Senaste kommentarerna i forumet

Har varit medlem i några minuter, var tveksam först till om detta var ett forum för mig men insåg nu när jag läste det här inlägget att jag hamnat precis rätt.
Min alkoholkonsumtion har eskalerat i takt med flera personliga tragedier på kort tid i mitt liv. Jag har alltid druckit mycket, vid fest och i goda vänners lag. Men det är först nu jag har låtit det gå ut över mitt jobb. Jag har börjat dricka ensam (bor ensam), varje kväll med undantag för någon enstaka kväll när jag lyckas stå emot. Och det blir såna mängder alkohol att jag undrar hur jag ska kunna öppna ögonen på morgonen. Har därför börjat ta långa och många sovmorgnar för att "hinna bli människa igen " och inte låta det märkas på jobbet, tuggar tuggummi för att dölja lukten av gammal alkohol.
Ingen verkar förstå att mitt problem är så stort, har många närstående som är högkonsumenter så jag lyckas dölja det ganska bra. Skillnaden mellan dem och mig är att de dricker på helgen och när de är glada -
jag dricker mängder, på rutin, för att dämpa, för att jag tycker att jag förtjänar det, för att det känns bra. För att jag vill straffa mig själv.
Men det har bara pågått i några månader så det känns som att jag skulle kunna vända det hela. Jag behöver bara lite verktyg!

Om du gör ett rejält försök att sluta? Slutar ljuga för de som vill hjälpa dig och även dig själv?
Antagligen kan inget värre hända än vad som händer om du fortsätter eskalera ditt drickande. Det finns ju andra typer av mediciner och hjälp. Efter ett tag kommer livsglädjen tillbaka också. Mitt råd är att fälla ner alla fasader och göra ett riktigt utbrytningsförsök. Det är sällan för sent att hitta tillbaka, men du måste acceptera hjälpen och ge dig själv en ärlig chans.
Ta hand om dig!

Det jag kan känna igen mig i är att du liksom jag flörtar med alkoholen och det går oftast överstyr medan omgivningen inte har samma problem som oss. Jag skulle vilja klara en dag utan vin i kroppen och därför sätter jag upp ett mål idag... idag är det slut på drickandet. Målet är att klara en dag som idag. I morgon är målet att klara en dag till utan vin i kroppen. Tror att kortsiktiga mål är helt avgörande. Eller vad tror du själv?
//Alex

Här ligger jag nu efter att snubblat in på morgonmötet med kollegor för att jävligt snabbt ta mig hem igen.

Min fru och jag delade på 4 flaskor igår söndag kväll. Inger planerat. Hon har inre samma problem som jag ska jag säga.

Men det är första gången som jag går hem från jobbet pga av mitt drickande. Jag har precis påbörjat behandling av Antabus.

Jag har kontakt med beroende mottagningen och ska egentligen dit idag men jag vågar inte. Rädd att mina lögner ska synas. För övrigt är det ingen som kan ana mitt beroende. På ytan ser allt bra ut.

Men jag är en alkoholist som dricker vin och bubbel varje kväll efter klockan 21:00. Jag älskar känslan och smaken men hatar konsekvenserna. Jag är livrädd att sluta.

Här ligger jag nu efter att snubblat in på morgonmötet med kollegor för att jävligt snabbt ta mig hem igen.

Min fru och jag delade på 4 flaskor igår söndag kväll. Inger planerat. Hon har inte samma problem som jag ska jag säga.

Men det är första gången som jag går hem från jobbet pga av mitt drickande. Jag har precis påbörjat behandling av Antabus.

Jag har kontakt med beroende mottagningen och ska egentligen dit idag men jag vågar inte. Rädd att mina lögner ska synas. För övrigt är det ingen som kan ana mitt beroende. På ytan ser allt bra ut.

Men jag är en alkoholist som dricker vin och bubbel varje kväll efter klockan 21:00. Jag älskar känslan och saken men hatar konsekvenserna. Jag är livrädd att sluta.

