Senaste kommentarerna i forumet

Frågan jag också ställer mig gällande mig själv...

Låter ju fantastiskt! Jag ska inte heller dricka har jag bestämt. Frågan är bara om jag kommer klara det?

Denna helgen kommer bli den första nyktra för mig på mycket länge. Det har jag bestämt! Har också bestämt att jag ska baka med barnen i helgen och titta på typ en säsong av Game of Thrones. ?

Nu är det fredag. Tankarna snurrar i mitt huvud. Mår illa. Går han och har ont i magen för att jag ska dricka igen? Kommer jag dricka? NEJ. Jag vill inte. Jag vill inte mera.. Vad ska ni göra i helgen?

Vad ärligt och sårbart du skriver om hur det känns för dig efter en helg där du drack för mycket och betedde dig på ett sätt som du inte ville inför den du älskar. Skammen och ångesten efteråt har varit hemsk och du har känt dig värdelös och tvivlat på din plats i världen. Så oerhört klokt och modigt av dig att istället för att fastna i de tankarna på egen hand, istället skriva här och sträcka ut en hand efter stöd och hjälp!

Det finns massor av hopp, även om det kanske inte känns så inom dig just nu. Det här forumet vimlar av berättelser om lyckade förändringar av alkoholvanor. För alla går det inte bra på första försöket, man får testa sig fram med olika typer av hjälp och stöd, det finns ingen metod som funkar lika bra för alla. Jag är helt övertygad om att du kan bli frisk, du har viljan och du vet vart du vill någonstans! Du har skrivit ner jätteviktiga saker som du ser kan bli bättre om du försöker bli nykter - att leva i harmoni med din man och att vakna utan ångest.
Varma hälsningar, med hopp om att du hittar din väg framåt!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej! Starkt av dig att börja fundera på vad man kan göra åt problemet. Har själv varit i liknande sits och det var verkligen ett helvete att ta sig ur. En öl är för mycket och tusen är för lite för mig, så nu dricker jag inte alls längre. Men jag hade inte klarat det utan psykoterapi, det var där jag verkligen började förstå att jag drack för att döva andra känslor, och när jag fick hjälp att hantera dessa blev det enklare, även om det ändå var extremt tufft. Men min psykolog var ett väldigt bra stöd! Jag hittade en privat psykolog som täcktes av min försäkring. Man kan hitta psykologer bland annat på https://teraply.se/ och psykologiguiden om jag inte minns fel. Går ju också att gå via vårdcentralen, första steget börjar alltid med att kontakta någon och berätta! Hoppas att allt blir bra och du får den hjälp du behöver :)

Nu då? Hur mår du?

Hej det du beskriver känns väl i gen jag. Har alltid tyckt det varit kul med fest å party men alltid blivit kanonfull och finns ingen hejd jag har alltid haft ångest ågren och känt mig illa till mods det har let till att jag även om jag tar en öl i veckan så har partytrollet hoppa i gång i mig och det blir en fylla även då.
Så för mig funkar inte alkohol jag kan inte hantera det på ett vettigt sätt och därav har jag bestämt mig för att bli nyktert partytroll
Tror det på sikt är lika kul å trevligt
Med vänlig hälsning,

Så var de fest igen, min fest, allt var som vanligt välordnat och fixat in i minsta detalj. Stressade runt hela dagen för att allt skulle gå ihop, alla måste ha kul, de måste bli en rolig fest. Jag tänker under hela dagen, i kväll måste jag dricka vatten och ta de lugnt med alkoholen. Men när jag väl är där så försvinner alla tankar kring att dricka mindre. Jag bara dricker på, tar allt som bjuds. Jag är glad, rolig och sprallig enligt andra. De gör ingenting att du blir lite full du är ju bara glad och gör ju inte någon illa. Men jag gör mig själv illa och mina barn.För när festen går emot sitt slut så är de som all alkohol under kvällen rusar upp från benen och rakt i huvudet. Jag mins ingenting från den sista timmen, väl hemma somnar jag på toaletten och min dotter får dra mig därifrån och bädda ner mig. Jag är så bakis dagen efter, så sjuk och tar mig inte upp från sängen. De är fördjävligt, mina barn ska inte behöva se mig sådan...
Jag har jobbat hårt med att inte falla dit jag nu föll och gjort några gånger senaste året. Jag vill kunna festa men med måtta men hur ska man göra för att inte tappa kontrollen. Kanske som jag gjort under perioder i livet inte druckit en droppe..

Kan bara svara för mig och alla behöver nog hitta sin väg. Jag svor att det var slut nu och funderade mycket på alla gånger det gått åt skogen och försökte se det som en kedja i stället för enskilda händelser. Skrev ner mycket om hur jag mådde och hur det kändes och varför jag ville sluta. Jag gick på AA ett tag och läste mycket böcker om alkoholism etc. ”nördade ner mig i ämnet”. Läste vad jag skrivit när jag kände att jag borde ta en fylla”. Tog en dag i taget men tänkte ändå att jag får om jag vill, men inte idag. Det kom i vågor att jag ville supa, festa, fira, belöna. Oftast tyckte jag att det gällde att klara vågen, sen kändes det bättre ett tag. Motionerade mer och försökte tänka hur hälsosam jag är som inte dricker. Utnyttjade till fullo alla fördelar med att vara nykter. Körde bil på fredagskvällar och gick upp tidigt på helgen etc.
Men min motivation var hög. Mycket elände som kulminerade och barnen började undra samt en gnagande känsla att jag höll på att förvandlas till min pappa (ush). Jag hade nog inte så mycket fysiskt sug, men jag vet inte exakt. Mycket vana. Handlar ju om att upptäcka hur man har kul och lever utan spriten.
Läs lite andra trådar för nya vinklar och metoder.

Slutat själv...nådde min botten och insåg att alkohol betydde mer för mig än make och barn och insåg att något behövdes göras.
Jag läser väldigt mycket om allt som är alkoholrelaterat...jag vill lära mig och förstå.
Sen för att sysselsätta mig så det jag mycket film...går på bio...ut på promenader...allt annat är bättre än att dricka anser jag iaf.
Sen är vi ju alla olika, vissa behöver hjälp av andra...och andra vill hålla det mer för sig själv...

Jag vill leva i harmoni med min man. Jag vill kunna vakna på morgonen och känna att jag inte har någon ångest. Jag vill sluta helt, de verkar inte fungera på annat sätt är jag rädd..
Hur gjorde ni? Fick ni hjälp eller gjorde ni allt på egen hand?

Men jobbet måste du göra.
Förstår att det är jobbigt, varit där själv. Det suger.
Har du tänkt igenom varför du dricker? Brukar det fallera när ångesten lagt sig?
Hur ser din plan ut? Är det att skära ner eller sluta? Båda kräver mycket motivation.
Det är väldigt svårt att dra ner eller sluta ”lite på känn”. Du måste bestämma en linje och hålla den även när du förträngt hur jobbigt det är att vakna upp och må piss. Även hur det egentligen mest är första timmen eller två som är härliga när man dricker.
Jag har nu varit nykter nästan 500 dagar och det är bra. Riktigt bra. Livet blir inte tråkigare, det är snarare så roligt man gör det. Men framförallt att ens partner blir trygg i att man inte blir Mr Hyde emellanåt är fantastiskt. Den allmänna ångesten minskar också. Jag kunde ibland bli lite orolig även innan jag skulle dricka. En känsla av att ”det här kommer fan inte gå bra”. (Vilket det inte gjorde allt som oftast). Och det är skönt att gå på grejjer nu och veta att jag har koll och kan ha kul. Upp till mig.
Så ta lite nya tag, ångesten går över och du får en ny chans att få det bättre.

Hoppas du har rätt.. Har försökt skriva och få stöd här förut, det har inte hjälpt.. :(

Känner så väl igen mig i det du skriver...jag har också sårat som jag älskar mest, många gånger.
Och för mig fanns det bara ett alternativ...att sluta dricka helt.
Jag blev bara deprimerad och ledsen av att dricka...såg ingen glädje i att leva.
Men nu när jag hållit upp i några veckor så mår jag mycket bättre...det här är ett fantastiskt forum för dom som vill sluta, man får väldigt mycket stöd och hjälp av dom som varit eller sitter i samma sits.
Så kämpa på☺

Måndag 16/9-19 kl 08:57.
Nu är jag 28år och ändå inte vuxen.
Tårarna bränner bakom ögonen när jag skrivet det här.
I lördags, som så många fler lördagar och söndagar vaknar jag med ångest. I lördags var den sämsta dagen på väldigt länge.
Fredags feeling = vin feeling. Helst i massor. Så mycket att jag sitter och vräker ur mig all skit som finns över den jag älskar mest. Så mycket att jag vaknar och minns inte vad jag sagt eller gjort. Ser bara ett krossat hjärta på den jag älskar mest.
Han är inte värd mig. Ingen är värd mig.
Funderade en och två gånger på om världen vore bättre för alla runt omkring mig om jag inte fanns. Känner mig så äcklig och värdelös.
Varför kan jag inte dricka som vanliga människor? Varför kan jag inte sluta efter ett glas?
Det jag undrar mest är om jag någonsin kommer bli frisk från det här..
Jag behöver hjälp. Hjälp med att sluta dricka på riktigt och hjälp med att dra ett streck över det som varit som jag inte kan påverka.
Jag är slut som människa och vill helst inte ens gå upp ur sängen. Jag är ett skal..
Vill inte, orkar inte, kan inte.. Snälla någon, hjälp mig..

Min erfarenhet är att det fortsätter så fram tills att du valt väg och 100% engagerar dig i den väg du valt. Sluta helt eller dra ner.
Jag snackar här lite i nattmössan för jag har aldrig klarat att dra ner men jag tänker mig att ett starkt engagemang kan leda till att du i alla fall får färre taskiga fyllor och kanske kan leva med det. Men oavsett så krävs det mycket av dig. Förr eller senare så kommer känslan av att ”jag fixar det här” eller ”äh nu skiter jag i det här skååååål” (”fuck it” brukar jag kalla det.)
Och då gäller det att ha strategier för det, annars är det bara runt, runt igen. The best predictor of future behaviour is past behaviour. Så det måste kämpas för att förändra. En knepig grej med att dra ner är ju att man måste ändra sitt beteende medan man är full. Dvs för att ha kontroll måste du kapa efter vaddå, 3 glas? Men efter 3 glas är ditt beslutsfattande klart påverkat och ”fuck it” känns bättre och bättre. Man måste se problemet när alkoholen tvättat bort alla problem.
Men din analys är nog korrekt. Oavsett vilken väg du väljer så krävs det tyvärr evig vaksamhet. Det går inte att sticka under stol. Men fan vad bra det blir. Ingen eller mindre ångest, ånger, kontrollförlust och annat elände. Höjer livskvalitén med 10 poäng bara det.
Kämpa på!

Veckor har gått sen jag skrev senast, och vad ska jag säga.. jag har tappat de flera gånger. Vardagsdrickande och även en festkväll som spårade ut. Men vad gick fel?
Jo jag slutade engagera mig! Jag kände att jag har nog kontrollen och det är okej. Men gradvis ökade intagen, inte mycket (förrutom festkvällen) men ändå så pass mycket att jag förlorade kontrollen. Jag va tillbaka i dom gamla spåren.

Men nu är jag här igen, och skriver. Redo att göra nya spår som jag ska följa! Nyktra vardagar!
Dom få gångerna jag "festar" ska jag ha kontrollen.
Men jag måste fortsätta skriva, fortsätta analysera mitt beteenden. För jag lovar mig själv att aldrig tappa de helt! Men jag måste jobba för de, de vet jag nu. Jag måste ha kontrollen och den behåller jag genom skrivandet och vetskapen om att jag inte kan ta den för givet. För så fort jag släpper engsgemanget så tappat jag även kontrollen.
Lite rörigt skrivet kanske, men nån kanske kan känna igen sig i detta..
En dag i taget med kontrollen i behåll, aldrig sänka garden. Och fortsätt skriva!

Tråden är från 2015 och jag som varit här sen förra våren känner inte igen signaturerna så du kommer troligen inte att få svar.

