Tråd: Ett hål inom sig? av Ansiansiansi
Ansiansiansi
Jag hade under många år en särborelation med en man som under hela livet brottats med ett alkoholmissbruk, om än i varierande grad och med vita perioder. Det blev till sist jag som motvilligt bröt upp (så många svek från hans sida), men jag känner att jag har svårt att gå vidare. Det är så mycket jag inte förstår.
Vår relation präglades mycket av hans ambivalens vad gällde kärlek och närhet, något jag upplevde hängde nära ihop med hans intag av alkohol. Under de perioder då han drack, lite eller mycket, var det som att han klarade av både kärlek och närhet. När han sedan ”skärpte sig” och skulle hålla sig borta från alkoholen, var det som att han försvann in i sig själv. Jag hade svårt att nå honom och kände mig ofta ”fel”, vilket naturligtvis blev väldigt sårande för mig. När jag tog upp detta beskrev han det som att han hade ett hål inom sig, att det ibland kunde kännas som att inte kände någonting överhuvudtaget för en annan människa, inte ens för sina egna barn. Han kunde beskriva det som att under de perioderna fick förlita sig till tanken/hjärnan: ”jag vet att jag älskar dem”, ”jag vet att jag älskar henne”, osv.
Medan vår relation pågick brottades jag mycket med det där. Jag älskade honom och ville att, om han nu hade ett hål, skulle vår kärlek räcka till för att fylla det. Och om den nu inte räckte att fylla det, var det då ett tecken på att vi/jag var fel?
Ni som tampas med alkoholmissbruk: känner ni igen beskrivningen av att ha ett ”hål” inom sig? Skulle ni i så fall säga att det hålet fanns där från början och att alkoholen till viss del fungerar som ett sätt att fylla det? Eller är det alkoholen som orsakar hålet?
Tacksam för alla svar!
Vitvargen
@Ansiansiansi, varmt välkommen till forumet och så bra att du hittat hit!
Din berättelse väcker många känslor hos mig som relativt nyligen nykter (drygt 3 månader nu). Eftersom jag har känslorna och minnet av dem ganska aktuella för mig så kan jag bekräfta att det "hål" du pratar om kan vara direkt orsakat av alkohol-alkoholstopp, detta eftersom det "kidnappar" våra naturliga belöningssystem. Dessa mekanismer involverar centrala signalsubstanser bla serotonin, dopamin, GABA som regleras upp/ned artificiellt av alkoholpåverkan, det tar tid innan dessa mekanismer kommer igång igen.
Nu vet jag inte hur långa din partners vita perioder var men många kämpar med dessa känslor av håglöshet och tristess under flera månader i början, kanske uppåt ett kvartal, halvår, år. Det tar tid att bygga upp fungerande belöningsmekanismer igen om de rubbats under lång tid.
För min del var det inte särskilt svårt, jag växlade upp kraftigt med gamla hobbies och hittade en mängd fördelar kroppsligt som gav belöningskänslor. Detta spillde av sig i relationer också via ökat självförtroende och rikare känsloliv. Andra kan ha det mycket svårare men visst jag noterade att det bildades ett "hål" som behövde fyllas med aktivt och målmedvetet arbete med mig själv. Detta är *inte* enkelt för de flesta, jag var lyckligt lottad här inser jag av andras berättelser.
Jag förstår att detta har känts mycket jobbigt för dig och att du frågar dig varför din kärlek inte räckte för att fylla hålet, tomheten din partner kände. Det är inte du som på något sätt är otillräcklig, fina du! Det är bara det att det är en formidabel fiende ni försökt bekämpa, något som saboterar centrala nervsystemets mest heliga och känsliga biokemiska mekanismer.
Jag säger att "hålet" kan orsakas av alkohol av sig själv, men det kan också vara så att det redan finns ett hål där från början och att din partner använt alkohol för att i någon mån försöka hantera detta, bedöva bort det. En flykt från att hantera djupare saker som flyter upp till ytan förr eller senare - stresskänslor, trauman och mentala ärr från förr, etc. Oavsett, den enda som kan ta tag i detta är personen själv, ingen annan kan göra jobbet åt den som använder alkohol för "självmedicinering" eller bara sitter fast i en osund vana utan egentlig anledning.
Varmt lycka till, på detta forum hittar du massvis med människor som känner igen sig i din situation och som har bra strategier hur man kan tänka och agera, massvis med stöd och peppning!
Många kramar!
Ansiansiansi
Jag hade under många år en särborelation med en man som under hela livet brottats med ett alkoholmissbruk, om än i varierande grad och med vita perioder. Det blev till sist jag som motvilligt bröt upp (så många svek från hans sida), men jag känner att jag har svårt att gå vidare. Det är så mycket jag inte förstår.
Vår relation präglades mycket av hans ambivalens vad gällde kärlek och närhet, något jag upplevde hängde nära ihop med hans intag av alkohol. Under de perioder då han drack, lite eller mycket, var det som att han klarade av både kärlek och närhet. När han sedan ”skärpte sig” och skulle hålla sig borta från alkoholen, var det som att han försvann in i sig själv. Jag hade svårt att nå honom och kände mig ofta ”fel”, vilket naturligtvis blev väldigt sårande för mig. När jag tog upp detta beskrev han det som att han hade ett hål inom sig, att det ibland kunde kännas som att inte kände någonting överhuvudtaget för en annan människa, inte ens för sina egna barn. Han kunde beskriva det som att under de perioderna fick förlita sig till tanken/hjärnan: ”jag vet att jag älskar dem”, ”jag vet att jag älskar henne”, osv.
Medan vår relation pågick brottades jag mycket med det där. Jag älskade honom och ville att, om han nu hade ett hål, skulle vår kärlek räcka till för att fylla det. Och om den nu inte räckte att fylla det, var det då ett tecken på att vi/jag var fel?
Ni som tampas med alkoholmissbruk: känner ni igen beskrivningen av att ha ett ”hål” inom sig? Skulle ni i så fall säga att det hålet fanns där från början och att alkoholen till viss del fungerar som ett sätt att fylla det? Eller är det alkoholen som orsakar hålet?
Tacksam för alla svar!
fooliehutten
@Ansiansiansi, jag tror beskrivningen av vad en människa känner där inne är högst individuellt. Ditt X har ett hål, hos mig brann en eld som nu falnat. Det tog sin tid och kanske jag fortfarande hittar lite glöd om jag petar lite bland askan. Jag undrar varför du frågar? Det är väl han som har hål i huvudet? Ok lite raljant kanske, men välment. Det var jag som fick ta tag i att släcka min brand och det är han och inte du som får ta tag i att fylla hålet med något vettigare än alkohol. Svajpa bort honom nu och gå vidare med ditt liv. 🤗
Ansiansiansi
Hej och tack för ditt svar!
Du undrar varför jag frågar som jag gör och jag antar att du menar att jag går omkring och undrar hur jag skulle kunna hjälpa honom. Det gör jag inte. Vi är inte längre ett par och har inte varit på många år.
Kanske är min fråga ett uttryck för den förvirring och skada livet tillsammans med en alkoholist kan orsaka hos dem som älskar honom/henne. Det är förvirrande att försöka hänga i med i svängar som man inte förstår. Det är skadande att leva i ovisshet och svek. Visst kan man bryta, vilket jag också gjorde, men erfarenheten av en lång period tillsammans med någon som inte gick att lita sitter kvar i mig. Jag undrar vad som var sant och vad som inte var sant.
Jag tror också att det är försök att förstå orsaken till varför man dricker, alltså bortom det kemiska beroendet. Är det för att komma till något slags emotionell normalläge (där hålet är fyllt)?
Är det rätt av mig att tolka det som att när du drack, då tändes den där elden inom dig? Att utan alkoholen så var/är det släckt/tomt? Om så, hur har det påverkat din relation till nära och kära?
Tacksam för svar!
