Senaste kommentarerna i forumet

Bra du kommit till insikt, det är första steget.
Ta hjälp av vården, och ta hjälp av dom verktyg som finns är mitt råd!

R Landin
Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Blev less på såra min familj och less på lura sig själv, och alla dessa lögner.
Så var på min första träff idag hos en "missbrukspedagog" .
Vi hade 45 min, men blev 2 timmar som bara flög iväg. Bkir en träff i veckan på obestämd tid.
Känns så skönt börja ta tag i eländet och bryta sig fri!
Heja oss!!

Jag är från anhörigsidan men har också en egen problematisk relation till alkohol. Har alltid varit helg och semesterdrickare som du. Aldrig varit full på veckodagar. Tycker inte om att bli full.

Något i dig signalerar. Lyssna till det. Bara du vet. Men att upptas av ngt, vad det än är. I större utsträckning än vad man själv önskar. Det i sig är värt att fundera igenom. Läs här. Det tar tid att förstå.

Jag dricker inte varje dag oftast fredag o lördag, och i bland blir jag full vilket jag inte gillar! Händer inte ofta ! Men jag tänker på alkohol varje dag även fast jag inte är sugen! Konstigt!! Frågade en av mina närmaste Vänner om de tyckte jag drack för mycket de tittade på mig jättekonstigt och sa NEJ! Ibland undrar jag om det är bara jag som ör hård mot mig själv ? Vet inte men jag är ju hör och läser så visst har jag problem! Dricker aldrig på vardagar om det inte är semester :)

Tyvärr inte så mycket du kan göra i nuläget.
Ta det lugnt med alkoholen ett tag och känn efter hur du vill hantera situationen. Men generellt att få minnesluckor och vara otrogen på fyllan är riskbeteenden så försök verkligen att varva ner. Tänk vad ångest du kan slippa om du håller dig lagom hela kvällen. Blir lätt en sorts dryckeshets på studentfester och närliggande fester. Det är då svårt att veta hur full man faktiskt är. Det går fort ner men fyllan kommer inte ikapp på ett tag, och sen med råge och det går då långt över gränsen.
Varannan alkoholfri öl eller sodavatten brukar inte märkas annat än av dig själv, och sen kan du tacka dig själv dagen efter.
Gällande otroheten vill jag inte råda, det måste du komma fram till själv, och det fixar du.

Vad ska jag göra? jag och några kompisar festade några dagar senare på våran student med denna killen. Han säger att han inte minns så mycket från kvällen vi träffades

Hej,
Fint att du har hittat någon form av strategi för alkoholen.
Vad gäller läggning så tänker jag spontant RFSL eller (beroende på livsåskådning) EKHO?
Varmt lycka till!

Insikten. Sen är det jobbet kvar. Egna idéer? Hur kan ni ta tag i det?

Låter som ni har fått nog. Ångest och självömkan går över och då är det extra viktigt att ha motivationen klar. Skulle inte i första hand oroa mig för att bli av med barnen. Bättre att ta tag i det och ge dem nyktra föräldrar. Det är inte så att samhället föredrar att ta föräldrar från barnen. Ta tag i det nu i stället! Det finns hjälp om ni behöver i form av stöd här eller på medicinsk väg.
Välkomna (igen)!

Håller med dig, hjärtat går totalt sönder.. Vet varken ut eller in längre..

Bra fråga, jag bara gråter och orkar inget! Min relation kommer få i bitar och jag vill så gärna bli av med detta drickandet. Samtidigt är man rädd att ta hjälp då det kommer ut och risken att bli av med barnen! Tänk om det skulle ske. Jag sköter dem så bra men senast i lördags så
Sa min dotter 8 år ” mamma
Du dricker för mycket” så bad hon mig gå
Och jag fick inte säga godnatt. Hjärtat går
Sönder!!!

Vad gör vi? Hur går vi vidare nu?

Vill inte detta mera. Jag har 2 fina barn som jag vill allt fint i världen. Jag sabbar allt genom att inte ha ett stopp när det kommer till alkohol. Vill inte men kan inte hejda mig!!! Hjälp, ångesten äter upp mig!

Vill inte detta mera. Jag har 2 fina barn som jag vill allt fint i världen. Jag sabbar allt genom att inte ha ett stopp när det kommer till alkohol. Vill inte men kan inte hejda mig!!! Hjälp, ångesten äter upp mig!

