Senaste kommentarerna i forumet

Hej,

Kanske är det av samma orsak vi dricker, det är ju lite små ångest typ jag vill inte bry mig bara släppa allt en stund känslor som får en att t första glaset.

Oftast för min del får jag bara mer ångest av att dricka dagen efter. Oftast dagen efter har jag ett annat perspektiv, den ångest som fick mig ta första glaset verkar löjlig i jämförelse med den som kommer på bakfyllan. Det glöms ju med tiden och så blir vardagsbekymmer stora igen och så vill man koppla av med en öl eller vin.

Nu när jag inte dricker så mycket så märker jag vad jag har ångest eller ska man kalla det funderingar över smågrejer egentligen. Sånt som det inte fanns tid att behandla förr i hjärnan pga att när jag börjat tänka på dom så festade jag till och fick större bekymmer med det istället.

Nu kan jag gå och tänka på detaljer istället, kanske är det bra. Man kanske löser små bekymmer bättre nu utan att tänka på det. Nåt lär ju hända jag funderar ju iaf. Tidigare löste jag mer akuta saker som jag kanske hade orsakat indirekt.

Känns som man kan kalla Systembolaget för fantasibolaget. Har du tråkigt så skapar vi bekymmer åt dig. Köp denna vätska och tro att du får en fantastisk upplevelse du kommer göra saker du inte anar innan. Spännande kanske man tänker. Jo det hände en del? Fick ångest och be minst tre personer om ursäkt, vågade knappt gå till jobbet på måndagen och hade ångest fram till onsdagen. Men vi kör igen på fredag för det är ju spännande om jag får behålla jobbet, sambo, värdigheten.

Obs! Jag skriver utifrån mig själv nu!

Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Och visst är det inte nödvändigtvis nån stor grej att gå ut ibland. Förutsatt man kan hantera de situationer man sätter sig i/hamnar i.
Tror att jag ska skita i drickandet, för det påverkar alltsom oftast mitt liv negativt, även om det inte har skett något som absolut inte går att rätta till. Har tex problem med ångest och jag personligen har inte riktigt förmågan att släppa mina fyllemisstag särskilt fort. Det blir lätt ältande.
Som tur är har jag inte låtit drickandet gå ut över mitt jobb. Klart det skulle kunna ske i framtiden om jag inte passar mig.
Du har helt rätt i att det inte är någon annans fel än mitt eget, inte heller alkoholens. Jag försöker nu ta ansvar för mina dumma och onödiga snedsteg och jag förstår nu bättre hur min man känner sig. Vi har pratat om allt.
Jag har nu också börjat ta tag i några andra saker i mitt liv, som jag inte vågat eller velat göra tidigare.
Förstått att folk verkligen kan börja tröttna på ens dåliga ”vanor” och jag vill inte bli ensam pga något som jag på egen hand orsakat, och är lätt att förebygga. Genom att som du skriver inte dricka mer.
Jag ska läsa din tråd, så bra att kunna ta inspiration och se saker från andra perspektiv!

jag har en tråd i det forumet, leta på den så kan du se lite hur jag reagerar. Jag slutade dricka i början av november. Jag har druckit två ggr sedan dess. Dom gångerna har gått bra, iofs vet jag att det är tur. Jag ser det ändå positivt, dom två gångerna jag druckit har fått mig att inse att det är värdelöst. Jag har börjat inse att det är bättre nykter. Just nu känner jag inte alls för att dricka. Första te veckorna som nykter var jag sur o grinig i omgångar. Alkoholen var en bra polare och tröst som jag saknade hur mkt som helst. Men nu på flera år känner jag för första gången att jag är beredd att be hon dra åt skogen.

Jag är väldigt glad över dom känslorna, jag är rätt säker på att även om jag skulle dricka nu så kommer jag inte att känna samma kärlek iaf och fortsätta helg efter helg.

Jag går aldrig på krogen berusad, jag lärde mig för några år sedan att jag inte kan dricka på krogen. Jag tror att jag ska dricka en öl men det slutar alltid med för mkt A. Dricker mig jättefull och tappar alla hämningar, pratar med folk och är allmänt pinsam. En sak jag lyckats skapligt med är att låta bli krogen. En sak som är jobbig med alkohol är att man ses som lite konstig om man säger nej. Kommer alltid någon följdfråga varför eller jo men du väl ta en öl. Det är så jäkla viktigt för många att få i sig den där alkoholen i vilken form det nu är. Jag har lärt mig se vilka som är halvberoende och det är rätt många faktiskt. Skillnaden på mig och många andra som gillar alkohol är att dom har bättre ölsinne om jag säger så. Har man det så är det inte lika stort problem att dricka oftare anser jag. Jag menar kan du hålla dig i skinnet och bete dig som folk så ser jag inte riktigt problemet med att dricka en gång i veckan så länge man inte börjar dricka varje dag eller successivt ökar på antalet dagar under berusning.