@fooliehutten
Tråd: För full på fester av Peter55
Peter55
Nu har det hänt igen. För full på jobb festen, minnesluckor och ångest inför att gå till jobbet idag. När jag kommer över en viss gräns med alkohol finns inget stopp. Mår piss.
fooliehutten
@Peter55, du har kommit rätt när du börjar skriva här. Välkommen hit. Vi är många som varit där du nu är och den kemiska ångesten du har är förjävlig, men övergående. Skit händer. Du har kanske haft liknande upplevelser tidigare? Ingen av de man haft brukar kunna konkurrera med den dagsfärska och även om den trösten känns klen, så är den ett bevis på att sån här ångest bleknar över tid. Res dig nu, gå vidare; ta en dag i taget och bygg ut avståndet till den här händelsen. Jag har hittills aldrig ångrat att jag varit nykter igår. Den känslan ligger där i dagen för dig, så ta nu tillfället du med att skapa din dag ”Crea Diem”. 🤗
Peter55
@folliehatten. Tack för ditt svar det värmer och lättar lite. Men ändå, det gnager och gnager i mig.Får se hur dagen på jobbet blir. Har knappt sovit nått…hoppas att jag inte gjort bort mig eller gjort något dumt. Fattar inte varför jag inte har ett stopp som dom flesta andra har i sitt drickande….
Har haft ett långt samtal med min fru i helgen om mina alkoholvanor och hon stöttar mig fullt ut att ta tag i detta, så det känns skönt. Ska man berätta för sina vuxna barn att man har problem med sitt drickande?
Ska man berätta för sina arbetskamrater att man har problem med sitt drickande?
Så många frågor i mitt huvud just nu, skönt att skriva av sig här iallafall.
Återkommer om hur dagen varit ikväll.
Bubbelmorsan
@Peter55, här kommer en kram och lycka till!
Håller med @fooliehutten. This too shall pass. Alla gör vi bort oss. Jag skulle säga att jag vill be om ursäkt för i fredags och att jag skäms. Då kan du släppa det sedan. Du är ju inte den första att dricka för mycket.
Låt några nyktra dagar gå innan du bestämmer dig för nästa steg. Hjärnan blir snabbt klarare och mer vältänkt dag för dag.
Kom in och skriv igen ikväll! Och grattis till ett bra beslut att se över ditt alkoholintag💪⭐️
Bubbelmorsan
@Peter55, här kommer en kram och lycka till!
Håller med @fooliehutten. This too shall pass. Alla gör vi bort oss. Jag skulle säga att jag vill be om ursäkt för i fredags och att jag skäms. Då kan du släppa det sedan. Du är ju inte den första att dricka för mycket.
Låt några nyktra dagar gå innan du bestämmer dig för nästa steg. Hjärnan blir snabbt klarare och mer vältänkt dag för dag.
Kom in och skriv igen ikväll! Och grattis till ett bra beslut att se över ditt alkoholintag💪⭐️
vår2022
@Peter55 Instämmer i de goda råden du fått. Att be om ursäkt och säga att du skäms, är modigt och visar att du tar ditt ansvar. Som sagt, vi är många som druckit för mycket och många som inte vågat be om ursäkt. Tänker också att ta en dag i taget så kommer du att landa bättre och tänka klarare på nästa steg. Det första steget att ta tag i det är viktigaste och vad fint att du har din fru som stöttar dig i detta.
Lycka till! Du fixar det! Kram❤️
Tråd: Trodde att jag nått botten för ett år sedan. av Ada81
asdf1973
@Ada81 vilken tuff situation du befinner dig i. Detta forum finns här för dig Hoppas du kan hitta vägar till ett nyktert liv. ❤️
Tråd: Al-anon - vågar man? av myssockan
Stark2025
@myssockan det var faktiskt inte någon jag kände där, och det var skönt. Sedan har det kommit in folk som jag har känt förr eller som jag känner lite nu. Men då har jag ändå vart så trygg i mötesformen så det har känts bra. Vi är ju alla där för samma sak och det är fint att få den gemenskapen. Jag är så glad och tacksam för att jag hittade dit och att jag stannat kvar.
vad min partner sa...... ja du
då jag gick första gången var det i ett skede då jag nyss flyttat ut och vi hade inte någon större kontakt ( eller han hade kontakt med arga fylle sms på nätterna)
Sedan blev vi sams och började träffas och då tyckte han att det var så fint att jag gjorde detta för hans skull. för ingen hade ställt upp så för honom som jag gör.
Sedan kom det smygande, mina möten var konstiga, mina möten var för töntar som tror att vi har problem, mina möten var onödiga vi hade det ju bra. mina möten var farliga för mig.
Jag har blivit hjärntvättad och allt annan skit man kan komma på att säga.
Möten och allt runt det är för folk som verkligen behöver det som han. För jag behöver inte det enligt honom, det är bara töntigt av mig att tro
Jag är så glad att jag stannade på mina möten, gick dit varje vecka och det är en del i att jag orkat och vågat bryta mig loss.
Det är inte lätt och jag är inte stark men de har hjälpt mig att känna att jag är inte helt ensam. Även att läsa här ger den styrkan.
Tråd: Kan inte dricka måttligt av mtb-cyklist
Tråd: Från ytterlighet till måttfullhet av myssockan
myssockan
Det går sisådär med måttligheten. Mina triggers är känslor av trötthet och nedstämdhet, stress över min sambo.
Jag klarade bra att inte dricka i veckan och veckan avslutades på totalt 10 glas. Men helgen spårade ur.
Fredag 4 glas som jag visserligen drack rätt desperat. Men jag var ok. Men lördag 6 glas på tom mage i snabb takt, och jag mådde inte bra alls. Natten och dagen efter hade jag migrän och låg till sängs.
Det som stör mig mest är ändå att jag drack för att lindra mitt dåliga mående.
Sambon var redan påverkad vid lunch på lördagen. Han förberedde bastun och jag var så trött. Och där var det "slappna av!" "Det är helg" osv.
Det känns extra illa att bli packad med honom som jag oroar mig för. Ångest och skam.
Nu är det ny vecka och dags för nya nollor! Försöker vara snäll mot mig själv.
Jag längtar tills julen är över.
Tråd: Jag gör ett försök... av asdf1973
asdf1973
Ytterligare en nykter helg. Denna helg hade vi inga störande moment så som middagar eller andra sociala aktiviteter, så det gjorde det enklare. Men jag ser ändå glatt på att det var första helgen där jag inte kämpade för att avstå alkohol utan det var helt naturligt. Den känslan var helt underbar.
Nu efter 43 dagar nykter så spökar sömnen fortfarande lite men i övrigt så känns det som om jag är på väg ut ur en dimma. Hjärnan börjar fungera bättre och bättre, samtidigt som övriga livet känns så mycket ljusare. Jag har ork och energi för att göra planer för vår och sommar. Planer som fokuserar på aktiviteter som jag verkligen tycker är roliga men som jag valt bort pga att de inte är lämpliga för fylla. Tex har jag inte vandrat i fjällen på många år eftersom en sådan aktivitet måste ske nykter, då har jag i stället planerat in stugturer med kompisar för att kunna dricka alkohol under hela resan. Helt sjukt, men så har det varit. Så, genom att vara alkoholfri så öppnar sig all världens aktiviteter och det känns fantastiskt. Som nykter kan jag se att alkoholen är ett gift och en begränsning i livskvalitet.
Tråd: Nu jäklar är det dags av Bubbelmorsan
Tråd: Aaaahhhh... av Surkärring
Surkärring
Tack alla som svarat.
Nykterhet ör viktigt men jag tycker välmående överlag är viktigt. Tänker också på min man som har rätt rill en e gagersd partner som bryr sig. Känner att jag lämnat honom i ett vakuum och det känns inte bra.
Har så mycket tankar på vad livet kn erbjuda, både mig och min man, och jag tycker inte att det känns meningsfullt att vänta om det inte finns några känslor.
Frågan är när vet man?
Var går gränsen för att bryta upp?
För 19 år sedan var det enkelt, och väldigt tydligt. Jag mådde skit.
Nu är det mer ett långvarigt "mjäh" där jag bara inte orkar bry mig. Jag är likgiltig för mitt äktenskap. Och det känns inte sjysst
Men jag mår inte dåligt så att jag måste bryta upp för min skull. Jag sliter i vilket, just nu.
Svårt.
Min man förtjänar nåt bra.
Frågan är om han fattar att det finns bättre äktenskap det vi har just nu
80 vita dagar ikväll kl 22.