Ett skrik och rop på hjälp. Jag orkar inte mer. Min kropp och hjärna sviker mig, har konstant ångest. Var fest i helgen. Minns knappt något.. Hur ska jag göra för att inte dricka mer, eller för mycket?
Känns som att jag kommer dricka ihjäl mig eller ta livet av mig dagen efter.. :'( orkar inte leva med mig själv..

Vill bara uppdatera om att jag för tillfället trappat ut samtliga antidepressiva läkemedel och mår mycket bättre. Alkoholen är bättre. Det har i princip vänt sig som en slags aversion gentemot alkohol då bara lukten stimulerar mina kräkreflexer. Vet inte varför det har blivit så men jag ser inget negativt med det iaf.
Skammen gentemot min sexualitet är kvar och är rätt stark men har hittat mer hälsosamma strategier för att hantera det. Jag har äntligen kunnat återuppta min konditionsträning dels för att jag inte är halvbakis de flesta dagar dels för att mina självskador på benet läkt (blev avrådd av läkare att belasta benet pga detta men kanske missförstod då jag tolkade det som total träningsstopp).

Jag har fortfarande problem uppenbarligen men alkohol känns inte längre som ett av de främsta. Givetvis inser jag att det kräver fortsatt vaksamhet från min sida på det området. Att släppa garden vore nog inte så klokt.

Vad har ni för tips för att identifiera signaler och ett beteenden som innebär ett återgående till en problematisk alkoholkonsumtion i tid?

Hej! Eĺler vad jag ska säga. Jag kanske bör ta min bakgrund först, när jag var 12 började jag röka marijuana och sen blev det opiater via läkare pga en hel del diagnoser. Bland annat ångest, depression, Asperger och ocd. Jag levde med en missbrukare av amfetamin i flera år fast han blev nykter när vi träffades. Alltså från amfetamin. Men vi gjorde mycket tillsammans men jag fattade det inte som missbruk då. Vi drack "bara" varje helg. Annars var det piller och annat. När vi slutade med allt, jag slutade tom dricka, gick förhållandet utför. Jag flyttade utomlands och jag gjorde ingenting alls. I över sex år var jag nykter från allt, i nästan sju år. Jag har en magsjukdom som gjort mig rädd från att dricka men tillslut, utomlands, där jag nu bor, tog jag ett glas champagne och jag kände ett Buzz på en gång. Sen dess har jag mer eller mindre inte slutat dricka. I den kultur jag bor i just nu "finns inte" alkoholism för alla dricker mycket eller är känsliga, så jag vet verkligen inte om jag är beroende eller bara en del av den nya kulturen. Låter helt sjukt och jag skäms. Jag har gått igenom tunga drogmissbruk, min lillasyster som är/var min bästavän blev tom dödad av heroin, så att tänka att jag blivit alkoholberoende känns jättekonstigt. Dricker öl just nu men har haft en tung dag på universitetet. Är helt nykter och obakis ungefär tre dagar i veckan. Blir blackout full bara en gång i månaden men bakis många dagar i veckan. Vet inte om Jag nojjar för mycket? Låter mycket värre när jag skriver det än vad jag upplever det. Förlåt. Och jag ber om ursäkt för min halvdåliga svenska,använder inte vårt modersmål så mycket som jag önskar haha.

Såg att ingen svarat dig. Antagligen har ångesten över kvällen lagt sig nu?

Känner mycket väl igen din historia.
Det känns ok nu att ”få feeling” igen? Brukar fungera så. Det är väl delvis bra. Om det bara händer nån gång, så är det ju skönt att det går över på nån vecka i de flesta fall. Alla kan få för mycket och ”spåra”. Men om du innerst inne ser ett mönster. Att du spårar ofta och har kul en kväll (som oftast känns som den är över på en kvart) men sen har ågren i dagar efter. Då kan det vara värt att ta sig en rejäl funderare. Är det värt det? Motivationen kan komma av den sammanlagda bilden (”nä nu går det i inte längre”) eller en enskild händelse (”aldrig mer en sån situation”).

Att dra ner är knepigt om man ofta får för mycket. ”Tjatiga” appar och välmenande fruar/flickvänner går att ignorera efter ett par stadiga bärs. ”Bara idag kan jag ju köra lite på känn”. Och så är man där igen.
Jag har inte lyckats själv. Men jag tror att man måste ha en stark självdisciplin för att klara av att dra ner. Tydliga regler som inte rymmer någon plats för undantag, bra väder, ”man fyller ju bara 40 en gång”, ”det är ju sista kvällen”, etc. Då går det utför igen.
Men samtidigt så är ju alla vita dagar eller disciplinerade fyllor bättre än att bara köra på helt okontrollerat. Så det är ditt mål och motivation som får styra.
Men testa, det kan ju bara bli bättre?