Men det finns en superbra anhörigsektion här på forumet som du kan starta en tråd i och få kloka svar från andra som är i situationer som liknar din.
Vad som kan få någon att sluta är nog högst individuellt. Man brukar prata om att de flesta måste nå botten innan de fattar. Men botten är en väldigt subjektiv upplevelse. Det kan vara botten att ens partner hotar att lämna en, man blir tagen för rattfylla eller blir påkommen på jobbet. Men det kan också komma av att man helt enkelt inte orkar mer. Men det jag lärt mig av andra anhöriga är att man i din situation ska rå om sig själv och sätta sina gränser. Jag är själv alkoholist (nykter nu) så jag tror att de andra anhöriga i den sektionen ger bättre råd. Men förändringen måste komma inifrån om det ska hålla långsiktigt. Man måste vilja vara nykter. Eller i alla fall minst förstå att man måste vara det.

Lycka till!

Du har varit nykter en längre tid och beskriver att det inte fortsatt gå som du vill.
Berätta gärna lite mer hur det är för dig just nu, vad som skulle vara hjälpsamt för att kunna fortsätta på det spår du själv valde, om du vill. Att skriva här var kanske ett steg på vägen mot det.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Lisa
Jag undrar vad det var som gjorde att du efter 9 år ville ta en vit månad eller två?
Min mans vanor påminner mycket om dina och jag undrar vad som skulle kunna få honom att sluta...

Ångesten, missarna, känslorna. Så kan du återskapa dem när det börjar kännas som det ”nog går bra den här gången”.
Jag har en fin dagbok full av elände som jag kan ta till när jag börjar undra varför jag slutade. Har hjälpt flera gånger.
Men alla har sina trix.

Är i samma situation! Mitt råd är att inte ha någon alkohol hemma, undvika situationer där alkohol konsumeras och försöka avleda och sysselsätta sig med saker om är bra för kroppen. Förstår om du har kraftig ångest över helgen som varit, försök använda de dumma sakerna du gjort som du ångrar till ett tydligt bevis för dig själv satt du inte kan hantera alkohol. Jag har gjort massa likande pinsamma saker på fyllan och sedan våndats något extremt och sedan druckit ännu mer för att fly verkligheten. Nu försöker jag använda de minnena som erfarenheter istället, bevis på att jag inte kan dricka. Det enda som kan få dig att inte hamna i samma sits en gång till är att inte dricka. Och var inte så hård mot dig själv, plåga inte dig själv. De allra flesta har någon gång varit där och förr eller senare glöms pinsamheterna bort!

Det låter ju som att hon skulle kunna utveckla ett problem men hon hon klarar av att ”bara” dricka ett glas och inte blir sugen på mer är hon kanske inte i nuläget i en riskfylld situation. Prata med henne och förklara vad du känner inför henens drickande. Försök att inte vara för dömande, risken är att hon sluter sig eller går i försvarsställning.

Jag är själv i en likande situation men jag är den som dricker (kvinna i din sambos ålder) och min sambo oroar sig. Jag skulle i princip aldrig att klara av att dricka endast ett glas, dricker ingenting eller alldeles för mycket en kväll och sedan nykter igen. Men missbruk och riskbruk kan ju se olika ut!

Jag är i samma situation! Vill du berätta mer om din situation och hur din konsumtion ser ut? Jag tycker att det har hjälpt att sysselsätta sig med saker som är bra för kroppen och minskar stress, promenader och yoga passar mig bra. Läsa böcker fungerar lite avledande. Det här forumet är också till stor hjälp för mig. Om du känner sig skör och osäker i början tycker jag att det varit lättast att undvika situationer där alkohol förekommer samt undvika all form av negativ stress. Prata med någon anhörig, dels för stöd och dels för att det känns mer verkligt och svårare att bryta om någon vet om att du ska vars nykter en period (eller för alltid). Du har säker hört det många gånger men att ta en dag i taget gör det lättare, lova bara dig själv att inte dricka idag.

Jag är själv ingen expert, är bara på dag 19 idag. Var nykter en månad i juni och har tidigare bara varit nykter i upp till 3 månader i streck som mest.