Senaste kommentarerna i forumet

Sluta dumförklara dig själv Louise! Du fattar visst! Men beroendet är så sjukt starkt.

Tänkvärt det du skriver, jag håller med dig om att så länge man är upptagen med att köa i kassan på Bolaget, och fritidsforska i olika ölsorter-och styrkor, så finns inget utrymme för själen att växa och skapa något nytt... Men jag står liksom inte ut med tristessen och rastlösheten, att ha blivit förtidspensionär vid 22 och nu vid 40 fortfarande gå hemma och trampa... "Sjukersättning" kallas det för; jag är inte det minsta sjuk på något sätt, jag har bara Aspergers och ADHD och myndigheterna vill inte att jag ska jobba! Allting vore SÅ mycket enklare om jag hade ett jobb att gå till! Jag förgås av detta, min tillvaro känns skit- meningslös! Jag dricker för att jag saknar ett liv! Det är hela sanningen! Fan ta dem som påstår nåt annat! De känner inte mig, jag är less på påståenden om mig från dem som inte vet ett skit! Hade jag känt meningsfullhet i min tillvaro hade jag slutat dricka, jag hade inte behövt det då!

Förlåt för petandet, men jag har bott i Norrland och de super inte mer än övriga Sverige, det är en myt! Snarare mindre. De jobbar typ jämt, bor oftast lantligt och kör jätteofta bil. Eller skoter. Och nej, långt ifrån alla kör med alkohol i blodet! Känner mig lite kränkt å mina bröder & systrar i Norrland. Stockholmare på papperet, men mitt ❤ och själ tillhör Norrland.

Man ska alltså inte lita på tester, eller läkare! Inget nytt under solen!

Det kan betyda allt att inte känna sig ensam.❤️

Tack för att du säger det!❤️ Jag tror att det betyder mycket för många.❤️

Tack Milo för att du delar med dig. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver❤️

Jag har haft 3.7 vet jag och senaste testet visade 2.8. Han jag pratade med när jag var på BCM senast sade att han hade haft 4.8 nu senast. Allt beror på vem du frågar vad som är högt eller inte. En nitisk läkare tycker ju 0.4 är svinhögt så!

Hej på er❤️
Vilka modiga människor jag ser i er som valt att ansluta er till detta forum.❤️
Det är ingen enkel sak att inse sin egen problematik, och än svårare att faktiskt ta första steget till förändring.❤️??
Det känns inte alls bekvämt för mig att berätta min historia.
I och med mitt yrke som sjuksköterska är jag van att bemöta människor med olika sjukdomssituationer och livsöden. Människor som drabbats av trauman, sjukdom, beroenden, och missbruk, i alla åldrar.
Jag möter och vårdar dem dagligen.❤️
Jag är, och har alltid varit en skötsam sjuksköterska. Skött mitt jobb korrekt, varit uppskattad hos kollegor som en noggrann och ambitiös kollega. Samt som en uppskattad, positiv och omtänksam sjuksköterska hos patienterna.❤️
So far so good.
Det låter ju fantastiskt.
Än mer fantastiskt tycker jag att det är hur VI (för att jag vet att jag inte är ensam) kan leva detta dubbelliv. Kaos på hemmaplan. På jobbet- en helt annan verklighet.
Jag har uppskattat alkoholen för mycket, så länge jag kan minnas.
Har sedan jag var barn alltid haft en stor inre oro. Man behöver ju inte vara spåtant för att förstå att tonåren inte innebar en minskad oro och konfrontationen med alkohol inte kändes motbjudande.??
Sedan dess finns det inget i min tillvaro som har uppfyllt lika många kriterier för; stimulans, lycka, avsaknad av oro och ångest, motverkat ensamhet, rastlöshet, gett mig den energi som saknats (städ/tvätt/vad som helst blir ju liksom intressant), jag blir social (herregud har ju plötsligt missbrukat sociala medier). Alla sociala kontakter blir så lätthanterliga med lite alkohol i blodet. (Herregud vilka har jag inte legat med i kommunen?).
Telefonkontakten med den krävande pappan, eller samtalen när bästa vännen ringer...
Man önskar bara att kunna svara -”Hej hur mår du? Med mig är allt ”toppen toppen”!
Vem vill svara att; - ”För att jag ens skulle svara krävdes en dunk vin. Det är piss.”
Har man problem så svarar man inte så. Man har redan löst problemet. På egen hand. För att inte besvära andra, särskilt inte de närmaste. Det är ju så enkelt. En enkel lösning på problemet. Jag tar ett par glas innan jag pratar med anhöriga. Jag är nöjd och glad- de är nöjda och glada- problemet löst.?

