Senaste kommentarerna i forumet

@Johanna_N Välkommen hit , ett steg i rätt riktning . Här inne finns mycket hjälp och stöd att få om du hänger kvar och ger det en chans. En dag i taget gäller ju för oss alla , lycka till 🌸

@Se klart Stort tack för ditt svar 😊 det känns tröstrikt att ha hittat detta forum. Jag känner mig mindre ensam efter all läsning. Jag lever själv men har fmailj runt mig. Syskon, Föräldrar. Jag känner i nuläget att jag inte vill dela med mig av min resa till de på grund av att jag involverade de när jag tog hjälp på beroendemottagning, varför jag nu känner ett stort misslyckande till att inte kunna lyckas i detta. På gott och ont så önskar jag att jag inte va så medveten om min egen situation. Ca ett år efter att jag sökte hjälp är jag återigen på väg att halka snett, det känns sorgligt och lite skrämmande. Det finns missbruk i släkten och jag våndas av tanken att jag har beroendegenen så hårt i mig att jag kanske behöver utesluta alkohol helt och hållet med allt vad det innebär. Jag vet ju att det finns massvis med fördelar men just nu känner jag mig som ett undantag som inte fungerar som andra. Jag lyssnar aktivt på poddar sen en tid tillbaka och när jag hör andras berättelser så tänker jag att där befinner jag mig inte.. Hjärnan är bra vriden. Tack för att du är rak och tydlig, 2 flaskor är nog för mycket. Jag ska ta dina kloka råd till mig. En period utan alkohol och se hur det känns. Just nu får det bli en dag i taget. Tack för att du svarat mig 😊

Hej,
Medömkan finns väldigt lite av härinne, så du har kommit helt rätt. 😊
Jag vet inte om man måste veta varför man dricker för mycket- för att ta tag i problemet. För några av oss börjar resan just i att det är för mycket. Ibland i perioder för att följas av mer modesta perioder. Därefter perioder med mer alkohol, drag i nödbromsar.
Många av oss här som har valt att bli helt nyktra, har snarare backat från stupets kant, och när man kommit en bit därifrån- börjat fundera och reflektera kring ”varför”.
Det finns ingen rätt eller fel ordning för den processen. En bra start- om man funderar i dina banor och även ser en acceleration i drickande samt hur mycket man tål (2 flaskor vin är mycket) är att ta en paus på tre månader, för att därefter utvärdera.
Parallellt kan det vara hjälpsamt att lyssna på poddar, läsa böcker, helt enkelt lära sig mer om hur alkohol påverkar oss.
Vet inte om du har familj, men de kan var bra ”mätare” om man vågar fråga!
Välkommen hit 🤗

Hej allesammans! Jag vet inte riktigt vad jag gör just nu. Sträcker ut en hand i detta forum med all anonymitet och ber kanske om hjälp. Eller så söker jag svar. Svar som jag själv inte hittar inom mig. Kort bakgrund - jag har i perioder i itt liv druckit för mkt, när det var som mest, gick det 3 boxar med rödvin i veckan. Jag sökte hjälp 2023 via beroendemottagning, började provtagning, fick läkemedlet Naltrexon och drack mindre. Läkemedlet fungerade och suget avtog. Var utan alkohol i en månad och totalt gick jag på mottagningen i ca sex månader. Vad hände efter det? Jo drickandet va och har alltid varit under kontroll men toleransen har sitigt och jag dricker oftare och mer igen, men inte uppe på de nivåer som tidigare. Nu till mitt dilemma. Jag förstår inte varför jag dricker, men vill inte vara utan heller. Jag dricker både i sällskap men även ensam. Jag känner en ängslighet att jag kommer att "tappa greppet" och vill inte äventyra mitt jobb eller mina relationer yrkesmässigt eller privat. Nu vet jag inte hur jag ska ta ett "omtag". Jag funderar mycket på om jag är missbrukare eller om jag försöker hitta fel och brister i mig själv. Skapa en ängslan som eventuellt inte finns. Igår drack jag två flaskor vin och jag mår inte så gott idag, vilket jag förstås har mig själv och skylla för. Jag söker ingen medömkan. Jag läser allt jag kommer över i detta forum och funderar mycket på vad är mitt egentliga problem egentligen. Dricker jag för att självmedicinera, stoppa tankar? Jag dricker inte för att sova och har inte heller något traumatiskt i livet som hänt på sistone. Vad är hönan och vad är ägget och hur kommer man fram till det? Jag har sökt efter terapi men den vägen verkar svår och nästintill omöjlig via vården. Jag är inte tillräckligt icke fungerande, åtminstone just nu. Har ni andra liknande erfarenheter? Har ni vänt er till vården för terapi/samtal? Tack till dig som läst. Jag är tacksam för alla forum som finns tillgängliga härinne ✨

