Senaste kommentarerna i forumet

Drickandet är inte dagligen längre men efter 6 vita dagar, vin för mycket! Sen 5 vita och på’t igen. Sån ångest!!! Denna vecka inte bra! Har lust hoppa samtal måndag men det är väl därför jag ska gå!! För att erkänna för mig själv att det fungerar inte! Inte studsa in o vara sååå positiv, det går jätte bra! Eller hur??
Vem f.. ljuger jag för, mig själv och den yttre bilden av mig. JAG klarar inte dricka alkohol, ingen botten liksom. Usch!!!

Tack för att du tänker på mig. Jag är för närvarande i Tyskland och spelar en schackturnering. Jag har inte druckit men känt mig deprimerad och kämpat med det inre mörkret. Fick hjälp från beroendekliniken dit jag vände mig när jag var rädd för att söka lindring i alkoholen. Jag fick mediciner och är nu på väg upp ur mörkret. Jag vill med detta hälsa till alla som läser detta inte minst MM.
Jag vill också framföra att det går att få hjälp trots att man inte tror det när det är som svårast.
Hälsningar
Ikaros

Vad bra att du hittat hit och dryftar dina funderingar!

Om du vill läsa om vad "vetenskapen" säger om vad som räknas som en riskfylld konsumtion så kan du läsa mera här: https://alkoholhjalpen.se/fakta

Men sedan är ju våra kroppar så olika och reagerar olika på alkohol så det är nog viktigare att titta just på sig själv, sitt eget liv och hur alkoholkonsumtionen påverkar fysiskt, psykiskt, familjen, ekonomiskt osv. Vad kan du se att det får för effekter för dig?
Din partner upplever något sorts obehag inför alkoholkonsumtionen, vad är det sambon ser och känner gällande detta?

Hoppas att du hittar en väg framåt som känns rätt för dig!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej!
Förlåt, men din konsumtion låter oroväckande hög. Försök dra ner eller sök hjälp. Var inte rädd för att ta hjälp av närmaste AA-grupp. Du kan gå på ett "öppet" möte och du behöver inte prata själv ifall du inte vill. Du kan bara lyssna.
Allt gott till dig!

Hej!
Bara du vet om du dricker för mycket. Och du har ju sökt hjälp! Bara det säger ju en hel del. Fortsätt skriv och var snäll och förlåtande mot dig själv.
Lycka till!

Hej!
Gå gärna till ett "öppet" AA-möte och testa! Där är alla välkomna, även de som inte själva har problem. Du behöver inte säga något, bara lyssna. Prova! Det kan räcka långt.
Lycka till!

DetGårBättre:
Tack för svar!

På AA är alla välkomna som har en önskan att sluta dricka. Så, du definierar dina egna problem och om du passar in. Olika grupper har olika bra gemenskap!

Välkommen till forumet!

Ursäkta om det tagit tid för dig att få respons. Vi har haft problem med kinesiska spam så vi har inte varit lika uppmärksamma på er nya som har kommit till forumet. Men ni är lika välkomna för det!

Det låter som att du har träffat en bra läkare och terapeut som du kunnat prata med. På så sätt har du kommit fram till ett beslut som du vill hålla dig till. Sedan snubblade du på vägen. Inte så konstigt, eller hur? Att bryta vanor och mönster är inte det enklaste och brukar innebära många framsteg och några baksteg innan man hittar en stabil väg.

Du har viljan att förändra, det är det viktigaste steget!

Hoppas du vill skriva och berätta mera om din process.
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Ja vi får vinka till varandra ute på Djurgården!

Känns bra att jag insett att det inte går längre. Nu är jag övertygad. På riktigt.

Undrar också hur Ikaros har det - skulle vara skönt att få se ett avtryck från honom.

Kram på dig//A

Campral fungerade inte för mig. Till störst del för attt jag glömde ta dom. Man skulle ta 2 på morgon och 2 på kväll

Skönt att du har kommit till insikt. Vit flagg - I give up. Menar du har ju inga problem att hålla dig utan A, bara problem att då och då inte fatta att det inte går. Typ 1 gång per år. Bra också att du tagit itu med sömnisarna. Vet att du skrev om det förra sommaren, men inte riktigt vågade släppa dom då. Nu har du tagit det beslutet. Det är ju verkligen ett jättekliv till. När du tog ditt återfall sist så var jag inte rädd för alkoholen, utan för att du skulle peta i dig för mycket tabletter. Nu går tankarna till Ikaros. Undrar vad som hänt honom?

Så ja på riktigt. Stor risk att faktiskt droppa ner död om vi inte slutar.
Direkt eller indirekt alkoholrelaterat.

Ta dina 3 veckor och lägg fokus på harmoni, lugn och djup, fin energi.
Djupandas och ta vara på ditt värdefulla liv. Hösten är underbar.

Köpte ny cykel för ett par veckor sedan, vi kanske korsar våra vägar ute på Djurgården.
I så fall:
Hej Anders.

Kram

MM

Hej RussianIdiot!
Hur kan du veta att du alltid är snäll och trevlig om du får minnesluckor? Jag har också alltid trott att jag varit schysst och rolig när jag dricker. Men tyvärr är jag bara jävligt dryg och jobbig. Jag bestämde mig idag för att ha ett väldigt långt uppehåll från alkohol. Förhoppningsvis sluta helt. Jag sabbar för mig själv och gör bort mig gång på gång.
Jag tror, som de andra skriver, att du säkert förstår själv att du har problem. Take care!

av det jag tar men någon skillnad som jag glömt. Funderade vid något tillfälle att testa den men inte kommit mig för. Kommer bli kalas det där. Passa på att cykla och vara i naturen när du kan också. Har läst att det är naturligt lugnande för kroppen. Och jag tycker att exempelvis skogen har en väldigt avslappnande och upplyftande effekt på mig. Det ger en viss distans till det hektiska fear of missing out samhället. Men allra bäst är en vandring i fjällen. Brukar göra det ibland när det är som värst. Men som sagt det kommer bli bra med medicinen.

Tänker för mycket, har en tendens att älta o grubbla. Jag med! Jag började knapra något som heter Escitalopram igår. Lite nervöst innan av nån anledning. Idag tablett 2.....-ska försöka att inte isolera mig, jag förstår hur du menar. Håller kontakt med mina vänner - och tvingar mig ut. Idag på AA-möte och sen en ganska lång cykeltur. Sitter o väntar på biverkningarna (du ser, sitter och tänker för mycket igen...:-). Blev sjukskriven 3 veckor till att börja med - och det känns skönt. Kan slappna av och behöver inte ha stressen att vara "fit" för att gå till jobbet. Vi får se hur det blir - känns ändå som att jag är på rätt väg.

Tack för dina svar//Anders

Tänker för mycket. Får ingen ro av alla tankar som väller fram och ältande och grubblande. Jag tycker medicinen hjälper att få bättre grepp om det. Kanske bra att sjukskriva dig eftersom det kan vara tufft första tiden. Tyckte dock inte jag märkte så mkt av det vad jag minns. Hur som helst akta dig för att sjukskriva dig och samtidigt isolera dig. Det är lätt att dra sig undan när man är deprimerad men det är tyvärr en reaktion som försämrar läget. Så håll kontakten med vänner, familj eller andra som du vet att du annars (när du inte är deppig) gillar att prata med. Jag har provat att isolera mig och det var värsta tiden. Kämpa på!

Tack för dina rader. Träffar ju läkaren imorgon - och jag är så beredd att påbörja behandling med SSRI känns det som. Kan inte fortsätta på det här sättet, att bara "ta mig igenom" dagen - och längta till den kravlösa kvällen - och att få gå och sova. Vet inte vad han kommer att föreslå - men en sjukskrivning till att börja med bör det bli. I nuläget så kan jag inte gå till arbetet. Det går inte. Sen vill jag ju inte heller bli en enda lång sjukskrivning - tror att det inte heller hjälper i längden. Jag har svårt att bara "lämna över", utan sitter och tänker hela tiden på olika lösningar. Måste sluta med det. Jag vill ha hjälp helt enkelt - och jag tar ju hjälp - och fortsätter hos min psykoterapeut. Träffade henne idag, och hon förstår helt och hållet - och ansåg också att det kanske var läge för detta. Dessutom ville hon boka in en tid redan nästa vecka - för att kunna "finnas där" OM jag påbörjar medicinering och upplever ökad ångest osv vid insättande. Klok kvinna - hon kommer att finnas med hela vägen. Glad för det.

Låter som det orsakar konkreta problem för dig i din vardag och i dina relationer.
Tycker inte du behöver fundera på om du är alkoholist eller inte. Det räcker med att du funderar på om ditt liv skulle vara bättre om du drack mindre eller inte alls.
Man har svårt att ta in det, jag förstår att du blir irriterad över pekpinnar och åsikter om ditt drickande. Men fundera över vilken påverkan alkohol har på ditt liv och vilka konsekvenser ditt drickande får. Om du ser ”hela sanningen” i vitögat så kan du lättare hitta motivationen för att förändra din situation. Ingen kan få dig att sluta eller dra ner om du inte vill det själv.
Om du hittar ditt eget svar så har du gott om likasinnade här. Ta hand om dig.

Den ärftliga delen är omdiskuterad. Det finns ingen alkoholistgen (men vissa studier tyder på att gener kan påverka suget). Vissa tar efter en förälders intensiva drickande medans andra tar avstånd just på grund av föräldrars drickande.

(Sorry virvelvind, inte ett påhopp och vem vet kanske det är en specifik gen till slut men just nu är det svåravgjort om arv eller miljö)

Men du måste själv avgöra, om du har problem eller inte. Alkoholist är ingen klinisk diagnos som att du har mässlingen eller inte. Helgsupande i stora mängder har visat sig vara skadligt. Men ingen konsumtion av alkohol är riskfri. Mindre mängder gör dock risken nästan obefintlig.

Tycker du ska fundera på om ditt drickande skadar dina relationer och liv. Minnesluckor är väldigt dåligt fysiskt och du riskerar värre skador genom att fortsätta så. Skulle du vilja ha det annorlunda och på vilket sätt.

Att dra ner går men kräver disciplin och konstant vaksamhet. Det är svårt om man som du och jag dricker hårt. Då ska man när det är som roligast vid 3-4 öl sluta. Men det finns tekniker. Jag klarade det inte och mitt hårda helgfestande blev ofta några dagar till i veckan, så jag tog beslutet att lägga av. Funkar bra. Stolt över det.
Men hur som helst är det ditt liv och du som väljer hur du vill leva det. Så bestäm dig och satsa på den förändring du anser att du vill ha. Det är dock positivt att du är glad och trevlig på fyllan.
Frågar du mig så skulle jag säga att du borde se över minnesluckorna och vara vaksam eftersom det lätt rinner över till att bli oftare och suget starkare samt att det får fysiska konsekvenser för din kropp.

Vi finns här!

Du vill inte att din särbo ska veta hur mkt du dricker?
Du använder alkoholen som en krycka för att ”göra livet lite roligare”.
Skulle du vilja att dina barn (när de blir äldre) dicker de mängder du gör?
Du tål otroligt mycket mer. Vad har hänt i din kropp för att du ska kunna göra det?

Jag kastar givetvis sten i glashus eftersom jag själv har problem (nu slutat helt). Men mellan raderna i det du skriver och dina funderingar har du svaret. Frågar du mig skulle jag säga ja, du har ett problem.

Du kan få bra stöd här när du landat i dina funderingar så välkommen att dela mer av hur du känner och tänker kring det.

Jag tycker att den hjälper mig att hjälpa mig själv. Fastnar mindre lätt i nedåtgående spiraler. Viss effekt mot social fobi eftersom jag inte gräver mig lika djupt i funderingar kring vad andra tycker och tänker. Det är en viss skillnad på SSRI-zombie och depressions-zombie. Den sistnämnda är orsakad av mörkare och hopplösare känslor medan den förstnämnda är mer orsakad av en avsaknad av känslor. Men det är vid ganska höga doser imo. Men jag blir inte gladare av dem. De bara stoppar mig från för mycket känslor som leder till depression hos mig. Tror ändå det bästa är både piller och behandling.
Tyvärr har de inte hjälpt med mindre sug mot alkohol, men kanske med att hjälpa mig att lösa det själv. Men jag fick problem med alkohol under tiden jag åt piller men det var inte orsaken, det tror jag är jobbstress, vilket min dos inte hjälper mot :)
Testa det är en krycka för mig iaf. Även om stöd är viktigt.