Fast våra närmaste vill ju att vi säger som det är.
Likväl som vi vill att de talar om precis hur de mår.
Så är det ju.
Det fattar vi ju alla.
Dessa tider innebär en ännu större stress och svårare prövning för oss som redan sedan innan har en problematik.
Jag hoppas att ni alla fortsätter att hålla tag i denna tråd/hjälp/samtal med situationer i samma situation osv. Jag vet att vi är flera därute som är i samma situation. Eller en annan. Men nåt som förenar oss, desvärre.❤️
Stor kram på er där ute. Från en ssk (som borde veta bättre än någon annan) ❤️❤️?

Alltså, vi är 2 olika personer, det är inte jag som skrev att jag varit nykter i 11 veckor. Jag är uppgiven som fan när det gäller livet och människor, men tror ändå på mig själv när det gäller drogfrihet! (Alkohol är ju som bekant också en drog). Livet suger, bara att inse! Och människor kommer jag aldrig förstå mig på! Skulle du vandra en dag i mina skor skulle du förstå varför jag är bitter och uppgiven! Jag har nu varit drogfri ett dygn, den här gången.

Men om man aldrig har "levt" då? Om man aldrig tyckt att man haft nåt liv? Jag försöker hitta nåt att leva för, har provat de flesta fritidssysselsättningar och inställningar till livet, men inte hittat min grej. Tänk om man aldrig hittar nåt att leva för!? Vad är poängen då med att leva nyktert och sunt? Bara funderingar, hoppas nån vill bolla med mig lite...

Är 2,5 verkligen skyhögt? Har för mig att jag låg nånstans där under en period då jag drack måttligt.. Kan medfödda njursjukdomar höja värdet i tester? Är född med cystnjurar nämligen.

GW är smart, han fattar vad saker handlar om! Dessvärre hjälper det ju inte att man VET, när man saknar lösningar.. :(

För mycket,utan kommer från anhörigsidan funderar lite.
Varför dricka så stora mängder som 8 glas?

Om jag skulle dricka upp till 6 glas två gånger i veckan så skulle jag snabbt skapa ett sug,vilja ha kanske en tredje kväll osv.

Mina föräldrar var båda alkoholister och jag dricker försiktigt av den anledningen.1-2 glas på en kväll. Om och när jag dricker.
I sällsynta fall 3 men då blir jag lite för full,en smula kaxig och oftast bakis.

Men det är kanske just för att jag inte har problem med alkohol som min kropp reagerar sunt,den visar på den lilla förgiftning alkohol ändå är.
Jag ville bara säga att vad man än ägnar sig åt i ett kanske lite för engagerat sätt blir lätt för mycket för en partner.

Om du är ok med det och upplevt förbättringar,fine.
Men om din partner upplever obehag så är det kanske ändå ide att fundera över konsumtionen i stort?

Man är ju bara i kontroll över sitt eget handlande. Men om man lever i tvåsamhet så ger ju ens handlingar effekt på relationen i stort.

Det låter ju som att du har kontroll och balans i hur du dricker. Om du skulle säga precis det du skrivit till din sambo kanske hen förstår bättre (men det har du säkert redan provat) . Kanske är hen rädd att du ska falla tillbaks i dåliga vanor och tror att fler enheter än i dina regler är ett tecken på det? Har det hänt förut att du ökat mängden nån gång ibland och sen tappat kontrollen? Hoppas ni kan reda ut missförstånden!