Fast vårat utgångsläge är kanske annorlunda, Jag kan inte dricka bland folk pga en adhd diagnos som gör att jag blir nästintill odräglig, men jävligt rolig! Vilket på senare år gjort att jag inte utsätter mig för det. Ensamstående med barn på heltid och ett arbete som kräver 110% energi och närvaro vilket ibland leder till att avkoppling sker i hemmet eller via träning. Smyger inte, gömmer inte ( nu börjat dock ), aldrig bakfull nästintill, tål ingenting utan blir påverkad av 1 glas vin

Men är det något fel i detta då? Gör typ precis samma. Att inte bli full och göra bort sig har väl med mognad och förstånd att göra, tänker jag ? Det påverkar inte arbete, körkort eller barn. Är det fel då?

@xyz23 Jag ber om ursäkt om det jag skrev var otydligt, håller med om att det är viktigt att uttrycka sig korrekt i den här frågan! Vi delar bilden av att många läkare gör det undantag från anmälningsplikten som de har rätt att göra enligt Transportstyrelsens regler (https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/korkort/trafikmedicin/la…). Särskilt när patienten följer vårdplanen. Däremot vet varken vi eller du vad vårdgivaren i det här enskilda fallet har för lokala rutiner i frågan. Eftersom ett förhöjt PEth-värde i sig faktiskt skulle kunna leda till en anmälan till Transportstyrelsen måste vi på Alkoholhjälpen försöka ge tips och råd som vi tror kan hjälpa personen oavsett hur läkaren hanterar anmälningsplikten.

Du skriver själv om att du blivit hjälpt av att tänka att det är en möjlighet istället för en risk, klokt. Har du funderat på att starta en egen tråd och berätta om din resa? Tror att dina erfarenheter skulle kunna vara hjälpsamma för många!

Vid en utvärdering av en stor population (mer än 100 000) patienter visade deras PEth-resultat att ~25% av analyserna låg i intervallet 0,3-5,0 och detta var dessutom lokalt i sydsverige. Tillämpa det på hela landet och samtliga inblandade instanser skulle gå på knäna om hela den kategorin svenskar skulle mista sina körkort och starta en omfattande serie av harvande med TS, och det skulle de säkert till stor del göra om läkarna ansåg att de har plikt att rapportera dem. Jag har inte läst att just detta skulle vara ett särskilt stort etiskt problem för våra läkare utan mera hur man som läkare överhuvudtaget ska propsa på, och förklara, en förestående PEth-analys om ärendet inte har tagits upp från patienthåll - speciellt då patienten söker för en annan åkomma än alkohol.

Man kan utnyttja risken att verkligen förlora sitt körkort om ens läkare bedömer en som ett lost case som en fördel och möjlighet; ta denna reella risk som incitament till att klara ut de alkoprobem du har.
-Se det som en möjlighet, pappa, sa mina vuxna döttrar till mig då jag insåg fakta angående TS sedan jag hade sökt vård, och det har jag gjort, sett risken som en möjlighet, det har jag försökt göra.

Varför skulle en läkare ens behöva göra ett undantag om patienten följer hens vårdplan om inget legalt ärende föreligger - det fattar jag inte. Viktigt att vi uttrycker oss korrekt här, Kristoffer, speciellt du från admin ;)

Nu är jag ju lekman, det ska erkännas, dock en analyserande sådan, så skulle någon här på forumet ha ytterligare information ber jag er att ge oss den.

Hej @Sejdep!

