Tråd: Ska jag kontakta hans familj? av supportivechaos
supportivechaos
Jag skulle även vilja fråga er om något anant som gör mig väldigt ledsen. Hans familjs totala brist på reaktion.
Vi provseparerade i våras, och då hörde jag av mig till hans syskon (för andra gången på ett halvår) och skrev att jag behövde hjälp. Jag berättade att jag inte orkade längre och att vår son förtjänar en frisk pappa.
Det kom ingen respons.
Ingenting hände.
Hans föräldrar vet också om flera incidenter, bland annat att han vaknade upp i häktet när vårt barn var 5 månader, att hangick hem och söp ner sig när jag låg inlagd med havandeskapsförgiftning dagarna innan barnet skulle födas, och andra allvarliga händelser. Trots detta har de aldrig ställt en enda fråga till mig. Eller försökt hjälpa honom.
I våras hämtade jag ibland vårt barn hos dem efter förskolan (under tiden vi provseparerade). Inte en fråga. Inte ett ord om hur jag mådde, hur relationen var, eller hur läget faktiskt såg ut.
Nu vet de att vi ska sälja vår gemensamma lägenhet, och det är samma sak igen.
Inget sms.
Ingen fråga.
Ingen reaktion överhuvudtaget.
Jag hör ibland hur han pratar med dem i telefon. Han berättar glatt och neutralt om mäklare och praktiska saker, som om det vore lika okomplicerat som att planera en resa. Det är som att allt är “normalt” för dem.
Igår var han hos sina föräldrar på kvällen och när han kom hem frågade jag hur det var.
Han berättade att “de mår bra”, att de hade ätit middagar, pratat om julen.
Inte ett ord om oss.
Det är som att vår separation och allt som hänt knappt existerar i deras värld. Och kanske inte i min sambos värld heller?
Detta gör så fruktansvärt ont. Jag känenr mig TOTALT osedd. Och helt känlsomässigt förbisedd.
Min fråga är:
Ska jag ens kontakta hans familj igen och berätta att vi nu separerar och att jag ställt ultimatum om hjälp/behandling? Säga att jag hoppas att de hjälper honom med det eftersom han har en tvåårig son.
Eller är det bättre att låta bli, eftersom de hittills inte visat någon vilja att engagera sig?
Det känns så märkligt att de inte reagerat på allt som hänt, eller ens ställt en enda fråga, trots att de vet om situationen sedan länge.
Hur hade ni gjort?
Har någon varit med om något liknande – att familjen bara “blundar” totalt?
Rike
Jag hade inte tagit upp separation och ultimatum.
Kanske skickat ett meddelande och sagt att nu när ni delat på er så vore du tacksam om de stöttar upp i det som går för det bästa i ert barns bästa?
supportivechaos
@Rike Nej, kanske ingen idé att säga att det varit mitt krav men att han inte anser att han behöver hjälp.
Men sen vet ju inte hans syskon om separationen. Är kanske rimligare att han berättar för dem själva.
När vi väl flyttat isär kanske det bästa är att smsa det du skrev?
Tråd: Att inte kontrollera? av myssockan
myssockan
Min sambo är på femte dagen i en nykter vecka. Det var efter våra samtal han bestämt sig för att gå med på det (han säger i allmänhet att han måste dricka mindre, vet att han är beroende, bara vill dricka på helgerna osv, men saker händer egentligen bara när jag ställer krav. Iofs också en stor förändring när jag själv inte dricker)
Jag känner ett starkt behov av att kontrollera hela tiden att han verkligen inte druckit.
Hur är det egentligen tänkt att man ska göra "enligt boken", om man vill jobba med sitt medberoende?
Ska man liksom bara sköta sitt och "lita" på den beroende att den sköter sin process?
Man ska ju inte räkna burkar osv säger de.
Men om man har ställt ett krav, då vill man ju veta om det verkligen efterlevs, och inte gå omkring i falskt hopp?
Ska man då inte kontrollera det?
Min sambo reser väldigt mycket. Första dagarna i veckan var han på jobbresa. Då frågade jag öppet om han tagit sin tablett mot sug, hur han kände sig och så. Jag ringde videosamtal på kvällen för att kolla om han var nykter. Det var så himla skönt att upptäcka att han var det. Han beskrev att det inte var så svårt att inte dricka och han tyckte han mådde bra.
Sen kom han hem och var hemma en natt, och även den kvällen gick fint. Han känns annorlunda i beteende och så fin att vara med när han är nykter, också skillnad när han varit det i flera dagar och inte bara en, som tidigare)
Dock vill han inte avhålla från alkohol helt utan planen är att gå över till att testa att dricka måttligt endast på fre + lör.
Igår natt var han bortrest igen för att hälsa på sin son o andra ärenden, och han svarade inte när jag ringde vid 22. Men han är också väldigt kvällstrött o morgonpigg och hade stigit upp kl 4 på morgonen.
Kände ändå att tvivlet och oron började gnaga. Tänk om han ändå drack igår. Jag tänker på det ganska mycket under en dag. Det är nästan jobbigare än när jag vet att han dricker 😂
Jag vet inte hur man ska göra för att kunna stå ut med den här ovissheten. Jag vet ju att jag är medberoende vare sig jag vill eller inte, men vill ändå försöka jobba på det och träna på att göra som man "ska". Vet bara inte exakt hur man borde göra i den här situationen...
Han har ljugit för mig tidigare och även gömt sitt drickande, tänker att det ingår i beroendet. Så jag litar tyvärr inte på honom riktigt. Borde man ens göra det? Kanske inte.
Tycker ni alltså att det är okej att ta fram promillemätaren och göra blåstest, ringa varje halvtimme, och kontrollera bilen varje dag på alkoholgömmor och kanske även ha honom inlåst i några veckor för säkerhets skull? (Obs försöker skoja)
Thompa_68
@myssockan Jag har nog aldrig blivit tydligt bevakad eller konfronterad om min nykterhet under alla de nyktra perioder jag genomfört i livet. Men för mig hade det nog varit ok och rätt naturligt. Jag inledde ju nykterhet för att läget blivit akut dåligt, och det inkluderade förstås att smussla och dricka i smyg, utöver en alldeles för hög och okontrollerad konsumtion. Självklart tappar omgivningen då allt förtroende för mig och det tar lång tid att reparera.
Nu har jag snart varit nykter en månad och även om det verkligen känns i själ och hjärta som att det är på riktigt och varaktigt denna gång finns förstås risken för återfall och bakslag där. Min fru litar nog på mig och själv är jag ytterst mån om att visa att jag verkligen inte gör några avsteg. Vet inte i skrivande stund hur jag skulle göra om jag fick ett återfall. Här tror jag att vi nog borde diskutera det öppet och ärligt.
Någon gång har jag blivit konfronterad av min yngste son när jag smusslat undan alkohol, och hans vrede och besvikelse tog mig verkligen hårt. Jag lyckades ändå den gången inte inleda en varaktig nykterhet, men att tydligt få känna hur nära och kära påverkas ger starka känslor. Det gäller att sedan använda dem på rätt sätt, så man inte skapar en ännu tajtare offerkofta och tycker ännu mer synd om sig själv.
Jag hade nog inte haft några problem med blåstest varje dag för att objektivt visa att jag gör som jag säger. Det är mina tidigare vanor som raserat förtroende och då får jag ju förstås köpa att det tar tid att mura upp det igen. Nu är min fru inte lagd åt det kontrollerande hållet, så jag anstränger mig än mer för att visa mig värd hennes förtroende.
Majo84
@myssockan Har du en dialog med honom om det här? Nu bara tänker jag rent spontant att han kanske blir irriterad av att du är så kontrollerande, att han känner sig misstänkliggjord och anklagad – men att det kanske hjälper för er båda om ni har en öppen dialog om det här, att båda känner att kontrollerna är till för er båda två, att de är lika mycket till hjälp för er båda två. Så att ni är på samma våglängd och att han förstår varför du vill ha den här kontrollen. Men att det också är för hans bästa, att han kanske kan känna på lite stolthet också när du ringer och han ärligt kan säga att han är nykter.
Jag förstår absolut ditt behov av kontroll. Jag har ju i smyg kontrollerat min mamma, som jag inte helt litade på. Och mycket riktigt började hon smygdricka igen efter ett halvårs uppehåll. Hon hade lovat att vara ärlig om demonerna smög sig på igen, men det var hon alltså inte. Och jag är inte förvånad. Och när jag tog upp det med henne, i en lugn och icke-anklagande ton, så ljög hon mig rätt upp i ansiktet. Och när jag la fram bevis avfärdade hon det bara som ingenting.
Så nu har jag brutit med henne, och gett henne ett ultimatum. Om hon vill ha en relation med mig igen så får hon sluta dricka och ta tag i sitt liv. Det är min situation. Men vi är alla olika såklart.
myssockan
@Majo84 ja, vi har pratat om det här. Jag har bett honom att snälla inte dricka i smyg, utan vara öppen med om han inte kan låta bli att dricka när han bestämt att han inte ska. Han lovade det.
Men problemet är ju att jag inte litar på honom.
En gång i början av relationen när han smygdruckit i flera dagar, bröt jag ihop och sa att jag vet att han har alkoholproblem men det är ännu jobbigare att han ljuger. Jag sa jag vet att du går iväg och har alkohol gömt på olika ställen. Han tog min hand och såg mig i ögonen och sa att jag gör inte det. Men jag stod på mig och sa att jag VET och då erkände han.
