Tråd: Barn med en missbrukare som vägrar hjälp av supportivechaos
supportivechaos
Jag behöver råd och hjälp från personer i liknande situation, eller som själva är medberoende, eller tvärtom missbrukare som kan se detta klart ...
Jag är en kvinna på 30+ som lever med en man som har problem med alkohol. Vi har ett barn tillsammans (2 år). Min partner blir som en helt annan person vid alkoholintag och konflikter.
Exempel på beteenden:
- 1/10 gånger dricker han tills han tappar kontroll och försvinner i dygn. Han är alltså ingen missbrukare som dricker "ofta", men tillräckligt ofta.
- Vid större alkoholintag blir han personlighetsförändrad, kan vara elak. Dagen efter minnesluckor.
- När jag var gravid och senare fick havandeskapsförgiftning och blev inlagd var han hemma och drack istället för att vara med mig. Detta ett par dygn innan vårt barn föddes.
- Han vaknade upp på häktet när vårt barn var 5 månader. Detta efter en fest han gick på, jag var under tiden hemma med vårt barn.
- Han har ljugit om att jag “varit däckad med barnet” (legat med armen över vårt barn) och pratat om “bildbevis”. Detta efter konflikt då jag har uttryckt sorg och besvikelse över hans drickande.
- Han klarar ingen kritik: vrider på allt, hånar, härmar mig, snurrar till samtalet tills jag tappar fotfästet.
- Han säger saker som: “Jag kanske blir lite för full någon gång ibland men det är inte så farligt.” När jag nu, efter att ha sagt att jag inte kan leva med honom längre och att jag inte förstår hur han ska klara framtiden utan att söka hjälp. Han förminskar alltså alla gånger han blivit så full, råkat illa ut, betett sig illa.
- Han växlar mellan total tystnad, ilska, och att låtsas som ingenting.
Vad jag har gjort:
Jag har burit honom i flera år.
Jag har försökt stötta, peppa, läsa på, prata, vara lugn, anpassa mig, skydda barnets trygghet.
Jag har uppmanat honom att söka professionell hjälp och gå till AA.
Han säger att han absolut inte behöver hjälp, att det “bara drabbar honom”, och att han “redan testat sånt”.
Hur det påverkar mig:
- Jag är så medberoende att jag börjar tvivla på min egen verklighet.
- Jag har PTSD som triggas av hans beteenden.
- Jag får skuldkänslor av helt normala saker.
- Jag pendlar mellan att minnas allt fint och att inse hur sjukt mycket som är fel.
Nu:
Vi har pratat om att flytta isär.
Han visar inga känslor alls inför separationen.
Pratar om dejting, bilköp, praktiska detaljer - men inte ett ord om drickandet, om ansvaret, eller om oss.
Det är som att sex års relation bara är bortblåst. Han visar inte ens någon form av sorg.
Min fråga:
Jag vet att jag måste lämna.
Men jag är så känslomässigt nedsliten att jag börjar tvivla.
Hur kommer man ur ett sånt här grepp?
Hur hanterar man skulden och förvirringen?
Hur gör man praktiskt med barn och boende när man är mitt i kaoset?
Och för er som själva varit i missbruk eller gått igenom behandling:
Hur såg ni på era relationer innan ni sökte hjälp?
Vad hade någon behövt säga eller göra för att ni skulle inse allvaret?
Är det vanligt att man förnekar allt och förminskar problemen så här?
Alla råd uppskattas.
Tråd: Jag måste bli alkoholfri av Hagman
Hagman
Jag äter bloförtunnande. Jag dricker alkohol. Vet ej när det kommer att bli för mycket. Det händer att jag ramlar. Det är farligt om jag börjar blöda och inte tar mig upp eller somna så kan det bli farligt för mig. Jag ramlar inte varje gång vet dock inte när det kommer att hända.
Hagman
Rent fysiskt är det inte svårt att vara utan alkohol. Psykologist är det svårare. Är uppväxt med en familj där man drack varje fredag och lördag och när man gick på fest drack man. Även jag. Det tycker jag är svårast.
Bubbelmorsan
@Hagman, välkommen hit! Här är du bland vänner som förstår och vill hjälpa.
Jag ser att du varit med tidigare i forumet och nu hittat tillbaka. Bra, nu är du på gång!
Första steget är att be om hjälp och sedan bestämma sig att göra detta. In och skriv här varje dag, läs andra trådar och börja. Tänk inte så långt framåt utan gör. En dag i taget. D-u behöver inte tänka på hur det blir nästa helg, du tänker på att vara nykter idag och sedan imorgon ska du vara nykter den dagen också. när några dagar passerat så tänker du klarare och friskare tankar. I alkoholdimman tänker du bara på nästa glas. Ge dig fan på att klara några dagar till en början, det kan du!! Heja heja!
fooliehutten
@Hagman, välkommen hit. Läs trådarna i forumet och skriv inlägg. Välj hälsan din och skrota alkoholen. Ta dag för dag som nykter och bekymra dig inte om mer än så. Det blir bättre dag för dag. Styrkekram åt dig i din kamp🤗
Tråd: Dåligt samvete som anhörig av Zyrgon
Zyrgon
Hej.
Jag är helt ny i detta forum men jag känner att jag behöver råd och stöd kring situationen med min pappa.
Min pappa har alltid varit glad i alkohol men de senaste tio åren har det bara blivit värre och värre.
Min relation till min pappa har varit lite upp och ner. Jag har aldrig kunna lita på honom och som ung kände jag mig otrygg när jag var hos honom (min föräldrar skilda sedan jag var 6 år). Han är omgift med en fantastisk kvinna som varit min trygghet när jag var liten och de är fortfarande ihop än idag.
Min pappa har alltid varit bra på att ta till”dåligt samvete-kortet” och i unga år tyckte jag det var riktigt jobbigt. Han har också psykiskt tryckt ner både mig och min styvmor med kommentarer. Han vet alltid bäst, han skall alltid bestämma, han skall alltid vara i centrum. Jag fick alltid höra att jag var otillräcklig och äcklig. Trots det så jag inget utan bara accepterade.
För 10 år sedan fick min pappa genomgå en hjärtoperation med ballongsprängning. Det tog mycket hårt på honom och han började tycka ännu mer synd om sig. Trots att han idag äter 12 olika mediciner dricker han också alkohol dagligen. Han har också den fula ovanan att ringa på fyllan.
Själv går jag igenom en tuff behandling med cellgifter mot blodcancer. Jag trodde han skulle bry sig men han säger bara att jag ska sluta klaga. När jag fick höra det från honom brann det för mig. Jag ställde ultimatum och sa att han måste ta tag i sina problem för jag har inte ork eller energi över till honom. Direkt kommer ”dåligt samvete-kortet” fram. Det är ingen som bryr sig om honom och han är hjärtsjuk.
Idag ringde han igen. Min styvmor förvarande att han var irriterad för att jag inte sagt något om jul ännu. Så när jag svarade fick jag allt höra att jag var egoistisk som inte kunde bestämma mig för hur jag ville göra på jul och han krävde att jag skulle vara hos honom. ”Det kunde ju vara min sista jul”. Jag slängde på luren och har spärrat hans nummer.
Trots att han beter sig så illa kan jag ändå inte låta bli att få dåligt samvete över att jag inte svarar eller bryr mig. Jag känner en enorm skuld trots att jag vet att jag inte borde.
Är det okej att bryta kontakten med sin far och tänka på sin egna hälsa?
PS. Min behandling är tuff men går riktigt bra så jag räknar med att få uppleva många jular framöver.
Majo84
@Zyrgon
Jag känner igen mycket här med min mamma. Hon tar gärna på sig offerkoftan och tar fram dålig samvete-snacket. Det spelar ingen roll vad jag säger eller vad jag gör, för hon har bestämt sig för att jag inte bryr mig. Jag nådde en punkt nu nyligen där jag inte orkade mer. Och sa upp kontakten. Hennes liv är hennes ansvar, inte mitt. Precis som din fars liv inte är ditt ansvar. Man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Du gjorde helt rätt. Fokusera på dig själv nu. 🌻
Åsa M
Din egen hälsa är viktigast! Du gör helt rätt. De senaste två åren har jag fått två allvarliga, akuta sjukdomar och det har vänt upp och ner på min världsbild. Andra kanske inte bryr sig om det, för de förstår inte hur det påverkar en. Men jag vet, och jag skulle aldrig riskera hälsan - fysiskt eller psykiskt - för något.
Kämpa! ❤️✊🏻
Tråd: Jag mår så dåligt av det här av Hoppfulla
Hoppfulla
Jag vet inte vad jag ska göra. Min man har efter ett ultimatum från mig haft ett uppehåll med alkohol ett par månader nu. Men hela hans värld har rasat. Han tycker livet är meningslöst. Han går runt och ser ut som om han har förlorat allt. Han vill gå tillbaka och dricka ”lagom”. Det har vi redan provat många gånger redan och det funkar inte! Men han vill inte inse det. Han är olycklig, jag är olycklig. Jag är olycklig när han dricker men är inte lycklig nu när han inte dricker. Vad är skillnaden? Jag orkar snart inte. Det här är inte heller något liv. Jag har bett honom söka hjälp men han tycker inte att det behövs. Vad gör jag? Jag försöker hålla ihop för barnen men har lust att bara skrika. Drick din jävla dricka om du mår bättre av det för jag mår inte bra oavsett!
Rike
Låter så tufft.