Vitvargen
@Surkärring, jag har full förståelse för att du saknar myset med de gemensamma aktiviteterna ni hade när du fortfarande drack alkohol. Tror du det kan vara möjligt att hitta nya aktiviteter som är belönande tillsammans? Jag förstår också att du helst skulle önska att din man kunde haka på nykterhetsresan så att ni kunde utforska upplevelserna tillsammans, stötta varandra mera i vardagen. En del aktiviteter är extra bra här, finns mycket som kräver att man är absolut nykter och som kan ge mersmak och motivation för er båda. Det var bara några idéer, du kanske redan provat.
Sedan en rent medicinsk fråga: jag såg att du och din läkare är oroliga att även alkoholfri / alkoholbefriad öl kan innehålla spår av alkohol och att detta kan vara skadligt för dig. Någon gjorde en beräkning på vad en liter alkoholfri 0,5 % öl skulle kunna resultera i, det var väl 0,07 promille blodalkohol om jag minns rätt och det är ju tydligt skilt från noll (oaktat inverkan av kroppsvikt mm).
Detta triggade mig att göra ett test efter kvällens intag av tre st 33cl "A ship full of IPA" som du nämnde som din favoritöl. Enligt info på burk är det 0,0% alkohol i dessa, inte 0,4 eller 0,5 som det anges på vissa. Min känsliga och exakta Alcosense Pro angav 0,00 promille så detta verkar stämma fint.
Vet inte om det hjälper dig, du får ta det för vad det är: ett ovetenskapligt test (1 konsumtionstillfälle från en slumpmässigt vald batch av öl) med ett instrument av konsumentklass. Alkometern ligger nära referensinstrumenten i tester, men har en tendens att överdriva promillesiffran en liten smula när spår av alkohol finns för att vara på den säkra sidan. Men visar den 0,00 promille så har jag anledning att lita på det, instrumentet köptes innan semestern och sensorn har aldrig överbelastats av några karatefyllor eller så. En annan dag ska jag kolla vad utfallet blir om jag istället dricker tre burkar öl där det anges max 0,5%, intressant att veta tycker jag även om jag gillar de mer kraftigt humlade sorterna bättre och de brukar vara märkta 0,0%.
Ursäkta att jag blev litet nördigt teknisk här på slutet men det ligger i min natur... Oavsett dryckesval så önskar jag dig all lycka med dina vägval, nykterheten har en tendens att göra undertryckta känslor och undermedvetna saker uppenbara som många noterat och det är inte alltid så lätt att hantera ska gudarna veta.
Kramar!
Surkärring
@Vitvargen tak för svar.
Jag vet inte om mina funderingar kring maken ligger enbart kopplade till alkohol, efter 17 år tillsammans är det mycket som blir slentrian oavsett alkohol eller ej. Men tja, vi får se vad som blir av det hela. Jag är ganska ambivalent i det hela just nu, känner jag.
När det gäller drycker är jag fortfarande försiktig. Intressant med ditt experiment men jag avvaktar vidare. Det känns inte tillräckligt viktigt för mig med öl, även om det skulle vara 0,0. Visst kan jag sakna en IPA men intr tillräckligt för att chansa.
vår2022
@Surkärring Låter vettigt att avstå från alkoholfri öl och inte riskera något och då du fått rådet att avstå från läkare. Jag kan dricka en alkofri öl till maten men kan likaväl avstå. Det känns som en frihet att inte behöva ersätta med alkoholfri variant av öl bara för att och framförallt om det finns en risk för hälsan.
Ha en fin dag och ta en dag i taget gällande relationen. Du kommer att komma fram till vad som behöver göras. Kram❤️
Vitvargen
@Surkärring, som vår2022 säger och även du själv känner så är det dumt att gå emot läkarens råd när det handlar om något man faktiskt kan avstå ifrån utan större bekymmer. Strängt taget är det inte bara alkoholen i öl som kan ha negativa hälsoeffekter, finns även puriner som kan bidra till ökad mängd urinsyra som kroppen behöver hantera. Ville bara bidra med något här om din saknad efter IPA verkligen är skriande men det verkar den inte vara, gott så vi släpper det.
Känner så väl igen det där med att slentrian och gamla mönster är något som smyger sig in i långa parförhållanden. En del mönster är något som bidrar till en trygghetskänsla, andra kan med tiden bli destruktiva eller bara olidligt trista. 17 år är lång tid, ändå bara ungefär hälften av det jag lever i. Själva längden spelar inte så stor roll - förhållandet behöver granskas, revideras och delvis förnyas med jämna mellanrum om det ska funka.
Dessa perioder av förnyelse har åtminstone för oss startats av någon trigger som leder till vägval. Det kan vara sjukdom, något som hänt i arbetslivet, dödsfall hos nära familjemedlemmar. även mindre dramatiska saker som att man bara fått nog av något tex dagligt drickande utan anledning. Ibland är den ena mer drivande i förändringen, och den andre kan ha svårare att hänga med i början. Att bli nykter efter lång tids osunda alkoholvanor är ett bra exempel eftersom så mycket händer rent kroppsligt och neurokemiskt under mycket kort tid - om alkoholstoppet är ensidigt så finns en uppenbar risk att man glider isär. Samma risk finns i förhållandet till gamla vänner, något jag själv märkt av.
Det är helt normalt och inget konstigt i sig. Jag pratade tidigare om gemensamma aktiviteter som kan bidra till att man hamnar i synk igen. Vad som är bra och kan funka beror på förutsättningar och vad man har med sig i bagaget sedan innan. Gillar man spel på konsol kan man testa samarbetsspel som tex "It takes two", "Split fiction" som faktiskt är omöjliga att spela själv - rena rama parterapin med mycket humor och trixigheter att lösa ihop, frustration, förlösande känslor av gemensamma bedrifter! Har många fler titlar på lager med avancemang uppåt onlinespelande med kända och/eller främlingar eller botar som med/motspelare - det kan vi ta vid intresse men du ser att även enkla små steg kan leda någonstans man kanske inte trodde.
Är man litet mer fysisk av sig finns klättringskurser, kanske kan leda till bergsbestigning om man får blodad tand. Kampsporter eller meditation, yoga, fjällvandring, fallskärmshoppning? Eller varför inte någon skyttesport, även detta omöjligt att utöva annat än spiknykter; bågskytte, gevärs/pistolskytte, kanske avancemang till IPSC / praktiskt skytte om detta är något som sätter sig. Samarbete och synkronisering tränas i de flesta av vad jag räknat upp, finns hur mycket som helst att prova om lusten faller på.
Lycka till oavsett var du landar i dina funderingar, känslan av att det är något som skaver är inget farligt utan borde egentligen välkomnas som början på något nytt!
Tråd: I dag börjar mitt nya liv! av Gåbert
Gåbert
Det har gått en vecka då jag känt lockelser.
Var ute och drack en öl på lördagen, vilket bekräftade att jag klarar att ha kontroll. Kanske bekräftar denna mening också det som flera varnar gör: att man är snabb att välja en "sanning" att man klarar att dricka måttligt.
De följande dagarna har jag känt visst sug men har bara druckit i sällskap och endast max ett glas.
Blev förkyld och då känner jag att jag vill ha sprit, men har låtit bli. I dag är jag spik nykter!
Tråd: Nytt kapitel! 3år och framåt❣️ av Himmelellerhelvette
Himmelellerhelvette
Tack @vår2022, jo men det är ett av mina mönster, just att känna mig osäker på mina egna tankar/känslor och att jag tvivlar på mig själv trots att jag egentligen vet så vågar jag liksom inte riktigt stå för det för någon kanske inte håller med eller tycker jag är konstig som tror det jag kommit fram till. Därför lämnar jag det alltid öppet för andras tankar för jag vill inte ha fel. Har du eller någon annan några kloka ord om varför jag gör så?
Jag ska börja skriva ner på en karta och sortera, jag har tänkt på det men inte orkat innan men det är så smart att strukturera ut vad som är vad och få en tydligare överblick.
Tusen tack för dina kloka råd🙏 ❤️
Tråd: Sikta mot nykterhet av högtuppinorr
asdf1973
@högtuppinorr Starkt jobbat💪 Kul att läsa att du se så fina effekter av att avstå alkohol. Hoppas det blir morot för ett nyktert liv.
