Senaste kommentarerna i forumet

Är hemma ännu en gång pga att jag är bakis. Har inte gått till jobbet. Helt sjukt! Vad håller jag på med?! Kan inte sluta dricka! Vill inte förlora mitt jobb.

Vad jobbigt att mista körkortet. Känner med dig! Har själv kört bil salongsberusad och det kommer väl en dag då jag också mister mitt kort.

Uppskattar verkligen att folk svarat i min tråd! Tack! Så skönt att höra att man inte är ensam.

Vad jobbar du med förresten Blom09?

Jag känner det lika som du, drickandet har gått från att vara en social sak till att bli osocial dricker i min ensamhet och stänger in mig i mig själv. Själv förnekelse men det måste bli ett stopp på det då jag nu mist mitt körkort o vad skulle hända om jag mister mitt arbete. Rädslan finns där hela tiden. En förändring måste till men vägen ditt är inte lätt. Två dagar är bättre än ingen?

Vi är många som känner så. Jobba aktivt med en förändring. Det går men kan vara motigt ibland!

Jag dricker för mycket. Jag trivs inte i min lägenhet, trivs inte med mitt jobb, min pojkvän bor 50 mil ifrån mig. Jag presterar dåligt på jobbet. Sjukskriver mig när jag är alldeles för bakis.

Jo tack nog har det blivit en väckarklocka och min frihet har krympt då jag nu inte har körkort. Det är nu resan börjar att komma på fötter och jag är livrädd. Att möta min omgivning som inget vet, jag är redan dömd o oansvarig skit. Dagarna går så långsamt och mina tankar har blivit rent maniska på att dricka. Vad är viktigt just nu? Tack för responsen. Ska försöka ta en timme i taget. Hjärtliga hälsningar

med kortet kanske kan vara en vöckarklocka med riktiga konsekvenser för första gången?
Tror att om man har på riktigt haft problem med alkohol behöver man till en börja ha en riktig distans till den. Lägg av direkt, inte trappa ner m.m. Vara nykter ett längre tag, sedan fundera igen över vad man vill.
Heja dig, du klarar det!
Se till att du får någon att prata med. Ang. antabus är det den bästa hjälpen jag fått.
Lycka till!

Känner igen mig i det ni beskriver. Det är en kamp och jag har precis insätt att jag har problem den skam o ångest jag känner önskar jag inte någon. Men jag vet att jag måste vara helt ärlig. Det är svårt och jobbigt att prata om mitt drickande . Men bra jobbat med regler o mål

Hej! Detta är det första jag skriver. Har precis blivit av med mitt körkort då jag druckit för mycket en helg och kunde inte bedöma mitt tillstånd. Det börja för ca fyra år sen, jag köpte mitt dröm hus närhet till skog, börja plugga på 100% arbetade 80% . Det börja bra kändes som jag skulle fixa det men med tiden börja jag dricka vin då jag tycke det gick bättre att komma igång med skolarbetet. Fick svårt att sova drack mer. Det har hänt att jag kört bil till jobbet fast det inte varit ok. Har varit i dålig relation med mycket bråk då drack jag ännu mer. För ca ett år fick jag vattenskada i huset och min värd rasa av ren utmatning av dålig sömn, bråk, ångest och jakten på att vara duktig samt tanken på att klara av en sak till sen ska jag sluta dricka. Blev sjukskriven utmatnings depression. Jag isolera mig från vänner o familj. Sökte hjälp på vuxenpsyke men jag anser inte att jag fått den hjälp jag önska, begärde även få ut antabus pga av min rädsla att bli alkolist men då måste man ta massa prover osv. så jag tog till mer vin istället. Kanske min fyllekörning var ett sätt att säga hjälp mig för polisen stoppa mig för jag körde för sakta. Nu får jag leva med den skam men är evit tacksam att jag inte skada någon. Detta är något som jag har mardrömmar om nu. Vad hände jo jag fick en vän och bara en vinet. Nu vill jag sluta men när ångesten blir för stor och tankarn negativa så är det svårt. Hur blir jag fri?

började det gå utför för mig. Jag drack när känslorna var ur schack. Undvek jobbiga situationer och konflikter, drack istället. Inte så bra. Fattar inte hur man pallade med efterföljande ångest, inget jag längtar tillbaka till.

Här kan man klottra om vad som för tillfället rör sig i hjärnan - men som man kanske inte vill ta i sin, eller någon annans tråd.....

Tackar ödmjukt för uppmuntran, det glädjer mig! Ja jag pratade med sambon om det, och sa att enda gången jag kan tänkas dricka är hemma eller på semester. Dricker själv gör jag aldrig, tack å lov.

