Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit!
Att skriva här är en start!
Jag har hängt här sedan den dagen jag blev nykter efter daglig användning av alkohol (ca 2 liter vin/dag) i 4 år. Nu har jag 20 dagar kvar till ett helt nyktert år!
Det finns ett självhjälpsprogram här på startsidan som jag använde mig av, gör man det seriöst så ger det också en hel del verktyg att mecka med!

Ditt drickande har fått ganska allvarliga konsekvenser inte bara för dig själv utan faktiskt för dina grannar också - bra att du tänker till.
Det var när min användning av alkohol började få allvarliga konsekvenser som jag fattade att det var dags att sluta och bli nykter.
Jag hade fortsatt om jag hade kunnat dricka konsekvensfritt.
Det enkla svaret för dig är att låta bli att gå till puben och låta bli att dricka alkohol.
Det svåra är hitta argument som håller det löftet.

Har du tänkt något själv kring en alternativ handlingsplan för att avstå från alkohol?

Min alternativa handlingsplan från den dagen jag blev nykter har skiftat lite sen jag började. Från början var det ”när jag känner sug ska jag sticka ut och springa tills suget försvinner” eller se på en netflixserie så jag skingrar tankarna. På lång sikt har alla de där små handlingsplanerna tillslut mynnat ut i ett mantra som heter ”aldrig första glaset”

Mod och styrka,
Dee

Och det känns bättre och bättre för varje vecka som går. Blir nervös när vänner säger att vi ska ses över en middag och gott vin. Tackar nej med någon dålig ursäkt. Är inte redo än. En dag i taget och långsamt går det framåt ?

Hej Tezzan. Hur går det för dig?

Hej och välkommen hit till forumet. Jag har hängt är i drygt 1 år och haft stor framgång i min relation till alkoholen. Forumet är ett perfekt ställe att ventilera frågor och funderingar kring alkohol helt anonymt. Jag förstår att du mår piss idag med tanke på nattens äventyr. Samtidigt vill du göra en förändring. Det är kanon bra att du har insikt om dina problem. Här kan du läsa om andras erfarenheter vilket har hjälpt mig väldigt mycket. En dag i taget ?
/Mrx

Jag har en sån enorm ångest. Igår skulle jag ta en öl innan jag skulle åka hem efter jobbet. Det slutar med att jag rumlar hem vid 2 på natten. Väl hemma kommer jag på den briljanta iden att göra nudlar och SOMNAR... Vaknar av att brandlarmet går och det är rök i hela lägenheten. Det här är andra gången på loppet av 6 mån som jag gör en sån här grej, lukten ärfruktansvärd!
Jag har tänkte länge att jag bör nog fundera på hur mina alkoholvanor ser ut. Det blir liksom bara värre. Jag blir alltid för full numera. Jag orkar verkligen inge mera nu! Jag är så pissless på den här skiten. Och jag vet inte hur jag ska börja bli mer öppen om hur jag mår inför vänner och familj.
Jag vet inte alls om det här rätt forum och spy ur sig så här, men jag behöver ventilera och jag vet inte vart jag ska vända mig just nu en lördag!

Sofia, eloge till dig - stort tack. Är ung, 21-24 år gammal. Tusen tack för ditt svar & Och tack för att du delade dina instinkter. Kommer förhoppningsvis uppdatera tråden sporadiskt. Det räcker nu.

Jag anser att nolltolerans är vettigast i min situation: en längre tid framöver (om inte förevigt) och ev: göra en bedömning om hur måttligt jag kan dricka. (Antagligen dumt?)

Kommer från en väldigt fin familj med alla möjligheter - med brett stöd & utan tidigare missbruksproblematik. Det är jag som är problemet, helt klart. Lägger aldrig skulden på någon annan.

Jag, vill bli frisk. Har vissa diagnoser som med största sannolikhet har triggat mitt självmedicinerande av alkohol.

Hjälp?

Vilket klokt beslut att ta den smärta du känner nu på allvar och att ta steget att söka hjälp! Vilket stort steg att ta, att vara på din andra nyktra dag för första gången på två år! För många krävs det att de negativa konsekvenserna av drickandet blir påtagliga innan man tar steget mot en förändring. Ofta styrs vi allt för länge av de kortsiktiga positiva effekter som alkoholen för med sig (t.ex. avslappning, ökad glädje, minskad stress), eftersom vi människor tenderar att styras mer av de direkta effekterna, även om vi efterhand börjar märka att de långsiktiga konsekvenserna inte är bra för oss. Skriv gärna mer om hur det går för dig och vad du hoppas att uppnå nu när du står på tröskeln till en förändring av dina alkoholvanor - hur vill du må framöver och vad hoppas du kan bli bättre?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har insett först nu hur långt detta har gått. Hade en rejäl fylla och vaknade upp med extrem smärta i hals & bröst. Detta var två dagar sen, och smärtan är kvar.
Främst påtaglig när jag dricker/äter.