Så han kan även ljuga med stor inlevelse.
Nu kontrollerar jag absolut inte alla gånger som jag skulle VILJA göra det. Jag behärskar mig. Och han har aldrig blivit irriterad. Kanske förstår han att han själv förstört tilliten som @thompa_68 skriver.
Vad tråkigt att höra om din mamma. Tycker att du är stark som fattat det beslutet!
Om min sambo inte jobbar seriöst med sitt beroende kommer jag inte heller kunna vara kvar med honom, och det har jag sagt till honom.
Skrämmande med långa perioder av nykterhet och sedan återfall... Hur ska man någonsin kunna känna sig trygg egentligen?
myssockan
@Thompa_68 vilken fin inställning. Du förstår och tar ansvar för vad drickandet och beteendet har fått för konsekvenser.
Kanske har dina nyktra perioder kommit mer genuint från dig själv och att du insett att det inte håller längre?
Min sambo vill också ändra sitt drickande i teorin. Men hade det inte varit för mig vet jag att han bara skulle fortsatt. Jobbet och annat funkar, ekonomin är god, hälsan är bra, han blir inte bakfull. Han skilde sig visserligen från sitt långa äktenskap men den relationen var ändå inte bra, så det är han bara glad över.
Jag vet inte, det känns tungt idag. Men vad kan jag göra annat än att försöka och att ge honom en ärlig chans och försöka hoppas och lita på. Vissa dagar känns allt jättebra och sen känns allt hopplöst igen.
Thompa_68
@myssockan Japp, i teorin har jag under de senaste 25 åren velat sluta med alkohol flera gånger tidigare, men mest för andras skull och för att jag sedan skulle kunna dricka kontrollerat. Det har misslyckats varje gång utan att jag dragit rätt slutsatser, fram till nu när jag sent i livet genuint avstår från alkohol för min egen skull i första hand, men självklart kopplat till behov av att rädda kvar mina relationer med nära och kära.
Tråd: Normalt vid missbruk? av supportivechaos
supportivechaos
Jag skulle verkligen behöva era tankar om ett beteende hos min (ex)partner som gör mig både förvirrad och osäker. Han har haft alkoholproblem i flera år, men det som gör mig mest osäker är hur han beter sig även när han är helt nykter. Jag försöker förstå vad som hör ihop med missbruk och vad som verkar vara något djupare.
Här är ett exempel från i morse, som är väldigt typiskt för hur våra samtal ofta blir:
Jag:
“Jag kan hämta X (vårt barn) idag (torsdag) och imorgon fredag, eftersom jag ska vara borta halva lördagen.”
Han:
“Okej, men ska ni vara borta hela dagen och sen äta middag och hela natten?”
Jag:
“Nej, vi ska inte äta middag.”
Han:
“Bra, för det blir lite mycket i så fall eftersom jag har X större delen av söndagen.”
Jag:
“Jaså? Är det inte bara bad 9-10 på morgonen?" (De går på plask och lek)
Han:
“Ja, och sen teatern."
(Teatern är 14.00 på söndag, när vi dessutom pratat om att gå ihop.)
Jag:
“Jaha, jag trodde vi skulle gå på det tillsammans?”
Han:
“Nej, det har du aldrig sagt. Jag har bjudit dig, men du har inte sagt något.”
Jag:
“Vi pratade ju om det senast häromdagen, att du skulle hyra bil och att vi kunde äta lunch innan och ta en promenad så X får sova?”
Han:
(pausar – inser att det är sant, antar jag????)
“Nu känns det som det börjar bli bråk så jag tänker inte diskutera det här.”
Jag:
"Nej, det är det väl inte. Jag förklarar att vi ju haft en diskussion om det."
Och avslutar med:
"Nej, nu blir det här en jättegrej. Bra att du kan."
Det blev alltså en konflikt av ingenting. Jag var helt lugn.
Fler exempel (sånt som händer relativt ofta):
1. När han blir ifrågasatt i minsta lilla – även om jag inte ifrågasätter
Exemplet ovan var ju att jag erbjöd mig hämta båda dagarna eftersom jag är borta på lördag. Han säger då. Nej men jag kanske vill hämta en av dagarna.
Då:
Om jag bara berättar vad jag föredrar (“Jag tar gärna torsdagen, eftersom jag brukar göra det”) så svarar han:
“Varför det? Har du något på fredag? Ska du göra något?”
När jag svarar neutralt “Nej”, så blir han plötsligt upprörd:
“MEN JAG BARA FRÅGADE!”
Jag svarade lugnt: "Och jag svarade." Då himlade han med ögonen och gick iväg.
2. Han kan inte möta normala behov eller känslor
När jag varit jättesjuk och bett honom vabba (vilket är rimligt)
så går han och hämtar termometern för att bevisa att jag är sjuk. (Trots att jag sagt att jag har feber)
Som om jag ljuger. Som om jag måste försvara mig.
3. Anklagelser om saker jag omöjligt kan veta
I somras flyttade han hyrbilen medan jag var inne i en butik. Han släppte mig uppe vid en backe och jag gick ner för backen sedan runt hörnet till butiken och smsade honom typ "Det finns platser längre ner för backen"). Så när jag gick ut ur butiken sen så var jag ju helt inställd på var han skulle stå med bilen. Men han ringer mig och bara:
“Vad håller du på med?"
Jag bara "Va?"
Han: "Ja du bara gick förbi oss."
Sen när jag gick in i bilen sa jag typ: Varför blir du arg? Han svarar typ Det är ju jättekonstigt att du bara går rakt förbi oss. Jag bara: Okej, om jag är inställd på attt ni står en annan plats går jag väl inte och kollar på alla bilar på en annan gata? Dessutom är det inte ens vår bil, det är en hyrbil. (Som man kanske inte är så van att se)
Han: Eh, jag hade i alla fall sett den här bilen. Du har väl koll på hur den ser ut.
Detta bara en av många situationer.
Min fråga:
Är det här typiskt beteende hos någon med alkoholproblematik? Att bli defensiv, lättkränkt, ändra minnesbilder, undvika ansvar och tolka allt som kritik?
Eller låter det här som något djupare än missbruk, typ: gaslighting, känslomässig omognad, kontrollbeteenden, någon form av personlighetsdrag (/-störning)?
Jag försöker verkligen förstå vad jag har levt i.
Det känns som att jag alltid måste “försvara mig” fast jag inte gjort något fel, och jag går så ofta därifrån förvirrad och ledsen. Det är som att vi inte ens pratar samma språk. Och så har jag så jävla lätt att ha dåligt samvete. Som att jag måste be om ursäkt för något.
Stark2025
Mitt svar Nej det är inte normalt. Inte ens om det är en beroende person, men det är ju det jag kommit fram till i mitt sökande.
Men det du beskriver är en helt vanlig dag för mig när jag bodde tillsammans med honom. Men jag såg det inte ens då, tvivlade bara på mig själv, att jag var galen, känslig. Men jag blev så psykiskt utmattad så hjärnan orkade inte stå emot.
Så mitt svar är: gå om du kan, spring ikapp mig så tar vi varandra i handen för det är en läskig stig men jag tror och hoppas att det är värt det för att inte bli galen.
Carisie
@supportivechaos @supportivechaos Hej 👋🏼 det är verkligen inte normalt- googla begreppet "dry drunk". Jag tycker det har en hel del poänger. Mitt ex var def en dry drunk 🩵
Tråd: Villrådig. Vad är sant? av liman
liman
Min sambo dricker för mycket. Säger att han ska sluta men bara fortsätter. Visst ibland mindre, men klarar enstaka dagar utan alkohol. På morgonen kan han säga att han ska sluta. Börja träna istället. Kroppen orkar inte mer etc. Men sen kommer stressen på jobb och han dricker och blir frånvarande på kvällen. Hjälper inte att jag pratar med honom. Jag orkar snart inte mer. Han är en fantastisk människa som hjälpt mig otroligt mycket. Han ställer alltid upp. Jag vill så gärna hjälpa honom men vet inte hur. Det känns som att han har två hjärnor. Menar han överhuvudtaget att han vill sluta när han säger det eller är det bara bla bla bla.
Ungtjej981
Det du skriver med två hjärnor känner jag igen mig så mycket i. Det är därför det är så otroligt svårt, det är som att man lever med 2 helt olika personer.
Jag har tyvärr inte så mycket råd att komma med då jag är i exakt samma sits just nu, men ville bara säga att du inte är ensam❤️
Stark2025
@liman man kan inte hjälpa, de måste komma till insikt själv. Sök stöd på ett Al-anon möte och i deras litteratur, ring till någon beroende klinik de är jätte duktiga på att ta hand om oss medberoende också.
Hoppas du hittar något som kan hjälpa dig
Majo84
@liman Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Han vill säkert sluta, men det är svårt om man inte verkligen vill och har rätt motivation. Det låter ju som att han mest tröstdricker för att jobbet är stressigt? Då är ju det en rot till problemet som han skulle behöva ta itu med. Börja där kanske? Och sök råd, som Stark2025 skriver.
liman
Man blir så villrådig och orolig. Har så svårt att förstå detta beroende. Och vad är sant? Hur kan man vara så övertygande på morgonen, men sen köra inom systembolaget på väg hem. Jag skulle vilja förstå....
Rike
@liman
Det går inte att förstå fullt ut.