Jag tänker att jag inte sätter förbud, men endå att vänta med alkohol tills min ”årsdag” den 14 juli. Då har jag inte druckit på 1 år och då kommer dessutom bebis vara runt 2-3månader. Jag liksom har aldrig hållit upp i 1 år och det käns som något ”magiskt” kan kännas om jag faktiskt får uppleva det. Kanske jag känner att nä, aldrig mer alkohol, eller också lär jag mig hantera det känslomässigt. Har märkt att jag ofta dricker med känslor. För att fira, unna, en tuff period, etc. tack återigen för pepp, jag behöver verkligen få reflektera kring detta.

Du har ju funderat en del över det. Om du verkligen vill försöka att dra ner. Vad tror du om att sätta upp regler då med din sambo? Ni kanske kan köpa hem en mindre flaska och dela på och sen att du inte dricker själv? Svårt om ni har mycket hemma och tillgängligt.
Jag har inte själv långsiktigt lyckats att dra ner, men då det har fungerat är när jag haft tydliga regler och följt dem. Om det inte fungerar så kan du ju ta ett nytt beslut, vänta inte för länge bara. Men du har det ju i dig att inte dricka alls. Du klarar ju graviditeten utan att dricka och visar starkt hur viktigt barnet och familjen är. Det tycker jag är väldigt bra jobbat och du är värd beröm. Ta hand om dig!

Det bästa är om du skapar en egen tråd under förändra ditt drickande, då kan folk lättare fokusera mer på dina specifika problem. Men det är lite förvirrande när man kommer in här :)
Du ställde en fråga om grupptryck i det andra forumet. Vi kanske kan fortsätta där?
Men beroende på om du vill ha en paus bara så kan du ju ta till att du äter medicin, ska fokusera mer på träning, tog bilen, vill gå ner lite i vikt, testar en challenge (stå över i. 30 dagar), eller liknande.
Om du pratar mer om din egen inre motivation så är du ju något på spåret. Du börjar se mönstret. Det blir alltid dåligt för dig efter att du drickit. Försök att se det som ett mönster och inte som enskilda händelser. Du behöver motivera dig till att stå över. Vet du vad det är som driver dig att dricka, passa in, stresslindring, depression eller annat? Det kan hjälpa att hitta andra strategier för att hantera den underliggande orsaken. Hjälper det att sätta upp ett mål kanske? Ex 30 dagar för att få en start? Viktigt för många av oss är ändå att ta en dag i taget. Inte tänka att du aldrig ska dricka igen, utan bar just inte idag. Det finns väldigt många fördelar med att vara nykter och du är långt ifrån ensam i din kamp. Ett annat tips är att läsa trådarna här. Alla möjliga åldrar, men samma problem. Finns mycket kloka funderingar, strategier och tips. Ta hand om dig!

Jag ska erkänna att det är nästan bara då jag ör ensam som jag dricker. Jag skulle tippa på att ingen annan i min yrkesbransch skulle se mitt drickande som destruktivt, för att jag dricker egentligen ”sällan”. Någon gång i veckan, men jag dricker alltid ensam. Då jag är stressad eller vill typ lyxa till det. Jag gör det också för att det kan hålla mig ifrån att äta typ godis. Men jag får fruktansvärd ångest, den är övermäktig....och jag önskar att jag bara skulle få slippa suget att ta ett glas. Jag VILL inte HA men så går det några dagar.. Jag dricker bara några glas men det räcker. För jag tål typ inte alkohol...dagen efter så är jag helt psykiskt förstörd. Jag jobbar inom media och ska nu iväg på ännu en gala om en vecka. Jag VILL inte dricka då, men är rädd för mig själv, att jag aldrig lör mig. Jag vill stå där och säga - Nej tack jag dricker inte. Men jag kommer hinna glömma bort hur förjävligt jag mår dagen efter och ändå dricka med dom andra.
VAD SKA JAG GÖRA.,.?!˚˚!
Vill gärna ha stöd och pepp från någon i liknande sits...
Är 30 år med 7årigt barn

Min tanke är att kunna dricka hemma med min sambo 1 glas rödvin eller 2, samtidigt som skräcken över att de inte kommer stanna där. Han dricker aldrig mer än så, förvisso inte jag heller, men suget finns där. Jag älskar att träna och springa. Det har varit min hjälp och väg för att inte dricka alkohol.

Jag vet innerst inne att min själ mår bäst av att vara helt vit. Jag har dessutom känslig mage vilket förvärras betydligt vid alkohol.
Det är mer hur jag på något sätt behöver ha ett försvar gentemot mig själv, mitt varför över att inte dricka, vilket egentligen är glasklart: jag mår bättre utan det, och mina barn riskerar att aldrig se sin mamma berusad.

