Senaste kommentarerna i forumet

Vilket mod och vilken beslutsamhet i era inlägg! Att det känns skrämmande att göra en förändring, när alkoholen är det enda man har att ta till som får en att "fungera" eller "lätta på locket", med depression och andra diagnoser, är helt klart förståeligt och en upplevelse som jag tror många här inne delar. Speciellt kanske när det finns ett par tidigare försök i ryggsäcken, man bestämmer sig men når inte ända fram till sitt mål. Då kan det vara lätt att tappa tilltron till sin förmåga, men jag hoppas att det här forumet kan inspirera till att försöka igen. Och igen. Det kan ju ta ett par omgångar innan man hittar en behandling eller en strategi som fungerar för en. Det finns många olika saker som kan hjälpa, men vad som fungerar är olika från person till person.
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har exakt samma problem! Sen vaknar man upp dagen efter med superångest! Vi har verkligen problem med alkohol eftersom alkoholen styr oss och inte tvärtom.

Fyfan vad jag mår idag! Har druckit vin som vanligt fre/lör. I lördags morse fick jag ett samtal av en gammal vän/flirt som undrade varför jag ringt och skickat sms som en jävla galning kvällen innan (kom inte ihåg något). Orkar inte med bakfylleångesten och minnesluckorna mera! Blir en helt annan person när jag dricker... Tar gärna emot tips och råd för att sluta dricka.

Hej igen Zindi, om du misstänker att han har börjat med Narkotika skulle du, om du vill kunna titta lite på https://droghjalpen.se/, det går att skriva dit och fråga eller ringa när de har öppet två dagar i veckan.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Misstänker att han har börjat med narkotika

Vet hur det kan vara

Jag har telefonfobi. Svarar inte när det ringer. Lättare att nås på sms.

Du känner dig ledsen då du inte vet om din särbo vill göra slut eller ej. Det låter tufft, inte veta om någon vill göra slut, att någon säger elaka saker då och då och kan hota om att anmäla en till länsstyrelsen som du beskrev om dina djur och att du oroat dig över hans alkoholvanor en längre tid.

Utifrån det du beskriver låter det som att du skulle kunna ta kontakt med Kvinnofridslinjen 020 50 50 50. När det kommer till alkoholen hur är det med den för honom nu?

Jättebra att du skriver mycket i samma tråd då blir det enklare att följa och stötta dig.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Pratade med min särbo igår att han just nu behöver vara ensam och koncentrera sig på sin närvaro på jobbet.

Idag sprang jag på hans polare, som är missbrukare och han gapade på mig att jag skulle lämna min särbo i fred, och låta honom leva sitt liv.
Jag började gråta. Om min särbo vill göra slut med mig så borde han säga det till mig personligen och inte skicka kompisen.

Tävlingsinriktad och har tom fått en 100 kg PT att småle mär det var uppenbart att jag tävlade med honom.
Är nog inget vidare semestersällskap som bara lyssnar på alkispodden och läser på om alkoholberoende.

Varva med några 5-minuters mindful self-compassion övningar eller bara mindfulness. Du behöver säkert en paus från att tänka så mycket ibland.
Jag började med det ganska nyligen och det är rätt skönt faktiskt.

Tänkte lyssna på alla avsnitt nu under semestern. Har ett beslut att formulera och att fatta.

Den var intressant, ska nog lyssna mer på den.

Du har märkt att alkoholen kommit in mer och mer efter din Gastric by pass operation. Du vill inte ha det såhär och vänder dig hit som ett steg på vägen att hittat sätt att göra en förändring på och få stöd. Det krävs mod och kraft att berätta om hur det är, öppet såhär på ett forum. Kanske kändes det nödvändigt och inte alls modigt, jag vet inte hur det var för dig men det krävs resurser för att kunna sätta ord på hur det är. Bra gjort.

Du får stark ångest kring den konsumtion du har nu, det krockar verkligen med hur du vill ha det med alkoholen låter det som. Trots att du bestämt dig för att inte dricka blir det som att alkoholen tar överhanden. Du vill ta tillbaka den kontrollen och klara dig utan.

Du har klarat det, en dag, ibland två. Du vill klara det flera och flera dagar.

Du vill inte gå till klinik och därför är du här. Om du vill kan du också anmäla dig till vårt självhjälpsprogram på startsidan: www.alkoholhjälpen.se
Det finns också en nationell kostnadsfri stödlinje om du skulle vilja ringa och prata med någon, Alkohollinjen 020-84 44 48.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger i sin tråd.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

.

Ang filmen så minns jag inte. Troligen men länge sen. Kanske borde damma av den :)

Inte hört på den podden men jag lägger den på listan. Jag glömmer oftast bort poddar eftersom jag lyssnar på många ljudböcker (och läser). Har ibland tre på gång samtidig :) så poddar kommer sällan till ytan.

Ljög jag, hmm. Antagligen för mig själv eftersom det tog lång tid att fatta att det inte gick så bra att dricka. Ljög väl en del till och från om hur mycket jag druckit för min fru. Hände väl att jag smygbytte en öl när hon var på muggen på restaurang exempelvis. Slm sagt, tänkte inte så mycket på det annat än att ”jag gillar verkligen öl”. Smög kanske ner nått alkoholhaltigt ibland när hon gått och lagt sig. Men tänkte nog inte speciellt mycket på det. Men jag hade aldrig några ”gömmor” och drack inte ofta före 17.00 (utom på utlandssemester). Hade mer problem med att när jag börjat, kan jag inte sluta.
I efterhand har min fru sagt att det är skönt att inte behöva oroa sig när jag är ute. Den tog, för det hade jag inte riktigt fattat att hon gjorde.

Har lyssnat på alkopodden no 57.
Har du hört den?
Blev rädd...
Så långt bortom ölgubberomantik och uteliggares liv.
Mitt i mitt liv. Bra jobb, fantastisk våning, bra lön med med en lögn. I alla fall ser jag det så.
Ljög du mycket?
Ljög du för dig själv?
Smusslade du för andra?
Jag gömmer mig bakom att jag behöver det.
Att jag inte är alkis men nu ikväll, på Sicilien, undrar jag allt.

Skönt att höra att det inte "bara" är jag. Jag har inte varit inne i denna cirkel så länge, bara sen i december ungefär och innan har jag väl druckit ibland men absolut inte ofta.
Hur orkar du? (menar inte på ett nedvärderande och negativt sätt)
Kram

Hej Frejdis. Jag är med deprimerad och har diagnoser och känner som du att drickandet är det som får mig att "fungera". Har hållt på i den här karusellen i 10 år nu men tog steget för en halvtimme sedan och bad om hjälp här. Tårarna bara forsar och jag är så rädd att det ska gå som det gjort var gång man har "bestämt" sig. Åt skogen. Förlåt, det var inte meningen att det skulle handla om mig utan vill bara sträcka ut en virtuell hand och säga att jag förstår dig och din kamp. Kram .

Mår dåligt pga depression och diagnoser,känner att endå gången jag kan känna av något och "lätta på locket" är när jag druckit.
Jag tampas med ångest och jobbiga tankar om att jag är misslyckad. Ensam med tre barn på heltid. Vill kunna sluta dricka men vet inte hur (ja vet ju hur, sluta köpa hem). Men känner mig så ensam i alltihop även fast jag har familj och vänner kring mig, men känner mig så jävla ensam. Vem förstår och vad tar jag mig till?

Har du sett filmen ”When a man loves a Woman? Lika sorglig är inte jag. Blir inte full och har aldrig tappat bort barn. Inte kommit för sent, inte missat ett möte men befinner mig på ett sluttande plan. Dricker för mkt och tycker att mina tjejkompisar kan bli dömande och kritiska. Ett glas räcker tycker de men jag vill ha två eller tre. (Helst det senare...)
Mina samtal med dig - TACK!!! - är en del att våga säga högt vad jag vet. Jag är inte värst illa ute men precis som du gjorde har jag ett beslut att fatta.
Ja, jag dricker alla dagar i veckan och det är så långt ifrån bra som man kan komma.