Tråd: När en till sist slutar foga sig och allt spårar ur av has
has
@Åsa M ja det pratas ju ofta om självkänsla som grund till olika val man gör. Tex att leva i en destruktiv relation, eller att vara en person som utsätter någon annan för våld… att det är den dåliga självkänslan som ligger bakom.
När jag träffade min exman hade jag god självkänsla och ännu bättre självförtroende.
Däremot hade jag mist två av de människor jag stod närmast genom dödsfall inom loppet av ett halvår.
Jag tror att det finns olika ”luckor” som kan göra oss sårbara för personer som inte blir bra för oss.
För mig personligen känns självkänsla som ett rätt abstrakt begrepp. Den är svår att ta på.
Ingen av oss föds med dålig självkänsla, den skapas på vägen. Ofta på grund av andras beteende mot oss, eller våra upplevelser i relation till andra.
Det är just här jag börjat tänka mer traumarespons än något annat.
När jag tänker på min vän som började dricka kan jag se att han och jag som unga hade samma rastlösa energi. Han gick vägen med alkoholen som sällskap. Jag gick vägen med destruktiva relationer. Båda vägarna är enormt hälsovådliga. Båda vägvalen tror jag grundar sig i tidiga trauman.
När jag hör att dålig självkänsla är det som ligger bakom vaknar en del av mig som upplever ytterligare skam. Att det är ytterligare saker som skulle vara fel med mig och att det blir mitt eget fel att jag gjort val som inte blivit bra för mig (jag förstår att det inte är så du menar, det här är min egen upplevelse). Jag tror det här väcker samma del i mig som ordet medberoende väcker.
För mig känns det lite ohjälpsamt (men det är som sagt min egen känsla och behöver inte stämma för andra).
Att däremot att titta på vad som ligger bakom. Vad har jag varit med om som gjort det svårt för mig att ta fullt ansvar för mig själv och hur saker blir för mig? Varför tenderar jag att ta större ansvar för andra än för mig själv?
För nånstans tror jag att den så kallade självkänslan föds i att känna trygghet. En del har turen att känna sig trygga i den miljö man växte upp i. Andra har inte samma tur.
I mitt fall innefattade relationen jag lämnade också bland annat psykiskt våld (och jag tror att det är mycket vanligare än en kan tro i relationer där det finns beroende). Våldets natur gör att vi bryts ner. Det går ofta långsamt och normaliseras i små små steg så en inte ens märker att det händer.
Alla små bränder som behöver släckas gör att det blir kognitivt omöjligt att ha helikopterperspektivet för att se helheten. Man ser bara det mest akuta där och då.
Först nu börjar allt hänga ihop för mig, och jag börjar också bli mig själv igen. Nu när jag lämnat och levt själv i ett tryggt hem igen.
Min självkänsla är på väg tillbaka, den som var rätt så bra när jag träffade honom. Men som försvann en liten bit i taget i en våldsam relation.
has
@myssockan det är verkligen svårt att vara där du är, minns själv hur jag konstant brottades med alla funderingar på vad som faktiskt var sant.
För det jag trodde var sant sa han inte var sant. Men det var väl sant… eller?!
Manipulation är ett känt symptom vid alkoholism, och den är väldigt lurig.
Samtidig är ju det du känner ett friskt symptom på en sjuk situation. Det är vad jag försökt påminna mig om under alla dessa månader jag försökt lägga pusslet bakåt.
När någon säger att den älskar dig och gör vad som känns som kärleksfulla handlingar, samtidigt som den också gör saker som är allt annat än kärleksfulla - ja, då blir man förvirrad.
Och det blir ibland för svårt att hålla de totalt skilda världsbilderna i huvudet samtidigt och man hamnar själv i en slags förnekelse.
Vi hamnar i ett konstant ifrågasättande av varför vår person inte bara kan förstå sin problematik och sluta dricka, samtidigt som vi själv står i samma problematik och andra undrar varför vi inte bara går.
För mig går det väldigt bra skulle jag säga, tack för att du frågar❤️
Jag tar tillbaka julen och andra högtider som mina egna igen, med traditioner och med glädjen jag alltid känt inför den tidigare.
Jag märker att jag fått närmre till både skratt och gråt igen. Att det kommer naturligt, utan att mitt skyddssystem går in för att hålla tillbaka för att det tidigare inte var tryggt.
Jag börjar känna igen mig själv, och är överraskad över att det tog så lång tid att komma hit efter att jag flyttat. Lite som att min verkliga person varit kidnappad, men nu börjar komma tillbaka.
Jag börjar lägga märke till hur olika relationer blir för mig, vilka jag trivs bäst i och vilka som är bra och ger gott, men också tar mycket energi.
Och jag undersöker hur mina gränser tas emot av andra och vad som händer i mig när de inte faller väl ut (och vad det triggar i mig).
Mitt liv börjar bli mitt igen. Jag hoppas jag lärt mig tillräckligt för att det ska fortsätta så framöver. Men vem vet…
Just nu njuter jag av min lilla gran, ljusen i fönstren, mina vuxna barn, fina vänner, tid för reflektion och framförallt: av lugn och ro❤️
Stark2025
@has som vanligt träffar dina ord och upplevelser mitt i prick i mitt hjärta. Skulle så gärna ha dig som en typ sponsor, du ligger hela tiden en liten bit före dig och det skulle vara skönt att bara skriva med dig..... haha lät som en stalker och det är inte så jag menar. Men det är svårt att få kontakt med någon som förstår hur förvirrad man är och som kan ge hop om att man faktiskt kan må bättre.
För nu hittar jag min sinnesro och sen efter bara någon minut rasar jag ner i det stora svarta hålet av sorg, sorg över det som inte blev, sorg över allt han gjort, sorg över att han lurat mig så på pengar det har inte kommit fram förens de sista veckorna, innan har jag haft ett litet hopp om att han ändå skulle stå fast vid det löftet, men nej,
Men ska ta till mig det du skrev, ska också ta tillbaka alla högtider och börja njuta av lugnet.
❤️
Tråd: Det riktiga livet av aeromagnus
aeromagnus
Tacka för alla fina ord. Frugan bakar lussekatter, mjuk pepparkaka och pepparkakor. Jag gjorde en smörgåstårta och städade. Att dricka alkohol känns inte som ett val. Igår kom dock tanken.... Skulle vara skönt att lulla omkring bekymmerslöst ett par dagar. Nja bekymmerslöst blir det ju inte. Satte mig ned och funderade på konsekvenserna av att ge sig in i dimman. Nja tankarna skingrades snabbt och jag fortsatte med min ekonomiblogg.
Tråd: My confessions - högt & lågt på tåget mot Nollköping C av Carisie
Andrahalvlek
@vår2022 Och jag tänker att det är en perfekt investering i hälsan! De pengarna har vi tjänat ihop med råge pga uteblivet drickande. Eftersom jag hade vattkoppor i 30-årsåldern borde väl mina antikroppar vara tillräckliga livet ut, eller? De som drabbas är ju ofta mor- och farföräldrar vars barnbarn fått vattkoppor, eller?
Kram 🐘
Carisie
@vår2022 Hej 👋🏼 Jo smittan är jag bekant med viruset Herpes zoster orsakad av återaktivering av vattkoppsvirus som latent legat vilande i kroppen ping @andrahalvlek.
Min reflektion är dels att det var JÄVLIGT dyrt och att jag tycker det är konstigt att informationen om att det rekommenderas över 50 gått mig helt förbi. Ja det är garanterat dyrare med sjukskrivning och kan bli tråkiga följder. Helt sjukt att det ska bli en klassfråga! Undrar om man kan få det reducerat på nåt sätt. Måste kolla vad vaccinet kostar - alltså att köpa på recept - nån nytta ska jag väl ha av min lilla sjukvårdskurs jag gått 😂😂😂.
Carisie
@vår2022 2000:- på apotek. Såg dock att Svea Vaccin har 15% på alla vaccinationer just nu 🥳🥳🥳 Skynda fynda liksom! 🩵
vår2022
@Carisie Läste detta på FHM hemsida: Folkhälsomyndigheten rekommenderar vaccination av följande två befolkningsgrupper med ökad risk för bältros:
- vuxna personer (18 år och äldre) med immunbrist orsakat av sjukdom eller av läkemedelsbehandling, och
- personer 65 år och äldre.