Men måste säga att tänk på dig själv! Det bästa för barnen är inte alltid att man håller ihop. De behöver en trygg miljö och en glad mamma ♥️
Thompa_68
@Hoppfulla Jag lider med dig och känner tyvärr igen mig själv från tidigare i hur din man förefaller tänka. Har man inte gjort upp med sig själv att man inte kan dricka alkohol kontrollerat ser man bara negativt med att avstå alkohol. Det är full offerkofta på, man tycker synd om sig själv, anklagar omgivningen för att man måste må dåligt, ältar sin skit och sitter passivt och väntar på att någon ska ge en grönt ljus för att börja dricka igen. Mest troligt är ju att man ger sig själv grönt ljus för att få den där invanda och bekväma snuttefilten som känns så trygg. Att ens närmaste påverkas negativt struntar man i.
Om man inte kan slänga offerkoftan och fokusera på det positiva som nykterheten ger och de möjligheter i livet som den öppnar är det bara en tidsfråga innan man är tillbaka i destruktivt drickande. Jag förstår att du vill skrika ut din frustration, och kanske kan det väcka lite konstruktiva känslor och tankar i din man, men det är han och ingen annan som måste välja att ändra sin inställning och börja uppskatta vad han har istället för att fokusera på det han saknar.
Thompa_68
@Hoppfulla Jag måste också vara rak att säga att vad jag ser av dina inlägg och de trådar du startat så vet du redan svaret på din frågeställning, men har svårt att finna dig i det. Frustrationen i dig behöver få utlopp, och det är väldigt bra att du skriver av dig. Men du behöver också fatta ett beslut för din egen skull, baserat på vad du upplevt, sannolikheten till förbättring, risken att nuvarande läge fortsätter eller förvärras och vad konsekvensen av det då blir.
Hoppfulla
@Thompa_68 tack så mycket för ditt svar. Du verkar förstå vad jag skriver och även förstå vad min man håller på med. Jättebra skrivet!!! Jag känner mig lite starkare av det du skrev. Tack!
Tråd: Högtidsångest av oroligsomfan
oroligsomfan
Tanken på jul och nyår fyller mig mest med oro och ångest. Sorgliga scenarion trängs i mitt huvud, där min partner dricker sig redlös, skämmer ut både sig själv och mig, blir elak och slutligen får mig att gråta och gå sönder.
Mellan högtider och sociala sammankomster är min partner nykter, enligt överenskommelse. Han är okej med det och har viss insikt i att han inte kan hantera alkohol, speciellt starksprit.
Men när det vankas fest är det som om all rim och reson försvinner. Han blir som en annan människa - destruktiv, egoistisk, argsint, elak. Allt blir kaos och förstört.
Så ja, jag är orolig och har ångest inför årets jul och nyår. Vet inte riktigt var jag ska vända mig, så skapade detta konto i hopp om att finna någon form av stöd.
Rike
Men du ♥️
Många av oss delar erfarenheten. En fråga är - kan ni vara på olika håll?
Måste ni gå på samma fester osv - tänker att extrema situationer kräver extraordinära lösningar.
Jag tycker inte att du ska utsätta dig för detta, han får höra av sig när han nyktrar till - om du vill fortsätta relationen.
Skammen är hans, sen skäms man över att man lever med personen det är sant.
Min kastade mat på mig vid ett sådant tillfälle och rev sen ner en lampa o tjafsade med folk mm. Taxi hem o chauffören ville inte släppa oss utanför hemmet pga oro för mig.
Efter det utsatte jag mig inte för resor och fester ihop.
oroligsomfan
@Rike Tack för ditt svar. Det sorgliga är att jag har glidit ifrån mina vänner, mycket pga av att jag inte vågat prata om den här delen av mitt liv med dem. Så jag känner inte att jag har någon annan stans att ta vägen kring högtider, även om jag hade velat. Usch, inser nu hur tragiskt det låter.
Jag uppskattar att du delar med dig av din historia, och beklagar att din partner utsatt dig för det där. Får jag fråga hur din partner tog det när du beslutade att inte resa eller gå på fest ihop?
myssockan
@oroligsomfan Åh så svårt. Jag är också lite orolig för jul, som vi ska fira hos min familj (min sambo har ett problematiskt drickande).
Förstår att det kan vara svårt att ta upp så direkt. Men skulle du kunna föreslå i förväg hur du vill att jul ska vara när det gäller alkohol? Tex en helt alkoholfri julafton men andra dagar runt är okej att dricka (när du inte behöver vara där på samma sätt). Eller att ni dricker i samma takt, långsammare och varvat med alkoholfria drycker? (Om du nu dricker själv).
Jag går just nu anhörig stödet här på sidan. Det är en liten distans "kurs" på fyra veckor där man får tips, råd och frågor till sig själv.
Där tycker jag att det finns väldigt bra konkreta råd hur man kan kommunicera med den beroende. Om du kikar på den kanske du kan lägga upp en plan för ett samtal om alkohol på jul. Följer han sen inte vad ni kommit överens om när julafton väl är där, kan du med gott samvete gå någon annanstans ett tag om du kommer på nån sån plats (helst i förväg). Kanske finns det en fin kyrka som har öppet dit man kan gå för en julfika och få andrum? Musik att lyssna på? Om det är för svårt med vänner. Eller avskärma dig på annat vis i hemmet och bara låta honom hålla på med sitt elände. Eller ska ni fira borta hos andra?
