Senaste kommentarerna i forumet

Vilken kamp du beskriver. Du har viljan att bli nykter, men det fysiska suget är stort. Vad klokt av dig att i den situationen söka stöd, på flera olika sätt. Dels genom att du tog kontakt med din kontaktoperson inom beroendevården och dels genom att du skriver och läser här på forumet. Du har tagit viktiga steg i rätt riktning. Hoppas att ditt besök idag har gått bra och att du kunnat stå emot suget. Oavsett hur det har gått för dig är du varmt välkommen hit. Om du tror att det kan vara till hjälp för dig så kan jag passa på att tipsa om vårt program över nätet för att förändra sina alkoholvanor, som du hittar i den blå rutan på startsidan, kanske det kan vara något att prova?
Skriv gärna mer om hur det går för dig och om alkoholens plats i ditt liv, ibland får man skriva flera gånger innan en ny tråd tar fart.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Idag har jag tagit beslutet att ge upp alkoholen.
Den förbannade alkoholen som förstört så mycket i mitt liv, relationer så som vänskap och familj.

Vill inte längre leva med ångesten att jag sagt eller gjort något på fyllan.

Drack första gången när jag var 13 år, och har druckit varje helg sedan dess. (Idag är jag 39 år gammal)

Använt alkohol för att "bota" min sociala fobi.
Använt alkohol som en flykt, antingen för att känna eller slippa känna.
Använt alkohol för att våga mer.
Använt alkohol för att gilla mig själv mer.

Allt är ju en illusion och har snarare förstört mig mer än hjälpt mig.

Detta är skrämmande, men jag har bestämt mig.

En dag i taget heter det väl?......

Lycka till, till oss

Styrke kramar

Vad stark du är Lala89, det känns som att du har fokus och jag är övertygad att du kan fixa detta.

Jag har ju bara varit nykter i en månad, men att tillåta mig själv att känna allt och analysera situationer då tankar kring A kommer har varit jätteviktigt, även att skriva här. Men framförallt att varje dag bestämma att jag inte ska dricka.

Det låter lite töntigt att säga att man var dag bestämmer sig, och jag är en sån person som älskar att göra planer (som jag aldrig håller), är väldigt allt eller inget i min personlighet också så vill ju lova högt och lågt att jag kommer aldrig mer dricka A. Men det vet jag ju inte, det kan jag ju omöjligt veta. Däremot kan jag veta att jag inte kommer göra det i dag.

Det är befriande att få möjlighet att välja varje dag, valet blir bara lättare och lättare märker jag. Jag har min mentala lista med positiva saker och försöker att inte ens tänka på de negativa. Vågskålen med negativa konsekvenser kommer aldrig väga upp de positiva, men tanken finns ju där såklart... annars skulle jag inte vara alkoholist/vara en beroendeperson

Lycka till på din väg fina du, detta fixar du!

Hej, vill hålla mig nykter men det gå sådär. Har druckit i en månads tid så kroppen har fått ett fysiskt behov av alkolholen. Idag har jag druckit sex folköl. Suget är enormt och jag får säga nej till mina barn. Igår tog jag kontakt med min kontaktperson på beroendecentrum. Jag måste vara nykter när jag kommer in på måndag. Vet inte hur jag ska klara det. Det fysiska suget är enormt. Kroppen är som i upplösningstillstånd.

Ett steg i taget, en dag i taget, idag är jag nykter. Jag förstår varför det är så viktigt att ha med sig och tänka på de varje dag. För framtiden skrämmer mig.. känns som att jag inte har någon kontroll. Men tänker jag på idag så vet jag att jag har kontroll! För idag är jag nykter. På så sätt kan jag känna mig stark, trygg och motiverad.
Så en dag i taget, då vet jag att jag klarar detta. Jag har kontrollen idag och på så sätt kontrollen över min framtid.

