Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Skäms och tycker det e pinsamt att skriva här.
Men kan det vara till någon tröst så e det värt de.
Har förlorat min flickvän för ca 5 veckor sedan pga av att jag drack alldeles för mycket varje helg. Hon sa till mig efter varje gång jag var tvärfull dom senaste 2 åren(tvärfull minst 2 gånger i månaden ofta mer).
Jag lyssnade aldrig och viftade bort det eftersom jag alltid druckit likadant. Ofta stora minnesluckor då jag skämt ut både mig själv och henne framför kollegor och vänner. När hon lämnade mig rasade hela livet kändes det som, drack mellan mknst en kvarting eller 6 öl varje dag i 4-5veckor för att dämpa panikångesten och mitt misslyckande. Tog mig samman lite den 6e veckan och tänkte fira nyår med vänner men minns inget efter klockan 22.00 och morsan fick hämta mig. Försökt bytt ut alkoholen senaste veckan mot andra droger, även det har resulterat i panik och overklighetskänsla när jag ska sova. Detta dövar jag med ett par snapsar vodka för att somna någorlunda. Just nu känner jag bara för att dricka tills jag tappar medvetandet eller ramlar av pinn. Har ingen livslust eller vilja till något alls, det enda jag plågar mig till är jobbet och håller ihop minen där tills dagen är slut. När jag kommer hem vill jag dricka/droga ner mig tills nästa dag så jag slipper tänka. Har sökt hjälp hos läkare och kurator tillslut för att se vad dom säger. Vet inte vad detta inlägget ska hjälpa för men vill bara skriva av mig. Är det bara jag som känner ett totalt misslyckande i livet och vill dränka mig i alkohol för att må bättre. Beror det på att jag är för feg för att avsluta det direkt och använder alkoholen som ett långsamt gift istället.

Jag har varit nykter i 175 dagar!
Sist jag drack alkohol den 14 juli 2018 blev jag så packad att jag kräkte ner mig själv i duschen och var oförmögen att ta hand om min då 1åriga dotter. Min sambo tack å lov kunde detta. Jag bestämde mig dagen efter för att aldrig mer dricka alkohol. Jag blev gravid ganska snabbt efter och är nu i 6 månaden.

Tankarna som går precis just nu är rädslan för att ”trilla dit” när graviditeten är över. ”Hade jag verkligen ett sånt problem?”, ”skulle jag inte hantera ett glas rödvin eller två?” Nej S, det gör du inte, för ett sug kommer efter ett tag och sen är du där igen... men ändå funderar jag, jag har klarat utlandssemester och andra tillställningar utan några som helst problem och mår så ofantligt jäkla bra utan vinet. Lång text men vill gärna ha input av er andra. Kram

Hej alla människor i kamp!

Helt ny på detta forum men har som så många andra, sneglat på trådar lite till och från genom åren. Egentligen vill jag inte skriva här men känner att jag behöver ett "bevis" på ett beslut som så lätt "glöms" bort. Jag är lite av den typen som inte riktigt erkänner att jag också kan falla offer för ett beroende. Alkoholens syfte för min del har varit för att öka motivationen. På den tiden när min hjärna var rätt så skarp (i alla fall vad jag inbillar mig) och jag hade många intresseområden så hjälpte alkoholen mig att gräva mig ner djupt i ämnen och bibehålla motivationen många många timmar i streck. 12-20 timmar var inga problem. Det fungerade, i några år eller så. Nu är alkoholen min bästa värsta vän och det enda den ger mig nu är trötthet, ångest, (social fobi har säkert sina rötter därifrån med) och sist men inte minst; 0 motivation.

Tror jag har klarat mig utan alkohol max 1 månad i streck de senaste 12 åren. Senaste åren så har det varit drickande i princip varje dag. Det konstiga är att man fortsätter dricka även om ruset som en gång fanns där inte kommer tillbaka hur mycket man än häver i sig. Min hjärna känns i princip oförändrad mot när jag är helt nykter. Jag blir bara trött och får svårt att prata, hålla balansen etc. Mitt "JAG" känns som när jag är nykter( Kanske inbillar mig här med ). Det skrämmer mig. Vet inte hur det är för er andra men det gör själva drickandet helt meningslöst...ÄNDÅ fortsätter jag :) Helt otroligt. Just nu används det väl mest för att döva känslor och ensamhet men det håller verkligen inte längre.

En sak som jag ofta läser om är hur ångesten utspelar sig för er andra dagen efter ert drickande och det kan jag verkligen inte känna igen mig i. En ångest över vad ni gjorde under gårdagens drickande. Skam över vad ni kan ha sagt eller gjort. För mig är det mer en ångest som baseras på något helt annat. Ärligt talat så vet jag inte var den kommer ifrån mer än att alkoholen är en betydande bidragande faktor. Jag dricker mest när jag är själv så jag kan liksom inte ha någon ångest över vad jag kan ha gjort i något sällskap. Med människor blir det oftast mindre alkohol. Förr kommer jag ihåg att alkoholen gav mig lite bättre självförtroende och gav mig mod att prata om saker som jag kanske inte skulle pratat om i nyktert tillstånd. Kunde dessutom prata på en ganska intellektuell nivå (kanske inbillar mig här med). Nu är det motsatsen. Känner på riktigt hur min förmåga att uttrycka mig blir sämre. Är det någon som känner igen sig? Vet att jag skriver väldigt osammanhängande men vad gör väl det.

Summa sumarium; nu är det finito med alkoholen. Dags för ett nytt liv! Hoppa på tåget vetja :)
PS: nikotinet slutar jag med så fort kontrollen är åter, eller i alla fall illusionen av kontroll är åter

Tack gör stöd och de ska jag försöka Värt att tillägga att jag känner sug efter jobbet ibland om jag inte har något annat roligt att göra och tar iblandd 1-3 öl efter jobbet så har jag problem?

Det där du beskriver. Man orkar leka, busa, har 1000 liter tålamod. Jag vet. Man är supermamman en liten stund. Glad, inte ett problem i världen. Sen morgon. Skolan. Morgonmöte på jobbet. Får anstränga sig för att inte springa ut på toa. Känner sig som världens avskrap bland alla normala människor som faktiskt haft självdisciplin nog att inte vara vrålbakis en vanlig jädra arbetsdag. Aldrig aldrig mer tänker man.

Du är långt ifrån ensam❤

Ja som sagt...
Efter att min pappa dog i höstas av alkoholrelaterade skador, och min mamma drack sig till en permanent hjärnskada så kan man ju tycka att jag skulle ha hatat alkohol.
Men istället har jag använt den som ångestdämpare, ett sätt att minska på stressen och slippa tänka på allt som hänt...säger till mig själv att jag inte är ett dugg som mina föräldrar, men sanningen är nog att jag är snäppet värre.
Måste alltid dricka tills jag somnar, tycker så synd om mina barn som lever i det här kaoset..så nu tänker jag sluta, förhoppningsvis ordentligt den här gången.
Jag vill uppleva saker i mitt liv, komma ihåg vad jag gjort och slippa se besvikelsen i mina barns ögon efter att jag än en gång betett mig som ett svin på fyllan.

Om du är som mig kommer detta inte fungera. Lyssna på din kropp och gör din kropp och själ en tjänst!! Dra ner på alkoholen! Kram?

Om du är som mig kommer detta inte fungera. Lyssna på din kropp och gör din kropp och själ en tjänst!! Dra ner på alkoholen! Kram?

har jag problem? är 22 år och när jag festar festar jag oftast hårt. vill (oftast) bli full när jag väl börjar dricka. varje nyår får någon bära eller hjälpa mig till sängen.(minessluckor varje nyår) kan dricka 3 öl en fredagskväll och sen sluta där. men när det är riktig fest så spårar de ofta ur. vill kunna dricka några glas ibland kommer de funka?

Vill du bryta och välja en bättre livsstil och hälsa så går det. Men man måste till botten varför man gör som man gör.

Vill du verkligen försöka sova enbart för sömnen? Eller försöker du sova så att du "tillåter" dig själv att dricka. Been there done that!

1. Sluta drick nu
2. Boka tid hos läkare för att se svart på vitt hur din hälsa ser ut
3. Boka tid med psykolog
4. Gör upp en hälsoplan, om inte annat så i huvudet

KBT-psykolog var det som hjälpte mig till största delen. Plötsligt fattade jag hur mina panikattacker uppstod och kunde möta dem.

Lycka till, du fixar det!

Det var nästan så jag trodde att jag skrivit det här inlägget och glömt bort det..

Lyckades igår (på nyår) övertala en anhörig att testa sina alkoholvanor då han enligt alla i sin närhet (förutom han själv) förstår att han tappat kontrollen över drickandet. Förstår från denna tråd och andra att det finns olika tester. Hittar bla PEth som i detta fall (redigerat av admi pga reklam/försäljning, om än i gott syfte) och även CDT som här: https://www.blodkollen. se/sv/analys/cdt Skall man testa båda eller räcker ena? Vilken i så fall?

God forsättning!

Tack för ditt svar!
Behöver helt klart hjälp. Tänker ta den. ❤️
Tack snälla du för svar! Har läst lite i dina inlägg, du borde kunna få bättre hjälp med dina sömnproblem. Har du kontaktat vårdcentralens psyk? De har absolut sekretess och borde kunna hjälpa dig.
Gott Nytt År fina du!

Kan väl vara tre veckor också.

Hej!
Jag tror inte att du ska behöva vara rädd för allvarliga abstinenssymptom, men du kan ringa 1177 och fråga. Jag är lite i samma sits som dig, att jag måste sluta dricka. Melatonin i högsta dos och ibland i kombination med en Propavan fungerar utmärkt för mig att bli naturligt trött och somna på. Jag har en svår sömnstörning. Du skulle kanske be om att få testa det för jag har också druckit alkohol pga sömnfixering. Lycka till och så bra att du skriver här.

Hej!
Ingenting händer tror jag annat än att din läkare kommer att vilja försöka att hjälpa dig. Jag tror att Peth kan vara nere på 0 inom ca 5 veckor om du är helt nykter. Det visar senaste månadens alkoholkonsumtion ungefär tror jag.

Hej!
Ingenting händer tror jag annat än att din läkare kommer att vilja försöka att hjälpa dig. Jag tror att Peth kan vara nere på 0 inom ca 5 veckor om du är helt nykter. Det visar senaste månadens alkoholkonsumtion ungefär tror jag.

Finns det någon som har erfarenhet /kunskap ang peth test? Vad händer om man får höga resultat? Om man slutar dricka helt, hur lång tid tar det att få bra värden?

Tack för svar och tips.
Gjorde testet.. Har den senaste tiden överkonsumerat alkohol helt klart. Blir rädd för mig själv, att jag inte begripit detta. Vill verkligen inte fortsätta på det spåret.

Det låter som du behöver hjälp på traven med självinsikten om ditt alkoholintag. Först steget för mig var att göra ett test för att se var jag ligger på skalan för alkoholberoende. Det finns bra sådana på 1177:
http://www.1177.se/Tema/Halsa/Halsotester/Alkoholtest---om-du-ar-kvinna/
http://www.1177.se/Tema/Halsa/Halsotester/Alkoholtest---om-du-ar-man/

Gör testet ärligt så får du en objektiv bedömning om din situation, och sedan får du fundera över alternativ. Det finns mycket hjälp att få, men man måste hitta motivationen själv.

Hej!
Jag har under sommaren /hösten mått riktigt risigt. Blev sjukskriven för utmattning för en månad sedan. Fick ett brev från min läkare där det visat sig att jag hade 0.95 i provsvar på ett sk. Peth test. Väldigt höga värden vad jag kan förstå. Blev ganska överraskad först men kom till insikt med att jag nog självmedicinerat en hel del, framför allt det sista. Känns som att jag aldrig mer vill ta en droppe. Har inte druckit på det sättet tidigare. Så jag känner inte riktigt igen mig själv. Blir väldigt orolig för vad som ska hända efter de här testerna. Är jag en uppenbar alkoholist?

Även jag har fått förändrade dryckesvanor några år efter op. Smygdricker hemma och förnekar i sten och ljuger om det för min man.

Hej på dig!
Vad bra att du skriver här. Och läser också förhoppningsvis, eftersom det finns så många kloka medmänniskor här på forumet.
Jag tror att om du vill att andra ska svara på ditt inlägg så blir det lättare om du skriver och berättar mera. Det är ofta ganska svårt att svara bara på en mening och din tråd kanske aldrig kommer igång.

Önskar dig en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

.

Du har startat en tråd här i forumet under temat "Dricker jag för mycket". Du inleder med för mycket för ofta". det låter som att du funderar över en förändring.
Bra gjort att du tagit steget att skriva här! Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Berätta gärna lite mer om hur det är för dig så kan andra lättare vara ett stöd, om du vill såklart!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet