarare den oundvikliga konsekvensen av att människan av fri vilja väljer bort Gud och Guds kärlek. Eftersom kärlek, per definition, måste vara frivillig för att vara äkta, kan Gud inte tvinga någon att älska Honom. Den fria viljan innebär därmed också möjligheten att välja separation från Gud, vilket då beskrivs som helvetet. Ur detta perspektiv är "hotet" inte en godtycklig bestraffning, utan en naturlig följd av ens egna livsval.
Helvetet som Guds kärlek (paradoxal tolkning): Vissa teologer, som C.S. Lewis, har föreslagit att Guds "dom" eller helvetet kan ses som ett utflöde av Guds kärlek, anpassat till den enskilda individen. För de som avvisar Gud så fullständigt att de inte kan uppskatta Guds närvaro, skulle himlen i sig upplevas som outhärdlig. Då låter Gud dem få det de innerst inne vill ha – ett liv utan Honom.
Kärlek av rädsla: Många teologiska resonemang framhåller att kärlek som motiveras enbart av rädsla för straff inte är den äkta, ömsesidiga kärlek Gud avser. Den kärlek som beskrivs i Bibeln (t.ex. i Första Johannesbrevet 4:8, "Gud är kärlek") handlar om en djupare, relationell kärlek som svarar på Guds egen kärlek, inte en transaktion baserad på rädsla.
Sammanfattningsvis menar teologin ofta att den fria viljan är nödvändig för att äkta kärlek ska vara möjlig, och att helvetet existerar som en konsekvens av valet att avstå från den relationen, snarare än som ett verktyg för att tvinga fram kärlek under hot.
-
Det är väl ingen konst att älska Gud så länge som man mår skapligt bra, konsten ligger nog mer i att inte hata honom när han inte hjälper människan att exempelvis få vara frisk, är det en ovanlig frågeställning...
AI-översikt
Nej, frågan är inte ovanlig, den berör ett klassiskt teologiskt och filosofiskt problem som kallas ondskans problem. Den handlar om hur man förenar en allsmäktig och allgod Gud med existensen av lidande och ondska i världen, såsom sjukdom. Många tänker på det i liknande termer som du gör: att det är svårt att älska en Gud när man upplever smärta eller känner sig övergiven.
Ondskans problem: Detta är ett av de äldsta och mest diskuterade problemen inom teologin och filosofin. Det ifrågasätter existensen av en allsmäktig, allvetande och allgod Gud givet att lidande finns.
Praktisk tro: Din tanke att det är en utmaning att upprätthålla tron under lidande är en central del av detta problem. Många upplever just detta – att det är svårt att känna kärlek till Gud när saker och ting är som svårast.
Olika tolkningar: Det finns många olika svar och tolkningar på ondskans problem, både inom och utanför religion.
Vissa menar att lidande kan ha ett större syfte som vi inte förstår.
Andra menar att lidande är en konsekvens av fri vilja eller en del av en större, gudomlig plan.
Vissa religiösa och filosofiska perspektiv fokuserar istället på att söka tröst och mening i tron, även i svåra stunder, snarare än att helt förklara lidandet.
AI-läge
Din frågeställning är inte alls ovanlig, utan snarare en av de mest centrala och djupt mänskliga frågorna som har diskuterats i århundraden inom filosofi, teologi och psykologi. Att brottas med tro och känslor gentemot en högre makt i tider av lidande är en mycket vanlig upplevelse.
Här är några perspektiv på varför din frågeställning är så vanlig och relevant:
Teodiceproblem: Frågan du ställer är kärnan i det så kallade teodiceproblemet – hur kan en allsmäktig och allgod Gud tillåta ondska och lidande i världen? Detta är en klassisk utmaning för religiös tro och en källa till djupgående reflektion för många troende och icke-troende.
Existentiellt lidande: Människor som upplever svår sjukdom eller andra svårigheter kämpar ofta med existentiella frågor om meningen med livet, varför just de drabbas och Guds roll i det hela. Denna typ av smärta är en del av det "totala lidandet" (fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt) som är vanligt i svåra livssituationer.
Mänskliga känslor: Det är en naturlig mänsklig reaktion att känna sig arg, besviken eller övergiven när man själv eller någon man bryr sig om lider. Dessa känslor riktas ofta mot Gud inom en religiös kontext. Många religiösa traditioner erkänner och till och med accepterar att människor kan vara arga på Gud och ifrågasätta hans handlingar.