Låter inge vidare. Ring o prata med ngn på hjälplinjen? Alkohol brukar vara mästare på att förstärka mörka tankar.

Har skuldkänslor för vad jag gjort

Har gjort bort mig i al känns som att jag vill ställa mej fram för ett tåg.

Har gjort bort mej

Hej "Vilsen flicka"!
Iron Will har gett dig kloka råd. Som jag ser det har du inget val i nuläget, du säger till och med att du "älskar alkohol och inte kan tänka dig ett liv utan det"!
Det säger en hel del om din relation med A. Jag råder dig verkligen att ta åtminstone 3 vita månader och sedan utvärdera detta. Själv tänkte jag nyligen 3 månader nykter, men ju mer min förnekelse släpper börjar jag inse att 3 månader inte räcker på långa vägar, med tanke på hur jag misshandlat mig själv och min kropp. Just nu lutar det åt nykter till Midsommar, yeah!
Dag 13 idag??
Önskar dig lycka till vad du än kommer fram till. ☘
/Nattflickan?

När man utvecklat en ovana att ofta dricka för mycket och hamnar i situationer som du beskriver ovan, så är det väldigt väldigt svårt att återfå en normal relation till alkoholen. Att trots upprepade negativa konsekvenser av alkoholen, fortsätta dricka är ett tecken på att man är ute på hal is.
Du kan ju testa att sätta upp stenhårda regler för hur mycket du får dricka och sen aldrig (verkligen aldrig) bryta mot dem. Men så fort du börjar köra llite på känn eller chansa och släppa till lite så riskerar du situationerna du beskriver. Det är en kamp oavsett om du väljer att bryta helt eller konsekvent dra ner. Det finns ingen enkel väg. Men jag skulle rekommendera dig att ta en lång vit period och testa. Sätt ett mål och försök få lite perspektiv på alla situationer alkoholen försatt dig i som en helhet. Oftast är det lite kul några timmar i början och sedan en lååång period av ångest, självförakt och ynklighet. Jag kan av egen erfarenhet säga att det inte löser sig av sig själv eller med åldern, men det kan bli ännu värre. Och en dag kanske det inte är en vänligt sinnad främling som hittar dig utslagen, eller så förstör du allt fler relationer.
Men det är ett problem som går att lösa! Och jag finner ständigt nya positiva saker med att vara utan alkoholen. Men det är ett sorgarbete att släppa den delen. Extra tufft i din ålder när så mycket kretsar kring alkohol och festande. Men då är du antagligen också mer formbar till ett nytt liv med en annan syn på alkohol också. Men jag ångrar inte att jag slutade helt. Lite kämpigt till och från men oerhört skönt, ångestfritt och andra sätt att ha kul.
Ta hand om dig!

Allt gick så bra i fredags, middag med vin, förfestande med sprit kontrollerat och trevligt. Men på klubben blev deg svart. Jag vaknar upp på akuten handfänglsad med närmare 3 promille i systemet. Har inget minne från gårdagen. Sitter där med sjukhus kläder och ingen telefon. Personalen berättar att taxi chauffören körde hit mig. Måste få ihop pusselbitarna, vad hände?
Jag hade skyddsängel. Vad som helst hade kunnat ske. Hade kanske vaknat upp naken mitt på en väg. Kanske dött av kyla. Våldtagen. Allt det här skrämmer mig. Jag hade tur att det var godhjärtade främlingar som hjälpte mig. Dagen efter lyckades min värdmamma få tag på chauffören i telefon och mannen som hjälpt mig in i taxin. Tack Gud. Jag är 20 år och tjej , VAD som helst hade kunnat ske. Jag är i ett främmande land i en främmande storstad. Trots det så kan jag inte sluta dricka VARFÖR har jag ingen kontroll? HUR kan jag göra så här mot mig själv gång på gång?! Jag hatar dig alkohol djävulsk drog som förstör liv. Lurad att jag kan hantera dig tills det slår svart utan för varning. Intalar mig själv varje gång att det här är sista gången jag låter alkoholen styra. Får ångest dagen efter sedan nästa vecka är det som att hjärnan bara minns det roliga alkoholen ger. Hur ska jag få kontroll? Vill kunna leva ett liv med sunda alkohol vanor för att ge upp alkoholen helt går inte. Jag älskar den för mycket kan inte se ett liv utan den alls. Någon som kan ge råd?