Jag är också ny på forumet och tycker det är så bra! ❤️ Kram!
Rike
@oroligsomfan
Han valde alkoholfritt vid några tillfällen, tyckte att det var sorgligt övriga.
Jag valde i det även att inte skydda problematiken utan berättade lugnt för de närmaste, talade även med hans släktingar. Alla förstod.
I sitt nyktra friska jag är han en mycket klok man som väl förstod mitt val.
Rike
Ps om du vill öppna upp dig för omgivningen så vill jag berätta att jag ungefär sa så här:
X är en mycket bra man i sitt friska jag men inte i sitt missbruk. Dvs framhöll positivt den han var nykter, men var ärlig om det andra. Och att han inte var beredd att kämpa (ta behandling och medicin) för nykterhet, vilket måste komma från honom själv.
Ungefär 😊
Tråd: Den sista som trodde han skulle skriva här av a3519
Gåbert
@a3519 Välkommen hit och tack för att du delar. Intressant och svårt, som så många olika livsöden här. Jag tror att eftersom du uttrycker att du dricker för att döva stark ångest så bör du söka professionell hjälp, även om det finns ett program för självhjälp här.
Surkärring
@a3519 hej och välkommen.
Jag läser ditt inlägg och upplever det som att du bär på många tunga känslor, som går ett stort stycke bakåt i tiden.
Du skriver att alkohol blivit en dämpningskudde mellan dig och din sambo och jag tror då att alkoholen är ett symtom på något som kanske mer handlar om din relation, och under den, din egen självkänsla.
Det är inte lätt att lyfta frågor om detta och även om sidan här är full av medkännande och stöttande personer, tror jag liksom Gåbert att du skulle må bra också av professionell hjälp.
För mig funkar en dag i taget.
Vakna på morgonen, tänka att idag ska jag inte dricka. Sedan ta samma beslut imorgon. Och dagen efter det och så vidare.
Känslor kommer fram som varit bedövade av alkohol, men det är det som krävs, hur ska man kunna hitta och bearbeta sina sanna känslor och tankar om de göms under ett moln av alkohol?
Eftersom tankar och känslor kan vara svåra att bära, tror jag att hjälp utifrån är bra, för då får man lite perspektiv på saker.
Det finns flera tjänster som erbjuder kontakt via appar och jag har själv fått bra hjälp av en psykolog online.
Det var läskigt i början men hon gav ett otroligt fint och icke-dömande bemötande. Jag tror du skulle kunna våga.
Tråd: Nyss brutit med min mamma. av Majo84
Majo84
@Rike
Tack för tips. Ska läsa om det en dag. Håller på att fördjupa mig i narcissism just nu. Det är mycket där som stämmer allt för väl 😓 Men jag har mått mycket bättre sen jag bröt med henne, så även om det är sorgligt så känner jag samtidigt att det var rätt beslut
@Åsa M ❤️
Tråd: Från ytterlighet till måttfullhet av myssockan
myssockan
@Villmåbra79 Hej och vad fint att du skriver! Känns så bra att få sällskap❤️
Bra tips, jag ska starta alkoholprogrammet! Jag har gått tre veckor av anhörigstödet och tyckte det var väldigt bra.
Har bestämt mig nu för att börja från idag med en vit vecka, som kanske blir en månad.
Det mest utmanande för mig är när min sambo dricker och erbjuder mig, och även vissa sociala sammanhang då jag kan ha problem med oro och ångest.
Har varit och hälsat på min familj i stan och var då på en konsert. Innan konserten tog jag två glas cava i baren, och sen njöt jag av musiken utan att ta något mer. Jag hade en fanta med som jag drack. Jag var nästan förvånad över hur otroligt lagom och bra det intaget kändes! Inget dåligt mående, och bara lite avslappning och trevligt rus under kortare tid.
Den andra dagen blev det tre enheter, två hos pappa och en hos mamma.
Pappa dricker mycket så där blir man alltid bjuden på massor, men nu stannade vi inte så lång tid och det var bättre.
Såhär kan man ju leva...😄
Nu på väg hem till sambo igen, och planerar då att inte dricka alls. Vi ska prata om eventuell behandling som han tänker gå (eller vad hans plan ska bli). Tänker vara alkoholfri minst en vecka till att börja med, främst för egen skull men även för hans.
Hur går det för dig? Kram🥰
Tråd: Vuxet barn till missbrukande föräldrar, att komma ur medberoende. av Himmelellerhelvette
Majo84
@Himmelellerhelvette
Jag har precis brutit med min mamma. Min sedan länge överfulla bägare rann över för några månader sen och jag skällde ut henne efter noter samtidigt som tårarna sprutade. Men hon fattar inte att hon har sårat mig, och hon fattar inte varför jag inte vill ha kontakt. Så nu har jag verkligen förstått en gång för alla att man inte kan hjälpa någon som inte vill ha hjälp...