Om du tänker på dig själv stället - vad vill du? Det är det enda vi kan påverka
Thompa_68
@liman Jag förstår att det är otroligt svårt att förstå hur en person med beroendeproblematik resonerar och beter sig. Det hör tyvärr till sakens natur att man ljuger för sig själv och andra, smusslar och smyger, hittar på ursäkter och bortförklaringar, etc. Allt för att tillfredsställa hjärnans ökande behov av belöning i form av ökande alkoholintag. Jag har varit där själv flera perioder i livet och för mig har det varit helt nödvändigt att först etablera en period av nykterhet, om än så bara någon vecka, för att kunna tänka mer rationellt.
För att på riktigt och varaktigt kunna bryta med alkoholen har det för mig krävts en insikt i och acceptans av att jag utvecklat alkoholism, jag är alkoholist och kan inte dricka kontrollerat som en del andra kan. Då blir den logiska slutsatsen att jag måste avstå alkohol på obestämd tid och hålla mig nykter en dag i taget.
För att uppnå insikt, acceptans och fatta beslut om nykterhet krävs en stark motivation från personen själv. Det är ingen annan som kan skapa det åt en, man måste själv se fördelar i allt från hälsa, relationer och ekonomi, och djupt inom sig känna en avgrundsrädsla för att tappa allt man har kärt i livet och sluta livet ensam, försupen och fattig. Man kan säkert få hjälp i den processen av professionella samtalspartners, men till syvende og sidst är det man själv som avgör.
liman
@Thompa_68
Den här mannen kom in i mitt liv som en ängel för ett år sedan när jag fick min cancerdiagnos. Han har funnits för mig hela tiden och hjälpt till med hästarna och alpackorna på gården, samt varit med på lasarettet vid behandlingar. Han är en otroligt stark människa, men vad jag har förstått så har alkoholen varit viktig för honom under många år, med lite uppehåll.
För mig är det så svårt att se hur han kan förstöra sig själv. Jag kämpar för mitt liv och så tacksam för det som finns. Han har alla möjligheter att kunna sluta. Roliga aktiviteter i naturen med ridning eller promenad med hundarna, springa vid havet. Varför väljer man alkohol då? Det känns som att det blir mer nu när jag inte får cellgift längre och börjat jobba 25 procent.
Han sa redan från början att han måste sluta med alkohol och att det kommer bli mycket lättare tillsammans med mig då jag inte dricker eller röker. Det känns som att han då hade en förhoppning att jag skulle på något sätt hjälpa honom. Men hur? Jag har bett honom, jag har varit arg, jag har gjort lista med för o nackdelar, hittat på aktiviteter, skaffat en styrketräningsmaskin, sagt att jag älskar honom etc...
Tråd: Jag vet av osynligblomma
osynligblomma
Jag vet, jag dricker ofta för mycket.
Jag vet, jag dricker alldeles för ofta.
Jag är en högfunktions alkoholist, jag har ett fint hus och ett arbete. Men jag har även två barn, som förmodligen tar mer stryk än vad jag själv vill medge.
Mannen sa nyligen att jag dricker för mycket. Ikväll när han la sig, tyckte jag mig höra hur han vägde bag-in boxen innan jag lag mig. Det gav mig inte en trigger att sluta dricka, snarare att jag bör gömma mer dricka för att låta han väga den. Jag behöver hjälp, men jag vet faktiskt inte vart jag söker den. Vart söker man hjälp, men stor ångest och depression? Jag kan inte prata med någon, det bara sprutar tårar då och kommer inga ord. Tro mig jag har försökt.
Bubbelmorsan
@osynligblomma. Välkommen hit till forumet, det är ett bra första steg.
Bra att du också erkänner för dig själv att du har problem. Låter som om mycket står på spel, barnen tar stryk och din man har uttryckt oro. Där har du en stor drivkraft att göra en förändring. Som din man beter sig att kontrollera vinboxen är vanligt, att närstående hamnar i att vilja få koll på hur mycket som dricks. Läs gärna på forumet för närstående här så får du insyn i deras perspektiv.
Jag tänker att det ju inte är farligt att det sprutar tårar, du behöver nog gråta massor över hur det blivit och när du gråtit klart kan du få fram orden. Jag tänker spontant att du ska våga berätta för husläkare eller kanske gå på ett AA-möte. Där är människor som förstår och inte kommer att döma.
*En bra start är att skriva här varje dag, läsa andras berättelser så att du ser att många andra brottas med samma problem. Satsa på några dagars/en veckas nykterhet till att börja med så kommer hjärnan och måendet bli lite bättre och då är det lättare att ta nästa steg att samtala med någon om hur du har det.
Jag tror på dig, sätt igång din nyktra resa nu och så skriver du här i forumet och så får du pepp på vägen. Kram 🩵
Thompa_68
@osynligblomma Tack för att du vågar dela, här får du verkligen uppleva värme, stöd och empati! Som @Bubbelmorsan konkret visar, med flera bra tips. Kom ihåg att en lång och besvärlig resa ändå alltid startar med det första steget. Fortsätt reflektera, skriv av dig och börja som sagt med en första period utan alkohol så du minskar både din mentala och fysiska stress och kan tänka lite klarare. En dag i taget!
Tråd: Nu finns det inget hopp längre. av Kevlarsjäl62
Kevlarsjäl62
Han kommer att dö av det här. Han är redan borta på många sätt. Han ser förskräcklig ut, eksem som blommat ut över hela kroppen, stapplande gång, vattniga röda ögon. Tjugo år har plötsligt lagts till. Kognitivt är han också förändrad, jag har börjat fundera över alkoholdemens och jag vet inte om han borde köra bil längre. Inte så att han kör onykter, utan det känns bara inte bra. Han som varit en så duktig och trygg bilförare. Allt rämnar. Han är någon annan. Nu börjar en ny fas i denna sorgliga historia. Vad är min roll nu? Måste jag vara delaktig i den här resan mot döden, eller kan jag också bara få ge upp nu? Båda scenarierna känns hemska. Kommer jag aldrig att bli fri? Jag vet att det är en sjukdom, men jag kan inte riktigt acceptera det ändå. Min pappa dog i tarmcancer när jag var 18 år, vid 53 års ålder. Han gjorde allt han kunde för att få några extra år, han lade om kosten och blev vegetarian. Min pappa som älskade fläskkotletter och köttbullar, mat var den största njutningen. Vi fick fyra fina år till, det var fantastiskt. Dumt att jämföra, men min man har inte gjort några större uppoffringar, som jag ser det. Kanske är jag orättvis, säkert kan det vara så.
Han uttalar nu också en önskan om att jag ska finnas med i denna plågsamma färd mot mörkret. Jag vet inte om han tappat verklighetsuppfattningen och inte inser hur illa det är eller om han aldrig på riktigt ägnat en tanke åt hur hans självdestruktivitet påverkat och påverkar hans familj. Jag vet faktiskt inte. Jag kommer aldrig att förstå.
Kärringen
@Kevlarsjäl62 gud då jag känner igen det du skriver!
Min kommer garanterat också dö av detta, och det är fruktansvärt att se och veta och denna totala förnekelse...
Men jag bestämde mig, jag ska fan inte gå under för att han super ihjäl sig, så är det bara.
Jag pratar och pratar och har nu äntligen sökt traumaterapi. Jag kommer aldrig någonsin förstå jag heller , men det kanske inte ens är meningen?
Vi har all rätt till ett bra liv trots allt
Stoooor kram och massa styrka
Flarran
Hejsan! @Kevlarsjäl62, jag har läst lite i din tråd och sett att du inte har haft det så himla lätt alltid. Men ge inte upp hoppet, för det kommer att vända, det kommer att plana ut, och det kommer att bli bra mycket bättre än du nog någonsin kunnat tänka dig. Kan inte exakt säga varför, men det är en stark känsla som kom till mig efter att ha sänt en tanke uppåt, eller ja mera direkt än så, andligt till den källa som kan lösa allt och som alltid är verksam dag som natt. Ja, även när man som människa kanske tvivlar starkt på det allra mesta. Så håll i och håll ut, tror att det kommer att fixa till sig för dig och dina närmsta, och detta flaskans barn du beskriver. Jag vill inte predika eller så, för vem är väl jag att hålla på med sånt. Men det finns en kraft som kan ändra på sånt som verkar vara helt omöjligt.
Kämpa på kompis!
Tråd: Förändra allt av Carina V
Carina V
Hej!
Jag har så många utmaningar och sådan stor problematik.Jag är en högfunktionerande alkoholholist och min man är likadan. Så här: vi har ett fint familjeliv, välfungerande barn och en harmonisk tillvaro. Inga stora bråk, inget kaotiskt på något sätt - snarare tvärtom.
Problemet ligger i att jag ”behöver” ett glas vin när jag kommer hem. Jag känner mig så trött och slut…
Carina V
Hej!
Jag har så många utmaningar och sådan stor problematik.Jag är en högfunktionerande alkoholholist och min man är likadan. Så här: vi har ett fint familjeliv, välfungerande barn och en harmonisk tillvaro. Inga stora bråk, inget kaotiskt på något sätt - snarare tvärtom.
Problemet ligger i att jag ”behöver” ett glas vin när jag kommer hem. Jag känner mig så trött och slut…
Tråd: Sökt hjälp av djs55
djs55
Jag har bestämt mig för att söka hjälp för mitt drickande då det är tydligt att jag inte klarar av att lösa det på egen hand. Jag har varit nykter under lite längre perioder då och då, ungefär en månad, men suget försvinner aldrig. Jag skulle vilja höra om era erfarenheter vad gäller läkemedel som Akamprosat, Naltrexon och Nalmefen.