När jag läser kommentaren ”hej alla människor i kamp” skulle jag kunna tro att det var jag själv som skrivit texten... Att dricka för att hitta motivation är något som jag gjort, att dricka i min ensamhet är något som jag gjort. Under 2018 hade jag inte många alkoholfria dagar och jobbade ofta hemma för att kunna börja dagen med en-2 öl o få inspiration till dagens texter o det arbete som skulle utföras. Men klockan 14-15 var jag ofta för full för att fortsätta jobba så då var det bara att stänga ner o ljuga för kollegor att det var fint väder o jag går ut o går o en massa andra lögner.
Det där sköna ruset infann sig bara i början och det har sakteligen klingat av. Det senaste blev det bara ett måste att dricka. Tänk så mycket bra dagar jag har slängt åt sidan för att jag varit för full eller för bakfull för att orka göra något.
Styrkekramar till alla!

Hej!
Den första jag verkligen kan relatera till här. Allt, precis allt här ovan stämmer in på mig. Jag kunde använda alkohol när jag pluggade för att ta mig igenom en bok (och minnas allt) på några timmar och när jag skulle skriva uppsats, för att jag kände det gav mig mer djup och kreativitet. Fick höga betyg. När jag behövde göra något jobbigt som krävde mycket och länge - alkohol. Sedan dess gör alkohol mig mest trött, sällan jag känner något alls av ruset, behåller medvetande men förlorar viss reaktionsförmåga. Inget pinsamt, är ju alltid sjölv.

Är så trött på detta och försökt sluta, men börjar bli rädd för jag får sådan enorm ångest och trötthet och jag känner hur det gör ont i hjärnan utan alkohol. Det är som att det dunkar och jag känner mig yr. Jag får också känningar av social fobi och fått panikångestattacker. Det är alltså yrseln och ångesten som gör att jag inte vågat ta det hela vägen. Har inte blivit bättre efter 10 dagar och mer har jag inte orkat.

Skriv gärna om du har tips på hur du hanterat detta om du har några pch LYCKA till!

Den som bestämmer om du har problem eller inte, är du själv. Orsakar det problem för dig eller din omgivning? Får du ofta ångest och ångrar saker du gjort? Blir det mer och mer?

I mitt fall har det gått åt helvete när jag ”velat bli full”. Och det är inte bra att du dricker för att du har tråkigt. Det kan ganska fort eskalera till att det blir mer och mer och oftare och oftare. Men eftersom du skriver här så gissar jag att du funderat en del kring det?
Kan du prova att inte dricka för att du har tråkigt och bara när det är extra festlig. Och sedan INTE gå in för att bli full. Sätt en gräns och försök att hålla dig i alla fall nära den.
Om det inte fungerar så bör du överväga andra lösningar. Det är lite som en hal backe, börjar man glida så kan det gå fort och vara svårt att stanna när man fått fart. Så det är grymt bra att du stannar upp och tar en funderare över ditt intag.
Varför känner du att du vill bli full när det väl är fest? Vad är det du försöker spola bort?
Ta hand om dig.

Du kanske missat det men det diskuteras även den typ av ångest som man får av alkohol utan att ha gjort något speciellt. Jag kunde sitta hemma och se på film och dricka öl för att sedan vakna med ågren dagen efter. Utan annan anledning än att alkoholen påverkar psyket.
Du kanske har jobbat upp en tolerans och får mer av de negativa sidorna av alkoholen utan att känna de ”positiva”? Oavsett beroende eller inte så är vanan oerhört stark. Du är van att vara påverkad och van att dricka kontinuerligt och det gör det ju lätt att fortsätta även om vissa effekter gått förlorade. Angående intellektet...tja, jag vet inte om det var så mycket smart man pratade om på fyllan oavsett min notmala intelligens. Jag krökade ju ofta för att slippa hålla på och tänka hela tiden så jag välkomnade nog att bli ”dummare”.
Hur som helst ett bra beslut!

Ja det är ju det som är en stor del av problemet. ”Nu kan jag nog ta ett par glas kontrollerat...”. Vet inte vad du har för målsättning men utan en sådan är det ju svårt att sätta upp planen för hur du ska nå dit? Det kommer med största sannolikhet inte att ha löst sig för att du tagit en lång vit period. Det är stor risk att du snabbt faller in i dina gamla mönster. Tror du måste fundera över hur du skulle vilja att det ser ut i framtiden. Är du helvit eller har du tydliga regler för ditt drickande? För och nackdelar?
Ta hand om dig och grattis till graviditeten!

Du är inte ensam om att dricka ensam ibland. Jag gissar att det kanske har börjat bekymra dig och att det är därför du skriver här. Berätta gärna mer så blir det lättare att ge dig respons om du vill ha förstås! Ibland är det tillräckligt att bara sätta ord på det till en början.