När jag är på krogen och blir för full tappar jag allt, jag respekterar inte min fru. Säger att jag ska komma hem kl.22 men kommer hem tidigast då krogen stänger. Jag kan få för mig massa grejer, typ om nån kvinna pratar med mig så blir jag intresserad osv. Sån tur är har det aldrig gått längre än så, jag brukar få en grym ångest av sånt. Även om jag skulle vilja något sådant så är det inte bra att ta ett sånt beslut full, man tänker efter i fem sekunder och gör nåt man kommer ångra hur länge som helst. Däremot om jag är tveksam till saker nykter och tar beslutet nykter så är det lättare att stå för när man tagit beslutet i sina sinnesfulla bruk. Detta gäller alla beslut jag tar på fyllan, ofta kan dom vara förhastade men jag hade kanske tagit dom nykter oxå lr inte. Beror på vad det är och hur länge hjärnan bearbetat frågan. På fyllan är hjärnan impulsiv utan konsekvenstänk, vilket många tycker är roligt när jag är med. Men det ger mig en brutal ångest.

Det jobbiga är att inte lita på sig själv, jag reser i jobbet ibland ca 2 ggr om året. Ett exempel till Italien och titta på lite prylar till mitt företag och vi åker ett gäng på 4 personer. När vi kommer till Arlanda på eftermiddagen så ska det tas en kaffe innan flyget. Alla vill ha en irishcoffe, ok tänker jag. Tar oxå en sån, på planet två glas vin. Nu är hämningarna borta för mig skapligt men ändå under hyfsad kontroll än så länge. Kommer fram till hotellet vid 19 tiden, inget jobb förens img kl 9. En kille kommer med förslaget en öl i hotellbaren. Ner tar en öl, nu är det jag som börjar komma med förslag efter den ölen. Vi går ner på stan o kollar lite, in på en pub två öl till. Vi måste också äta nåt säger jag, in på en restaurang beställer billig mat o en flaska vin. Sen vill 2 av mina kollegor lägga sig på hotellet för att orka upp på morgonen. Klockan är nu ca 23, vi går till hotellet den tredje som kunde tänka sig en öl till ångrar sig när han ser klockan och tänker efter lite så han går oxå och lägger sig. Jag går in på hotellrummet tömmer minibaren och går ut på stan. Det slutar med att jag kommer in på hotellet vid sextiden på morgonen totalt klapprak. Lyckas vakna av klockan ändå typ 8:30, går med till hotellfrukosten och fokuserar på kaffe. Är knappast nykter men inte heller så glatt full. Luktar sprit antar jag, biter ihop går på förmiddagens möten. Försöker spela nykter, blir nyktrare o nyktrare. Ångesten river mer o mer i hela kroppen. Känns som jag tappat kontrollen över hela mitt liv, sms från frugan orkar inte se det. Ger mig mer ångest bara pga vilken patetisk figur jag känner mig som. Börjar oroa mig vilka konsekvenser detta skall få när jag kommer hem. Vi är kund och ska köpa prylar av dom som tur är för min skull så dom törs väl inte riva i åt mig. Funkar så i andra länder, det är ju jag via mitt företag som håller i cashen och har den makten. Jag förstår detta och utnyttjar det till att komma undan med att jag är berusad. Ska vara tydlig med att jag aldrig utnyttjar sånt annars men försöker här rädda mitt eget skinn. Jag klarade mig den här gången pga att vi var kund till dom och skulle köpa grejer för flera miljoner. Hade det vart omvänt att vi skulle sälja in nåt så hade antagligen mitt liv tagit en annan vändning i den situationen. Kanske mitt företag förlorat en miljonorder pga att jag var full en hel dag.

Det blev en lång historia, men jag ville bara visa på ett exempel på hur det kan bli när man tappar kontrollen. Extremt kan det låta. Men tänk att det hade varit hemma, då tre sig händelseförloppet annorlunda. Visst var ute o festade kom hem sex på morgonen. Hade väl inte gjort nåt tok på natten förutom att dricka. Det värsta var väl att vara sen hem i det läget. Lite skäll av frugan för hon vart orolig. Det hade gett lite ångest som hade släppt på ett par dagar då jag lurat mig själv att vad fan spelar det för roll om man festar till ibland.

Det är kontrollen jag är rädd att tappa, ibland för jag inte det. Men var tjugonde gång jag dricker så blir det så. Total katastrof egentligen. Sen är det bara tur om situationen är mer eller mindre accepterad.

Långt inlägg hoppas du förstod min andemening i detta. Tänk på om det är värt att dricka i överhuvudtaget. En dag kanske man vaknar och är helt ensam med en syn både på sig själv och från andra att man är en patetisk idiot.

Många säger att man inte kan skylla på alkoholen. Det kan man inte, det du kan bestämma är att låta bli. Du är alltid nykter när du väljer att ta första klunken. Däremot när väl alkoholen är i blodet så har många människor tappat kontrollen över sig själv. Jag är inte samma person ibland när jag dricker. Men jag började dricka nykter!!

Jag tror du har helt rätt, kan och ska inte fortsätta att bete mig sådär längre, det kan ju bara sluta illa.
Som tur är behöver jag inte längre sätta mig i några situationer som innebär krogen i alla fall. Hemmafester (som som tur är inte sker särskilt ofta), däremot... Skönt att höra att det släpper lite när man har gått igenom risksituationer några gånger.

Vad härligt att du kommit så långt! Jättebra jobbat! Bra det där med att tänka på att inte dricka i onödan. Håller med om att det, för mig också just nu åtminstone, är helt onödigt över huvud taget. Känner inget som helst behov/sug av någon alkohol alls nu. Men den känslan kan väl, tyvärr, förändras med tiden misstänker jag.

Jag har nu inte varit ute och festat alls sedan tre månader tillbaka, så jag hoppas att min hjärna har påbörjat läkningsprocessen. Det kanske den har, då jag i alla fall precis nu nyligen, har insett hur dålig alkoholen är för mig.

Om jag läser mellan raderna så tror jag garanterat du blir alkis om du fortsätter dricka på samma vis.

Jag tror däremot om du tar ett uppehåll totalt på 3-6 månader så kan hjärnan återhämta sig. Du kommer få sug i situationer du brukar dricka, när du kommit över dessa sug några ggr så avtar dom. Tillslut så blir inte alkohol så viktigt längre. Det är då man börjar friskna till.

Jag själv har druckit för mkt o haft masa sug men har fått bukt på dem skapligt nu. Tom druckit på någon middag utan att falla tillbaka i gamla vanor. Men jag har en regel drick aldrig i onödan. Jag börjar känna mer o mer att det alltid är i onödan så jag börjar få lättare att säga nej.

Testa o vara nykter ett tag så ska du se att det blir bättre med intaget.

Jag är nu 30 plus. Jag har varit ”festdrickare” mer eller mindre regelbundet i ca 15 år.
Jag drack oftast en gång i veckan under några år i början, den tiden efter att jag fick börja gå på krogen. Det har blivit mer sällan med tiden, och det senaste året vid några få tillfällen. Men ärligt talat, så la jag ner det som var mer regelbundet (nån gång eller två i månaden), så sent som året innan det...
Har vid vissa tillfällen druckit alkohol måttligt eller lite, till exempel som då jag varit hemma och inte kunnat gå och köpa nåt mer för att systemet är stängt eller för att jag är lat och inte orkar gå dit. När jag umgås med någon som faktiskt dricker måttligt själv, eller då alkoholen på en middag tagit slut.
Men vid i princip varje tillfälle dricker jag på det där sättet som jag gjorde i början, när jag började ”festa” i tonåren. Varje gång samma misstag: dricka utan att få någon känsla för när jag ska sluta, och i och med det hällt i mig alldeles för mycket. Och nu: Alltid dricka på det där sättet, trots att jag lovat mig att ta bara ett glas vin, eller max två. Bestämt mig i förväg att gå hem efter det, inte efter 22. Som sen leder till att jag tänker: eller i alla fall sluta när jag är lagom full och sen ha kul utan att dricka mer alkohol efter det. Och lite längre kan jag ju stanna, bara en timme till eller så, det är ju nu det börjat bli roligt. Går över till öl, för att kunna dricka längre och inte behöva åka hem innan de stänger. För att jag kommer vara för full innan stängningsdags vid 3.00 om jag fortsätter med vin. Och jag vill stå med nåt i glaset hela tiden, jag vill maxa fyllan nu när jag ändå är ute.
Sen är klockan ”plötsligt” 2.30 och jag inser att nu måste jag ju gå! Vad håller jag på med!? Inte såhär igen! Jag får plötsligt ångest över vad jag gjort. Alltså att jag har tappat omdömet och som oftast sagt pinsamma och onödiga saker som var alldeles för privata för att dela med mig av till någon alls. Känner mig dum och pinsam för att jag har passerat 30 och fortfarande inte kan hantera alkoholen på ett vettigare sätt än vad jag gör. Och för att jag trots min ålder fortfarande håller på och festar som jag gjorde som 20-åring. Patetisk känner jag mig. Jag har slösat en massa pengar dessutom, säkert 500 spänn bara på alkohol under en enskild kväll. Alkohol som ändå bara får mig att känna mig riktigt äcklig. Och åh nej, min partner som ligger hemma och ska sova, hur i hela friden kan jag vara så självisk att jag inte ens tänkt på hur han känner sig!? Medan jag är ute och beter mig utifrån vad jag får för infall där och då, får han ligga och vara på spänn och vara orolig för mig tills jag kommer hem. Utan att han vet när det blir och i vilket skick jag kommer vara i (på den nivån om jag lägger mig i sängen med kläderna på eller om jag i alla fall klarar av att klä av mig innan). Eller att han får oroa sig för att det kanske händer mig nåt.
De partykompisar som är kvar på stället ännu, går jag bara ifrån. Jag klarar rent fysiskt inte av att leta upp dem och säga hejdå. Går jag dessutom inte nu direkt så hinner fyllan slå till ännu mer.
Jag inser också i den här stunden att jag faktisk utsätter mig reella risker när jag knappt kan gå ut från stället upprätt, utan istället med nöd och näppe raglar och hoppas på att jag kan gå 10 meter till taxin, utan att någon eller något står i min väg så att jag ramlar. För ramla skulle jag lätt och säkert göra, om något steg skulle missbedömas av mig, vilket jag också förstår är högst sannolikt i det tillstånd jag är i. Jag blir riktigt rädd då, och blir nästan som klar i huvudet (känns det som då), i alla fall till den grad att jag tänker allt jag skrivit här ovan. Men kroppen är ju fortfarande lika påverkad och jag fattar att jag inte har den minsta kontroll över mig själv längre.
Hoppar sen då alltså in i en taxi, eftersom jag är för packad för att kunna ta mig hem på något annat sätt, och mumlar till chauffören vart jag ska, dvs hem.
Skit också, jag beter mig verkligen som en barnslig idiot! Min man måste vara så väldigt orolig för mig nu, speciellt när klockan är såhär mycket. Fast just det, jag skickade väl ett meddelande till honom någon gång under kvällen och skrev att jag kommer senare än planerat? Vad var klockan då? Måste kolla. Jag tar upp telefonen och försöker låsa upp den. Men jag ser inte vad det står på skärmen ju! Fy fan vad pinsam jag är, jag har sjunkit så lågt igen att jag ser dubbelt och måste blunda med ena ögat för att ens kunna slå in lösenkoden. Sen försöka hitta meddelandet. Bilen skakar för mycket för att mitt öga ska kunna fokusera. Jag ger upp, är ju ändå hemma om några minuter nu...
På morgonen skäms jag inför min älskade, över hur jag betett mig under natten som varit, och jag vill bara låtsas att det inte var så farligt. För att slippa konfronteras med det faktum, att jag inte kan sluta dricka vid de tillfällen när jag väl börjat med det första glaset alkohol.
Det värsta är att jag aldrig ber om ursäkt dagen efter...
Under nåt halvår eller så, för ett par år sedan, började det bli lite enstaka glas vin utspritt i veckan också. Bara ett glas. Liksom om man åt nåt med vännerna ute eller jag tog ett glas nån kväll hemma. Och sen under semestern är det ju ok... Sen kände jag, efter att ha hållit på så under den perioden, att jag mot slutet började få ett sug efter vin. Jag kunde se fram emot helgen några dagar i förväg, för att då kan jag dricka igen. Då insåg jag att det fanns en viss sannolikhet att det skulle skapa stora problem om jag fortsatte sådär. Då slutade jag med de där extra glasen här och där. Ett av de få vettiga beslut jag tagit när det gäller alkohol.
Jag får sällan minnesluckor. Tror jag. Men jag pratade vid ett tillfälle med en kompis som berättade nåt rejält dumt och onödigt som tydligen hade hänt en kväll när vi varit ute tillsammans. Jag blev helt kall inombords! HUR kan jag ha glömt nåt sånt? Jag kunde verkligen inte komma ihåg något liknande alls, inte ens efter att hon återberättat det. Jag som innan dess varit helt 100 på att jag mindes hela den kvällen! Vad är det mer, vid andra tillfällen, som jag inte kommer ihåg efter att jag har försvunnit in i alkoholdimman?
Det är först nu (!) jag har fått nån typ av insikt i att mina alkoholvanor inte känns riktigt ok.
Det är inte kul alls längre. Festen är över sedan länge.
Jag har nu medvetet helt slutat umgås med de som jag festat med. Avslutat relationerna genom att låta de rinna ut i sanden.
Jag önskar att jag tidigare hade vågat mig på att se mitt drickande för vad det faktiskt är. Att jag inte skulle förnekat vad jag gör mot mig själv och andra i min närhet. Jag skulle ha rannsakat mig själv och ställt mig själv till svars.
Jag har varit så feg.
Men nu vill jag att det ska var slut med vin, öl och all annan sorts alkohol för min del. För alltid.
Svara om du vill.
Vad tänker du?
Och:
Är jag alkoholist?

