Senaste kommentarerna i forumet

Tack Sofia!
Sitter och är allmänt apatisk, iallafall nykter. 8 dagar utan, känns rätt bra.

Jag försöker få mig själv att förstå att jag kan ha kul utan a. Det är svårt. Jag kan känna att det är lika bra att sova så mycket som möjligt, istället för att aktivera mig. Så fort jag hittar på något så tröttnar jag snabbt. Visst, kanske jag är lite deppig också och självdesiplinen måste bli bättre.

Varmt välkomna till Alkoholhjälpen och forumet här. Det låter som att ni är redo för förändring och att ni har hittat hit i hopp om att få stöd på den nya vägen utan alkohol/med mindre alkohol. Fortsätt gärna att skriva om hur det går! Ett bra sätt att se sin egen utveckling och att göra det lättare för andra att följa och stötta en, är att starta en egen tråd.
Varma hälsningar med hopp om en framtid i linje med dina värderingar.
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Varmt välkommen till Alkoholhjälpen! Det låter som att du har det riktigt tufft. Alkoholen tar en större plats i ditt liv än vad du önskar och du brottas med tankar på att lämna livet i förtid. Det finns hjälp att få, depression går att behandla och självmordstankar förändrar sig över tid. Det finns också många olika sätt att få hjälp med att förändra problematiska alkoholvanor.

Alkoholen har en tendens att förstärka den känsla man redan har och det blir lätt en ond cirkel av att dricka för att i stunden slippa depressiva tankar och känslor, med en förvärring av dessa känslor och att andra livsområden påverkas negativt på sikt. För många personer är det så att man kan behöva testa olika behandlingsalternativ innan man hittar det som känns rätt för en själv, alltså att ge flera olika alternativ en chans. Det gäller både när man vill må bättre psykiskt och när man vill dricka mindre.

Vad bra att du skriver här, trots att du uttrycker vissa tvivel kring vad det kan ge dig! När du berättar hur du har det ger du andra chansen att ge stöd. Jag tror att många kan känna igen sig i det du beskriver i ditt första inlägg - på arbetet är du en välansedd kollega som kan ta mycket ansvar och du har vänner och familj, allt verkar helt i sin ordning utåt. Samtidigt har du enormt svåra saker som du håller för dig själv. Ett sånt här forum kan vara till hjälp på flera olika sätt, bl.a. för att känna sig mindre ensam, att dela det svåra med andra som förstår. Du har ännu inte testat allt, även om du tråkigt nog har negativa erfarenheter från tidigare vårdkontakter. Jag förstår att det tar på krafterna att testa olika behandlingar (speciellt när vissa inte ger effekt), samtidigt vill jag förmedla hopp! Just nu känner du såhär. Livet kan bli bättre!

Jag hoppas att du vill fortsätta skriva och läsa här i forumet. Du är också varmt välkommen att testa ifall vårt nätbaserad program skulle kunna vara något för dig. Du kan välja om du vill göra det på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Om tankarna på att livet inte kommer att bli långt tar över för dig, finns lite olika vägar att söka stöd. Läs gärna här för mer info: https://alkoholhjalpen.se/akut#suicid
Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu är jag så redo för förändringen , trött på att smygdricka vin , har oxå tusen ursäkter för att dricka vin . Känner igen mig i många trådar här ,

Om det är så illa ställt så tycker jag du ska ta och söka sjukvården, jag kommer inte kunna ge dig bra pepp här eftersom du inte är mottaglig för den.
Ta tag i ditt beroende nu, det är allvar, alkoholen må kännas som din bästa vän men alkoholen är en falsk jävel som inte gör annat än att sabotera för dig. Alkohol gör att det blir så mycket extra allt att det är riktigt otäckt att tänka på det nykter, är man glad blir man extra glad, tycker man livet är mörkt blir det kolsvart när man dricker osv. Det finns inget normalt what so ever i det.
Jag önskar att jag kunde få ta med dig på en dagsutflykt in i livet som nykter för att ge dig en bra morot att kämpa för men det kan jag ju inte.

Vänd dig till sjukvården.
Lycka till!

.

Vi har alla ett val, i grund och botten är det bara jag själv som kan sätta stopp för mitt drickande, oavsett vad alla forumtrådar basunerar ut eller terapeuter på olika instanser talar om för mig eller vad internetbaserade program påvisar.
Det är ett val man måste välja och vilja välja själv.

Personligen hade jag nog kunnat göra min resa på egen hand, att sluta dricka, jag var så gravt nerkörd i botten att det inte fanns något annat alternativ för mig och jag stod i december mellan att faktiskt avsluta mitt liv eller ge nykterheten en ordentlig chans för att komma till rätta med ångesten alkoholen skapade innan jag bestämde mig, och sen dess känns min tanke väldigt avlägsen och absolut helt främmande - Den största hjälpen jag fått här på forumet var framförallt att få lätta mitt hjärta för någon, att släppa upp ventilen och inte bära hemligheten själv, den befrielsen var magisk!
Men också återfallspreventionen, den hade jag inte riktigt fått snurr på själv, och den är viktig, för precis som att jag har ett val att sluta dricka, kan jag också när som helst välja att ta ett återfall. Men det är bara mina erfarenheter, tråkigt med dina om internetbaserat program för att få hjälp.

Lycka till på din resa, hjälpen finns här om du är villig att ta emot den.
Allt gott och glad påsk/Dee

Har läst att levern inte påverkar peth.

Tjena, jag är ny här och är inne på sjunde dagen utan a. Jag har levt på ett 6pack folkisar varje dag i ca två år + starköl på helgerna.
Jag har inbillat mig att det har vart till en stor hjälp för mig när jag har suttit bakom trumsettet. Det lugnat mig då jag har en fruktansvärd scenskräck.
Nu i veckan när vi har repat har jag svårt att koncentrera mig och det känns som om jag får lära mig att hålla takten igen..
En trummis utan självförtroende är ju sådär.
Nu till sommaren skall vi till Tyskland och spela. Oron är total. Samtidigt vill jag inte att a skall ta över det jag älskar mest dvs spela trummor. Å andra sidan kanske jag inte kan prestera utan a. Och är rädd för att jag får lämna mitt kära band.

Ville bara skriva ner lite av mina tankar.

.

Hej!

Grymt bra att du hittat hit och att du skrivit här, det är liksom det första steget!
Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver, jag är dock strax över 30 och numera kan jag kalla mig nykter alkoholist.
Skitpinsamt. I know.

Jag är inte så säker på att man blir dömd på två sekunder utav hela världen, iaf inte längre. För mig var det, som för de flesta andra här inne, min allra största hemlighet jag bar på i flera år och försökte liksom visa upp en yta som absolut inte existerade för omvärlden.
Det var till och med pinsamt här inne i början tyckte jag, så jag surfade mest runt, läste och kände igen mig men vågade inte skriva något - det var liksom som att om jag skrev här, DÅ hade jag ju erkänt för mig själv helt och hållet och det var ju riktigt pinsamt, framför allt pinsamt att jag erkänt och kanske inte gjorde nått åt min situation. När jag väl berättade för min familj (mamma/pappa/syrran och min bästis och två vänner) så har jag blivit bemött med "Fasen va stark du är som tagit tag i detta, va modig du är som vågar berätta" och jag kan känna deras dels lättnad att jag tagit tag i problemet men också deras hejar-rop och stöd, så därför är jag inte så säker på att det är så jäkla pinsamt... Iaf inte alla gånger..

Vill du sluta dricka?

Jag ville det tillslut, min ångest åt upp mig inombords och allt var så himla destruktivt i mitt liv. Det fanns inte nått positivt över huvudtaget.
Jag kan rekommendera alkoholhjälpens program här, du hittar det på startsidan, det är ett 11 veckors program man gör på nätet, där man får en kontaktperson som jobbar på alkoholhjälpen som läser igenom vad man skrivit/svarat på frågorna och bollar bra grejer med dig. Det är också riktigt bra frågor att fundera kring samt hållbara punkter för kommande nykterhet (typ tacka nej till alkohol, vad gör du när du får sug osv)
Det bästa med det här programmet är att det för sånna som du och jag, som tycker det är hemskt pinsamt, är anonymt. Och det som jag tycker var en av de viktigaste sakerna för mig var just att jag inte blev dömd. Eller bedömd av den hjälp-personen jag fick, utan extremt bra bemött.

Lopiz, jag hejar på dig, och jag ger dig mentalt det stödet jag fick av de jag vågade berätta för, här blir du inte bedömd eller dömd på förhand iaf! Det lovar jag dig!

Ett första steg är att skriva här och skönt att ha ett ställe utan skam och spel.
Att dela, få stöttning och ibland en spark i baken hjälper många av oss.
Jag läser många av trådarna och skriver som en dagbok, det hjälper mig att få styrka för dagen.
Ge det ett försök att hitta en väg som passar dig// Kram Strulan65

.

Du har startat en tråd här och funderar kring "missbrukare eller ej". Berätta gärna mer hur du tänker, är det kring dig själv eller någon annan. Vilket som är det ofta en ganska svår fråga och många funderar nog på "är det ett problem eller inte".

Berätta gärna lite mer om du vill så kan vi vara ett bättre stöd eller bara fortsätt läsa runt här på forumet. Det som känns bäst för dig såklart!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej

Jag har inte tidigare ansett att jag har några problem med alkohol men jag känner att det verkar vara så.
Jag tycker att jag inte har så svårt att låta bli att dricka, men när jag får chansen så tar jag den ofta.
Jag har även svårt att sluta dricka när jag väl börjat, känner oftast ett sug på mer.

Jag har fru och 3 barn och min fru är gravid med vårt 4e barn.
Förra gången min fru var gravid så blev det alldeles för mycket drickande och hon bad mig upprepade gånger att inte dricka efter jobbet och komma hem berusad eller värre. Jag lovade att inte göra detta men gång på gång så svek jag henne. Och gång på gång lovade jag att ”bättra” mig och förändras, vilket bara gjorde saken värre.

När hon inte är gravid så dricker vi väldigt mycket tillsammans och jag har tänkt många gånger att vi båda har alkoholproblem. ”Men då är det ju något vi gör som är mysigt och trevligt” fast det blir mer än ofta alldeles för mycket och ingen av oss vill sluta om vi har mer alkohol hemma.
Nu när hon är gravid igen så är hon väldigt orolig för mitt drickande och jag lovade för ungefär två månader sedan efter en väldigt karatefylla med blackout att jag skulle stötta henne undret graviditeten och inte bli full.
Jag har kunnat hålla mig till några få glas då vi varit bortbjudna och inte druckit något i veckorna.
Nu har jag också precis för två veckor sedan fått nytt jobb där jag bor separerat från min familj under veckorna medan jag jobbar och kommer bara hem under måndag och tisdag när jag är ledig.
Första veckan fungerade bra, jag drack endast en öl till middagen en kväll och berättade detta för min fru och hon påpekade inget om det.
Efter det så har jag under andra veckan druckit tisdags 1 öl, onsdags, torsdags och fredags 2 öl per dag och hållt det hemligt för min fru. Jag ser det som att jag njuter av livet med öl i solen, Inte för att jag har blivit berusad men jag känner nog ändå en liten skam att skulla berätta detta för min fru. söndags blev det fest efter jobbet och jag lovade mig själv att bara dricka två öl men det blev både fler öl än två och vin på det. Jag blev full och bakfull på måndagen när min fru kom och hämtade mig.
Hon började fråga ut mig om kvällen och jag väldigt skamsen för vad jag gjort berättade men väldigt vagt och sparsamt (jag skäms så för att varken jag själv eller min fru kan lita på mig, men värst är sveken mot min fru).

Min fru pratade knappt med mig under min vistelse hemma och visade kraftigt sin besvikelse och att jag sårat henne.
Jag känner mig uppgiven i situationen och vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vill vara en stabil make som min fru kan lita på.
vi har så många framtidsplaner vi diskuterar men efter i söndags så sa min fru att jag inte ens behöver komma hem på mina lediga dagar.

Jag har svårt att se ett liv helt utan alkohol, det är ju så trevligt när man kan hålla sig ”salongsberusad” och vet inte hur jag ska bete mig.

Tror faktiskt du ska va glad att du fick sova alldeles själv, tryggt och skönt i en fyllecell.
Tror alternativet, nersupen på en parkbänk alldeles själv mitt i natten..kunde slutat sämre.

Gå in här och läs om fyllencellen när du blir törstig, så kanske du tänker om och skiter i att dricka nästa gång.
Lycka till ?

