Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag har med opererat mig. Efter att ha kämpat med att gå ner i vikt i hela mitt liv( ja nästan i alla fall?), så blev det en gastric op 2013. Jag är så arg? Läkaren sa till mig innan op att jag skulle akta mig för alkohol, då jag kunde få snabba kickar av den( går snabbare ut i blodet). Han sa byt inte ett matberoende mot ett annat beroende. Inte funderade jag väl på det.... Nu skulle denna tjockisen bli smal och vacker⭐️?. Efter ca två år efter op började jag dricka mer och mer. Innan op drack jag bara på fester osv. Också alltid varit den som tagit hand om alla fulla runt mig. Slutade med att jag nu går till Soc och får antabus? Varit nykter i två veckor i morgon?? Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle bli alkis? Lycka till alla fina❤️

Och så länge höll det. Föräldrarna som drog ”bögskämt” vid köksbordet. Kände mig så liten, som en liten skör fågelunge.

Hej
Jag opererades 2012 och ett år senare började mina alkoholproblem, åren efter drack jag mer och mer utan att reflektera så mycket. Får snabbt blackouter men dricker tills det inte finns en droppe kvar... sedan ett par år är jag med i AA, det har hjälpt mycket. Önskar verkligen att kunna avstå alkohol helt men efter några veckor trillar jag dit igen... men aa hjälper mig att hålla alkoholen under bättre kontroll

Jag pratade med min farfar idag, han är en pensionerad men fortfarande aktiv psykiatriker. Han sa att han alltid kommer vara på min sida och försvara mig. Det var precis det jag behövde. Han hjälper mig också i form av medicinsk rådgivare typ. Jag vet iaf att jag har honom vilket betyder allt för mig då han är min förebild. Jag tror ändå att det kommer bli okej. Han sa något liknande att han var beredd att läxa upp mina föräldrar men än så länge har han tystnadsplikt tills jag ger mitt okej. Fan... asså älskar honom så jävla mycket. Han vet allting om mig, mina självskadebeteenden, min sexualitet, överhreppet jag var med om som 17-åring. Mer än jag någonsin önskade, han är den mest toleranta person som finns, på riktigt, ingenting jag säger får honom att rynka på ögonbrynen eller ställa konstiga frågor. ❤️

Hej igen, Något! Du har kämpat i många år och har nu verkligen en tydlig riktning i livet, en dröm om framtiden och har äntligen kommit in på din drömutbildning, grattis till det. Du vill, kan och ska klara din utbildning. Du vill inte behöva blicka tillbaka och se att alkoholen stod i vägen för din utbildning. Klokt att se det redan nu och förändra dina alkoholvanor!

Det låter som att du på flera olika sätt just nu tar viktiga steg mot att ta hand om dig själv på ett bättre sätt. Nyss föll du tillbaka genom att fimpa på dig själv, men i och med att du skriver om det här och i och med att du tänker på hur du ska agera framåt, så andas dina senaste inlägg en ökad omsorg om dig själv, rätta mig om jag har fel! Du frågar dig hur dem som ska stå en närmast kan skada en så mycket psykiskt. Det måste verkligen smärta att inte kunna få en acceptans för den man är från de närmaste. Något jag kommer att tänka på i detta är att du kanske i alla fall har goda chanser att få kärlek, omtanke och acceptans från en person som står dig väldigt nära, nämligen dig själv. Oavsett hur din familj reagerar och agerar, vad behöver du för att må så bra som du kan? Finns det andra personer eller sammanhang runtomkring dig där du får vara dig själv och där du mår bra?
Skriv gärna mer här, jag hoppas att du ska känna att det här kan få vara ett sånt ställe!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Och där föll jag dit igen och skadade mig själv genom att fimpa på mig själv. Jag klarar snart inte igen. Jag måste öppna upp mig för mina föräldrar. Hur kan dem ska ska stå en närmast skada en så mycket psykiskt?

Skriv ner dina tankat. Var ärlig mot dig själv och berätta sanningen hur illa det är.

Hoppas innerligt att du försår hur farligt och hur illa ute du är... Du vet inte om nästa fylla kommer att försätta dig i en situation som kommer att ge sig sår i själen för resten av livet.

Ge dig chansen att slippa tråkigheter.
Möjligheten att vakna upp nykter i din egen säng! ?

Bara att ta nya tag.
Det är inte hur många gånger man faller som räknas utan hur många gånger man reser sig!

Är tacksam för varje dag jag har nykter. Drömde i natt att jag drack... hade ångest i drömmen att jag inte visste om det var verklighet eller dröm. Väldigt skönt att vakna och se att det var en dröm.

Hej och godmorgon.
I helgen tog jag ett ordentligt återfall, Fredag/Lördag. Men höll mig ifrån alkoholen i Söndags. Låg och svettades natten igenom , sov till och från med inslag av mardrömmar. Och idag Måndag, börjar den jobbiga abstinensen komma med skakningar och ryckningar. Jag mådde bra att vara nykter innan. Men ensamheten rev i mig , tristess. Just nu är jag på väg till jobbet. Jag skall klara av denna dagen!

/YearsOfSilentSorrow

Känner igen mig. När det har gått ett tag sen jag senast drack så börjar hjärnan romanterisera alkoholen. Har själv ADD så alkoholen gör mig mer närvarande och allert.. för stunden. Jag fungerar i sociala sammanhang då. Att festa blir mitt sätt att lära känna folk och jag älskar känslan. Men problemet kommer när det är dags att sluta och bestämma sig för att det är dags att åka hem. Varför vill man självmant åka hem tidigt och sluta dricka? Obegripligt. Alltid sist att lämna en fest.. och det är då det slår svart. När man inte kan göra det valet. Jag har fått betala för mina naiva syn på alkoholen. Hamnat i fyllecell, sjukhus, tagen av polisen.. list goes on. Det är inte värt det! Jag vill hoppas och tro att livet utan alkohol är bättre. Kämpa på du är inte ensam

Inatt hittade polisen mig däckad på en parkbänk mitt i city. Dom tog mig till fyllecell vilket är det värsta jag varit med om. Litet rum med hål i golvet. Unken sur lukt. Ingen klocka eller ägodelar inget solljus. Ja vad ska man säga? Nu är det nog.. jag måsre bli nykter. Det är inte längre en fråga OM utan HUR. Kommer bli tufft för om en vecka är der här bortglömt.. men måsre påminna mig. Det här är inte ett liv. Alkohol är och kommer aldrig bli min vän. 21 år och alkohol beroende. Wow..

Tack!
Skummade igenom lite nu först och ska läsa mer detaljerat sen. Jag läste angående motivation. För mig är nackdelarna större och det är för att det går ut över mina studier. Jag har i många år kämpat med att få min gymnasieexamen och äntligen för ett tag sedan kommit in på min drömutbildning, farmaceut.
Jag har kämpat i psykiatrin i 5 år också men jag är på väg att bli utremitterad till primärvården nu. Lång historia där men jag känner att det är rätt.
Där är min motivation kan en säga. Jag vill och jag ska klara min universitetsutbildning.

Jag mår som bäst när jag är kognitivt alert. Ångesten jag känner nu att inte vara öppen med min sexualitet är ändå en vettig ångest. Vilket jag inte vågade dela med mig av till läkare/psykolog förrän i år faktiskt eftersom det var först då jag kunde acceptera det inför mig själv pga tidigare internaliserad homofobi.

Största misslyckandet skulle vara att kolla tillbaka om några år och jag har sabbat min utbildning pga alkohol.

Du lever i ett sammanhang där du inte kan vara öppen med den du är, utan behöver förställa dig. Tungt. Alkoholen har här blivit som en snuttefilt, något som kanske i alla fall i stunden lindrar smärtan i att behöva leva på det här sättet. Och under sex års tid har det också utvecklat sig till en vana, du känner paniken komma krypande om det inte finns alkohol hemma.
Du har nu hittat ett ställe där det går att få hjälp mer eller mindre anonymt. Många är hjälpta bara av att skriva och läsa här på forumet för att få nya strategier att avstå/skära ner på alkohol och för att bibehålla motivationen att göra en förändring. För andra är det nätbaserade program som vi erbjuder här en bra start för att börja bygga nya, hälsosammare vanor. Du kan genomgå programmet på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Läs gärna mer här om det kan vara något för dig: https://alkoholhjalpen.se/programmet/om

Hoppas att du hittar en väg framåt som passar dig och sammanhang där du kan få vara den du är, precis som du är. Återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner igen mig i dina ord.

Jag har satt som mål att vara nykter till 1 juni och se hur jag mår och hur min tillvaro har påverkats av att vara nykter.

Hitintills är jag gladare, sover bättre, och en mer allmänt trevlig prick! ??

Jag har läst här från och till i många år. Har druckit mer eller mindre i många år. Har funderat på och försökt minska mitt drickande i många år. Nu funderar jag på om jag ska sluta med alkohol helt?
Jag dricker för att det är gott
för att fira
för att glömma problem eller besvikelser
för att det är en vana
för PMS
för vad som helst egentligen.

Jag mår bättre än igår, mycket bättre, men är såklart väldigt nedstämd och ledsen. Men vet att det ör alkoholen som talar, serotonin-nivåerna är låga just nu och min kropp måste läka igen från alkoholen.

Vill bara säga hej och hoppas att du mår bättre idag!

Tror det är vanligt att ta till alkohol för att dölja problem sånt man inte orkar eller vågar ta tag i.

Jag drack innan när jag var i sällskap med jobbiga människor eller sådana som var elaka mot mig.

Mitt fel var att jag inte värderade mig själv högre. Jag är värd att vara lycklig och ha ett bra liv. Dom som inte unnar mig det eller hjälper mig dit har inte i mitt liv att göra.

Hoppas att du kan hitta styrka att vara dig själv och stå upp för dig själv!

Jag har ett problem, tror jag?
Ska gå rakt på sak för jag orkar inte skriva. Jag är då gay och lever i ett homofobiskt sammanhang. Inom familjen är jag inte öppen med min sexualitet och jag föredrar att dricka bort det istället.

Sedan jag var ungefär 16 år använder jag alkohol som ja typ en snuttefilt. Det senaste året har jag druckit ensam i princip varje dag tills jag somnat och jag kommer aldrig ihåg hur/när jag somnade.
Jag får panik om jag inte har någon alkohol hemma. Jag brukar tänka att det är bra att ha och att jag inte ska dricka det men det blir ju inte riktigt så.

Någon här som kan relatera sitt drickande till sin sexuella läggning? Eller var en kan mer eller mindre anonymt vända sig för stöd?

Att du klarar dig utan a en månad??. Det gör inte jag tyvärr! önskar jag ska kunna klara det ngn gång. Fom söndag har jag sagt jag ska klara det ?? men hur ser ditt drickande ut till vardags? ?

Fick jättebra hjälp på beroendemottagningen! Jag har en kontakt där nu som inte släpper mig, hon kommer ringa och tjata på mig om jag inte dyker upp på avtalad tid. Jag ska klara det här nu. Nu ska jag ordna upp mitt liv! Jag är så tacksam!

Ett tips är att läsa på om alla negativa effekter med alkohol. Att bestämma sig för att du inte vill förgifta kroppen i onödan.

45dagar är jätte bra, bara fortsätt och skapa nya rutiner.

Bara viljan finns så går allt att lösa.
Hoppas du får bra hjälp på mottagningen, annars finns forumet alltid här! ?

Jag är på väg till beroendemottagningen just nu!

Jag har skällt ut min pojkvän och varit hemma från jobbet. Jag kommer förlora både pojkvän och jobb