Om du tittar in då och då så kan du få väldigt bra hjälp här.
Lycka till!

Tack för denna tråd. Är dock så väldans trött att jag ej orkar utveckla några begripliga tankar för tillfället. Tack och adjö

Jag blir inte elak när jag dricker. Jag var sambo med en kille som höll på sådär som din när jag var ung. Han blev helt paranoid och gav fritt spelrum åt sina svartsjukefantasier när han drack. Det blev aldrig fysiskt. Ja förutom den gången jag blev så förbannad att jag hällde hans drink över honom, knuffade omkull honom och gick hem. Då var jag oplanerat gravid, och planen var att vi skulle bli en familj. Han valde att fortsätta dricka, trots att han var helt medveten om hur han blev. Jag valde att göra abort och lämna. Det sista jag hörde var att han höll på precis likadant mot sin nya tjej. Han skyllde visst sitt drickande på mig. Han var tvungen att döva sorgen efter att jag hade dödat hans barn. Håhåjaja. Och att han började vara lika elak mot sin egen mamma, berättade hans syster. Systern var rätt säker på att han även blev fysiskt våldsam mot sina nya sambo efter att de hade fått några barn. Han försökte kontakta mig via Facebook för ett par år sedan. Vad jag kunde se av hans bilder festar han på likadant fortfarande. 20 år senare är han lika destruktiv. Så skönt att veta att jag duckade den katastrofen. Du kan också ducka och låta katastrofen passera ditt liv.

Uppdatera gärna om du orkar. Hoppas verkligen att du får stöd och att du väljer livet ett tag till!

Hade varit gott med ett glas vin, eller flera... men jag påminner mig själv om att det kommer att vara godare att avstå. Det kommer absolut att kännas bättre efteråt. Så häller väl upp en Loka eller nåt istället!!
Glad nationaldagsafton på er!

Jag vill också ha som mål att bara dricka alkohol på helgen. Men ibland är det svårt. Inte så att jag har jättesug, utan det är mer att jag är trött, har lite tråkigt och vill belöna mig. Så var det igår kväll. Ett glas rosé vore väl gott? viskade rösten inom mig. Med is.
Ja, verkligen! Men det var ju tisdag, en vanlig dag o tidig arbetsdag nästa dag...
trött idag, såklart. Halvt missnöjd. Men nu är det onsdag, så inget vin förrän på fredag tidigast.
Tack för att du skriver Lavie, jag blir glad av dina ord! Jag har så svårt att acceptera mig själv och mina brister. Hur ska jag göra för att vara snäll mot mig själv? Du kämpar själv och kan kanske inte svara.. men programmet här hjälper, om man jobbar med sig själv, och jag vill försöka. Älska sig själv, är svårt. Kraaam!

Nej, nej Glitterflickan, snälla känn inte att du måste peppa mig! Det var inte så jag menade. Om du tittar in här och skriver så blir jag glad, oavsett om du peppar eller om du själv behöver stöd. Kan jag på något sätt vara ett stöd för dig så är jag gärna det. Förstår att du har det jobbigt nu, så kan det vara ibland. Livet har sina svackor, så är det bara. Försök att vara snäll mot dig själv. Imorgon är en annan dag du vet, inget är kört. Ta en dag i taget.
Mitt mål denna veckan är att inte dricka förens på fredag, och då såklart i måttlig mängd... men jag tar en dag i taget, nykter idag iallafall.
Kramar till dig!

Ja jag vill gärna peppa dig Lavie! Men vet inte om jag fixar det. Inte ikväll varje fall..
går sådär för mig. Har satt upp mål osv, tror att jag vet hur jag ska tackla alkoholen, men tror du jag följer mina råd?? Nix, inte idag och inte igår. Vill jag inte? Just nu känns d inte så.. är trött, har mkt att tänka på.. kram

Välkommen till oss här på alkoholhjälpen. Ser att du startat en annan tråd också som handlar om att du ska ta emot hjälp idag. Av ovanstående att döma har du haft en riktigt tuff natt och jag hoppas att den här dagen kommer med hopp. För det finns hopp. Idag kan bli en vändpunkt. Du skriver att du är rädd för det som kommer ske nu och jag gissar att du har en tuff tid framför dig. Respekt för att du skriver här och gör dig själv mindre ensam. Modigt och starkt att söka stöd mitt i rädslan.

Berätta gärna hur det gick på mötet, många här har varit där du är nu och andra är i liknande situationer.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen