Senaste kommentarerna i forumet

Hej Les2020!

Tråkigt att du fick ett dåligt mottagande när du sökte hjälp.
Men ge inte upp, sök hjälp någon annanstans.
Och det där med att vara maktlös inför sitt beroende är möjligen sant, men du är INTE maktlös inför hur du vill bli bättre.
Och det är viktigt att komma ihåg.

Jag har varit nyckter sen jan 2005, och jag har aldrig gjort upp några planer, över hur jag skall lyckas med nyckterhet, bara tagit en dag i taget.
Men sen planerar jag självklart mitt övriga liv som alla andra.
Det är bara nyckterheten som går en dag i taget.

Mvh Bo

Tack för ditt svar!
Jag har gått på KBT, två gånger via arbetsgivaren och sen även på eget bevåg genom vårdcentralen, skulle ha haft ett möte i januari men kände då att jag inte var mottaglig för hjälp och avbokade mötet, idag är en dag då jag är mer mottaglig och då har jag även anmält mig till alkoholhjälpens program. Förmodligen borde jag börja med antidepressiva igen för att kunna skapa en balans som gör mig stark nog, för traumat från det som har varit sitter i och jag har svårt att släppa det när jag är nykter. Kan elchocksterapi kanske hjälpa?

Har även testat gå till kommunens alkoholenhet, den var enligt min mening värdelös. Gick dit tre gånger och fick höra att jag var maktlös mot mitt beroende och när jag försökte sätta upp mål fick jag höra att det var slöseri med tid, ”lycka till, jag har inte sett någon lyckats innan dig”, så jag slutade gå.. Hon jag pratade med stank rök Vilket jag har lite svårt för då jag själv var rökare under en tid och hon vägrade prata med mig när hon ansåg att hon pratade med min ”beroendeperson”. det hela var bara märkligt.

Hej Les2020!

Jag skulle starkt vilja rekommendera dig att söka hjälp.
Det låter som om du skulle behöva hjälp via psykiatrin. Och det är verkligen inget skamligt i det.

Att självmedicenera med alkohol har aldrig varit ett vinnande koncept. Det kommer bara att dra ner dig ännu djupare i förtvivlan.

Finns det möjlighet för dig att gå på stödgrupper i din kommun?
Det kunde kanske hjälpa.

Mvh Bo

Under 2016 blev jag utsatt för sexuella trakasserier av en kollega, innan dess var jag välmående om än en väldigt stressad individ som levde för jobbet, efter innan nämnda situation hamnade jag i en personlig kris, jag hamnade i chocktillstånd, jag förlorade mycket energi, plötsligt grät jag för allt - bara för frågan om hur jag mådde, och tillslut började jag även dricka mycket mer än tidigare. En flaska vin per vecka blev en ”bib”.

Jag blev till slut sjukskriven på deltid, sjukvården noterade förhöjda värden och jag skärpte till mig gällande alkoholen, jag började med antidepressiva.. men det tar dessvärre inte slut där. Jag skyndade tillbaka till arbetet och fick en ny chef, en chef som fick ta del av min historia från tidigare utan att jag hade berättat den själv, en chef som började trycka ner mig och ja, ni kan nog gissa resten, jag började dricka mer igen. Jag blev tillslut även sjukskriven på heltid efter ett halvår av kommentarer om hur värdelös jag var trots mina 8 år i branschen, men under min sjukskrivning pågick utredningar och ännu fler utredningar, och jag fortsatte dricka och ta antidepressiva (venlaflaxin) för att överleva innan jag till slut sa upp mig.

Problemet är att jag fortsätter dricka vin, jag har depression och ångest men har slutat med medicinen sedan sommaren 2019, jag har mått bra stundvis men jag biter mig fast vid att dricka för mycket och må dåligt. Nu har jag kommit till ett stadie där jag inte orkar mer, jag vågar inte ens ringa ett samtal utan att ta ett glas vin, jag rör mig knappt utanför lägenheten om det inte är för att köpa vin, det känns som att jag vill må dåligt, hur tar jag mig ur det? Att sluta dricka är självklart men jag klarar inte det, jag vill inte gå på mediciner för de får mig att må dåligt, jag har börjat träna men har social ångest efter det samtidigare har hänt.. tips, råd? Jag orkar inte så mycket mer.

Trevlig helg!

Tack VaknaVacker & Anna77!

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver! Känner precis likadant, igår tog jag steget och hittade hit i alla fall. Det är så otroligt destruktivt med alkoholen att jag bara måste sluta. Vi får peppa varandra ❤️.

Halloj! Gott att höra det är ok även om det går lite uppan och nedan... för mig var det bra i början. Sedan var det mer skumpigt... och nu är det lugnare igen så det är ok med mig?

Så värt ansträngningar att sluta! Heja dig!

Hur går det nu?

Här igen, vart mycket med att vi dlyttat till ny stad. Skolbyte osv med barnwn. Gått bra rent praktiskt men jsg gick rakt in i väggen efter ett par månader så vart sjukskriven. Nu håller jag mig till "normala" mängder alkohol men då är det min jävla sambo som istället spårar!!! Är besviken o "städar upp" efter honom konstant istället. Suck!

Är inte det ett ganska osmakligt uttryck? Som att man inte tar tillvara tiden i nuet utan hellre fördriver den.

Idag hade jag gärna tagit ett glas vin...eller fler. Men nu ska jag iaf fördriva tiden med något sundare nämligen träna och gå på bio. Fast nu i skrivande stund händer något väldigt besynnerligt nämligen att jag
faktiskt känner lust att göra precis det; att träna och gå på bio. Och egentligen hade det där glaset vin mer med tidsfördriv att göra. Eller A som ville försöka sig på ett feltänk och förväxlingsdrama.

Ha en fin lördag allesammans!

Hej VaknaVacker!
Det är väll lite upp & ner just, men överlag så är det bra..
Har varit grymmt sugen på att ta en öl eller två, har funkat. Men dt är jäklar i det tufft..
Hur är det själv?

Halloj!
Hur är läget? Hittade inte tillbaks till din tråd förrän nu!

Hjärtligt välkommen till forumet! Du har påbörjat en resa mot något bättre. Starkt och modigt av dig att ta det steget! Här på forumet finns mycket värme, stöttning och kloka tankar och erfarenheter att ta del av, kanske hittar du något som är hjälpsamt för dig på vägen. Om du vill får du gärna starta en egen tråd och berätta mer om hur du tänker och vad du behöver framåt.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nice post, thanks for sharing. I am new here, Looking forward some more.. Visit website - [länk borttagen av admi]

Idag är det dagen efter den första dagen.....igår sa jag DET, jag är alkoholist, JA jag har problem...
Ångesten river i kroppen av skam och skuld. Tänker på hur jag sårat de jag älskar med lögner och bortförklaringar...
Nu kan det vara bli bättre, som min dotter sa❤️
Herregud, vad har jag ställt till med?

Japp! Här igen! Och har som vanligt igenkännande läst en massa trådar från början till slut.

Min sista resa med A-train var något utöver det vanliga. Förvandlades från en vanligtvis raljant fyllebesserwisser med sinne för att mästra (alltså en sån man kan ha visst överseende med utifrån sett) till en mycket märklig person jag verkligen inte kände igen. Är det det man menar med att A är progressivt? Att man återupptar där man senast slutat?

Avhoppet den 11 januari var ett av de mest djävulska jag varit med om. Exakt alla sedan länge låsta "skamochskulddörrar" ställdes på vid gavel och korsdraget varade över två veckor.

Brukar ju sällan ha ngt sug heller, nu första veckorna hade jag det till och från. Det är i och för sig mindre lurigt att känna sug än att plötsligt hitta sig själv i kassan på systemet istället för att gå och se en teaterföreställning. Minst sagt en annorlunda form av flexibilitet.

Nåväl, två månader + är mitt tidigare rekord som nykter. Tre vore ju guldstjärna.

Vi är fler som kämpar mot det där suget och har en önskan om att bli av med det där strypkopplet som alkohol verkar ha runt vår hals... Känna glädje över nykter tid.
Vilsenflickaa hur går det för dig?

Önskar jag kunde få vara helt nykter i en månad för att få känna ”att jag kunde det” och förhoppningsvis inte måste fightas med det alkoholsug som anfaller mig ibland. Fattar inte hur det ens är möjligt att känna så, det blir som ett stryptag rumt halsen som bara blir värre o värre.
Skulle ge allt vad som helst för att slippa suget.... ?

har Druckit i höstas och nu i Januari. Blir galen snart på mig själv. Mvh ?

