Senaste kommentarerna i forumet

Om din uppväxt och hur din pappa är idag så känns det som att läsa om mig själv. Jag är lite över 30. 2 barn. Välkommen hit. Här finns otroligt fina människor som stöttar ska du veta. Panikattacker känner jag väl igen. Att du vant dig är ett under. Går själv i kbt och tycker det fungerar ganska bra,men varför är du rädd för mediciner? Jag har själv övervägt det men inte än. Skriv av dig här som du skriver, en dagbok. Det är toppen. Här dömer ingen? kram

Det var ett väldigt fint välkomnande. Tack ska du ha. Jag kommer att skriva på!
Jag är väldigt glad för din skull att du lyckats komma ur eländet.

Hej! Du har googlat dig till helt rätt ställe. Skriv så mycket du vill och orkar så ska vi stötta, peppa och hjälpa dig så mycket vi kan. Och kunskapen här är enorm.

Jag har skrivit det många gånger förut, utan det här forumet hade jag fortfarande druckit.

Välkommen!

Jag är ny på det här forumet. Jag har hamnat här på olika trådar när jag känt att jag mår dålig över mitt drickande. Jag har googlat helt enkelt. Jag tror att det flesta kan relatera. Jag är småbarnspappa som precis passerat 30 år. Jag har en förskönad bild av alkohol och det har jag haft sen jag var liten. Jag hade föräldrar som drack varenda helg. Jag kunde uppskatta det som barn, eftersom att reglerna blev mer slappa under helgerna. Jag blev mobbad i skolan och min fristad var hemma efter skolan och under helgerna. De var mycket strik på vardagarna, men när fredagen kom så släppte reglerna rejällt. Jag kände mig trygg i otryggheten.

Idag har jag själv två barn som tvingas leva med en pappa som tar till flaskan med jämna mellanrum. De är mitt sätt att koppla av och stänga av alla mina tankar. Jag har levt med panikångest sen jag var 23 år och det har jag tyvärr vant mig vid. Det verkar som att det inte går att förändra. Jag har gett upp. Jag vill inte ta någon medicin och att tala med psykolog fungerar inte för mig. Det har jag gjort och det ger mig inget. I början så fungerade alkoholen som medicin, men nu har det blivit en trigger istället. Jag mår så himla dåligt när jag dricker. Jag har ett dåligt samvete. Jag har ett sug efter alkohol så fort jag slår upp ögonen på morgonen och det är inte normalt. Jag är rädd för mitt drickande och mitt sug. Jag har bestämt mig för att sluta och ge det ett ärligt försök.

Jag tänker göra som många andra och dela med mig av min första tid som nykter. En dagbok med andra ord. Jag tänker att vi kan stötta varandra. Ge varandra fina tips. Vi som har det här beroendet är likasinnade. Vi vet hur svårt de är. Jag dömmer ingen av er och jag hoppas att ni inte dömmer mig heller. Vi är förlorade i vårt alkoholberoende, men vi tänker få bukt på skiten. Tack för att du tar dig tid att läsa. Nu gör vi nått istället för att förkorta livet. All kärlek och stöd.

Bra jobbat, så glad jag blir för din skull! I dag har jag varit nykter i 31 dagar. Ska ta mitt peth prov imorgon och är jätte nervös över att det inte blir godkänt. Ska bli intressant och se vad jag har i peth värde när prov svaren kommer. Kämpa på du tappra kämpe, Vh Mary-lou

Så otroligt stolt och glad är jag över det! Ångesten är borta, jag sover gott, kvällstrött och morgonpigg.

Mina känslor börjar återhämta sig också. De kommer smygande lite sakta men blir väldigt starka och lever liksom längre.

Med alkoholen var känslolivet mer upp som en sol och ner som en pannkaka, mer tvära kast.

Jag mår bra. Jag har bestämt mig. Med hela hjärnan. Det finns inte utrymme för minsta lilla ”kanske lite” någonstans.

