Senaste kommentarerna i forumet

Vi är nog många som kan känna igen oss i din situation eller något liknande. Jag har i alla fall gjort bort mig flera gånger och gjort saker som jag ångrat på tillställningar genom jobbet. Känt superångest och oro för vad mina chefer och kollegor ska tycka och vilka konsekvenser det ska få. Det har alltid visat sig att man målat upp ett mycket värre scenario än vad som väntar. Man tror ju nästan alltid det värsta och sen visar det sig att inte vara någonting.
Jag lovar att det inte blir bättre av att du går hemma och funderar på hur det kommer att bli och vad som kommer hända. Det bästa är att du går tillbaka till arbetet och där får du välja lite själv hur du vill hantera situationen. Dina kollegor kanske inte ens la märke till/ kommer ihåg att det var just du som var en drama-Queen som du beskriver det.

Du får bygga upp självkänslan och ett steg på vägen är att sluta dricka. Känn dig sen stolt över det beslutet och fokusera på vad du ska göra. Vänd det inte till att "du inte får dricka". Positivt tänkande istället. Men en svår ålder att sluta i, men det är bara upp till dig och ingen annan. Börja med tre helt vita månader och efter det tar du ett nytt beslut vart du vill i livet. Det är lite "antingen slutar du nu, eller om 15 år och då har det mesta eskalerat och det finns än mindre självkänsla. Acceptera att du är en beroendeperson och ändra riktning så tidigt du kan. Gå gärna i kbt också om det är mer saker du behöver få rätt på. Traska ner på ett AA-möte? Då kommer du höra många historier från alla olika som slutat dricka. Lycka till.

Var högre än 40 förr. Jag har gått på det väldigt länge. 2011 verkar den nya regeln trätt i kraft om max 40. Hur som helst.

Tror att max för Citalopram är 40 mg, och för Escitalopram, som jag tar, är 20 mg. Är visst en potentare vidareutveckling fick jag höra.....?!

Min läkare sa att 20 var lägsta? I alla fall i tablettform. Fick dela förr när jag trappade upp.

Doktorn tyckte jag skulle gå upp på maxdos, 20 mg - och jag tycker nog att det har hjälpt. Han sade att vi går ner till 15 om jag kände att det inte var nån skillnad, eller blev för mycket? Jag ska känna efter ytterligare några veckor.....

Är vad jag går på nu (och troligen för all framtid). Men det är den lägsta dosen tror jag, och då är också biverkningarna ganska hanterbara. Uppåt 40-50 blev jag lite av en kemisk psykopat men jag har hört om folk i min närhet som gått på den dosen eller ännu högre i perioder. 30 är för mig ok när det kommer djupare dalar.

För mig tycker jag mina Escitalopram 20 mg hjälper mig. Sakta men säkert. Har knaprat i knappt 2 månader nu. Är mer "lättstartad" o bygger inte hinder av småsaker. Jag tar mig för saker på ett lättare sätt. Minskad ångest osv. Får nog vänta ytterligare på den fulla effekten?!

Har ju inte druckit någon alkohol heller under tiden. "Kan inte, vill inte - har inte lust!". För 18 år sedan när jag åt antidepp så hade jag en sommar när jag söp extremt mycket samtidigt. Pillren tog "tyvärr" bort ångesten efter fyllan, så jag körde bara på. Hade en fantastiskt rolig sommar jag aldrig kommer glömma. Men den blev också en katapult till att bli alkoholist. Önskade att jag hade haft någon terapeut att prata med då, som kanske kunde ha hjälpt mig att stoppa det skenande tåget.......

Men visst kan du väl testa Antabus, om du vill vara säker på att du inte kan dricka. Har aldrig testat, men jag tror det är en bra krycka för många!

Hej Anders...

Jag har ätit antidepressiv medicin i flera år, den hjälper mig och mitt humör så länge jag låter bli alkoholen. Jag blir fortfarande låg och känner ångest och blir ledsen om jag dricker även fast jag äter medicin. Om jag avstår alkohol i några dagar så märker jag direkt att jag blir gladare och får bättre energi. Så i grunden är det alltid alkoholen som ställer till det för mig! Tror möjligen att någon typ av antabus eller liknande kan hjälpa till att bryta drickandet och bli gladare med eller utan antidepressiv medicin!

Jag har ätit antidepressiv medicin i några år och dom hjälper mig. Tyvärr bidrar mitt drickande till att jag mår sämre. Vet att alkohol skapar oro och ångest och gör mig nedstämd. Nör jag avstår i perioder mår jag toppen i kroppen och knoppen! Så problemet för mig är att komma ur mina perioder med alkoholen, den är ett gissel och gör mig bara ledsen...jag tänker att kanske medicinering skulle hjälpa mig att bryta mönster, typ antabusliknande preparat! Är det någon som har erfarenhet av det?

Tyvärr hamnade jag där jag hamnade trots piller. I mitt fall tycker jag att nykterheten gjort mer för min psykiska hälsa än vad tabletterna gjort. Men de är inte verkningslösa så en kombo nykterhet och piller tror jag har hjälpt mig mycket på sistone när det gäller att inte bli för blå.
Hade en hög dos ett tag men då blev jag mest ”kall” och känslolös. Tror inte jag drack så mkt då för jag bara existerade mer eller mindre. Nån effekt ser du säkert men svårt att säga exakt hur allt hänger ihop hos dig. Men eftersom jag själv är nyfiken får du gärna rapportera hur drt går!

Tack för visat förtroende. Bra fråga om än lite vansklig att ge tydliga svar på då medicinska frågor ofta är komplexa och individuella. Kanske har din tråd tappats bort? Har du möjligen fått ett svar någon annanstans som gav dig besked?

Berätta gärna mer om vad det är som gör att du undrar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har du problem med psykisk ohälsa så kan det vara skönt med ett längre uppehåll så du kan få ladda upp och kanske bli den du vill vara.

Är själv diognostiserad schizofren och jag tror inte alkoholen hjälpte mig nå vidare alls. Mer att den stjälpte och förhindrade mig från att må bra. Det blev värre hela tiden.

Psykisk ohälsa är inget man ska ta lätt på.

Jag undrar hur min schizofreni hade sett ut om jag inte tagit ett 7månaders uppehåll från alkohol. Hade kanske legat på avdelning och ylat om mina andra personligheter och att alla är emot mig i en stor konspiration.

Usch.

Ett ambivalent nick du har. Så mänskligt och du är inte ensam om detta. Att både vilja och inte vilja.

De senaste gångerna du druckit alkohol har du märkt en skillnad från hur det har varit. jag gissar en skrämmande upplevelse. Som det har blivit är inte längre ett alternativ och nu står du i startgropen för att åter igen prova att vara alkoholfri. Det väcker viss oro i dig samtidigt som du har bra minnen och goda erfarenheter av att slippa alkohol. Jag hoppas att din önskan om råd blir uppmärksammad, det kan ta tid innan en tråd får fart.

Fint att du skriver här och kanske även tar del av andras berättelser.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

...på om det faktum att jag käkar antidepressiva också i viss mån kan hjälpa som en krycka mot mina "perioder"? Blir ju inte samma impuls att döva ångest m alkohol då jag känt behov av det?! Tror inte tabletten är allena saliggörande - men kanske hjälper den lite?

Varit borta några dagar i södra Europa där alkoholen finns "överallt". Hade inte ett uns av sug, eller nån fånig idé att ta ett glas. Mina vänner därnere spottar inte i glaset, men jag var så nöjd med mitt kolsyrade vatten. Undrar mest om det är någon annan som också fått viss hjälp av deppiller? Skulle vara intressant o höra! Eller motsatsen för den delen.....

känner mig stolt över mig själv jag har nu hållt mig utan alkohol i 3 veckor... lite svårt på kvällarna att hitta annat att göra, har alltid suttit i soffan med vin tills jag somnar ..jag tror i efter hand att det var bra att jag misslyckades första gången. för det hjälper mig nu att inse mina problem, det funkar inte bara med ett glas det är hela flaskan o lite till. nykter o fräsch känns som ett bra liv att fortsätta med kram kram

Det finns en väg framåt för dej, det finns ett underbart liv. Du är älskad och människor vill ha sej i sina liv. Sök hjälp, ring nån, ta ett glas vatten, andas.

Styrkekramar ?

Kämpa på !! Du har varit jätte duktig på din vandring ifrån missbruket. Ge inte upp.

Du har varit nykter ett helt år och nu halkat tillbaka igen. Du har druckit konstant i 3 veckor. Du är rädd att inte ta dig igenom denna gång skriver du och tankar på självmord har återkommit. Såhär ska du inte behöva må, du kan må annorlunda och det finns hjälp att få.

Självmordstankar kan förstärkas av alkohol. En följd av detta är att personer skadar sig själva på sätt de inte skulle göra om de var nyktra. Om du är påverkad av alkohol just nu vill vi be dig avvakta beslut som innebär att du på något sätt skadar dig själv.

När man mår som du gör kan det vara bra med stöd från andra, vi finns här på forumet men ibland kan det ta lite tid att få svar. Finns det någon mer i din närhet du kan prata med? Om inte finns det några generella tips på stödtelefoner att kontakta.

Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar kl. 13-22. /www.1177.se/hjalplinjen/

Jourhavande präst. Ring 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00. https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast

Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/ eller att ringa psykiatrin, det kan finnas mobila team som kan åka till dig om du själv inte vill ta dig någonstans just nu.

Vet inte alls såklart vad som passar dig, eller om du redan pratat med någon av dessa. Vi finns här och fortsätt såklart skriva och läsa här också!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det kommer inte att funka att dricka "normalt". Sorry. Du gillar öl, ja. Jag är ingen ölmänniska men dom som gillar öl säger att det finns många bra alkoholfria öl nu. Om det nu är just öl du gillar. Vi beoende är experter på att lura oss själva. Det är smaken vi saknar heter det. Eller det skulle vara trevligt med ett glas vin...fast det vi menar är att vi vill åt ruset.
Och att klara två veckor bevisar ingenting, det kan gå en gång eller tio men det är inte många med missbrukbeteende som klarar att ändra sej och börja dricka "normalt". Det funkar inte så.

DetGårBättre speglar min egen erfarenhet. Efter en nykter period, eller goda intentioner att dra ner så landar jag konstant i samma eller högre intag. Jag har inte styrkan att sätta emot när jag börjat.
Tycker inte frågan om du är alkoholist är lika relevant som om du har alkoholproblem? Problem relaterat till alkohol.
Något har ju fått dig hit? Anhöriga är oroliga (läser jag in ovan)? Dina tankar kretsar ofta kring alkohol? Du drack dagligen och har barn?
Jag fastnar vid ditt ”jag gillar öl”. Är du säker? Jag ”gillade också öl”. Men jag minns fortfarande hur det smakade skit första gångerna jag drack det och sen lärde jag mig tycka om det. Öl innehåller ju en massa löften som inte Cola eller Trocadero för med sig, men eg är det ju minst lika gott.
Mina barn undrade varför jag så ofta drack öl. Det gjorde mig ledsen innombords men jag trängde undan det. Hur vill du själv att dina barn ska se på dig?
Spretigt ovan inser jag. Men hoppas du hittar något att fundera över ovan och hittar motivationen. Men ska du testa att dra ner så håll dig till din kvota utan undantag och ”för alltid”. Så fort du släpper på det lär du vara tillbaka igen.
Det är nog inte svaren du vill ha, men du tjänar inget på att lura dig själv...tyvärr.

Ja, jag sätter mina slantar på att det kommer bli värre, dessvärre! Vi är många som kan hålla uppe i allt från dagar till månader och år. Men sen är vi inne i dansen igen om vi vill dricka kontrollerat. Ska du få ett normalt förhållande är steg ett att hålla upp minst ett år och gärna tre. Men risken är att det går några år och sen är du tillbaka där du är idag. Men vi är alla olika och du får testa din väg. Men vi är många som testat tusen saker men insett att avstå helt är enda vägen typ!

Gjorde också två veckor efter dagligt drickande. Jag köpte 5 småöl 5% vart sugen men efter detta blir det två veckor igen är planen .

Hej nu blir det två veckor jag vart utan skiten. i kväll ska vi på fest men det blir ingen alkohol för mig eftersom jag inte klarar, får bara mer sug o då är jag där igen. Den här gången känns det annorlunda jag vet att jag trillar dit om jag tar ett glas. Vill ha ur alla äckel gifter ur kroppen, har mycket huvudvärk emellanåt kan det va för alkoholen? önskar alla en trevlig kväll

Min refflektion är att man gör samma sak men i mindre omfattning. Jag är med på fester och sånt men trötnar om det inte är kul på riktigt. Har ju inte artificiellt kul längre.
Stressen lindras tyvärr inte så lätt längre men eftersom det är en kortsiktig spiral så tål jag mer nu. Men återkommande känner jag att jag skulle vilja ta tre öl och känna avslappningen.
Finns ingen risk för ”idiotiskt” beteende eftersom kontrollen är där hela tiden och alla risker analyseras nyktert. Visst finns det kvar en del fear-of-missing-out, men dagen efter så ser jag att jag inte missat något, mer än baksmällor och en del ågren.

Nu till svaret på frågan som sannolikt har många svar. Jag ser allt som en sorts challenge. Där det enda sätt att belöna sig själv är att aldrig dricka. Jag har aldrig varit ”duktig” så att jag kan belöna mig med alkohol. Jag unnar mig mer av andra saker till och från men vinner tävlingen gör jag när jag dör nykter. När tankarna om att bryta mot detta kommer så observerar jag impulsen och verkligen tänker (system 2) och sen gör jag något annat. Det är impulser och de går över. Men om man följer dem så stänger man av den tänkande delen och bara ”gör”. Det får inte ske. Men jag tror inte på att ignorera dem, utan kanske till och med sätta ord på dem i huvudet. ”Japp, nu blev jag sugen och tänker att jag nog kan ta ett gäng öl bara idag och fortsätta vara nykter i morgon, men det kan jag ju inte”. Sen tar jag en kopp kaffe, eller gör något annat. Det funkar för mig, men jag tänker att det blir mindre och mindre ofta. Iaf fungerat i nästan 6 månader nu.

Jag har också lyckats (nästan helt) att övertyga mig själv om att det inte är synd om mig som inte ”får” dricka. Utan att jag får leva längre, ha full kontroll, och inte missa något av livet.