Tråd: Bryta med förälder av Tiffii
Majo84
@Tiffii det där känner jag väldigt väl igen. Lärde mig i ung ålder att det inte var någon idé att visa att man blev sårad eller arg för något, för då blev jag bara hånad/förlöjligad eller så fick jag dåligt samvete-snack. Så när jag hon gång på gång gar irriterat mig grön i vuxen ålder, har jag bara svalt det. Tills det till slut rann över, men även då var det ingen respons att få annat än dryga och likgiltiga svar.
Tråd: Tar alkoholen över hans liv?? av fruganirödahuset
sommar2023
Hejsan! Känner igen mig så väl i det du skriver. Har med haft det så i 20 år. Men i vårt äktenskap var det jag som nådde botten. Jag orkar inte mer. Vi började gå hos en psykoterapeut som var så bra. Å jag var helt öppen med min mans drickande å att jag orkar inte ha det så här. Med hans stöttning har min man nu sökt hjälp hos läkare. Han har lämnat Peth prov å ska göra det om ett par veckor igen. Å vi ska fortsätta gå till psykoterapeuten. Min man är anmäld till socialen för att han sökte hjälp så vi ska dit om nån vecka med.
Vi får se vad det slutar med vårt äktenskap i slutändan. Men just nu känns det fantastiskt att han sökt hjälp å att jag inte känner mig så ensam med våra problem
Åsa M
Mitt ex har supit i mer än 25 år och ingen och inget har nått fram till honom. Av det han har berättat förstår jag att alla runt omkring honom förr eller senare har valt att distansera sig från hans kaos, så gjorde även jag. Han har barn som har valt att bosätta sig så långt från honom som de kan. Jag vågar inte ens tänka på hur deras barndom har varit. Du frågar hur du ska få honom att förstå. Det är en fråga som är svår! Hur ser du att du själv jobbar med förståelsen av problemet? Om du inte kan ändra på honom eller få honom att ha sjukdomsinsikt, vad vill du göra då? Vilken framtid vill du ha för dig och dina barn? Att vänta på att en sjuk person fattar kloka beslut är en svår väg att ta, men du är frisk och kan fatta kloka beslut, om du du orkar det förstås. 🤗
Tråd: Nu jäklar är det dags av Bubbelmorsan
Villmåbra79
@Bubbelmorsan Jag läste ditt inlägg i morse och det väckte en del tankar hos mig när du beskrev de sociala aktiviteterna under december månad. Att just det, så ser det ut för väldigt många, med glöggmingel, julbord, julfester och släktträffar. Mitt liv är faktiskt rätt annorlunda! Dels för att vi (jag och min man) inte har någon släkt i denna delen av landet, dels är inflyttade och inte skaffat oss ”parvänner” och dels för att våra jobb inte är stora på AW och julbord. På mitt jobb t ex är det jullunch med bubbelvatten som gäller. Och då har jag gått och klurat idag på om jag hade haft allt det sociala drickandet, hade jag druckit hemma också? Skulle säga att 95% av mitt drickande är hemma förutom något enstaka midsommarfirande de senaste åren. I perioder känner jag att vi är ensamma, t ex julen är jättejobbig, och det kan nog ha bidragit till hemmadrickande. Vi är ju inte ensamma i ordets egentliga mening för vårt liv cirkulerar mycket kring några idrottsföreningar vilket såklart känns aktivt och vettigt. Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att jag började fundera lite på festdrickande och hemmadrickande.
Det låter som att det kommer att fortsätta gå enkelt och enligt plan för dig, trots sociala tillställningar, väldigt stabilt!
Helgen är inte vit men jag har hållit mig inom planerade glas. Nu blir det vitt söndag- torsdag, sedan blir det AW på fredag och mina kollegor är extremt lugna så det brukar inte bli mycket alls. På lördag ska jag träffa en kompis på en heldag och det kan bli ett par glas bubbel. Brukar inte dricka mer för jag ska åka tåg i en timme sedan och då mår man inte så bra. Sedan har jag faktiskt inte en enda social grej inplanerad kommande veckor.
Önskar dig en lugn och skön söndag och en bra start på veckan!
Bubbelmorsan
@Villmåbra79, visst är det bra att man får tankar och funderar över sin relation till A, när och hur och varför.
Jag kör på för att det känns bra, vill låta kroppen vila och se hur jag mår. Har varit väldigt sugen framför allt igår och stor trötthet idag. Är inte på topp men får vara så. Har börjat ladda inför jul med diverse inköp. Det känns mysigt.
Vill utmana mig på alla sociala julgrejer framåt men känns inte svårt då det är många med jobbet och glöggminglen är med dottern och då vill jag inte dricka alls. Jag saknar mer fredagsbubblet än det sociala utedrickandet faktiskt.