Kommer för första gången göra ett aktivt val att ta hjälp och försöka fria mig från mitt beroende.
''Firar'' två dagar nykter på raken nu för första gången på två år. Men är orolig för mina kroppsliga besvär, kanske det som behövdes dock.

har jag tagit många gånger för gått på behandlingsprogram. Tig rejält återfall i somras och drack varje dag i 5 veckor.. tog test efter 5 veckor då jag tog sista fyllan och då var peth på 0,052. Min sköterska sa att det antydde på att jag faktiskt druckit något litet intag nyligen eller längre tillbaka. Jag förnekade det men testet visar ju vad det visar. Trodde verkligen inte att det car kvar i blodet så länge men men... så man behöver minst 6 veckors helt nykter för att visa 0.
Hoppas du har lite att gå på nu och lycka till!

Tröttheten för mig (första 5-6 försöken att sluta :) var obeskrivlig. Höll i många veckor innan det vände.
Om du vill undvika dricka i helgen funkade något av följande för mig så länge jag bestämt mig innan: kör en vit period för träning/hälsan. Äter medicin. Måste köra pga x...
Kul att du gillar boken, den var avgörande för min egen del att jag la om livet. Men jag lät i och för sig det rulla på ett bra tag till och allt blev rätt illa innan jag själv till slut fick nog på riktigt.

Heja dig

Jag har nu börjat lyssna på boken...Ojojoj....igenkänningsfaktorn är hög! Tyvärr får jag väl säga. Jag inser mer och mer att jag faktiskt har problem och det är väl ingen glädje med det direkt. Ser i alla fall fram emot att fortsätta lyssna på boken.

Nåt som är positivt med att haft en nykter helg är; att idag på måndagen kunna vara på jobbet rakryggad och helt utan andradagens baksmälla.

Samtidigt går jag runt och är supertrött...Vet inte om det är hösten eller att all energi går åt till att fundera ut en fungerande plan att hålla sig nykter i framtiden. Till helgen är jag tex bjuden på tjejfest med gamla vänner och en hel del nya människor. Jag har inte helt kunnat bestämma vilket ben jag kommer att stå på där. Jag vet att jag borde hålla mig nykter samtidigt som någon på min axel säger att klart du klarar att ta lite vin till maten....jag har några dagar till på mig att hitta en strategi för denna helg. Fan det borde ju vara lätt....kan man tycka.

Känner med dig i din story. Verkligen.
Bra att du hittat hit! Det här forumet är en guldgruva av kunskap och berättelser.
Jag har lyckats hålla mig nykter då jag slutat på egen hand med hjälp av att göra programmet här hos alkoholhjälpen, du ansöker om att få göra programmet på startsidan här om du känner att du vill.

Ditt drickande, precis som mitt, har fått konsekvenser, allvarliga konsekvenser som kanske kommer att kosta men som när allt har lagt sig kommer att göra dig till en starkare människa.

Hur du går vidare nu väljer du själv, men jag skulle verkligen vilja tipsa om att faktiskt se till att du får professionell hjälp, framför allt med att hantera skuld/skam som uppkommit i samband med det här, det kan annars komma som ett bakslag senare in i nykterheten.

Låt det lägga sig lite med din tjej och be henne om stöttning om du bestämmer dig för att ta hjälp med det här.
Är detta något hon tidigare påtalat för dig, att hon sett att du haft problem med minnesluckor och urspårningar?

Mod och styrka,
Dee

Jag har nog så länge jag kan minnas varit otroligt dåliga på att hantera alkohol! Jag dricker ansvarslöst mycket och minns sällan kvällarna.

Jag har ständigt ignorerat problemen som uppstått och inte viljat förlika mig med att jag har problem!

I lördagsnatt hände något som verkligen fått mig att inse.
Jag, flickvännen och några kompisar var ut på krogen och hade trevligt!
Jag blev för full, utkastad, jag var stökig och otrevlig, mer minns jag egentligen inte.