Du har varit här inne tidigare och valde sedan att följa rådet att starta en egen tråd här. Bra gjort. Du har tagit ytterligare ett steg nu i en början att förändra dina alkoholvanor. När du skriver att du gjort det innan, är det just detta med alkoholen du menar? Hur gjorde du i så fall tidigare när du gjorde en förändring av dina vanor?
Berätta gärna mer hur du tänker och vad du funderar kring.

Varmt välkommen hit igen och hoppas du snart skriver mer!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Här trampas inte på några tår!
Välkommen hit! Vad skönt för dig att du allvarligt vill förändra dina dryckesvanor.
Farligt eller inte är väldigt individuellt. Börjar du känna dig allt för dålig är det sjukvården som gäller.
När jag slutade hade jag totalt tre veckors nykterhet de senaste tre åren. De sista månaderna drack jag ohyggliga mängder stark starköl och mina alkohol- och levervärden var så att säga obra.
Svettningar, skakningar, tryck över bröstet och en rastlöshet som hette duga, MEN det värsta släppte redan de första dygnen.
Fick rådet att aktivera mig fysiskt för att helt enkelt flytta fokus från mina besvär och på så vis hantera det hela.
Lycka till och skriv gärna hur det går för dig!

Jag drack mer och det gick bra att sluta. Inga sådana problem, fick är vanan rätt väl rotad så man tror livet blir trist utan alkohol, vilket det inte blir alls, tvärtom.

Hej,

Jag kanske överdriver och jag är också lite av en hypokondriker. Men måste ställa frågan ändå, pga min oro.
Jag vet att jag dricker för mycket och jag tänker dra ner på det. Har druckit kanske ca 4 ggr i veckan i många år men det senaste året har det kanske blivit mer.
Den senaste månaden har jag dock druckit i princip varje dag. En vecka kan se ut t.ex: 3 öl ena dagen, 10 öl nästa dag, en-två dagar utan dricka alls, 4 öl nästa etc.
Jag vet att detta kanske inte är jättemycket i jämfört med många andra, så jag ber om ursäkt för ifall jag trampar på några tår.
Men jag undrar bara vad ni tror händer ifall jag slutar dricka helt på nån vecka? Risk för en farlig avtändning eller borde det vara ok?

...då blir ju iaf ölen inte varm och den alkoholfria ölen är faktiskt god, till skillnad från det alkoholfria vinet, jätteöckligt, jag dricker hellre druvjuice istället.

Jag ivll så gärna göra nåt annat.. jag vet att jag kan.. jag har gjort det innan..

Tar detta via dator snart..
<3

Hej
Det låter som att du reflekterar en hel del runt dina alkoholvanor och att du märkt att alkohol får större utrymme i ditt liv än du vill. Jag gissar att det kändes svårt att skriva att du dricker innan du sätter dig i bilen. Nu är du här. Bra. Om du skulle göra ett test, exempel vis AUDIT och fylla i den information du nämner och även skälen till att du dricker gissar jag att du skulle få en generell återkoppling som skulle rekommendera att du sökte vård eller gjorde någon typ av intervention för att minska din alkoholkonsumtion. Ibland kan det kännas konfronterande att få sådan typ av information och ibland kan det vara en lättnad. Att det man upplever faktiskt har med alkohol att göra och att man tar det på allvar. Precis som du gör nu när du skriver här och frågar efter information.

Ditt sista inlägg berör på flera sätt, du vet att du korsar en gräns som många skulle döma hårt och du är i ständig oro. Tufft samtidigt tar du det som en signal för att göra annorlunda.

Du nämner behov av att slappna av och just nu beskriver du så tydligt den onda spiral så många kan känna igen sig i. Att dricka för att kunna sova och slappna av och samtidigt försöka hantera den av alkoholen allt mer utlösta stressen. Jag hoppas att du vill berätta mer om vad du redan kanske provat eller gör. Nu är du här. En process har startat i dig.

Välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Börjar dagen med 1-2 st 3,5 % folköl på väg till jobbet i bilen, rädd för poliskontroll... sen 1-2 till under lunchen...

Ca 15 cl whisky inför varje natt
3.5 folköl under dagen, ett 6-pack i snitt
Dricker för att slappna av
Gillat alkohol mitt vuxna liv
Har ändå tankar kring om jag dricker för mycket?
Förkortar mitt liv?
Risk för fysiska skador?