Senaste kommentarerna i forumet

Vi är många här inne som har varit eller är i din sits. Att skriva i en egen tråd som du just startat kan vara trösterikt och ge kraft i sig. Bra gjort! Vill också nämna att jag i söndags deltog på mitt livs första AA-möte. Det var dessutom online. Vi pratade via Skype utan bild. Fungerade utmärkt. Jag hittade länken till dem via AA:s hemsida. Kanske något för dig?

Blir trött på att jag tror att jag kan dricka lite grann. Det kan jag visst men inte i längden. Då dricker jag hemma själv i min ensamhet. Har nu bestämt att gå till AA. Måste få hjälp. Har hört att de har de bästa resultaten. Men nu i dessa tider finns det ju inte så många att gå på. Hittade detta forum som är en tröst i alla fall. Mina barn har vänt mig ryggen och det känns som om jag ska gå sönder. Men jag ska inte handla någon alkohol. Jag förstår deras besvikelse över mina löften som jag bryter. Är det någon där ute som kan hjälpa mig?? Ensam är inte stark.

Vi som hänger här på forumet har liknande erfarenheter som du. En del vill sluta dricka, andra har slutat, ibland tar någon ett återfall osv.

Under rubriken ”Förändra sitt drickande” är det lite mer aktivitet, så flytta din tråd dit om du verkligen vill göra en förändring. Sluta helt eller dra ner på drickandet. Vägen till beslut tar tid, ibland flera år.

Själv är jag nykter dag 41, men jag är mer än dubbelt så gammal som du. I din ålder hade jag inga tankar på att sluta dricka - tvärtom.

Jag har däremot en 22-årig dotter som aldrig har druckit alkohol - och hon är min idol ❤️

Det blir lättare och enklare att avstå från alkohol även i unga år har jag förstått. Man får välja sitt umgänge med omsorg bara.

Läs andras trådar och kommentera gärna. Det finns mycket samlad klokskap här!

Är en kille på 20år. Vet inte riktigt hur jag ska börja men. Jag känner mig ensam/osäker jag dricker varje helg (lördag) kan hända att de blir mitt i veckan en extra dag. Jag gör detta för att jag gillar mig själv mer när jag är berusad jag vågar vara mig själv.

Jag tar inte kontakt med folk om inte jag vet att det ska vara alkohol inblandat. Om jag vet att jag måste vara nykter på grund av jobb. Då skriver jag inte med någon ser inte någon ligger bara hemma i sängen och väntar på nästa fylla.

Min vänner har slutat fråga mig om jag ska med någonstans för dem vet att jag inte kommer utan alkohol.

Var kanske lite dåligt skrivet men hoppas någon förstår eller hittar sig själv i texten.
Kom gärna med tips eller något på hur jag ska hitta mig själv nykter.

Jag lämnade ett b peth värde på 0,46 och då hade jag druckit en halv flaska vin kvällen innan. Ca 2v senare låg min b peth på 023 1,5v senare 0.16 och ytterligare 1,5 v senare lämnade jag 0,12 men här ser du hur mitt b peth värde ligger så du kan jämföra med hur dina värden ligger. Jag vet ju inte hur ofta du dricker och vilka mängder men det borde vara lättare att se hur du ligger nu.. Men nu vill min läkare att jag ska ner under 0.05 och har ingen aning om hur det ska gå..

Ta en dag i taget, ibland en timme i taget om det känns jobbigt. Läs och skriv mycket här på forumet. Sätt ord på vad du tänker och känner, ta del av andras ”nykterhetsresor” och bli inspirerad av dessa.

Boktips: ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Enorm igenkänning! Finns som ljudbok på Storytel.

Kämpa!

Min första dag nykter ?Och flera ska det bli. Så kul är det inte att dricka. Mådde så himla dåligt igår inte så länge men det räckte det som det var. Ont i huvudet och kräktes. Det har nog hjälp mig att jag inte har druckit lika mycket som förut. Ett friskhetstecken tror jag på sätt och vis att jag fick ont i huvudet. Ha en fin och förhoppningsvis en nykter helg!!?

Tack för svar ??Bra jobbat med över en hel månad nykter ❤️? Jag känner att det nästan var bra det här jag är mer än peppad av att sluta den här karusellen ? Tack för pepp ??

Beställa hem vin är verkligen ett otyg. Liksom lördagsöppet på bolaget. För oss alkisar förstås.

