Senaste kommentarerna i forumet

...tyvärr. JA!

Så fort drickandet går från att vara festligt vid enstaka tillfällen och man har kul när man dricker till
att bli något tråkigt ledsamt eller jobbigt, så ja, då är man alkoholist men kanske kanske inte alkoholberoende, viss skillnad.

Har du någon gång druckit fast du lovat någon att låta bli?
Har du någon gång druckit fast du vetat att du inte borde för att du ska XXXX i morgon?
Har du någon gång stannat hemma från jobb för att du är bakis?
Har du någon gång avbokat en kompis eller liknande för att gårdagen sitter kvar i skalle?

Svara ja på en eller flera ovan och din rubrik är besvarad.
Du har uppenbarligen ett ganska allvarligt problem med mage/tarm, ändå dricker du, vad säger det dig?
Förstorad lever i 25 års åldern är ju inte riktigt normalt.

Raka svar

Stay Strong

.

Du svarar på din egen fråga i din sista mening. Det är precis så det är när beroendet tar över hjärnan och stor del av energi läggs på att tänka på alkohol, ångesten, planeringen för att dricka osv. Iaf är det så för mig. Mvh LinLun

Som titeln lyder så är jag lite intresserad utav eran åsikt/"expertis" jag är i 25års åldern, har festat sedan jag var 14-15 men har spårat ut dom senaste 4åren, då har det blivit 2-5dagar i veckan, dock max 2gånger i veckan då jag har fått fysiska besvär utav det, förstorad lever och blödande tarmar. Kunde tex inte dricka "lyx" saker som apelsinjuice utan att ligga med smärta i 6tim efter ett glas, men 70cl rökig whisky gick hur bra som helst, men nu har jag fått relativt bra koll på mitt drickande, blev för mycket vin igår (ca 2l) och blev såklart aspackad framför en film, lovade en vän att vi skulle ses hos mig på mat och drinkar vilket vi gjorde. Men jag har samanlagt druckigt ca 20cl whisky om ens det och ett glas vin ikväll och känner att det räcker även när jag har en halv flaska wirre kvar och 17l vin. Så frågan är är jag alkoholist eller "missbrukare" har såklart problem då stor del utav min vardag går ut på att antingen tänka på sprit, nojja sig över fysiska åkommor eller att vara full...

Jag är 51 år och vet inte om vi ska benämna oss som "tant", men javisst, varför inte? Jag vet inget om vare sig reumatism eller cancer. Självklart ska du söka upp en annan läkare som ser till din helhet. Googla gärna själv på vad som kan ha fått dina värden att skena. Socker är något som också kan påverka levern, t ex. Ge dig inte! Bara du själv vet hur mycket alkoholen kan spela in i detta. Kanske bara att du skriver här på forumet kan vara en fingervisning?
Allt gott!

Jag har inte varit på ett "kvinnomöte" men det är nog som ett vanligt möte, bara utan män. Jag som kvinna kan säga att du ska inte haka upp dig med möten för bara kvinnor. Jag har varit på flera vanliga möten och uppskattat blandningen utav könen. Var inte rädd för att prova. Testa ett "öppet" möte, om du vill, dit alla kan gå. Läs lite på AAs hemsida. Du kommer inte att ångra dig, tvärtom. Du blir varmt välkomnad utav alla där, utan fördomar. Mitt första möte kändes så himla fint att jag längtade tillbaka. Det finns ett stöd, en värme, ett välkomnande, en gemenskap, en förståelse osv. Var inte rädd. Bara gå dit. Lycka till!

Om du läser ditt eget inlägg och låtsas att det är någon annans så "ser du svaret".

Missbrukare + Missbrukare = Katastrof
Missbrukare + Nykter Missbrukare = två missbrukare och vi är tillbaka på ruta ett
Nykter Missbrukare + Nykter missbrukare = kan bli solsken under förutsättning att bägge vill satsa på sig själv och den andre.

Om det är så att du till äventyrs ser svaren själv så:
1 NEJ, ni ska INTE flytta ihop.
2 Du ska inte behöva kasta dig in i eget missbruk för att stötta hans, GALET.

För att kunna hjälpa någon annan måste man först ta reda på "var man är själv", sedan måste man finna var den andre är.
Om man inte är på olika platser rent mentalt så kan man inte hjälpa.
Du som hjälpare måste vara längre fram än den du hjälper, du måste visa vägen.
Den du stöttar MÅSTE vilja resa, det räcker INTE med att "ja jaaa jag hänger väl med då, för du vill ju det".

Vill du, vill ni att det ska bli bättre så börja med ett besök hos AA, där får ni hjälp genom lögner och besvikelser av andra som vet på ett ungefär var ni är.
De som du träffar där är stolta och starka, de "ser" dig utan att på något vis nedvärdera eller fördöma.

Ge dem en chans att hjälpa dig att hjälpa först dig själv och sedan kanske du kan hjälpa din kära och HAN dig.

Stay Strong

Alkoholångest botas enklast och bäst med att förstå sig själv, erkänna sina misstag och låta bli att göra dem igen.
Bara en idiot gör samma sak om och om igen men förväntar sig olika resultat.

Stay Strong

Menar du just denna tråd så var senaste inlägget i april. Så den är nog rätt inaktiv nu. Men forumet är i allra högsta grad levande. Posta i en senare tråd eller skapa en egen.

Hej! Är denna sida aktiv?

Hej! Är denna sida aktiv?

Funderar ju på att gå på ett aamöte (finns kvinno möten här)
Någon som kan berätta vad som händer på ett möte.

Grattis till dig och va skönt att du känner dig duktig, det har du all rätt att göra.
Jag tycker du ska unna dig en liten belöning av något slag.
Vad som helst UTOM ett glas, tro för jösse namn inte att du är redo för att testa med en "liten".
Många är de som trott att de kunnat hantera en liten belöningsdrink efter en vit period.
Nej hitta något annat, något som ger dig frid i själ och hjärta, en massage tex, sånt är fint för stressade själar. :-)

Stay Strong

å jag har varit så duktig o hållt mig nykter sen 20 oktober. känns som att jag klarar detta galant, när jag väll bestämt mig för något då klarar jag det.

... jag blir ledsen och arg och frustrerad över hur jag blir bemött av en läkare. Är multisjuk tant på dryga 50. Har ätit ett svagt cellgift, Arava, för att motverka smärta och skov av min reumatism sedan minst tio år. Har en sju år lång cancerhistoria bakom mig, med 2-3 narkoser per år. Friskskriven i september i år. I november 2017 togs gallblåsan, sedan dess har jag varit utförsäkrad av försäkringskassan med flera ganska så stressiga situationer. Sedan månadsskiftet oktober-november i år har mina levervärden skenat, från gott och väl inom referensvärdena till 2-3 gånger högre värden. Plötsligt blir jag behandlad som en missbrukare. Min sjukskrivning ska fortsättningsvis villkoras utifrån mina labresultat, dvs den läkare som uttalar detta frångår den faktiska orsaken till att jag varit sjukskriven sedan 2012 - cancer och följdsjukdom i form av utmattning, svår depression och annat skit. Är det verkligen okej detta? Att istället för att utreda varför ALAT- och ASAT-proverna skenar så ifrågasätter hen min livsstil? Och på tal om den, livsstilen, så var den ohyggligt destruktiv vad gäller alkohol för ett tiotal år sedan samt dessförinnan. Visst gillar jag rödvin, men jag har haft ett gott och betydligt sundare liv sedan jag mötte kärleken 2007. Och nej, jag har inte tredubblat mitt rödvisdrickande de två senaste månaderna, snarare minskat något. Kan jag vända mig till någon annan läkare utan att röja detta för den som nu ifrågasatt mig? Jag lyssnar tacksamt på alla svar.

Jag har sedan många år levt i en berg-o-dalbana. Vissa år med mycket alkohol och cannabis och vissa år som renlevnadsmänniska, träningsfreak och meditatör. Ibland är jag lite av alla de sakerna. Men jag hittar aldrig balans.
När jag gett upp på att hitta den perfekta mannen så snubblade jag över honom och blev kär direkt. Våra energier är magiska tillsammans. Men en av de första sakerna jag la märke till är att han är alkoholist.
Jag kan dricka mycket men har aldrig varit i närheten av att dricka som honom. Att dricka öl mitt på dagen fram till kvällen för att det är fint väder... hela sommaren, är totalt främmande för mig.
Jag kan dricka en kvarta whiskey hemma själv för att jag mår kasst. Men det händer relativt sällan. Eller gjorde.
När vi träffades sa jag till honom från början att jag är känslig och klarar inte av att ha en alkoholist i mitt liv. Jag har levt med missbrukare förut. Han började bättra sig och förändrades mycket relativt sätt. Nu dricker han ”bara” tre dagar i veckan och känner att han gör bra ifrån sig. Hans vänner berömmer honom. Jag däremot klagar och fortsätter hävda att det inte är ok. Att ”bara två öl” räknas också, särskilt om det är flera gånger i veckan. Det spelar ingen roll vilken fotbollsmatch det gäller eller om den där ena kompisen hörde av sig. ”Räcker det inte att bara dricka två ggr i veckan?!” Jag kan inte stötta honom utan tillför bara negativt. Samtidigt så har jag så mycket ångest av att prata med honom om detta varje vecka att jag gömmer mig vissa kvällar och dricker tills jag inte känner mer.. ibland kombinerar jag med benzo. Ibland gör jag det i dagar innan jag skakar av mig det, går till gymmet, fortsätter veckan som en helt normal person och glömmer bort att det har hänt. Ingen märker något. Jag hade kunnat vara helt osynlig.
Jag har berättat för honom att jag kommer lämna honom om han inte dricker mindre. Men han blir mest ledsen och sårad.
När jag är trött på dubbelmoralen berättar jag också om mitt eget missbruk. När jag ”tar en paus”. Inte för att göra honom ledsen men för att han ska förstå att jag faktiskt mår dåligt och håller på att tappa greppet.
Just nu bor vi inte ens med varandra men ska flytta ihop snart är det tänkt. Det känns som en så jävla dålig idé.
När vi festar tillsammans är vi båda värre än vi är utan varandra - och bättre, för att vi har så himla roligt också. Och då dricker vi båda, mycket! Men vi älskar varandra. Jag vill ju inte lämna honom. Men jag vet inte hur jag ska kunna stanna.

Hej,

Det spelar ingen roll tycker jag hur gammalt inlägget var; ditt svar är ju tillämpligt närsom ?

En relation som bygger på lögner är inte sund. Eller "Bygger på" är fel uttryckt för förhoppningsvis så bygger ju en relation på kärlek, tillit och respekt.
EN av dessa tre räcker inte, två kan göra det om den som saknas är kärlek, man kan leva i en relation utan kärlek för att det kanske är rent praktiskt.
Men om du sätter kärleken i högsätet och det uppfattar jag nog det som att du gör, då går det inte.

Ignorera är ingen lösning, alkoholismen är en sjukdom som om den inte behandlas/stoppas leder till döden.
Om din man låg i hjärnhinneinflammation med 41 graders feber, skulle du ignorera det och tänka, "det går nog över", nej knappast.

Du har ju redan inledningsvis svarat på din egen fråga, du tycker inte att lögnerna är ok, så enkelt är det.
Om du älskar din man så ser du till att få honom ur sitt missbruk, sätt krav på honom och stötta honom, acceptera inga fler lögner.
Varför ska du skada dig själv genom att tillåta honom att dricka, du mår ju inte bra av det, eller hur.
Jag menar det är ju inte som att han tar ketchup på biffen liksom, det behöver du ju inte tycka om men det påverkar inte dig psykiskt.

Nääääö, ta och sätt honom i soffan och säg STOPP, nu räcker det nu går vi till AA.
Så följer du med honom dit, där blir ni bägge förstådda och väl behandlade, där tar man inga lögner, för de som sitter där har testat alla lögner själva.

Först nu upptäcker jag då att jag skriver i ett inlägg som är sex månader gammalt :-(

Hej Lydisan och välkommen hit till forumet!

Vad bra att du hittat hit och vad starkt av dig att redan nu vid 18 års ålder upptäcka att du har ett problem du vill förändra! Det är insiktsfullt.
Här finns många andra som också har problem med sin alkoholkonsumtion och på olika sätt vill förändra detta.

Om du vill så är du också väldigt välkommen att ringa till oss. Anonymt så du behöver inte berätta ditt namn.
Här kan du kontakta oss:
Alkohollinjen: telefon: 020-84 44 48
Öppet: Måndag-torsdag 11-19, fredag 11-16

Så ring eller skriv, beroende på vad som passar dig bäst. Stort välkommen hit!

Bästa hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Finns inget bättre. Tycker lite synd om de på forumet som utan att ha varit där säger att de inte vill ha med ”gud” att göra. Som om det är det som AA handlar om ( det är det inte ).

Men att ha med alkohol att göra, det är minsann ok..

Du ger dig själv svaret i detta och i ditt andra inlägg, ja du har ett problem, ja du dricker för mycket.

Nej, tyvärr, du har inte slutat att ljuga för dig själv men, du är förhoppningsvis på väg att sluta i och med att du postat dessa två inlägg.
Jag var själv på mitt första AA-möte i går, dit gick jag efter att inte ha druckit en droppe alkohol på snart tre månader, varför då kan man undra.
JO, så här är det, jag har periodvis druckit ganska ofta, inga supermängder men ofta. Detta fick mig att i vintras ta tre vita månader, vilket jag mådde bra av.
Jag återfann en hel del av förlorad energi och kände mig fräsch i hjärnan.