Tack! ?? Men tyvärr funkar inte träning för mig på det sättet, att jag mår bättre psykiskt! ?? Jag måste ha ett annat mål med träningen för att orka hålla på med den, tex att bli smalare, mer muskulös, få snyggare kropp etc. När jag hade mitt livs värsta depression var då när jag tränade som mest. Jag älskade att träna, kunde vräka i mig okontrollerat och ändå vara smal, blev nöjdare med min kropp osv.. Men depressionen, den förblev densamma! Iochförsig skulle jag må bättre av att fokusera på något och ha ett mål jag strävar mot. Jag mådde fan bättre när jag var viktfixerad (nu bryr jag mig inte), för jag hade nåt att sträva efter! Tack för att du engagerar dig, AndraHalvlek! Alltid lättare & roligare när någon intresserar sig för hur det går för en! Hur går det för dig själv då, med allt i livet? ❤❤

Klokt beslut, vi ska peppa och stötta allt vi kan. Det viktigaste är att hitta nya nyktra vanor. Promenad, cykla, löpning - träning ger endorfiner som gör att du mår bättre.

Den senaste veckan har det blivit mycket mer öl + lite annat drickbart eftersom jag nyligen fyllt år och blivit firad några dar i rad av olika kompisar (fyllde 40, men fick visa leg på bolaget dan efter- haha! Helt otroligt!! Vad glad jag blev!) Alla berömde mig för att se så ung, snygg och fräsch ut för att vara 40. En ledsen känsla kom över mig då; så hårt som jag levt och allt jag upplevt så har jag haft tur som inte ser ut som skit..men att det bara är en tidsfråga innan kroppen rasar både utvändigt och invändigt! Jag tänkte att jag låter folk få fira mig klart, sen tar jag ett uppehåll på obestämd tid. Men det var mer en luddig tanke då, mitt i alkoholdimman.
Igår och i förrgår hade jag abstinens när jag vaknade, vilket jag aldrig förr haft. Jag var skakig och hade fysisk ångest. Så igår bestämde jag mig för att trappa ner -från 4 starkisar med en öl per dag- till 0. Men det funkade inte, jag köpte bara mer när de 4 var slut. Jag har besvärats av ledvärk, IBS, reflux mm i några år, och igår mådde kroppen så sjukt dåligt att jag faktiskt blev rädd. Inser nu att jag inte kan dricka längre - förmodligen för resten av livet. Fortsätter jag så kommer jag inte få uppleva 45-årsdagen!! Det är märkligt, för så hemskt stora mängder har jag aldrig druckit så kroppen borde tagit sån skada! Men, vi fungerar alla olika! Högkänslig som jag är i varenda liten cell i kroppen så tål jag mindre av allt än andra! Jag mår dåligt av tanken på alkohol nu, och vad den gör med mig! Känner sån avsmak och vill aldrig mer gå in på nåt Systembolag. Känner även avsmak för alla jag brukar sitta och dricka med.. Jag ansåg dem vara fina vänner som alltid varit förstående och stöttande, men.. Nu känns allt bara så falskt!
So here we go: Dag 1 idag på resan mot en bättre hälsa och ett bättre liv! Behöver all peppning och uppmuntran jag kan få av er på forumet! ??☕❤ Känner mig verkligen stark och motiverad nu, och trots att jag förr fått ÖKAD depression och ångest under längre uppehåll istället för minskad, så är jag inte orolig. Jag tror att det kommer bli tufft känslomässigt emellanåt att vara nykter; har ju självmedicinerat för att jag inte pallat må så dåligt hela tiden.. Men det kan ju bli bättre denna gång? ?

Hej!
Hoppas det går bra för dig
Fick fick återfall för den 20/3-24/3.
Så är jätte orolig vad provet ska visa.
Vet bara det kan bli vilken dag som helst nu.
Hur mycket drack du ca per dag under din 6 veckors semester?
Hoppas på svar...