Dagen efter vaknar jag på polisaresten!
Jag har kört bil med 2.0 promille i blodet! Något som jag inte har ett minne av!
Rattfylla, jag har aldrig ens tittat åt bilen förut jag kan inte förstå hur jag kunnat utsätta andra för så stor fara!
Jag kommer givetvis bli straffad för detta och båda mina jobb kommer jag bli av med! Min flickvän gråter bara när jag pratar med henne då hon känner att hon vill lämna mig.

Slutsatsen, jag har förstört allt och jag kan inte skylla någon annan än mig själv! Jag vet inte vad som kommer hända mig nu!

Tack för svar och bra med tips om bok. Hittade den som ljudbok, ska lyssna på den. Jo man kanske skulle se det som en "allergi". Dels för som du säger att hjärnan vill ha mer, men också för att jag verkligen kan må så galet dåligt dagen efter intag av alkohol. Jag får nästan som migrän med sinnessjuk huvudvärk samt värk i musklerna ibland även illamående och kräkningar. Ändå fast jag vet om detta så dricker jag.... I tron om att denna gången funkar det nog.

Hursomhelst så har jag hållit mig nykter 2 helger i rad och känslan av att vara pigg och alert och kunna umgås med mitt barn på ett lite mer engagerat sätt är underbar.... Tänk om jag lyckades upprätthålla detta framöver...

Tack igen för svar! ?

Precis som en jordnötsallergiker inte kan äta nötter kan man (om man har sjukdomsbegreppet) inte dricka alkohol utan att få en allergisk reaktion i form av merbegär från hjärnan/kroppen. Visst låter det skumt, men det verkar onekligen vara så. Sen är det ju man själv som så att säga diagnosticerar sig själv.
Den andra delen i sjukdomen brukar kallas mental besatthet och har mer med tankarna kring att dricka osv.
Jag påstår inte att du har sjukdomen men tänkte bara beskriva det kort.
Kan rekommendera en bok som heter ”skål ta mig fan” som rätt roligt skriver om olika typer av problemdrickande.
Något jag själv fick erfara var hur det blev värre o värre med åren och på slutet gick det ruskigt fort, sen kom återställare, dagligt drickande etc in för mig.
Bra beslut att börja skriva här, lycka till med din resa.

Hej alla här inne! Jag har under en längre tid konstaterat att jag och alkohol har en knepig relation. Grejen är den att jag inte tycker att jag har superstora problem, inte så som många andra. Jag måste tex inte dricka varje dag och gör inte det heller. Men när helgen kommer så tycker jag att det är supertrevligt med ett glas vin eller en öl till maten. Så trevligt att jag gärna tar 1 glas innan och gärna ett efter. Det skulle kunna vara bra här men efter typ 3 glas så spårar det ur...jag dricker upp resten av flaskan och gärna några öl efter det, kanske en eller flera whiskey eller rom eller lite vad som helst som finns hemma. Jag tänker ofta att i helgen ska jag inte dricka nåt...Men så har man lagat nåt gott käk och måste plötsligt ha nåt gott passande att dricka till maten...och så är man igång igen. Förr om åren var det mycket party ute på krogen....många gånger var jag den som gick hem sist, ibland var det oklart hur jag tagit mig hem...nästan alltid mår jag superdåligt dagen efter, mest fysiskt. På senare år har jag skaffat familj och kroglivet lockar inte längre. Men det hindrar mig inte från att ta mig några rejäla fyllor då och då.... jag vet inte varför jag spårar ur....tycker det är gott.....nån enstaka gång dricker jag pga känslor kanske för att jag är arg eller vill kunna gråta. Men det hör inte till vanligheten. Jag tar aldrig en återställare det finns inte på kartan att det skulle funka då jag oftast mår så dåligt. Ibland funkar det fint att bara ta nån öl eller två.... Men inte senast jag drack....då blev det 2 flaskor vin och en 5-6 öl den kvällen.... det var 14 dagar sen och jag har vart nykter sen dess. Försöker bestämma mig för nolltolerans...trots att jag tycker att jag har ringa problem så har saker ändå hänt som fått mig att tänka till.... Samtidigt så är det jättesvårt att tänka sig att aldrig dricka mer...vill kunna hantera det....varför går det ibland och ibland inte? Jag har absolut inget dagligt sug efter alkohol...jag har ganska lätt att vara utan men när jag dricker kan jag inte sluta.....

Lyckades få ner provet från 1.7 till 0.8 men det köpte inte kirurgen så nu blir det 3 vita månader... skam den som ger sig ????