Tack för svar :) med vänlig hälsning

Vad härligt att du tagit tag i ditt drickande! Innan det har spårat ur. Jag känner att jag är lite i det valet och kvalet, att slutar jag inte nu kommer det nog bara gå utför för mig (som också tidigare har avhandlats i den här tråden).
Jag tänker att gällande det där med att sluta helt eller dricka måttligt förstås är upp till var och en hur man väljer att göra.
Med åldern, trots att jag inte tycker mig vara ”gammal och erfaren”, känner jag mer och mer, att försöka mig på måttlighetsdrickande inte är ett realistiskt alternativ för mig.
Jag skrev också i trådstarten, att jag önskar att jag tagit tag i alkoholvanorna tidigare. Och visst, det känner jag ju. För mig personligen är det dock så mycket lättare att ta tag i alkoholen i det här skedet i livet. Jag har alltför mycket låtit mig dras med i partylivsstilen hittills och bara fortsatt så eftersom det är ju så de jag festar med beter sig. Många säger att man inte ska jämföra sig själv med andra. Men jag har just genom att jämföra mitt liv med andra vänner, sett att jag levt kvar i något som känns gammalt och uttjatat vid det här laget. Men jag säger inte att andra ska eller borde göra på det sättet, eller att det är dåligt att festa när man är över en viss ålder. Jag bara reflekterar över att det för mig har varit en del i uppvaknandet gällande att se just mina egna alkoholvanor från ett annat perspektiv.

Jag har också tröttnat på ångest och bakfylla. Har flertalet gånger varit ute med vänner på aw och det har slutat med att jag druckit för mycket. Har inte velat gå hem. Och underskattat effekten av alkoholen. För ett par veckor sedan var första gången jag inte kunde gå till jobbet pga bakfull och mådde illa. Jag har sedan dess gått med här, läst massor och pratat med nyktra alkoholister. Börjat träna, tagit bort all alkohol hemma och funderat på varje glas, om det är nödvändigt. Jag vaknar varje morgon och måste typ nypa mig i armen, så glad för att jag inte är bakis eller har ångest. Jag har livslust och vill göra en massa kul utan alkohol. Det känns så bra. Vet inte än om jag måste sluta helt eller om det räcker att dra ner på det här sättet. Men det kommer väl att visa sig. Än så länge har det mest känts lite ovant att dricka alkoholfritt och inte ta några glas innan middag/ fest etc. Så många glas som jag fått i mig utan att tänka. Kämpa på alla som försöker. Vi är inte ensamma det är skönt.

Ja det kan nog vara så att jag också har festat ibland för att lindra ångest lite för tillfället. Och att när man slutar göra så så måste man kanske måste lära om sig, att konfrontera och hantera sådant på nåt annat sätt.
Haha, man ska väl inte skratta åt sådant här, men fantasibolaget! Så sant.
Nejdå, jag tyckte mig skönja av det du skrev innan, att det inte är så att det går ut över ditt jobb ofta, jag var nog lite otydlig med det. Det är klart det kan bli lite fel nån enstaka gång. Tänkte på att det inte får bli helt fel vid fel tillfälle bara, som du också skriver.

Alkoholen har inte gått ut så mkt över mitt jobb heller, det jag berättade klarade jag mig helt ifrån sån tur är. Jag dricker aldrig mer med jobbet eller nåt. Alla på jobbet tror att jag är en hårt tränande individ som har sunda vanor. Jag är en hårt tränande individ med alkoholproblem. På senare år har jag druckit mer hemma i det dolda, bara min fru o kanske barn som sett problemet. Sen gör jag bort mig såhär lagom ute en gång vartannat år. Ingen som reagerar hårt på det då det ser ut att vara ganska sällan det händer. Jag har glömt av mig några ggr o kört på, oftast tror jag då att jag är frisk och har vuxit ifrån beteendet men det har jag inte.

Vill bara påpeka att om man tappar kontrollen så kan det hända närsomhelst, det är då ännu mer förödande på en julfest jobbresa eller dylikt då kanske många är med som man inte känner lika bra eller att det är en kund eller liknande. Dom gångerna går det inte försvara sig med att säga jag brukar inte göra såhär. Hagmark livrädd att nåt sånt ska inträffa, det jobbigaste är att inte lita på mig själv till 100%.