Din hjärna är i krig med sig själv. Ena halvan vill verkligen sluta dricka, och den andra känner begär efter alkohol. Det skapar en stress som tyvärr ofta leder till att man dricker.

Jag har bestämt mig med hela hjärnan. Jag vill inte dricka. Nykter dag 33 idag. Mår jättebra ?

Om jag kan, då kan du också! Men du måste ha bestämt dig med hela hjärnan.

Sitter nu tidigt en morgon och dricker vin. Det smakar inte så gott men längtar tills jag känner mig avslappnad. Hade varit nykter i 4 dagar och det börja känns så skönt i kropp och knopp. Hade knappt inga pengar kvar och i måndags var jag så stressad att jag beställde vin online ?Vem sjutton har hittat på det att man kan få hemlevererat vin till dörren ??. Det är ju livsfarligt. Så nu har jag två flaskor av tre kvar. Funderar på att hälla ut dom i slasken. Eller ska jag dricka upp dom??Hur dum får man vara att beställa hem vin. Nä fy skäms på mig ?

Välkomna hit båda två, Motstjärnorna och Villvarafri ? Här på forumet sitter vi alla i samma båt, och har tagit oss olika långt på vår resa. Själv är jag nykter dag 27 idag. Har tidigare försökt begränsa mitt intag, men det funkade inte. Förstås. Sluta helt var enda sättet.

Slutligen vill jag ge er ett boktips: ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Finns som ljudbok på Storytel. Lyssnar på den just nu, och ibland känns det som han beskriver MITT liv ?

Att likheterna mellan oss problemdrickare var så stora visste jag faktiskt inte.

Läs och skriv massor på forumet, i med- och motgång. Det funkar som självterapi - man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Jag blir lite fundersam när jag läser ditt inlägg hur du själv ser på ditt drickande? Du nämner inte om du tänker hur det spelar roll i sammanhanget. Du har lagt din tråd i "Dricker jag för mycket" så det borde betyda att du funderar på det?
Du skriver att du var full igår. En torsdag, hemma? Eller var det i sällskap med andra, en AW eller liknande?
Tyvärr finns det inget svart eller vitt om man har alkoholproblem eller inte, det känner bara du. Ställer ditt drickande till med problem för dig? Det låter så. Lite förenklat sagt, dricker du dagligen eller flera gånger i veckan för att ha något att göra/slappna av/mildra oro/dämpa negativa känslor eller rent av för att du inte har några andra intressen så är du illa ute.
Kan det vara så att den -i dina ögon, lilla oskyldiga lögnen (som du inte minns) bara var toppen av ett isberg för din sambo som egentligen är trött och besviken på ditt drickande, eller den du blir när du dricker?
Stark ångest är en ren biverkning av mycket alkohol men det vet du kanske redan.
Håller med Villvarafri, vill du rädda din relation så bör du nog bara be om ursäkt om du ljugit, även om du inte minns. Sedan försöka sätta dig ner med din sambo och prata ut.
Ledsen om jag låter hård och rak men jag vill väcka lite funderingar hos dig. Oavsett hur du tänker om ditt eget drickande så har du börjat fundera på det och det är ju steg 1 i rätt riktning. Och är det så att du vill bestämma dig för att förändra ditt drickande så är detta en fantastisk plats med massor av fina och erfarna människor som kommer stötta och peppa dig!

Kram och lycka till.

Hej! Jag är oxå precis ny här. Öppnade konto igårkväll.
Det är alltid svårt att säga vad nån annan bör göra men nu ställer du ju frågan. Jag skulle nog känna att om jag ville behålla relationen, vilket det låter som om du vill, så är det nog nu dags att lägga alla korten på bordet.
Säg att du var full, att du inte ens minns vad du sagt. (Herregud! Hur många gånger har inte barnen sagt att men mamma! Det där har jag ju redan berättat för dig! Och så åker skämskudden på och man låtsas som att; ja just det, det sa du ju. Fast man inte ens minns att man pratat med dem i telefonen...)
Kanske din partner kan ha mer förståelse för ditt handlande om du helt enkelt ”erkänner”? Kanske han kan hjälpa dig att få hjälp utifrån? Det här är ju ingenting vi valt och heller inget vi egentligen vill fortsätta med.
Har du någon att prata med? Någon som tex kan följa med dig till VC?
Handen på hjärtat så är det ingen förmildrande omständighet att man är full när man säger dumma saker. Det vet vi ju allihopa som dricker. Men det är en skön ursäkt för sig själv. Vi måste öppna ögonen för allt vad drickandet för med sig, inte bara för oss utan oxå för de runtomkring som tycker om oss. Jag tror att när man till fullo vill ta in det och gör det, så kanske man kan uppbåda viljan och styrkan till förändring.
Men fy satan vad svårt det är!!! Mig har det tagit ca tre år att komma dit. Då pratar jag tre år för det. Inte drickandet. För det är längre än så...
Jag hoppas SÅ att du kan prata med din partner och att han kan förstå att det är inte du. Det är alkoholdjävulen som talar. Jag vill inte att du ska behöva ligga på soffan och känna dig ensam!
Vi är många som finns här för dig, om/när du behöver!!!
Kramis?