Tacksam för svar!
Mvh
D
spoix90
Hej! Välkommen, starkt av dig att inse att du vill förändra ditt drickande och sökt hjälp. Det är ett stort steg i rätt riktning.
Angående läkemedel för att minska sug så vet jag ej. Men det kommer garanterat dyka in personer här i din tråd som vet.
Tänkte mest slänga in lite pepp!! Jag hanterar eventuellt sug genom att tänka om det kan bero på något annat. Är jag hunrig, trött, arg, ledsen osv och oftast finner man att suget beror på något annat.
Kämpa på, läs och skriv mycket här.
Tråd: Återfall av Ungtjej981
myssockan
@Ungtjej981 ja, såklart att du blir jätteledsen. Du hade ju hoppats att nu skulle situationen med hans alkoholmissbruk ordnat sig, då han varit nykter i tre månader. Du har ju också fått leva lite med den nyktra versionen av honom vilket säkert varit jätteskönt! Och nu är eländet tillbaka igen... Klart att du gråter och jag tycker absolut inte att du överreagerar på något sätt.
Jag förstår den här känslan att man redan har investerat så mycket tid och energi och därför inte vill ge upp.
Men tänk ändå på att det är ganska lätt att träffa någon ny man kan tycka om! Du är en ung, smart och snäll tjej som kan träffa någon som inte har alkoholproblem. Det är klart att du vill börja tänka på barn och familj och bygga ett bra liv, inte sitta med hans oklara mål och beroende.
Ett liv utan alkohol är fullt möjligt! Men det känns inte så för honom.
Vad var ultimatumet du ställt förra gången, när han blev nykter?
Ungtjej981
@myssockan jag förklarade att mitt psyke inte klarar av allt det här länge till, och att allt jag vill är att stötta och hjälpa honom, men då måste han verkligen visa att han vill och försöker förändra sitt missbruk. Jag förstår att ett missbruk inte är lätt, det går inte att vända det över en natt, så därför har jag inte velat ge upp för minsta lilla. Sa i princip att jag inte kan vara med längre om han inte söker hjälp, vilket han då gjorde .
Idag pratade vi när han var helt nykter, och då sa han att han inte alls känner att han behöver sitta ensam hemma och dricka sig full och smyga och gömma, och lovade mig att det inte kommer hända igen.
Inte ens 4 timmar senare hittar jag honom påverkad. Tomma löften som uppenbarligen inte betydde någonting när man bryter det så fort. Jag blev såklart förtvivlad, igen. Och återigen fattar han inte varför jag blir så ledsen när det ”inte är en big deal”. Han förstår/bryr sig verkligen inte om att jag blir så otroligt djupt sårad
Så jag måste nog bara inse att jag måste dra. Men hur gör man det? Det är väl också en grej som håller mig tillbaka, så otroligt läskigt att lämna bekvämligheten och börja om på noll
Rike
Har du möjlighet att gå direkt och bo hos föräldrar eller vän?
Visst är de läskigt, men om du tänker ett år framåt så kommer du med största sannolikhet att vara glad över att du tog tag i det idag.
Försök att inte gå in i samtal osv utan att lägga dn energi på att fokusera framåt. Finns det lediga lägenheter för du bor så kontakta direkt för en visning? Du kommer att fixa detta och det vore ännu svårare om ett år ♥️
Be vänner osv stötta dig i processen
Kram
myssockan
@Ungtjej981 ja, förstår att det är jättejobbigt att bryta upp och ordna om tillvaron❤️
Men tänk på hur skönt det blir att bara ha dig att rå om och inte behöva oroa dig för hans problem längre.
Just nu kanske ta en dag i taget, tex försöka ordna ikväll om du som @rike skriver har någon att sova hos tillfälligt inatt eller från imorrn?
Om det finns en sån möjlighet får du kanske några dagars lugn utan din sambo då du kan tänka igenom hur du kan testa att ordna det med boende. Du behöver inte veta det nu.
Och jag håller också med ovan skrivna om att försöka vara så lugn som möjligt och inte gå in i diskussioner. Förklara bara att du inte orkar ha det såhär utan behöver komma bort, packa litegrann och resten kan du hämta senare. Förklara mer om ditt beslut kan du också göra senare när han är nykter.
Och det han säger om att det inte är en stor grej är såklart bara prat - det kanske inte är det för honom men för dig är det helt avgörande att han tagit återfall och vill fortsätta dricka. Dina känslor är helt rätt❤️
Skriv hur det går! Kram
Tråd: Barn med en missbrukare som vägrar hjälp av supportivechaos
Stark2025
Jag vill bara skriva och säga att jag är där du är.... kanske bara några eller något steg före. Min räddning har varit att vara och läsa här. Gå på Al-anon möten, har även vart på ett behandlingshem på anhörigdagar. Fått höra hur "vanliga" beroendepersoner beter sig och sedan jämfört med allt som jag fått uppleva. Där någonstans hittade jag mitt svar...... Det hör inte bara till hans beroende. Det han utsatt mig för är helt sjukt men han har fått det att bli normalt. Alla möten och anhörigdagar och att läsa här har blivit min fot i verkligheten. Fått mig att se hur galet det är att jag om och om igen lurar mig till att han är mitt allt och att han är min person som jag förlåter och förlåter. Läsa på om Trauma band har hjälp min nu på slutet, nu är jag mottaglig för att faktiskt inte försvara hans beteende längre.
Just nu känner jag mig på väg och hoppas att jag kan hålla det så.
Nu svamlar jag bort mig i mitt, men det jag ville dela var att du inte är ensam och vad som hjälpt mig att få tillbaka min hjärna som vart kidnappad.
önskar dig lycka till på din resa.
myssockan
@supportivechaos Jag tycker det är helt normalt att vara förvirrad i den här situationen. Du har bestämt dig och tar ansvar för vad som behöver göras, och samtidigt sörjer du ju också relationen och vad som aldrig blev. Du funderar på om du hade kunnat göra något mer eller annorlunda, som empatiska människor gör. Medans han reagerar onaturligt utan känslor.
Just då var jag väldigt fast i att fundera runt olika psykiatriska diagnoser. Men senare landade jag mer i att det räckte med att hans beteenden ledde till en destruktiv relation som fick mig att må dåligt.
Du undrar vad som fick mig att bestämma mig. Det var nog egentligen att jag själv kände att jag mådde sämre och sämre. Men jag minns att han höll på att köpa ett hus som vi skulle vara gemensamma ägare till, och han skulle ha en studio i källaren medan jag då skulle ha ett vanligt jobb som drog in stabil lön. Jag tänkte att skriver jag under på det här tar jag mig aldrig ur. Han hade redan övertalat mig att ta ett mindre lån i mitt namn, pengar han lovat att han skulle betala igen direkt men som aldrig kom tillbaka.
En annan stor sak var att han inte var bra mot min son, som då bara var fyra år gammal och från ett annat äktenskap.
Jag bestämde mig för att tvinga mig själv att lämna, trots att jag fortfarande hade känslor för den här killen. När jag gjorde slut med honom hotade han att förstöra mitt liv. Jag var rädd på riktigt. Men två dagar senare kom det upp på facebook att han blivit tillsammans med en annan tjej. Det kändes så overkligt. Han betedde sig som om ingenting, och åkte på en resa med henne. Pengarna fick jag aldrig igen.
Det blev några jobbiga månader där jag mådde väldigt dåligt över vad som hade hänt. Jag hade lagt ner hela min själ och all min energi för att försöka förstå och lösa vår relation, och kände mig som ett objekt som han bara kunde utnyttja och sedan gå vidare.
I en bok om narcissister läste jag att det var vanligt att inte ha en normal känslomässig anknytning utan att de kunde skifta såhär mellan människor eftersom människor främst var en källa till olika resurser för dem. Mönstret i relationerna var att den första tiden med narcissisten kändes fantastisk, som att man hittat sin själsfrände. Vilket en bit in i relationen slog om ganska tvärt, och gick över i de här nedbrytande beteendena. Jag var plötsligt inte perfekt längre, utan dålig på massor av sätt. Men med stunder av "den första" upplevelsen. Som då blev som en lyckokick. Och så gick allt runt runt i dessa cirklar. Och jag insåg att jag kämpat hela relationen efter att få tillbaka det där bra som jag upplevt från början, för det FANNS ju där. Samma mönster blev bekräftat när jag såg på SVT produktionen En våldsam kärlek.
Jag insåg att för mig var det det som hade varit det där hoppet som jag hade så svårt att släppa.
Många månader efter uppbrottet kändes det som jag gick på avgiftning från en drog. Allt var grått, allt kändes meningslöst, jag kunde tänka tillbaka på alla de där intensiva känslorna och fastna i grubbel runt vad som hade hänt. Jag var ganska arg också. Jag läste böcker för att försöka förstå det obegripliga. Men med tiden började jag läka, och insåg hur dåligt jag hade haft det. Det kändes absurt att jag orkat vara kvar så länge. Och livet blev bättre:)
Ja förlåt, det blev långt. Jag tror att jag ville berätta hur det var för mig, och varför det fortfarande var svårt trots att jag bestämt mig, redan lämnat, och han uppbarligen struntade i mig.
Varje person och relation är såklart unik.