Tycker det varit lite dött i tråden på sistone. Har alla tacklat av?

Mauritz:
Men om man aldrig har levt då, innan heller? Det förutsätts alltid att man haft ett liv innan.. Men om man inte hade det då?? Om man måste komma på hur man ska uppfinna hjulet på nytt?

Det verkar som att du känner att du inte blir tagen på allvar.. Den känslan är jag väldigt bekant med. Jag uppfattar att dina kontakter inom vården enbart fokuserar på alkoholen, som faktiskt är en effekt av problemet, som om den var ditt huvudproblem, istället för att hjälpa dig med det som gör att du dricker. Jag tror du delar detta med många, och vården är under all kritik! Du dricker för du står inte ut med din smärta. Det rimliga vore att fokusera på smärtan och vad man ska göra åt den, "treat the cause not the effect", så att du slipper ta till alkohol för att stå ut! Säkert kommer många nu skriva att jag har fel.. Men att du låter bli alkohol förändrar ju inte din situation! Det som skulle kunna förändra den vore snarare att man tog din smärta på allvar samt det faktum att du knappt kan gå och stå! Alkoholen är sekundär. Stå på dig, och ta gärna med dig någon anhörig till mötena med vården! Att ha med vården att göra kan ibland vara som att köra huvudet in i en vägg gång på gång.. Men har du någon med dig är det inte lika lätt att köra över dig! Kram och Lycka till!

Ser att du ställt en fråga i en tråd som inte varit så aktiv på sista tiden. Om du vill kan du starta en egen tråd då ökar sannolikheten att du får svar. Du gör så klart som du vill!

En gissning är att du funderar på dina alkoholvanor och är det så har du hamnat rätt! Här finns massor av erfarenhet och en vilja att dela med sig samt ge stöd.

Varma hälsningar Li-o
Alkoholhjälpen

När är man nykter

Jag har flera gånger googlat "överkonsumtion av alkohol vid svår smärta", men jag får inga relevanta träffar på de sökorden, som om ingen någonsin genom tiderna använt alkohol för att lindra smärta och för att lindra ångest vid svår smärt. Det gick inte alls så särskilt bra det där "hälsosamtalet" som utlovas på vårdcentralens hemsida. Jag fick veta att mina levervärden är helt OK och att jag måste sluta "oroa mig". Så jag kontaktade vårdcentralen igen, jag berättade att jag dricker alkohol varje dag, att det är oroande eftersom min mamma är alkoholiserad. Jag berättade också att jag inte uppfyller något av kriterierna för alkohol-beroende, men ändå dricker varje dag för jag har så ont. Jag dricker det som finns hemma, jag går aldrig till Systembolaget och jag konsumerar aldrig alkohol på lokal. Finns det ingen alkohol hemma så dricker jag ingenting, jag får ingen abstinens (hur länge det nu varar). Som svar fick jag ett blev där det stod att jag nu skulle ha skyhöga alkohol-värde såna där olika "sallads"-värden, samt en hel årsförbrukning på ett effektivt läkemedel för alkoholberoende, samt en ganska arg läkare. Det var inte till någon hjälp, jag har fortfarande för ont för att kunna gå mer än några tiotal meter, men de där "skyhöga värden" har gått över trots att jag inte dricker mindre nu än för två år sedan. I mina journaler kallas jag numera för "fd. missbrukare" som om det är skäl nog att anta att jag är fullt frisk trots att jag inte kan stå och gå. Det var dumt att berätta att jag vet att jag dricker för mycket, jag har ingen nytta av att fatta att alkohol gör mig sjukare, jag borde se det som ett bra skäl att fortsätta.

Klarat påsken med alkoholfri öl. Riktigt gott till sillen! Är nu på dag 15.
Ska nästan bli skönt att komma in i vardagsrutiner med jobb o så igen i morgon.
Hoppas det går bra för dig Mary-Lou.