Hej gruppen. Pinsamt nog skriver jag det här i onyktert skick. Har precis skapat ett konto här och egentligen vet jag inte varför. Så mycket kanske, sen, om ,när..
Känner mig begravd utav ångest. Vet knappt vad jag ska ta mig till.. Ligger i soffan och undrar hur jag hamnade här. Har precis adressändrat till min pappas adress.
Min sambo och tillika fästman är arg, ledsen, besviken, trasig. Kalla det vad ni vill.. Jag var full igår och ljög för honom. Han, personen som ordagrant har sagt att vad jag än gör så ska jag inte ljuga, ljög jag för.. Han gick från kärleksfull man och partner till känslokall främling i sitt beteende. Jag skäms som jag vet inte vad, men problemet är att jag minns inte att jag ljög.
Jag hade druckit för mycket.
Han vet inte vad han vill göra. Har aldrig träffat någon som tagit en lögn på så stort allvar. Speciellt inte om jag sagt den på fyllan och inte minns den. Menar inte att det är en legitim ursäkt, men det är ändå ur min syn en förmildrande förklaring.
Efter det har jag enligt hans utsago, inte min egen för jag minns inte, skyllt allting på honom. Han är för ifrågasättande, han har inte varit hemma, han har inte brytt sig osv. Tyckte att varför ska du alltid fråga om jag druckit, vad som är fel osv.
Vaknade imorse med århundradets ångest. Han har sovit på soffan för att jag ljugit. Han åker till jobbet. Jag en timme senare. Imorgon är jag ledig, därför som jag är vaken mitt i natten. Vill inte gå upp, tränga mig på. Kommer sova på soffan inatt, men jag känner mig så ensam..
Imorgon är det whiskeykväll på hans jobb. Lär bli ännu en ensam kväll.

Finns det någon där ute som känner igen sig? Har ju jobbet, boendet osv. Men nu har han sagt att han ville slänga ut mig för lögnen jag inte minns igår. Hade ni dragit och lämnat partnern ifred eller hade ni spelat med öppna kort om vad som händer?
Hoppas att det inte var för oförståeligt. Kramisar.

Forumet är ett bra sätt att tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Och gemenskapen och välviljan är enorm här inne ❤️

Vi är inte ensamma!

Har läst delar av dina inlägg. Du är också duktig att sätta ord på det du känner. Tack för att du delar med dig. Bra kämpat! Nykter dag 3 i dag.

Och stort tack för att du delar med dig av din berättelse. Du skriver jättebra! Fortsätt skriv, sätt ord på vad du tycker, tänker, känner. Och flytta över din tråd till ”Förändra mitt drickande”, där är det mycket mer aktivitet. Där har även jag min tråd. Nykter dag 24 idag.

Heja oss!