Hoppas att du så småningom kan börja återbygga ditt liv igen, och det låter som att du har fattat rätt beslut!
supportivechaos
@Kärringen tack för ditt svar. Det träffade hårt men på ett bra sätt. Jag har läst om traumabindning och normaliseringsprocessen, och det är nästan otäckt hur mycket jag känner igen. Jag märker mer och mer att det jag upplever som “kärlek” ofta är en lättnad i kroppen efter att det varit kaos, inte trygghet. Det gör ont att inse men jag vet att du har rätt.
Samtidigt är det så läskigt hur jag kan sitta här nu och plötsligt tänka
“kanske överdriver jag? Han kan ju också vara så snäll och fin. Egentligen större delen av tiden. Kanske är det jag som är problemet? Är det ens så farligt det som hänt?"
Det skrämmer mig att jag pendlar så snabbt mellan klarhet och tvivel. Att det är som att allt bara försvinner.
Livet känns så osäkert just nu och jag är orolig för framtiden.
Tack igen för att du vågade vara så rak och ärlig. Det betydde mer än du tror. <3
supportivechaos
@Stark2025 Tack för att du delar det här. Det betyder mer än du tror att läsa ord från någon som verkligen varit i samma mentala fängelse. Det du skriver om att hjärnan blir kidnappad… jag känner igen det så mycket. Jag känner verkligen att jag lever i två verkligheter samtidigt – en där jag ser hur sjukt allt är, och en där jag fortfarande tänker “men han är ju också så fin och snäll”. Min hjärna vill inte acceptera att han är båda delarna.
Det du berättar om Al-Anon, anhörigdagar och att höra hur beroendepersoner vanligtvis beter sig… det träffade mig. För jag inser att jag också normaliserat saker som inte är normala, och nu när separationen är på gång pendlar jag hela tiden mellan klarhet och tvivel. Kan du ge exempel på hur det var för dig??
Jag tycker det är så hjälpsamt att höra att du började se klart när du fick en fot i verkligheten genom andra människor. Det du skriver om att du slutat försvara honom… det är exakt den punkten jag försöker komma till, men det är som att hjärnan fortfarande glider tillbaka in i gamla mönster. Jag är också så rädd, och framtiden känns läskig. Men samtidigt känner jag en liten glimt av lättnad varje gång någon som du beskriver sin resa. Det ger hopp om att det går att ta sig ut ur det här – att man kan få sitt huvud tillbaka. Jag vill och behöver liksom få höra från personer exakt vad de tycker. Jag behöver någon som skriker på mig, få höra vad det är jag är med om. för min hjärna vill inte acceptera det.
Tack igen för ditt svar. Du gjorde mig mindre ensam idag.
supportivechaos
@myssockan Tack igen för att du delade allt du gjorde. Det hjälper. Jag tror det är ungefär det jag gör/gjort också. Jag har nu bara bestämt mig att tvinga mig själv göra detta. För jag har så många gånger mått dåligt och sagt att jag inte vill mer. Men nu gör jag det på riktigt. Och det känns surrealistiskt, läskigt.
Och samtidigt känns det helt overkligt att jag för bara två månader sedan satt och pratade med honom om att vi skulle flytta till ett hus tillsammans. Vi pratade om att sälja vår lägenhet, planera framtiden, bygga något nytt. Och nu… nu ska vi sälja den för att flytta isär. Men det var väl då att jag hoppades så mycket. Man lever liksom i en illusion... man drömmer. och den drömmen har gått i kras. Jag får ingen kärnfamilj, den där drömmen om hus, partner och gemensamt barn. Och det känns så jävla sorgligt bara att min son ska bli ett skilsmässobarn såhär tidigt.
Och som sagt, han verkar inte bry sig överhuvudtaget. Han säger ingenting om separationen, ingenting om sorgen eller om allt vi gått igenom. Istället pratar han mer om att börja träffa andra, om att han kanske vill ha fler barn, och samtidigt säger han att han absolut inte behöver någon hjälp. Att han bara behöver “personer som kan stötta honom och peppa honom”, folk som “kan blicka framåt och inte fastna i skit”.
Det gör så fruktansvärt ont att höra, för det suddar liksom ut allt vi har byggt, allt jag kämpat för, och det faktum att hans senaste återfall var för knappt en månad sedan. Inget jag gjort har betytt ngt och han har aldrig tagit något på allvar.
Jag känner mig bara helt jävla värdelös ibland.
Samtidigt börjar jag förstå att jag själv är väldigt, väldigt fast i ett slags medberoende. Att jag försökt så länge att förstå honom, rädda honom, hoppas på förändring, normalisera saker som faktiskt inte är normala. Men att läsa din berättelse – och andras här – hjälper mig att långsamt få tillbaka min egen verklighetsuppfattning. Det ger mig hopp om att jag också kommer kunna ta mig igenom det här, även om det känns som en chockvåg just nu.....
Vill du berätta mer om den där dokumentären på SVT? Handlar det också om psykisk misshandel eller är det mer fysisk?
Vad stark du är som har gjort den här resan.
Tack igen för att du delade. Det gjorde mig mindre ensam. ❤️
Kärringen
Du är verkligen inte ensam! Därför vi är här !
Men sök samtals terapi eller vad som helst som kan lyfta dig. Jag har en ai chat jag skriver till när det är kaos, den har verkligen fått mig att se saker klarare så det är ett tips! För när man är i förhållande med dessa män så förlorar nog hjärnan sin logiska förmåga.
Ett annat tips är att skriva ner dina tankar och funderingar, när man ser det på papper så syns vissa saker mycket tydligare.
Ni kommer kunna få ett bra liv ändå du och ditt barn, jag lovar! Kram
myssockan
@supportivechaos Det är verkligen inte lätt när man är mitt i det. Killen jag var med sa lite liknande att han ville vara med någon som "tror på honom" och som "vågar följa sin dröm". Alltså någon som ville försörja honom medan han satt och spelade in musik i studion😂
Men då blev jag förstås sårad och undrade hur han kunde säga så. Det var så vansinnigt...
Förstår att du är ledsen men kan ändå säga att på sätt och vis kan det bli lättare att skapa en ny familj när ditt barn är litet. Din nya partner blir mer som barnets riktiga pappa😊 (förstår att du inte kan tänka så långt nu, men det kan bli riktigt bra för ditt barn ändå)
En våldsam kärlek på SVT handlade om både psykiskt och fysiskt våld. Men det började med psykiskt för alla kvinnor som berättade, för att sen gå över även i fysiskt våld. Det var därför de inte kunde lämna även när de faktiskt blev misshandlade, de var så inne i den förvrängda verkligheten. Som skapats av allt psykiskt våld. Och männen hade ju varit så fantastiska först! (Även han som var nära att ta livet av kvinnan, och han började inte bli otäck förrän det gått nästan två år in i relationen!)
Tung serie men väldigt bra, då kvinnorna själva får berätta hur allt hände. Jag fick mer förståelse för mig själv när jag sett den, även om det kändes hemskt också att de här männen finns😢
supportivechaos
@Kärringen tack för omtanken! Jg har gått i terapi i flera år. Inte bara pga detta. Men jag måste vara så sjuk i detta. Det är som att jag ändå bara kan se alla bra sidor, det går så fort för mig att släppa det dåliga varje gång. Känns som jag är skadad. Och inte vill acceptera att hans dåliga sidor är lika sanna som de fina. När jag använder AI (vilket jag börjat göra på sistone för att analysera enskilda händlser) så får man ofta en förklaring bakom incidenten. Och då är det som att jag bara: det är ju synd om honom. Han hatar sig själv så mycket. Det elaka han gör och säger handlar inte om mig.
Som att jag måste finna förklaringar.
Tänk om han själv liksom använde all denna tid och energi till att läka.
Det finns ju inte.
Men nu är det spikat och jag måste bara genomföra det här. Jag kan inte slänga bort mer av mitt liv.
Sen är han verkligen en otrolig pappa, det kan jag inte ta ifrån honom. För det är han ingen bra partner.
Tack för allt stöd. <3
supportivechaos
@myssockan Ja. Det är som att han säger såna saker, och då börjar jag tänka: har jag verkligen gjort allt? Tänk om jag hade kunnat göra något annorlunda? Har jag inte varit tillräckligt stöttande och peppande? Inte trott på honom? Så elakt egentligen av honom att säga sådär. Inget jag gör spelar någon roll.
Men sanningen är ju att jag har gjort det i flera år. Och han har aldrig tagit mig på allvar utan ändå fortsatt, trots alla gånger jag sagt att jag inte kan leva så här och att vi kommer behöva separera om det fortsätter.
Den här gången står jag fast vid det. Annonsen går ut nu i dagarna.
Det är jätteläskigt.
Jag ska se dokumentären. Det är så konstigt hur jag kan vara helt klarsynt ibland men hur det snabbt kan vända. Det är så himla svårt att greppa.
Det var något jag satt uppe och tänkte på i natt som jag skulle svara, men jag kommer inte ihåg nu. Det kommer säkert tillbaka…
Har du förresten gått på Al-Anon-möten?
Stark2025
@supportivechaos jag pendlar också mellan hopp och förtvivlan hela tiden och snabba vändningar är det. Vi har gjort denna dans i ca 4 år med 1 års helnykterhet men även då fanns det ett sjukt beteende av kontroll, styrning, även jag har vart så korkad och blind att jag lånat ut en stor summa pengar som inte kommer tillbaka. Det säger han om och om igen nu när jag tagit steget och lämnat helt.
