Senaste kommentarerna i forumet

Tummen upp från mig!! Ja, man ska stor respekt för alkoholen. Den är ett djävulens bländverk.

Fint att höra att du tränar och mår bra samt att du känner att tankarna har klarnat!

.

Vilken tung natt du har haft, Lopiz. Starkt att ändå komma iväg till jobbet! Du blev översköljd av ensamhet, sorg, ångest och minnen. Det låter som att du funderar över hur du hade hanterat en sån här känslomässig storm ifall den hade drabbat dig en tid när det går att få tag på alkohol - hade du kunnat stå emot de där "skit samma"-tankarna? Hoppas att det är okej att jag delar med mig av en tanke jag får om det? Att i förväg skapa en handlingsplan för risksituationer som den här, ifall det skulle hända dig under dagtid en annan gång, kan vara ett sätt att förbereda sig. Ifall du får stark ångest, vem kan du ringa? Vad kan du hitta på för aktiviteter som alternativ till att dricka, som kanske också kan lindra det värsta?
Ifall du är intresserad så finns ett gratis nätbaserat behandlingsprogram här på Alkoholhjälpen där du bl.a. får jobba med detta. Du hittar det på startsidan (en blå ruta), kolla gärna ifall det kan vara något att testa för dig.
Du tar dig framåt en dag i taget, från botten och uppåt. Fint att du delar med dig av din resa.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad bra att du delar med dig, Lopiz!
Ensam hejdlös gråt är ingen lätt sak att tampas med. Men kan jag trösta dig litegrann genom att berätta för dig att gråten är själens tvätt?

Du är inte ensam, vännen. Jag är med dig.

Vad roligt att du är på rätt väg!
Överkonsumtion av alkohol kräver vaksamhet, reflektion och samspel med andra som är i samma situation.

Jag önskar dig en fin dag, Något

Ska vara mer elaborerande senare men sedan jag skrev mitt förra inlägg har jag druckit 1 glas vin. Känslan efter var inte att jag ville ha mer utan mer att jag ångrade mig. Helt fantastiskt, tror jag. Jag tror aldrig jag nådde stadiet där total abstinens var nödvändigt men jag inser mina begränsningar och att det FINNS ett problem där som kräver min vaksamhet.
?

.

.

Jag känner igen mig som ung när jag läser ditt inlägg. Att klara sig själv, bygga upp ett liv och sen manövrera det hela så bra man kan.
Att klara sig själv i svåra lägen är en stor tillgång, tycker jag. Men jag kan också förstå hur ensamt det kan kännas. Som att man skulle behöva göra sig mindre och svagare för att få hjälp och stöd. Jag kan förstå det sorgliga i den känslan. Jag tycker att du gör det helt fantastiskt bra som tränar, går ut nykter samt dessutom hållit dig nykter i två veckor. Jag tycker att det är bra att du skrivit och berättat om dig själv i detta forum. Även om läsandet och skrivandet inte löser nåt i sig, så ger det dig ändå en stund att få vara nära dig själv. Jag läser dina ord och på så sätt är jag också med dig en då. Kan det vara någon tröst och göra så att livet blir lite mer uthärdligt för dig?

.

Tack för du delar med dig om hur du mår. Både jag och säkert flera här på alkoholhjälpens forum har undrat hur det är med dig. Vi är tacksamma att du delar med dig. Tack. Glädjande att du fått insikt och motivation som du skriver, du vill leva.
Det blir tydligt att känslor och tankar inte är sanningar. Även om du tänkte och kanske kände på ett visst sätt, tom så du funderade på om du skulle orka leva så märker du nu att detta har ändrats.

Du har din farfar som stöd och du har hittat detta forum, två konkreta saker som är hjälpsamma för dig. Om du fortfarande skulle vilja ha mer stöd (och anonymt) så tänker jag att du fick ett bra tips här av en av användarna. Om du vill se de olika alternativen så skrolla ned på sidan.

Tveka inte att ta stöd om du får tillbaka tankar om att inte vilja leva. Det finns hjälp att få och du vet att du kommer må annorlunda på sikt oavsett hur du kan må just där i stunden.

Alkoholen ska inte få bli en anledning till att du inte skulle kunna göra det du vill. Den ska inte få styra ditt liv eller förstöra för dig som den lite grann gjort en tid. Du sätter nu stopp för att det ska fortsätta såhär, steg för steg!

När du fått bukt på alkoholen kommer du ha ännu mer energi över till studierna och en möjlighet till ett bättre självomhändertagande. Utan det kan det vara svårt att tänka klart, må bra och ta tag i jobbiga saker som att prata med människor i sin närhet om sådant som känns svårt.

Det låter som du är på en bra bana nu som kommer vara hjälpsam för dig. Du har långt det senaste året med flera saker och du är ödmjuk inför att det också kan ha sin inverkan på hur du mår, fint och klokt att du stannar upp och ser det och ger dig själv kredit för de ansträngningar du gjort. Bra jobbat!