Om jag får vara nyfiken på dig🥰. Går det enligt plan hur du tänkt det? Du har ju varit med här i forumet ett tag. Är det skillnad nu mot tidigare?
För mig var det ju ögonblickets infall som gav min paus. Hittade forumet några dagar efter och det var ju en vecka jag tänkte vit och sedan dricka på helgen. Nu vet jag inte men kör kort horisont framåt och utvärderar. Jag är bra på att genomföra det jag bestämmer mig för normalt så november ut blir det absolut.
Kram och tack att du delar med dig om att du känner dig ensam ibland. Det gör jag med trots vänner och det bidrar till drickande ibland helt klart🩷
Tråd: Aaaahhhh... av Surkärring
Surkärring
Hmmm.
Var inne på systemet idag och pratade med dem.
De säljer "alkoholfri" öl och de säljer dryck med 0 promille..
Tydligen är "alkoholfri" ibland med alkohol upp till 0,5 promille, men står det 0,0 så ska det finte finnas någon alkohol i alls.
Där ser man, nu har jag lärt mig nåt nytt.
Vet dock inte om jag vågar lita på det.
Ska fråga en gång till bara för att.
Vågar liksom inte chansa..
Tråd: I dag börjar mitt nya liv! av Gåbert
Gåbert
Dag 22. Många hävdar att man ska ta en dag i taget, och jag har prövat den metoden denna månad, men jag vet inte om det är så bra för mig. Blir lite fixerad vid att räkna dagar, ungefär som pinnar till muck (dvs 30 november). Kanske skulle försöka att inte alls tänka på alkohol och bara leva. Eller så ska jag fortsätta och räkna till sista november och sedan ta ett beslut om att leva utan ett vanligt liv där alkoholen inte är något jag tänker på i vardagslivet, men som jag kanske tillåter mig om jag bjuds på vinprovning eller middag...
Bubbelmorsan
God morgon @Gåbert. Jag förstår hur du tänker kring räknandet och en dag i taget. Jag är själv novis med 37 dagar men kommer ihåg räknandet första tiden, att det kändes viktigt. Nu glömmer jag att fylla i dagarna i kalendern och tänker inte antal dagar längre. En dag i taget tror jag dock på, har läst en del här och böcker och det dagliga löftet är viktigt, att idag ska jag inte dricka. En dag i taget är mer ett mindset än ett räknande tänker jag. Så sluta räkna och fokusera på ditt löfte varje dag skulle jag säga.
Min oro är att när jag "muckar" så tänker man att nu är det klart, nu är jag botad. Att uppehållet bara är att sätt att lura sig själv att kunna fortsätta dricka efter uppehållet. Jag tänker mycket på det och tills jag inte vet så fortsätter jag, en dag i taget, ett löfte varje dag...
vår2022
@Gåbert Räknade också tidigare dagar till ”muck”, när jag skulle få dricka igen. Det slutade alltid med att jag återgick till gamla vanor eller till och med drack mer. Jag tänker precis som @Bubbelmorsan att en dag i taget är mer som ett mindset. Att man tar en sak i sänder, klarar av en sak i sänder, då blir det inte så stort i tankarna och mer överkomligt. Man kan stärka sig själv genom att ha klarat av dag för dag.
Det som är skillnaden för mig idag är att jag har hittat mitt förhållningssätt till hur jag vill leva mitt liv. Jag har förstått att muck inte är för mig för jag kan inte hantera alkohol på ett bra sätt, kan inte bara ta ett glas, vill alltid ha mer. Så jag tänker att om man ger det tid så kan man lättare komma underfund med vad man har för relation till alkohol, hur den ser ut, hur jag mår i den, vilken betydelse den har och hur den påverkar mig. Lite som att ta en paus i en dålig relation för att begrunda hur man mår i den och vilka steg man behöver ta för att må bra. Vad händer om man tex går tillbaka till sin relation, om man blir särbo eller tar sig ur relationen, vad skulle funka och få mig att må bra i det långa loppet?
Så att ta en dag i taget är en bra strategi och så det inte blir övermäktiga eller överilat beslut att ta. Ha en fin söndag!🌟
Tråd: Nu ska jag ta makten över mitt liv av Silvertärnan
Silvertärnan
Nu har snön kommit och vintern är här på allvar. Förra året var jag utarbetad och mådda dåligt den här tiden. Det var konflikter på jobbet, stressiga arbetsdagar och för att klara av den situationen drack jag mycket, ungefär 4 dagar i veckan med hög konsumtion. Sedan blev det jul och jag blev sjuk i influensa, men det hindrade mig inte från att dricka mig igen ledigheten. Det nya året inleddes med noll i energinivå. I år är det mycket annorlunda. Med snart, 25 november, 6 månaders nykterhet i bagaget så ser jag fram emot december med avslutning av år 2025, ett år då jag äntligen förstod att jag inte får ut något av alkohol. Att drickandet sätter krokben för mig att må bra. Att jag har kraft och förmåga att förändra mig själv om jag vågar testa ett liv utan att döva känslor och att livet är så mycket mer än den där fyllan. Jag är så glad att jag är på den här resan av förändring. År av fyllor, smussel och orkeslöshet känns mer och mer avlägset nu och det är såå skönt. Jag önskar er alla en fin lördag.
Andrahalvlek
@Silvertärnan Så fint att du mår så mycket bättre ❤️ Och så viktigt att minnas, komma ihåg vart man aldrig vill igen. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Så lätt kan det vara när man äntligen har bestämt sig inifrån och ut. Nu är det nog.
Kram 🐘
Silvertärnan
@Andrahalvlek ja, det är viktigt att förankra i sig själv att det bara är självbedrägeri att tro att det går bra att bara ta ett glas. Det är det inte. Ett glas, blir två, blir en flaska och ytterligare mer, tills allt är urdrucket. Och så börjar det om igen nästa dag, nästa helg och sedan flera dagar i vecka . Ikväll dricker jag min alkoholfria öl, äter en god middag och vilar upp mig efter en jobbig arbetsvecka. Och det är så mycket bättre än den där fyllan som är ett sånt kortlivat dövande och som inte ger ett skit i positiv riktning.
vår2022
@Silvertärnan Starkt och modigt av dig att kunna vända på ditt liv som du gjort i snart 6 månader!🥳. När man nått 6 månader har man kommit en lång bit på vägen och man får ett större perspektiv på hur det var då och hur det är nu. Att man liksom lever i ett helt annat och nytt liv med ett avstånd från det självdestruktiva beteendet som alkohol innebar. Tänk vilket härligt slut du får på året med jul och nyår och en fin start på 2026.
Bra jobbat! Var stolt över dig själv! Kram❤️
Tråd: Julen närmar sig av zalkin
zalkin
Gick på AW en stund igår, drack en pint av en supergod a-fri IPA och hade en fin stund med vänner gamla vänner dryckesbröder) på ett jättemysigt bryggeri, gammalt stamställe dit jag sällan,går idag. Och så vaknar man lördag morgon. Axlarna är nedsjunkna, oron borta och tankarna har återgått till normalt tempo.
Märkligt med livets skiftningar. Men idag blir en bra dag. Nu backar jag lite småsakta genom helgen. Hoppas ni alla får en fin helg💥
Thompa_68
@zalkin Det där lät för mig som en tuff utmaning, så starkt att du klarade den och hade en trevlig kväll! Det ger mig ännu mer inspiration och motivation. Gräsänkling idag, mycket tid över, finns vinflaskor hemma varav en öppnad sedan igår av hustrun. Tittade just på den som hastigast och tänkte bara hur skönt det är att inte känna reflexen att hälla upp det första glaset. Inte så mycket för allt elände det skulle leda till utan för att det är så väldigt skönt att vara nykter och lugn i sinnet, jag kan göra vad jag vill idag. Skulle jag dricka alkohol vore dagen ytterst begränsad.
Jag önskar dig en god helg också!
vår2022
@zalkin Att vakna upp nykter en lördag morgon med nedsjunkna axlar, oron är borta och där tankarna återgått till balans, det är en guldkant det!🌟. Livet skiftar verkligen i sinnesstämningar och när man kommer igenom motgångar och motstånd är en skön känsla. Och det positiva i det är att man tar med sig nya erfarenheter som lagras och som man kan använda vid nästa motgång.
Ha en fin söndag!🌟
Tråd: Nya Given.. av Lonely Man
Andrahalvlek
@Lonely Man Så fint du beskriver att vägen ofta inte är spikrak, att man verkligen inifrån och ut måste vilja sluta dricka. Först då funkar det. Då man fått nog, för gott. Thats it.
Kram 🐘
Thompa_68
@Lonely Man @Andrahalvlek Det är som ni skriver, vägen till ett bättre liv utan alkohol är inte rak, det krävs oftast flera försök, oavsett om man hållit på i mer än 20 år som jag, eller de senaste åren. Till slut infinner sig den där känslan av att man faktiskt är färdig med alkohol, den ger ingenting längre annat än elände. Hur det går till är ett mysterium, jag hade gärna fått den känslan väldigt mycket tidigare, men det är inget att gå och älta. Men alla försök jag gjort till att vara nykter, från vårdcentral till beroendemottagning, AA och mindfulness, har misslyckats fram till nu när jag har den där känslan. Nu är det självklart att se det positiva i nykterheten och inte vältra mig i missmod och att tycka synd om mig för att jag inte kan dricka alkohol. Jag ser möjligheter, samtidigt som jag håller garden uppe för jag vet att suget kommer då och då, men jag känner mig ännu så länge som Gandalf: "you shall not pass!" :-)
Men hur gör man för att komma fram till den där känslan av att man är klar med alkohol? Jag har varit på botten flera gånger utan att få den. Nu när jag hittade den hade jag förvisso haft ett riktigt dåligt återfall, men tillvaron hade inte rämnat.