Sen åkte jag utomlands en vecka och hade redan på förhand bestämt att det var tillåtet att dricka då, jag åkte själv så det handlade inte om att festa utan mer om en öl eller två till maten och kanske en wirre på balkongen om kvällen, inga problem.

Kommer sen hem och allt rullar på fortare och fortare med jobb och vardag, lång historia kort, jag börjar oftare och oftare med en eller två (ibland 4-5) belöningsöl när jag kommer hem trött från jobbet, jag skulle ju bara slappna av....mmmmmmmmm, eller?
Till slut var jag då framme vid att jag tyckte att det nog ska vara en vit period igen, även denna gång finns en resa vid den planerade målgången av den vita perioden. Nu är jag inte längre säker på att jag ska tillåta mig att dricka på denna resa, jag är däremot ganska säker på att jag inte ska förbjuda mig att dricka.

Varför tänker jag nu så?
Jo, jag presenterade mig på AA i går som "Hej jag heter Micke jag är inte alkoholist", jag sa att detta har ni hört förut och ni kommer skratta, de gjorde dem.
I går var jag stensäker på att jag inte var alkoholist, i dag är jag inte det längre. En deltagare sa till mig att en som inte är alkoholist behöver inte bestämma sig för att vara vit i tre månader, bra tanke.
Jag har under den senaste vita perioden i princip dagligen tänkt på hur gott det skulle vara med en öl eller två och kanske ett glas vin eller en whisky, bara grejen av att tänka på det dagligen är ju lite skrämmande.
Jag tänker också i banorna om att "ska jag aldrig få dricka mer?" , "jag som har massor med gott vin och god whisky lagrat", jag vet inte riktigt hur jag ska tänka där än men jag vet att I DAG ska jag inget dricka.
På AA säger alla att man ska ta en dag i taget, det tänker jag göra.

Jag kan verkligen rekommendera dig till ett AA, det finns ingen skam i att gå dit, ingen kommer tvinga dig till att erkänna något, alla välkomnar dig.
En man som varit nykter i 30 år och gått på AA under tiden uttryckte i går att det var det bästa möte han varit på på länge för att vi var två nya som kommit.
Man blir välkomnad oavsett var man är i sin självuppfattning, gå dit :-)
Jag längtar redan efter mitt nästa.

Stay Strong

Gå tillbaka till jobbet, ta tjuren vid hornen och erkänn din svaghet för dig själv och andra, det kommer att ge dig styrka.
Har du dessutom en någorlunda vettig omgivning så kommer de kunna fatta att du är stark och värdig.
Jag håller absolut inte med om att du ska leta bortförklaringar i trötthet och dålig sömn.
Det är precis lika galet som att skylla på väglaget om du kör i diket, du har kört för fort under rådande omständigheter, så enkelt är det.
Om du plaskar igenom på en AW så har du druckit för mycket under rådande omständigheter och det var ditt val att göra så där och då.

Gör ett bättre val nästa gång, det är det enda du kan göra nu, det som är gjort är gjort.
Vi som har en störd relation till alkohol är mästare på att ljuga, både för oss själva och andra.
Först när vi slutar att ljuga för oss själva kommer vi sluta ljuga för andra.

Lycka till, i dag är första dagen på ditt nya och mer förståndiga liv :-)

Stay Strong

Edit: hittade ett stavfel som jag rättade och då ser det helt plötsligt ut som jag svarat den dag jag rättade det.
Jag svarade långt innan kan jag säga och jag hoppas du kommit tillbaka till jobb och närmare en lösning :-)

... och be om ursäkt för ditt beteende till berörda personer. Det tror jag du mår bäst av. Du kanske kan säga att du sovit/ätit dåligt.
OCH sen är det viktiga att du under kommande AW tar det lugnt, om du vill att de ska få sen den personen du vill att de ska få se.

Du borde ju passa på att fundera på om du vill ha det så. Det är övergängande risk att det händer fler gånger. Orkar du med det?
Kanske hoppa över aw eller dricka alkoholfritt och visa en annan sida?

Edit (efter att ha läst om): Var inte meningen att låta fördömande ovan, det vore att kasta sten i glashus. Utan det var direkt baserat på mitt liv. Tyvärr tog det 20-år plus för mig att komma på svaret på mina frågor ovan.

Gå tillbaka till jobbet, annars blir det bara värre. Oftast är det inte så farligt som man tror. De andra har ju också fått i sig alkohol. Jag har gjort bort mig så många ggr att jag slutat gå på aw. Sorgligt men jag kan inte hantera det.