Va tvungen att ändra titlen, den var så deppig. Jag känner att jag behöver motivation... Jag läser mycket på forumet och det är både bra och dåligt känner jag. Jag läser om många gör samma resa som jag och för en del är det svårt. Det får mig att tvivla på mig själv. Varför är jag speciell och kommer att klara detta. För det är de jag måste intala mig själv "jag klarar detta" . Men jag är rädd, tänk om jag inte gör det.
Samtidigt som jag skriver här så skriver jag även i en egen dagbok. Där skriver jag mer, flera gånger om dagen. Jag har skrivit min vision om framtiden där och kosekvenser om jag skulle misslyckas, och vad jag gör i sånna fall. Det känns tryggt att skriva ner alla mina tankar och få ner dom på papper. Jag ska blicka framåt nu men aldrig glömma hur jag känner och tänker just nu.

Du är jättestark som tagit dig hit och insett att något inte stämmer.

Precis detta hände mig, fick också en uppvakelse. Förra fredagen gick jag all in med alkoholen och hade en minneslucka på säkert 4-5 timmar. Kommer knappt ihåg att jag gick ut med min kompis. Fick bara reda på att jag nästan ramlade och slog ihjäl mig. Så det var min rock bottom. Har haft ångest i 4 dagar, men nu börjar det släppa. Jag har bett om ursäkt till min kompis och sagt att det är slut nu på alkohol. Jag har berättat för min fästman att jag ska sluta och att jag vill leva bättre med honom.

Hoppas du hittar styrka här inne på forumet och kraften att vilja göra något åt det. Jag började nu i veckan här och känner redan hopp om framtiden. Ge inte upp, gå Alkoholhjälpens program, den är nyttig och även spännande att göra. Man lär sig vad som triggar detta beteende och man skapar nya mönster för ett framtida bättre jag. Du ser även hur du själv ser på ditt drickande.

Fortsätt framåt, och ta dag för dag.

Kraft och styrka till dig!
//BliStarkIgen

Nu har det gått några dagar. Ångesten från fyllan är som bortblåst (som vanligt) men viljan att förändra är kvar och det är jag tacksam för. Har varit tuffa dagar med trötthet, låg livslust, ingen ork och aptit och svårt att sova... Men idag känner jag att det har det vänt. Är betydligt piggare och känner livsglädje och energi, nu jäklar ska här levas! :)
Jag har kommit på mig själv att tänka på a vid flera tillfällen redan tex när jag hörde en gräsklippare, så banalt, då associerar min hjärna med sommar och såklart a. Men jag noterar bara mina "triggers" och tänker att här är en sak som får mig att tänka på a, då vet jag de! Sen släpper jag det och fortsätter med det jag håller på med. Tänker inte för mycket på de utan bara noterar det.. Det känns som det funkar. Jag vill ju att varje dag ska vara nyktert för jag vill göra andra saker nu. Kolla på filmer, läsa, vara ute i naturen och framförallt skaffa mig en slags rutin i livet. Att ha rutiner i ett liv som innefattar a är lönlöst. Då a oftast förstör varje dag och speciellt dagen efter...

Hej!

Jag är i samma situation, förutom att det är jag som dricker. Jag dricker inte varje dag men rikligt på helg eller vid fest tillfällen. Vad jag kan ge som tips är att prata med henne ordentligt, men också inte vara hård mot henne. Förklara vad du känner (hon kan bli arg och försvara sig) men då har du fått sagt det du vill ha sagt.

Eftersom hon har "alkolism" i släkten så finns det nog stor risk för att hennes beroende utvecklas. Hon vet nog inte om att hon kan ha ett problem, så nämn det till henne. Du verkar ju bry dig om henne och hennes hälsa.

Hon kanske inte har problem, men om du börjar se ett risk beteende så är det nog bra att upplysa henne.

Jag är ingen expert, jag bara pratar av egen erfarenhet. Min fästman har haft konversation med mig om mitt drickande och då har jag blivit arg. Men det betyder ju också att jag innerst inne har ett problem, men vill inte erkänna. Även när du pratar med henne kanske du ska säga: Jag bryr mig om dig, jag bryr mig om din hälsa och det jag ser är inte hälsosamt. Kanske?

Jag kanske bara babblar, men det är vad jag hade viljat av min fästman. Som han faktiskt har gjort, och då har det varit lättare att lyssna på honom. Det sista man vill känna är att känna sig påhoppad.

Hoppas jag gett något positivt i mina kommentarer och att det kan hjälpa.

Lycka till.

Min sambo som jag varit tillsammans med i 9 år dricker inte mycket, men varje kväll, NÄSTAN! Hon är 29 år och har en mamma som har grava alkoholproblem, som sambon visserligen brutit kontakten med (ironiskt nog just för att hon är alkoholist). Hennes pappa dricker MINST varje fre och lör kväll, och ofta rätt rejält! Ingen blir förvånad om det ramlar i en liten burk starköl en tisdag, onsdag eller nån annan dag heller.

Jag dricker också, helt klart, men jag nöjer mig med kanske 2 glas vin och en whisky på fredag och/eller lördag kväll till middagen...

Men min kära sambo nu då. Dricker sig väldigt sällan riktigt full, men det ramlar ner 1-2 öl i stort sett varje kväll när hon slutat jobbet.
-Efter den här dan är jag värd en öl, går snacket!...
Jag är så trött på att höra det där och funderar över hur skulle det se ut om alla "firade sig själv" med en öl varje kväll?!
Jag har pratat med henne flera gånger, just med tanke över hur hennes mor och far hanterar (inte hanterar) alkoholen och det är ju till viss del även ärftligt. Blir bra några dagar, kanske upp emot en vecka men sen är det tillbaka igen.

Oroar jag mig i onödan? Vad ska jag göra då det inte verkar som att hon tycker det är ett problem?
Hon pratar om giftermål, men det här är en STOR grej som gör att jag tvekar...

Mår lite bättre idag. Jag känner mig starkare. Jag har insett att jag får säga hejdå till alkoholen nu. Jag är förmodligen en alkoholist, jag har en sjukdom. Jag är fortfarande i förnekelse och tänker att jag kan dricka ett par gånger om året kanske. Men nu ska jag vara nykter. Nu vill jag vara nykter.
Men med denna insikten kommer en ångest. Vad har jag gjort mot mig själv och min kropp? Detta gift som jag stoppat i mig i kopiösa mängder de senaste 12 åren. Usch. Kommer jag kunna förlåta mig själv? Eller kommer jag leva med daglig ångest om eventuella sjukdomar som jag åkallat mig.

Jag var tvungen att bryta min relation till alkohol helt.nu Nykter sen cirka 6 månader.
Det smög sig liksom på. Först kom vardagarna. Sen kom lunchöl t.ex. sen kom återställarna på helgerna. Sen kom återställarna på vardagar. Till slut var det som att vara fast i en ond spiral. Gick inte att sluta. Lyckades ha flera uppehåll på en månad då och då. Men Varje period blev värre och värre tills jag var så fast att jag drack dygnet runt (inte så jag var full men behövde lite alkohol i systemet för att fungera normalt). Otroligt läskigt.
Önskar så att jag tagit tag i problemet tidigare, nu är det inget snack om att det är noll som gäller för mig resten av livet.
Lycka till med din resa.

För första gången ör jag orolig och rädd, tänk om jag inte kommer att klara detta, att sluta dricka. Tänk om mitt missbruk är värre än vad jag trott. Jag har ju försökt sluta innan men misslyckats. Någonstans har jag ändå kännt eller lurat mig själv att jag haft kontroll. Men tänk om jag inte har kontroll. Jag vill verkligen inte vara en alkoholist.
Som jag känner nu så kommer jag aldrig att dricka igen, inte med ångesten som jag har nu, men jag vet ju att jag kommer att må bättre snart, vad händer då? Kommer jag klara det eller trillar jag dit igen och det blir ännu värre då. Utan insikten som jag har just nu, vad händer då?
Vart hittar man styrkan att kämpa varje dag och inte trilla dit igen?

Tack så mycket tackohej för svar...
var är du nu i din relation till alkoholen?
Jag har aldrig känt mig sugen på alkohol till exempel ”dagen efter”. Inte heller ofta att jag längtar efter det på vardagarna, eller ja om jag har en dålig period i livet över lag, jag känner mig nere etc så kan jag nog känna lite längtan efter nåt glas i min ensamhet, antar som nån slags bedövning. Men när jag befinner mig i en bättre period så har jag absolut ingen längtan.
För kanske 3-4 år sedan ansåg jag att vardagsdrickare var riktiga ”alkisar” och kunde aldrig tro att jag skulle kunna göra det så. Men så började jobbiga saker hända i livet, separation familjeproblem etc. i början av singellivet tyckte jag att drack ”bara för jag kunde” lite revolt på nåt vis och jag gillade att gå ut med vänner. Men det behovet har avtagit mycket. Nu är det nåt annat som sagt. Bla bla bla lång kommentar...
tack så mycket för ditt svar som sagt :)

Det är skönt att se att man inte är ensam. Idag är en ny dag och det känns skönt. Ångesten från fyllan sitter dock kvar, men jag är så redo för en förändring nu.
Jag började dricka och festa när jag var 15-16 år ungefär. I början var de fest nån gång i månaden som sedan blev varje helg fredag och lördag. Så höll de på flera år. Periodvis när jag bodde i storstad kunde de va fest 4-5 gånger i veckan. Jag blev alltid för full, så länge jag kan minnas har det spårat ut var och varannan gång med minnesluckor, pinsamheter och personlighet förändring. Allt jag gjort på fyllan vill jag knappt tänka på, jag känner inte igen den människan.
När festandet trappades ner började vindrickandet i min ensamhet som har pågått de senaste 5 åren. Jag är verkligen en periodare, kan ha uppehåll på flera månader men sen börjar jag igen och dricker allt i från 1-4 gånger i veckan, dricker då 3-4 glas vin ibland mindre ibland mer.
När jag tänker på mina senaste 10 år vill jag bara glömma allt. Jag har verkligen kastat bort dom åren och slutar jag inte dricka nu så kommer jag kasta bort 10 år till....

Gruvlig ångest efter flera dagars drickande. Har hållt på rätt länge nu. Har aldrig haft ett sunt förhållande till alkohol men nu är det riktigt illa. Har också testat olika behandlingsalternativ genom åren men inget hjälper. Tänker att jag nu testar detta forum då jag läst så många peppande och kloka kommentarer här.

Hej, du ör verkligen inte ensam :)
Jag låg precis som du och kved i ångest bara häromdagen och tog ett första steg, skapade konto på alkoholhjälpen och började att skriva vilket gjorde det tydligt att nu gör man något rätt.
Vet inte hur du dricker i övrigt. För mig handlar det om att när jag väl dricker så spårar jag i åtta fall av 10. Man går runt och känner sig som en tickande bomb, nästa gång vad händer då. Tror det är bra att det kommer till punkt precis som du säger när man i ser att det går bara inte!! Så starkt jobbat av dig att komma hit, jag tycker att det känns skönt att se att man inte är ensam om det här iaf. Det är ju supersvåra att prata om det, erkänna för andra nära om sina problem.
Läs inlägg här och få lite tips om olika vägar som andra här har gått. Jag är verkligen bara i början av resan och jag vet inte hur det slutar men just nu känns det så skönt att vara nykter iaf. Känns svindlande att tänka aldrig mer nu i strålande sol och ölburkar som hörs sprättas kors och tvärs. Tar en dag i taget

Min plan var att förändra mitt drickande men nu ligger jag här efter en jäkla utekväll och har nått botten totalt! Vad hände igår? Vad gjorde jag? Jag hade verkligen lovat mig själv att inte bli för full, jag skulle bevisa för mig själv att jag har kontroll. Det spårade totalt. Jag sa massa dumma saker, jag har så många minnesluckor. Nu ligger jag här och skämms på ett sätt jag aldrig gjort innan. Jag är vuxen nu, en förälder jag kan inte skylla på att jag är "ugn och dum". Jag har nått den berömda botten. Men jag försöker vara tacksam för det, jag behövde de, svart på vitt. Jag kan inte dricka! Jag är alkoholist och har en sjukdom! Jag har insett de och det är tack vare gårkvällen.
Jag hoppas att skrivandet ska hjälpa mig att ta mig igenom denna svåra tid som jag har framför mig. Nu måste jag möta min demon alkoholisten som jag har i mig. Men jag är redo nu, tack vare igår!