Ut skiten. Det kommer bara göra dig mer frustrerad om du dricker det o sen inte har mer. Följ med mig på min resa vet jag ?

Egentligen så är det nog både och. Det finns ungefär 1 dl vin kvar i min box. Ska jag hälla ut den och börja som i morgon och ge sjutton i att köpa något då.

Du bestämt dig för en nykter period eller är du i tankarna att ha det??

Gärna, behöver nån likasinnad. Tack!

Som mig. Samma här men idag har jag bestämt mig. Nu är det slut med pimplandet på ett bra tag! Vi kan följas åt på vår nya nyktra väg. Det är vi värda ska du veta???

Jag är ny här, borde ha gått med för länge sedan. Mitt vindrickande håller på att fullständigt gå över styr. 10 boxar per månad. Tyvärr har jag råd. Men jag är så olycklig.

Du känner igen dig i vad vissa andra skriver på forumet och skulle verkligen vilja ha det på ett annorlunda sätt med alkoholen. Det hörs att du reflekterat kring det sen långt tillbaka och nu har du även tagit steget att skriva och berätta här. Du har en önskan om att kunna dricka måttligt, stanna vid två glas vin exempelvis. Att du alltid vet och styr över alkoholen och inte tvärt om.

Hur man gör, vad som hjälper just dig att ta dig dit är svårt att svara på. Det finns nog lika många sätt som människor att göra livsstils/beteende-förändringar.
En sak är att prata med andra, berätta såhär på ett forum, var medveten om vart man är nu och vart man vill- sånt många är hjälpta av och dessa steg har du tagit.

En starta gärna en egen tråd här (se länk starta ny tråd uppe på sidan till höger) så kan användare här följa och stötta dig, om du vill.

Fortsätt gärna skriv och läs här, så småningom hittar du hur du vill göra och vad som fungerar för dig.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tänker som IronWilm, det finns skäl att du loggat in och ställer frågan här.. och det är himla bra gjort, tycker jag?! För det är lurigt som fan, med alkohol. Beroendet kan smyga sig på vem som helst..och ju oftare/mer vi dricker, ju större är risken att ett beroende utvecklas..
Gillade oxå IronWill s idé om att inte dricka själv hemma på vardagar, (och kanske inte ens helg..). Om du börjar med det, kommer du att märka hur du reagerar på avsaknaden av det.. inte sällan är det förrän man börjar förändra och medvetet göra ändringar i ens dryckesvanor, som man märker att man faktiskt är lite "hooked" i dem..
Alltid nyttigt, oavsett om man hunnit utveckla ett beroende eller ej..

Lycka till?!

Kram?/
Fibblan ?.

Jag var inte fysiskt beroende. Ingen abstinens. Men det blev ändå mer och mer och oftare och oftare. Och jag ville ha det för att jag gillade det. Inte bara smaken. Gillade att åtm bli smålullig. Stresslindring eller att sociala situationer blev roligare och enklare. Men det var ändå brutalt svårt att sluta.

Mängden du dricker kanske är uppåt riskbruk (ser inte din total), det kan du testa på olika sidor på nätet genom att vara ärlig när du skriver in hur mycket du konsumerar. Men jag tolkar det som att du ofta dricker 4 dagar i veckan och ibland mer? Men förutom fysiska problem så brukar det sägas att om alkoholen ger en återkommande problem men att man fortsätter dricka ändå, så är det inte bra. Men så verkar det ju inte vara för dig, vilket är bra. Ett långvarigt riskbruk kan dock leda till mer problem (beroende) och du kanske har närmare att ta till alkohol vid omtumlande livshändelser.
Viktigast är ju att du är 100% ärlig med dig själv. Bra att fundera över intaget ibland.
Men att jämföra sig med andra kan vara missvisande. Ett bra riktmärke brukar vara att inte dricka själv hemma, i alla fall på vardagar. Spar alkoholen till festliga tillfällen. Jag började ”skapa” festliga tillfällen för att motivera drickandet. Och dricka mer hemma själv.