Hur har du det?
Skriv mer här, det kan ta ett tag innan tråden kommer igång.
Hoppas du tittar in.

Hej! Är de någon som vet om melatonan (de man använder för att bli brun i form av sprutor) påverkar resultatet på PEth-testet?

Tack på förhand

Jag har haft en del andra besvär (som lett till stress o nedstämdhet) sista åren och i detta har jag stundom druckit för ofta, för mkt och av fel anledningar. Det har jag och fortsätter försöka förändra. Min livssituation idag är mer stabil och jag kan se tillbaka och se att jag ffa för min omgivning har svikit. Men sista året har jag pratat med kurator om bland annat drickandet. Sista tiden har jag gjort alla stegen här på ah.se. Jag vet mycket väl vad, när, hur det blir bekymmer med mitt drickande och har utifrån detta skapat ett ramverk för att undvika de situationer där alkohol inte är nån lösning.

Det har gett mig i grova drag;
Drick inte när jag är arg/stressad på något annat
Drick inte om jag inte hunnit äta ordentligt den dagen.
Drick inte mer än 14 glas per vecka
Drick inte mer än 6 glas på en kväll.
Drick inte mer än ett glas i timmen.

Dessa ganska enkla riktlinjer har hjälpt mig otroligt. Har inte tappat kontrollen. Inte haft minnesluckor. Har inte druckit när jag kanske inte borde osv osv.

Är det inte lång helg så blir det inte mer än 2 tillfällen i veckan.

Tycker alltjämt det fungerar bra. Och målet är för mig att långsiktigt dricka mindre än jag gjort historiskt. Dricka hållbart.

Ibland börjar jag tidigare; en lördag kanske man är hos vänner i solen och öppnar första ölen redan kl 16; med takten en i timmen kan det då bli 8-9 glas på den kvällen om man åker hem kl 00-01. När detta sker så finner jag stor trygghet i att jag hela tiden har kontrollen. Jag bestämmer. Det dagliga taket på 6 glas är inte det primära för mig. Måendet. Beteendet. Kontrollen är för mig det viktiga.

Så frågar min partner dagen efter (hen kom hem senare än mig fr annan fest). Hur mkt drack du igår? Jag vill inte ljuga; så jag svarar sanningsenligt varpå hen blir sur/arg. Eftersom jag då inte hållit mig till min plan. Hen ser detta som ett misslyckande.

Vet inte riktigt hur jag ska tackla situationen då jag själv är rätt nöjd med vad jag gjort sista månaderna och vad jag gör. Jag tycker inte det är hela världen om det pga av en lång kväll blev något glas utöver. Det finns andra delar som är viktiga för mig. Men det påfrestar ju dagen efter om hen ska reagera så starkt negativt.

Jag har haft en del andra besvär (som lett till stress o nedstämdhet) sista åren och i detta har jag stundom druckit för ofta, för mkt och av fel anledningar. Det har jag och fortsätter försöka förändra. Min livssituation idag är mer stabil och jag kan se tillbaka och se att jag ffa för min omgivning har svikit. Men sista året har jag pratat med kurator om bland annat drickandet. Sista tiden har jag gjort alla stegen här på ah.se. Jag vet mycket väl vad, när, hur det blir bekymmer med mitt drickande och har utifrån detta skapat ett ramverk för att undvika de situationer där alkohol inte är nån lösning.

Det har gett mig i grova drag;
Drick inte när jag är arg/stressad på något annat
Drick inte om jag inte hunnit äta ordentligt den dagen.
Drick inte mer än 14 glas per vecka
Drick inte mer än 6 glas på en kväll.
Drick inte mer än ett glas i timmen.

Dessa ganska enkla riktlinjer har hjälpt mig otroligt. Har inte tappat kontrollen. Inte haft minnesluckor. Har inte druckit när jag kanske inte borde osv osv.

Är det inte lång helg så blir det inte mer än 2 tillfällen i veckan.

Tycker alltjämt det fungerar bra. Och målet är för mig att långsiktigt dricka mindre än jag gjort historiskt. Dricka hållbart.