Hur snabbt PEth-värdet sjunker varierar, precis som @xyz23 skriver. Det bästa brukar vara att be läkaren om en plan med flera mättillfällen. Om du då inte dricker någon alkohol alls under den tiden kan de se på det sjunkande värdet att du inte har druckit. Det kan nog vara det enklaste för dig just nu, eftersom läkare har möjlighet att göra undantag för anmälningsskyldigheten till Transportstyrelsen om de bedömer att patienten följer vårdplanen. Vad tror du om det?

Jag skulle nog våga anta att de allra flesta på ett alkoholforum som Alkoholhjälpen skulle känna sig djupt lyckliga med ett alkomarkörvärde, om stabilt över tid, på 0,08-0,10. Då jag klockade in på 0,075 drack jag ... kanske tre cider 4,6% i veckan.

@Rödmyran Men kära Rödmyran, du ska se att detta är nog inte mer märkvärdigt än att din läkare vill diskutera ditt alkointag. Hur svarade du då hen frågade, om hen nu frågade? Man ser strålande exempel på Nätet där patienter har fått följa sina levervärden - kopplat till intagen alkohol - med eller utan komplettering av PEth - och där nog inte minst ditt GT, som hen kanske tyckte var lite högre än förväntat. Just GT brukar vika då man drar ner på kröken, det vet jag av egen erfarenhet. Är det inte bra att du får hjälp, för jag utgår från att du har en schysst läkare?

@Sejdep Det bluddras mycket i forumen om detta; om att läkarna har plikt att anmäla oss till Transportstyrelsen. Men även om detta nu har hänt i enstaka fall - i Falun en gång och en gång i Värmland i närtid; detta av två blinnstyren till läkare - så skulle ingen vettig läkare gå den vägen i onödan. De är till för oss, läkarna, de vill oss väl och i detta sammanhang är inte PEth allenast avgörande. Din läkare ska lyssna på dig, ta din anamnes - alltså lyssna till dina problem, hur du dricker, hur du vill minska ditt riskdrickandet, för det måste du. Därefter är det läkarens uppgift att ge dig en diagnos, och behandla tillståndet - precis som hen gjorde med blåsan. Och det gick väl bra förstår jag.

Du kan inte gå ner genom störtdykning från höga nivån 1,0 till rimlig nivå, säg 0,2, på two secs flat - inte på två-tre veckor om du frågar mig, inte realistiskt, kanske på fyra; detta ska läkaren också veta om hen är någe värd. Ta detta lugnt, lägg upp en plan; ta det värde du får vid nästa test, gläd dig åt det och sedan hanterar ni det tillsammans därifrån. Halveringstiden är inte fyra dagar som folk säger; 4 dagar är ungefär lika ofta uppmätt som 10 dar, andra änden på variationsbandet. Rimligt är 6-8 dagar, plus att då kurvan faller över tid tenderar halveringstiden att bli längre än i början; ett naturligt fysikaliskt fenomen; som när temperaturen faller i ditt tevatten.

Stressa inte nu, utan titta på vad jag säger, ta en ordentlig diskussion med din läkare och skaka hand på en vettig lösning. Minst en person av tio klarar av att också i fortsättningen kunna ta en öl ibland, men risken att få återfall är överhängande - detta känner läkaren också till. Ingen läkare ska kunna hota med förlorat körkort fanimig; detta är en självklarhet.

Lycka till med allt.

Över 0,3 i pethvärde tolkas som en överkonsumtion av alkohol eller ett omfattande regelbundet intag - hur man nu väljer att uttrycka det. 🙂
Låter du bli alkohol helt borde du kunna få ner värdet till under 0,3 på några veckor. Som yrkeschaufför är det ju dumt att chansa på att någon öl här och där inte ska göra någon större skillnad.
Fixar du det utan hjälp och stöd är det ju bra. Annars finns det mycket stöttning att hämta på detta forum. Det finns även ett självhjälpsprogram.
Lycka till!

Vid en efterkontroll, röntgen, blodprov mm efter canceroperation (urostomi) för tre år sedan påtalade läkaren något om mina levervärden och frågade om min alkoholkonsumtion vilken är jämn, jag är glad i öl. Rekommenderades att kontakta vårdcentralen vilket jag gjorde.
Nu började så problemen, provtagning och ett PEth på 1.0 den 1/10 betyder tydligen att jag måste ha ned PEth till under 0.3 inom några veckor. Är det ens möjligt? Fullständig avhållsamhet eller går det att dricka en öl till lördagsmiddan?
Som yrkeschaufför behöver jag mitt körkort. Hur orolig behöver jag vara?