Hej! Beskrivningen av periodsbeteende stämmer in på mig också. Har haft två hårda festhelger på raken, varav den värsta skedde i lördags. Jag var på en privat, mindre tillställning hemma hos vänner och hade det jättetrevligt. Men det fanns allt: vin, öl, bubbel, sprit, drinkar och bål. Och då är det kört för mig. Jag skyller inte på åtgången av dricka, utan det är mer fakta - finns det där framför mig kan jag inte hantera det. Minns enbart fragment från kvällen och vaknar upp mer död än levande dagen efter. Med sjuk ångest. Vad sa jag, vad gjorde jag, hur kom jag hem? Framförallt - hur kom jag hem? Helskinnad dessutom, ett blåmärke på höger arm, men det är väll lindrigt med tanke på hur mycket jag drack. Onsdag och fortfarande sjuk ångest. Har enbart hört lite kort från mina vänner från i lördags, men orkar inte fråga något. Lever i förnekelse, och hoppas på att jag betedde mig okej samt att de glömmer att jag vart så full. Troligt... Fattar inte varför jag aldrig lär mig, detta var inte första gången jag spårade såhär. Just nu vill jag aldrig mer dricka, men vet att jag kommer att göra det igen. Och även då spåra. Vad krävs för att man (jag) ska kunna ta max två glas vin? Borde inte all ångest under åren ge upphov till att kunna hantera sitt drickande. Jag vet inte?!

Tack för svar @IronWill. Jag hörde att alkoholberoende breddas, att det inte längre bara handlar om alkoholberoende i form av att inte kunna sluta dricka... Kan man gilla smaken av alkohol så att man blir beroende, även om man inte tycker att det är behagligt att vara full? :O

Vet inte om du borde oroa dig för om du dricker mer än andra. Mer kanske om du dricker mer än du tycker att du borde. Det är du själv som sätter gränserna. Men det finns hela tiden en risk att det ökar och att du blir sugen oftare och oftare. Nånting får dig ju att ställa frågan här?

Jag oroar mig över mina alkoholvanor. Vet inte om jag bara är paranoid, men vill gärna förstå bättre om det kan vara farligt eller inte.

Anledningen till att jag oroar mig är att jag ofta kan vara "sugen" på alkohol. Det känns festligt, roligt och jag äälskar rödvin. Samtidigt har jag få/ingen av de övriga varningstecknena. Hur vet jag om jag bara har ett sug på rödvin på samma sätt som man har ett sug efter godis, och hur vet man när det är, eller riskerar att bli, farligt?

Korta faktapunkter
- I mina kretsar är alkohol standard. Jag älskar god mat och vin. Det är standard för mig och min man att ta 1-2 glas vin torsdag-söndag när han är hemma (jobbar utomlands i vanliga fall)
- En vanlig helkväll hemma fre/lör med kompisar är det inte ovanligt att det blir 3-4 enheter
- Jag festar hårt ibland, kanske 1-2 gånger per månad, men det spårar aldrig ur. Jag har spytt på fyllan 2 gånger i mitt liv, senast var mer än 10 år sedan. Jag beter mig inte illa, och ingen har någonsin kritiserat/anmärkt på mitt alkoholintag. Gillar inte att bli för full, händer ofta senare på kvällen att jag lurar mina kompisar att jag köpte en drink men egentligen beställer en coca cola
- Jag kan få cravings för vin/bubbel/öl en vanlig vardag - ibland dricker jag ett glas vin eller två till middagen även när jag är ensam hemma. Men aldrig mer. Jag ljuger inte om mitt alkoholintag.
- Jag har nog aldrig haft en riktig minneslucka
- Jag har aldrig skippat jobb/liknande för att jag varit bakis

Hjälp mig, borde jag oroa mig? Eller är detta standard bland "dagens ungdom"?