Ibland börjar jag tidigare; en lördag kanske man är hos vänner i solen och öppnar första ölen redan kl 16; med takten en i timmen kan det då bli 8-9 glas på den kvällen om man åker hem kl 00-01. När detta sker så finner jag stor trygghet i att jag hela tiden har kontrollen. Jag bestämmer. Det dagliga taket på 6 glas är inte det primära för mig. Måendet. Beteendet. Kontrollen är för mig det viktiga.

Så frågar min partner dagen efter (hen kom hem senare än mig fr annan fest). Hur mkt drack du igår? Jag vill inte ljuga; så jag svarar sanningsenligt varpå hen blir sur/arg. Eftersom jag då inte hållit mig till min plan. Hen ser detta som ett misslyckande.

Vet inte riktigt hur jag ska tackla situationen då jag själv är rätt nöjd med vad jag gjort sista månaderna och vad jag gör. Jag tycker inte det är hela världen om det pga av en lång kväll blev något glas utöver. Det finns andra delar som är viktiga för mig. Men det påfrestar ju dagen efter om hen ska reagera så starkt negativt.

Hur går det Peter??

Dubbelpost

6 år sedan gbp. Har egentligen alltid druckit ganska mycket men full koll och när jag ville.
Ett par år efter op så började jag kunna få minnesluckor i flera timmar. Hela kvällar egentligen. Förlitade mig på ett gott ölsinne så jag brydde mig inte nämnvärt om det. ”Visste” att jag skött mig och sannolikt gått och lagt mig när det blev nog. En bra kompis spelade upp ett telefonsvararmeddelande från mig när jag knappt kunde prata och det jag sa var sjukt osammanhängande och korkat. En tid efter så hade min 18-åriga son orosanmält mig för socialen. Det var vändningen. Låter jag bli vin så kan jag dricka. Jag känner mina begränsningar med öl. Jag dricker mig mindre än salongsberusad endast 4-5 gånger i månaden nu. Aldrig full länge. Tar jag ett glas vin så finns det inget stopp. Älskar öl men nu blir det 3-4 folköl jag köper istället för en låda stark. Mina helger är helt annorlunda. Jag gör saker. Inte full eller bakfull som det var förut. Jag uppmanar er att låt bli vinet och ge folköl och alkoholfri öl en chans. Kicken kommer i alla fall men du slipper ångesten och det dåliga samvetet dan efter. Framför allt blir du stolt som en tupp över dig själv och dina medmänniskor får förtroendet tillbaka. Lycka till...gör det bara.

Jag vet att det finns så många i din situation, som råkat tänka på annat några sekunder under hela havet stormar, och plötsligt står man där utan stol... Men jag är säker på att det går att hitta nya gemenskaper om du vill. Men det finns förstås en risk att GW-lösningen får det att kännas onödigt. Men du är här på forumet, så någon del av dig vill ha något annat än att sitta småfull och halvnöjd. Ska du inte testa vad som händer om du inte dricker på ett tag? Kanske får du ork att ta tag i det sociala då. Och jag önskar att det sociala inte var något man måste ta tag i, men dessvärre verkar folk sällan se sig omkring och dra in någon som verkar lite ensam i gänget. Hoppas du orkar och vill! Och faktiskt, här på forumet har man ett bra gäng att hänga med på sätt och vis...

Har definitivt levt det liv jag drömde om som yngre, inget jag ångrar. Har vissa autistiska drag som gör att jag kan vara väldigt social yrkesmässigt, men har svårare för det där vardagliga umgänget som gör att man bjuds in - sannolikt detta som gjort att umgängen ebbat ut och ensamheten måste hanteras.

GW uttryckte det väl som att alkoholen får det att bli tyst i huvudet och man kan sitta och småtrivas med sig själv...

Vad tror du det är orsak till att ensamheten har blivit din polare tillsammans med alkoholen, varför har ingen valt dig för att bilda familjen AB?

Är det karriär eller annat som styrt dig där du är i dag?

obältad..