RussianIdiot! Alkoholism är mycket ärftligt, därför måste vi som har missbrukande föräldrar vara extra uppmärksamma! Jag tror att många förr i tiden blev frireligiösa av den anledningen faktiskt, att man inte ville riskera att "väcka den björn som sover", dvs alkoholistgenen.

Hursomhelst. Du vet nog svaret själv, om du är alkoholist eller har ett beroende. Om du inte skulle se det som ett problem så skulle du inte posta en tråd här, så jag anar att du redan har svaret.

Om jag vore som dig så skulle jag ha pappa i åtanke. Han har genen, du har den med största sannolikhet. Du rår inte för att du har genen/sjukdomen men du styr över ditt tillfrisknande. Det är du som bestämmer om du vill bli fullblodsalkoholist eller om du vill bryta nu innan hälsan sviktar mer (du beskriver övervikt, minnesluckor) och du riskerar att kanske förlora jobbet pga spriten.

Jag tror att man måste vilja själv för att klara det. Du verkar vara på gång nu, genom att faktiskt ha analyserat din situation och reggat dig här för att ställa en fråga. Det är bra. Nu är det upp till dig att fatta ett beslut. Fortsätta som du gjort hittills? Dra ner på konsumtionen? Sluta helt?

Jag har själv svårt att "dricka lite" och har nu en vit period (som jag självklart hoppas blir livslång). Jag tror på 100 procent alkoholfri, men jag vet samtidigt att vissa verkar klara att "dricka lite". Jag tror dock att vi med sjukdomen i släkten kan ha det svårare... Stort lycka till! Modigt av dig!

Kommer även ihåg att jag fick extrem ångest när de satte in Seroxat. Fick panikångest och trodde på riktigt att jag skulle dö. Åkte till akuten där de gjorde EKG o visade att hjärtat fungerade som det skulle. Hade blivit förvarnad - men inte att det skulle slå till så häftigt. Otäck upplevelse - men sedan gick det väl en vecka/14 dagar innan jag började känna effekten och förändringen av mitt sinne.

Och Kärleksguden: Hoppas att det blir bra för dig när du byter till SSRI!

Tack för ditt svar! Lite vad jag tänkt mig - kommer ihåg att det sexuella blev lite lidande när jag åt Seroxat för 18 år sedan. Just nu så har jag knappt några "toppar", utan mest grubblerier och "handlingsförlamning", ångest och oro. Sällan genuint glad över något, svårt att skratta, har lite social fobi - och har eg bara kontakt med mina få nära vänner. Tycker annat umgänge är lite jobbigt. Så vad som helst utan detta skulle ju vara bättre. Därför kanske SSRI skulle vara på sin plats igen? Men jag vill ju inte bli en känslolös zombie - även om jag nästan känner mig som det nu. Och det är ju det jag vill bryta bl.a. Får se vad läkaren säger på onsdag. För min del så är det ju en "storstädning" på gång - och en av anledningarna till att jag druckit har ju varit känslomässiga. Eller snarare enda anledningen. Nu är jag ju nykter - och känner att jag måste fortsätta med alla hjälpmedel för att hitta mig själv igen. Går i terapi sedan ett år tillbaka - och avser fortsätta med det även om jag börjar med SSRI. Grundstenen i hela bygget är ändå att jag håller mig nykter.

Tycker du att medicinen hjälper dig att avstå alkohol i någon mån?

//Anders

Det kapar alla toppar. Dåliga som bra. Man blir mer jämn i humöret. Jag går på låg dos kroniskt. Blir zombie med för hög dos. Grubblar mindre men till priset av lite mindre glädje men fair trade off. Det diskuteras om de har någon eg effekt men jag tycker det. Svårare att få orgasm.