Fortsätt gärna skriva och läsa här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fått någon form av plötslig insikt och motivation. JAG VILL LEVA! Angående alkohol då, orkar inte dricka längre.
Återkommer

Att inte vara ensam i detta. Att ha hittat detta forum ger mig så mycket. Längen har jag känt mig så ensam, ledsen och skamsen. Livet blev inte som jag tänkt alls. Trodde aldrig att jag skulle drabbas av dessa bekymmer. Känner mig så misslyckad eftersom jag svikit och inte stått upp för mina egentliga ideal, värderingar. Har inte varit stark nog. Successivt förlorat mer och mer.
Har en BRA bit kvar tills livet kan kännas ok med "normala" upp och nedgångar. Men jag SKA ta mig dit. Rannsaka, reflektera, sortera, prioritera står på agendan.
Motion, sund dygnsrytm (har jobbat märkliga oregelbundna tider) vitaminer och detektivarbete gällande min egen person.
Tack alla ni kloka starka reflekterande kämpar❤️

Jeg vet lite om hva som er tilgjengelig av hjelp i Sverige. I Norge har vi noe som heter "hjelpetelefonen", som er en døgnåpen tjeneste for mental helse. Du kan jo se om på denne siden https://www.1177.se/liv--halsa/psykisk-halsa/att-soka-stod-och-hjalp/ra…
Håp, tro og varme tanker til deg!

Kärlek till dig. Jag vet inte hur jag ska svara men jag känner mig som en liten fågelunge. Jag dricker och pluggar och det slutar med att jag klarar mig igenom det ändå MEN hur länge till? Är rädd för att min semester ska vara fylld med alkohol än ”självhelande”. Jag vill verkligen inte ägna mig åt självdestruktiva beteenden men de förför mig.

Hei! Jeg er nordmann, og kan ikke hjelpe deg med konkrete tips om behandling/hjelp i Gbg. Men du roper i din nød, og fortjener respons fra "verden der ute". Jeg føler med deg og har slitt ( og sliter...) med liknende tanker som du. Du tenker kanskje at : "ingen har det som jeg" eller "ingen vet hvor verdiløs jeg egentlig er". Men du er verdifull og det finnes en plass til deg i verden slik du er, selv om du ikke føler det slik nå. Hold deg i live, og ha tro på at det finnes en løsning, for det gjør det. Kram :)

Vet någon var en kan vända sig inom Gbg-området? Så anonymt som möjligt. Jag behöver verkligen hjälp. Jag ser mig i spegeln och hatar det jag ser. Jag vill verkligen INTE dö men jag vill heller inte leva längre. För vissa killar verkar detta ämne vara så j*vla lätt men det är inte det för mig. Det som känns som att det är på liv och död.

Gå med i alkoholhjälpens program. Det är faktiskt bra och jag har blivit mycket hjälpt av det.

Häng kvar, jag vet också hur fort hjärnan börjar intala en att det "här kommer att gå finfint, jag har nog inga problem med alkoholen". Det är ju så det funkar ända tills verkligheten visar att man inte alls kan dricka på ett avspänt och normalt sätt. Vad bra att du skriver och att du sökt hjälp. Det gör det svårare för Alkoholdjäfulen att lura den kloka sidan som du ju bevisligen ändå har. Tack för att du skriver.

Jag är 55 år och har druckit från och till i 25 år. Sista 10 åren har drickandet kulminerat och jag dricker oftast så jag stupar, minnesluckor och kraftig ångest som följd. Jag orkar inte ha det så här men när jag lovat mig själv att aldrig mer, så efter en vecka tänker hjärnan något helt annat och så är jag på det igen. Smyger och går ofta ut och dricker. Dock inte alla 6 glas på samma ställe utan byter. Taxi hem men inget minne alls av hur. Jag ska gå på AA möte imorgon för kvinnor. Jag har bokat tid hos klinik. Det är nu tredje ggn i ordningen som jag gör detta och är livrädd att hoppa av även denna ggn. Jag vill klara det denna ggn. Tack för att du läste.

Min man är precis som jag alkoholist så det finns alltid alkohol hemma.
För att hålla mig nykter (jag har självmedivinerat med alkohol) så springer jag på möten. Jag tar all hjälp jag kan få. Det som i särklass stärker mig mest är möten.
Ta hjälp!

Det där känns igen... Kan väl bara säga att vi har väl inte världens bästa förutsättningar när vår äkta hälft köper hem det vi försöker sluta med? Har tyvärr ingen lösning, vill nog mest tala om för dig att du inte är ensam❤️???‍♀️

Vet vad som förväntas ikväll. Är definitivt anledningen till att maken såg till att det fanns hemma. Vägrar!

Har nu förstört allt. Min egen bana. Mitt val försvann. Har efter en lång tids nykterhet pratat med min man. Han har inte varit nykter(varierat med..) sen han var 14 år. Tänker inte vara det framöver heller. Men han är glad att jag tänker vara det. Vi är två. (trodde jag) inser att det enda alternativet är att stå stark. Stark. Starkare!! Starkast! (hör själv vilken offerkofta jag bär) är trött på att brottas. Med mig själv. Med min man. Mitt val. Mitt liv!
Insikten ikväll. Sätter sig djupt. Min man är en av mina största triggers.

Jag vill inte döma ut dig, men kanske behöver du det?
Jag gissar på att din familj låter dig komma undan för mkt. Du behöver en spark i röven så du verkligen slutar.
Att du fokuserar på vikten och inte på att du kan förlora körkort och åka dit för rattfylla är ju märkligt.
Eller det faktum att du bryr dig mer om övervikten än om din hälsa, dvs din lever.
Jag anser ju att jag dricker för mycket men jag skulle aldrig ta bilen.
Jag skulle aldrig dricka med barnen i min närhet.
Jag har mina gränser där. Försök bli en person som tänker framåt. Fokusera på din inre hälsa mer än din övervikt. Hur mår levern t ex? Kanske ta ett blodprov och kolla hur levern mår? För det kanske är vad som krävs?