Grattis till 10 nyktra dagar, vilken start! Jag kan passa på att tipsa er båda om att vi erbjuder ett nätbaserat självhjälpsprogram här på Alkoholhjälpen som är hjälpsamt för många i förändringsprocessen. Det går att jobba igenom det helt på egen hand eller med stöd av en rådgivare som skickar återkoppling. Ni hittar det under fliken Program.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hejsan!
Kände igen mig i mycket av ditt inlägg!
Jag är en 25 årig man som precis bestämt mig för att leva nykter, jag önskar att jag kunde hantera drickan men tyvärr när jag dricker så finns det oftast inget stopp och det slutar ofta med att jag hamnar i problem jag aldrig skulle hamna i som nykter. Vill bara önska dig lycka till som nykter i fortsättningen! Är själv inne på dag 10 som nykter, är rädd att man tar till flaskan igen men jag hoppas jag klarar mig utan för det är nog så värt det.

Redan i ditt val av användarnamn uttalar du tydligt att det är dags för något nytt nu. Alkoholen har funnits i ditt liv sedan tonåren, först förknippad med härliga fester och skoj, men allteftersom så har du börjat märka av allt mer negativa konsekvenser i ditt liv som är kopplade till alkoholen. Du beskriver så ärligt och modigt hur det har sett ut. Du har en väldigt klok plan framåt - nykterhet sedan en vecka tillbaka, träffa alkoholterapeut, träna, äta bra. Det låter som väldigt viktiga steg för att ta dig närmare det liv du vill leva, kanske även för att bygga upp din självkänsla igen och våga träffa en tjej så småningom. Det är verkligen bra att börja med nya vanor när man tar bort alkoholen, istället för att bara leva i ett tomrum och en saknad. Nu kanske träningen kan bidra med vissa kickar och skapa en god cirkel där du vill nå resultat med träningen och därmed även äta bra för att det hänger ihop.
Fortsätt gärna att skriva om hur det går för dig och vad som blir hjälpsamt för dig i nykterheten, det finns ju många olika vägar ut ur alkoholproblem (AA är en väg som passar en del, men inte alla).
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Till att börja med vill jag säga välkommen! Du har tagit ett stort och bra beslut att ta tag i det här. Jag önskar jag också gjorde det när jag var 25... Läs andras trådar här, det hjälpte mig oerhört mycket under min första nyktra period! Mitt misstag var, och är fortfarande, att jag inte tog hjälp så se för guds skull till att gå till alkoholterapeuten!! Jag är ”duktiga mamman” som är fullständigt livrädd för orosanmälan och soc därför försöker jag ff bli nykter på egen hand. Det går sådär kan jag ju säga.. Jag har haft ett kärleksförhållande med alkoholen sedan jag var 14 och det är inte lätt att bryta det. Så ta hjälp och fokusera på allt bra nykterheten ger dig, vinsterna kommer och de är fantastiska! Skapa nya vanor och försök undvika umgänge där det dricks mycket. Önskar dig stort lycka till!!??‍♀️

Hej gott folk!
Har läst lite i detta forumet och det känns som att jag har hamnat rätt.
Jag är en kille i 25års åldern som har kommit till insikt med att jag är alkoholist.
Jag drack väl för första gången när jag va 14-15 kanske. Men då var det bara "på skoj". På skoj var det även på gymnasiet. Jag va väl som alla andra. Älskade när det blev fest. Blev kanske fullast av alla många gånger men det va ändå inte så ofta det blev fest. Gick inte runt me det djävulska suget på den tiden.
Tror problemen började när jag va 20 o pluggade 1 år i en ny stad. Bodde på ett internat me andra festprissar o ölen blev helt plötsligt fler o oftare. Kändes så jävla skönt att va föräldrafri o slippa ansvar. Men det va först då den där råa ångesten börja komma på bakfyllan. "Va hände igår? Va sa jag? Va gjorde jag?". En ångest som skapade mer drickande. Det va också först då jag började dricka i ensamhet för att det kändes skönt.
Efter det året flyttade jag hem igen. Började känna mig jävligt deppig. Visste inte va jag ville bli eller göra me mitt liv. Tog det ganska lugnt me alkoholen där ett tag. Men efter ett tag så flyttade jag till ny stad igen. Det va då det börja gå åt helvete. Det va också då jag hamna i fyllecell för första gången. Började bråka me polare. Åkte till systemet direkt dan efter ibland. O sådär har det hållit på i 2-3 år nu. Har försökt sluta flera gånger utan lyckat resultat. Bor nu i egen lägenhet vilket inte gjort saken bättre heller. Supit o gjort bort mig mitt på dagen. Förlorat vänner. Sjukskrivit mig från jobb pga bakfylla. Satt återigen i fyllecell i somras. Har haft sån kraftig ångest o panikattacker att jag bara velat dö. Har vart så jävla ensam. Har tänkt att jag aldrig kommer träffa en tjej.
Jag ser ganska bra ut, är väldigt rolig o social men alkoholen har gjort mig handikappad o har skapat en jävligt tragisk och isolerad person.
Är helt övertygad om att jag hade lyckats bra både med kärleken och jobb ifall det förbannade giftet inte hade pajat mitt liv fullständigt. Jag har gått upp massor i vikt o jag känner inte igen mig själv längre i spegeln. Den starka o självsäkra person jag en gång var är som helt bortblåst..