Folkhälsomyndigheten konstaterar att vaccination främst innebär en medicinsk nytta för den enskilda individen tillhörande en av de två ovan grupperna med ökad risk för bältros, då drygt 30 procent av alla svenskar insjuknar i bältros med behov av sjukvård, ibland flera gånger i sitt liv. Personer yngre än 65 år kan också ha nytta av vaccination och vaccinet är godkänt från 50 års ålder.
Bältros är dock vanligare hos dem som drabbas av immunbrist på grund av sjukdom eller läkemedelsbehandling och generellt hos vuxna från 50 års ålder på grund av att immunsystemet åldras. Folkhälsomyndigheten konstaterar vidare att vaccination mot bältros inte uppfyller smittskyddslagens krav för att sjukdomen bältros ska kunna omfattas av ett nationellt vaccinationsprogram. Myndigheten ger därför en vägledning till regionerna med rekommendationer om vaccination i syfte att skydda ovan rekommenderade vuxna med ökad risk för infektionssjukdomen bältros och dess komplikationer.
Tänker att inte ens du som jobbar inom vården känner till rekommendationerna från 50 år, kan det vara så att det är vaccinationsbyråer som rekommenderar det från 50 år och vill tjäna pengar på detta? Som jag uppfattar FHM så rekommenderas det från 65 år och de skriver också att om man tar det tidigare är vid 65 år så kan påfyllnadsdos behövas och att vetenskapliga studier kring det pågår.
Vad tänker du?
vår2022
@Andrahalvlek Som @Carisie skriver ligger det latent i kroppen och kan blossa upp om man haft vattkoppor. Man kan dessutom få bältros flera gånger. Se ovan vad jag hittade på FHM:s hemsida.
Andrahalvlek
@vår2022 Mitt immunförsvar är svinbra, blir ytterst sällan sjuk. Så jag är inte orolig för att drabbas.
Kram 🐘
Carisie
@vår2022 Nu har jag läst på 1177 och på internetmedicin (min bibel) plus att jag petade med en kompis som är DSK. Det här är vad jag drar för slutsatser:
Vaccinet är godkänt för personer över 50 med brukar inte rekommenderas för personer under 65 som har ett friskt immunförsvar. Här talar man främst om immunförsvar som är dokumenterat försvagade av tex cytostatika eller läkemedelsbehandling. Friska personers immunförsvar fluktuerar i sin styrka men är sällan försvagade i medicinsk mening.
Något som fångade min uppmärksamhet av ditt citat var "Folkhälsomyndigheten konstaterar vidare att vaccination mot bältros inte uppfyller smittskyddslagens krav för att sjukdomen bältros ska kunna omfattas av ett nationellt vaccinationsprogram."
Jag uppfattar det som att nytta/riskkvoten inte uppfylls för att det ska vara inom NVP = det kan eventuellt vara som du säger - att de enskilda vacconationscentren faktiskt bara "ska" tjäna pengar på det? Det är fortfarande en dyr medicin men 500:-/vaccination i vinst?
Jag tänker: jag fyller snart halvvägs till 60 så jag kan avvakta i 5 år till om jag fortfarande har ett friskt immunförsvar. Om 5 år kanske evidens och nytta/riskkvoten ser annorlunda ut och då kanske vaccinet ingår i subventionerna? Jag tänker också att min arbetsgivare är väldigt bra på att skydda sina medarbetare genom att erbjuda tillgänglig vaccinering borde erbjudit det även om det är utan subvention.
Ja.. så går mina tankar. Nu ska pepparkakorna bakas 🤎
vår2022
@Carisie Tack för ditt engagemang❤️. Låter som en bra plan! Jag är lite äldre än dig och har passerat 60 strecket 😁. Jag har bra immunförsvar så risken kanske inte är så stor men årsgränsen är rätt nära. Hinner nog inte bli subventionerat för mig. Kanske tar jag bara sprutan så är det gjort och behöver inte tänka på det mer!
Har inhandlat grejjer så jag kan börja med grundjobbet inför målning och rätt mör i benen efter långlöpning i spöregn! Men ville komma hem fort och fick mana på hundarna🐕🐕😂 så det blev en av mina bästa tider😁. Nu blir det soffan och lite skidor på tv eller någon film och maken lagar middagen. Kan rekommendera serien The Beast in me, på Netflix, riktigt spännande!
Hoppas det blir goda pepparkakor! Kram❤️
Carisie
@vår2022 God morgon 🙏🏼 Jag förstår precis hur du resonerar och ingen ska hindra dig från att följa din hjärna - jag tycker du tänker klokt som vanligt! Sedan 2024 ligger det i pipen hos regeringen att inkludera vaccinet i vaccinationsprogrammet = subventionerat för personer över 65. Det visste jag inte men läste det idag 🤔.
Oh så spännande med målningen - önskar att jag kunde vara en fluga på väggen 🪰 (nåja) en färgfluga i så fall 😂. Pepparkakorna blev toppen som varje år 🤎 och "the beast in me" slukade vi för någon vecka sen eller två! Otroligt bra! En av de få serier jag t.o.m. blivit nöjd av slutet 😂. Vi har haft en paus av "department q" för jag tyckte den blev för konstig - orkar inte lägga tid på att se konstiga serier/filmer.
Nu drar årets sista nattvecka igång för mig 😓 jag skrev nyss till @flarran att han skulle sända några goda tankar - typ affirmera - att region Stockholms invånare håller sig friska 😂. Jag fortsätter mitt småsnörvel - inte sjukare än så vilket är bra för plånboken.
Jag önskar dig en härlig måndag. Kram! ❤️
Tråd: Det gick åt helvete. Igen. av hsp-metal
Tråd: Promillebikt av Flarran
Flarran
Söndag och vilodag samt tredje advent alltså. Kände att man väl borde bläddrat i Skriften en aning och kanske varit lite andligt duktig och fyllt på själens skafferi om man så säger. Men fick för mig att först köra ett snabbt träningspass på min gamla knirrande testcykel i rummet ett par minuter i stället för att höra nån trött pastors rabblande som det tänktes på först. Sedan efter trampandet, var jag då mera i form för lite allmänt uppiggande Rock 'n' Roll samt en kopp med kaffe får jag då nyktert erkänna.
Men hade väl lite dåligt samvete och sneglade på en Bibel som låg på ett bord, men hade ingen ork att öppna den och försöka att hitta nåt som tilltalade mig i stunden. Fick då en genial ide' om att göra det hela på allra enklaste sätt, och skrev bara in ungefär följande text till en chattmaskin:
Tänkte att om man skulle koka ned alla Bibelns texter till ett enda ord, samt sammanfatta hela skriften kortfattat i bara en eller några få meningar, hur skulle det då kunna se ut för den som kanske inte har möjlighet, ork eller tid att att läsa skriften...
Chattmaskinen levererade följande:
Om vi skulle koka ned alla Bibelns texter till ett enda ord, skulle det kanske kunna vara "kärlek". Bibeln handlar i grunden om Guds kärlek till mänskligheten och uppmanar oss att älska varandra. Sammanfattat kan man säga att Bibeln är en berättelse om skapelse, förhållandet mellan Gud och människor, och vikten av tro, hopp och kärlek. Den uppmanar oss att leva ett liv i medmänsklighet och att sträva efter att göra gott mot andra.
Tja, det var ju kort och koncist. Så var man klar med gudstjänsten för idag alltså. Kan nästan höra Herren sucka i ett hörn över min slöhet. Men jag sitter då inte och slår mig själv i skallen med en flaska med alkohol av något slag, och det får väl ses som gott nog liksom. Då jag ju hoppade över frukost och tilltänkta fest på en kopp mjölkchoklad, kan jag ju nu ta en pizza som ligger i mitt kylskåp tänkes det. Men magkänslan har inte knorrat till om detta än, så får väl invänta magens klarsignal först.