Innan ditt inlägg ovan fick jag av någon anledning för mig att du var man :)
Inte för att det spelar någon roll, men jag är det. 42-år. Så du vet ungefär vart jag är i livet.
Min pappa är och var alkoholist. Han har dock de senaste 15-åren blivit av med sin arga/våldsamma sida.
Min fru dricker väldigt sällan och oftast väldigt lite, men hon drack mer innan barnen.
Jag har också mycket ansvar på jobbet och är en ”duktig pojke” som löser alla problem 24/7-365. Jag drack också ofta för att orka med. Men efter knappt ett år av nykterhet så bestämde jag mig för att jag ville leva mer och jobba mindre. Så jag har tagit ett antal steg mot det. Man kan inte ha ett jobb som man måste fly till alkoholen för att orka med. Men samtidigt fick jag mer energi och ork av att inte dricka, men jag ville ändå inte leva som förut. Jag vill inte ha ett jobb där jag känner att ”allt hänger på mig” (även om det inte alltid är så). Men jag är en ”grubblare” och hjärnan snurrar jämt, och det var väl också en anledning till att dricka. Tystnaden som infinner sig i mitt huvud efter 3 öl, var gudomlig. Men som allt annat så varade det ju inte. Dagen efter (ofta flera dagar) så snurrade den än värre och allt var täckt av en deprimerande hinna.

Man kan väl sammanfatta mitt belsut med att jag helt enkelt inte orkade med mig själv längre. Under början av 2018 kände jag mig destruktiv och ville sabba för mig själv. Orkade inte vara duktig överallt. Söp hårt, riktigt hårt. Det gick obra och i maj var ångesten total. Då var beslutet lätt.
Det är fortfarande ganska lätt, om man jämför hur jag mår nu och mådde då.

Visst är det kanske roligt att dricka med kompisarna. Men det är roligt att göra annat med dem också. Jag var mest ute med kompisar för att det skulle kännas som ”förr”. Man var yngre, friare, och allt var möjligt. Det var väl en vägran att växa upp. Men det ÄR annorlunda nu. Jag har barn, jag är i viss mån låst (på gott och ont) och allt är inte möjligt. Men det är ju inte dåligt för det, bara annorlunda. Jag hänger med ibland och dricker alkoholfritt, är kul ändå eftersom de slappnar av med alkoholen så gör jag det på något sätt också (mentalt spöke kanske). Man ”fylleskrattar” väl inte lika mycket åt dumma grejjer men ändå. Sen kan man gå när de börjar bli för högljutt och stökigt. Men nu gör vi annat, fikar, bio, vandrar, kör nån sport eller så. Tror en del tycker det är lite skönt också att få slippa.
Men som det var blir det inte. Men det blir bra.

Tror att alkohol alltid funnits där. Min pappa har aldrig spottat i glaset men troligen varit måttlig ändå.
Gifte mig med en man som kallar sig drogliberal och plötsligen fanns alkohol i mitt liv även på vardagar.
Har en historia av att må dåligt och mångåriga problem med ätstörningar så jag tror att mitt drickande kom att verka som bedövningsmedel.
Har en tendens att få ansvar för problemavdelningar med stora förändrings- och utvecklingsbehov på jobbet och det drenerar mig totalt. Finns dagar när jag inte vet hur jag ska ta mig hem så trött är jag.
Så, alkoholen är bara en del av mitt problem.
Jag skulle ljuga om jag inte tillstod till att jag även gillar att dricka vin med tjejkompisar.
Definitivt mycket roligare än utan.
Prövade alkoholfri pilsner - funkade bra men så jädrar är jag glutenintolerant.
Det känns som om jag har ett gigantiskt berg av beslut att bestiga.
Jobbigt och jag inser att jag smiter undan.
Var det så även för dig?

Hej jag behöver stöd och skäms och kan inte gå till en klinik pga av mitt arbete.
Efter min operation så dricker jag alldeles för mycket
Minnesluckorna har kommit den senaste månaden
Jag är helt personlighetförändrad när jag dricker
Och det är vin som är boven
Har försökt sluta men huvudet är helt kört och jag dricker ändå
Snart fixar jag inte att hålla fasaden på jobb och känner bara för att lägga mig ner och dö
Kan ni stötta mig härinne.. jag behöver verkligen hjälp att ta mig igenom suget som kommer varje dag
har fruktansvärd ångest men dricker ändå varje eftermiddag när jag kommer hem från jobb..klarar mig en eller två dagar utan ibland..men sen är det kört igen

Gick in och letade.. jag är GBP op sen 2016 och trillat dit rejält..de senaste månaderna har det eskalerat och jag har minnesluckor..gör bort mig och känner idag efter 5 glas vin igår att jag är rädd att min kropp tar stryk..vaknade kl 3 inatt och hade ont och kände mig mycket konstig.. letade på nätet.. och hittade denna tråden,.. och jag vin vin vin är min stora drog..och jag är rädd ... ångest från helvetet... känner igen mig i allt ni skriver - hur bryter jag detta?