Tack rara för ditt svar.

Jag brukade alltid vara en bra patient, en sådan som skrev kom-ihåg-lista inför läkarbesök, som var följsam vid läkemedelsbehandling och alltid var vänligt inställd till vårdpersonal.

Allt det där förändrades över en helg, vad som hände vet jag inte, men det följer med även när jag byter VC, vårdpersonal är numera numera minst sagt frostiga i sitt bemötande, de skrämmer mig.

Hejsan! @Morgonlek, det kan var svårt att göra sig förstådd hos sjukvården nuförtiden med alla dessa stafettläkare hit och dit som i mycket komplicerar kommunikationen. Men livsviktiga mediciner som blodtryckssänkande, vätskedrivande, statiner och magsårsmedicin ska du ju inte behöva vara utan för att det kanske har blivit en fnurra på tråden någonstans liksom.

Tycker du ska ringa till din vårdcentral och tala med deras sköterska på rådgivningen och säga att du behöver ha dina mediciner. Boka även en läkartid och be om en ny läkare om det inte fungerar i personkemin i kommunikationen med den läkare som du kanske har just nu. Har själv varit med om att det skurit sig i kommunikationer med nån läkare och till och med bytt vårdcentral nån gång för länge sedan.

Det kan ibland vara svårt att få fram det man vill säga vid ett besök om man inte mår så bra. Vet att min mor brukade säga att man måste vara rätt frisk för att kunna få bra och rätt vård när man är sjuk eller hur det var. Har själv följt min mors exempel och inför flera läkarbesök och även inför besök hos det sociala då helt enkelt tagit och skrivit ned på ett papper vad jag känt mig behöva hjälp med.

Kommer ihåg vad konstiga de var först i receptionen på vårdcentralen när jag lämnade ett brev där och sade att de skulle ge papperet om hur jag mådde till nån läkare i närheten som jag sedan direkt kunde få tala med. Jag gjorde förresten lika vid det sociala och gick bara direkt fram till receptionen och talade med dem och lämnade ett papper till receptionisten i luckan utan att ha någon tid och bad dem om hjälp omgående och fick sitta och vänta ett bra tag tills de lite missnöjt ändå tog sig tid med mig.

Skriv vad du behöver hjälp med och skriv under med ditt namn och personnummer samt adress, så fixar det sig nog, och berätta vad det är som du i aktuell stund behöver hjälp med oavsett vad du kanske talat om tidigare med handläggare och sånt. För vårdcentralers personal liksom det socialas biståndshandläggare är till för att hjälpa patienter och personer vid behov.

Var en gång till och med så ”fräck” att jag gick till akuten när jag kände att jag behövde blodtrycksmedicin direkt då mitt tryck var så högt att jag hade huvudvärk. Det är svårt att stå ut med att brottas med folk när man är dålig, men kämpa på och skit i alkohol, eller halvera den och trappa ut den ett tag, för alkohol mår du bara sämre av i längden är då min erfarenhet. Lättare sagt än gjort med alkoholminskning eller en paus på sånt, men gör ett försök.

Kämpa på kompis!

Jag har tydligen glömt att skriva att jag har adhd. Allt fungerade ganska bra när jag hade medicin, men så började man villkora min medicin med krav på drogtester. De drogtester jag lämnade med salivprov påstods vara positiva på amfetamin, klart de var det det är det aktiva ämnet i min medicin, men eftersom jag "vägrade" lämna urinprov så valde man att anta att det rörde sig om illegalt amfetamin, inget av salivproven verifierades. De sa att salivprov inte går att verifiera, att jag måste lämna urinprov om jag vill ha verifiering av mina positiva prover.

Så de avbröt min behandling eftersom jag då även börjat fylla i AUDIT. Utan medicin började jag dricka mer (de flesta med adhd gör nog tvärtom, med medicin kan man dricka mer utan att förlora kontrollen)

Tack för ditt svar, jag visste inte att någon svarat.

Jag hat försökt anmäla flera gånger, även till IVO. Enda resultatet är att vården numera begränsar min åtkomst till 1177 journal och e-tjänster.

Med livsviktiga mediciner menar jag blodförtunnande, blodtryckssänkande, vätskedrivande, statiner och magsårsmedicin.

Eftersom jag fortfarande inte vågar lämna prover, så får jag inte fortsätta med sjukgympa, min läkemedelslista är "spärrad" den går inte ens att nödöppna. Vad hände med den nya lagen om läkemedelskollen?

Tänkte skaffa boendestöd, men det verkar bli komplicerat. Jag var på möte hos biståndshandläggare, men hon skriver i sin utredning att jag vill ha hjälp med sådant jag uttryckligen sa att jag inte vill ha hjälp med.

I stället för att få hjälp har jag alltså bara skaffat mig ännu mer problem.

Det vore battra att nu uphor dricka, fyfan

Jag är kvinna 40 år
Äter levaxin för sköldkörteln
Smal/normalvikt
Äter bra och regelbundet
Promenerar några gånger i veckan
Har haft problem med alkohol några år. Dricker i snitt (nästan varje dag) en flaska vin som mest.

Vad som är normalt beror lite på andra faktorer också, som ålder, kön, vikt, matvanor, andra sjukdomar etc.
En frisk, normalviktig kvinna i 40-årsåldern förväntas ha ganska mycket lägre GT än en överviktig man i 60-årsåldern som kanske även har andra sjukdomar. Det är ju viktigt att se till helheten och utesluta andra orsaker än alkohol.

Jag undrar om någon har tagit prover på vårdcentralen och vad dom har visat?
Jag hade ett GT på 1.6
LD 3.8
ALP 1.6
ALAT 0.45

Läkaren har inte gett mig mer info än att mina leverprover var förhöjt och att dom ska tas om med ett peth test om 4 veckor.
Han har inte tid att ringa upp mig fören om över en vecka.
Vad betyder detta? Ligger jag väldigt mycket över gränsen??
Jag har dragit ner på alkoholen sedan jag fick beskedet för en vecka sen snart.

Ja kroppen skriker efter mer hela tiden oftast säger man att man ska ta en eller två öl men vaknar oftast upp i soffan utan nåt minne alls. Så därför vill jag kliva av o hitta tillbaks till mitt liv men druckit mycket i ca 30 år så blir svårt att bryta mönstret o byta vänner oxå. Annars kommer de aldrig gå

Ja kroppen skriker efter mer hela tiden oftast säger man att man ska ta en eller två öl men vaknar oftast upp i soffan utan nåt minne alls. Så därför vill jag kliva av o hitta tillbaks till mitt liv men druckit mycket i ca 30 år så blir svårt att bryta mönstret o byta vänner oxå. Annars kommer de aldrig gå

Hej @annipanni!

Snyggt gjort med vita månader! Jag är en alkoholist som har fått tillfriskna sen 8 år tillbaka. Det jag fått lära mig är att alkoholism är en sjukdom. Dvs tynär jag passerat den gräns där jag av egen viljestyrka inte kan sluta så har sjukdomen ett grepp om mig. Jag har fått lära mig att det är 2 delar i denna sjukdom. Det första är att jag får en onormal kroppslig reaktion när jag dricker. Dvs kroppen skriker efter mer( vanliga människor kan sluta efter två glas med det kan inte jag). Den andra delen är lite svårare att första, den är kopplad till sinnet och man kallar det för en mental besatthet. Har du lovat dig själv flera gånger att sluta, men nån dag eller dagar senare så är det löftet som bortblåst? Där har du mentala besattheten, den totala oförmågan att sluta upp även om man vill. Man kan säga att jag förlorat valfriheten. I det läget spelar det ingen roll för mig vad tidigare erfarenhet säger mig om hur det går varje gång jag dricker, för det har jag glömt bort vid detta lag. Det är som att jag lurar mig själv, och det gör jag för att sinnet är skadat. Även om jag ”kämpar” mig nykter i ett par veckor så löser det inte mitt problem. Detta är också en andlig brist sjukdom, jag mår helt enkelt sämre när jag slutar med alkoholen. Men det finns en lösning på detta och det är ett arbete i dem 12 stegen som presenteras i AAs litteratur