Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Jag gjorde min sleeve för 2,5 år sen. Var alldeles för glad i alkohol redan innan op men nu är det mycket värre! Är exakt som du Louise. Häller i mig tills jag är pruttfull får minnesluckor och massa ångerst. Ett glas går inte. Det är stora mängder ja lyckas få i mej oxå. Flera flaskor vin är inga problem. Ja dricker tills jag deckar totalt. Vet inte hur ja ska lyckas ta mej ur det, men något måste jag annars har jag nog ingen familj kvar snart.

Välkommen till Alkoholhjälpen, fint att du har hittat hit.

Du vill göra en förändring av dina alkoholvanor, klokt beslut! Om du vill kan du starta en egen tråd här på forumet och berätta lite mer om din situation. Här finns många fina människor som gärna stöttar och ger råd.

Ett annat tips är att ringa till Alkohollinjen på telefonnummer 020-84 44 48. Det är en nationell stödtelefon för personer som vill ändra sina alkoholvanor.
Oavsett hur du väljer att gå vidare – återigen välkommen hit!

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen

Hej!
Jag har upplevt samma efter min gastric . Jag har nu som mål att inte dricka alkohol alls. Jag kan ej dricka ett glas utan slutar med att jag dricker många glas trots att jag bestämt mig för att dricka ett glas. Jag vet heller inte hur mkt jag tål utan det slutar i 14 års fylla efter nästan varje gång. Jag får som du minnesluckor . Kan inte minnas hur jag kom hem efter senaste gången jag var ute , har ej betalat taxi heller så jag har ingen aning om hur det gick till ( kan ej ha gått då det var ngra mil )
Jag vill inte ha det så därav mitt beslut att inte dricka.
Jag vet att dr sa innan op att man kan " få svårt m alkohol "
Sa dom ngt till dig innan op ?

Jag gjorde en gastric sleeve för 10 år sen och de senaste åren får jag minnesluckor när jag dricker. Min man säger ”men allvarligt, det där pratade vi ju om igår” och jag minns ingenting. Ibland minns jag inte hur jag tagit mig hem från fester.

Jag gillar vin, och kan dricka en flaska en vardagskväll då och då. Men får enorm ångest dagen efter, det har blivit värre och värre, nu har jag tagit en Oxascand pga bakfyllan de senaste gångerna. Fan jag vill inte vara så här, jag vill ha en sund relation till alkohol.

För hjälp och råd, att få slut på min aLkohol missbruk?? Har hjälp och råd jag kan får?? Snälla

Är lite i samma situation som du med samma tankar. Här hemma finns det oftast billiga taxfree-flak med öl som jag köpt ibland. Jag märker senaste året/halvåret att jag inte kan ta en eller två utan det sticker oftast som alltid iväg och blir fler. Nu försöker jag lägga av helt istället och jag tror egentligen inte på att bara "ta en" utan tänker att då kan jag skita i det helt istället.

Klokt inlägg?
Stor julkram?

Grattis till 70 dagar- Fantastiskt bra. (hittar inte din tråd så jag skriver i klotterplanket - tråden skapad en gång i tiden för diverse babbel inlägg)

Tror precis som du. Vi kan sitta och skriva oss blåa med goda råd. Det sitter inte förrns personen i fråga är redo och klar.
Tror också att våra olika resor måste göras på våra egna sätt, det är personlig utveckling och en livsstilsförändring som är individuell.
En insikt som var avgörande för mig var att jag började förstå att det var mig det handlade om.

Min hjärna, min lever, mitt psyke.
Det var då jag slutade dricka för andras skull och startade en egen nykter stig att kliva på.
För min egen skull.

Kram till alla

MM

Du har startat ett par trådar här på forumet och kommit en bra bit in i din förändring, 10 dagar nu utan alkohol. Starkt jobbat. Trots att du har mycket tankar på alkohol och känner av fysiska symtom så har du klarat 10 dagar utan.

Det du beskriver kan nog flera känna igen sig i, med att känna sig tung i huvudet och ett sug på alkohol. Dock är det svårt att säga säkert om det är alkoholen eller om det är annat. En idé är att uppsöka vården för att utesluta annat, där har du också möjlighet att diskutera medicinskt stöd om du skulle vilja, om det är så att det är abstinens du upplever eller möjlighet om du vill att fråga kring medicinskt stöd när det kommer till suget. Vet inte alls om du är hjälpt av det eller intresserad, det känner du ju bäst själv såklart.

Oavsett brukar många beskriva att suget minskar efter en längre tids nykterhet, sedan brukar det vara väldigt olika hur lång den tiden är.

Det låter verkligen som detta är en förändring som är viktig för dig och du har redan fått många insikter, du vill inte känna dig beroende och du kommer må bättre på sikt.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tänker på alkohol hela tiden, speciellt på kvällar. Känner ett sug, brukar normalt inte göra det. Tror jag gör det bara för att jag bestämt mig för att lägga ned helt. Känner mig tung i huvudet också. Blir det så om man är nykter en helg och är van att dricka fre,lör?

Helt sjukt det här, när släpper det här. Jag inser att jag är beroende. Konstant sugen på nåt. Fy fan

Skulle starta egen tråd

Jag har i alla fall bestämt mig för måttlighet och att hitta strategier för att lyckas med det ex. att inte dricka ensam eller att alltid ha en insatt stödkompis om det är fest... Jag har gått med här, köpt ett par böcker i ämnet och hittade en studie som jag gick med i vid Linköpings universitet.

Däremot är det lite konstigt tycker jag att någon kan peka ut dig utan att du skulle ha rätt att få veta vem som anklagar dig för någonting och vad?
Förstår att du rannsakar dig själv men det blir ju än svårare när du inte minns vad eller mot vem.
Att kämpa för att vara nykter kan ge en hel del självkänsla åter. Kanske är det här din väckarklocka som du behöver?
Kämpa på

är inte roligt men ofta en del utav tillfrisknandet. Drick INTE mer nu. Innebär återfaller att man bara druckit alkohol är man ofta snabbt på banan igen. Har man däremot fått tråkiga konsekvenser av drickandet är det stor risk att man deppar ihop och fortsätter dricka för att döva ångesten.
Sätt på lite kaffe eller te, stoppa i dig godis eller snacks - men INGEN alkohol. Bakfylla en tisdag är INTE kul!

Ikväll gick det fel. Jag har druckit en hel flaska whiskey. Det var gott, jag vill ha mer. Känner mig inte särskilt berusad.

Fan.

I’m back. I helgen var jag på föreningsfest i två dagar. Första dagen gick bra. Lite mycket alkohol men ändå. I lördags hände en grej som gjorde att jag blev väldigt ledsen och drog 4 sexor Irish coffee på en dryg timme... Igår fick jag veta att jag varit extremt närgången och jobbig. Jag får av arrangörerna inte veta vad jag gjort eller mot vem eftersom det då kan bli utpekande. Idag gråter jag, tänker, analyserar. Ångesten river i kroppen trots tabletter. Varför?!?!?!

Du erbjuder ett fint stöd till andra här samtidigt vill jag avråda dig från att ta på dig det ansvaret. Du har länge varit hos oss och utifrån det du varit med om och är med om så vill jag uppmuntra dig att fokusera på dina behov. För en del kan det i stunden reglera ångest att fokusera på andra och vara hjälpsam men eftersom att jag "känner" dig lite tror jag att din önskan om att vara till hjälp för andra är bättre nyttjad långt bort från problem relaterade till alkohol.

En annan tanke är att vi ännu inte har något facit för vilket stöd som är mest rimligt för varje person. Att ha ett problematiskt drickande och att vara anhörig är bara en liten del av oss. Det är komplext.

Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag delar mina tankar här.

Vänligen Li-Lo
Alkohlhjälpen & Anhörigstödet

Hej
Jag heter sessi och är närstående till en kille med missbruksproblem sedan 2016. Jag kommer alltså ifrån andra sidan, av detta forum.
Ibland virvlar tankarna runt i huvudet på oss som är på båda sidorna av missbruket. Vi närstående känner ofta frustration över erat drickande, och ni känner kanske att vi inte ger er det stöd ni behöver.
Jag fick en idé om att jag skulle kunna vara ett stöd för er på denna sidan av forumet. Det är kanske enklare att bolla tankar och frustration med någon som inte står er lika nära som era anhöriga.
Vad säger ni om den idén?

Jag är närstående till en person som blivit av med körkortet. Sista gången var november 2016. Man blir besviken, eftersom ni har utsatt er själva och andra för fara. Samtidigt så var jag lättad sista gången min närstående körde rattfull utan körkort, att han överlevde.

Jag hoppas att era närstående kommer att vara ett stöd för er. För det är det ni behöver.
Om ni behöver stöd på detta forum av någon som inte är beroende av alkohol, så finns jag här för er. ♥️ Om ni behöver bolla tankar.

Välkommen hit!