Kristina78: Det låter ju bra, men själv har jag lite svårt för det där att släcka ner, begravningsstämningen liksom, och att sitta, sitta, sitta, och lyssna till främlingars ointressanta liv. (Ointressant enbart därför att de är främlingar!) Sen har jag fobi för att prata inför grupp, och får knappt fram ett ord när det är min tur att dela!
Det där att mestadels av tiden sitta och lyssna, det passar inte mig som har ADHD. En NA-och AA- medlem påstod att jag bara skyller på det för att få en anledning till att dricka! Men då blev jag jättearg. Jag åker ofta långfärdsbuss, och hatar det..Alla jag känner kan intyga hur jobbigt jag tycker det är att bara sitta! Det är som att påstå att jag säger det också bara för att få dricka! :) Öppenvårdsbehandlingen jag gick passade mig mycket bättre än NA och AA. Tyvärr blev jag "utslängd" därifrån eller vad jag ska säga, på tvivelaktiga grunder.. De ansåg att jag behövde behandlingshem. Jag ansökte då om behandlingshem, och fick avslag med motiveringen att öppenvård är tillräckligt (!!!) Jag har ständigt hamnat mellan stolarna, och det stämmer att jag är bitter! Det har fan inte gått rätt till i mitt liv! Jag tänker ibland att jag kanske skulle bita ihop och ge AA/NA/DAA en chans till, verkligen gå in för det trots att det är jobbigt, men... Jag vet inte, varje gång jag varit där har jag bara känt mig deppig och inte som mig själv.. Styrd liksom!

Då var det varje dag och ganska mycket. Så att värdena skulle vara höga var jag beredd på. Men trodde inte att det skulle ta så lång tid att komma ner på ”noll”. Hade faktiskt en fylledag mitt i kom jag på nu. Det kan ju inte precis hjälpt mig men var ändå bara en dag. Tror enda alternativet är att hålla helt.
Kämpa på!

Hej Fight the future
Hur mycket hade du druckit innan du påbörjade dom fyra veckorna i nykterhet?
Drack du varje dag? I så fall, hur mycket och hur ofta?
Stay strong!

Hej. Kämpar själv på. Det går i perioder, men nu är det sista chansen känner jag. Har gått över till alkoholfri öl. Helt ok. Jag har haft som mest CDT 3,3 och då 2,09 i Peth. Tog nästan en månad att få ner det till normalt. Jag är nu på dag 10. Av vad som SKA bli många många nyktra dagar.

Hej
Jag har druckit varje dag i över 20 års tid. Jag behöver verkligen sluta och idag är det min 12e dag i nykterhet. Jag måste nu av olika anledningar ta ett peth test och jag behöver få grönt svar dvs mindre än 0,05. Är det möjligt att få det efter 2,5 vecka i nykterhet? Finns det något jag kan göra för att rena blodet på det som påverkar peth positivt? Varför klarar jag inte av att förklara nu, mår så dåligt.
Jag måste försöka att bygga upp mig själv igen och jag måste definitivt bli nykter. Försöker vara stark och tänka positivt, idag klarade jag dag 12, välkommen dag 13!
Vh Mary-lou

Jag fann ett möte via AA:s hemsida. Finns säkert fler.

Blev nyfiken. Hur hittade du AA på nätet/Skype?

Det känns skönt att skriva av sig och se att andra är i min situation.
Jag själv medicinerar inte idag, mådde sämre av att ta medicin och har lärt mig att känna mina toppar, som idag är hanterbara.
Min älskade dotter har nu nått botten, hoppas jag.
Hon ska in på ett behandlingshem i morgon och jag hoppas SÅ på att det ger henne en god inriktning till en nystart, men jag vågar inte tro på det än.
När det gäller min vecka så kryper det i hela mig att ta ett glas vin, men jag måste tänka på min dotter nu och vara stark! Men på torsdag lovar jag, då kommer jag att ta helg och ta några glas.
Det är mitt i veckan vinet det måste bli ett slut på.