Hej Linan!!
Känner igen det där om att man inte mår sådär bra när man dricker..
En tanke om du kansek kan ta dig till någon större stad i närheten där du bor & kansek besöka AA där? Var där första gången förra söndagen & skal dit idag igen. De är välldans trevliga & öppna & kan guida dig igen om det här!
Hoppas att allt löser sig till det bättre & kämpa på!!

Man kan ju ta kontakt med vårdcentralen, själv så tog jag kontakt med sociala...dom har hjälpt mig med drogterapeut och öppenvårdsbehandling.
Jag bor också i ett väldigt litet samhälle, men jag har aldrig känt att jag behöver skämmas, eller vara orolig för att nån ska få veta.

Nu har jag bestämt mig, igen. Bestämt mig många gånger att dra ner på att dricka och tillochmed sluta helt. Men fortsätter ändå! Jag har sån ångest. Jag tänker alltid att ett glas vin bara.... slutar allt som oftast med hela flaskan. ?
Nu kommer jag ta hjälp! Men hur! Hur gör man? Kan man även få någon medicin? Måste man vända sig till sin vårdcentral då? Fy det vill jag verkligen inte, bor i ett litet samhälle där alla känner alla. Och jag skäms nått otroligt!

Jo, det var nog bland det tuffaste jag varit med om, på så många plan. Jo, det var nog ett bra steg till förändring, som du säger. Vem vet var dt hade slutat annars...
Jo, dt var en resa tt gå på ens första AA-möte, skall dit på söndag igen. Vilket känns bra faktiskt.

Trevlig onsdagskväll till dig med LillaVideung74!!

Välkommen hit!

Så tufft att bli konfronterad ang sitt alkoholmissbruk. Kanske också ett steg till förändring om man ska försöka tänka positivt mitt i allt elände.
Strongt av dig gå på AA möte. Tyckte det var jättenervöst första gången jag gick (tänkte vända o gå t bolaget istället...)
Glad jag gick in på mötet för kände som du, att stämningen var "varm" och välkomnande. Samt som du också säger att där fanns människor som förstår och inte dömer en med "beroende"hjärna.
Önskar dig en bra onsdagskväll!

Det var en upplevelse att gå till AA, var också feg att gå dit. Hade haft tanke natt gå dit, men inte riktigt vågat... Men nu i efterhand så känns det som det helt ok att gå dit, ska absolut fortsätta att gå dit tills man fått kontroll på alkoholen..
Känner, precis igen mig i vad du skriver om alal känslor med alkoholen. Är inte värt det.

Hoppas att du får en bra kväll med!!

Åh vad roligt att höra att mötet var bra! Riktigt modigt att gå till AA. Jag är så rackarns feg... tänkt tanken. Men näpp?
Det är ju så här på AH också... alla vet hur eländigt det är att dricka för mycket. Att man blir som en fånge i det. Man mår så dåligt både fysiskt och psykiskt. Det ständigt dåliga samvetet!
Känner redan att det blir ett så mycket bättre liv utan alkohol. Bara det att få tillbaks respekten för sig själv.
Hoppas du har en bra kväll?