Jag har varit nykter nu i drygt en vecka och planen är att hålla det så. Ska snacka me en alkoholterapeut o börja träna mer. Äta bra. Det känns bra nu men va känner jag om en vecka?
Är inte alls intresserad av några 12-stegs möten. Har stor respekt för det och alla ni som gör det men för mig blir det kontraproduktivt att sitta i grupp o lyssna på allas miserabla eländen. Det blir som att se djävulen(alkoholen) rätt i ansiktet. Har ni några goa tips på hur jag kan tänka?
Varma hälsningar

Hej gott folk!
Har läst lite i detta forumet och det känns som att jag har hamnat rätt.
Jag är en kille i 25års åldern som har kommit till insikt med att jag är alkoholist.
Jag drack väl för första gången när jag va 14-15 kanske. Men då var det bara "på skoj". På skoj var det även på gymnasiet. Jag va väl som alla andra. Älskade när det blev fest. Blev kanske fullast av alla många gånger men det va ändå inte så ofta det blev fest. Gick inte runt me det djävulska suget på den tiden.
Tror problemen började när jag va 20 o pluggade 1 år i en ny stad. Bodde på ett internat me andra festprissar o ölen blev helt plötsligt fler o oftare. Kändes så jävla skönt att va föräldrafri o slippa ansvar. Men det va först då den där råa ångesten börja komma på bakfyllan. "Va hände igår? Va sa jag? Va gjorde jag?". En ångest som skapade mer drickande. Det va också först då jag började dricka i ensamhet för att det kändes skönt.
Efter det året flyttade jag hem igen. Började känna mig jävligt deppig. Visste inte va jag ville bli eller göra me mitt liv. Tog det ganska lugnt me alkoholen där ett tag. Men efter ett tag så flyttade jag till ny stad igen. Det va då det börja gå åt helvete. Det va också då jag hamna i fyllecell för första gången. Började bråka me polare. Åkte till systemet direkt dan efter ibland. O sådär har det hållit på i 2-3 år nu. Har försökt sluta flera gånger utan lyckat resultat. Bor nu i egen lägenhet vilket inte gjort saken bättre heller. Supit o gjort bort mig mitt på dagen. Förlorat vänner. Sjukskrivit mig från jobb pga bakfylla. Satt återigen i fyllecell i somras. Har haft sån kraftig ångest o panikattacker att jag bara velat dö. Har vart så jävla ensam. Har tänkt att jag aldrig kommer träffa en tjej.
Jag ser ganska bra ut, är väldigt rolig o social men alkoholen har gjort mig handikappad o har skapat en jävligt tragisk och isolerad person.
Är helt övertygad om att jag hade lyckats bra både med kärleken och jobb ifall det förbannade giftet inte hade pajat mitt liv fullständigt. Jag har gått upp massor i vikt o jag känner inte igen mig själv längre i spegeln. Den starka o självsäkra person jag en gång var är som helt bortblåst..

Jag har varit nykter nu i drygt en vecka och planen är att hålla det så. Ska snacka me en alkoholterapeut o börja träna mer. Äta bra. Det känns bra nu men va känner jag om en vecka?
Är inte alls intresserad av några 12-stegs möten. Har stor respekt för det och alla ni som gör det men för mig blir det kontraproduktivt att sitta i grupp o lyssna på allas miserabla eländen. Det blir som att se djävulen(alkoholen) rätt i ansiktet. Har ni några goa tips på hur jag kan tänka?
Varma hälsningar

Samma här.

Jag är fast i helvet och mannen är inne på att lämna mig