Jag är uppvuxen i ett hem där alkoholintaget var nästintill obefintligt. Fick predikningar om hur farligt alkohol var. Har aldrig sett mina föräldrar påverkade. Första fyllan hade jag som 15-åring, pga kompistryck. Festade vid enstaka tillfällen, men blev yr och sluddrig redan vid små mängder alkohol och utan lyckorus. Dessutom fick jag barn som ung och därmed blev alkohol en ickefråga för mig. Levde mitt drömliv i en trygg och kärleksfull relation med två barn, hus, hund, Volvo och stadig ekonomi. Var med i en olycka och blev funktionshindrad. Ett funktionshinder som inte syns utanpå, men som påverkade mig och mitt samliv stort. Gick in i en djup depression, där jag tillslut ville avsluta mitt lidande för gott. För min man och våra barns skull bestämde jag mig för att kämpa. Började med en sekund i taget, en minut, en halvtimma, en timma... Fick många mediciner för att kunna komma vidare. Morfin, stesolid, sömntabletter, antidepressiva tabletter och ångestdämpande medicin. Blev utredd för MS och grät när jag fick besked att det inte var det jag drabbats av. Läkaren trodde att det var av lättnad, men jag var ledsen för att inte mitt liv skulle ta slut, utan att jag skulle måsta fortsätta kämpa. Under läkarbesöket fick jag tydlig information om att inte blanda alkohol med de mediciner jag åt, eftersom det skulle innebära fara för mitt liv. Jag såg en ljusning. Kunde jag helt enkelt supa ihjäl mig? Då skulle jag ju inte avsluta mitt liv med vett och vilja, utan sakta kunna bryta ned min kropp.. Jag var utan energi och livslust och såg plötsligt en lösning. Vad jag inte hade räknat med var alkoholens effekt. Plötsligt gjorde ett vinglas att jag orkade le, ta för mig saker, fixa middag till familjen och baka. Jag orkade med besök av grannar och i takt med att de positiva effekterna ökade, ökade också intaget av alkohol. Small ofta, låg å kräktes över toan, men lyckades hålla fasaden uppe. Familjen trodde att det var medicinerna som påverkade mig. Lyckades dölja vinpimplandet i kaffemuggar med lock, intag i källaren, garaget, på skogspromenaden osv. Såg till att dricka offentligt med måtta och vid lämpliga festliga tillfällen. Åren gick å, så en dag insåg jag att livet inte var så hemskt ändå. Bestämde mig för att jag ville leva och tänkte att det var medicinerna som gjorde mig beroende av alkohol. Trappade ned medicinerna å märkte att de negativa effekterna av alkoholen minskade. Vid det laget drack jag en vinflaska per dag. När jag var fri från medicinerna bestämde jag mig för att börja försöka jobba, för att i allafall bidra ekonomiskt till familjen. Det blev en tuff kamp, men eftersom jag behövde kunna köra bil, så slutade jag dricka på veckorna. Tog ett halvår att komma upp i heltid å i och med jobbet, så stärktes min känsla av att vara värd någonting å kanske kunna lyckas. Dock tog jobbet all energi, så för att orka städa, diska, umgås med familjen och vänner, så drack jag vin. Fick verkligen positiva effekter av alkoholen å kände att så här kunde jag leva mitt liv. Var aldrig onykter på jobbet och körde aldrig påverkad, men all annan tid så kretsade mitt liv kring vin. Rött, rosé eller vitt spelade ingen roll. Hittade på alla möjliga anledningar att dricka vin, antingen åt vi en god middag som krävde vin, eller, så firade vi något, eller så var det för att kunna sova eller ta det lugnt efter en hektisk dag. Så tog min son lämpen, å började be om att vi skulle ut och övningsköra. Många gånger duckade jag med helt logiska anledningar, men de gånger jag druckit vin till middagen, så var jag ärlig. Så en dag sa han till mig - Mamma du är ju alkoholist. Jag skrattade å sa, det är jag ju inte. - Jo, du dricker vin mitt i veckan. Där började jag fråga mig. Dricker jag för mycket? Intalade mig att jag inte gjorde det, eftersom jag jobbade heltid, höll hem och barn hela och rena, samt väldigt sällan var bakis. Jag hade ju faktiskt slutat med alla mediciner och levde ett hektiskt liv. På helgerna åkte vi till stugan å då drack jag ofta upp en 3L box vin fre-sön. Såg alltid till att vara nykter vid tolvslaget på söndagen. Min man var så glad att jag skrattade igen å orkade så mycket, så han klagade aldrig. Kanske levde i förnekelse.. Provade dricka mindre i perioder, men då slutade det alltid med att jag kunde ligga en hel helg framför ipaden och inte orka någonting. Därmed var det bättre med alkohol. Jag kunde ju inte vara alkoholist? Ingen sa ju något. Jag hade inte en enda sjukdag pga baksmälla.. När en familjemedlem blev sjuk å det krävdes att jag kunde köra oavsett tid på dygnet, tänkte jag inte på annat än då jag skulle få dricka den där vinaren. Deppade. Inte för att min familjemedlem var sjuk, utan för att jag inte fick dricka vin. Just nu har jag insett att jag är alkoholist, att jag vill leva och att första gången jag frågade mig om jag drack för mycket, så visste jag redan svaret. Frågar du dig om du dricker för mycket, så är svaret ja! Oavsett påverkan på livet. Ställer du dig frågan, så är det för att du gör det! Mängden är inte alltid svaret. När å varför dricker du? Kan du gå ut på fest å ha kul nykter. En alkoholist är inte alltid någon med nedsatt njurfunktion, många sjukdagar å irrationellt beteende. På tre veckor har jag druckit två vinare. Mitt mål är att bli helnykterist, å min största utmaning är att hitta glädjen i vardagen å roliga aktiviteter, samt att orka. Bryta mönster och att kunna åka till stugan å njuta av ledighet utan vin. Hitta tillbaka till familjen å vänner. Mitt funktionshinder har jag kvar, men varken det eller alkoholen ska få bryta ned mig. Jag är älskad och värdefull. Både min familj och världen behöver mig. Varmt lycka till med er insikt och alkoholfria liv! ❤️