Den påtagliga förändringen mot alla mina tidigare försök är som sagt att jag denna gång inte har offerkoftan på mig utan fokuserar på det positiva. Men det är ju väldigt mycket enklare att göra när man väl i själv och hjärta känner att alkohol är ett avslutat kapitel, även om man fortsätter ta en dag i taget.
Grymt bra jobbat av er, det är många som inte nått så långt som har stor nytta av er som inspirations- och motivationskällor!
Tråd: Andra halvlek har inletts av Andrahalvlek
Andrahalvlek
Igår och idag har jag känt skitsamma. Jag skiter i sockerstoppet, dagliga stegmålen, kosten och löprundor. Jag orkar inte. Så jag har ätit choklad, bullar och glass. Moffat i mig socker.
Jag vet vad det beror på, det är inte gratis att resa bort en helg. Anspänning innan, mycket intryck, sen jobba ikapp på jobbet. Inte ens två lediga dagar efteråt räckte till. När den korta jobbveckan var slut så var jag mer än slut.
Det var värt det, jag gör om det, och det är okej att vara helt slut och moffa socker några dagar. Sova, chilla, äta och njuta. Den här helgen blir det ingen matlagning, jag har matlådor i frysen. Inget hushållsarbete alls. Jag vägrar. (Bor ensam så ingen bryr sig.)
På måndag blir det back to basics igen. Och att det ändå bara fattas 500 steg till mitt dagliga stegmål 10.000 idag känns riktigt bra. Riktigt härlig långpromenad i snölandskap fick vi, plus en långrunda i gatljusets sken nu ikväll.
Nu badet, sen lite glass och bullar. Det är tusen gånger bättre än det rödvin jag belönade mig med back the days.
Kram 🐘
Thompa_68
@Andrahalvlek Jag har en likadan kväll, egentligen inget som tynger mig, men är gräsänkling med mycket tid för mig själv. Jag tänker att jag gjort det bra hittills och det är ok att belöna sig med lite godsaker när tankarna ändå snurrar i positiv riktning. Vinflaskorna står kvar utan att jag rör dem, jag känner mig så glad över att inte halvligga i fåtöljen och bälga i mig alkohol bara för ruset, utan en tanke på smak. Betydligt skönare med kaffe och alkoholfria drycker när sinnet är i hygglig balans. Men garden är uppe, en dag i taget, idag dricker jag ingen alkohol!
Andrahalvlek
@Thompa_68 Och det är okej. Skitsamma-dagar kommer och går. Socker är okej. Ibland. Är innerligt glad att vin-flashar inte kommer längre. Det var nog flera år sedan sist, och det krävde mycket värre känslor än jag känner nu.
Det finns många anledningar till att jag drack, att dränka starka känslor var en sådan. Skillnaden nu är att jag låter känslorna vara. De får sitta här i tv-soffan ihop med mig och hunden. Snart drar de.
Kram 🐘
Tråd: Ett ärligt försök! av Vinäger
Vinäger
@Carisie Åh, vad jobbigt! 🩷 Har ju själv gått igenom oron när min man haft cancer. Håller tummarna för att allt går bra för mamma. Hon kan i alla fall inte ha en bättre dotter. Kramar i massor 🩷
Vinäger
@Varafrisk Förstår att det måste finnas en fördel att många runt omkring en vet om vad man gått igenom. Du ÄR modig. 🩷 Får se om jag kommer att berätta så småningom. Det känns mindre läskigt för varje år som går.
Kram 🩷
Vinäger
@Jasmine Vad glad jag blir av att höra från just dig. 🩷 Jobbigt dock att läsa att du fortfarande har det tufft med alkoholen. Önskar av hela mitt hjärta att du snart kommer att fixa nykterheten. Friheten är värd allt, jag lovar. Men det vet du ju redan.
Be careful out there (om du minns)! 😉
Kram 🩷
Carisie
@Vinäger Hej 👋🏼 Det är klart det är jobbigt emellanåt men dina ord värmer- tack så hemskt mycket 🙏🏼❤️.
Tråd: Äntligen på rätt väg!! av miss lyckad
Andrahalvlek
@miss lyckad Grattis på din nyktra 10-årsdag och din 63 födelsedag! 🥳🥳🥳 Himla nice att kunna fira båda delar samtidigt. Förstår dock att firandet dämpas av din brors dödsfall, jag beklagar sorgen ❤️
Kram 🐘
vår2022
@miss lyckad Grattis till 10 år och till din födelsedag!🥳. Så himla sorgligt med din bror, jag beklagar sorgen❤️. ”Minns din bror genom att sträva efter den lycka, som din bror önskar att du skulle ha” så fint att bära med dig❤️. När min pappa gick bort fick jag fick höra av en person ”han lever vidare genom dig och dina barn”, det kändes tröstande och det bär jag med mig när jag sörjer honom.
Ha en fin dag med din tillresta familj från Norge, fint att ha dem nära i denna stund❤️