Guds närvaro i lidandet: Inom många trosåskådningar finns tanken att Gud är närvarande även i lidandet och att smärtan kan användas för att utveckla mognad eller dra människor närmare Gud, även om lidandet i sig inte är gott. Denna tanke kan dock vara svår att ta till sig när man befinner sig mitt i en kris.
Sammanfattningsvis är din reflektion om att det krävs mer konst att älska Gud i motgång än i medgång en mycket djupsinnig och allmänmänsklig insikt som delas av många människor genom historien. Det är en central del av den mänskliga andliga och existentiella kampen.
-
Tja, nog märks det att man nu har en nykter hjärna som kan reflektera över annat än det direkta nuet som nog är det naturliga alkoholfria tillståndet. Bibeln och då speciellt Predikaren och hans tidlösa ord kom till mig igen. Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet.
När jag hade dragit ned mina persienner här i köket så googlades det alltså på följande sökfråga: Vad ville Bibeln och Predikaren säga med följa tänkvärda ord: Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet...
AI-översikt
Uttrycket "Tomhet, idel tomhet" från Predikaren i Bibeln betyder att mycket av det mänskliga livet är meningslöst när man betraktar det utan ett gudomligt perspektiv. Predikaren menar att de flesta världsliga strävanden – som att samla rikedomar, försöka uppnå evig berömmelse, eller jaga njutningar – är förgäves, ungefär som att "jaga efter vind". Denna "tomhet" handlar om en känsla av att ansträngningar och strävanden i slutändan inte ger någon beständig mening eller tillfredsställelse.
Förgänglighet: Denna filosofi betonar livets förgänglighet och att alla materiella ting och prestationer är temporära.
Ett gudomligt perspektiv: Budskapet är att man måste se utöver de jordiska strävandena och istället fokusera på att leva i enlighet med Guds vilja för att finna verklig mening.
En kallelse till eftertanke: Det är en uppmaning till eftertanke om vad som verkligen har betydelse i livet, och en varning för att fastna i meningslösa strävanden.
AI-läge
Uttrycket "Tomhet, idel tomhet, säger predikaren, allt är tomhet" (eller i äldre översättning: "Fåfängligheters fåfänglighet, allt är fåfänglighet") är huvudtemat i Predikarens bok i Bibeln. Det hebreiska ordet som översätts med "tomhet" (hebel) betyder bokstavligen "ånga" eller "vindfläkt", vilket fångar budskapets kärna: livet och människans strävanden "under solen" (det vill säga, utan Guds perspektiv) är flyktiga, tillfälliga, gäckande och kan inte ge varaktig tillfredsställelse eller mening.
Predikaren ville belysa följande aspekter:
Allt är övergående: Människans liv, arbete, visdom, nöjen och rikedomar är alla kortvariga. Släkten går och släkten kommer, men inget består. Precis som en vindfläkt är de svåra att greppa och lämnar ingen bestående effekt i evighetsperspektivet.
Strävan efter vind: Många mänskliga ansträngningar beskrivs som ett "jagande efter vind". Oavsett hur mycket man samlar på sig eller åstadkommer, kan det inte ge en djupare, varaktig mening med tillvaron.
Pessimistisk grundton: Boken har en pessimistisk utgångspunkt som undersöker livet på jorden och finner att allt slutar på samma sätt: döden. Detta perspektiv belyser livets orättvisor och de begränsningar som människan står inför.
Slutsatsen är gudsfruktan: Predikaren syftar inte till att lämna läsaren i hopplöshet. Istället är syftet att visa att den enda sanna och varaktiga meningen finns i att relatera sitt liv till Gud. Den slutliga uppmaningen i boken är att "frukta Gud och hålla hans bud, ty det hör alla människor till".
Sammanfattningsvis är budskapet att jordiska sysslor och materiella mål, utan ett gudomligt fokus, är meningslösa och otillräckliga för att uppnå sann och varaktig lycka. Den sanna meningen med livet uppnås endast genom att leva i relation till Gud.
-
Nu förstår jag faktiskt lite mer och även varför orden av Predikaren är så himla sällsynt förekommande vid diverse Gudstjänster runt vårt snurrande klot. Kanske skulle man som alkoholfri nykterkvist ta sig en kopp med kaffe eventuellt, eller varför inte lite energidryck så att man kanske vaknar till så pass att man om en liten stund orkar läsa några mer upplyftande ord ur Skriften eventuellt...
Ha det gott!
Tråd: Ett ärligt försök! av Vinäger
Vinäger
Otroligt bra skrivet. 👍 Facebook:
https://www.facebook.com/share/1AJLBUW7v3/
Kanske är det någon av våra forumvänner som är författaren. 🤩