Jag vet hur det känns & det känns för jäkligt när man dricker & när vaknar dagen efteråt..
Kan tänka mig att det är skrämmande när dt är barn inblandade, har tyvärr inga barn själv så jag kan inte sätta mig fullt in hur det är..
Jag själv blev, som sagt, konfronterad på jobbet & är "inne i systemet" vilket känns skrämmande, men framförallt skönt att veta at man med all förhoppning komer att bli & vara nykter framåt.
Var även på mitt första AA-möte idag, vilket kändes välldigt bra. Min första känsla är att det är något som passar mig, så ett litett tipps är att vågta ta steget dit & testa.

Hej Var Dag & VaknaVacker!
Kom hem ifrån AA-mötet för en stund sedan & har hunnit landa efter det.
Det var omtummlande att gå dit, det får jag erkänna. Jag visste inte vad som skulle hända. Men när jag väl var där & vi hade satt oss, så var känslan att man var välkommen, att stämmningen var "varm" & det viktigaste av allt. Alla förstog en & vad man går igenom, det var nog bland det skönaste att just bli förstådd på ett helt annat plan. Jag kommer att gå dit så ofta jag kan, så hoppas & tror jag att jag kommer att komma till den nykterhet jag vill ha.

VaknaVacker: Jo, det var bortom omskakande. Om det är det bästa som kunde hända, ja det var det. Jag vet inte var dt hade slutat ananrs. Om jag ska vara ärlig.

Trevlig söndag till Er!

Välkommen hit!
Vill också gärna höra om hur du upplevde mötet.
Förstår det var omskakande att bli konfontrerad på jobbet. Men i slutändan kanske det bästa som kunde hända?

Hör av dig hur det gick på mötet, spännande att höra hur det var, har inte själv varit på något ännu. Trevlig söndag ☀️

Tack så jättemycket Var Dag!
Har läst många trådar här nu under de senaste timmarna & jag känner igen mig välldigt mycket i vad som skrivs här!
Är både spänd, nervös & pepp på AA-mötet men jag tror att det kommer bli hur bra som helst. Mötet börjar vid 18:30, så man skall snart iväg.

Välkommen hit ? det är skönt att både skriva av sig och läsa här i forumet. Mycket igenkänning för min del. Massor av värme och pepp här. Styrkekramar, hoppas ditt första möte går bra ☀️

Har efter att jag blev konfronterad på jobbet att jag är en alkoholist, viket nog var det mest skrämmande jag varit med om..
Har tyvärr druckit en hel del för länge & för mycket..
Är inne i början av min behandling, vilket skedde före i november förra året. Har tyvärr också haft ett återfall, vilket känns väldigt skrämmande. Speciellt när man trodde att man var starkare.
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, mer än att det känns på något sätt skönt att kunna skriva av sig lite.
Kommer även också att gå på mitt första AA-möte idag.
Tack för att Ni driver detta forum & at man har hittat hir!

Men tänker asså på hur vanligt det är att få dilerium av att sluta med alkohol. Är livrädd för de

När jag gick i KBT och tog upp att jag drack väldigt mycket (fick fylla i papper på hur mycket) så antecknades det i journalen men ingen anmälan gjordes. Jag har också barn. Lycka till ?kram

Så länge du frivilligt söker hjälp för dina problem så har jag svårt att tänka mig att soc kopplas in.
Jag har också barn på ca 2 år och soc är inte inkopplad i mitt fall.
Om du visar en vilja för behandling och positiva resultat av behandling så har dom ingen anledning.
Tänk om du inte får hjälp och allt eskalerar, då kanske någon skickar in en orosanmälan på dig istället och det är betydligt värre.

Alla är såklart olika, du kanske är mycket starkare än jag och klarar dig själv med enbart vilja.
Det jag menar är bara att man inte ska vara rädd för att söka den hjälpen som finns att tillgå i Sverige.
Dom är inte ute efter att stjälpa familjer

Det som skrämmer mig mest för att ta hjälp av vården är att soc blir inkopplad å tvingar iväg mig. Jag har barn 16 år å 2 katter ensamstående studerar gör jag.
Finns de risk att jag kan få dille utan hjälp av vården?