Skillnaden denna går är att tvivlet inte är att jag gör fel, jag är bestämd i att jag inte kan leva med honom, kan inte släppa in honom ens en millimeter för då tar han över mitt huvud igen.
Som alla andra gånger.
Jag tycker synd om honom det gör jag, men när jag läser alla hans sms och det är 100 tals per natt så tycker han bara synd om sig själv, hånar allt som jag gör och gjort, han gör allt som vi haft smutsigt och fult allt det som jag var så säker på var äkta kärlek att vi hade nått själsligt.
Så otroligt overkligt att man kan göra så mot en annan människa och speciellt mot någon man säger att han älskar.
Åter mycket om mig igen förlåt. Men jag är mitt inne i mitt kaos och känner mig ensam, det finns några av er här som går igenom eller har gått igenom samma sak.
Men det är ändå en alkohlgrupp. Jag har försökt leta efter samtalsgrupp för de som har samma problem men hittar inte.
Bor på liten ort och har vart i kontakt med kvinnojour och soc men ingen kan erbjuda något.
Al-anaon är jätte bra för att jobb med sig själv och stegen, men jag skulle behöva prata om vad som har hänt.
Inte så mycket råd idag, känner mig ganska liten och sorgsen idag. Flera dagars krig knäcker även den starka ibland.
Men det känns så skönt att ni finns här ❤️
myssockan
@supportivechaos Jo det där tvivlet på sig själv handlar väl också om ett grundläggande behov av att världen ska vara sammanhängande och begriplig. Eftersom partnern har en helt annan verklighet, blir det ju kaos när man är nära honom och inget stämmer med resten av världen eller sig själv. Och då för att få en psykologisk lättnad, tänker man att han kanske har rätt. För då blir världen begriplig igen.
Det är som barn som lever med destruktiva föräldrar, och tar på sig skulden själva - för då blir världen begriplig och föräldrarna är fortfarande goda (tyvärr blir man själv den felande, men det känns bättre än att hela världen är otrygg).
Jag har inte gått i någon Al-Anon grupp. Den där partnern drack inte och hade inga missbruksproblem alls.
Precis som @stark2025 skriver är det svårt att hitta grupper för stöd efter destruktiva relationer. Jag har gått privat terapi, men det är ju dyrt. Jag hade en studiekamrat på uni som varit i en liknande relation och pratade en del med henne. Såfort jag mötte någon som hade såna erfarenheter pratade jag med den. Sen har jag använt skrivandet mycket för att bearbeta. Men jag känner egentligen fortfarande behov av att gå i någon slags grupp och möta andra och prata om det här, trots att många år gått. Det gör något med en som människa. Jag är rädd i relationer, för jag vet hur tvärt allt kan vända och hur sjuka vissa kan vara. Samtidigt vill man kunna älska igen. Nu lever jag med en som är alkoholberoende. Känner mig så trött ibland...
Men fint att kunna skriva här och känna gemenskap och stöd ❤️
Tråd: Varför kan jag inte stå emot? av Pragmatiker
Carina V
Hej! Jag tycker du är oerhört modig som lyfter det här och jag följer dig gärna på din resa istället för att sänka dig. Känner igen mig i det du beskriver.
Tråd: Jag gör ett försök... av asdf1973
asdf1973
God morgon. Igår bokade vi in en middag på lördag med våra vänner. När vi träffats har det alltid varit mycket god dryck. Det ska drickas gott och fint, med fördrinkar, olika viner till maträtterna och några olika avec. Så nu står jag inför det faktum att jag måste berätta för dem att jag har tagit en paus med alkoholen, och det gav mig ett riktigt ångestpåslag igår. Min dåliga självkänsla gjorde sitt bästa för att övertyga mig om att jag ändå bör dricka för att vara en del av gruppen. Jag pratade med min fru och hon förstår och vet att jag inte ska dricka när de kommer så då började det kännas mycket bättre.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt, annat än att jag har insett att det kommer att vara en kamp att hålla mig från alkoholen. Jag kände mig så stark i avhållsamheten men så från ingenstans kommer en trigger och en svacka som jag inte skulle klarat själv. Olika triggers och mina personliga svagheter kommer att behöva bekämpas under en lång tid.
Tacksam för att detta forum finns. Det ger mig styrka.
fooliehutten
@asdf1973, idag är det torsdag, sen kommer fredag… välj nykter dag idag nu. I morgon tar du hand om fredagen med ambitionen att vara nykter även den dagen. Först därefter är det lördag. Planera gärna för vad du ska säga då, men välj inte ångest för detta redan idag. Njut i stället av ”denna dagen ett liv” som nykter och skörda frukterna av att vakna obakis i morgon. Det här kirrar du🤗
Andrahalvlek
@asdf1973 Initialt kan det vara klokt att avstå från den typen av frestande aktiviteter. Man behöver bli trygg i sitt beslut först. Med tiden kommer du med lätthet att klara av det och veta precis vad du vill säga, men i början är det skakigt som sjutton.
De första gångerna är det viktigt att liksom genrepa inne i skallen innan. ”De kommer hit, de får varsin fördrink och jag tar en alkoholfri drink. Till maten bjuder jag på vin och dricker själv alkoholfri öl. Om de frågar eller om tillfället känns rätt så berättar jag att jag har bestämt mig för att ha en helt alkoholfri period, osv.” Bara som exempel.
Du berättar så mycket som du är bekväm, du har ingen redovisningsplikt. Om de är genuina vänner, och inte bara dryckeskompisar, så kommer de att förstå och respektera ditt beslut.
Du kommer märka att du har precis lika roligt utan alkohol. MEN då måste du kasta av dig offerkoftan. Det är inte synd om dig som inte kan dricka, livet kan innehålla så himla mycket andra trevligheter. Att sitta på en fest och tycka synd om sig själv, tänka att det är tråkigt osv, är ingen lösning. Det är att vara nykter på vita knogar, och det är svinsvårt att hålla.
Kram 🐘
asdf1973
@fooliehutten tack, precis så är det❤️ Back to basics, en dag i taget.
@Andrahalvlek det är en svår balans med att avstå eller delta. Jag skulle faktiskt vilja skjuta fram detta ett par månader. Men det har snackats om denna middag under en längre tid och jag vill heller inte påverka andras liv eller vår plats i vissa cirklar. Därför känns det som om jag måste ta vissa fighter lite tidigare än önskat. Fördelen är väl att om jag lyckas redan nu så blir det enklare sen. Genrepet kör jag om och om i huvet men det krockar lite med att ta dag för dag🤔. Jag har faktiskt kastat offerkoftan vid detta försök att bli alkoholfri, därför känns det för första gången som att jag kanske kan lyckas. Det är inte synd om mig, jag är priviligierad som har insett vad jag måste göra för att leva ett bra liv. Jag vill verkligen vara nykter och utforska det livet och de fördelar som det ger.
Tack för att ni stöttar och bryr er❤️
Thompa_68
@asdf1973 Du har fått så kloka svar och råd, jag har inte mycket att tillföra mer än att jag önskar dig all framgång. Jag hade en stor födelsedagsmiddag bara ett par veckor in i nykterheten, och då hade jag laddat med ett stort alkoholfritt utbud och även pratat med mig själv om att våga ha roligt utan alkohol. Dessutom körde vi lite aktiviteter, med en inledande boule och sedan musikquiz under middagen. På något sätt bidrog det till att minska suget efter att pimpla vin för att ha djupare konversationer, det kom av sig själv ändå på ett lekfullt sätt. Jag höll ett litet tal där jag till och med funderade på att berätta att jag nu siktade på att inte dricka alkohol på obegränsad tid, men det var jag inte riktigt mogen för. Dock gav bara tanken på det ännu lite mer styrka till att hålla mig nykter under hela kalaset.
Det var en fantastisk känsla att vakna utan baksmälla, ångest och minnesluckor. Det är också något att peppa sig med inför utmaningar.
Bubbelmorsan
@asdf1973. Kör penicillin-tricket😀. Kom bara på vad du äter penicillin för bara 😅
Andrahalvlek
@Bubbelmorsan Funkar också svinbra! Vita lögner är helt okej i nykterhetens kamp!
Kram 🐘
Carisie
@Bubbelmorsan @asdf1973 Flagyl har antabuseffekt och får ABSOLUT inte tas med alkohol.
https://fass.se/product/19800829000094/pl
Läs under avsnittet mat och dryck. Med vänlig hälsning,
Er sjuksköterska i cyberrymden
Tråd: Denna gång är det på riktigt! av Thompa_68
Thompa_68
En lite seg arbetsdag börjar nu lida mot sitt slut. Jag är inte alls motiverad till veckans andra styrkepass, men just därför kommer jag att köra det, har inga ursäkter och det är väl bra för karaktären att genomföra något positivt som man inte alls är laddad för. Det tar mig faktiskt bara dryga 20 minuter med uppvärmning och sedan kanske jag unnar mig en stund i bastun för att bara vara och reflektera lite.
Skönt att vakna utan baksmälla och ångest efter julbordet igår, det gick bra även om det var lite stelt i början. Jag hamnade vid inte alltför pratsamma bordsgrannar, men vi fick igång en trevlig konversation till slut. Det är väldigt skönt att komma ihåg vad jag pratat om, särskilt med människor jag inte ser så ofta.