Hej rosa elefant,
Jag vet inte om detta är ok (är ny på forumet) men ditt inlägg påminde mig så mycket om min sambo att jag gärna vill fråga hur du lyckades sluta? Jag förstår att beslutet måste komma från personen själv, men kan inte låta bli att söka hopp och inspiration (som ditt inlägg gav mig) medan jag väntar på den insikten- väl medveten om att den kanske aldrig kommer.
Trots att jag dagligen följer ett beroende på nära håll kan jag inte förställa mig vilket helvete det måste va att leva med. Grattis (om man kan säga så) till dina 3 månader och hoppas det känns lite lättare för varje dag som går.

Jag slank in här, men har min tråd i förändra drickandet, att jag dricker för mkt är inte en fråga.
Fin läsning i din tråd! Bio och träning som en vill/längtar efter är väl ett väldigt bra svar på din initiala fråga om vad man ska göra istället!
Ha en fin helg!

Yepp, jag är rädd för alkoholen & vad den gör med en..
Tror aldrig att jag helt kommer att bli av med den, men förhoppningsvis så lär jag mig at leva med den ju längre man håller sig nykter.
Dock är du inte ensom om denna rädsla, snarare tvärtom.,,
Ett setg i att få hjälp är at gå till AA; det har hjälpt mig något oerhört!

Läs massor av inlägg i forumet, det ger massor att läsa om andra i samma situation. Oavsett om vi vill sluta dricka eller minska drickandet.
Jag har också självmedicinerat mig med alkohol under en lång period.
Fick ett ultimatum av familjen och har bestämt mig för att sluta dricka helt. 14 dagar utan alkohol är avklarade??
Jag är livrädd, vi alla är livrädda...men här är det okej att vara det?
Läs mycket, googla, ring hjälptelefon där du kan vara anonym, häng här och läs eller skriv av dig?

Du har hittat hit och nu valt att starta en tråd här, bra gjort! Det är ett steg taget i den riktning du vill med att hitta stöd och hjälp för att lyckas göra en förändring av dina alkoholvanor.

Periodvis dricker du mer än du vill och du önskar ta tillbaka den kontroll alkoholen kan ha för att själv Alltid kunna styra över den.

Många här kan nog känna igen sig i det du beskriver, en rädsla att söka stöd på grund av om det kan riskera något mer barnen. Socialen är en hjälpande instans och det sista man vill är att ta barnen ifrån sina föräldrar, att du jobbar på en förändring är ju något positivt.

Fint att du skriver här och hoppas du kommer hitta mycket som blir hjälpsamt! Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger så ens tråd blir synlig.

igen, varmt välkommen!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill börja med att säga välkommen till oss. Det låter som att du arbetar hårt för att bearbeta och ta dig igenom det någon annan ställt till med. Du fortsätter att söka efter det som kan hjälpa dig att må bättre. Som du skriver är du nu redo att förändra dina alkoholvanor och ge dig själv möjlighet att med närvaro finna ro inför framtiden? Ett fint tecken på att du vill dig själv väl. Lite klyschigt och samtidigt sant: Vi har lika många chanser som vi ger oss. Mitt i din känsla av "jag orkar inte" skriver du här och tillåter dig att ge utrymme för hopp. Det berör.

För varje försök har du fått erfarenhet och ledtrådar till vad som kan bli hjälpsamt nu. Du är inte ensam och som sagt mer än välkommen till oss här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej, ny här. Dricker periodvis för mycket. Vågar inte söka hjälp igen pga jag har barn. Tror egentligen att jag självmedicinerar men känner att det finns någon hjälp att få.