Finns mycket tips, råd och kunskap här. Du är långt ifrån ensam med ”problem-drickande”. Jag har varit i situationen du beskriver. Sedan eskalerade det till vardagar, återställare och till slut behövde jag giftet för att fungera typ. Det är ju svårt att veta när man blir beroende eller om man risk-konsumerar. Men man brukar ju ta det på konsekvenserna. Själva ”sjukdomen” alkoholism brukar delas in i tre delar
1. Fysisk allergi - när man får i sig ett glas alkohol tappar man kontrollen och kroppen o hjärnan vill bara ha mer och mer.
2. Mental besatthet - tankarna kretsar bara kring när man får dricka, eller när man inte får dricka osv
3. Andlig brist - klurig att förklara men ett slags hål inom sig som man kanske försöker fylla med alkohol istället för att hantera känslor på bra sätt etc

Det som är läskigt tycker jag med beroendet av alkohol är att det är en progressiv sjukdom - dvs har man nått sista stadiet och blivit beroende spelar inte uppehåll någon roll. När flaskan plockas upp igen fortsätter utvecklingen från där man pausade.
Av egen erfarenhet kan det gå snabbt utför på slutet.

Vill inte skrämmas utan bara ge lite fakta som kan vara bra att h koll på. Läs några böcker och se om du känner igen dig också kanske? ”Skål ta mig fan” och ”jag som var så rolig att dricka vin med” är bra.

Hoppas du hittar rätt väg för dig.

Hej, ny medlem här. Har dock halkat in här ibland gånger då baksmällan varit så pass illa att jag seriöst börjat att fundera över vad jag håller på med.
Likaså igår-alltså dagen efter. så fylld av ångest att jag bara ville sova för att slippa känna något. Då gick jag in här och tänkte att nu får det vara nog, jag måste ta tag i mig själv innan det går alldeles för långt. Hände två saker som var jättejobbiga, det ena att jag tog kontakt med en tidigare ”flirt” fast jag absolut inte egentligen vill ha kontakt med denne. Följde med hem osv. Plus en sak till som jag inte vill skriva ut. (Den har jag om möjligt mer ångest över eftersom några kollegor blev inblandade eller hur msn ska säga, inget tokallvarligt men ändå att de vet detta nu då)

Jag har barn hos mig varannan vecka och när de är hos mig dricker jag i princip inte, bara någon enstaka gång om jag har en vän över eller så och det blir aldrig för mkt då heller för den självbevarelsedriften har jag tack och lov (än?)
Jag dricker inte vanligtvis på vardagar heller, eller jo, om det finns alkohol kvar från helgen, då dricker jag upp det, ca 2-3 enheter 1-2 dagar (beroende på hur mkt som finns kvar). Så om jag inte har varit ut och festat på 1-2 månader så dricker jag i princip ingenting under den tiden.
Så långt tycker jag väl nästan inte att jag har jättestort problem (nästan, funderar ibland över varför jag inte kan ha hemma utan att dricka såklart).
Nu till mitt stora problem: när jag festar till det, vilket inte heller är ofta men när det väl blir så blir jag 8 ggr av 10 så full att jag tappar kontrollen- får minnesluckor och känner att jag gjort bort mig, några av mina vänskaper har till och med tagit slut pga att jag har blivit för full och gjort något dumt. De är inga jag saknar jättemycket men ändå, jag skulle ju verkligen aldrig ens tänja tanken att göra likadant i nyktert tillstånd så på så vis är det förskräckligt.
Jag har nog alltid varit sån när jag dricker att jag kan balla ur men att när jag var yngre så var det mer wild and crazy kul men nu vill jag verkligen inte hålla på så här. Har ett respektabelt jobb och även på personalfester tycker jag själv att jag gör bort mig, nu har jag aldrig hört nåt från någon kollega men det är min känsla eftersom jag fått minnesluckor- vad sa jag, dansade jag för flirtigt, utelämnade jag mig med någon jag aldrig pratar med i vanliga fall etc. till och med har jag kört bil onykter. Usch vad jag skäms att ens sätta det på pränt.
jag känner mig själv som en tickande bomb, typ det är en tidsfråga innan jag totalt gör bort mig i fler och fler sammanhang liksom. Än så länge har jag väl inte gjort det tillräckligt många ggr i samma sammanhang att folk börjar lägga ihop pusslet. Lyckats ta mig ur rätt lindrigt. Tror inte mina familjemedlemmar t.ex mor märkt nåt och det skulle kännas så konstigt att berätta att man har problem. Men jag vill verkligen inte fortsätta så här och det känns så himla ensamt att gå runt med det själv...långt inlägg men jag hoppas att någon med erfarenhet och lite igenkänning kan råda med några rader för att dämpa ensamhetskänslorna... samt att jag helt enkelt vill höra om det, i andras ögon låter som det jag befarar- att jag ör på god väg mot alkoholism. Jag väger ofta själv fram och tillbaka och ibland tycker jag att jag har definitivt riskbruk medan ibland efter 1 månads nykterhet tycker att jag verkligen inte har problem eftersom jag oftast inte dricker...