Ikväll har jag en lite romantisk dejt inplanerad med hustrun, det ser jag fram mot. Har kylen laddad med diverse goda alkoholfria drycker, det fungerar bra för mig. Har inget sug som gör sig påmint idag, men garden är förstås uppe som alltid. En dag i taget.
Bubbelmorsan
@Thompa_68. Strongt att gå och träna även om motivationen tryter. Är dom att vara alkoholfri, man ångrar inte ett träningspass. Jobbigast är ju att åka till gymmet, sedan går det ju av sig själv😀💪.
Mysigt med dejtnight. Njut av kvällen och varandra ❤️.
Thompa_68
@Bubbelmorsan Tack snälla, yes, kändes riktigt bra och extra gott efteråt! Har gymmet i princip på armslängds avstånd från skrivbordet så inga ursäkter, men ändå kan det vara svårt med motivationen. Nu finns den dock. Det var en riktigt fin kväll också, somnade gott men vaknade sedan vid halvfyra och kunde inte somna om på ett par timmar, själva tusan också... Nåväl, kroppen känns ändå ok så här på morgonen, att ha varit utan alkohol ett tag har uppenbart stärkt den. Onwards and upwards, jag önskar dig en synnerligen bra dag!
Tråd: Nu SKA jag trappa ner - start 27 oktober av Hanna0425
Hanna0425
Idag klarade jag en milstolpe - firande på jobbet med massor av vin och annat. Och jag drack alkoholfritt hela kvällen. Ett stort steg för mig :).
Thompa_68
@Hanna0425 Heja dig, så bra gjort, ge dig själv en ordentlig klapp på axeln! Det är segrar som dessa vi ska samla, motgångar och bakslag är inget att fundera så mycket över om man bara kommer tillbaka och gör nya försök.
Tråd: Varför blir jag den onda? av funderarmest
has
@funderarmest vet inte vad man ska säga…? Det är ju helt galet!
Har du kontakt med kvinnojouren? Om inte så vänd dig dit - de kan ha råd om var du kan vända dig, och framförallt hjälpa dig att inte tappa förståndet (det har varit helt ovärdeligt för mig) och påminna dig om att du istället är den goda som försökt få till en förändring och nu tar ansvar för ert barns hälsa och välmående.
Du är ute ur relationen, men står i det som kallas eftervåld. Tyvärr verkar det brista i kompetens runt det.
Som du får kämpa💔
Skickar styrkekram!
Tråd: Nu jäklar är det dags av Bubbelmorsan
Carisie
@Bubbelmorsan Hej 👋🏼 Hoppas du har en bättre dag idag 🙏🏼 Kom på att jag vill tipsa dig om "en beroendepodd" också som jag lyssnat på från avsnitt 1 ➡️ och det finns fler avsnitt som är "blessons" (blessing/lesson). Lyssna på avsnitt 68 med Markus Enochsson - verkligen många saker jag kunde ta med mig och applicera på mig själv och jobba vidare från. Jag tänker att oavsett substans så är tankar och beteende det samma.
🩵
Bubbelmorsan
@Carisie, hej👋. Tack för tips och hälsning. Stack iväg på träning efter jobbet idag och det var såååå jobbigt. Kände mig yr efteråt och har nu sprängande huvudvärk. Kan vara sjukdom på G. Kanske därför jag inte är på topp?
Hur som nykter idag och ska så förbli hela november, det är bestämt sedan tidigare😀. Hur mår du!
Carisie
@Bubbelmorsan Kanske sjukdom eller ibland är man ju bara inte på topp 🏔️. Drick mycket vatten och bota huvudvärken med Alvedon om det inte hjälper. Hur är blodtrycket?
Nyktert är ju hyfsat trevligt 🙏🏼 jag skulle egentligen bara kolla hur länge jag kunde låta bli att dricka... och jag har fortfarande låtit bli i sådär 17 månader. Tänkte egentligen att jag kunde ta ett glas bubbel vid superspeciella tillfällen men oavsett vad som firats så har inget varit tillräckligt för att ta ett glas. Nu känner jag ju tom att det är skönt att slippa dricka. Slippa allt som följer med i kölvattnet och att alltid vara 100% sann och vid mina sinnens fulla bruk 🙏🏼.
Efter två timmars sömn på jobbet i natt är jag lite av ett vrak! Det blir tidig sömn för mig ikväll.
🩵
Bubbelmorsan
@Carisie. Hoppas du sovit gott! Fick bli en tidig kväll för mig med. Mitt blodtryck är prima, har väldigt lågt blodtryck.
Häftigt att höra om din historia, samma här, jag kör på och så får jag se hur jag gör. Hoppas hamna i att jag tycker det blir skönt att slippa dricka. Jag hamnade aldrig i att mitt drickande skapade några större problem där jag gjort bort mig eller så, eller dåligt mående, ångest etc men de mängder jag drack hade på sikt fått in mig i fördärvet helt klart.
Hoppas du får en fin dag. Jag har precis druckit mitt morgonkaffe och lovat mig själv att idag blir det nyktert. 🩵
Carisie
@Bubbelmorsan God morgon. Är det bättre idag? Jag har precis vaknat och är lite seg men nu ska här upp och "carpas" 😂
Jag hade en förhållandevis kort och intensiv karriär som blivande alkoholist och någon beskrev min resa som att jag stått på stupets kant och tittat ner i avgrunden för att vända mig om och gå. Jag har typ haft noll sug sedan jag tog tag i drickandet i feb 2024. "En beroendepodd" och AH har varit mina bästa kompisar sedan dess.
🩵
Thompa_68
Vill bara flika in att det är ett nöje att ta del av denna tråd, ni inspirerar och ger upphov till leenden och skratt med era betraktelser och reflektioner i stort som smått! Tack för allt ni delar med er!
Tråd: 50 dagar innan av Högmo
Högmo
Tack så mycket. Jag har också haft ångest i stora delar av mitt liv. Redan som barn. Klarade inte av att gå och handla själv på Konsum, när jag var liten grabb. Har ingen aning om hur jag fick det. Samma känsla kan komma idag också. Men nu springer jag inte hem längre Var tvungen att träffa någon idag. (Skriva ut papper) Han frågade mig. Hur mår du egentligen? Han tyckte tydligen jag surrade för mycket osammanhängande.
Sover man inte bra så blir det kanske så?Gjort några måsten idag Vissa är kvar. Men har kommit en bit på väg
Det får mig att må bättre I morgon tror jag är en viktig dag för mig. Går det bra så tror jag mycket av stressen kommer att försvinna. Om inte så får jag lösa det på bästa möjliga vis
asdf1973
@Högmo hoppas att din viktiga dag blir bra och att du fixar det du hoppas på🤗.
Tråd: Dags igen av Rule74
Rule74
Tack alla för pepp och omtanke! Idag mår jag skit, men är nykter. Jag ska fortsätta på den nyktra vägen - vill verkligen det och känner att jag kommer att klara det, som så många gånger förr. Men denna gången känner jag skillnad på motivationen, att jag verkligen ska försöka bli nykter för all framtid. Aldrig ta det första glaset! Jag vill liksom du @Bubbelmorsan ta hand om mig och se pigg och fräsch ut. Det gör jag inte idag kan jag säga. Gulaktiga dimmiga ögon, plufsig i ansiktet och orkeslös. Fy f...n för alkohol! Allt den gör är att förstöra både utvändigt och invändigt. Ångest och illamående. Längtar tills imorgon då detta skit har släppt. Längtar.
Bubbelmorsan
@Rule74, heja heja dig 👏🩷. Det här ganska snabbt att se förändring i hyn. Unna dig en lyxig nattkräm. Det är så mysigt att smörja in sig på kvällen och ge dig själv beröm för en nykter dag
Bubbelmorsan
@Rule74. En nattkräm tjänar man snabbt in efter några dagars nykterhet 👍😍
Carisie
@Bubbelmorsan Så sant! Älskar Clarins nattkräm. Bonus: man får alltid välja tre varuprover när man beställer på Clarins webbsida och de flesta av deras krämer finns som refill. Blir man medlem har man alltid ett "medlemspris" också! 🩵
Rule74
Tack för tips! Dag två på min nya resa, och har sovit skit inatt med svettningar, hjärtklappning och lite ont i magen. Det som var så skönt att slippa...Men trots dålig sömn och jobbångest (saker har hopat sig, så nu snurrar det i huvudet med allt som åsidosatts till förmån för fylla) så känner jag denna morgon mig mycket bättre till mods. Så lycklig över att möta dagen nykter och få något vettigt gjort. Kram alla! ❤️
asdf1973
@Rule74 Tuffa känslor men jag blir väldigt glad att du känner dig bättre till mods. Kämpa på
Tråd: 13 dagar av Nykter2025
Nykter2025
Tillbaka efter återfall och total urspårning. Behöver ta hjälp av proffs. Hur kan jag få recept på antabus, behöver gå till VC imorgon och be om adekvat hjälp
Lonely Man
@Nykter2025
Hej o välkommen igen.
Du kan få recept från läkaren vid VC.
Är bara att kämpa på och ge inte upp.
De flesta får återfall och försöker igen tills det går.
Kämpade själv med många återfall tills det vände. Försökte ALLT AA, Länkarna och online grupper. Rekommenderar klipp på YouTube om det här.
Ha de bra
Rule74
Välkommen tillbaka! Vi är många som fallit, men rest oss igen - och till slut står man stadigt. Det är i alla fall min förhoppning. Själv föll jag igen efter 2,5 månads nykterhet då jag mådde toppen. Nu är jag på dag två igen. Denna gång siktar jag högre. Ha en bra dag och lycka till på VC!
Tråd: Tillsvidare 2.0 av Ny dag
Varafrisk
@Ny dag Hur mår du? Kan du inte skriva en rad, nu var det länge sedan igen.
Vi finns här!
Kramar 🥰
Tråd: Promillebikt av Flarran
Flarran
Tänk så konstig och knäpp man tycks ha blivit. Kunde inte koppla av och komma till ro, så plockade upp en liten sångbok från 1942 och från min fars boksamling. Satt alltså spontant och bläddrade i Svenska Frälsningsarméns sångbok, tänka sig Hade det varit för inte så värst längesedan. Så hade jag väl sannolikt istället tagit fram nån ölburk eller flaska vin och och kört igång utan tanke så som man väl gjorde för det mesta, för bara lite drygt ett par år sedan.
Kom att tänka på min gamla faster som ju var frälsningssoldat, tänk så ihärdigt hon bad för min själs frälsning. Jag höll väl mest god min när hon ringde ibland, hade ju min barnatro och kände mig väl skapligt nöjd med det. Tänkte väl innerst inne mest på talesättet: Stor och stark får gå på folkets park, liten och klen får gå till Frälsningsarmén...
Så det kan bli alltså, men nån vända till Frälsningsarmén lär det väl inte bli på ett tag än, för då kanske man går och bli tok-religiös. Sittandes bland en salig blandning av folk och ylandes Halleluja och såna där underligheter. Men psalmen: Det givs en tid för andra tider. Den texten talade ju till mig på nåt märkligt sätt. Som musikalisk allätare i stort sett om lyriken inte är för knepig, så googlade jag av rutin på psalmen ifråga, för att se vem som skrev den...
AI-översikt
"Det givs en tid för andra tider" är en psalm med text av Lina Sandell-Berg från 1857. Den finns i boken Psalmer och Sånger som psalm nummer 581 och är en gemensam sång som passar för gudstjänster. Samma text, men med en liten variation i orden ("Det givs en tid för alla tider"), finns i Wikisource.
Psalm: Det givs en tid för andra tider
Text: Lina Sandell-Berg (1857)
Kategori: Gemensam sång, Gudstjänst
I boken Psalmer och Sånger: Nummer 581
AI-läge
Psalmen med textraden "Det gives en tid för andra tider" är en välkänd psalm, vars titel oftast anges som "Det givs en tid för andra tider".
Här är information om psalmen:
Textförfattare: Texten skrevs av Lina Sandell (Lina Sandell-Berg) år 1857.
Musik: Melodin hämtades ur koralboken Sions Nya Sånger från 1873.
Psalmböcker:
Den finns publicerad i psalmboken Psalmer och Sånger (PoS) från 1987, där den har nummer 577.
I en annan källa anges den ha nummer 581 i Psalmer och Sånger, under rubriken "Att leva av tro - Kallelse".
Tema: Psalmen handlar om att leva av tro och kallelse, och dess budskap uppmanar lyssnaren att betänka vad som hör till ens frid innan "sökningstiden" är till ända.
Texten (första versen) börjar:
Det gifs en tid för andra tider,
Som kallas må din sökningstid;
Men innan den till änden skrider,
Betänk, hvad som tillhör din frid!
-
Där ser man, tänk att ord från så lång tid tillbaka kan kännas så pass relevanta än idag. Sitter nu och stärker mig med starkvara i form av i mikron uppvärmt kokkaffe och festar på några pepparkakor. Detta så jag förhoppningsvis orkar gå och lägga mig för en stunds vila och eventuellt en träff med gamle John Blund och hans paraply samt sömnpulver...
Ha det gott!
Rule74
Fin och tankvärd psalm. Tack för den! Just orden "Betänk, hvad som tillhör din frid!" känns som dagens mantra för mig att tänka på. Önskar dig en bra dag!
Tråd: Min värderade riktning av vår2022
Carisie
@vår2022 Halloj 👋🏼 Är storstaden god mot dig? Det kanske finns en Ramlösa eller två i minibaren? Alltså jag skrev världens längsta (nåja) inlägg medan jag väntade på att mitt försenade tåg skulle gå som av oklar anledning försvann när jag skulle posta det - och då fick det vara men det handlade om de andra konferensdeltagarnas missnöje med att 1) mingeldrinken var alkoholfri. Usch och fy och gud så snålt och såhär har det aldrig varit tidigare år osv osv. Jag måste ge dem att drinken inte var god men det var ju inte det samtalen handlade om 😂. Kontenta: man måste serveras alkohol på konferens.
2) Man blev inte bjuden på vin/öl till maten som alla tidigare år. I år fick man KÖPA det man ville dricka själv till maten - SKANDAL!!!! Förvisso kan jag tycka att det var oerhört snålt att det fanns ett rött och ett vitt (billiga) vin att välja på och att det var dyrare än en trappa ner där de hade en rätt gedigen och i mina (gamla) ögon trevlig vinlista. Men det var ju inte det samtalen handlade om 😂. Kontenta: man måste bli bjuden på alkohol på konferens.
Jo. Fullt upp kan man ju säga. Dessutom var natten ett rent helvete på jobbet. Många tragiska händelser ledde till hårt arbete och två timmars sömn 😴. Var kräktrött och vaknade inte förrän 9.45 för att pallra mig hem. Det kanske var bra iofs eftersom jag på så vis slapp rusningstrafiken - jag är inte särskilt sugen på interaktioner med människor när jag haft såna nätter. Nu har jag tvättat två maskiner och tagit en lång dusch och tänker sova med inpackning i håret så jag kan ta hand om burret imorgon när jag är ledig! Har en kotlettrad på lågtemp i ugnen som är kryddad med kryddor jag fått av en vän som skördat dem på sina föräldrars mark i Indien 🇮🇳. Spännande. Till det blir det en ljummen sallad på ruccola, fetaost och kokt rödbeta . Plus en TIDIG kväll! Hoppas din konferens är givande och tack för komplimangerna och hur du ser på min föreläsning. Ska kanske passa på att fråga om jag ser ut som Eva Röse då 😂.
Vi hörs! Stor kram ❤️
vår2022
@Carisie Det var som varit lite extra roligt idag var att jag innan jag åkte iväg på konferens hade jag möte med min chef och fick både en bra löneförhöjning och så himla fint omdöme om mig som person och medarbetare😁. Ligger i en kingsize säng på hotellet och har tagit ett varmt skönt bad efter julbord och massor av sött. Skönt trött och ska snart släcka lampan. Storstaden är verkligen snäll mot mig och jag har en fantastisk utsikt mot vattnet. Planerar att ta en löptur längs vattnet imorgon bitti, men det är ju rätt mörkt då, så kanske det blir längs vägen där det finns ljus. Skulle vara en bra start på dagen och därefter dusch och frukost. Det blir en lång dag imorgon. Det har även varit fler stora sällskap här och jävla vilket liv, skålande och skrålande! Troligen har de blivit bjudna på alkohol och dessutom gratis! De är nog inte på någon löptur imorgon bitti😂.
Jag var hos frissan i måndags och satte slingor och klippte mig. Köpte även lite produkter och notan hamnade på 3700 kr! Men nu var det 4 månader sedan sist så slår man ut det så blir det inte så farligt. Men jag är nöjd och det var skönt att få lite lyster igen. Ja, det är frågan om du ser ut som Eva Röse? Jag har lite av den bilden då du berättat att ditt hår är likt hennes😁. Jag tänker mig att du är energisk, mån om ditt yttre, snygg och med många järn i elden. Har också en bild av en annan person jag känner som är sjuksköterska, hon är energisk och kallas för duracellkanin😂. Hon är trevlig, charmig, kvick, kunnig och avdelningschef.
Ha en skön ledig dag imorgon! Kram❤️
Andrahalvlek
@vår2022 Men så kul att ditt nyktra klokare jag belönas i form av fina ord och rejäl löneförhöjning! Grattis till det! Inte bara vi på forumet som uppskattar ditt kloka, empatiska, pedagogiska och hjälpsamma sätt. Även din chef och jobbkompisar gör det! Jag hoppas på snarlik bekräftelse till våren, min chef har hintat om det.
Kram 🐘
Carisie
@vår2022 God morgon 🙏🏼 Men så härligt!!!! Grattis!!! Inte för att jag är ett dugg förvånad eftersom jag ser dig som en fantastisk människa. Du är lyhörd, empatisk och verkar ha god självkännedom vilket leder till människokännedom. Jätteroligt!!! ☺️
Kanske kom det väl till pass med löneförhöjning nu efter frissan 😉. Jag känner som du! Notan är dyr men det är värt det för att man blir fin och det håller länge. Jo, folk säger att jag är lik henne fast snyggare (förlåt Eva) 😅😂😅😂😅😂 Kanske en tjock version av Eva i alla fall innan jag blivit av med alla de här kilona som jag tappat (och inte vill ha tillbaka tack) sedan jag slutat dricka. Sniffar på - 35 kg nu 😇 snart i mål 💪🏼. Jag känner att genom att tappa alkoholen har jag sakta men säkert tagit mig tillbaka till den personen jag är. Mycket tack vare dig kära vårfru 🧚🏻. Du har hjälpt till att väcka personen som sov inom mig.
Hoppas du fick en fin löptur - mötte du skrålarna och skålarna? 😂 Njut av storstadsglitter och konferens nu så hörs vi. Stor kram ❤️