Mitt och ditt beteende kring alkohol ser olika ut, men i grund och botten har vi samma sjukdom. Vi kan helt enkelt inte dricka alkohol i måttliga mängder.
Jag satt hemma ensam och krökade och behövde alkohol varje dag för att ens vilja funka, medans du skriver att det blir snett när du är i umgänge med andra/grupptryck.

Superbra att du vågar fundera kring problemet iaf!
Det tog ett bra tag innan jag själv tog steget, så jag vet att det är ett stort kliv i rätt riktning iaf!
Ett bra råd är att vara helt nykter i 3 månader för att känna efter hur du känner inombords. Och läs på forumet här, det är en guldgruva av kunskap.
Du kan också med hjälp av alkoholhjälpens program som du finner på startsidan kartlägga och få bra kunskap om hur du ska undvika situationerna du beskriver ovan, man får handledning och bra tankeställare.

Är det någon i din vänskapskrets som har påtalat att du haft problem någon gång?
Kanske det är bra att anförtro någon du litar på, att ha ett extra öga på dig när ni går ut?

Mod och styrka,
Dee

Igår hände det för mig med. Grov rattfylla på vägen hem från jobbet. Hur i hela världen kan jag vara så utbota korkad att jag riskerar oskyldiga liv? Eller ens dricka på jobbet?

Jag har tur om maken inte lämnar mig. Jag har svikit honom om och om igen.

Vi får ta stöd från andra i detta forumet och en dag i taget så ska vi lämna skiten bakom oss. Steg för steg mot en bättre morgondag.

Kan också relatera till det. Mina första nyktra månader var jag periodvis helt utslagen. Det tar energi att jobba med sin nykterhet. Hjärnan går i 190 och kroppen kämpar för att återhämta sig. Det som blivit normalt när man dricker är ju så långt ifrån normalt det kan bli. Kroppen är inte byggd för att hantera de mängder alkohol vi häller i oss. Kroppen kämpar med giftet och vår hjärna kämpar med ångest, sug och tankar kring när vi ska få dricka nästa gång och hur mycket vi ska dricka - samtidigt som vi VET - att vi egentligen inte borde dricka alls...

Hejsan,

Det är nämligen så att sedan gymnasiet så har jag då och då druckit mig så full att jag inte har något minne kvar, det har även hänt någon enstaka gång att jag har skadat mig. Varför jag väljer att skriva här på forumet denna gång är att det har hänt väldigt ofta den senaste tiden och blev jag även bestulen på mina värdesaker och givetvis kunde det hänt ändå men saken är den att jag knappt kommer ihåg vad som har hänt.

Det som oftast gör att jag dricker mycket är när det börjas beställa in "shottar". Givetvis har jag testat att inte ta några shots och det funkar oftast en två gånger och sedan är man där pga grupptryck. Bland mina kompisar så har jag alltid varit den som har blivit fullast och har alltid haft stämpeln att inte riktigt kunna kontrollera drickandet.

Jag har många gånger funderat på att sluta med alkohol och jag kan vara nykter flera helger irad utan några problem. Sedan kan jag gå ut en gång, två gånger och tredje gången så är jag tillbaka utan något minne.

Det jag vill fråga är om ni har några tips på hur jag skall tänka? Vad jag kan göra?

....det går inte så bra. Det blev en aw i fredags som spårade ur (alltså ur dryckessynpunkt menar jag) mådde apdåligt på lördagen men skulle ju på tjejfest och efter några glas hade jag glömt att jag mådde dåligt. Mådde naturligtvis inget vidare igår söndag heller och inte idag. Har så fruktansvärt ont i kroppen, känns som hela jag är inflammerad. Besvikelsen på sig själv gör inte det hela bättre. Bestämde när jag blev medlem här att först och främst ska jag inte dricka alkohol hemma. Fester och utekvällar blir inte särskilt ofta nuförtiden (förutom helgen som var) Men vad jag har dragit för slutsats efter detta är att jag måste hålla mig borta helt från sammanhang där alkohol är inblandat åtminstone tills jag blivit stabil och stark. Idag är jag svag och ynklig... Hoppas allt är fint med dig! Tezzan

Jag läste dina inlägg här och vill bara sticka in huvudet och säga att jag också klassificerar mig som ung alkoholist!
Jag är 34 år, aktiv alkoholist i 4 år, dessförinnan ett riskdrickande sen jag gjorde debut när jag var 16 år.

Jag kände mig ensammast i världen med min sjukdom tills jag insåg att jag inte var det.
Jag försöker tänka att det snarare är grymt bra att jag kom på att jag är sjuk så ”tidigt” i mitt liv, så att jag kan få en roligare/ljusare och mindre ångestfylld framtid!
??

Kram,
Dee