Förresten, @Bubbelmorsan och @Vitvargen, det var trevligt att ni tittade in en sväng denna söndag i nådens år 2025 som alkoholfritt tuffar på mot juletid. Nu blev man ju törstig också. Man får ju komma ihåg det här med att dricka nåt ibland också. Det gjordes ju helt automatiskt förr om åren utan nån större tankemöda och klarades av med nån burk med pilsner då och då samt annat mindre nyttigt i den genren. Vatten kanske är bäst, men kan ju slänga i en brustablett med diverse vitaminer också, så slipper man ju sitta och skala nån frukt.
Det tar tydligen lite energi att tänka och att hålla på med tangentbordsgymnastik också. För nu så verkar det som att magen börjar säga till så smått med ett litet knorr då och då, om att det nog drar ihop sig till att vara precis lagom dags att slå på hushållsugnen och plocka fram den där pizzan ur kylen som jag ju tänkte på alldeles nyss. Nu så är glaset med vitaminblask tömt. Har även kört en repetition på gårdagens tok med hand och arm-stärkare tänka sig
Ha en fin dag mina vänner!
Flarran
Kväll igen. Hade ätit den där pizzan. Hade druckit den där läsken. Var nöjd. Var glad. Kunde vila. Kände för att sova. Kunde kanske sova. Var i balans. Kändes okej alltså. Klockan var strax efter nio. Kanske lite tidig kväll....Men kändes bra, kändes fint, nästan helt okej. Då slog grannen på en sketen ljudmaskin av billigt slag. Brölande skrälligt skärande envetet hjärndöda basgångar.
Repetitivt ljudplågeri. Blev irriterad. Blev mera störd. Blev arg. Blev förbannad. Blev smått tokig. Blev som förr. Blev den som finns därunder bubblande strax under ytan. Började se explosioner. Började tänka nyktra men sjuka tankar. Sånt som inte passar sig i skrift. Var mig själv, mitt gamla jag började ta fart. Det inre nästa skrek. Vill ha! Vill ha! Vill ha! Alkoholdjävulen hade anlänt.
Kunde bara tänka: Öl! Öl! Öl! - Vin! Vin! Vin! - Sprit! Sprit! Sprit! Järnspikar alltså. Fasen den som hade haft nån dricka ljusår bortom läsk. Bara en burk. Bara en flaska. Bara nåt jäkla skit att dricka! Grannens förbannade brölande menlösa basgång höll på att knäcka mig totalt. Brum. Brum. Brum. Brum. Brum. Bruuum som en jäkla maskin Fy för den lede alltså. Spräng världen i bitar.
Gick ut i köket. Tände taklampan. Tände ljusstaken. Kollade kylen. Bara samma gamla värdelösa mjölk, cola, apelsinjuice, energidryck och DENNA barnsligt menlösa päronsaft. Kaffetermosen var tom också! Bara sumpslask kvar och ingen ork alls. Aggressioners aggression. Miljoners miljoner med ilskna explosioner. Tänkte Halt. Tänkte – Glad! Tänkte - Positiv! Tänkte - Fy Faen! Surfa på suget! Ta er i häcken alla fåntrattar till experter. Kaoset i knoppen var totalt.
Öppnade kylskåpsdörren igen. Plockade fram ett paket päronsaft. Stoppade i ett sugrör. Slog på datorn. Satte mig vid datorn för att skriva nån skit som vanligt. Tänkte: Terapi! Terapi! Terapi! Järnspikar. Hur fånigt knasig kan man bli. Tänk den som haft en flaska vin... Satte igång att suga i mig saft som om man hade varit en fluga som sög i sig blod från nån intet ont anande badgäst vid nån sjö i ljum sommarkväll eller kanske fiskare i svalt höstregn. Det lättade lite. Det lättade! Det var nog bara ett blodsockerfall. Nu kändes det bättre. Nu kändes det bra!
Gick in i sovrummet. Spetsade mina öron och lyssnade som en hyperkänslig hund. Halleluja alltså! Den sketna brummande musikmaskinen som från helvetet hade tystnat. Det var tyst. Det var lugnt. Det var fint. Bara, bara helt okej! Kunde andas ut. Anfallet var över. Tog fram en till päronsaft och stoppade i ett sugrör och sög lite lugnt. Sög i mig lite saft till. Helt okej. Vem behöver väl alkohol. Snart, om en liten stund, så är det en ny dag och vecka också.
Ha det gott allihopa!
Flarran
Mitt i natten en tidig måndag. Har nu hunnit reflektera över panikkänslan till drickande av alkohol som infann sig med buller och bång sent igår kväll. Men jag tacklade alkoholdjävulens finter med min egen metod vilket känns gott. Som lugnade terapi skrev jag in följande till en chattmaskin:
Kan man av stress och utmattning få panikartat sug efter alkohol fast man varit alkoholfri i mer än två år och inte vill dricka...
Chattmaskinen hade mycket information, varav följande kändes relevant:
Ja, stress och utmattning kan absolut orsaka ett panikartat sug efter alkohol, även efter långvarig nykterhet, eftersom kroppen och hjärnan kan bli överkänsliga för stress efter tidigare beroende, vilket utlöser intensiv längtan (sug) som en sorts efterverkning (postakut abstinens) och ett försök att dämpa ångesten och utmattningen. Detta intensiva sug kan uppstå trots att man inte vill dricka, och det är en del av den svåra känslomässiga och psykiska återhämtningen efter långvarigt alkoholbruk.
Varför händer detta?
Hjärnans förändringar: Långvarigt drickande förändrar hjärnans belöningssystem och kemi. Hjärnan har anpassat sig till alkoholens lugnande effekt, och när den inte får det längre kan den reagera kraftigt på stress.
Postakut abstinens: Efter den akuta abstinensen (de första dagarna/veckorna) kan mer långvariga symtom som ångest, depression, humörsvängningar, utmattning och intensivt sug uppstå, och dessa kan komma och gå under lång tid.
Begäret är en reaktion på stressen, inte ett tecken på att du vill dricka. Du beskriver själv att du inte vill dricka, vilket är en viktig insikt.
Alkohol skulle bara förvärra situationen på lång sikt, då den ökade stresskänsligheten kan leda till en ond cirkel där mer alkohol behövs för att uppnå lugn.
Två års nykterhet är en fantastisk prestation, och detta sug är inte ett misslyckande, utan ett tecken på att din kropp och hjärna är under stor press och behöver andra sätt att hantera stressen.
Vad du kan göra
Identifiera och hantera stresskällor: Försök, i den mån det går, att minska eller hantera de situationer som orsakar stress och utmattning.
Använd dina tidigare coping-strategier: Tänk tillbaka på vad som har hjälpt dig att hantera begär under dina två nyktra år och använd dessa metoder.
-
Som vanligt rätt kloka ord från en svarsmaskin alltså. Det var då tur att ingen alkohol fanns i huset. Får väl köpa ett par öronproppar eller bekväma hörselskydd av något slag att ha i beredskap ifall störande ljud hindrar min skönhetssömn framöver liksom.
Har nu lyssnat på trevlig lugnande musik och kommit ned i varv och det känns helt okej att försöka stämma träff med gamle John Blund och hans sömnpulver så att säga. En erfarenhet rikare blev man, och får väl vara tacksam för att man lärt sig använda AI som ett verktyg bland andra för fortsatt alkoholfrihet. Så nu blir det då ingen resa in till bolaget denna dag heller.
Ha en fin dag!
vår2022
@Flarran Vilken kamp du gick igenom och blev prövad på, puh! Men fan så bra då kom igenom! Snyggt jobbat! Bra också att du satte ord på tankar och känslor, det är en bra metod och lättar på det psykiska trycket. Verkligen ett bra svar från AI om hur man kan drabbas av sug och varför trots 2 års nykterhet. Den faktan är bra att ha med sig och djävulen slår till igen så där plötsligt. Och det bästa är att använda sig av beprövade metoder som funkar, precis som du gjorde.
Var stolt över dig själv! Ha en fin måndag!❤️
Carisie
@Flarran Herregud vilken pärs!!! 😓 Det lät som nåt ur en mardröm. Skönt att AI kunde hjälpa dig och att du nu har en strategi för eventualiteter.
Hoppas du fått sova ut och nu har en god start på veckan före jul 🎅🏼. Själv går jag in i årets sista nattvecka - skänk gärna goda tankar- affirmation liksom - åt region Stockholms invånare att hålla sig friska så att jag får fila på min skönhetssömn.
Ha en fin måndag 🩵
Tråd: Vägen framåt av Tröttiz
Vitvargen
@Tröttiz, du får ursäkta att jag missade kontexten helt, det var obetänksamt av mig verkligen. Det var absolut inte min mening och jag är ledsen för min klumpighet.
Ett svar om jag försöker sätta mig in i din situation som överlevare är att ja, väldigt normalt att man även långt efter ett så utdraget trauma som det måste vara att leva med en alkoholist har djupa känslomässiga associationer förknippade med detta beteende. En öppnad ölburk har en betydelse som är svår att utplåna, del i ett destruktivt mönster som har förstört så enormt mycket.
Jag har inte erfarenhet av just denna typ av trauma men personlig erfarenhet av liknande, som nära anhörig till psykiskt sjuk och även arbetsrelaterat med personer i NPD-spektrumet. Första tiden efteråt var jobbig men de enklare stimuli-baserade associationerna bleknar med tiden när de laddas med nya och positiva känsloresponser, typ ljud, synintryck, artefakter och kanske till och med specifika situationer. Försvinner helt gör det inte för mig, men det har gett mig en känslighet för subtila tecken som är lätta att missa men gör att jag aktiverar skyddsmekanismerna direkt.
Varma kramar från mig till dig och alla andra som kämpar, ni är fantastiska!
Tröttiz
@Vitvargen
Ingen fara du, sådant händer.
Omvänt så kan jag förstå att om man kämpar med nykterhet, att ljud av en burk som öppnas kan sätta igång massa saker. Fastän jag ju inte kan förstå detta på djupet.
Vi människor kan ju vara med om olika jobbiga saker i livet och som du skriver att skyddsmekanismerna sätts igång då.
Och i dessa olika saker olika typer av triggers.
Nu ska jag dra fram regnkläder och ta en promenad. Rena höstdagen ...
Glad tredje advent.
🕯🕯🕯
Kram.
Tråd: Andra halvlek har inletts av Andrahalvlek
Andrahalvlek
En viktig del i tillfrisknandet för mig, genom att vara självsnäll, är att sluta banta. Jag har bantat sen jag var tonåring, i hela mitt liv. Jag är stenhård en period och lyckas gå ner några kilon, går senare upp alla igen och lite till. Så håller jag på. År efter år. Dessutom äter jag typ ingenting när jag är deprimerad, så då rasar jag i vikt. Antidepp-medicinen gör sen att jag går upp i vikt, allt och lite till. Min ämnesomsättning är minst sagt kraschad.
Först lyssnade jag på boken ”Slutbantat: förstå din kropp och få en vikt som håller livet ut” av viktforskaren Erik Hemmingsson. Just nu lyssnar jag på ”Matfrihet” av My Westerdahl, som jag hörde i podden ”Bara en till” där hon pratade om sin nykterhet. Hon har varit nykter i 10 år. (Hon har också en egen podd som jag ska lyssna på.) Behöver nog lyssna på de två böckerna flera gånger. Verkligen ta in vad de säger.
Det är starka mekanismer inom mig som protesterar vilt. I dessa ozempictider känns ju ”lösningen” så jävla enkel, om än svindyr. Det ozempic gör är att det stimulerar våra mättnadshormoner. Vi blir mätta och nöjda med mindre. Men det finns ju en tid efter ozempic, sprutorna är ju svindyra. Går det att få sina mättnadshormoner på en bra nivå utan att ta sprutor? Jo, enligt My går det.
Äta bra mat regelbundet och röra på sig är nyckeln. Få kroppen att sluta överlagra det den får i sig, för den vet att den snart får mat igen. Aktivera hunger- och mättnadssignaler igen. Att äta när man är hungrig, och sluta äta när man är mätt. Äta bra mat och bra mellanmål, så man aldrig blir utsvulten och hagalen. Ingen quickfix alls, utan mer bara sluta tänka på övervikten så jävla mycket. Inte så bara. Tyvärr.
Jag har fått rensa mitt instagramflöde rejält.
Kram 🐘
Himmelellerhelvette
Nej det är verkligen inte så ”bara” @Andrahalvlek. Äter man dessutom på känslor och trötthet så är det så jäkla svårt! Det går fint en period men så tycker man att man borde få unna sig och då när man står där och väljer mellan morötter och godsaker en fredag efter jobbet tycker man ju att man är värd godiset men det blir lördag och söndag med och ”trött efter jobbet onsdagen” och ”ledsen för man känner att man gjort ett dåligt jobb godiset” och sedan rädslan att inte kunna röra sig fritt som pensionär för man gått och burit på övervikt som överbelastat kroppen, hjärtat, kärlen. Och nä fy det tar inte slut. Så det är inte så ”bara” när man levt ett helt liv med knäpp inställning och förhållande till mat.
Men det finns dom som klarar att ändra på hjärnstrukturen, det vill både du och jag klara men jag ligger långt därifrån just nu känner jag. Ska börja med kartan @vår2022 påminde mig om och få utrett mig själv, nu blir det brottsutredning i min egen hjärna framöver och kanske leder det till ett finare förhållande till maten framöver. Kram❤️🙏
vår2022
@Andrahalvlek Ja, bantning brukar inte bli hållbart över tid och kan liknas vid att försöka dricka måttligt. En tillfällig insats som till slut rinner i sanden och man står på ruta 1 igen och kan till och med ha ökat på vikten. Så jobbigt att ta tag igen! Tänker att det gäller att se det som en livsstil, en livsstilsförändring och ett ändrat förhållningssätt till att det ska bli hållbart över tid. Skapa nya vanor och rutiner och inte avvika från det. Precis som med att bli nykter som vi ofta pratat om.
Jag kollade i en app vad allt jag brukade äta innehöll gällande kolhydrater, protein och fett och såg att det inte fanns en balans. Kolhydrater finns i så mycket olika livsmedel som jag inte hade koll på liksom fett och även protein. Tex har jag uteslutit ost på mina mackor, älskar ost! och tar istället någon skinkskiva med mycket purjolök. Har slutat äta nötter, som ökade i mängd för ville bara ha mer och som gav alldeles för mycket energi/fett. Riktiga fett- och kolhydrat fällor för mig! Pasta, ris och potatis bara ibland och i liten mängd. Bönor, linser, blomkål, broccoli, kål mm är basen till det mesta i form av grytor, rostade i ugnen, kokta mm och så gott! Liksom apelsinklyftor och torkade fikon efter maten som godis.
Så balansen 50% kolhydrater, 30% protein och 20% fett är riktlinjer som har hjälpt mig att komma till en bra vikt och att hålla den. Även att det som gör att vi kan hålla/påverka vikten beror på ca 80% på vilken typ av mat vi äter och att 20% kan påverkas genom fysisk aktivitet. Alltså att bara för att jag tränar mycket innebär inte att jag kan äta mer överlag. Men träningen gör att jag vill äta på ett balanserat sätt och ger så klart massor av fördelar för kropp och knopp.
Ha en fin dag!❤️
Carisie
@Andrahalvlek God morgon 🙏🏼 Jag dyker in och lägger ett ord (eller 1500) i den här debatten. Jag har också bantat i hela mitt liv och slagits med dåligt samvete och en vikt som åker jojo. Nu pratar jag givetvis om tiden före drickandet också.
Först vill jag bara säga att när det kommer till Wegovy & Munjaro (injektioner) samt Rybelsus (Wegovy i tablettform = oerhört mycket billigare än injektioner) så har de en multifunktionell effekt på kroppen. Jag satte mig in i allt när jag satte mig själv på kaloriunderskott (kan varit det bästa jag gjort) och har kontakt med läkare och dietist för att kunna ta hjälp av läkemedel OM det behövs. Har flera nära vänner och en syster som använder Wegovy och Munjaro. Såhär 35 kg senare har det ännu inte behövts. Helt kort så är det inte bara "mättnadshormoner" utan tarmen arbetar långsammare vilket gör att mättnadskänslan blir mer långvarig. Blodsockret hålls på en jämn och ganska "låg" nivå vilket gör att hungerattacker och sötsug uteblir vilket gör att man heller inte blir sugen på fet mat heller. Fet mat, sötsaker och stora mängder mat kan leda till "dumpning" 💩. Blodfetter håller sig låga vilket minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes. Viktminskningen i sig leder till bättre reglerat blodtryck. Min syster är snart i mål och hennes läkare säger att de ska prova utan sprutor efter underhållsdos = en liten dos - mindre kostnad. En av mina kompisar tar Rybelsus som underhåll vilket kostar henne 90:-/månaden. Resterande vänner i mål tar inget alls. De fasade ut injektionerna och har därefter klarat att hålla målvikten utan annan hjälp än att ha lite koll på kalorierna. För min egen del har jag hittat mat som håller mig mätt länge för få kalorier och det har funkat fint. Jag är strax i mål jag också. Eller strax & strax det tar ju den tid det tar men under 10 kg kvar iaf! 💪🏼
När det kommer till My få följde jag henne kring 2012-13 när jag åt LCHF och hon var en av mina ledstjärnor under namnet LCHF-ingenjören. Jag slutade följa henne när hon landade i Skaldeman- och carnivoredieter där man skulle äta protein (minns inte mängden) och (om jag minns rätt) 80g smör till måltiden. Jag höll på att dö! 🤮 Så jag övergav My och hittade andra LCHF-vägar. Tyvärr tycker jag inte att LCHF är hållbart plus att mina blodfetter gick bananas så det blev "back to the drawing board". Hur som helt ramlade jag över My för nåt år sedan och jag kan ABSOLUT köpa hennes resonemang. Vad jag har svårt att köpa är hur hon raderat hela sin historik på Instagram- den borde funnits kvar som ett led i vad som lett henne fram till idag. Det är också så att My är massor med år yngre än jag och förmodligen kommer att få sina problem senare i livet såsom alla med övervikt får förr eller senare. Det handlar ju inte om ett par trivselkilon som "vilken vanlig människa som helst" klarar av att banta bort på en månad. My är gravt överviktig och vad vi vanligen ser är att det blir problem förr eller senare. Jag vill absolut inte såga hennes "matfrihet" men kan inte låta bli att undra om den kan få människor att okeja farlig övervikt? Att tänka att jag mår bra i mitt ätande så därför är allt bra? Det är bara frågor ni mitt huvud. Det första som poppade upp i mitt huvud när jag snubblade över henne var att hon var en smart affärskvinna som gjorde nya pengar på nytt tänk. Tänk om det här är hennes nya ätstörning? Som hon profiterar på? Jag vet att jag läste en debattartikel av My ang LCHF "ni sågar LCHF men det räddade mitt liv". Googla.
Jag kanske är gnällig nu men jag har så svårt för sånt här kappvänderi plus att jag är av åsikten att allt inte passar alla vare sig det gäller hur man klarar sin nykterhet eller sin vikt. Har heller inte hört avsnittet av "Bara en till" men jag visste att hon är nykter. Jaja..du får ta mig med en nypa salt och nu ska jag sluta fylla spaltmeter i din tråd 😂.
Jag önskar dig en härlig måndag och en bra väg för dig att nå ditt bästa jag. Kram! 🩵
Andrahalvlek
@Carisie Jag vill jättegärna att du fyller min tråd med tankar om bantning! Jag mår bra av att få input från andra, då tänker jag ett varv till. Och ett varv till. Det som skaver i mig också är att ”okeja” övervikt som faktiskt i längden är skadlig för kroppen. Självklart känner jag i min kropp att alla kilon frestar på knän och fötter bland annat, men mitt blodtryck och långfastesocker är okej. Än så länge.
Jag är bara så förbannat trött på att alltid behöva förhålla mig till min vikt, gå ner en massa kilon och sen upp allt igen och lite till. Har inte själv blivit utsatt för viktmobbning, men det är så vidrigt att man kräks. Jag vill att alla ska behandlas respektfullt. Och jag vill behandla mig själv respektfullt, och snällt. Inte hata min kropp, utan vara glad och tacksam för allt den gör för mig.
Jag tror att ozempic är livsavgörande för många, men vad händer sen? Det kan väl knappast finnas långtidsstudier, eller? Gör man det med hjälp av läkare är det säkert just säkert, men folk köper ju själva för många tusenlappar per spruta. Experimenterar på egen hand. Och jag känner mig en millisekund från att göra detsamma. Dubbelsuck.
Kram 🐘
Carisie
@Andrahalvlek Hej igen 👋🏼 Jag känner igen mig i exakt allt du skriver det var därför jag kontaktade dietist + läkare för att få stöd. Det finns livsstilscoach också dit jag vänt mig. Jag jag preppade för att ta till spruta/tablett OM det inte räckte med mina åtgärder till förändrad livsstil - lite som vårfrun säger ping @vår2022. Jag gav allt "en gång för alla" och hade ett skyddsnät ifall mina ansträngningar skulle visa sig fruktlösa - men de betalade sig ju. Kanske vetskapen om skyddsnätet? Jag vet egentligen inte vad det var som funkade den här gången men det gjorde det.
Initialt var jag rätt säker på att jag skulle börja med tabletter då flera av mina vänner börjat i den ändan. Det finns flera studier (långtids) och fler kommer. En läkare på jobbet sa häromdagen "vi kommer att bli arbetslösa pga GLP-1" 😂. Det man måste skilja på när det kommer till studierna är att Ozempic som initialt ordinerades till DM2-patienter faktiskt givit en del komplikationer MEN det har varit diabetesrelaterade komplikationer. När man får GLP-1 för obecitas så är man ju endokrinologiskt frisk och de komplikationer en diabetiker riskerar drabbas av (synrelaterat tex) är inte desamma som de en överviktig person riskerar drabbas av såsom gallsten eller bukspottskörelinflammation.Innan man ens får börja med GLP-1 tas en ansenlig mängd prover och man får fylla i formulär och svara på frågor. Jag har gjort ALLT förberedande arbete via doktor24 men idag är jag nog inte berättigad något GLP-1 längre pga inte obes längre 😂. Vad du än gör - köp ingen egen spruta - gå den lagliga vägen. Som jag sa så funkar inte allt för alla men för mig funkade det att räkna kalorier i en app (Lifesum) men inte för att banta den här gången utan för att hitta en balans som fungerar för mig. Jag tror att nyckeln ligger i att hitta sin egen väg och balans.
Här har du en artikel från i år
https://lakartidningen.se/nyheter/gigantisk-studie-fordelarna-och-nackd…
På återskrivande 💪🏼🙏🏼🩵
Andrahalvlek
@vår2022 Jag tror som du att nya nyttigare vanor är det enda rätta i längden. Jag har kommit en bra bit på vägen med matlådorna jag lagar på helgen, plus att jag alltid har nyttiga mellanmål hemma/med mig. Äter var 2-3 timme, blir aldrig proppmätt, aldrig superhungrig. Och jag kämpar på med löprundor, dagliga stegmål, styrkeövningar och reducerad stress. Allt detta gynnar mig positivt, och på sikt min vikt. Kanske. Önskar dock att jag kunde sluta tänka på det ens. Hur ofta tänker jag på att mitt hår är si eller så, att mina ögon är så, och min personlighet så där. Typ aldrig.
Min yngsta dotter har ärvt min kroppsstatus. Hon väger snart lika mycket som jag. Och jag har kämpat för att inte skamma henne, utan istället uppmuntra när hon äter grönsaker, uppmuntra dagliga promenader osv. Och köpa större storlekar i kläder, för hon ska slippa skammen när ännu ett par byxor inte går att knäppa. Min pappa viktmobbade min mamma, min ex-sambo tillika barnens pappa viktmobbade mig. Så fan heller att min yngsta dotter ska uppleva samma sak. Jag älskar när hon lättvindigt kastar iväg ett par byxor och säger ”de är för små för mig” som om det var byxornas fel. Samtidigt får inte vikten fortsätta skena, för då kommer hon få svåra hälsoproblem. Redan nu är hennes kondition urkass tex. (Hon har intellektuell funktionsnedsättning, vilket gör allt lite krångligare.)
Kram 🐘