Här finns stöd och vi är glada att du hittat hit.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vilket gripande och mänskligt inlägg du delar. Jag gissar att många kan känna igen sig i den förtvivlan du beskriver. Du är inte ensam. Och kanske är det inte min sak att säga men jag tänker att du är allt annat än feg som nu har sökt hjälp inom vården och skriver här. Du vill må bättre och har redan tagit steg för att göra det. Du berättar att du under en längre tid använt alkohol och nu på senare tid även en del droger. Att skapa vanor tar tid och att förändra, skapa nya vanor kan också ta tid. Det första steget dock, att vilja, att söka stöd och att säga till sig själv: "Det här har fungerat förut men nu behöver jag göra annorlunda" de steget har du tagit.

Jag hoppas att du fortsätter att skriva här och kanske kan andra trådar vara hjälpsamma för dig nu när du är mitt i en känslostorm. Vi finns här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej KRISTINA!

Välkommen hit till forumet.

Jag har försökt att minska / sluta dricka sedan 2015. Det har gått bra i perioder, sämre i andra. Nu är jag åter helt nykter sedan 15 dagar.

DU har fått insikt i ditt alkoholbruk. Du uppger att du använder OH som ångestdämpande och sömn-hjälp, att du inte lever i ordning och att du får minnesluckor, och bakfyllor, du har även ångest när det närmar sig svåra läge som t ex helgen.

Det allra viktigaste är att DU ÄR SAN mot dig själv, att du vill inte lura dig eller andra längre.

Det allra viktigaste är att DU VILL ändra situationen och ditt liv.

Det allra viktigaste är att DU ÄR BEREDD på att vad som händer framöver är kanske inte alltid lätt.

Du är på rätt plats nu, här, kan du få mycket stöd.

Du kan börja med all info på 1177, gör alkoholtestet, var ärlig i dina svar vi tenderar att underskatta... Jag gjorde om det nyss, när jag tänkte tillbaka på min senaste OH-period i slutet av förra året och då fick jag 29 poäng av 40 (förskräckligt!).

Jag har valt att inte använda mediciner; men du kan fundera på det, bra då att se youtube videos om andra kvinnor som har slutat; t ex Clare Pooley (som medicinerar) och Claudia Christian | båda TEDx TALKS och sök även på Alcohol Use Disorder (AUD), som är den nya termen i st f alcoholism.

Jag använder nu en app också som jag rekommenderar Sober Time.

Sedan finns det förstås mycket hjälp att få, en bra start är via alkohollinjen...

All ljus till dig!

SARA

PS: Om du vet att du dricker på ett felaktigt sätt, skulle jag råda dig att starta en tråd i "förändra drickande" istället.

Har hållit mig nykter sen nyårsdagen iallafall...just nu mår jag faktiskt ganska bra, bara extremt trött efter min arbetshelg.
Är lite rädd inför helgen, rädd för att hjärnan ska lyckas lura mig att tro att det är okej att dricka, inser att jag måste stålsätta mig, men det skulle vara väldigt skönt med en lugn helg där man får vakna utan ångest och utan att vara bakis.

Wow! Ditt inlägg skulle kunna vara skrivet av mig (förutom barnen hehe).. Jag har fått sluta gå i terapi för relationer etc då det hela bara resulterade i att jag gjorde allt dumt på fyllan. Om ja inte tar tag i alkoholen kommer inte resten bli bättre heller.. Vilket jag såklart innerst inne vet. Jag tror absolut du har alkoholproblem och jag har som dig tidigare inte ens velat tänkt tanken och bara blivit sur. Nu har jag insett att jag har problem och måste göra något åt detta. Tar lång tid och för mig känns det inte som att jag vill bryta totalt eller gå på medicin. Tror att alla måste ta det i sin takt och att det skall komma inifrån. Ett steg i rätt riktning är att vi båda befinner oss på denna plattform! :)) jag ligger i soffan och ångrar fredagen då jag ev oxå sabbade en ny relation med en person som verkade superbra. Alltid samma visa med aw som startar 5,går vidare, går vidare, mer öl, dans och hemma 12h senare med minnesluckor, gråt, bråk och borttappade saker. Vi hade ju så kul!? Minns inte vad som gick fel ens.. Ångest, skakningar och ont i magen igår. Skammen är enorm! Känner som du beskriver i övrigt, inget sug i veckorna, inget ensamdrickande utan mer jävligt laddad för helg. Dock fortfarande problematik som inverkar på hela mitt liv vilket man tyvärr hinner glömma i veckorna. Vi får vara starka tillsammans! :)