Hej Orolig1987!

Att hitta till alkoholhjälpen och att skriva i forumet är verkligen ett första steg!
Att bestämma sig, jag menar, att verkligen bestämma sig, är ett andra steg.
Att läsa på om sjukdomen alkoholism och dess nyanser, att få reda på fakta, är också ett steg.
Att vara realistisk med sin målbild är också något som är viktigt i steget in i nykterheten.

Det låter som att du har tänkt till angående hur du hanterar alkohol och hur du mår runt omkring alkoholen, med bakfylleångest och snedsteg.
Minnesluckor är ett tecken på att din hjärna tar skada när du dricker - för mig var det exakt lika dant det sista året jag krökade på, jag hade minnesluckor och fick kolla min telefon hela tiden efteråt. Men till skillnad från dig drack jag varje dag, under i stort sett dygnets alla vakna timmar.

Några konkreta tips har jag inte att dela ut annat än att man måste ha bestämt sig för att ta klivet in i nykterheten, men det viktigaste av allt är att man måste vilja sluta dricka.
För min del var det en lång process, som sträckte sig under i stort sett hela den aktiva fasen av min sjukdom. Jag visste att jag behövde sluta men jag ville inte. Till sist slog jag i botten, först då, drygt 3 år senare, full varenda dag, ville jag sluta.
Jag hittade in hit, precis som du, och på startsidan så finns ett självhjälpsprogram om du har sett, det är ett 11 veckors program som du gör anonymt, som jag verkligen varmt rekomenderar - det hjälper dig att kartlägga ditt drickande/anledningarna samt att göra upp en ordentlig plan för hur du ska göra när du får sug osv, samt att sätta upp realistiska mål + att du får en egen handledare från alkoholhjälpen som ger feedback och inputs på dina uppgifter under programmets gång.
För mig var det en stöttesten och delvis vägen ur mitt missbruk eftersom jag tyckte det var otroligt pinsamt och genant att blotta sig så något hamnade i mina journaler inom sjukvården.

Har du tänkt kring nykterheten något?
Jag rekomenderar att du kör 1-3 månader nykter och utvärderar ditt mående iaf!

Mod och styrka,
Dee

Hej!
Jag har verkligen inget expertråd att ge, har bara varit här ett par dagar. Men ett tips är nog att inte ha kvar några flaskor i nån gömma hemma, det gick i alla fall inte dag 2 för mig. det var för kul dricka upp resten av vinet (ok det var bara ett glas, men ändå), istället för hälla ut det.

Ja det kan vara relaterat till att du slutat. Inte helt ovanligt. Det går oavsett över ganska fort (i sammanhanget). Drick vatten och ta smärtstillande om det är så illa. Slarva inte med maten och annat. Avslappningsövningar kan säkert hjälpa om du spänner dig.

Har ngn erfarenhet om detta peth test. Jag har haft semester och druckit princip alla dagar. Ligger på ett värde på 2,5, vilket är skyhögt vad jag förstår. Ska ta ett nytt test om 4 veckor. Hinner peth gå ner till 0,05. Hur lång tid tar det, läser om att det halveras var 4:e dag?? Vad betyder det. Någon som suttit i samma sits och hur lång tid tog det för dig?
Tacksam för svar

Har varit nykter nu i 5 dagar. Har huvudvärk som vägrar gå över. Är det någon sorts abstinens som kickat in?
Har den senaste tiden druckit ofta och vill inte fortsätta så bestämt mig för att dricka mindre eller inte alls..